Litteraturundervisning

När läsning blir norm

Det går att tappa hoppet ibland när statistik om ungdomars läsning, eller brist därpå, presenteras. Få ungdomar läser frivilligt idag, något som uppmärksammades i Lärarstiftelsens rapport Ett läsvänligt land från 2021. Bland svenska pojkar ökade andelen elever som bara läser om de måste från 48 till 65 procent och bland flickorna från 27 till 49 procent mellan 2000 och 2018. Detta tros vara en av den främsta anledningarna till att Sverige rasar på Pisas läslustrankning och numera har sjätte sämsta läslustindexet i hela OECD. Bara Nederländerna, Norge, Belgien, Danmark och Schweiz är sämre.

Ska vi ge upp? Är böcker och läsning något som hör till det förflutna? Självklart inte. Som vuxna har vi ett ansvar, både som föräldrar, mor- och farföräldrar, lärare, bibliotekarier eller läsande vuxna i övrigt. Unga behöver läsande förebilder och det går att vara även på bussen, tunnelbanan eller spårvagnen. Jag tänker till exempel på hur Ann-Marie Körling lyfter vikten av att bära på en bok för att förhoppningsvis kan leda till samtal om böcker och läsning. Böcker behöver finnas runt omkring oss, bli något naturligt och vardagligt. Att läsa måste bli norm igen.

För några veckor sedan skrev läraren Sara Persson en tråd på Twitter om hur hon får sina elever att läsa och den utvecklades sedan till ett upplägg publicerat på Lektionsbanken med titeln Läsande elever. Så här skriver hon i inledningen under rubriken “Läraren reflekterar”:

Det är faktiskt inte så svårt att få elever att läsa, men det fordrar ett positivt förhållningssätt till litteratur och goda lärarrutiner. Likaså är tillgången viktig – utan böcker är det omöjligt att läsa och indirekt blir det svårt att förmedla bilden att läsning är något vi människor gör. Alla mina elever läser. Ingen gnäller.

Nu skulle jag inte påstå att precis alla mina elever läser utan att gnälla, men påfallande många gör det. Då lägger jag också, precis som Sara Persson, mycket tid på att skapa det positiva förhållningssätt till läsning och litteratur som är så viktigt. Jag utgår ifrån att mina elever är fritidsläsare, även om jag vet att det mycket troligt inte är så. Genom att prata mycket om böcker, fråga om favoritböcker, tipsa om böcker jag tror passar dem, visar jag ändå att läsning är något jag tror att de kan eller vill ägna sig åt. Det räcker med att några elever i en klass hänger på i samtalen och i sin tur tipsar om böcker, för att fler samtal ska födas. Det behöver inte, eller ska ens vara, långa samtal om innehåll eller budskap, utan helt enkelt samtal om böcker som är bra, ett kort boktips bara.

I våra tre klasser på programmet har alla fått en läsbingobricka och den har blivit en naturlig del av undervisningen. Både mer strukturerade samtal, där jag presenterar ett antal tips kopplade till en ruta, ofta utifrån en fråga från någon elev, men också mer spontana sådana. Som den elev som hittat en bok med rött omslag och tipsade mig om den, eftersom jag sagt att jag haft svårt att kryssa den rutan. Att tipsa varandra, få en bok när man fått bingo och kanske en applåd av klassen. Små, små saker var för sig, men de små detaljerna bildar en helhet och en känsla av att läsning är betydelsefullt. Som en elev sa för ett par veckor sedan: “för varje bok jag läser blir det lättare och roligare”.

Sara Persson har några tips på hur en mer läsvänlig miljö ska skapas och en sak hon lyfter är just vikten av att boktipsa mycket och ofta. Lärare måste läsa mycket själva och kunna ge noga utvalda tips till elever. Gärna personliga. Ja, det tar tid, men med åren bygger du ändå upp en bra grund som sedan kan utvecklas. Min kanon för undervisningen innehåller en del favoriter som jag använt i flera år, men utökas också varje läsår. Det får liksom inte bli så att en lärare av ren slentrian använder Ondskan för femtiotredje gången, utan att närmare reflektera över varför. Mina elever vet att jag älskar att läsa och jag vill tro att min passion smittar av sig i alla fall lite.

Här är några av Sara Perssons tips som jag verkligen skriver under på också:

  • Läs mycket själv, såväl barn- och ungdomsböcker som olika genrer för vuxna.
  • Prata med eleverna om böcker. Visa att det är på allvar för dig. Att du njuter, skrattar, gråter och lär dig med böckerna.
  • Ge mycket tid för läsning på lektionerna.
  • Låt även eleverna berätta om böckerna för varandra och tipsa varandra.

Mina elever läser varje svensklektion. En stund enskilt och väldigt ofta även något gemensamt. Ibland väljer de en egen bok att läsa, men i perioder har vi gemensamma böcker som de läser i helklass eller läsgrupper. Läsning blir så mycket bättre när den sker i gemenskap med andra, det är min fasta övertygelse, men samtidigt är det också fint att få tid att sjunka in i en bok man själv har valt utan några som helst krav på att redovisa det lästa. Precis som Sara Persson skriver är det så otroligt viktigt att läsning blir en naturlig del av våra elevers skolvardag, speciellt mot bakgrund av hur få som läser på fritiden. Det jag märkt sedan jag medvetet börjat prata läsning med elever är att det ändå finns ett gäng storläsare i varje klass och att de gillar att få uppmärksamhet. Om läsning blir något som får hög status blir det dessutom fler som läser. Jag är också noga med att uppmuntra all läsning inklusive manga och andra grafiska böcker. För några veckor sedan tipsade jag till exempel om fantastiska Heartstopper av Alice Oseman och det visade sig att en elev fått vårt bibliotek att köpa in den första delen. I fredags hade hon äntligen fått den och bad om att få läsa den på lästiden istället för den bok de läser i kursen just nu. Hon lovade dyrt och heligt att läsa ut även den boken i tid, men just nu ville hon verkligen läsa Heartstopper som hon väntat på i flera veckor. Självklart gick det bra. Bara att få en sådan fråga är fantastiskt.

Kontentan är att vi måste arbeta aktivt för att få barn och unga att läsa, men att det faktiskt går förhållandevis lätt om du är en aktiv, vuxen, läsande förebild. Kanske lättare som lärare än som förälder, i alla fall under terminerna.


Fler texter om läsning hittar du här.

Photo by Christian Wiediger on Unsplash

Jag har lyssnat på boksamtal

En av de saker som jag tycker nästan mest om med att vara lärare i svenska är att få ta del av mina elevers tankar och då främst kring litteratur. Igår och idag har jag lyssnat på inspelade gruppsamtal om boken Vad gör man inte av Maja Hjertzell. Det är andra gången jag läser boken tillsammans med elever i helklass och det är verkligen en perfekt undervisningsbok. Tunn, men väldigt innehållsrik och faktiskt ganska komplicerad. Mycket står skrivet mellan raderna och även om den är lättläst finns en massa att tolka. Inledningsvis gjorde vi det tillsammans och samlade detaljer, ledtrådar och annat viktigt på tavlan. Bokens fyra syskon får ta olika mycket plats och vissa perspektiv saknas helt, vilket är något som eleverna brukar reagera på. En fråga de får diskutera i det slutsamtal jag lyssnar på nu är huruvida någon mer karaktär borde få ett kapitel till och där brukar både systern Leah, som inte är med mer än på avstånd, men även syskonens mamma och mormor.

Det som gör ett samtal kring litteratur riktigt bra är när eleverna stannar i texten och verkligen diskuterar det de läst och inte fastnar i ett tomt tyckande. Många hävdar att undervisningen handlar mer om att tolka och analysera än att verkligen läsa och iaktta, men det går verkligen att lära elever att läsa på ett sätt som gör att de lägger märke till detaljer. Ofta brukar jag be dem samla citat och samtala utifrån dem, vilket gör att de hamnar i texten och inte bortom den. Sedan är det självklart inte förbjudet att dra paralleller till sitt eget liv, men karaktärernas agerande är det centrala.

Att inleda läsningen av en bok kan ibland vara rätt tufft idag när få elever läser frivilligt och många tycker att det är riktigt jobbigt. Jag är dock av åsikten att ska något göras ska det göras ordentligt och då är en gemensam bok att föredra. När eleverna lärt sig att läsa på ett medvetet sätt får de istället läsa böcker i mindre grupper, men att låta elever läsa en bok som ingen annan i klassen läser ger inte samma kvalitet på undervisningen. Däremot kan fokus vara en genre, som t.ex. dystopi, och då kan eleverna få välja mer fritt och leta genretypiska drag.

Men åter till samtalen kring det lästa. Det tar tid att lyssna och många gånger drar jag mig därför för att spela in och lyssna. Samtidigt tog de samtal jag nu lyssnat igenom totalt knappt fyra timmar och sanningen är att det hade tagit ännu längre tid att läsa en hög texter. Den information jag får kring elevernas förståelse av det lästa är också betydligt större när jag lyssnar till dem. Det går inte att smita och det räcker inte att läsa innantill. Däremot får de alltid frågorna innan för att kunna förbereda sig och det ger de mer osäkra en chans att kunna delta.

Något som slog mig när jag lyssnade på samtalen om just Hjertzells bok var hur mycket karaktärerna engagerar eleverna. De som inledningsvis var ganska platta och stereotypa, utvecklades under läsningen till komplexa karaktärer som nästan blir riktiga människor av kött och blod. Få böcker ger så textnära samtal av god kvalitet. Den här läraren blev riktigt nöjd när eleverna under samtalet bläddrade i boken för att hitta det perfekta citatet och dessutom tydligt använder formuleringar från texten som visar att de läst på ett bra sätt. Extra kul är också att flera nämner att de berättar att de diskuterat boken på bussen och på raster.

Just nu vilar jag i känslan av att mina elever faktiskt är riktigt duktiga på att diskutera och analysera det de läst. Förhoppningsvis har jag någonting med det att göra. Imorgon kommer jag säkert att tvivla igen, för sådant är läraryrket.

Photo by Alexis Brown on Unsplash

Ett läsprojekt om Körkarlen

De senaste åren har mina elever läst kortromaner av Selma Lagerlöf i kursen Svenska 2. Det är deras första läsprojekt med klassiker i fokus och följs senare under kursen upp med läsning av både kortare texter kopplade till olika epoker och en klassiker som de läser i mindre läsgrupper. I inlägget “Att möta Selma Lagerlöf som tonåring” kan du läsa mer om hur jag jobbat de senaste åren. I år var en resa till Västanå teater och deras uppsättning av Körkarlen planerad redan innan terminen drog igång och jag lovade mina kollegor att förbereda eleverna genom att gemensamt läsa boken. Tidigare har några elever valt den, men de flesta har läst andra böcker.

Grundberättelsen i Körkarlen är ganska enkel och full av klassiska teman och motiv. Det är nyårsafton och slumsystern Edit ligger för döden. Hennes mamma och två kollegor vakar hos henne. När Edit uttrycker en önskan om att någon ska ta dig David Holm väcks känslor. Han är en alkoholiserad man som är våldsam mot sin fru och varför Edit skulle vilja träffa honom är en gåta.

Samtidigt befinner sig David Holm själv nära döden efter ett slagsmål och träffar då körkarlen George som haft uppdraget sedan förra nyår. Den man som dör sist på året får uppdraget att frakta döda själar till Döden själv och nu står David Holm på tur. Men innan hans själ är mogen att gå vidare kan George inte ta med honom. Här börjar David Holms vandring tillsammans med George, då de i sann Dickens-anda besöker människor som han har sårat. Att Lagerlöf inspirerats av Dickens är ingen hemlighet, utan uttrycks tydligt av författaren. Att slumsystern lider av tuberkulos är också medvetet, då Körkarlen var ett verk som efterfrågades av Svenska nationalföreningen mot tuberkulos. Här skrattade eleverna lite över Lagerlöfs egensinniga tolkning av uppdraget och konstaterade att det där med att följa instruktioner kanske inte var hennes grej. Geografiboken blev en äventyrsbok om en pojke som flyger runt Sverige och boken om tuberkulos en berättelse om en döende mans insikt om sin egen påverkan på andras liv.

Inför läsningen läste jag självklart om boken och insåg då att den var mycket svårare rent språkligt än de andra kortromaner av Selma Lagerlöf som jag tidigare använd. Alltså skulle mer stöttning krävas för att eleverna skulle komma in i läsningen och igenom boken med behållning. Jag förberedde frågor och ordlisor till varje kapitel och inledde med att läsa högt. Nästan direkt insåg jag att de ord jag trodde att eleverna skulle tycka var svåra verkligen var det, men de fastnade också vid många fler ord än de jag inkluderat i ordlistan. Ord som är självklara för mig, som paltor och åkdon, men helt okända för ungdomarna. En generationskrock helt klart.

Att läsa en gammal bok kräver en hel del både av elever och lärare, men vi kämpade på tillsammans och i princip alla lyckades komma igenom boken. De boksamtal som genomfördes under och efter läsningen hjälpte också till. Några, som var frånvarande mycket, hade svårare att hinna och fick inte heller den stöttning som behövs under läsningen. Vissa av dem läste ut boken efter att de sett pjäsen, då det därefter kändes lättare. Efter läsningen fick alla elever skriva en reflektion kring boken och föreställningen. Detta skedde under en lektion.

Slutuppgiften som eleverna fick handlade om att analysera Körkarlen, men också koppla boken till Selma Lagerlöfs liv och den tid den skrevs under. Detta är delar av det centrala innehållet i kursen Svenska 2. Inför skrivandet läste vi två texter tillsammans, den självbiografiska novellen “Julklappsboken” och kapitel två i Gösta Berlings saga om julnatten. Eleverna fick också tillgång till “Bortbytingen” och många valde att läsa även den. De fyra texterna representerar olika delar och stilar i Lagerlöfs författarskap.

Efter att ha läst elevernas texter konstaterar jag att det jobb de och jag lagt ner på att läsa Körkarlen och dessutom några andra texter av Lagerlöf bar frukt. Trots att jag upplevde att Körkarlen var svårare att komma in i än andra böcker av Lagerlöf, blev resultatet bra. Nu har jag turen att ha en klass som varit beredda att jobba hårt och det gjorde självklart arbetet lättare och resultatet bättre. Jag tror också att det faktum att de såg en uppsättning av Körkarlen gjorde den enklare att förstå.

Fördelarna med att läsa samma bok i år var många, men jag är osäker på om jag väljer att läsa just Körkarlen nästa gång. Visserligen funkade det bra för den absoluta majoriteten, men det krävs ambitiösa och drivna elever för att lyckas. Som alltid kräver också gemensam läsning mycket av läraren och det är något jag tycker är värt jobbet så länge eleverna är med på tåget. Min erfarenhet är att Selma Lagerlöf är ganska lätt att sälja in hos eleverna. Få om någon ifrågasätter hennes relevans och många uppskattar att få ta del av hennes verk. För de få elever som inte kom igenom Körkarlen gjorde jag en mindre uppgift som byggde på novellen “Bortbytingen” och teateruppsättningen av Körkarlen. Det funkade bra som alternativ.

Natten av Elie Wiesel

Under de sista veckorna av höstterminen läste mina treor Natten av Elie Wiesel. En bok som förra året gavs ut på nytt av Bookmark Förlag och som varit en del av ett projekt tillsammans med Raoul Wallenberg Academy där böcker skickats från skola till skola och nu blev det äntligen vår tur. Tyvärr blev det kanske inte riktigt som jag tänkt mig rent undervisningsmässigt, då eleverna befann sig på distans under hela projektet, men boken är läsvärd och landade väl hos eleverna.

Elie Wiesel var 11 år när andra världskriget bröt ut och bodde då i Transsylvanien i nuvarande Rumänien tillsammans med sin familj. De fördes senare till ett judiskt ghetto och vidare till Auschwitz. Natten skiljer sig på många sätt från andra skildringar av andra världskriget, dels för att huvudpersonen är en ung pojke, men kanske främst för att den också innehåller den vuxne mannens tolkningar av situationen. Det blir tydligt hur många judar vägrade att tro att nazisterna skulle kunna vara så otroligt omänskliga, detta trots att budskapet från Hitler var glasklart. Judarna var skulden till allt ont och skulle försvinna. Det påminner om hur vi ser på vissa ledare idag och inte riktigt tror att de ska genomföra saker som de faktiskt säger sig vilja göra.

Även skildringen av livet i koncentrationslägret är annorlunda. På samma gång brutalt ärlig och poetiskt vacker. Språkligt är Natten någonting utöver det vanliga. Språket skapar en slags distans som gör att jag ibland vaknade upp och insåg att det som beskrivs ganska vackert, egentligen var fruktansvärt. Mycket effektfullt. Flera elever påpekade att Natten kändes “mer verklig” än många andra skildringar av förintelsen, då den är så enkel men ändå brutal. Några elever som går teaterinriktningen påpekade också att Wiesel bryter den fjärde väggen och talar direkt till läsaren, vilket gör det svårt att försöka hålla distansen till berättelsen. Det här var ingenting jag själv reflekterat över, men jag håller med om att det här är en skildring av förintelsen som kommer väldigt nära.

Det finns en lärarhandledning till Natten, men jag valde att inte använda den, mest för att jag läste boken med treor som är vana att diskutera litteratur och då är Chambers modell inte så passande. Vissa av övningarna hade säkert kunnat funka, men inte på distans. Däremot använde jag idén om att bygga läsningen på elevernas frågor, då deras uppgift är att skriva frågor och klistra in i böckerna, så att de elever som läser dem efter oss får frågor att fundera över. De fick också ta ut egna citat, som kompletterades av citat från mig. Bland annat det jag hade med i det här inlägget.

Under läsningen hade eleverna två samtal som de byggde kring sina frågeställningar och citat. Jag bidrog också med ett citat och två frågor till varje samtal, men eleverna är som sagt ganska vana vid litteratursamtal och klarade fint att styra samtalen själva. Om det blev tyst var det dock lätt att plocka upp en av mina frågor för att samtala vidare.

Examinationen var antingen skriftlig (några önskade att slippa “passa lektionstider” sista veckan) eller muntligt. Samtalen spelades in i Meet och det är faktiskt en digital examinationsform som funkar okej. Uppgiften var även här att ta ut två citat och kommentera dem skriftligt eller muntligt. De fick också tre frågor, en som handlade om hur förintelsen skildras och hur skildringen kan jämföras med andra böcker och filmer de sett, en om hur vi ska minnas historien när alla ögonvittnen försvinner och en om civilkurage och Raoul Wallenberg.

Läsprojekt om Vad gör man inte

För första gången valde jag att läsa Vad gör man inte av Maja Hjertzell med mina elever i år 1. Det fanns flera skäl till detta. Dels tycker jag mycket om boken själv, den finns  i klassuppsättning i vårt skolbibliotek och dessutom har jag just nu en etta där många läser mycket och därför hade flera läst de böcker jag använt de senaste åren. Eftersom det också finns flera elever i klassen som sällan eller aldrig läser ville jag välja en tunn bok som ändå utmanar kognitivt. Vad gör man inte är verkligen en sådan bok. I det här inlägget kommer jag att berätta om hur jag arbetat med Hjertsells bok i kursen Svenska 1 på gymnasiet och jag vill varna för att det kommer att förekomma en del spoilers, men också en hel del undervisningstips. 

Vad gör man inte utspelar sig under en varm augustidag. Tre syskon, en bror och två systrar, är på väg till sin mamma för att fira hennes födelsedag. En syster väljer att inte följa med och vi förstår att det inte handlar om att hon inte vill träffa mamman, utan om att en syster svikit. Med få ord berättar Maja Hjertzell om en familj som på många sätt fallit samman. Vi får veta att sonen och brodern Anders bor i en fosterfamilj, att en av systrarna egentligen bor hos sin farmor och farfar och att de äldre systrarna är gamla nog att leva något slags liv för sig själva. Tre av syskonen får egna kapitel i boken, men det fjärde befinner sig i bakgrunden. En mormor finns, om än i periferin och en mamma som befinner sig långt bort från sina barn. En gång fanns också en pappa, men hans är borta. Slutligen gick han för långt och straffades för det. 

Ett av mina med läsningen av boken var att känna en ny klass på pulsen genom att låta dem läsa samma bok. Jag förberedde frågor i en läslogg som fokuserade en del på innehållet. Det finns många “hål” i Maja Hjertzells text. Mycket som är skrivet mellan raderna. Vissa behöver stöttning för att hitta rätt i mellanrummen. Oavsett läsförmåga är det intressant att försöka få eleverna att fulla tomrummen. En bok som går att tolka inbjuder till mer intressanta tankar och inte minst samtal.

Under de tre första kapitlen presenteras tre av syskonen i ett eget kapitel utifrån deras perspektiv. Syftet med de frågor eleverna får skriva kring är att de dels ska sammanfatta vad de får veta om karaktärerna och resten av familjen. Därefter ska de fundera på de ledtrådar som Hjertzell placerar i sin text och fundera på vad som inte riktigt sägs, men kan anas. Slutligen är uppgiften att tolka det de läst och dessutom skriva ner saker de ännu inte kunnat reda ut och undrar över.

Tre gånger under läsningen diskuterade eleverna det de läst. Till varje samtal fick de några frågor av mig att fundera på och de fick också ta med ett citat och egna frågor för att kunna styra samtalet. Citat är alltid intressanta och gör att fokuset i samtalet hamnar där elevernas fokus ligger. Att de också väljer egna frågor gjorde samtalen än mer intressanta. Under första samtalet stod Anders, brodern, i centrum då det är han som är huvudperson i bokens första kapitel. Jag gick runt i grupperna och fick klart för mig att boken inte var en bok de hade valt själva, men att den var kul att diskutera. Det är ett bra betyg. 

Under de första samtalen gick jag runt lite bland grupperna, men det tredje och avslutande samtalet spelade eleverna in och jag lyssnade på dem i efterhand. En uppgift var att diskutera betydelsen av titeln och att gå tillbaka till de två inledande citaten, diskutera hur de kan kopplas till boken och varför Maja Hjertzell valt dem. Jag brukade aldrig lägga någon vikt vid inledande citat, men har börjat göra det sedan jag pratade med en författare (jag tror att det var Christoffer Carlsson, men är inte helt säker) som lade enormt mycket tankemöda på just dessa. I Vad gör man inte blev det intressanta samtal kring både titel och citat och samtalet kom att handla mycket om vad man gör för sina nära och kära och var gränsen går.

Eleverna hade mycket att säga om karaktärerna och om familjens situation. Några menade att personer som Anders inte finns i verkligheten, medan andra menade att han körde sin epa till skolan de och han gått på varje dag. Det intressanta med Hjertzells text är att hon lyckas skapa komplexa karaktärer med få ord. Anders är en kliché, men också väldigt mycket mer. Systrarna Sandra och Karolina representerar ytterligheterna. Sandra försöker att döva smärtan hon känner genom att ligga med varenda kille hon träffar. Karolina hänger istället kvar vid en kille som helt uppenbart inte är bra för henne. Tredje systern Leah finns bara i bakgrunden och frågan är om hon kommer tillbaka till familjen. Just Karolina engagerar många och de hoppades alla att hon skulle våga bryta sitt destruktiva förhållande. Någon undrade över hur hennes farmor och farfar är och varför hon väljer att bo hos Hampus istället för hos dem. 

Tre syskon åker för att fira sin mammas födelsedag. Vi förstår att hon befinner sig på någon slags anstalt. Kanske ett fängelse, kanske en klinik av något slag. Hennes mamma, barnens mormor, kör Anders till henne men följer inte med in. Anledningen är att dottern inte vill träffa henne. Just mormodern väcker stor sympati hos läsarna och när eleverna efter läsningen får i uppgift att skriva ett eget kapitel till boken om en händelse eller en person som de vill lägga till, är det flera som låter syskonens mormor stå i centrum.

Jag var osäker på skrivuppgiften ska sägas, men glad över resultatet. Det som är bra med att skriva kring en bok är att stöttningen finns där för de elever som har svårt att komma på vad de ska skriva. Någon som hävdade att hen aldrig skrivit en text lyckades få ihop ett kapitel om mormor där hen använde den information och de händelser som finns med i boken, men lät mormodern ge sin bild av det hela. Vad tänkte hon när Anders dök upp den där morgonen med en påse öl i handen? Varför bestämmer hon sig för att skjutsa honom, trots att hon inte kan följa med in till sin dotter? Hur känns det att dottern inte vill träffa henne? Kanske har mormor information om sådant som vi som läsare undrar. 

Leahs kapitel är det också flera som skrivit och då handlar det självklart mycket om sveket hon utsattes för och den nu trasiga relationen med systern Sandra. Under samtalen visade det sig att flera såg Sandras agerande som en sätt att försöka hjälpa sin syster. Det var opassande och klumpigt, men fick Leah att undvika ett äktenskap med någon som inte var bra för henne. Andra skrev prologer och epiloger och där fick läsaren bland annat veta mer om hur pappan var, hur det egentligen gick till när syskonens mamma försöker lösa situationen och dessutom får vi träffa syskonen en tid efter boken avslutats. Eleverna bjuder på både lyckliga slut om mammans födelsedag ett år framåt i tiden då alla syskon samlas och olyckliga slut om hur Karolina trots allt gifter sig med Hampus och inte vet hur hon ska kunna leva vidare. Ett kapitel handlar om mammans tidigare liv och alla som svikit. 

Jag rekommenderar verkligen gemensam läsning av Maja Hjertzells Vad gör man inte och då gärna i just år 1 på gymnasiet. Det är en tunn bok, men ingen enkel bok. Formatet gör att alla mina elever lyckades komma igenom den och sättet den är skriven gör att elever med olika läsförmåga kan få ut olika saker av den. Genom att som lärare erbjuda frågor där svaren går att hitta i texten som t.ex. “vad får ni reda på om Anders i kapitlet?” och frågor som kräver mer analys som handlar om att sammanställa de ledtrådar som ges till en helhet. En fråga som “vad hände egentligen den dagen pappan dog?” kan besvaras både genom att läsa texten, men kräver också analys och tolkning.

 

Fler dikter för undervisningen

När jag i början av månaden listade tio dikter jag brukar använda i undervisningen, lovade jag att återkomma med en lista med fler dikter som jag skulle vilja använda.

Här kommer den:

“I rörelse” är dels en dikt av Karin Boye, men också titeldikten i Athena Farrokhzads diktsamling från 2019. Att läsa båda dessa dikter och jämföra dem tror jag vore intressant och givande.

“Vid Ljusa Bord” av Bruno K. Öijer ur Och natten viskade Annabel Lee är en dikt om en alldeles speciell stad som någon skissat på. Snygga metaforer och mycket att tala om. Längre, men också väldigt bra, är “Alla var där” ur samma samling. På Spotify finns en rad dikter av Bruno K. Öijer  att lyssna på, dock inte “Alla var där” vad jag kan hitta.

“Handen på min panna” av Lena Sjöberg ur Min syster är ett spöke och andra dikter vänder sig visserligen till yngre, men passar utmärkt även på gymnasiet. Kan med fördel läsas tillsammans med Harriet Löwenhjelms “Tag mig — Håll mig — Smek mig sakta”. Två dikter som är lika, men också olika.

I en tråd på Twitter där dikter diskuterades (ibland är Twitter verkligen fantastiskt mitt i allt kaos) fick jag en del tips och framför allt påmindes jag av några gamla favoriter som “Marionetterna” av Bo Bergman ur samlingen med samma namn från 1903.

Även Nils Ferlin är en poet som förtjänar större uppmärksamhet. Jag hade gärna använt “Strof i april” eller kanske “Stjärnorna kvittar det lika”.

När jag bläddrade i mina gamla lyriksamlingar påmindes jag också om fina “Regnar gör det alltid” av Werner Aspenström ur Enskilt och allmänt.

Kristina Lugn är bra och jag tror att hennes “Du ska få ett panoramafönster” ur Hej då, ha det så bra! skulle passa mina elever fint.

 

 

10 klassiska noveller

I den kurs om litteraturundervisning och litteratururval som jag läser just nu är en av uppgifterna att läsa noveller och bland de jag valt att läsa finns många skrivna av författare vars verk räknas till klassikerna. Här följer tio bra, och för mig nya, klassiska noveller som jag tror skulle fungera bra med gymnasieelever. Några av dem kommer mina elever att få möta redan i vår.

Det här är alltså inte en lista med de bästa klassiska noveller, inte heller en förteckning av klassiska noveller som jag brukar använda i min undervisning, utan helt enkelt tio bra noveller som jag läst den senaste tiden.

“Snäckorna” av Karin Boye, Novellix (2015)

En fin berättelse om en tioårig pojke som mist sin mor som fyraåring. När han är tio träffar hans far en ny kvinna som heter Sigrid, men som fadern vill att han kallar mamma. Istället för att skapa en stor konflikt verkar Sigrid nöja sig med att befinna sig i bakgrunden och snart känns hon inte lika mycket som ett hot. En stillsam och fin novell som känns tidlös och säkerligen kan engagera eleverna.

“Fjäderbrevet” av Moa Martinsson, Novellix (2015)

Novellen “Fjäderbrevet” är hämtad ur novellsamlingen Armén vid horisonten (1942) och tar som Martinssons texter brukar göra kvinnornas perspektiv. Novellens berättare är en flicka som föddes utanför äktenskap. Inledningsvis får vi veta hur det gick till när flickan blev döpt och hennes morfar knekten tog henne till prästen. Det var den 7 november 1890 och dimman var lika svår som under slaget vid Lützen en dag men många år tidigare. Vi får sedan läsa om ett julfirande när flickan är nio år och åker med sin mor, styvfar, morbror och moster, samt några kusiner för att besöka mormor och knektmorbror i knekttorpet. Jag fastnade verkligen för novellen, både innehållsmässigt och språkligt och kommer utan tvekan att använda den i undervisningen.

“Ett dockhem” av August Strindberg, Novellix (2012)

Det här är en faktiskt både rolig och intressant replik till Ibsens pjäs som i novellen spelar en avgörande roll för huvudpersonernas äktenskap. Novellen publicerades första gången i samlingen Giftas (1884) och då måste den verkligen ansetts vass. Äktenskapet mellan Gurli och Pall är i alla fall enligt den senare väldigt lyckligt. Han är borta på låga seglatser, men när han är i hamn kommer hans unga hustru och hälsar på. När vi träffar dem första gången har de varit gifta i flera år, men är fortfarande förälskade. De får barn och allt verkar frid och fröjd, tills Gurli träffar en väninna som får henne att förstå hur ojämlikt äktenskapet är.

“Palatset” av Carl Jonas Love Almqvist ur Svenska noveller från Almqvist till Stoor, Albert Bonniers förlag (2018)

Den här novellen från 1838 är härligt skum med tydliga drag från romantiken. Huvudpersonen Richard berättar om en resa till en engelsk stad och hur han där såg en affisch med ord på ett främmande språk, blev informerad om ett kontor som säljer biljetter till åkturer i en storslagen och märklig vagn. Han köper biljetter under flera dagar och träffar en rad mystiska personer. Han besöker också ett palats. En svår novell rent språkligt, men samtidigt väldigt fascinerande och som gemensam läsning i Svenska 2 för att få ett exempel på svensk romantik tror jag att den hade fungerat fint.

“Stamfrun” av Sophie von Knorring ur Svenska noveller från Almqvist till Stoor, Albert Bonniers förlag (2018)

En riktigt härlig läskig novell som doftar skräckromantik. Härliga miljöer med stora, mörka byggnader, damer i vackra kläder och inte minst ett magiskt porträtt. Novellen är skriven 1841, men språket är lättare att ta till sig än Almqvists. För mig är Sophie von Knorring en helt ny bekantskap och jag vill gärna att mina elever ska få stifta bekantskap med henne i Svenska 2.

“Lappin och Lapinova” av Virginia Woolf, Novellix (2016)

Novellen publicerades första gången 1938 och är en riktigt bra, men väldigt märklig skildring av ett äktenskap där i alla fall frun fantiserar om att maken är en kanin vid namn kung Lappin. Det verkar som att maken är med på leken, men till slut blir det oklart om så verkligen är fallet. En rätt svår, men samtidigt intressant text.

“Madame de Breyves melankoliska sommar” av Marcel Proust, Novellix (2014)

En berättelse om Françoise de Breyves som först inte alls är intresserad av monsieur de Laléande, men efter att han bjudit hem henne och hon tackat nej utvecklar någon slags besatthet gentemot honom. En novell som blir ett bra sätt för eleverna att möta Proust i kortformat.

“Sesam öppna dig” av Anne Charlotte Leffler ur Svenska noveller från Almqvist till Stoor, Albert Bonniers förlag (2018)

En novell från 1882 som handlar om en man som just gift sig och först tänker igenom sitt liv med en känsla av att ha misslyckats, men sedan inser att han trots allt fått en hustru han håller av. Ett liv som kanske kan ses som vardagligt och trivialt, men som för honom känns nytt och fängslande.

“Ställ ut armeniern!” av Sophie Elkan ur Svenska noveller från Almqvist till Stoor, Albert Bonniers förlag (2018)

Elkans novell ingår i novellsamlingen Från östan och västan som publicerades för första gången 1908. Berättelsen utspelar sig på ett hotell i Brumana, Libanon och i centrum står ett syskonpar. Brodern är endast 26 år, men helt vithårig och får ibland svåra anfall. Hans liv förändrades när han blev vittne till en massaker på armenier i Konstantinopel. En gripande berättelse i spännande miljö.

“Horatio Sparkins” av Charles Dickens, Novellix (2016)

Berättelsen om den mystiske Horatio Sparkins publicerades första gången 1834 i tidningen The Monthly Magazine, men återfinns också i Sketches by Boz som bestod av texter som Dickens fått publicerade i olika tidningar under pseudonymen Boz. “Horatio Sparkins” handlar om hur en familj bjuder hem en gäst som de tror är både framgångsrik, bildad och rik, men som senare visar sig vara en helt annan än de trott.

 

Mycket fokus på undervisning just nu

För en vecka sedan fick jag som gymnasielärare helt lägga om min undervisning då vi meddelades att eleverna skulle undervisas på distans. Presskonferensen var på tisdagen, undervisningen på distans började på onsdagen. En kort genomgång av skolans IKT-ansvarige genomfördes för några från varje program och sedan fick vi i uppdrag att föra informationen och kunskapen vidare. Snabba ryck och snart var även våra bild- musik och teaterlärare uppkopplade. För mig som lärare i svenska och historia är det egentligen enklare, men omställningen har inte varit helt lätt. Läs gärna mina tankar om de senaste dagarna på min skolblogg Ordklyverier.

I alla mina svenskkurser blir det nu läsprojekt i mindre grupper. Ettorna ska läsa böcker som kan kopplas till tema vänskap och de får välja mellan Naiv. Super av Erlend Loe, Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn, No och jag av Delphine de Vigan, Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt  och Stål av Silvia Avallone.

I tvåan är det klassiker som gäller utifrån urvalet “böcker som är hyfsat tunna och som Linda tycker är okej att läsa/läsa om” nämligen Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Pengar av Victoria Benedictsson, Förvandlingen av Franz Kafka, Kallocain av Karin Boye och Djurfarmen av George Orwell.

I trean blir det läsning jorden runt där eleverna får välja mellan Vända hem av Yaa Gyasi, Memorys bok av Petina Gappah, Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid, Vi av Kim Thúy och När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Några av dessa böcker utspelar sig förvisso helt eller delvis i USA, men perspektivet är ett annat än det vi brukar få till oss genom kulturen. Mer om ett tidigare liknande projekt kan du läsa om här.

Är du intresserad av fler inlägg om läsning i skolan rekommenderar jag att du kikar på den här listan.

Vill du ha boktips är det istället här du ska klicka.

 

 

BIld av Mystic Art Design från Pixabay

Min kanon för undervisningen

I torsdags var jag på föreläsning och seminarium i den kurs jag läser just nu på Göteborgs Universitet. Kursen är på 5 hp och heter Litteratursamtal och litteratururval i undervisningen och vänder sig till lärare och de flesta av oss deltagare undervisar på gymnasienivå. Det gör att den passar mig perfekt, men kursens enda högstadielärare muttrade lite sist.

Föreläsningen senast hölls av Martin Sandberg som samarbetat med Carl-Johan Markstedt i Känn på litteraturen 3 och 4. Fokus låg på litteratursamtal, men också urval. Boken vi läst var Fiktionens mångfald av Caroline Graese som till exempel handlar om hur olika läromedel för yrkes- och högskoleförberedande program ser ut, vilket mycket troligt även speglar undervisningen. Uppgifter till elever som går på yrkesprogram och anses läsovana handlar mycket om att använda en subjektiv läsart och koppla frågor och uppgifter till erfarenheter snarare än till texten i sig. Ett sådant sätt att arbeta provocerar mig. Visst ska elevernas erfarenheter spela roll i de samtal vi har kring litteratur, men i första hand måste det vara innehållet vi arbetar med. Det är vettigare att ställa en fråga lik “Vad har du för tankar och åsikter om hur karaktären x agerar i situation y?” än att fråga “Vad hade du gjort i situation y?”.

Något vi också talade om är de böcker som vi brukar använda i undervisningen och vikten av att bygga upp ett bibliotek av böcker som vi tycker om, ger vettig undervisning och brukar funka med elever. Att som lärare faktiskt ha en relation till de böcker som eleverna ska läsa är viktigt, det håller jag verkligen med Martin Sandberg om, liksom att boken med största sannolikhet kan funka i just den grupp som ska läsa den. Det är därför det inte räcker med några titlar per årskurs, utan urvalet måste vara större än så.

Även om jag listat ett stort antal böcker som jag tycker passar att läsa med elever är det långt ifrån lika många som jag använt aktivt i min undervisning. Jag tänkte därför presentera de böcker jag brukar använda i undervisningen på gymnasiet. Vissa har jag läst i helklass, andra har eleverna läst i mindre grupper och jag har istället fyllt på med noveller för att skapa en gemensam texterfarenhet utifrån det tema eller den genre som böckerna de läser tillhör. Jag har också lagt till några titlar som jag tror skulle kunna funka, men som jag ännu inte testat i helklass eller i grupp. Vissa av dem planerar jag att läsa med elever under våren eller nästa år.

Böcker jag använt i helklass

När hundarna kommer, Jessica Schiefauer (2015) (Svenska 1)

Har funkat fint i Svenska 1, men nackdelen är att många läst den redan innan. Det är dock en bra bok med mycket att diskutera kring agerande, relationer och makt.

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Svenska 1)

Leder till många intressanta diskussioner kring familj och traditioner, samt hur man ska leva sitt liv.

Jack av Christina Lindström (2016) (Svenska 1)

En riktigt bra bok om Jack, som tror sig ha funnit kärleken när det förflutna hinner ikapp honom. Mycket att diskutera kring identitet och grupptryck.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler (2015) (Svenska 3)

En ganska komplicerat uppbyggd bok men det finns otroligt mycket att diskutera utifrån den. Mina elever i Svenska 3 har just läst.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014) (Svenska 3)

Det tog lite tid för eleverna att komma in i den här boken, men många tyckte om den och den berättar helt klart en viktig historia.

Böcker som eleverna läst i mindre grupper

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

En bok som handlar om relationen mellan en tonårsflicka och hennes morbror, men också mellan henne och morbroderns för henne okända partner. Boken utspelar sig under 80-talet och en av huvudpersonerna drabbas av Aids.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn (2014) (Svenska 1)

En rolig bok med allvarlig botten som berör teman som vänskap, identitet och kärlek. Sådana böcker behövs verkligen.

Onanisterna av Patrik Lundberg (2014) (Svenska 1 och Svenska 3)

Vad händer när du går från att vara en cool kille till att bli en ganska misslyckad figur? Hur gör du när du förälskar dig i någon som är helt annorlunda än de du brukar träffa? Det här är en fin bok om att hitta sig själv utan att dissa allt som man förut var.

Pojkarna av Jessica Schiefauer (2011) (Svenska 1 och Svenska 2)

En idéroman som verkligen utmanar elevernas sätt att tänka. Leder till många intressanta samtal kring kön och identitet.

Jag, En av David Levithan (2012) (Svenska 1)

Ännu en idéroman som leder till intressanta samtal kring identitet, genus, kärlek och vänskap. Inte helt ny längre och många har läst.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1891) (Svenska 2)

En Herrgårdssägen av Selma Lagerlöf (1899) (Svenska 2)

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf (1904) (Svenska 2)

Körkarlen av Selma Lagerlöf (1912) (Svenska 2)

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf (1914) (Svenska 2)

Se inlägg om läsning av Selma Lagerlöfs böcker här.

1984 av George Orwell (1948) (Svenska 2)

En kusligt aktuell klassiker som många elever gillar, men som jag tror är för svår att använda i helklass.

Kallocain av Karin Boye (1940) (Svenska 2)

Dystopi som andas 40-tal men också nutid. Brukar uppskattas av elever.

Fler klassiker som mina elever uppskattat hittar du här.

Memorys bok av Petina Gappah (2017) (Svenska 3)

Som jag tror blir helklassläsning nästa år i Svenska 3. En riktigt bra bok om Memory som sitter fängslad i Zimbabwe anklagad för att ha mördat en vit man.

Vi av Kim Thúy (2016) (Svenska 3)

En bok om flykt och att återse sitt gamla hemland som vuxen. En riktigt bra bok som har funkat bra i undervisningen.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015) (Svenska 3)

En kollektivroman om en grupp japanska kvinnor som reser med båt till USA för att gifta sig med japanska män de aldrig sett. Intressant både till form och innehåll.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka (2014) (Svenska 3)

En bok som utspelar sig under andra världskriget när japaner i USA sätts i läger. Intressant rent historiskt och jag är sugen på att läsa den i helklass nästa år och koppla den till min undervisning i Historia 1b.

 

Böcker jag vill använda i undervisningen

Bli kvar av Maja Hjertzell (2019)

En kortroman om två ungdomar från en mindre ort som har helt olika syn på hur de ska leva sina liv, men samtidigt inte vill mista varandra. Väldigt fin bok.

Inte som du, Johanna Schreiber, Ida Ömalm Ronvall (2020)

Kanske lite övertydlig, men ändå väldigt underhållande och bra om ett samhälle med helt andra könsroller än vi. Tror den leder till många spännande samtal.

Pojken som följer sin skugga av Kedir Meral (2019)

Ett mer balanserat alternativ till Stjärnlösa nätter och dessutom utspelar den sig i Göteborg vilket troligen ger eleverna en extra dimension.

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

Jag är sugen på att utveckla mitt Nobelpristagartema och eftersom jag nästa år kommer att ha en exceptionell trea hade det varit intressant att testa att läsa denna mycket udda bok av Olga Tokarczuk.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg (1905)

Enstaka elever har läst Doktor Glas när de själva fått välja en klassiker, men jag har aldrig arbetat med den i helklass. Det vill jag gärna göra någon gång.

Förvandlingen av Franz Kafka (1915)

Ännu en klassiker som jag skulle vilja testa i helklass. Kan tänka mig att den kan fungera fint, då de elever som läst den gillat den skarpt.

 

 

Min slutsats blir att jag vill läsa fler böcker i helklass. Jag tycker visserligen att det funkar ganska bra att välja ett tema eller en författare och låta eleverna välja bland några titlar, men jag vill nog ändå testa en klassiker gemensamt i Svenska 2 nästa år.

 

Photo by Thought Catalog on Unsplash

 

Ett läsprojekt om Nobelpriset och några litteraturpristagare

Ibland återanvänder jag arbetsområden som jag är nöjd med om som jag tror fungerar även med nuvarande klasser, men andra gånger vill jag jobba med något nytt som jag inte redan prövat. I år har jag läst Jack i helklass i Svenska 1 för första gången och i Svenska 3 har jag just genomfört ett läsprojekt med kortare texter skrivna av nobelpristagare i litteratur. Vi kommer att läsa hela romaner senare i kursen också (faktiskt har vi börjat med Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler) men just det här projektet handlade mer om allmänbildning än läsning egentligen. Målet var att eleverna skulle få veta mer om Nobelpriset i litteratur och dessutom få smaka lite på några av författarnas texter.

Som förberedelse läste jag kortare texter av flera pristagare, varav några nya för mig och valde ut några som jag trodde skulle passa mina elever. Eftersom mitt mål är att läsa texter av alla pristagare har förberedelserna för det här arbetsområdet verkligen varit ett exempel på hur jag som svensklärare faktiskt kan förena nytta med nöje.

Första texten vi läste tillsammans var en klassisk novell, nämligen “Berg som vita elefanter” av Ernest Hemingway som fick priset 1954. Jag läste novellen högt och eleverna fick sedan i par fundera kring frågeorden var, när, vilka och vad? Just vad som egentligen hände var det som stod i fokus. Vi pratade isbergsteknik och de fick beskriva vad som fanns över och under ytan. Det här är en novell som på ytan är enkel, men som var en utmaning för flera elever. Det finns en sannolik tolkning som de flesta också hittade och höll med om, men några hade svårt att läsa mellan raderna, eller hitta den dolda delen av isberget.

Novell nummer två var “Fadren” av Bjørnstjerne Bjørnson som fick priset 1903. Jag inledde med att berätta att jag själv tyckte om novellen när jag läste den, men att jag fortfarande funderade över vad som egentligen hände och vad slutet betyder. Elevernas uppgift var att först läsa novellen enskilt och fundera kring detta själva. Därefter fick de göra en Chambersanalys i grupper om 2-3 och dessutom fundera kring slutet, novellens teman och dess budskap. Jag var lite orolig att de skulle ge upp, då det verkligen finns väldigt många sätt att tolka novellen på, men det blev riktigt bra samtal i de mindre grupperna där de flesta verkligen närläste och försökte tolka det som stod. Frågor som kom upp var t.ex. Var är barnets mor?, varför vill fadern att sonen ska döpas ensam?, vad menade prästen när han sa att sonen var en välsignelse?, finns sonen på riktigt, eller är det en metafor för en mans förändring?, är han så ensam att han hittar på en son? Några fastnade i det religiösa temat och andra jämförde med Selma Lagerlöf och Kejsarn av Portugallien som också porträtterar en far som lever för sitt barn. Det blev en oväntat bra lektion.

Vi fortsatte med dikten “Vimmelkantig” av Wizlawa Szymborska från diktsamlingen Nära ögat från 1996. Den handlar om slumpen som gjorts oss till just den vi är och att vi hade kunnat tilldelas eller valt en annan dräkt i “naturens garderob”. En dikt fylld av bildspråk och metaforer, men ändå en ganska lättläst dikt om livet och hur det blev som det blev. Jag rekommenderar den och tycker att den leder till många fina samtal.

En lektion ägnades åt de svenska nobelpristagarna i litteratur, men fokus på Tomas Tranströmer. Det jag inte hade koll på var hur många av pristagarna som också satt i Svenska Akademien när de fick priset. Lite märkligt.

Vi lyssnade på, läste och analyserade två dikter av Tomas Tranströmer gemensamt. Först den klassiska “Romanska bågar” och därefter “C-dur”. Analysen gjordes utifrån Joakim Stenshälls (Riksteaterns) modell för scenkonst som kallas “En väv av tecken“. Första steget är att beskriva det man ser, eller i det här fallet det man hört och läst. Jag gick varvet runt och alla elever fick bidra med något de iakttagit. Det kunde handla om form, ordval, karaktärer eller diktjaget. Någon räknade helt enkelt raderna, andra såg upprepningar och/eller metaforer. De som ville fick säga pass, men de flesta valde att säga något. Dikten projekterades på white-boarden och jag kunde stryka under, ringa in och anteckna nyckelord utifrån deras kommentarer.

Steg två handlar om att tolka. Det kan handla om stämningen, känslor som väcks, betydelsen av ordvalen, hur situationen kan tolkas, vilka teman som texten innehåller, vilken betydelse dikten har och vad författarens budskap är. Här lät jag eleverna säga det de tänkte på rakt ut och det funkade fint. Ovanligt många bidrog, kanske för att de redan var inne i dikten efter den mer beskrivande delen.

Tredje och sista steget handlar om reflektion. Då går samtalet lite utanför texten och eleverna får associera, koppla och blanda in egna tankar, känslor och åsikter. De två sista stegen gick ihop lite, men samtalet flöt ändå på ganska bra. Ibland flikade jag in en följdfråga för att få analysen att gå djupare.

Speciellt samtalet kring “Romanska bågar” blev väldigt intressant. Vi fastnade i funderingar kring att vara färdig och om det är detsamma som att vara nöjd eller inte. Är det alltid en fördel att ständigt försöka utvecklas, eller skapar det stress?

Två noveller av Herta Müller “Kungen sover” och “Äppelträdet” blev underlaget till en lektion, tillsammans med Harold Pinters korta text “Spegeln”. Alla tre ur boken Fler Nobeller. Eleverna fick sitta i grupper om fyra och turas om att läsa texterna högt. Uppgiften de fick till Müllers texter var att dels fundera över symboliken som är väldigt tydlig speciellt i “Äppelträdet”, men också analysera hennes språk. Vi gjorde sedan en grammatisk analys av “Kungen sover” och det blev tydligt att den i princip bara innehöll huvudsatser och att nominalfraserna var väldigt enkla. Ändå upplevde eleverna att de fick tydliga beskrivningar och en bra bild av vad som hände. Att använda grammatisk analys för att sätta ord på hur en författare använder språket är något jag gör allt för sällan, men tänker att jag borde göra. Istället för den mycket oprecisa beskrivningen “språket känns hackigt” kunde vi tillsammans hitta ett mycket tydligare sätt att beskriva Müllers språk.

Herta Müller var nog den författare hittills som splittrade gruppen mest. Några absolut älskade hennes sätt att skriva och hur hon använde språket. En elev påpekade t.ex. att hon använde ordet “inte” på ett oväntat sätt och en annan tyckte om de många bibliska kopplingar i “Äppelträdet”.

Pinters text “Spegeln” är väldigt kort och eleverna enades till slut om att den nog ska ses som en monolog. Någon novell tyckte de i alla fall inte att det var och de uppfattade den inte heller som en dikt. Texten handlar om en man som ser sig själv i spegeln och inte känner igen sig själv. Han menar att han “bytt ansikte”, vilket ledde till intressanta samtal kring förändring.

Skolbiblioteket har köpt in ett antal av de noveller av Nobelpristagare som Novellix gett ut och dessa fick eleverna använda när de valde varsin författare att fördjupa sig i. Mest populära valet var Kazuo Ishiguro, följd av Tomas Tranströmer, Bob Dylan, Toni Morrison och John Steinbeck. Uppgiften var att läsa om “sin” författare och sedan presentera hen och någon/några av hens texter i liten grupp. Valet av en ganska enkel uppgift kom sig av att många av klassens elever varit borta då de deltagit i skolan cabaret. Det här var något de kunde fixa själva ganska enkelt och rent krasst var det inte heller någon katastrof att vissa inte hann. Jag är egentligen stenhård med att uppgifter ska göras och det i tid, men här fick jag helt enkelt välja bort strid.

Huvudexaminationen var istället en lyrikanalys. Lektionen innan analyserade eleverna dikter i par och själva provet skrevs i DigiExam. De dikter jag hade valt ut till övningslektionen var “Det är vackrast när det skymmer” av Pär Lägerkvist och “Slutet och början” av Wizlawa Szymborska och på provet fick de välja mellan att analysera  “Nocturne” av Tomas Tranströmer eller “Somliga gillar poesi” av Wizlawa Szymborska, två dikter som de (med 99% säkerhet) såg för första gången.

Alla läsprojekt behöver utvärderas och när jag ser tillbaka på det här är jag ändå ganska nöjd. Kanske hade jag kunnat välja ut några författare och djupdyka lite mer i deras texter och då fått djup, men å andra sidan förlorat bredden. Jag vet inte heller om jag kommer att behålla elevernas författarpresentationer om jag kör projektet igen, då det var mer av en praktisk lösning utifrån de förutsättningar jag hade just i år. Det som gjort mig glad är att de flesta av texterna faktiskt gått hem hos eleverna och vi har haft många intressanta samtal kring text. Nu återstår bara att läsa och bedöma lyrikanalyserna.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: