Imorgon avslöjas årets programledare för Sommar i P1 och det tycker jag alltid är väldigt spännande. Idag får ni två frågor om just Sommar i P1.
Vilken sommarpratare skulle du vilja lyssna på i sommar?
Vilken favoritsommarvärd från tidigare år har du?
Jag skulle väldigt gärna lyssna till Elin Anna Labba, som vann Augustpriset för bästa svenska fackbok för Herrarna satte oss hit. En annan författare som gärna får sommarprata är Christoffer Carlsson. Även om jag egentligen inte vill höra ett ord till om pandemin hade det varit intressant att lyssna på medicinjournalisten Amina Manzoor.
En favorit från tidigare år är Sara Danius sommarprat från 2018, där hon talar om Kulturprofilen och alla turer kring honom. Modigt, rakt och bra. Emil Jensens program från 2016 var också väldigt fint och Athena Farrokhzads program från 2014 är en klassiker.
Prosalyrik är något jag tycker mycket om. Lyriska romaner uppbyggda av en rad dikter. Just den här månaden har jag läst Here is the beehive av Sarah Crossan, som tidigare skrivit fantastisk prosalyrik för unga.
Det är inte varje dag man får gå på release och den senaste tiden har det verkligen varit få möten med andra över huvud taget. Jag fick i alla fall möjligheten att vara med när Therese Widenfjord släppte sin debutsamling Övervintra på Majornas Böcker och Kaffe. Jag har läst, men ännu inte lyckats formulera mina tankar, så lyriktemat får spilla över i oktober.
Boknostalgi med lyriktema blev det också. I min hylla finns ganska mycket lyrik, men jag skulle verkligen behöva sortera och gå igenom för att få ordning.
Lyrik / Avenligt O
/ 29 september 2020 27 september 2020
När jag i början av månaden listade tio dikter jag brukar använda i undervisningen, lovade jag att återkomma med en lista med fler dikter som jag skulle vilja använda.
Här kommer den:
”I rörelse” är dels en dikt av Karin Boye, men också titeldikten i Athena Farrokhzads diktsamling från 2019. Att läsa båda dessa dikter och jämföra dem tror jag vore intressant och givande.
”Vid Ljusa Bord” av Bruno K. Öijer ur Och natten viskade Annabel Lee är en dikt om en alldeles speciell stad som någon skissat på. Snygga metaforer och mycket att tala om. Längre, men också väldigt bra, är ”Alla var där” ur samma samling. På Spotify finns en rad dikter av Bruno K. Öijer att lyssna på, dock inte ”Alla var där” vad jag kan hitta.
”Handen på min panna” av Lena Sjöberg ur Min syster är ett spöke och andra dikter vänder sig visserligen till yngre, men passar utmärkt även på gymnasiet. Kan med fördel läsas tillsammans med Harriet Löwenhjelms ”Tag mig — Håll mig — Smek mig sakta”. Två dikter som är lika, men också olika.
I en tråd på Twitter där dikter diskuterades (ibland är Twitter verkligen fantastiskt mitt i allt kaos) fick jag en del tips och framför allt påmindes jag av några gamla favoriter som ”Marionetterna” av Bo Bergman ur samlingen med samma namn från 1903.
Även Nils Ferlin är en poet som förtjänar större uppmärksamhet. Jag hade gärna använt ”Strof i april” eller kanske ”Stjärnorna kvittar det lika”.
När jag bläddrade i mina gamla lyriksamlingar påmindes jag också om fina ”Regnar gör det alltid” av Werner Aspenström ur Enskilt och allmänt.
Kristina Lugn är bra och jag tror att hennes ”Du ska få ett panoramafönster” ur Hej då, ha det så bra! skulle passa mina elever fint.
Det är självklart ingen slump att Athena Farrokhzad döps sin senaste diktsamling efter en dikt av Karin Boye. Mycket i boken I rörelse handlar också om att bryta upp och börja om. Den innehåller också Farrokhzads parafras av Boyes dikt, där hon konstaterar att den som flytt inte vill uppmanas att bryta upp. Det som behövs är däremot en förändring. I en kommentar till dikten förtydligas också att ”[d]ikten är skriven av en som älskar Boye”.
I dikten ”Brev till Europa”, fylld av anaforer, bankar Farrokhzad in budskapet att Europa måste förändras. Att det inte fungerar att isolera sig och se dem som befinner sig utanför, mitt i vårt samhälle eller i andra delar av världen, som lägre stående varelser. Hon drar historiska paralleller, men inser också att det varken var bättre förr eller bättre nu.
Europa, för tjugo år sedan hatade vi ordet mångkultur för det gjorde oss till skillnad.
Nu ber vi er att välkomna det främmande.
Europa, säg efter mig:
Willkommen, bienvenue, welcome.
Fremde, étranger, stranger
Farrokhzad är arg och mest av allt är hon arg på Danmark. ”Jag hoppas att min känsla för Danmark lyser igenom”, skriver hon och svaret är ja.
En av de saker jag slås av när jag läser Athena Farrokhzads dikter är hur många oväntade vändningar det finns i dem. Som dikten ”Bläck är det skarpaste krutet” där hon undrar om den som påstår det ”är helt dum i huvudet” och inte ”vet nånting om krut överhuvudtaget”. Självklart är bläck inte det skarpaste krutet, konstaterar Farrokhzad och hänvisar dels till hur krut kan döda, men också hur ordet används i de mest märkliga sammanhang. Ordval är viktiga menar hon.
var noggrann med språket
säg det du menar
mena det du säger
säg inte att tungan är vassare än saxen
att kärleken är blodigare än kriget
att ditt barn är en liten diktator och din fru chefen
och det här med pennan och svärdet
jag mäktar inte ens med det
har du nånsin kommit till en duell
beväpnad med en ballograf
har du nånsin svarat med en sonett
när nån stött dolken i dig
Ibland är dikterna också roliga, som ”Jag ser världen”, som inleds med en hänvisning till Göran Palms dikt ”Havet” och fortsätter i totalt femton delar via Louvren, snabbköpet, litteraturhistoria, fabriksarbetare, en magisters skrivuppgift till sina elever och landar i en underhållande allusion. Även ”B som i Bagarmossen” är en kombination av det roliga och det allvarliga och jag roas av hur diktjaget lämnar formen och kommenterar den.
Ytterligare favoriter är ”Sång för svägerskor” som kan ses som en replik till sommarprogrammet och Brecht och ”Min syster, jag binder en krans” om en syster från en annan mor som också bor i ett annat land och en gemenskap som är för alltid. Sammantaget är I rörelse en mycket läsvärd samling dikter där Athena Farrokhzad har ett tydligt budskap, men framför allt är det mer nyanserat än i debuten Vitsvit.
Nu när Kulturkollo inte längre finns och därmed inte heller de utmaningar i bloggandet som jag behöver för att blir kreativ, har jag bestämt mig mig för att försöka ha ett fokusområde varje månad. Det handlar inte om att alla inlägg ska handla om samma ämne, utan snarare om en tematråd som går genom bloggen under en period. I augusti var det spänningslitteratur och då under endast senare delen av månaden.
Ett mål för min undervisning detta läsår är att eleverna ska få möta mer lyrik och därför passar det bra att kombinera nytta med nöje. September kommer därför att ha fokus på just dikter och poeterna som skrivit dem. I alla fall fram till Bokmässan som typ går av stapeln i slutet av månaden.
Jag har införskaffat Yahya Hassans senaste och sista diktsamling på originalspråk, lånat hem samlingar av Athena Farrokhzad och Tua Forsström och förhoppningsvis hinner jag upptäcka ännu fler verk.
Precis som i augusti kommer onsdagens kulturfråga i alla fall någon av septemberveckorna handla om lyrik och det kan också dyka upp inlägg i serien Boknostalgi.
I december har jag delat några kulturella höjdpunkter från de två decennier som gått av detta det 21:a århundradet. Många böcker, men också filmer, tv-serier och låtar som ligger mig varmt om hjärtat. Självklart har mycket bra fått väljas bort, men jag är ändå nöjd med mitt urval och önskar er trevlig läsning så här på juldagen.
Saknar du någon bok kan det vara så att jag skrivit om just den under tidigare julkalendrar. Du hittar dem här. Annan kultur kan ha tagits upp bland de kulturella minnen jag skrev om i somras. Dem hittar du här.
Lyrik / Avenligt O
/ 22 december 2019 19 december 2019
Lyrik måste självklart representeras i Århundradets kalender och en poet som verkligen varit en stor del av det svenska 2010-talet är Athena Farrokhzad. Hennes debutdiktsamling Vitsvituppmärksammades och prisades, vilket jag verkligen förstår. Det är nämligen en samling dikter som berör och som tyvärr är allt för relevanta i det Sverige som vi lever i. Ett samhälle där toleransen mot andra ständigt verkar minska.
Farrokhzad skriver om att tillhöra en oformlig massa som får skulden för allt som är fel i samhället. Som buntas samman och blir några vi ”riktiga” svenskar ska vara rädda för. Det spelar ingen roll att undersökning efter undersökning visar att vårt samhälle är tryggare än tidigare, eftersom det är känslan som räknas och känslan säger att Sverige har blivit ett farligt land. Ett land som Trump skrämmer sina väljare med, trots att vi lever i en otroligt mycket säkrare samhälle än det land han bestämmer över kan erbjuda sina invånare.
I Vitsvit möter vi en familj som talar till oss och vi får förutom diktjaget höra en mamma, en pappa och en bror. De berättar om rädslan för främlingar, om vikten av att smälta in och att inte ha för mycket skägg. Bara genom att finnas gör de fel.
Raden, vars budskap också förekommer i en av Jila Mossaeds dikter:
Någon gång vill jag dö i ett land där människor kan uttala mitt namn.
Jag inser när jag studerar mina läslistor att jag har läst väldigt få, nya svenska böcker i år och av dem är det ännu färre som jag tror blir nominerade till årets Augustpris. De böcker som nomineras ska vara utgivna på svenska mellan 22 oktober 2018 och den 20 oktober 2019. Boken måste finnas i handeln senast vecka 43, 2019.
Augustpriset delas ut i tre klasser och de nominerade presenteras senare idag.
Jag kan ibland tycka att det är klurigt att veta vilka böcker som ska nomineras i vilken kategori, men på Augustprisets hemsida finns klara besked.
Till den skönlitterära klassen ska romaner, novellsamlingar, diktsamlingar samt memoarer och essäer med skönlitterär prägel anmälas.
Till fackboksklassen ska fackböcker av alla slag samt biografier anmälas.
Självbiografier ska alltså anmälas till den skönlitterära klassen, medan biografier ska anmälas till fackboksklassen.
Till barn- och ungdomsboksklassen ska text-, fakta- och bilderböcker för barn och ungdom anmälas.
Trots att jag som sagt läst få böcker har jag försökt mig på någon slags gissning om vilka titlar som kommer att finnas bland de nominerade. Jag har begränsat mig till sex titlar i varje kategori, men i alla tre klasserna hade jag lätt kunnat lista ett gäng titlar till. Jag har fått ställa böcker mot varandra och funderat över hur många kända författare, debutanter, doldisar, diktsamlingar, självbiografiska böcker, författarbiografier, biografier om kända vetenskapsmän, böcker för tonåringar och hur många bilderböcker som det är rimligt att nominera. Till slut har jag kokat ner mina tips till följande 18 titlar och då har jag tippat en del med hjärtat, men också en del med hjärnan.
I vilket program skulle du vilja att det fanns en boktipsarpanel?
Jag hade önskat mig en sådan panel på Bolibompa (det kanske finns, jag har växt förbi programmet, eller rättare sagt så har mina barn gjort det) även i Lilla Aktuellt och i vanliga nyhetssändningar kunde boktipsen få ta plats. Sedan vore det grymt om politiker kunde visa ett intresse för litteratur i alla fall någon gång ibland och då inte bara Astrid Lindgren eller Camilla Läckberg. Inget ont om dessa författare, men bredden saknas i princip alltid.
Vilka ingår i din perfekta boktipsarpanel?
För mig personligen hade det varit roligt att se Yukiko Duke, alltid påläst och dessutom delar vi ofta boksmak, Johanna Lindbäck, författare som jag också ofta delar boksmak med och som kan få in ett ungdomsboksperspektiv, fler ungdomsboksförfattare, men andra genrer och andra läsargrupper representerar Mats Strandberg som jag också gärna vill ha med i min panel, Jason Diakité, som jag tror skulle kunna ha en del intressant att tillföra, Jonas Karlsson, som är en favoritförfattare och dessutom skådespelare och slutligen Clara Henry, som är en skarp dam. Sex stycken fina boktipsare som kan turas om att synas i rutan.
Vilken klassiker skulle du tipsa om om du själv fick chansen att vara med i tv?
Jag älskar ju Hjalmar Söderberg och hade tipsat om Den allvarsamma leken, som kan läsas på väldigt många olika sätt. Senaste gången jag läste om den lade jag märke till helt andra saker än när jag läste den som yngre. En klassiker som känns ovanligt aktuell ärEn Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf.
Vilka aktuella böcker skulle du lyfta fram?
Jag skulle tipsa om nya poesiantologin för unga Berör och förstör med dikter i urval av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar, fina Herravälde av Elin Olofsson, Vargen, senaste boken i Shirin-serien av Katarina Wennstam och Så jävla trött av Gemma Hartley, som satte ord på en stor del av min vardagsfrustration.
I september säger det pang och TBR-högen växer exponentiellt. Dessutom är det en ansenlig mängd i denna hög som borde läsas innan det är dags för Bokmässan i slutet av månaden. Några böcker kanske jag sparar och köper på plats. Signerade böcker räknas ju inte.
