Athena Farrokhzad

Det är självklart ingen slump att Athena Farrokhzad döps sin senaste diktsamling efter en dikt av Karin Boye. Mycket i boken I rörelse handlar också om att bryta upp och börja om. Den innehåller också Farrokhzads parafras av Boyes dikt, där hon konstaterar att den som flytt inte vill uppmanas att bryta upp. Det som behövs är däremot en förändring. I en kommentar till dikten förtydligas också att “[d]ikten är skriven av en som älskar Boye”.

I dikten “Brev till Europa”, fylld av anaforer, bankar Farrokhzad in budskapet att Europa måste förändras. Att det inte fungerar att isolera sig och se dem som befinner sig utanför, mitt i vårt samhälle eller i andra delar av världen, som lägre stående varelser. Hon drar historiska paralleller, men inser också att det varken var bättre förr eller bättre nu.

Europa, för tjugo år sedan hatade vi ordet mångkultur för det gjorde oss till skillnad.
Nu ber vi er att välkomna det  främmande.
Europa, säg efter mig:
Willkommen, bienvenue, welcome.
Fremde, étranger, stranger

Farrokhzad är arg och mest av allt är hon arg på Danmark. “Jag hoppas att min känsla för Danmark lyser igenom”, skriver hon och svaret är ja.

En av de saker jag slås av när jag läser Athena Farrokhzads dikter är hur många oväntade vändningar det finns i dem. Som dikten “Bläck är det skarpaste krutet” där hon undrar om den som påstår det “är helt dum i huvudet” och inte “vet nånting om krut överhuvudtaget”. Självklart är bläck inte det skarpaste krutet, konstaterar Farrokhzad och hänvisar dels till hur krut kan döda, men också hur ordet används i de mest märkliga sammanhang. Ordval är viktiga menar hon.

var noggrann med språket
säg det du menar
mena det du säger
säg inte att tungan är vassare än saxen
att kärleken är blodigare än kriget
att ditt barn är en liten diktator och din fru chefen
och det här med pennan och svärdet
jag mäktar inte ens med det
har du nånsin kommit till en duell
beväpnad med en ballograf
har du nånsin svarat med en sonett
när nån stött dolken i dig

Ibland är dikterna också roliga, som “Jag ser världen”, som inleds med en hänvisning till Göran Palms dikt “Havet” och fortsätter i totalt femton delar via Louvren, snabbköpet, litteraturhistoria, fabriksarbetare, en magisters skrivuppgift till sina elever och landar i en underhållande allusion. Även “B som i Bagarmossen” är en kombination av det roliga och det allvarliga och jag roas av hur diktjaget lämnar formen och kommenterar den.

Ytterligare favoriter är “Sång för svägerskor” som kan ses som en replik till sommarprogrammet och Brecht och “Min syster, jag binder en krans” om en syster från en annan mor som också bor i ett annat land och en gemenskap som är för alltid. Sammantaget är I rörelse en mycket läsvärd samling dikter där Athena Farrokhzad har ett tydligt budskap, men framför allt är det mer nyanserat än i debuten Vitsvit.