Läst 2019

10 bra ungdomsböcker jag läste 2019

I år har jag läst ovanligt många ungdomsböcker och flera riktiga guldkorn, vilket gjorde det extra svårt att vaska fram en lista med endast tio böcker. Det här är mina favoriter från året som gått utan inbördes ordning. Utgivningsår på svenska inom parentes.

Alla suger och det är ingens fel (2018) av Ebba Hyltmark, Brombergs förlag

Mitt första möte med denna unga författare, som var 17 år då debuten kom ut. Berättelsen om Li som drömmer om att gå på MIT är charmig och annorlunda. En bok som jag tror skulle passa bra att läsa i år nio eftersom den handlar mycket om att välja gymnasiet och att våga göra ett val utifrån sig själv och inte för att anpassa sig till andra.

Beröringen (2019) av Gustav Tegby, Rabén & Sjögren

Elin är 16 år och har bott isolerad med sin pappa så länge hon kan minnas. Detta  för att hon enligt fadern lider av en förbannelse som gör att de hon rör vid och sedan kommer mer än några hundra meter ifrån tycks dö. Det här är en spännande och ganska obehaglig berättelse som får en att fundera på vem man kan lita på.

Bli kvar (2019) av Maja Hjertzell, Gilla Böcker

En mycket välskriven kortroman om Lucas och Sophie som utspelar sig under en enda dag. Hon ska lämna deras lilla hemort för att studera i Göteborg. Han har bestämt sig för att stanna kvar. Många funderingar kring vad som egentligen är rätt och vad som är det mest självständiga beslutet.

Välj mig (2019) av Christina Lindström, B Wahlströms

En mycket annorlunda berättelse om Silje som försöker leva vidare efter sin pappas död. Det som skaver mest är att mycket tyder på att han själv valt att avsluta sitt liv och det är något som alla runt Silje tycks viska om. Bästa kompisen Mia glider iväg och istället börjar Silje umgås med Alvin som är medlem i en lokal frikyrkan. Kärlek, sorg, vänskap och religiösa grubblerier i en härlig blandning.

Hej då, vi ses väl? (2019) av Linda Åkerström, Rabén & Sjögren

En av de absolut bästa böcker för unga läsare som jag läst i år. Nora har just tagit studenten från vård- och omsorgsprogrammet, ett program hon egentligen inte ville gå, men sökte för att andra gjorde det och för att få en “riktig” utbildning. Helst hade hon velat gå Estetiska programmet, men det var otänkbart. Nu har hon fått sommarjobb inom hemtjänsten och träffar där en konstnär som inspirerar henne att våga följa sitt hjärta.

Så jävla kallt (2019) av Lova Lakso, Rabén & Sjögren

En sanslös berättelse om Karla som drar söderut med sin sjuka hund innanför jackan och sin pojkvän och en kompis som sällskap. En fantastisk språkkreativ bok som förtjänar många läsare. Karla är en fantastisk huvudperson att följa och lämnar ingen oberörd.

En ocean av kärlek (2019) av Tahereh Mafi, B Wahströms

Berättelsen om Shirin utspelar sig 2002, ett år efter attacken mot World Trade Center och att leva som muslim i USA är långt ifrån enkelt. Som nyinflyttad är det dessutom extra svårt att passa in. En ocean av kärlek handlar om att sticka ut och att försöka passa in, utan att för den delen anpassa bort sig själv. Det är också en kärlekshistoria som verkligen berör.

Sommarplåga (2019) av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren

En härlig bok om skejtaren Alma som bor i Majorna med sin pappa och som vanligt åker ut till sommarstugan när det är lov. Där finns kompisen Mira som hon är hemligt förälskad i. Vi får följa Alma under en sommar när mycket förändras och det är en fin skildring av hur det kan vara när man går från att vara barn till att bli mer vuxen. En bok som jag tror hade passat perfekt att läsa i år 6-7.

Är det nu allt börjar? (2019) av Siri Spont, Rabén & Sjögren

En riktigt bra och väldigt obehaglig skildring av en språkresa med allt vad en sådan kan innebära. Tilda vill så gärna höra till och det gör hon definitivt inte hemma i sin lilla tråkiga ort. När hon åker på språkresa med kompisen Emmy, som hon aldrig träffat, men chattar med varje dag, hoppas hon att livet ska vända. Så blir det inte riktigt. En välskriven bok om det svåra i att vara tonåring.

Moxie (2019) av Jennifer Mathieu, Gilla Böcker

En härligt feministisk bok om hur tjejer (och några killar) gör uppror mot sexismen som accepteras på deras skola i småstaden East Rockport, där skolans fotbollslag är allt och spelarna tillåts göra lite som de vill. Ledaren är Vivien, men det är det ingen som vet. Hon startar nämligen sin fanzine Moxie i hemlighet och uppmanar andra att protestera. Det är en bok full av pepp och jäklar anamma som till och med gör den här 45-åringen inspirerad.

 

Fler bra ungdomsböcker från i år och några år tidigare hittar du på min just uppdaterade sammanställning av bra böcker att läsa med ungdomar. Inte helt nya, men också bra ungdomsböcker hittar du här.

 

 

Långt mer än varannan damernas

Jag vet egentligen inte hur intressant det är med författares kön, men eftersom litteraturvärlden historiskt och på många sätt fortfarande varit en manlig sfär ser jag ändå med glädje att i alla fall vissa domäner börjar bli mer jämlika. Sedan jag började föra statistik har jag läst betydligt fler böcker skrivna av kvinnor än av män. Förra året var så mycket som 81% böcker skrivna av kvinnor.

2019 såg fördelningen ut så här:

 

Vilka genrer jag läste 2019

Genrer är också något jag för statistik över mest för att jag tycker att det är intressant att se hur min läsning förändras över tid. 2019 utmanade jag mig själv att läsa mer grafiskt och jag hade även en månad då jag fokuserade på ungdomsböcker, vilket också märks på statistiken. Mindre spänning än vanligt och faktiskt också färre romaner.

Jämfört med 2018

Så här ser en längre trend ut:

En rimlig utmaning inför 2020 är att försöka läsa mer lyrik och kanske också återupptäcka dramatiken. Det är egentligen två genrer jag tycker mycket om, men läser allt för sällan. Troligen för att det är rätt krävande.

 

Min läsning 2019

Jag är ju en statistiknörd och har därför som vanligt satt samman en rad diagram om min läsning 2019. Totalt 146 böcker blev det och då har jag inte räknat de som jag bara läst för jobbet. Några kortare böcker har slunkit med i statistiken enligt devisen “en bok är en bok är en bok” men de typ 20 Novellix jag läst har ändå inte kommit med och inte heller de noveller ur samlingarna Nobeller och Fler Nobeller som jag läst stora delar av. Lite ologiskt kanske, men så blev det.

Goodreads berättar att jag läst totalt 39257 sidor och att den kortaste boken var #ThisPoemWillProvokeYou medan den tjockaste var På egen hand av Marian Keyes.

2018 läste jag 142 böcker, så jag håller en ganska jämn takt. Det är dock väldigt tydligt att jag var en mer sparsmakad läsare innan jag började blogga 2009 och att småbarnsåren var rätt tunga läsmässigt. Kan ni gissa när äldste sonen föddes?

Det är lätt att se när jag hade semester i år. De övriga månaderna ligger snittet på 11 böcker och betygssättningen i juni, Bokmässan och jobbstressen i september, samt november utan ork visar sig i sammanställningen. Så brukar det se ut.

 

Min bästa läsning 2019

Dags att börja sammanfatta läsåret 2019 och i år har jag försökt att koka ner de böcker jag läst till en hyfsat hanterbar lista bestående av 15 böcker, vilket är ungefär 10%. Alla böcker är inte utkomna 2019, men jag läste dem under året. Jag listar dem utan inbördes ordning.

Klubben (2019) av Matilda Gustavsson är en fantastisk bok om en rejäl skandal.

Normala människor (2019) av Sally Rooney är en roman om att växa upp och inte finna sig själv.

Nora eller Brinn Oslo brinn  (2018) av Johanna Frid blandar humor och allvar på en härligt sätt. Språket är dessutom fantastiskt.

Järtecken (2019) av Christoffer Carlsson är en spänningsroman med klass.

Vår älskade (2019) av Kamila Shamsie är en gripande bok om tre syskon.

Regnmannen (2019) av Jonas Karlsson är en charmig bok om Ingemar och en kran.

An American Marriage (2019) av Tayari Jones visar hur rasism påverkar rättssystemet.

Pachinko (2018) av Min Jin Lee är en fantastisk släktberättelse från Korea och Japan.

Skäl att fortsätta leva (2015) av Matt Haig. Viktigt och ärligt om ångest och depression.

Herravälde(2019) av Elin Olofsson är en fin skildring av en kvinna som försöker klara sig själv.

Skuggjägaren (2019) av Camilla Grebe är en riktigt bra spänningsroman.

Barnet: en sonettkrans (2019) av Olivia Bergdahl är en fantastisk diktsamling.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström skildrar gripande kvinnoöden.

Asymmetri (2019) av Lisa Halliday är en fantastisk bok i tre delar.

Kring denna kropp (2018) av Stina Wollter är så bra, så modig och så viktig.

The Hunting Party

The Hunting Party av Lucy Foley handlar om en nyårsfest som jag är glad att jag inte var med på. Egentligen slipper jag gärna de flesta nyårsfesterna, men den som några gamla vänner har i ett snöigt Skottland är exceptionellt otrevlig. Det är inte bara det att en i sällskapet hittas död, troligen mördad, utan redan på vägen dit är det tydligt att ingen egentligen vill vara där alls. Kanske är de vänner, men så himla vänskapliga mot varandra är det verkligen inte.

Det är Emma, som är ihop med Mark och därför inte tillhör gänget riktigt, som fixat allt. Hon har hyrt ett lyxigt hus på en avlägsen jaktresort i Skottland, beställt en massa mat och dryck och verkligen planerat vad hon hoppas ska bli en perfekt helg. Ändå går det fel redan på tåget då en av de bokade platserna visar sig ligga i en egen vagn. Kanske är det Katie, den enda i sällskapet som är singel som ska offra sig, eller Emma som inte riktigt hör till. Att Bo, Nicks amerikanska pojkvän också är ganska ny i gänget funderar ingen över. Som tur är byter en vänlig själ plats, men som läsare anar jag redan här att spänningen redan är och kommer att fortsätta vara spänd. Vi får också veta ganska tidigt att någon kommer att dö, men vi vet inte vem, inte varför och inte hur. Det bidrar självklart till känslan av att allt inte står rätt till.

Samtidigt verkar det faktiskt bli som förr så fort de kommer iordning och får i sig lite champagne. De faller lätt in i sina gamla roller, på gott och ont. Den som står i centrum är som vanligt Miranda, vackrast och gladast. Den alla tycker om och vill vara vän med. Katie är hennes bästa vän sedan långt före tiden i Oxford, då de träffade resten av gänget och nu ska de få en chans att umgås efter en hektisk helg. Inte heller Giles och Samira, som är relativt nyblivna föräldrar, har varit så sociala den senaste tiden och speciellt Samira verkar vara en extremt orolig förälder.

Miranda, Emma och Katie turas om att berätta om den gemensamma helgen tillsammans med Doug och Heather, som är de enda två anställda som bor i anslutning till resorten. Vi får veta mer om vännerna och deras liv för varje kapitel och dessutom två utomståendes betraktelser av en ganska otrevlig grupp privilegierad före detta Oxford-studenter som tror att de äger världen. Samtidigt är de intressanta att följa och Foley lyckas pussla ihop berättelsen bra. The Hunting Party är helt klart en både läsvärd och välskriven pusseldeckare som passar perfekt att läsa den här tiden på året.

På svenska heter boken Nyårsfesten och är utgiven av Printz Publishing. I februari kommer Lucy Foleys nästa bok The Guest List, som verkar ha lite samma koncept med en slutet rum och ett visst antal tänkbara mördare. Det gillar jag.

Ert blod på mina broddar

Tänk om all ilska vi kände inom oss fick komma ut. Hur skulle världen se ut då? I serieromanen Ert blod på mina broddar låter Elin Lucassi utsatta kvinnor hämnas och hon gör det med finess och humor. Huvudpersonen Elin har en skitdag. Det är överfullt på tunnelbanan hem, hon ramlar i snön på vägen hem och när hon närmar sig huset inser hon att maken har ett jävla Skype-möte och hon därför är ensam ansvarig för alla hushållsbestyr. Dessutom har hon mensvärk.

Kanske kan barnen hjälpa henne med maten? Nej, det kan de inte. En vill kasta snöboll och den äldre hävdar framför datorn att han har sjukt mycket läxor. Självklart är kylskåpet nästan tomt och hon får som vanligt offra sig och laga någon äcklig kålrätt, när hon vet att maken i samma situation hade vunnit popularitetspoäng genom att köpa pizza. När äldste sonen till slut pallrat sig ner för trappan och erbjuder sin hjälp har hon jobbat upp en rejäl ilska och skriker att det är för sent. Men riktigt dålig samvete som följd. “Arg är stark” upprepar hon som ett mantra, men lyckas inte övertyga sig själv. Istället blir hon ännu mer förbannad av det kaotiska förrådet, det stökiga hemmet och alla som bor där. Igenkänningen är stor.

För att inte riskera att mörda någon ger sig Elin ut på promenad i den mörka vinterkvällen och när hon gått av sig den värsta ilskan inser hon att hon kanske borde vara rädd. Att gå på promenad ensam är kanske inte säkert, men det orkar hon inte tänka på, utan knallar vidare mot det oväntade och befriande slutet. Ert blod på mina broddar handlar om den ilska och frustration som jag tror att många drabbas av. Jag vet i alla fall att jag gör det. Med fantastiska illustrationer bjuder Lucassi på en sann vardagskildring med allt vad det innebär och hon gör det riktigt bra.

 

Vem är egentligen normal?

Normal people är Sally Rooneys andra roman och en av årets snackisar. Den handlar om Marianne och Connell och deras fascinerande och ganska märkliga förhållande. Berättelsen startar i ett litet samhälle i Sligo i januari 2011 när de går sista året och de avgörande proven närmar sig. Att Marianne ska studera vidare är självklart och även Connell har drömmar om än lite mer begränsade. De är skolans smartaste elever, men där slutar likheten. Hon är rik, men udda, han är populär och hans mamma arbetar som städerska bland annat hos Mariannes familj.

När deras vänskap utvecklas till något mer vill Connell inte stå för det, men det blir ändå tydligt hur viktig Marianne är för honom. Tillsammans med henne kan han vara sig själv och hon blir en viktig del av hans liv. Hon är också anledningen till att han vågar söka till Trinity College i Dublin istället för att följa med polarna till Galway. De kommer båda in och väl i Dublin förändras balansen mellan dem. Nu är det hon som har status och hittar nya vänner, medan han är en nobody som får hänga på henne.

Det är dock inte olikheterna som leder till att de gör slut, utan en total oförmåga att kommunicera. De tycker nog båda att de är ganska tydliga, men lyckas missuppfatta varandra gång på gång. Under hela studietiden finns de i varandras närhet, men förhållandet förändras hela tiden. Inte sällan är Normal people smärtsam att läsa just på grund av hur annorlunda deras liv hade varit om de bara vågat vara ärliga mot sig själv, varandra och alla andra.

När jag läste Rooneys debut Samtal med vänner var jag inte jätteimponerad. Visst var det en välskriven bok om unga vänner, men den var inte på långa vägar så universell som Normal people är. Även om även dess huvudpersoner är unga och destruktiva har jag mycket lättare att identifiera mig med Marianne och Connell än jag hade gällande Frances och Bobbi. Normal people är utgiven på svenska av Albert Bonniers förlag med titeln Normala människor och normal är just det Marianne, men också Connell vill vara. De döljer båda ett mörker som de hoppas att få ska se, men trots att de läker varandra lyckas de inte alltid rädda varandra. Precis som på bokens omslag försöker de tätt tillsammans gömma sig för världen, men det går inte att leva så.

BBC har just gjort en tv-serie i tolv avsnitt baserad på Sally Rooneys roman, med ett manus skrivet av författaren själv tillsammans med Alice Birch. Det är oklart när exakt den kommer att sändas, men det blir någon gång under nästa år. Jag ser verkligen fram emot att se den.

Män i min situation

Tidigare i höst läste jag Män i min situation av Per Petterson, en bok som vi också diskuterade i Kulturkollo läser. En bok om Arvid som blir lämnad av sin fru Turid och tappar den lilla kontakt han haft med sina döttrar. Petterson beskriver en man som har absolut noll kontakt med sina känslor och inte vet hur han ska leva som frånskild. Han kämpar inte för sina barn, utan tänker att de har det bättre utan honom. Det är sorglig läsning.

Eftersom det bara är Arvids berättelse vi får vet vi läsare egentligen inte vad som har hänt. Är det bara Arvid som haft svårt att hantera sina känslor, eller är det också Turid. Är hennes längtan efter frihet något som påverkat deras äktenskap. Mellan raderna förstår vi att kärleken inte varit enkel, men att skulden för det havererade äktenskapet måste delas mellan makarna. Arvid tillhör en generation män som inte lärt sig att visa känslor och som blivit fäder med en viss distans till sina barn. Samtidigt gör Turid det inte bättre när hon uppmanar sina barn att välja mellan sina föräldrar.

Män i min situation är välskriven och läsvärd, men inte samma stora läsupplevelse som Ut och stjäla hästar. Per Pettersons skildring av en ensam man är intressant och bristen på starka känslor Arvid visar inför sina nära och kära gör mig nästan provocerad. Om inte annat visa Petterson att feminismen behövs för de män som tidigare inte fått eller kunnat ta ansvar för ett hem och en familj. Känslomässigt begränsade män som inte blir någon när de övergivits av sin fru.

 

En halv värld bort

En halv värld bort av Mike Gayle handlar om två syskons som skiljs åt som barn och växer upp i två olika världar om än i samma stad. När deras mamma inte längre kan ta hand om dem och det blir uppenbart att storasyster Kerry inte längre kan sköta sin lillebror Jason, trots att hon verkligen gör allt, splittras familjen. Kerry hamnar på ett barndom, medan Jason som är mycket yngre, blir adopterad. Kerry sörjer självklart sin förlorade bror och skriver brev till honom varje år. Brev som han inte tycks få.

När de nu båda är vuxna står det klart att uppväxten verkligen påverkar ens möjligheter. Jason har blivit Noah, har utbildat sig och arbetar som advokat. Visserligen också ett äktenskap i kris, men ändå på ytan ett rätt lyckat liv. Kerry är ensamstående mamma, arbetar som städerska och bor i ett ganska ruffigt område. Lite stereotypt skildrat kan tyckas, men Gayle kommer undan med det mesta. Deras vägar korsas så äntligen när Kerry skriver ännu ett brev som når Noah. Hon vill att de ska träffas. Inledningsvis är han väldigt tveksam, då han verkligen gjort allt för att sudda bort Jason och sitt ursprung, men till slut går han med på att ses. Vi får sedan följa de två nu vuxna syskonen när de blir en del av varandras liv igen.

En halv värld bort är på många sätt en fin skildring av en trevande syskonkärlek, men jag kan sakna den humor som Mike Gayle brukar fylla sina böcker med. Det är inte det att jag inte vill ha svärta, för det vill jag, men jag vill gärna i alla fall småfnissa. Dialogen är dock fortfarande rapp och språket flyter. En halv värld bort är utan tvekan en läsvärd roman att sträckläsa, även om jag kanske saknar det lilla extra.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: