Ungdomsböcker

Korridorer — 12 noveller om högstadiet

Korridorer med undertiteln “12 noveller om högstadiet” är en ny novellsamling av Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg och det är en samling med många riktigt läsvärda texter som alla tar upp relevanta teman för målgruppen. Alla är skrivna i jag-form och ibland är det ganska oklart vem huvudpersonen egentligen är och vilket kön hen har, vilket kan leda till intressanta samtal.

Samlingen inleds med “Hål” av Ester Roxberg som är en av mina favoriter. Den handlar om en kille som bjuder hem en tjej som egentligen har för låg status för honom. När hon kommer för nära faller han för grupptrycket och dissar henne offentligt. En tydlig vändpunkt mot en ganska positiv upplösning där en hemlighet avslöjas. En av de noveller som lika gärna skulle kunna handla om gymnasiet.

“Tryckare” av Moa Eriksson Sandberg är lite mer förankrad i högstadiet, men kan funka även för äldre. Den fortsätter lite på samma tema som “Hål”, en tjej och en kille med olika status på skolan står i centrum. Tjejen drömmer om att killen, den äldre Davide Ferri som går i nian, ska få upp ögonen för henne, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Trots det ett peppigt slut som osar girl power.

“Cigarettkyssar” av Ester Roxberg handlar om Levyh och Malik som går i nian och bor i samma småstad. Levyh är den coola rökaren, medan Malik är mer ordentligt. Hans föräldrar vill helst att han umgås med Carl som går i privatskola i stan, men Malik lockar. Teman som klass och ursprung är centrala.

“Skejtarhoror” av Moa Eriksson Sandberg handlar om två kompisar i nian som blir ihop med två skejtare på gymnasiet. En text fylld av tankar kring kön, sexualitet, svek och den svåra första kärleken.

“Mördare” av Ester Roxberg är en fantastisk hämndhistoria om en tjej som under en hemkunskapslektion drömmer om att sticka en kniv i klassens elakaste kille. Något gör hon i slutet, men vi vet inte riktigt vad.

“Vampyrer” av Moa Eriksson Sandberg om vänskap, att våga leka och hur svårt det är att bli vuxen innan man faktiskt inser att det går att bejaka barnet inom sig och ändå växa upp.

“Messengers” av Ester Roxberg är bland annat en rad meddelandet som skickats mellan Sibel och William som förklarar mycket av det som händer mellan dem. En fin novell om att våga bli kär.

“Kroppar” av Moa Eriksson Sandberg handlar om en mamma som ständigt tänker på sin vikt och hennes dotter som självklart påverkas av det.

“Vänner” av Ester Roxberg är min absoluta favorit i samlingen. Den handlar om berättaren och vännen Kitty, en kaxig brud som ingen sätter sig på. När de båda åker med Kittys mamma och hennes nya kille på husvagnssemester får vi veta väldigt mycket mer om Kittys liv.

“Drömmar” av Moa Eriksson Sandberg handlar om Amir som blir ihop med Lo, som är både äldre och mer erfaren. Han vill inte ha någon annan än henne, men blir riktigt svartsjuk när hon inte riktigt är lika hängiven. En bra novell om kärlek, svartsjuka och kontroll.

“Särskoletjejer” av Ester Roxberg är en novell om en skolshow och en tjej som kanske är snäll och peppig eller en elak mobbare. Hur det ligger till vet vi inte egentligen, men i slutet anar vi.

“Punkare” av Moa Eriksson Sandberg utspelar sig på en kurs för tjejer som vill starta rockband. Ledaren är en numera nästan flintskallig gammal hårdrockare och deltagarna är mer eller mindre bra på att spela. De bestämmer sig dock för att starta ett punkband och kör så det ryker.

Sammantaget är Korridorer en bra novellsamling som jag absolut skulle använda om jag arbetade på högstadiet. Texterna är relevanta utan att vara övertydliga och författarna tar verkligen ungdomar och deras liv på allvar. Jag tycker också väldigt mycket om hur novellerna hakar tag i varandra och bildar ett pärlband av enskilda, men samtidigt sammanlänkade texter. Några av novellerna passar även på gymnasiet och jag ska låta mina elever läsa “Vänner” i Svenska 1 under nästa vecka.

 

Ganska nära sanningen

Förra veckan arbetade jag på skolan istället för hemma och när jag väl gav mig i väg hem strax efter sex tog jag vägen via mataffären vid jobbet. Där skymtade jag en ung person med blått hår, konstaterade snabbt att det inte var någon av mina nuvarande elever, men att jag mycket troligt borde känna hen. När den unga damen vände sig om insåg jag snabbt att så var fallet. Vi stod en ganska lång stund och pratade. Om livet, om lärare och om ångest inför överraskningar. Som så väldigt ofta när jag tänker på mina nuvarande och före detta elever var jag glad över att jag får lära känna så många unga människor och i vissa fall faktiskt följa dem genom livet.

Vad vill jag säga med det här? Att alla mina elever har blått hår? Nej, riktigt så enkelt är det. Jag skulle säga att alla elever med blått hår mycket troligt går estetiska programmet (eller möjligen Natur, har de rosa hår finns det fler program att välja på) men att alla elever på estetiska programmet definitivt inte har blått hår. Däremot skulle jag säga att de är ovanligt trevliga, empatiska och kreativa. De är också ganska ofta sårbara sökare som letar efter sina rätta jag och efter modet att vara sig själva helt och hållet.

När jag läser Anna Ahlunds nya bok Ganska nära sanningen är det som att gå till jobbet, men på ett bra sätt. Vi får följa Nico som just flyttat till Uppsala för att börja på Sibylla allmänestetiska läroverk, kallat Byllis, där hennes faster är lärare. Lite irriterande är det att hen går en allmänestetisk linje, för någon sådan finns inte, men det är detaljer. Viktigast är att Nico börjar hitta sig själv, får nya vänner i  Beata, Hedvig och Gabriel och blir i alla fall lite säkrare på sig själv. Det är som alltid när det gäller Ahlund en tillåtande miljö hen kommer till och det är fint att läsa om.

Byllis tillåtande atmosfär är inte rakt igenom rosaskimrande och visst innebär det nya livet även en del prövningar för Nico. Det jag tycker mest om är Nicos försök att smälta in, men kanske ännu mer att hen lär sig att det finns en gräns för hur mycket det går att anpassa sig utan att samtidigt förlora sig själv. En annan sak som är fin i Ganska nära sanningen är relationen mellan Nico och hens faster Valenka, som först verkar lite avvaktande och kantig, men mjuknar riktigt mycket. Genom henne får Nico dessutom veta mer om sin pappa. Riktigt roligt är det också med att referenser till Beatles och den kärlek till bandet som Nico och Beata delar. De kommunicerar genom Lennon och McCartneys texter och för mig som är uppvuxen med Beatles är det en fröjd att läsa.

Jag tycker mycket om Ganska nära sanningen och tror att det kan vara en bok som passar perfekt att läsa med mina elever i ettan. Den tar upp viktiga frågor och tar ungdomar på allvar. Dessutom är den inte mycket mer än 200 sidor, vilket är på tok för kort för mig, men perfekt för undervisningen.

Det sextonde året

I ett samhälle där kvinnor ses som varelser som när de börjar bli vuxna utvecklar en destruktiv magi som måste förstöras, skickas alla unga kvinnor i väg det året de fyller sexton. Några av dem är bortlovade och kommer att gifta sig när de kommer tillbaka. Andra kommer att få arbeta. Ingen i samhället talar om det så kallade nådeåret, men alla vet att de som kommer tillbaka efter det är rejält påverkade. Huvudpersonen Tierney blir vald av en man, något hon inte räknat med. Inte heller har hon räknat med att den unga kvinna som såg honom som sin kommer att vilja hämnas. När nådeåret tar sin början följer hon självklart med och hon tror att de som kommer att vara farligast för henne är de jägare som rör sig i skogen. Det är fel.

Det sextonde året av Kim Liggett är som en kombination av Hungerspelen och The Handmaids Tale. Samhället som Tierney lever i är kvinnofientligt och inga kvinnor tillåts bestämma över sina liv. När de skickas i väg under nådeåret hamnar de i en situation som kan liknas vid ett hungerspel. Konkurrensen är stor och alla vill överleva till varje pris. Inledningsvis avfärdar jag Det sextonde året som en ganska medioker ungdomsbok av en författare utan egna idéer, men snart inser jag att jag har fel. Mycket handlar om att Kim Liggett har skapat en trovärdig karaktär i Tierney och jag vill verkligen veta hur det går för henne. Det är också intressant att läsa om hur samhället hon lever i har utvecklats och vilka regler som gäller där. lite synd tycker jag att det är att Det sextonde året fått ett megarosa omslag som signalerar att det är en bok för tjejer, då det definitivt är en bok som borde kunna nå en bred publik. Jag kan också tänka mig att den skulle kunna bli en bra film, eller kanske ännu hellre tv-serie.

Kulla-Gulla för en ny generation

I år är det 75 år sedan Martha Sandwall-Bergström vann första pris i en barnbokspristävling arrangerad av Bonniers och det uppmärksammar Bonnier Carlsen genom att ge ut de tre första böckerna i serien i nyutgåva. Det handlar alltså om titlarna Kulla-Gulla, Kulla-Gulla håller sitt löfte, Kulla-Gulla vinner en seger med omslagen från 60-talet gjorda av Elisabeth Kugelberg Christoffersson. Flickan som satt modell var illustratörens dotter Åsa. Boken Kulla-Gulla innehåller också ett efterord skrivet av Maria Nilson, lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet. Böckerna släpps 15 april.

Kulla-Gulla var en stor del av min barndom och den upplaga av serien jag har i min ägo tillhörde min mamma och första boken fick hon på julafton 1958, då hon var åtta år gammal. Omslagen är andra, men jag hittar ingen information om vem som gjort dem. Dessutom är det så att serien består av färre böcker än den nyare som kom på 60-talet, sju böcker totalt istället för elva. Senare kom också en prequel (så himla modernt) som hette Kulla-Gulla på Blomgården och berättade om Gullas tid innan hon kom till Kullatorpet.

Inte som du

Inte som du är en ungdomsbok skriven av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall där de föreställningar vi har kring kön och makt ifrågasätts på ett snyggt sätt. Vi får följa med till en värld som är precis som vår, men ändå helt annorlunda. En värld där konståkningstjejerna är skolans och samhällets idoler och därmed får alla sponsorer och självklart de bästa träningstiderna. Hockeykillarna får istället nöja sig med de ofräscha omklädningsrummen och de kassa halltiderna. Det är trots allt inom konståkningen de stora pengarna finns och självklart måste tjejerna därför prioriteras.

Vincent är en vanlig, anonym hockeykille som inte riktigt räknas. I vår riktiga värld hade han med säkerhet haft en helt annan status, då han är både bra på hockey och dessutom rätt snygg. I den värld han lever i blir han istället sexuellt utnyttjad på en fest av Amanda, en av konståkningstjejerna. Det var första gången för Vincent, men det som skulle bli ett fint minne slutade istället med förnedring. Amanda är inte intresserad av något annat än ett ligg och dessutom sprider hon en bild av en avklädd Vincent i sociala medier. En bild han själv tagit och skickat till henne. Hon får status, han kallas billig.

Något stöd av sina kompisar får han inte heller, utan de tycker att han får skylla sig själv. Alla såg ju hur full han var på festen och han följde ju med Amanda hem en gång till. Självklart ville han ha sex då. Inte konstigt att andra uppfattar honom som slampig. Å andra sidan är det troligen så att Amanda kommer att sätta på någon annan kille snart och då kommer Vincent vara glömd både av henne och de andra på skolan.

Något senare träffar Vincent skolans och konståkningslagets stjärna Ester, som också är Amandas bästa vän.  Ester behöver hjälp med matten och Vincent ställer upp. Hon är redan förälskad, men han är bränd och mycket tveksam. Nästa gång han blir kär och väljer att ha sex ska det vara på riktigt. Han har inte råd att förstöra sitt rykte ännu mer. Långsamt, långsamt växer någonting speciellt fram mellan Ester och Vincent, men det är inte lätt att våga stå för den sanna kärleken.

Inte som du vänder på ett intressant och inte sällan humoristiskt sätt på allt som vi är vana vid och genom att låta tjejer vara mer som killar och tvärtom är det lätt att se hur galna många av de könssteroetyper som råder är. Det gäller både bland tjejer och killar, men också hos deras föräldrar. Det är fruarna som gör karriär och männen som håller ställningarna hemma. Visst kan det ibland bli lite övertydligt, men jag gillar ändå idén och samhällskritiken i kombination med den fina kärleksberättelsen där Vincent och Ester försöker navigera i en värld som redan bestämt vad de får lov att göra och vilka de får lova av vara ger en extra dimension.

Självklart går läraren i mig igång och jag hade gärna läst Inte som du med mina elever. Gärna i kombination med Jessica Schiefauers Pojkarna där könsstereotypa föreställningar också ifrågasätts, men på ett helt annat sätt. Jag hoppas att pocketutgåvan kommer snabbt, så att det går att införskaffa en klassuppsättning av Schreiber och Ömalm Ronvalls bok då jag tror att den kan väcka många tankar och skapa intressanta samtal. Det här är nämligen ingen bok som lämnar läsaren oberörd och det är också svårt att acceptera alla de stereotypa delar som beskrivs. Jag kan tänka mig Inte som du kan få känslorna att svalla hos mina tonårselever. Läsning när den är som bäst.

Jag klyver er itu

Jag klyver er itu är Tamara Mivellis debut om Mary vars familj splittras. Hennes pappa har en ny familj, medan mamman och lillebrodern hittat ett nytt liv i en ny lägenhet. Utan Mary. Hon bor istället hemma hos pojkvännen Filip och hans familj, en ny familj även för henne, men en som trots allt inte är hennes. Mary är nämligen Maryam, men kan inte riktigt vara det. Att hon kämpar med att hitta den som är hon är tydligt. En vilja att passa in som krockar med längtan efter att bara få vara sig själv. Vem det nu är.

Mivelli skriver vackert och poetiskt om svåra frågor och jag imponeras av hennes språk. Samtidigt blir jag lite frustrerad över alla tomrum och hade önskat att vi fått veta mer om främst Mary, men även om vad som egentligen hänt. Jag fattar att tanken inte är att skriva en roman där allt blir tydligt, men jag behöver mer. Samtidigt går det kanske inte att läsa Jag klyver er itu som en roman. Det är snarare en poetisk och fragmentarisk berättelse som liknar prosalyrik eller kanske micronoveller och som sådan funkar den även om texten ställer fler frågor än den ger svar. Ingen bok för den ovana läsaren, men kanske en som kan utmana de som redan läser.

De afghanska sönerna

De finns där som en oformlig grupp, ungdomarna som fötts i Afghanistan, men flytt från Iran till Sverige. De flesta av dem pojkar som nu blivit unga män. En grupp som får ta en hel del skit och som av många anses sakna asylskäl, trots att landet de kommer ifrån räknas som ett av världens farligaste. För mig är gruppen fylld av individer och många av dem har lyckats oväntat bra i sitt nya hemland. Trots detta riskerar de att utvisas.

De afghanska sönerna är Elin Perssons debutbok och den berättar om tre pojkar på ett HVB-hem där Rebecka arbetar. Från början är de tre i mängden, men snart lär hon känna dem mer och blir en del av deras liv, samtidigt som de blir en viktig del av hennes. Ahmed, Hamid och Zaher är individer och det är så sällan som dessa individer får synas. Det märks att Elin Persson förstår människorna bakom namnen. De människor som alla som arbetar i HVB-hem och i skolor lärt känna och engagerat sig i.

På ett sätt är det synd att Persson skrivit en ungdomsbok, inte för att det inte är en bra och relevant bok för unga, för det är det verkligen, utan för att få vuxna läser böcker för unga och därmed når boken en mindre publik. Som vanligt är det också så att de som verkligen hade behövt lära känna Ahmed, Hamid och Zaher inte gör det varken i verkligheten eller i bokform. Det är synd.

Jag hoppas trots allt att Elin Perssons debutbok når många läsare och att fler inser att vi behöver göra fler för flyktingar i allmänhet och de unga i synnerhet. Både för att de behöver oss och för att vi faktiskt behöver dem. Jag känner till exempel ett helt gäng unga människor med rötterna i Afghanistan som snart är färdiga undersköterskor och snickare. Som redan arbetar extra i vården och i restaurangbranschen. Som fått mycket här i Sverige, men som redan börjar betala tillbaka. Debatten om dem behöver verkligen nyanseras och Elin Persson bidrar verkligen till det.

10 bra ungdomsböcker jag läste 2019

I år har jag läst ovanligt många ungdomsböcker och flera riktiga guldkorn, vilket gjorde det extra svårt att vaska fram en lista med endast tio böcker. Det här är mina favoriter från året som gått utan inbördes ordning. Utgivningsår på svenska inom parentes.

Alla suger och det är ingens fel (2018) av Ebba Hyltmark, Brombergs förlag

Mitt första möte med denna unga författare, som var 17 år då debuten kom ut. Berättelsen om Li som drömmer om att gå på MIT är charmig och annorlunda. En bok som jag tror skulle passa bra att läsa i år nio eftersom den handlar mycket om att välja gymnasiet och att våga göra ett val utifrån sig själv och inte för att anpassa sig till andra.

Beröringen (2019) av Gustav Tegby, Rabén & Sjögren

Elin är 16 år och har bott isolerad med sin pappa så länge hon kan minnas. Detta  för att hon enligt fadern lider av en förbannelse som gör att de hon rör vid och sedan kommer mer än några hundra meter ifrån tycks dö. Det här är en spännande och ganska obehaglig berättelse som får en att fundera på vem man kan lita på.

Bli kvar (2019) av Maja Hjertzell, Gilla Böcker

En mycket välskriven kortroman om Lucas och Sophie som utspelar sig under en enda dag. Hon ska lämna deras lilla hemort för att studera i Göteborg. Han har bestämt sig för att stanna kvar. Många funderingar kring vad som egentligen är rätt och vad som är det mest självständiga beslutet.

Välj mig (2019) av Christina Lindström, B Wahlströms

En mycket annorlunda berättelse om Silje som försöker leva vidare efter sin pappas död. Det som skaver mest är att mycket tyder på att han själv valt att avsluta sitt liv och det är något som alla runt Silje tycks viska om. Bästa kompisen Mia glider iväg och istället börjar Silje umgås med Alvin som är medlem i en lokal frikyrkan. Kärlek, sorg, vänskap och religiösa grubblerier i en härlig blandning.

Hej då, vi ses väl? (2019) av Linda Åkerström, Rabén & Sjögren

En av de absolut bästa böcker för unga läsare som jag läst i år. Nora har just tagit studenten från vård- och omsorgsprogrammet, ett program hon egentligen inte ville gå, men sökte för att andra gjorde det och för att få en “riktig” utbildning. Helst hade hon velat gå Estetiska programmet, men det var otänkbart. Nu har hon fått sommarjobb inom hemtjänsten och träffar där en konstnär som inspirerar henne att våga följa sitt hjärta.

Så jävla kallt (2019) av Lova Lakso, Rabén & Sjögren

En sanslös berättelse om Karla som drar söderut med sin sjuka hund innanför jackan och sin pojkvän och en kompis som sällskap. En fantastisk språkkreativ bok som förtjänar många läsare. Karla är en fantastisk huvudperson att följa och lämnar ingen oberörd.

En ocean av kärlek (2019) av Tahereh Mafi, B Wahströms

Berättelsen om Shirin utspelar sig 2002, ett år efter attacken mot World Trade Center och att leva som muslim i USA är långt ifrån enkelt. Som nyinflyttad är det dessutom extra svårt att passa in. En ocean av kärlek handlar om att sticka ut och att försöka passa in, utan att för den delen anpassa bort sig själv. Det är också en kärlekshistoria som verkligen berör.

Sommarplåga (2019) av Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren

En härlig bok om skejtaren Alma som bor i Majorna med sin pappa och som vanligt åker ut till sommarstugan när det är lov. Där finns kompisen Mira som hon är hemligt förälskad i. Vi får följa Alma under en sommar när mycket förändras och det är en fin skildring av hur det kan vara när man går från att vara barn till att bli mer vuxen. En bok som jag tror hade passat perfekt att läsa i år 6-7.

Är det nu allt börjar? (2019) av Siri Spont, Rabén & Sjögren

En riktigt bra och väldigt obehaglig skildring av en språkresa med allt vad en sådan kan innebära. Tilda vill så gärna höra till och det gör hon definitivt inte hemma i sin lilla tråkiga ort. När hon åker på språkresa med kompisen Emmy, som hon aldrig träffat, men chattar med varje dag, hoppas hon att livet ska vända. Så blir det inte riktigt. En välskriven bok om det svåra i att vara tonåring.

Moxie (2019) av Jennifer Mathieu, Gilla Böcker

En härligt feministisk bok om hur tjejer (och några killar) gör uppror mot sexismen som accepteras på deras skola i småstaden East Rockport, där skolans fotbollslag är allt och spelarna tillåts göra lite som de vill. Ledaren är Vivien, men det är det ingen som vet. Hon startar nämligen sin fanzine Moxie i hemlighet och uppmanar andra att protestera. Det är en bok full av pepp och jäklar anamma som till och med gör den här 45-åringen inspirerad.

 

Fler bra ungdomsböcker från i år och några år tidigare hittar du på min just uppdaterade sammanställning av bra böcker att läsa med ungdomar. Inte helt nya, men också bra ungdomsböcker hittar du här.

 

 

Hästpojkarna

Hästpojkarna av Johan Ehn handlar om Anton som just tagit studenten och fått ett jobb inom hemtjänsten. En av hans brukare är Alexander Kovac en äldre man från Tjeckoslovakien, som slutat prata och som vägrar lämna sitt kök. Efter några besök börjar han kommunicera med Anton genom att slå sin käpp i golvet och mellan den yngre och den äldre mannen växer en märklig vänskap fram.

Parallellt med berättelsen om Anton och hans jobbrelation till den äldre mannen, som senare utvecklas till något mer, får vi reda på hur Alexanders tidigare liv varit. Som barn kallades han Sasha och växte upp på ett barnhem tillsammans med sin bästa vän Janek. På barnhemmet får de träna gymnastik, något som de ska visa sig få stor nytta av. Efter en konflikt rymmer de två pojkarna och efter att ha visat ett hästtrick för en cirkusdirektör, får de jobb på hans cirkus. När 30-talet kommer och Hitlers makt ökar blir det svårare för dem att leva det liv de vill.

Hästpojkarna är en bok jag verkligen vill älska och berättelsen är på många sätt fantastisk. Tyvärr stör jag mig stundtals på det lite predikande och övertydliga sättet att berätta, som gör att jag som läsare känner mig lite idiotförklarad. Det är en viktig historia Johan Ehn delar med oss och jag förstår att det ligger en hel del research bakom den. Inte konstigt då att det ibland blir lite väl undervisande. Samtidigt är boken inte skriven för mig, utan för en annan målgrupp och jag har bett några elever att läsa och återkoppla. Mycket troligt dras de med i den spännande historien utan att vara den gnälliga tanten jag tycks ha blivit. Hur som helst har Alexander stannat kvar i mina tankar flera veckor efter läsningen och det är trots allt ett väldigt bra betyg.

Alla suger och det är ingens fel

Alla suger och det är ingens fel är boken som Ebba Hyltmark debuterade med endast 17 år gammal. Den handlar om Li som går sista terminen i nian och är en härligt udda bekantskap som jag mest av allt vill krama om. Hon drömmer om att studera på MIT och vägen dit går via ett exklusivt gymnasium i Stockholm. Att just nu tvingas gå på högstadiet tillsammans med en massa människor som hon mer eller mindre föraktad är däremot ungefär så långt från den drömmen som det går att komma.

Li umgås inte med någon jämnårig. Istället är det grannen Olivia nio år som är hennes bästis och när hon lär känna änkemannen Sigvard har hon två ganska annorlunda vänner. Allt förändras när Max börjar i klassen. Plötsligt finns det ett skäl att vara i skolan och trots att jag som läsare förstår att det här inte är någon bra kille är Li förblindad och störtkär. Hon sviker Olivia och glömmer bort Sigvard, för när Max kallar kommer Li som ett skott. Hon börjar till och med ge upp drömmen om MIT och låter Max överskugga allt annat i livet.

Det är riktigt spännande att läsa en bok av en så ung debutant. Om jag inte visste det skulle jag tänka att Alla suger och det är ingens fel inte är någon trovärdig tonårsskildring, men självklart är den det. Den är bara så väldigt ovanlig. Lite påminner den om Ragga som du shoppar av Lin Jansson, som också är en befriande ärlig och chosefri debutroman. Det som är kanske mest uppfriskande med Hyltmarks debut är att hon bara verkar ha skrivit på precis som hon själv vill och det finns en säkerhet i berättandet som överraskar. Det finns några scener som jag kommer att bära med mig länge, som Olivias bröllop och Lis första möte med Sigvard.

När jag berättade om Ebba Hyltmark för mina elever som älskar att skriva blev de riktigt peppade. Det är skönt för jämnåriga skrivande tonåringar att få se att det faktiskt går att bli publicerad. Det som krävs är en egen idé och ett språk som håller och det har Hyltmark definitivt. Nu är jag sugen på att läsa senaste boken Jag kan nästan känna solen, som utspelar sig på samma högstadieskola som den Li och Max går på, men med andra huvudpersoner. Jag hoppas verkligen att Hytmark vågar utveckla sin personliga stil ännu mer. Då blir hon definitivt en författare att räkna med.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: