Månad: juni 2021

Veckans kulturfråga v.26 2021

I juni läser jag mig runt Medelhavet och eftersom det gått lite trögt har jag utmaningen i bakhuvudet även i juli.

Vilken bok skriven av en författare från något av länderna kring Medelhavet eller som utspelar sig där, vill du lyfta fram?

 

En riktigt somrig bok som utspelar sig vi havet är Kärlekens fyra årstider av Grégoire Delacourt. Han presenterar fyra olika par, alla i olika stadier av sin kärlekssaga. Det är sommar, nationaldagen ska firas och det görs bäst på stranden i Le Touquet. En strand som inte ligger vid Medelhavet, men Frankrike gör ju det.

Allt som väntar dig

Efter att ha älskat de två böcker jag läst av Lorraine Fouchet hade jag höga förväntningar på senaste boken Allt som väntar dig. Precis efter läsningen var jag lite besviken, men faktum är att jag tänkt på boken så mycket efteråt att jag måste omvärdera läsupplevelsen. Den besvikelse som finns kvar är att boken inte utspelar sig på Groix, även om ön nämns och finns där i bakgrunden.

Istället tar Fouchet med oss till Paris och ett hus där Domnin bor med sin pappa i en lägenhet. I huset bor även andra släktingar och de är alla mer eller mindre en del av Domnins liv. Mer efter att det fruktansvärda händer. Hans pappas hjärta slutar slå och när ambulansen kommer har den blonda kvinnan som ringt efter den försvunnit. Domnin, som är femton år, är nu föräldralös. Visserligen hoppas han att hans mamma ska komma tillbaka, men får snart veta att hon inte är på en tillfällig resa. Dessutom kommer ett brev som antyder att Dom har en syster i Sydamerika. Hans ingifta faster, som nu är änka, följer med honom på jakt efter sanningen om hans familj.

Dom berättar om sin pappa och sitt sökande efter sanningen och parallellt med det får vi pappans älskarinnas berättelse. En bild av en annorlunda familj växer fram och även om jag saknar Groix är det ett äventyr att få följa med till de södra delarna av Sydamerika. Lite svart, lite märkligt, men också hjärtskärande och gripande. Trots att det här inte är min favoritbok av Lorraine Fouchet står det definitivt klart att hennes lägstanivå är mycket, mycket hög. Det är också så att Dom kommer att stanna i mina tankar länge, länge. Hans öde engagerar helt klart.

Att återvända

Libyen är något av ett mystiskt land och jag vet väldigt lite om dess historia. Lite lärde jag mig när jag läste Riad Sattoufs självbiografiska Framtidens arab del 1 och visst vet jag vem Muammar Ghadafi var och hur det brukar gå till i en diktatur, men mycket av det Hisham Matar skriver om i den självbiografiska Att återvända var nytt för mig.

Hisham Matar berättar om ett land och om sin pappa. En pappa som varit fängslad i många år och vars historia efter diktatorns fall kanske kan fortsätta eller i alla fall få ett känt slut. Det är på samma gång en självbiografi och en biografi om faderns liv, liksom en skildring av ett land som under den arabiska våren kanske kan bli en bättre plats. Inte för alla självklart. Som alltid är det några som vinner och förlorar när en diktator faller, men för Hisham Matar själv betyder det att han kan resa till landet han föddes i.

Hisham Matars pappa Jaballa Matar försvann från sitt hem i Kairo och fängslades då sonen var 19 år. Drygt 20 år senare återvänder Hisham tillsammans med sin mamma och sin bror för att undersöka vad som har hänt. Boken kommer att handla om faderns öde, men kanske ännu mer om hur det känns att återse ett land som en gång var hemlandet och nu blivit något annat. Det är en riktigt välskriven bok om sorg och saknad, men också om gemenskap och kärlek. Mycket läsvärd och mycket gripande.

Tell me a secret

Jane Fallon skriver underhållningslitteratur som ofta innehåller hämnd och inte sällan är lika spännande som deckare. Tell me a secret är inget undantag. Vi får möta Holly som arbetar som manusskrivare och som just fått ett nytt jobb. Hon ska bli ansvarig för sin avdelning och det är ett stort kliv uppåt. Den som peppar henne mest är vännen och kollegan Roz, men klart är att det finns någon som motarbetar henne. Märkliga saker händer nämligen och Holly hamnar i en rad pinsamma situationer. Mail skickas från hennes dator, manus ändras på ett inte så trevligt sätt och Holly börjar få panik.

Privatlivet är helt ärligt också sådär. Visserligen ska Holly snart bli mormor, men hon har det ganska knapert och trots en höjd lön behöver hon hyra ut ett rum i sin lägenhet. Hon får hjälp av sin bästa vän Dee och hennes make Gavin och det står snart klart att de kommer att finnas där för Holly i vått och torrt. I jakten på den som ställer till det för Holly gör de verkligen allt och lite till.

Jag gillar verkligen de karaktärer som Fallon skapat och tycker att det är skönt med en ganska vanlig, medelålders, ensamstående kvinna får vara huvudperson och dessutom utan att fundera över över utseende eller att hitta en man. Jakten på svikaren på jobbet är underhållande att följa och jag skrattade högt flera gånger under läsningen. Lite väl mycket extra allt blir det till slut, men jag måste ändå rekommendera Tell me a secret varmt. Humoristisk underhållningslitteratur som är perfekt sommarläsning!

Fem härliga sommarböcker

Det är lördag igen och dags för en topp-fem-lista. Idag fortsätter jag temat från onsdagens kulturfråga och listar sommarböcker.

Tolv veckor med dig av Johanna Schreiber handlar om en intensiv förälskelse som växer under en sommar, men också stöter på en rad hinder. Charmigt och somrigt.

Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén handlar om en inte direkt trevlig sommarresa till en ö i skärgården. Gloria och Adam har varit ihop några månader när de åker till hans familjs sommarhus i två veckor. Gloria har varit här som barn, men nu blir det en helt annan sak.

Augustiresan av Anna Fredriksson handlar om några vänninor som åker på cykelsemester på Österlen. Det blir inte direkt någon trevlig resa när de alla verkar ha fått ett stort behov av att vara ärliga.

Musselstranden av Marie Hermanson handlar om ett barns försvinnande en sommar för länge sedan. Huvudpersonen Ulrika umgås med sommarvännen Ann-Marie under några magiska sommarlov tills allt förändras.

Croissants till frukost av Annika Estassy handlar om Gabriel och Cecilia som lämnar Sverige för att starta ett ett bed and breakfast i Sainte Marie sur Mer, en liten by på franska purpurkusten. Här beskrivs allt som är bra med sommaren!

Det är någonting som drar i mig

Att bo på en liten ort och umgås med samma människor är inte alltid så himla roligt när man blir tonåring. Andrea längtar bort. Egentligen behöver hon kanske inget nytt liv, men någonting måste hända. Kompisen Anja är precis som vanligt, men trots att Anjas familj alltid varit Andreas trygga punkt drar hon sig ifrån dem alla. Hemma finns ingenting mer än en mamma som mår dåligt och inte kan jobba. Kylskåpet är tomt och de har inte råd med någonting. Pappa har dragit för länge sedan och kvar är endast några gamla bilar på gården.

Så vad gör någon som vill revoltera i en småstad? Bleker håret, hänger vid kiosken och åker med en äldre kille i en epa. Han heter Alex och även om han är långt ifrån en drömkille så erbjuder han någonting. Lite ironiskt är det att Andréa vill revoltera och samtidigt blir en riktigt landsortskliché, men jag förstår varför hon gör det även om jag inte riktigt förstår hennes val. Det är verkligen något som drar inne i henne och något som skriker “bort”, men möjligheterna att faktiskt förändra sitt liv är små.

Elin Perssons andra bok landar mitt i det lilla samhället och beskrivningen av livet där är trovärdig. Det är någonting som drar i mig är verkligen en bok för unga, men inte lika mycket en bok för mig. Jag ser storheten, det gör jag verkligen och rekommenderar den till unga läsare. Det är för dem den är skriven. Det är deras längtan som beskrivs och deras hopplöshet.

Klasskildringen är kanske det som drabbar mig som vuxen läsare mest. Skillnaderna mellan Andréas och Anjas familjen. Hur Andréa söker sig bort från sin mamma och till Anjas familj där hon erbjuds en annan trygghet och framför allt ett annat innehåll. Ekonomin som ensamstående, sjukskriven mamma är självklart svår och även om detta inte diskuteras förstår vi snart att det är jäkligt tufft.

Få sidor och mycket innehåll i denna välskrivna bok om en längtan bort som får huvudpersonen att göra val som utifrån verkar rätt märkliga, men som är de enda hon känner erbjuds.

 

På natten är allt sant

Två ungdomar. En tjej och en kille. De kommer från olika grupperingar och kan aldrig bli tillsammans. När de blir förälskade måste de smyga med sin kärlek. Nej, det är inte Romeo och Julia det handlar om, utan Liv och Jemal. Boken heter På natten är allt sant och är skriven av Lina Stoltz. En på ytan ganska klyschig berättelse, som blir något helt annat.

Liv bor i ett litet samhälle i norra Sverige. Hennes mamma har flyttat till Sundsvall, storasystern studerar i Luleå och Liv bor kvar med sin pappa. Hon är tillsammans med Hannes, som är kusin till hennes kompis. I det lilla samhället är rasismen utbredd och både Livs kompisar och pappa är minst sagt skeptisk till invandrare. Så slumpar det sig så att Liv springer på Jamal en kväll. De börjar tjafsa och Liv kysser honom på skoj. Ingen av dem har räknat med att de ska få känslor för varandra.

Först gör de allt för att trycka bort känslorna. Liv är ihop med Hannes och vill verkligen inte vara ihop med en invandrarkille. Jemal gillar Zahra och vill inte vara ihop med någon kaxig svennebrud. Känslorna går dock inte att syyra över och de börjar träffas i smyg på nätterna. De är sommar och de kan vara ute. Viktigast av allt är att ingen får veta att de är tillsammans.

Lina Stoltz lyckas ta en klassisk kärlekshistoria och göra den till något unikt. På natten är allt sant är en lättläst bok som med få ord lyckas förmedla stora känslor och ett gigantiskt dilemma. Hur ska Liv och Jemal någonsin kunna visa sin kärlek? Vad ska deras vänner och familjer säga? Det finns väldigt många hinder helt klart och det öppna slutet avslöjar väldigt lite. Jag hoppas att de vågar vara som de vill och inte som andra önskar.

På natten är allt sant är en positiv överraskning och en bok jag tycker mycket om. Känslorna är sanna, förälskelsen går att ta på och frustrationen över hur verkligheten ser ut är påtaglig. Boken är utgiven av det lilla förlaget Barents Publishing och höll på att gå mig helt förbi, men jag är glad över att jag hittade den på biblioteket och att jag läste den. Det här är nämligen en riktigt bra ungdomsbok.

Veckans kulturfråga v.25 2021

Snart midsommar och dagens kulturfråga handlar inte om grodor, men väl om sommarskildringar. Välj en bok, film, tv-serie, tavla, alltihop eller något helt annat.

Vilken kulturell sommarskildring vill du lyfta fram?

Många skildringar att välja mellan helt klart, men jag väljer två. Dels Jens Liljestrands fina roman Adonis, som handlar om en manskör som träffas när de studerar i Lund och många år senare träffas för en återträff i den osäkre Bengts sommarstuga. Jag vill också lyfta fram en klassisk tv-serie, som verkligen inte bara utspelar sig under sommaren, men där några viktiga scener innehåller sommar och snaps. Serien är Tre kärlekar med fantastiska Samuel Fröler och Jessica Zandén i huvudrollerna. Alla säsonger går att se på svtplay. Kanske dags att se om den i sommar.

Sweet Home Dalarna

Min farmor Märta växte upp i det lilla samhället Moje som är en del av Gagnef i Dalarna. Där bodde hon med sina föräldrar och sina fyra syskon, tre systrar och en bror. Hon och en av systrarna flyttade senare till Göteborg och hon gifte sig med min farfar som var från Vårgårda. Efter att föräldrarna gick bort ärvde syskonen hus och mark i byn och för farmors del betydde det en “sportstuga” som främst användes vid jakt. Den låg fint på höjden med utsikt över Mojesjön och där, i ett rum och kök, tillbringade jag många sommarveckor tillsammans med mina kusiner. Vi var nio personer i den lilla stugan och ändå hände det ofta att vi ungar fick sova i rummet för att köket var fyllt av gästande släktingar.

När jag var lite drygt tio byggdes huset ut och det gamla huset blev två sovrum, medan vi också fick ett stort gemensamt kök och vardagsrum och farmor ett litet eget rum. Nu blev kalasen ännu större och sommarveckorna ersattes ofta av ett rejält påskfirande. Sedan barnen kom har vi varit där väldigt lite, men senast det begav sig fick jag erfara hur viktigt det är med tillhörighet i ett litet samhälle. Jag lyckades köra av vägen, hamnade ute på hea (vägen svängde, men inte bilen) och fastnade i snön. Jag tog mig till ICA för att be om hjälp och fick tala med några gubbar som satt på lagret. Jag förklarade min situation och första frågan var, vem är du i betydelsen”vem är du släkt med”. Jag redogjorde för det och då min farmors bror var en central figur i bygden då han levde fick jag snabb hjälp. Det är möjligt att jag fått det ändå, men släktskapet kändes viktigt.

När vi bestämde oss för att ha ett tema där vi läser oss runt Sverige var Sweet Home Dalarna av Karin Janson som ni förstår ett självklart val för mig. Var i Dalarna den lilla byn ligger är oklart, men det är inte Byvalla som författaren tidigare skrivit om. Kanske har samhället fått låna drag av författarens hemby Stora Skedvi i Säter kommun? Lite synd kan jag tycka att det inte finns något namn på byn, eller ens några geografiska referenser mer än titeln. Visserligen är poängen inte att beskriva miljön i det lilla samhället där huvudpersonen Madde bor, men jag hade gärna fått veta lite mer. Viktigast är förvisso kontrasten mellan Dalarna och Stockholm, eller snarare mellan land och stad.

Oavsett var Madde egentligen bor så är det ett ganska typiskt, svensk samhälle vi förflyttas till där livet lunkar på och den lokala pizzerian är där man hänger. I alla fall så hänger Madde och hennes kompis Klara där och blandar hembränt i sin läsk för att liva upp stämningen. Någon gång går de vidare till Statt. Oftast hänger Madde dock hemma i stugan hon hyr med en påse chips endast i sällskap av sin tv. Ibland kommer grannen Jonte, som också är hennes ex, förbi och det händer att de hamnar i säng. Mer uppskattar hon dock när Jontes son Ville dyker upp.

Jobbet är kanske det Madde tycker bäst om. Hon utbildar sig till hovslagare och är lärling hos Kent, en butter hovslagare med hjärtat på rätt ställe. Han är utan tvekan en karaktär som jag hade velat veta mer om, speciellt med tanke på hans beslut senare i boken. Det jag gillar mest med honom är att han tror på Madde och att han, även om han sällan säger det, verkar bry sig både om henne som person och yrkesman. Som totalt ointresserad av hästar med noll kunskaper om hovslageri blir jag förvånansvärt engagerad i de delar som beskriver Maddes yrke.

Så dyker det upp en främmande man på pizzerian och det är ganska tydligt att han är från Stockholm. Janson driver en hel del med honom i alla fall inledningsvis och det är befogad. Främlingen heter Niklas och vikarierar som brevbärare under sommaren. Han har anknytning till bygden, men är trots allt stockholmare ut i fingerspetsarna. När han får punktering är det Madde som får fixa däckbytet och det händer mer än en gång att han rynkar på näsan åt lokala traditioner.

Trots olikheterna blir Madde och Niklas självklart ett par och det funkar riktigt hyfsat till en början. Så bra att Madde bestämmer sig för att flytta med honom till Stockholm och in i den tvårumslägenhet på Östermalm som han bor i. Om hon i alla fall befann lite i överläge så länge de var i Dalarna så blir läget totalt tvärtom i Stockholm. Madde har inga vänner, inget jobb, inga kontakter och hon passar verkligen inte in. Mer än en gång ifrågasätter hon sitt beslut, men inser samtidigt att hon inte har mycket mer än jobbet som håller henne kvar i Dalarna.

Sweet Home Dalarna är en underhållande berättelse om ett par som inte direkt känns som gjorda för varandra. Jag tycker väldigt mycket om Madde, som är en svensk, lantlig Bridget Jones, men har faktiskt lite svårt att förstå vad hon ser i Niklas. De kulturkrockar som uppstår när en total lantis flyttar till Stockholm är underhållande, men också ganska fördomsfull både mot Madde och mot stockholmare. Jag förstår idén att vända på det ganska vanliga perspektivet där en ung kvinna från stan börjar om på landet, men jag är inte helt förtjust. Med det sagt finns det ändå tillräckligt mycket bra i Sweet Home Dalarna för att jag ska läsa och dessutom fnissa en hel del. Niklas mamma Jill och hennes partner Joppe är till exempel ett helt fantastiskt par. Svärta finns det också och här hade berättelsen gott kunnat stanna till ett tag. Det är inte fel med svärta i feelgood, snarare tvärt om. Sweet Home Dalarna hade kunnat bli en riktigt bra film eller ännu hellre tv-serie där karaktärerna kunnat få utvecklas ännu mer. Då kunde vi dessutom få njuta av Dalarnas vackra natur, oavsett var det nu är Madde bor.


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 28 juni 2020. Eftersom Sweet Home Dalarna nu nominerats till Årets Feelgood repriserar jag det här idag.

Det långsamma livet

I Det långsamma livet tar Abdellah Taïa med oss till Paris efter terrorattentaten 2015, som förändrade allt. I alla fall känns det så för huvudpersonen Mounir, en 40-årig marockansk man, som nu tappat den plats han trodde sig ha i den franska huvudstaden. Berättelsen om honom är som en feberdröm, fragmentarisk, känslofylld och inte sällan väldigt obehaglig. Det är ingen idé att försöka hitta en början och ett slut. Istället skriver Taïa fram ett kaos som verkligen berör.

Det vi vet om Mounir är att han ibland arbetar som lärare, att han varit djupt förälskad i polisen Antoine, att han just flyttat in i en lägenhet i centrala Paris och att han störs av grannen ovanför. Så mycket att det blir bråk och polisen kommer. De hittar massor av misstänksamma saker i Mounirs liv. Hans alldeles för billiga lägenhet, hans humör och självklart det faktum att han är muslim från Marocko. Kanske håller han på att förbereda ett nytt terrorattentat?

Att beskriva Abdellah Taïas sätt att skriva är nästan omöjligt. Jag vet bara att hans språk går rakt in i hjärtat. Att berättelsen om Mounir blir något jag tar till mig och faktiskt inte måste förstå. Livet är inte en rak linje från A till B och när Mounir i all sin panik försöker beskriva sitt liv är det självklart så att det blir ett virrvarr av tankar. Till slut vet läsaren inte vad som är sant och vad som pågår i Mounirs huvud. Är det så att polisen Antoine som kommer till hans hus är samma Antoine som han haft ett hemligt förhållande med? Är han en vanlig, skötsam lärare, eller finns det något sätt han har kanaliserat sin ilska på? Taïa ger oss inga onödiga förklaringar och erbjuder till och med två slut på historiens om Mounir.

Det långsamma livet är ingenting för den som vill ha en rak och enkel berättelse som ger svar. Istället skapas fler frågor ju längre jag läser och jag bestämmer mig för att inte tänka så mycket, utan bara dras med. Språket är som sagt helt otroligt. Alla de trådar som bjuds på får mig att tänka vidare och ibland hamnar jag på samma plats som Mounir, men ganska ofta på en helt annan plats. Det här är ett imponerande romanbygge, där starka känslor tar över det logiska, precis som jag tänker mig att det gör för någon som hamnat i en väldigt obehaglig situation.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: