Ungdomsböcker

#detfinnsingafulatjejer

Tilde har ganska nyss flyttat till Gnesta och hon är inte imponerad. Livet är ganska ensamt och hon trivs inte speciellt bra. Än värre blir det när det nystartade instagramkontot Fula tjejer publicerar hennes totalt misslyckade bild ur skolkatalogen. Ful, ensam och utskrattad får Tilde verkligen kämpa för att ens ta sig till skolan.

I samma klass som Tilde går Eleni och Jasmine. Eleni hör inte heller riktigt till, men har ändå någon slags status som klassens pluggis. Jasmine däremot är tillsammans med en av skolan snyggaste killar och har ett humör som skrämmer de flesta. Tillsammans bestämmer sig denna minst sagt udda trio att avslöja vem som ligger bakom kontot och ställa honom (för de räknar kallt med att det är en kille) mot väggen.

Fula tjejer av Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck och Sara Ohlsson inleds i högt tempo och jag vill läsa vidare direkt. Tilde, Eleni och Jasmine turas om att berätta och trots att de inledningsvis befinner sig långt ifrån varandra förenas de i kampen mot att tjejer förnedras av kontot Fula tjejer. Lite otroligt är det under några kapitel att de ens skulle börja prata med varandra, men jag blir snart övertygad och därefter läser jag hela boken i ett svep. För den som planerar att läsa boken med sina elever (och det tycker jag verkligen att alla som undervisar i år 5-9 ska göra) är det viktigt att hjälpa dem över de kapitel som följer efter inledningen och se till att de läser vidare tills historien verkligen tar fart. Det är inte helt enkelt att hålla tre olika personer i huvudet, men snart går det av sig själv. Tilde, Eleni, Jasmin och deras vänskap är nämligen riktigt väl skildrade.

Författarna har verkligen lyckats skriva en bra, spännande, rolig, peppande och viktig bok om ett mycket viktigt ämne. Vi vet att mobbing på sociala medier förekommer och behöver bli bättre på att diskutera det. Jag menar verkligen inte att skolan och lärarna har allt ansvar, men med hjälp av Fula tjejer får de på ett utmärkt sätt att föra upp frågan på agendan. Är det verkligen rätt då att tvinga klassens killar att läsa en bok som handlar om tjejer och där killar framställs som skurkar? Självklart säger jag, eftersom boken faktiskt inte har som syfte att peka ut alla killar som svin, utan faktiskt diskutera hur sociala medier påverkar oss alla. Dessutom är Fula tjejer en riktigt härlig och feministisk bok som uppmanar tjejer att våga säga ifrån. Jag kan lova att ingen kille kommer att skadas av att läsa om det. Minst lika intressant hade det varit att läsa en liknande bok ur killars perspektiv, men all läsning i skolan behöver inte fokusera på att killar ska känna igen sig.

Till boken finns en lärarhandledning som kan ge inspiration inför läsningen. Jag hade nog fokuserat ännu mer på att alla kan drabbas av uthängningar på sociala medier och hur viktigt det är att veta hur man ska hantera det. Visst är det enkelt att säga att man ska prata med en vuxen, men riktigt så okomplicerat är det inte i verkligheten. Alla vuxna behöver våga tala med bar och unga om sociala medier och då inte bara utifrån perspektivet att porrfilter är guds gåva till mänskligheten eller att vi ska förbjuda sociala medier som Tik Tok. Vi kan inte stänga ut barn och unga från sociala medier och därför måste vi istället lära dem hantera livet på internet. Att läsa Fula tjejer tillsammans i skolan är ett exempel på hur vi på ett enkelt sätt kan samtala kring dessa frågor. Genom att tala om karaktärernas agerande behöver ingen känna sig utpekad, samtidigt som tankar ändå väcks.

Fula tjejer är första delen i en planerad serie och det är jag glad över då Tilde, Eleni och Jasmine är väl värda mer utrymme. Tillsammans har de potential att förändra världen och förändring börjar, som så ofta, i skolan.

 

Allt jag vet om kärlek

Allt jag vet om kärlek av Katja Timgren är en kortroman om den första, riktiga kärleken. Kärleken mellan Axel och Petter närmare bestämt. De som möts i en trappa på skolan och blir blixtförälskade. Kärleken som är helt annorlunda än något Alex varit med om tidigare. Han som är en ordentlig och lite blyg kille vågar så mycket mer med Petter vid sin sida och världen förändras för alltid. Petter är så fylld av liv och så lätt att bli förälskad i. Det ska dock visa sig att Petter inte är så enkel att älska och att hans depression ibland gör hans liv nattsvart. Ibland försvinner han bokstavligen och vid flera tillfällen har han försökt ta sitt liv.

Timgren bjuder på en vacker kärleksberättelse om en kärlek som borde övervinna allt, men som inte är okomplicerad och som inte kan få det svarta hålet inom Petter att försvinna. Mina tankar går till tredje säsongen av Skam och kärleken mellan Isak och Even. Den som är passionerad och alldeles underbar, men också ganska så svår ibland.

Det här är den första bok jag läser av Katja Timgren och jag tycker mycket om hennes språk och sättet hon berättar sin historia på. Det är vackert, suggestivt och känslosamt utan att bli smörigt. Jag vill definitivt läsa mer av henne. När det gäller Alex och Petter vill jag också veta mer. Kortformatet är snyggt, men lämnar mig med många frågor.

Säg nåt då!

Säg nåt då av Ida Ömalm Ronvall handlar om Adrian som haft en oväntat bra sommar mellan åttan och nian, men när höstterminen börjar sjunker hans position i hierarkin verkligen till noll. Emma som är hans enda vän och som han varit på språkresa med under sommaren har fått pojkvän och nya vänner. Att hänga med Adrian och samtidigt behålla sin nyfunna status är en omöjlighet och hon meddelar att de måste sluta umgås. Det är ett år kvar i grundskolan och sedan ska Adrian äntligen få börja på estetiska programmet och förhoppningsvis träffa likasinnade. Allt går nu ut på att överleva, men det är lättare sagt än gjort. Att vara helt ensam är tungt.

När Adrians mormor dör blir hans morfar lika ensam och mellan honom och barnbarnet växer en ny slags relation fram. De spelar Wordfeud och umgås via den iPad som Adrian hjälpt sin morfar att hantera. När höstlovet närmar sig ber Adrian sin mamma om att få åka till sin morfar i Luleå och hälsa på. Hon blir överraskad, men protesterar självklart inte. För Adrian handlar det om att komma bort, men också om att få lära känna sin morfar bättre och de får en trevlig vecka tillsammans. Bäst under veckan är ändå att Adrian träffar Vega under en lovaktivitet på biblioteket och inser att det kanske finns i alla fall någon som faktiskt kan tycka att han är värd att hänga med.

Säg nåt då är en fin bok om att överleva ensamhet och våga söka gemenskap. Bäst tycker jag om relationen mellan Adrian och hans morfar, men det finns många andra relationer i boken som är värda att följa.

En stark nolla

Hur ska en ganska oansenlig kille få kontakt med sin hemliga kärlek? Genom att fejka en profil på Instagram. Inte så genomtänkt kanske då Texas, huvudpersonen i Sara Lövestams senaste bok En stark nolla, väljer att byta kön och dessutom sno sin profilbild från en tjej som heter Hilma. Som Amy kan Texas få kontakt med sin drömkille André, men trots att han nu har bättre kontakt med den han är kär i skulle han aldrig våga närma sig honom i verkliga livet. Att komma ut på högstadiet och avslöja sin kärlek för en av skolans mest populära är definitivt ingenting som Texas vågar. Inte så konstigt.

Jag har läst flera av Sara Lövestams ungdomsböcker och tyckt om den, men berättelsen om Texas är nog ändå den finaste hittills. Lövestam lyckas få in en massa viktiga frågor som funderingar kring sexualitet, fejkade konton på sociala medier som får läskiga kommentarer från alldeles för gamla gubbar och inte minst det svåra i att vara sig själv i en värld där normer för hur man ska vara är galet begränsade. Ändå finns det inget undervisande och definitivt inget dömande i boken. Det är en berättelse om hur det kan bli fel, men ändå på något sätt rätt. Texas tar nämligen kontakt med Hilma för att få hjälp att närma sig André och där tar berättelsen en fantastisk och oväntad vändning.

En stark nolla är en riktigt bra bok för unga som tar upp det som är svårt och utan att bagatellisera eller moralisera utan faktiskt erbjuda någon slags väg ut. Jag tycker så väldigt mycket om Texas och hans kamp för att hitta kärleken. Trots en rejäl dos svärta bjuder Lövestam också på en hel del skratt och kombinationen är fantastisk. Jag önskar att många tonåringar får lära känna Texas och att många som har tonåringar i sin närhet också läser om honom. Den åker rätt in på min tipslista med böcker att läsa med ungdomar i skolan.

Korridorer — 12 noveller om högstadiet

Korridorer med undertiteln “12 noveller om högstadiet” är en ny novellsamling av Ester Roxberg och Moa Eriksson Sandberg och det är en samling med många riktigt läsvärda texter som alla tar upp relevanta teman för målgruppen. Alla är skrivna i jag-form och ibland är det ganska oklart vem huvudpersonen egentligen är och vilket kön hen har, vilket kan leda till intressanta samtal.

Samlingen inleds med “Hål” av Ester Roxberg som är en av mina favoriter. Den handlar om en kille som bjuder hem en tjej som egentligen har för låg status för honom. När hon kommer för nära faller han för grupptrycket och dissar henne offentligt. En tydlig vändpunkt mot en ganska positiv upplösning där en hemlighet avslöjas. En av de noveller som lika gärna skulle kunna handla om gymnasiet.

“Tryckare” av Moa Eriksson Sandberg är lite mer förankrad i högstadiet, men kan funka även för äldre. Den fortsätter lite på samma tema som “Hål”, en tjej och en kille med olika status på skolan står i centrum. Tjejen drömmer om att killen, den äldre Davide Ferri som går i nian, ska få upp ögonen för henne, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Trots det ett peppigt slut som osar girl power.

“Cigarettkyssar” av Ester Roxberg handlar om Levyh och Malik som går i nian och bor i samma småstad. Levyh är den coola rökaren, medan Malik är mer ordentligt. Hans föräldrar vill helst att han umgås med Carl som går i privatskola i stan, men Malik lockar. Teman som klass och ursprung är centrala.

“Skejtarhoror” av Moa Eriksson Sandberg handlar om två kompisar i nian som blir ihop med två skejtare på gymnasiet. En text fylld av tankar kring kön, sexualitet, svek och den svåra första kärleken.

“Mördare” av Ester Roxberg är en fantastisk hämndhistoria om en tjej som under en hemkunskapslektion drömmer om att sticka en kniv i klassens elakaste kille. Något gör hon i slutet, men vi vet inte riktigt vad.

“Vampyrer” av Moa Eriksson Sandberg om vänskap, att våga leka och hur svårt det är att bli vuxen innan man faktiskt inser att det går att bejaka barnet inom sig och ändå växa upp.

“Messengers” av Ester Roxberg är bland annat en rad meddelandet som skickats mellan Sibel och William som förklarar mycket av det som händer mellan dem. En fin novell om att våga bli kär.

“Kroppar” av Moa Eriksson Sandberg handlar om en mamma som ständigt tänker på sin vikt och hennes dotter som självklart påverkas av det.

“Vänner” av Ester Roxberg är min absoluta favorit i samlingen. Den handlar om berättaren och vännen Kitty, en kaxig brud som ingen sätter sig på. När de båda åker med Kittys mamma och hennes nya kille på husvagnssemester får vi veta väldigt mycket mer om Kittys liv.

“Drömmar” av Moa Eriksson Sandberg handlar om Amir som blir ihop med Lo, som är både äldre och mer erfaren. Han vill inte ha någon annan än henne, men blir riktigt svartsjuk när hon inte riktigt är lika hängiven. En bra novell om kärlek, svartsjuka och kontroll.

“Särskoletjejer” av Ester Roxberg är en novell om en skolshow och en tjej som kanske är snäll och peppig eller en elak mobbare. Hur det ligger till vet vi inte egentligen, men i slutet anar vi.

“Punkare” av Moa Eriksson Sandberg utspelar sig på en kurs för tjejer som vill starta rockband. Ledaren är en numera nästan flintskallig gammal hårdrockare och deltagarna är mer eller mindre bra på att spela. De bestämmer sig dock för att starta ett punkband och kör så det ryker.

Sammantaget är Korridorer en bra novellsamling som jag absolut skulle använda om jag arbetade på högstadiet. Texterna är relevanta utan att vara övertydliga och författarna tar verkligen ungdomar och deras liv på allvar. Jag tycker också väldigt mycket om hur novellerna hakar tag i varandra och bildar ett pärlband av enskilda, men samtidigt sammanlänkade texter. Några av novellerna passar även på gymnasiet och jag ska låta mina elever läsa “Vänner” i Svenska 1 under nästa vecka.

 

Ganska nära sanningen

Förra veckan arbetade jag på skolan istället för hemma och när jag väl gav mig i väg hem strax efter sex tog jag vägen via mataffären vid jobbet. Där skymtade jag en ung person med blått hår, konstaterade snabbt att det inte var någon av mina nuvarande elever, men att jag mycket troligt borde känna hen. När den unga damen vände sig om insåg jag snabbt att så var fallet. Vi stod en ganska lång stund och pratade. Om livet, om lärare och om ångest inför överraskningar. Som så väldigt ofta när jag tänker på mina nuvarande och före detta elever var jag glad över att jag får lära känna så många unga människor och i vissa fall faktiskt följa dem genom livet.

Vad vill jag säga med det här? Att alla mina elever har blått hår? Nej, riktigt så enkelt är det. Jag skulle säga att alla elever med blått hår mycket troligt går estetiska programmet (eller möjligen Natur, har de rosa hår finns det fler program att välja på) men att alla elever på estetiska programmet definitivt inte har blått hår. Däremot skulle jag säga att de är ovanligt trevliga, empatiska och kreativa. De är också ganska ofta sårbara sökare som letar efter sina rätta jag och efter modet att vara sig själva helt och hållet.

När jag läser Anna Ahlunds nya bok Ganska nära sanningen är det som att gå till jobbet, men på ett bra sätt. Vi får följa Nico som just flyttat till Uppsala för att börja på Sibylla allmänestetiska läroverk, kallat Byllis, där hennes faster är lärare. Lite irriterande är det att hen går en allmänestetisk linje, för någon sådan finns inte, men det är detaljer. Viktigast är att Nico börjar hitta sig själv, får nya vänner i  Beata, Hedvig och Gabriel och blir i alla fall lite säkrare på sig själv. Det är som alltid när det gäller Ahlund en tillåtande miljö hen kommer till och det är fint att läsa om.

Byllis tillåtande atmosfär är inte rakt igenom rosaskimrande och visst innebär det nya livet även en del prövningar för Nico. Det jag tycker mest om är Nicos försök att smälta in, men kanske ännu mer att hen lär sig att det finns en gräns för hur mycket det går att anpassa sig utan att samtidigt förlora sig själv. En annan sak som är fin i Ganska nära sanningen är relationen mellan Nico och hens faster Valenka, som först verkar lite avvaktande och kantig, men mjuknar riktigt mycket. Genom henne får Nico dessutom veta mer om sin pappa. Riktigt roligt är det också med att referenser till Beatles och den kärlek till bandet som Nico och Beata delar. De kommunicerar genom Lennon och McCartneys texter och för mig som är uppvuxen med Beatles är det en fröjd att läsa.

Jag tycker mycket om Ganska nära sanningen och tror att det kan vara en bok som passar perfekt att läsa med mina elever i ettan. Den tar upp viktiga frågor och tar ungdomar på allvar. Dessutom är den inte mycket mer än 200 sidor, vilket är på tok för kort för mig, men perfekt för undervisningen.

Det sextonde året

I ett samhälle där kvinnor ses som varelser som när de börjar bli vuxna utvecklar en destruktiv magi som måste förstöras, skickas alla unga kvinnor i väg det året de fyller sexton. Några av dem är bortlovade och kommer att gifta sig när de kommer tillbaka. Andra kommer att få arbeta. Ingen i samhället talar om det så kallade nådeåret, men alla vet att de som kommer tillbaka efter det är rejält påverkade. Huvudpersonen Tierney blir vald av en man, något hon inte räknat med. Inte heller har hon räknat med att den unga kvinna som såg honom som sin kommer att vilja hämnas. När nådeåret tar sin början följer hon självklart med och hon tror att de som kommer att vara farligast för henne är de jägare som rör sig i skogen. Det är fel.

Det sextonde året av Kim Liggett är som en kombination av Hungerspelen och The Handmaids Tale. Samhället som Tierney lever i är kvinnofientligt och inga kvinnor tillåts bestämma över sina liv. När de skickas i väg under nådeåret hamnar de i en situation som kan liknas vid ett hungerspel. Konkurrensen är stor och alla vill överleva till varje pris. Inledningsvis avfärdar jag Det sextonde året som en ganska medioker ungdomsbok av en författare utan egna idéer, men snart inser jag att jag har fel. Mycket handlar om att Kim Liggett har skapat en trovärdig karaktär i Tierney och jag vill verkligen veta hur det går för henne. Det är också intressant att läsa om hur samhället hon lever i har utvecklats och vilka regler som gäller där. lite synd tycker jag att det är att Det sextonde året fått ett megarosa omslag som signalerar att det är en bok för tjejer, då det definitivt är en bok som borde kunna nå en bred publik. Jag kan också tänka mig att den skulle kunna bli en bra film, eller kanske ännu hellre tv-serie.

Kulla-Gulla för en ny generation

I år är det 75 år sedan Martha Sandwall-Bergström vann första pris i en barnbokspristävling arrangerad av Bonniers och det uppmärksammar Bonnier Carlsen genom att ge ut de tre första böckerna i serien i nyutgåva. Det handlar alltså om titlarna Kulla-Gulla, Kulla-Gulla håller sitt löfte, Kulla-Gulla vinner en seger med omslagen från 60-talet gjorda av Elisabeth Kugelberg Christoffersson. Flickan som satt modell var illustratörens dotter Åsa. Boken Kulla-Gulla innehåller också ett efterord skrivet av Maria Nilson, lektor i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet. Böckerna släpps 15 april.

Kulla-Gulla var en stor del av min barndom och den upplaga av serien jag har i min ägo tillhörde min mamma och första boken fick hon på julafton 1958, då hon var åtta år gammal. Omslagen är andra, men jag hittar ingen information om vem som gjort dem. Dessutom är det så att serien består av färre böcker än den nyare som kom på 60-talet, sju böcker totalt istället för elva. Senare kom också en prequel (så himla modernt) som hette Kulla-Gulla på Blomgården och berättade om Gullas tid innan hon kom till Kullatorpet.

Inte som du

Inte som du är en ungdomsbok skriven av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall där de föreställningar vi har kring kön och makt ifrågasätts på ett snyggt sätt. Vi får följa med till en värld som är precis som vår, men ändå helt annorlunda. En värld där konståkningstjejerna är skolans och samhällets idoler och därmed får alla sponsorer och självklart de bästa träningstiderna. Hockeykillarna får istället nöja sig med de ofräscha omklädningsrummen och de kassa halltiderna. Det är trots allt inom konståkningen de stora pengarna finns och självklart måste tjejerna därför prioriteras.

Vincent är en vanlig, anonym hockeykille som inte riktigt räknas. I vår riktiga värld hade han med säkerhet haft en helt annan status, då han är både bra på hockey och dessutom rätt snygg. I den värld han lever i blir han istället sexuellt utnyttjad på en fest av Amanda, en av konståkningstjejerna. Det var första gången för Vincent, men det som skulle bli ett fint minne slutade istället med förnedring. Amanda är inte intresserad av något annat än ett ligg och dessutom sprider hon en bild av en avklädd Vincent i sociala medier. En bild han själv tagit och skickat till henne. Hon får status, han kallas billig.

Något stöd av sina kompisar får han inte heller, utan de tycker att han får skylla sig själv. Alla såg ju hur full han var på festen och han följde ju med Amanda hem en gång till. Självklart ville han ha sex då. Inte konstigt att andra uppfattar honom som slampig. Å andra sidan är det troligen så att Amanda kommer att sätta på någon annan kille snart och då kommer Vincent vara glömd både av henne och de andra på skolan.

Något senare träffar Vincent skolans och konståkningslagets stjärna Ester, som också är Amandas bästa vän.  Ester behöver hjälp med matten och Vincent ställer upp. Hon är redan förälskad, men han är bränd och mycket tveksam. Nästa gång han blir kär och väljer att ha sex ska det vara på riktigt. Han har inte råd att förstöra sitt rykte ännu mer. Långsamt, långsamt växer någonting speciellt fram mellan Ester och Vincent, men det är inte lätt att våga stå för den sanna kärleken.

Inte som du vänder på ett intressant och inte sällan humoristiskt sätt på allt som vi är vana vid och genom att låta tjejer vara mer som killar och tvärtom är det lätt att se hur galna många av de könssteroetyper som råder är. Det gäller både bland tjejer och killar, men också hos deras föräldrar. Det är fruarna som gör karriär och männen som håller ställningarna hemma. Visst kan det ibland bli lite övertydligt, men jag gillar ändå idén och samhällskritiken i kombination med den fina kärleksberättelsen där Vincent och Ester försöker navigera i en värld som redan bestämt vad de får lov att göra och vilka de får lova av vara ger en extra dimension.

Självklart går läraren i mig igång och jag hade gärna läst Inte som du med mina elever. Gärna i kombination med Jessica Schiefauers Pojkarna där könsstereotypa föreställningar också ifrågasätts, men på ett helt annat sätt. Jag hoppas att pocketutgåvan kommer snabbt, så att det går att införskaffa en klassuppsättning av Schreiber och Ömalm Ronvalls bok då jag tror att den kan väcka många tankar och skapa intressanta samtal. Det här är nämligen ingen bok som lämnar läsaren oberörd och det är också svårt att acceptera alla de stereotypa delar som beskrivs. Jag kan tänka mig Inte som du kan få känslorna att svalla hos mina tonårselever. Läsning när den är som bäst.

Jag klyver er itu

Jag klyver er itu är Tamara Mivellis debut om Mary vars familj splittras. Hennes pappa har en ny familj, medan mamman och lillebrodern hittat ett nytt liv i en ny lägenhet. Utan Mary. Hon bor istället hemma hos pojkvännen Filip och hans familj, en ny familj även för henne, men en som trots allt inte är hennes. Mary är nämligen Maryam, men kan inte riktigt vara det. Att hon kämpar med att hitta den som är hon är tydligt. En vilja att passa in som krockar med längtan efter att bara få vara sig själv. Vem det nu är.

Mivelli skriver vackert och poetiskt om svåra frågor och jag imponeras av hennes språk. Samtidigt blir jag lite frustrerad över alla tomrum och hade önskat att vi fått veta mer om främst Mary, men även om vad som egentligen hänt. Jag fattar att tanken inte är att skriva en roman där allt blir tydligt, men jag behöver mer. Samtidigt går det kanske inte att läsa Jag klyver er itu som en roman. Det är snarare en poetisk och fragmentarisk berättelse som liknar prosalyrik eller kanske micronoveller och som sådan funkar den även om texten ställer fler frågor än den ger svar. Ingen bok för den ovana läsaren, men kanske en som kan utmana de som redan läser.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: