Läst 2019

Jordgubbsbarnen

Första lektionen har vi matematik. Fröken kan allt, jag ska bli som hon. Jag lyssnar så att hjärnan darrar av all kunskap som springer in i mitt huvud. När klockan ringer och det blir rast låtsas jag att jag sätter en kork i hålet där all kunskap gått in så att den inte läcker ut igen.

 

Maria bor med sin bror Gabriel och sina föräldrar i en vanlig liten by i ett land som jag tänker är Rumänien även om det inte står någonstans. De lever ett enkelt liv och hästen Bobbi är den som tar dem fram, inte någon bil. Ibland räcker brödet bara till frukost och de får gå och lägga sig utan mat. Sylten tar också slut och vattenmelontuggummi (det längsta ordet Maria kan) är något som de sällan har råd att köpa. Men det finns ljusglimtar också. Fröken i skolan är snäll och kan allt, hundenBetty flyttar in och får valpar, Iulia lär Maria och Gabriel att simma i floden och Aurelia i affären ger dem några kycklingar som snart blir hönor som värper ägg. Som barn lever de i en värld ganska fri från elände, men de vet också att många barn i byn blir lämnade av sina föräldrar, som tvingas resa till Sverige för att plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna pengar att ta med hem. Maria vill verkligen inte bli ett jordgubbsbarn.

Så går det hål i taket och Gabriel hamnar på sjukhuset efter en olycka. Pappa reser iväg med Bobbi och när han kommer hem är farmor med, men Bobbi är borta. För pengarna som han fått för hästen köper han bussbiljetter till sig och mamma så att de kan åka till Sverige. Farmor bor kvar hos Maria och Gabriel och sommaren blir till höst, som blir till vinter. Ibland kommer det brev och paket från mamma och pappa och de berättar om alla jordgubbar de plockar och hur varmt och skönt det är i Sverige. Maria tror på berättelsen tills Sorin i skolan berättar för dem att de är snö och kallt i Sverige och att deras föräldrar inte alls plockar jordgubbar, utan är smutsiga tiggare. Hela Marias värld rämnar när hon förstår att hennes föräldrar har ljugit.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är en berättelse om fattigdom och ett porträtt av vår samtid, som trots eländet faktiskt håller sig ganska ljus och hoppfull. Det är dock uppfriskande att Olausson trots allt inte på något sätt skönmålar, men ändå lyckas balansera det hemska och det som faktiskt är ganska så bra trots allt. Hon berättar om en vardag som är långt ifrån de flesta svenska barns vardag och hon gör det bra. När jag var liten älskade jag att läsa om fattigdom och mina barn, speciellt äldste sonen, hade en liknande period då vi plöjde Rasmus på Luffen, Kulla-Gulla och Katitzi. Men Jordgubbsbarnen får de en chans att förstå hur barn i andra länder kan ha det. De vars mammor och pappor kanske sitter utanför mataffären och försöker få ihop pengar att skicka hem. De föräldrar som är människor som du och jag, men som tvingats lämna sina barn för att överleva, hur svårt det än är att överleva utan dem.

Innehållet i Jordgubbsbarnen berör, men det som imponerar mest är språket. Det är kreativt och lekfullt, med så många fyndiga formuleringar att jag är tvungen att le. Jag kan tänka mig att det är en fantastisk bok att läsa högt för sina barn om och om igen. På måndag delas Augustpriset ut och Jordgubbsbarnen är en av de nominerade titlarna. Utan att ha läst de andra nominerade i kategorin för årets bästa barn- och ungdomsbok måste jag säga att jag blir glad om den vinner. Sara Olausson har skrivit en fin bok om barn som vi ofta glömmer bort, trots att deras föräldrar finns här mitt ibland oss.


Det här inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 20 november 2019

Den lilla skolan vid havet

Nu finns inte Jenny Colgans Class: Welcome to the Little School by the Sea översatt till svenska, men jag misstänker att titeln på svenska skulle bli just Den lilla skolan vid havet. Boken gavs ut för mer än tio år sedan och under pseudonymen Jane Beaton, men gavs ut igen 2016 och då under namnet Jenny Colgan. Även en uppföljare, med titeln  Rules:Things are changing at the Little School by the Sea gavs ut på nytt 2016. Året därpå skrev Colgan kontrakt på två böcker till i serien och den första, Lessons: Fresh starts at the Little School by the Sea kommer senare i höst.

Huvudpersonen i Class är läraren Maggie Adair, som lämnar pojkvännen Stan och flyttar till Cornwall för att jobba på Downey House, en internatskola för flickor. Boken sträcker sig över ett skolår, från de första, osäkra dagar som ny lärare, till skolavslutningen. Det blir ett händelserikt år, såväl yrkesmässigt, som personligt. Det är en omställning att byta från en ganska stökig skola, till en som på pappret ska vara välfungerande. Riktigt så ser det inte ut, vilket Maggie inser ganska snabbt. Grannskolan, som är en internatskola för pojkar, spelar också en viktig roll i Class. Dels för att en av lärarna David, som brukar promenera med hunden Stephen Daedalus, är väldigt trevlig, men också för att dess elever blir delaktiga i den föreställning som Maggie är med och planerar. David är för övrigt helt baserad på David Tennant, som spelade Doctor Who, något som Jenny Colgan kände sig lite generad över när böckerna publicerades på nytt.

Boken följer också några av eleverna, vilket på ett sätt är ganska trevligt, men det bidrar samtidigt till att Class känns lite splittrad. Den av eleverna som är lättast att sympatisera med är Simone, som har fått möjligheten att gå på Downey House tack vare ett stipendium. Hon älskar att gå i skolan, men har aldrig riktigt passat in. Nu hoppas hon få lära sig mer och dessutom få vänner. Fliss är en av hennes rumskamrater och hon är definitivt inte glad över att börja på Downey House. Istället känner hon sig totalt oälskad och är riktigt förbannad på sina föräldrar som skickat iväg henne.

Det är mycket jag tycker om med Class. Internatskolor är alltid internatskolor och miljön är härlig. Däremot har jag svårt att få grepp om de många karaktärerna och därför blev boken liggande ett tag, innan jag faktiskt läste ut den. Jag kommer att läsa vidare, det är jag tämligen säker på och det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad nu när det gått några år och Colgan utvecklats som författare. Fördelen med Class är att den inte är så tillrättalagt, vilket kan bli ett problem om samma koncept ska användas om än i olika miljöer.

Som lärare kan jag leva mig in i Maggies inledande pirrighet för att möta de helt nya eleverna och den inte sällan intensiva frustrationen över att elever inte alltid gör som man säger. Jag fnissar också åt den smått absurda situation när hon tappar humöret fullständigt inför skolinspektörerna som är på besök. Det är lätt att relatera. Själv har jag ett par arbetsdagar kvar innan eleverna dyker upp. Två klasser känner jag redan, men en är helt ny. Det är alltid spännande och se vad det är för individer som dyker upp.


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 19 augusti 2019

Fröken Liljekonvalj

Hägg och syren står i centrum i veckan, men boken som recenseras idag fokuserar på en annan, fantastisk vårblomma, nämligen liljekonvalj. Fröken Liljekonvalj av Kristin Emilsson är alldeles färsk, faktiskt är det inte recensionsdag förrän i nästa veckan, men jag har läst och fått lov att recensera lite tidigare.

Boken handlar om Liv Sandell, framgångsrik bloggare och stor på Instagram, som ganska nyss skilt sig. Det är en civiliserad separation och fortfarande kan hon sprida en bild av sitt lyckliga liv i sociala medier. I verkligheten är hon oroad över framtiden. Barnen är hos sin pappa under några sommarveckor och själv ska hon installera sig i sitt gamla barndomshem i villaförorten Flädersta. Hennes föräldrar har flyttat till Marbella och Liv har fått köpa huset. Nu har hon en chans att börja om och samtidigt ge sina barn en trygg barndom.

Att flytta tillbaka till sin barndoms förort är inte helt enkelt. Själv hade jag aldrig ens kommit på tanken. Där finns Livs ungdomskärlek Frans, granntösen Amelia, som nu också är vuxen och helt fokuserad på sin träning och så det nya grannparet som gör allt för att Liv ska känna sig hemma. Det verkar dock som att någon inte alls är glad över att Liv är tillbaka. Kanske inbillar hon sig, men visst händer det märkliga saker runt huset. I brevlådan hittar hon en lapp med texten “Subba! Stick! Du är inte välkommen i Flädersta.” Självklart måste Liv försöka ta reda på vem som vill henne illa och ledtrådarna leder till Fröken Liljekonvalj.

Fröken Liljekonvalj av Kristin Emilsson är främst en relationsroman, men det finns också spänningsstråk i berättelsen. Grannen Amelia bor ensam kvar i sina nu döda föräldrars hus, men kanske är det saknaden efter systern Ida som är störst. Ida var några år yngre än Liv och de umgicks aldrig, men Liv har ändå ett svagt minne av att hon dog i en tragisk olycka under en avslutningsfest. Någon lägger fortfarande en bukett liljekonvaljer på platsen varje år.

Död och gamla hemligheter i all ära, men det jag fastnar för mest i Fröken Liljekonvalj är Livs kluvna känslor för att börja om, utan sin man. Chansen till ett nytt och självständigt liv, blandat med en sorg över det misslyckade äktenskapet och inte minst en stor saknad efter att ha sina barn hos sig. Jag tycker också om diskussionerna kring sociala medier och vårt behov av att visa en perfekt yta. Här hade jag önskat att Emilsson lagt mer fokus. Visserligen är det så att det gamla dödsfallet ger en del spänning och jag tycker att trådarna knyts ihop. Det är snyggt och välskrivet, men det är när Livs ärliga och inre tankar får ta plats som det bränner till på riktigt. Jag tycker också väldigt mycket om hennes väninna Viktoria, som är precis en sådan vän som alla önskar sig. Som helhet är Fröken Liljekonvalj trevlig läsning och en perfekt bok att läsa i sommar. Kristin Emilsson är duktig på att skapa karaktärer att engagera sig i och Liv är inget undantag.


Det här inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 12 maj 2019

En helt galen helg

Look at me av Mareike Krügel börjar på en fredag och inleds med en synnerligen dramatisk händelse. Kat får ett samtal från dotterns skola och tar sig snabbt dit. Väl framme möts hon av en nedblodad dotter, som till och med lämnat ett spår av bloddroppar fram till rektorns kontor. Själv blir jag rejält orolig, men snart inser jag att Kat är en härdad mamma. Dottern Helli har ett blodkärl i näsan som hon lätt kan pilla sönder vid behov. Just idag ville hon (som så många andra gånger) bort från skolan och hon lyckades.

Sonen Alex vill bjuda hem sin nya (och första officiella) flickvän, Hatti vill sova över hos en kompis med en minst sagt tveksam boendesituation, Kat måste fixa inför besöket av en vän hon inte träffat på länge, på jobbet tjatar både föräldrar och chefen om en julkonsert och Kat vill helst av allt bara skrika. Som om det inte vore nog blir ena delen av transparet som bor i huset bredvid inblandad i en olycka i sin egen trädgård. Maken då? Han är kvar i Berlin över helgen för att gå på en synnerligen viktig tillställning. Som om det inte räcker att han arbetar där hela veckorna.

Look at me är en bok fylld av svärta, humor och fantastiska karaktärer. Mest berörs jag av berättelsen om att vara mamma till ett annorlunda barn. Kats vardagsliv är egentligen ganska tragiskt och även om hon klarar hon sig förhållandevis bra är det ingen vardag jag avundas henne. Att så mycket kan hända på några få dagar känns nästan överväldigande, men vi får också en del tillbakablickar som gör att vi lär känna Kat och hennes familj bättre. Kanske är det här bara en helt jävlig helg eller en massiv livskris. Kanske går det att göra om och göra rätt. Kanske är det inte alls så farligt som det känns precis just nu.

Boken finns också på svenska med titeln En nästan perfekt dag.


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 3 april 2019

10 bra ungdomsböcker jag läste 2019

I år har jag läst ovanligt många ungdomsböcker och flera riktiga guldkorn, vilket gjorde det extra svårt att vaska fram en lista med endast tio böcker. Det här är mina favoriter från året som gått utan inbördes ordning. Utgivningsår på svenska inom parentes.

Alla suger och det är ingens fel (2018) av Ebba Hyltmark, Brombergs förlag

Mitt första möte med denna unga författare, som var 17 år då debuten kom ut. Berättelsen om Li som drömmer om att gå på MIT är charmig och annorlunda. En bok som jag tror skulle passa bra att läsa i år nio eftersom den handlar mycket om att välja gymnasiet och att våga göra ett val utifrån sig själv och inte för att anpassa sig till andra.

Beröringen (2019) av Gustav Tegby, Rabén & Sjögren

Elin är 16 år och har bott isolerad med sin pappa så länge hon kan minnas. Detta  för att hon enligt fadern lider av en förbannelse som gör att de hon rör vid och sedan kommer mer än några hundra meter ifrån tycks dö. Det här är en spännande och ganska obehaglig berättelse som får en att fundera på vem man kan lita på.

Bli kvar (2019) av Maja Hjertzell, Gilla Böcker

En mycket välskriven kortroman om Lucas och Sophie som utspelar sig under en enda dag. Hon ska lämna deras lilla hemort för att studera i Göteborg. Han har bestämt sig för att stanna kvar. Många funderingar kring vad som egentligen är rätt och vad som är det mest självständiga beslutet.

Välj mig (2019) av Christina Lindström, B Wahlströms

En mycket annorlunda berättelse om Silje som försöker leva vidare efter sin pappas död. Det som skaver mest är att mycket tyder på att han själv valt att avsluta sitt liv och det är något som alla runt Silje tycks viska om. Bästa kompisen Mia glider iväg och istället börjar Silje umgås med Alvin som är medlem i en lokal frikyrkan. Kärlek, sorg, vänskap och religiösa grubblerier i en härlig blandning.

Hej då, vi ses väl? (2019) av Linda Åkerström, Rabén & Sjögren

En av de absolut bästa böcker för unga läsare som jag läst i år. Nora har just tagit studenten från vård- och omsorgsprogrammet, ett program hon egentligen inte ville gå, men sökte för att andra gjorde det och för att få en “riktig” utbildning. Helst hade hon velat gå Estetiska programmet, men det var otänkbart. Nu har hon fått sommarjobb inom hemtjänsten och träffar där en konstnär som inspirerar henne att våga följa sitt hjärta.

Så jävla kallt (2019) av Lova Lakso, Rabén & Sjögren

En sanslös berättelse om Karla som drar söderut med sin sjuka hund innanför jackan och sin pojkvän och en kompis som sällskap. En fantastisk språkkreativ bok som förtjänar många läsare. Karla är en fantastisk huvudperson att följa och lämnar ingen oberörd.

En ocean av kärlek (2019) av Tahereh Mafi, B Wahströms

Berättelsen om Shirin utspelar sig 2002, ett år efter attacken mot World Trade Center och att leva som muslim i USA är långt ifrån enkelt. Som nyinflyttad är det dessutom extra svårt att passa in. En ocean av kärlek handlar om att sticka ut och att försöka passa in, utan att för den delen anpassa bort sig själv. Det är också en kärlekshistoria som verkligen berör.

Sommarplåga (2019) av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren

En härlig bok om skejtaren Alma som bor i Majorna med sin pappa och som vanligt åker ut till sommarstugan när det är lov. Där finns kompisen Mira som hon är hemligt förälskad i. Vi får följa Alma under en sommar när mycket förändras och det är en fin skildring av hur det kan vara när man går från att vara barn till att bli mer vuxen. En bok som jag tror hade passat perfekt att läsa i år 6-7.

Är det nu allt börjar? (2019) av Siri Spont, Rabén & Sjögren

En riktigt bra och väldigt obehaglig skildring av en språkresa med allt vad en sådan kan innebära. Tilda vill så gärna höra till och det gör hon definitivt inte hemma i sin lilla tråkiga ort. När hon åker på språkresa med kompisen Emmy, som hon aldrig träffat, men chattar med varje dag, hoppas hon att livet ska vända. Så blir det inte riktigt. En välskriven bok om det svåra i att vara tonåring.

Moxie (2019) av Jennifer Mathieu, Gilla Böcker

En härligt feministisk bok om hur tjejer (och några killar) gör uppror mot sexismen som accepteras på deras skola i småstaden East Rockport, där skolans fotbollslag är allt och spelarna tillåts göra lite som de vill. Ledaren är Vivien, men det är det ingen som vet. Hon startar nämligen sin fanzine Moxie i hemlighet och uppmanar andra att protestera. Det är en bok full av pepp och jäklar anamma som till och med gör den här 45-åringen inspirerad.

 

Fler bra ungdomsböcker från i år och några år tidigare hittar du på min just uppdaterade sammanställning av bra böcker att läsa med ungdomar. Inte helt nya, men också bra ungdomsböcker hittar du här.

 

 

Långt mer än varannan damernas

Jag vet egentligen inte hur intressant det är med författares kön, men eftersom litteraturvärlden historiskt och på många sätt fortfarande varit en manlig sfär ser jag ändå med glädje att i alla fall vissa domäner börjar bli mer jämlika. Sedan jag började föra statistik har jag läst betydligt fler böcker skrivna av kvinnor än av män. Förra året var så mycket som 81% böcker skrivna av kvinnor.

2019 såg fördelningen ut så här:

 

Vilka genrer jag läste 2019

Genrer är också något jag för statistik över mest för att jag tycker att det är intressant att se hur min läsning förändras över tid. 2019 utmanade jag mig själv att läsa mer grafiskt och jag hade även en månad då jag fokuserade på ungdomsböcker, vilket också märks på statistiken. Mindre spänning än vanligt och faktiskt också färre romaner.

Jämfört med 2018

Så här ser en längre trend ut:

En rimlig utmaning inför 2020 är att försöka läsa mer lyrik och kanske också återupptäcka dramatiken. Det är egentligen två genrer jag tycker mycket om, men läser allt för sällan. Troligen för att det är rätt krävande.

 

Min läsning 2019

Jag är ju en statistiknörd och har därför som vanligt satt samman en rad diagram om min läsning 2019. Totalt 146 böcker blev det och då har jag inte räknat de som jag bara läst för jobbet. Några kortare böcker har slunkit med i statistiken enligt devisen “en bok är en bok är en bok” men de typ 20 Novellix jag läst har ändå inte kommit med och inte heller de noveller ur samlingarna Nobeller och Fler Nobeller som jag läst stora delar av. Lite ologiskt kanske, men så blev det.

Goodreads berättar att jag läst totalt 39257 sidor och att den kortaste boken var #ThisPoemWillProvokeYou medan den tjockaste var På egen hand av Marian Keyes.

2018 läste jag 142 böcker, så jag håller en ganska jämn takt. Det är dock väldigt tydligt att jag var en mer sparsmakad läsare innan jag började blogga 2009 och att småbarnsåren var rätt tunga läsmässigt. Kan ni gissa när äldste sonen föddes?

Det är lätt att se när jag hade semester i år. De övriga månaderna ligger snittet på 11 böcker och betygssättningen i juni, Bokmässan och jobbstressen i september, samt november utan ork visar sig i sammanställningen. Så brukar det se ut.

 

Min bästa läsning 2019

Dags att börja sammanfatta läsåret 2019 och i år har jag försökt att koka ner de böcker jag läst till en hyfsat hanterbar lista bestående av 15 böcker, vilket är ungefär 10%. Alla böcker är inte utkomna 2019, men jag läste dem under året. Jag listar dem utan inbördes ordning.

Klubben (2019) av Matilda Gustavsson är en fantastisk bok om en rejäl skandal.

Normala människor (2019) av Sally Rooney är en roman om att växa upp och inte finna sig själv.

Nora eller Brinn Oslo brinn  (2018) av Johanna Frid blandar humor och allvar på en härligt sätt. Språket är dessutom fantastiskt.

Järtecken (2019) av Christoffer Carlsson är en spänningsroman med klass.

Vår älskade (2019) av Kamila Shamsie är en gripande bok om tre syskon.

Regnmannen (2019) av Jonas Karlsson är en charmig bok om Ingemar och en kran.

An American Marriage (2019) av Tayari Jones visar hur rasism påverkar rättssystemet.

Pachinko (2018) av Min Jin Lee är en fantastisk släktberättelse från Korea och Japan.

Skäl att fortsätta leva (2015) av Matt Haig. Viktigt och ärligt om ångest och depression.

Herravälde(2019) av Elin Olofsson är en fin skildring av en kvinna som försöker klara sig själv.

Skuggjägaren (2019) av Camilla Grebe är en riktigt bra spänningsroman.

Barnet: en sonettkrans (2019) av Olivia Bergdahl är en fantastisk diktsamling.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström skildrar gripande kvinnoöden.

Asymmetri (2019) av Lisa Halliday är en fantastisk bok i tre delar.

Kring denna kropp (2018) av Stina Wollter är så bra, så modig och så viktig.

The Hunting Party

The Hunting Party av Lucy Foley handlar om en nyårsfest som jag är glad att jag inte var med på. Egentligen slipper jag gärna de flesta nyårsfesterna, men den som några gamla vänner har i ett snöigt Skottland är exceptionellt otrevlig. Det är inte bara det att en i sällskapet hittas död, troligen mördad, utan redan på vägen dit är det tydligt att ingen egentligen vill vara där alls. Kanske är de vänner, men så himla vänskapliga mot varandra är det verkligen inte.

Det är Emma, som är ihop med Mark och därför inte tillhör gänget riktigt, som fixat allt. Hon har hyrt ett lyxigt hus på en avlägsen jaktresort i Skottland, beställt en massa mat och dryck och verkligen planerat vad hon hoppas ska bli en perfekt helg. Ändå går det fel redan på tåget då en av de bokade platserna visar sig ligga i en egen vagn. Kanske är det Katie, den enda i sällskapet som är singel som ska offra sig, eller Emma som inte riktigt hör till. Att Bo, Nicks amerikanska pojkvän också är ganska ny i gänget funderar ingen över. Som tur är byter en vänlig själ plats, men som läsare anar jag redan här att spänningen redan är och kommer att fortsätta vara spänd. Vi får också veta ganska tidigt att någon kommer att dö, men vi vet inte vem, inte varför och inte hur. Det bidrar självklart till känslan av att allt inte står rätt till.

Samtidigt verkar det faktiskt bli som förr så fort de kommer iordning och får i sig lite champagne. De faller lätt in i sina gamla roller, på gott och ont. Den som står i centrum är som vanligt Miranda, vackrast och gladast. Den alla tycker om och vill vara vän med. Katie är hennes bästa vän sedan långt före tiden i Oxford, då de träffade resten av gänget och nu ska de få en chans att umgås efter en hektisk helg. Inte heller Giles och Samira, som är relativt nyblivna föräldrar, har varit så sociala den senaste tiden och speciellt Samira verkar vara en extremt orolig förälder.

Miranda, Emma och Katie turas om att berätta om den gemensamma helgen tillsammans med Doug och Heather, som är de enda två anställda som bor i anslutning till resorten. Vi får veta mer om vännerna och deras liv för varje kapitel och dessutom två utomståendes betraktelser av en ganska otrevlig grupp privilegierad före detta Oxford-studenter som tror att de äger världen. Samtidigt är de intressanta att följa och Foley lyckas pussla ihop berättelsen bra. The Hunting Party är helt klart en både läsvärd och välskriven pusseldeckare som passar perfekt att läsa den här tiden på året.

På svenska heter boken Nyårsfesten och är utgiven av Printz Publishing. I februari kommer Lucy Foleys nästa bok The Guest List, som verkar ha lite samma koncept med en slutet rum och ett visst antal tänkbara mördare. Det gillar jag.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: