Ungdomsböcker

Hej då, vi ses väl?

Nora har just gått ut gymnasiet där hon studerat på vård- och omsorgsprogrammet. Nu väntar sommarjobb inom Bergviks östra hemtjänstgrupp. Inte direkt drömjobbet och trots att det är kopplat till den utbildning hon gått känner Nora att hon hamnat fel. Hon drömmer om att våga studera konst och har sökt en utbildning på Öland utan att våga berätta för något. Lika viktigt som att få ägna sig åt sin konst är att komma bort ifrån Bergvik innan hon kvävs. Den som finns i Bergvik och är hennes trygghet är bästa kompisen Leo. Klasskamraten och kompisen Sanna känns dock allt mer oviktig.

Hej då, vi ses väl? är en bok med väldigt många trådar, men författaren Linda Åkerström lyckas väva ihop dem till en fin helhet. Den röda tråden är Noras liv och hennes funderingar kring nuet, framtiden och kärleken. Jag tycker om tonen i boken och Nora är verkligen en person som är fin att få lära känna. Relationen till arbetskamraten Lisbeth och patienten Klara berör mig särskilt mycket och jag tycker om hur Nora får lova att utvecklas med hjälp av och tillsammans med andra. Just tiden efter studenten är fylld av tankar kring vad som är viktigt att behålla i sitt liv och vad som behöver förändras. Det är så lätt att forma livet efter vad andra tycker, istället för att faktiskt göra det man vill.

Som lärare på Estetiska programmet undrar jag hur många som likt Nora inte väljer vårt program trots att det egentligen hade passat dem perfekt. Vissa väljer istället ett yrkesprogram för att få jobb direkt efter studenten, medan andra väljer något av de andra högskoleförberedande programmet som alla har högre status. Jag vet inte hur många elever jag mött som har fått kämpa hårt för att få lov att välja Estetiska programmet, då deras föräldrar vill att de ska läsa ett “riktigt” program som man kan bli något efter. Att Estetiska programmet faktiskt är ett högskoleförberedande program och att man inte “blir något” mer än just behörig för vidare studier på något av dessa program verkar inte spela någon roll. Jag önskar att fler elever faktiskt vågar och får välja det de vill på gymnasiet och inte styrs av vänner, föräldrar eller andras fördomar.

Hej då, vi ses väl? är en lågmäld och fin berättelse om livet och hur det kan bli för olika människor. Karaktärerna är många, men Åkerström lyckas göra även bifigurerna levande. Sammantaget är det här en bra och hoppfull ungdomsbok som kan fungera som tröst för vilsna själar. Jag tycker om tonen, språket och Nora. Det tror jag att fler kommer att göra.

Allt ska brinna

Sofia Nordin är en favoritförfattare, men trots det hade jag helt glömt bort att läsa senaste boken Allt ska brinna. Nu är det åtgärdat. Berättelsen om vännerna Minna och Agnes inleds med att Agnes går ut i skogen med tre flaskor tändvätska för att bränna ner ett vindskydd. Vi förstår att något har hänt, men inte riktigt vad. Någonstans inser jag ändå att det är ett brutalt slut som vi kommer att få uppleva när historien om Minna och Agnes tar slut. Att hennes försvinnande faktiskt handlar om att hon försvinner helt och fullt. Att hon kanske har valt det själv.

De har varit de bästa av vänner sedan mellanstadiet, den otåliga Minna och den mer tillbakadragna Agnes. Visserligen har Minna ibland svårt att slutföra sina många projekt, men hon drivs ändå av en vilja att förändra världen. Hon sätter fart på Agnes och Agnes bromsar henne. Så fungerar deras vänskap och det är därför de behöver varandra. Tillsammans kämpar de för vegetarisk mat i skolan, genom att erbjuda gratis lunch utanför och de arbetar också båda på ett hem för nyanlända flyktingar. Vuxenvärlden framstår som trög och bekväm, medan Minna med hjälp av Agnes ska se till att förändra även de trögaste av de tröga. Beskrivningen av rektorn som egentligen är imponerad av Minna, men ändå måste se till att hennes kamp inte spårar ur, är en av bokens höjdpunkter.

Allt ska brinna skulle ha kunnat bli ännu en tung ungdomsbok om psykisk ohälsa och dess konsekvenser (inget ont om sådana, de behövs utan tvekan) men Sofia Nordin gör något mer. Berättelsen om Minna är svart, men också hoppfull och ganska så underbar. Vi behöver dessa Minnor för att världen ska förändras, men vi behöver också stötta dem så att de inte går under. Agnes lyckades inte med det, hon kunde inte lyckas med det utan stöd från vuxenvärlden, men de ville inte riktigt se. Vi vuxna måste se och vi måste stötta. Mer än något annat måste vi kanske skärpa oss och inte ignorera den generation som kommer att behöver ta konsekvenserna av vårt kortsiktiga “miljötänk”. Vi kan inte lämna över kampen till unga som Minna och inte heller lämna det dåliga samvetet till dem som behöver vara en Agnes.

Flickvänsmaterial är rapp och charmig

Några månader in på året insåg jag att jag nästan helt glömt bort att läsa böcker för unga, men den senaste tiden har jag tagit igen det med råge. Mycket tack vare e-bokstjänster där många böcker för ungdomar och unga vuxna snabbt kommer ut. Senast läst är Flickvänsmaterial av Yrsa Walldén, som jag visserligen har fått vänta på ganska länge.

Berättelsen om Roxy som tar studenten och planerar att ägna sommaren åt att hitta en pojkvän är rapp och rolig. Det jag gillar bäst är kanske skildringen av hennes vänskap med Eva, som också är den som ser till att Roxy får en vettig profil på tinder. Eva som själv sörjer sin före detta pojkvän och verkar behöva distraktionen det innebär att guida sin bästis i dejtingdjungeln. Mitt i allt dejtande åker Eva på semester och Roxy börjar hänga med Mia som bor i närheten, är något år äldre och så himla cool. Roxy vill vara precis som henne och försöker låtsas att hon är vegetarian och älskar att åka longboard. Det går sådär.

Flickvänsmaterial är lättläst och jag tycker väldigt mycket om den även om jag jag kan ibland irritera mig på hur viktigt det verkar vara för Roxy att passa in. Samtidigt tycker jag att hon är en trovärdig karaktär. Det är inte lätt att vara sig själv, eller ens veta hur den personen i så fall skulle vara. Budskapet i boken är att det är viktigt att följa sitt hjärta, men att det faktiskt kan bli ganska bra även om du ibland småljuger lite för att passa in. Det gäller bara att till slut faktiskt våga visa vem man är, istället för att försöka vara den man tror att andra vill ha.

 

En ocean av kärlek

Att leva som muslim i USA är säkert inte lätt nu med en president som minst sagt driver på hatet och strax efter attacken mot Word trade center lär det definitivt inte ha varit det. En ocean av kärlek av Tahereh Mafi utspelar sig 2002 och huvudpersonen Shirin får ofta motta glåpord och mer eller mindre fördomsfulla kommentarer eller frågor. Fördomarna är många och när hennes bror kan slinka under radarn betyder hennes hijab att hon omöjligen kan dölja sin religiösa tillhörighet.

Shirins föräldrar flydde från Iran och hon och hennes bror är födda i USA. Ändå behandlas hon som en främling. Inte blir det bättre av att föräldrarna ständigt vill förbättra sina liv och att de gör det genom att flytta till ett bättre område. Så gott som varje skolår börjar Shirin på en ny skola och hon har för länge sedan slutat bry sig om att försöka skaffa vänner eller på något sätt smälta in. Hennes hijab döljer hörlurar och brorsans iPod. Med musik i öronen vandrar Shirin genom korridorerna och visar med all önskvärd tydlighet att hon inte bryr sig om någon eller något.

Redan första lektionen kommer fördomarna som ett brev på posten. Hon kommer sju minuter försent till lektionen i den avancerade kurs i engelska som hon ska läsa och möts av en lärare som förklarar att hon med största sannolikhet har kommit fel och att kursen för nyanlända är i en annan sal. Shirin upplyser honom om att hennes engelska är ”fucking perfect” och får tillbringa resten av dagen hos rektorn. Gång på gång utsätts hon för fördomar och även de som försöker vara vänliga eller politiskt korrekta beter sig som svin när de egentligen försöker vara upplysta. De är så fast i sin stereotypa syn på invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet att de ofta inte ens inser att de bär på fördomar.

Jag hade också varit arg om jag behandlats som Shirin. Tänk att alltid bemötas som en främling, som en mindre vetande och som en extremism. Det som är skönt med En ocean av kärlek är dock att Shirin inte framställs som något offer. Istället är det, trots hennes hijab och trots en mängd kulturkrockar, faktiskt en bok om att vara tonåring och att våga bli den man vill vara. Shirin börjar dansa breakdance med sin bror och några av hans kompisar, hon vågar tänja på gränserna och funderar mycket på de krockar som uppstår på grund av den uppfostran hon fått och de krav som hennes föräldrar har på henne. Ibland blir det oklart om det verkligen är föräldrarna som sätter reglerna, eller om det är hon själv. Poängen är att inget är svart eller vitt och det är skönt.

En ocean av kärlek hade inte varit den bok den är om inte Ocean funnits. Han som blir Shirins labbpartner på biologin, där de får den avskyvärda uppgiften att dissikera  ett kattkadaver. Han som försöker närma sig Shirin och som faktiskt får henne att förstå att hon skrämmer ganska många med sin minst sagt hårda yta. Han som försöker få henne att förstå att alla faktiskt inte vill henne illa och att dumma kommentarer och frågor faktiskt kan handla om att vilja förstå och inte om att vara medvetet elak.

Jag tänker på samtalet som Isak och Sana har i den fjärde säsongen av Skam, där Sana berättar om hur sjukt trött hon är på att behöva svara på dumma frågor och Isak menar att hon måste eftersom det är ett sätt att undvika att de som ställer de dumma frågorna fortsätter att tro på de fördomsfulla svaren. Shirin har inte riktigt energin och kanske är det inte hennes ansvar att informera andra om att de är fördomsfulla. Ändå är jag glad över att hon vågar vara frispråkig och att hon vågar skälla ut folk som förtjänar det. Shirin är en härlig karaktär att lära känna och en viktig sådan.

En ocean av kärlek är en riktigt fin bok och jag är glad att jag läste den. Mafis tidigare böcker har inte lockat mig alls, men jag kanske får omvärdera det.

Sommarplåga

Visst är det spännande att läsa böcker som utspelar sig på exotiska platser, men det är något speciellt när en bok utspelar sig i Göteborg och riktigt speciellt när det handlar om just mina gamla kvarter i Majorna. I Sommarplåga av Hanna Jedvik skymtar till och med Jeagerdorffsplatsen, “min” hållplats i tio år, förbi. Större delen av boken utspelar sig dock i en sommarstuga på västkusten.

Det är skejtaren Alma som är bokens huvudperson. Hon som bor med sin pappa, som var någon slags stjärna i ett lokalt indieband på 90-talet (det lär finnas ett gäng sådana) och som verkar ha en rätt skön syn på livet. Hon som inte riktigt vet hur hon ska hantera sina känslor och som tror att hon kan vara kär i sin bästa sommarkompis.

Sommarkompisen heter Mira och är självklart helt perfekt. Ändå träffar Alma henne aldrig när skolåret pågår, utan bara på sommaren. Just den här sommaren planerar hon att berätta vad hon känner och just den här sommaren har Mira med sig en kille till stugan. Visst är det så att hon påstår att Hampus bara är en gammal kompis, men det stör ändå Alma rejält.

Hemma i Majorna finns Hedvig som definitivt är kär i Alma och som visar det genom att skicka kärleksbrev med vackra diktcitat i. Ibland är en tonårings liv helt klart svårt att leva.

Jag tycker så mycket om Sommarplåga. Visserligen finns inte svärtan från Kurt Cobain finns inte mer, men känslorna sitter även denna gång på utsidan. Jag imponeras av Jedviks sätt att koncentrera sitt språk och därmed även handlingen. Det är på samma gång sparsmakat och rejält överdådigt, vilket är minst sagt skickligt.

Vänskap, kärlek och konsten att vara sig själv är alla viktiga teman i böcker för tonåringar och Sommarplåga åker rätt in på min lista med bra ungdomsböcker.

 

Är det nu allt börjar?

Tilda vill så väldigt gärna höra till, men i den lilla ort där hon bor är det svårt att ändra de sociala mönster som funnits sedan de började skolan tillsammans. Nu går Tilda snart ur åttan och när bästa kompisen helt går upp i sin pojkvän vet hon inte riktigt hur hon ska göra. Visst kan hon hänga på och försöka vara en cool brud som dricker snodd sprit ur schampooflaskor, men hon känner sig alltid fel och definitivt för ful.

Ljuset i tillvaron är Emmy som hon aldrig träffat, men chattar med varje dag och verkligen ser som en riktigt bra vän. När Emmy föreslår att de ska åka på språkresa tillsammans till Brighton vill Tilda självklart följa med. Nu ska hon äntligen få hänga med sin bästa kompis och bli en som räknas. Det är tydligt att Tildas familj egentligen inte har den ekonomi som en språkresa kräver, men med hjälp av sparade pengar får Tilda ändå åka iväg på sin drömresa. Med sig har hon 3000 i fickpengar och ett hopp om att livet äntligen ska börja på riktigt.

Emmy och Tilda ska bo hos en gammal dam tillsammans med Lucas, en cool kille från Stockholm. Redan från början känner sig Tilda som femte hjulet och hade helst av allt önskat att bara hon och Emmy delat boende. Emmy blir snabbt centrum av det nya gänget och de hänger på pubar varje kväll. Tilda kämpar återigen för att höra till, men det räcker inte att färga håret lila eller köpa en ny, cool t-shirt. Hur hon än gör hamnar hon alltid utanför.

Lilla Tilda vad hon kämpar, men oj så svårt allt är och vad svårt hon gör det för sig. Istället för att vara med de som kanske är mest lika henne, men som definieras som töntar är det Emmy hon vill nå. Tänk att bara få vara viktigast för någon en enda gång. När hon chattar med kompisarna hemma önskar hon bara att hon var där igen. Helt klart är vänskap lättare på avstånd. Det är smärtsamt att läsa om Tilda och vissa passager gjorde riktigt ont, som när hon börjar tappa håret och Emmy konstaterar att anledningen till det är att de drog henne efter sig i håret när hon blev för full och de inte orkade bära henne längre. Vem gör ens så?

Jag tycker om Är det nu allt börjar? och är glad över att ha fått lära känna Tilda. Däremot var det svårare att få grepp om Emmy, Lucas och de andra eftersom Siri Spont valt ett berättarperspektiv som bara låter oss få veta det Tilda vet. Fördelen med det är att det är otroligt lätt att sätta sig in i hennes känslor, men nackdelen blir att de andra förblir samma mysterium för oss som för henne.

För den som undervisar i år åtta eller nio är Är det nu allt börjar? en bra bok att läsa. Visserligen finns det både alkohol och droger med, men för att visa hur lätt det är att hamna fel om man inte tänker efter. Det finns massor att diskutera om hierarkier, självkänsla och att vara tonåring. Det är verkligen en bok för tonåringar mer än en bok för mig att nöjesläsa. Alltså är det precis som det ska vara.

 

Moxie girls gör uppror

Jag slog upp ordet Moxie i Urban dictionary och möttes av den här förklaringen: “A Moxie is a person full of energy, pep, courage or determination”. Det går också att använda som ett adjektiv som t.ex. “This girl has moxie”. Moxie är också titeln på en bok av Jennifer Mathieu är en bok om hur Vivien startar ett upprop mot könsmaktsordningen på sin skola. Hon är trött på att killar alltid värderas högre och dessutom får bete sig lite hur de vill utan att någon reagerar. Det är en bok full av pepp och jäklar anamma som till och med gör den här 45-åringen inspirerad. Fler tjejer behöver säga ifrån i skolans värld där många dagligen blir kränkta. Det går att se Moxie som en naturlig del av #metoo men jag ser den kanske ännu mer som en signal till alla tonårstjejer att de kan och ska protestera när de känner sig orättvist behandlad.

Vivien tröttnar rejält på den skeva maktbalans som råder på hennes konservativa skola i den säkerligen lika konservativa småstaden East Rockport. Här är skolans fotbollslag allt och bygden sluter upp kring dessa unga grabbar vid varje match. Inte konstigt då att de tillåts bete sig som svin.

Inspirerad av sin mamma som på High scool var en Riot Grrrl skapar hon sin fanzine Moxie. Första numret trycker hon på ett lokalt tryckeri och distribuerar till skolans alla tjejtoaletter. Där uppmanar hon alla att stå upp för tjejers rättigheter och visa det genom att måla hjärtan och stjärnor på händerna. Det blir ett första steg mot en ganska sansad, men ändå effektiv revolution.

Jennifer Mathieu kommer från Texas och det är lätt att se Moxie som en beskrivning av den egna skolgången och någon slags försök till upprättelse i efterhand. Hon dedikerar sin bok till (bland andra) den lärare som kallade henne “feminazi”inför hela klassen och därmed på riktigt väckte hennes intresse för feminism. Förhoppningvis kan hennes bok ge andra tonårstjejer och killar för den delen, modet att stå upp mot de unkna könsroller som fortfarande präglar vår vardag.

 

 

 

 

Pojken som följer sin skugga

I vårt allt mer svart-vita samhälle saknar jag ofta de personer som faktiskt beskriver de många gråskalor som ändå existerar. Kanske är det därför jag blev så glad när jag läste Kadir Merals bok Pojken som följer sin skugga, som på ett respektfullt och bra sätt försöker beskriva de kulturkrockar som kan uppstå om man som invandrare går utanför sin sfär.

Huvudpersonen Memo bor i Angered i Göteborg med sin familj. Familjen flydde från Kurdistan när Memo var tonåring och nu, sex år senare tar han studenten. Därefter väntar förhoppningsvis universitetsstudier. Memos föräldrar håller hårt på de kurdiska traditionerna och accepterar hans studier, men deras största dröm är ändå att han ska gifta sig med en bra, kurdisk flicka och föra sitt arv vidare.

Memo funderar mycket kring vad det är som gjort hans föräldrar så traditionella och en förklaring tror han är att det faktiskt inte finns något Kurdistan i egentlig mening och att de flydde från Turkiet för att de inte fick leva enligt sin kultur där. När de i Sverige är fria att leva som de vill väljer de att leva på kurdiskt vis. Kadir Meral försvarar inte segregation, men konstaterar att den finns och försöker förmedla en nyanserad bild av varför ens kultur kan bli så väldigt viktig i ett främmande land. För Memos föräldrar är Sverige fortfarande främmande, kanske för att de inte riktigt hör till. De har inte studerat annat än SFI, modern är hemmafru och fadern har småjobb på Partihallarna. Det är lätt att tro att livet inte blev som de tänkt sig och det är egentligen inte så konstigt att de klamrar sig fast vid sin kultur och sina landsmän. Det som gör dem trygga och som gör dem till en del av en gemenskap.

Vi får följa Memo från studentdagen då han och kompisarna Yusuf och Xalil tar studenten. Yusuf får stipendie och Memo klarar sig ganska bra. Han hoppas i alla fall att betygen ska räcka för att komma in på lärarutbildningen. Xalil har egentligen inget riktigt mål i livet och det är inte helt otippat att det är han som efter studenten dras till extremismen. Pojken som följer sin skugga handlar om att försöka passa in. Dels som invandrare på universitetet, men också som försvenskad son till traditionella föräldrar. Det blir inte direkt bättre när sonen testar alkohol och blir förälskad i en svensk tjej.

Pojken som följer sin skugga är en bok jag hoppas når många. Kanske hade det varit lättare att nå ut om boken getts ut av ett större förlag och jag tycker verkligen att många förlag borde vara intresserad av författare som Kadir Meral och det han har att berätta. Vi behöver få höra så många olika röster som det bara går och gärna sådana som vågar vrida och vända på saker, istället för att ge ett enkelt svar. Sådana finns självklart inte, men vi har blivit lurade att tro att allt är enkelt. Välj bort din kultur, bli svensk, tala bara svenska. Så låter allt fler förslag till lösning på problem med segregation och integration. Vi måste lyfta blicken och inse att alla människor har rätt att vara den de är, men också hjälpa fler att kombinera olika kulturer för att faktiskt bli just den person de vill vara.

Bara för att det finns EN annan bok om en kurdisk kille som blir bortgift mot sin vilja av en traditionell far betyder det inte att det inte behövs en till. Bara för att det finns EN annan bok om en kurdisk kille som blir bortgift mot sin vilja av en traditionell far betyder det inte heller att dessa två böcker ska jämföras. Jag måste ändå göra det. Jag tycker om Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad, men Pojken som följer sin skugga är på många sätt bättre. Dels är det tydligt att Kadir Meral verkligen försöker förstå sina föräldrar och hans huvudperson vill också göra rätt. Eftersom vi får följa huvudpersonen Memo mer i det liv han lever i Sverige, men också för att han bodde längre i Kurdistan innan han kom hit, förmedlar han en bild av dessa båda kulturer på ett bra sätt. Boken är kanske inte lika dramatisk som Stjärnlösa nätter, men det beror mest på att Memo försöker fånga gråskalan och dessutom är mer säker på vem han är och vill vara.

Pojken som följer sin skugga vänder sig främst till unga vuxna, men passar för alla åldrar. Jag har dock tagit fasta på målgruppen och väljer att lägga till den på mina tipslistor för bra böcker att läsa med ungdomar i skolan.  Möjligen är språket lite överlastat, men jag gillar ändå Merals användande av bildspråk. Alla metaforer och liknelser gör att vi verkligen förstår hur Memo känner sig och han är en huvudperson som är lätt att engagera sig i. På gymnasiet tror jag att den skulle passa perfekt.

 

Fler tankar om representation i ungdomsböcker

Min tipslista från tidigare igår må vara lång, men det är trots allt lite klurigt att hitta bra böcker om killar, speciellt sådana som handlar om “vanliga” killar som dessutom är skrivna av en man. Enligt en sammanställning av barnboksinstitutets Bokprovning 2018 (tack för tipset Ingela Korsell) var det endast 26% av ungdomsböckerna som gavs ut under året skrivna av män. Fördelningen är lite bättre för svenska författare (34% och 66%) än de översatta (22% och 78%).

När det gäller huvudpersoner är fördelningen väldigt jämn i bilderböcker, kapitelböcker och mellanårsböcker, men sedan händer något och när det handlar om ungdomsböcker är det precis dubbelt så många böcker som handlar om tjejer än om killar (84 böcker mot 42 böcker). Nu kanske vi inte ska stirra oss blinda på just kön, då det finns en massa andra parametrar som avgör huruvida en huvudperson går att identifiera sig med eller inte, många av mina elever gillar t.ex. fantasy och dystopier och genren är viktigare för dem än huvudpersonens kön, men det är ändå önskvärt att fördelningen blir jämnare.

Jag tänker mycket på kön, både författarens och huvudpersonens, när jag väljer böcker att läsa tillsammans med mina elever. Däremot tror jag inte att vi får underskattar killar för mycket och tro att de måste läsa böcker men killar i huvudrollen för att kunna identifiera sig, när vi sällan reflekterar över att tjejer inte skulle kunna läsa böcker med killar i huvudrollen. Litteraturhistorien vimlar av verk av män om män och då tar vi för givet att även kvinnor ska läsa dessa böcker. “Män läser böcker av män och kvinnor läser böcker av män och kvinnor” är ett uttalande jag läst, men minns inte vem som sa/skrev det och kan inte heller svära på att det är sant. Känslan är dock att männens röster dominerar och fakta är att män oftare prisas för sina böcker än kvinnor. I alla fall när det kommer till priser som Nobelpriset, Bookerpriset och andra statuspris. När det handlar om Augustpriset är fördelningen ganska jämn, men kvinnor får oftare pris för bästa barn- och ungdomsbok än i de andra kategorierna.

Men nu handlar det inte om prisade vuxenböcker eller klassiker, utan om ungdomsböcker. Kön är en sak att ta hänsyn til, men det finns annat att ta hänsyn till. Jag tycker till exempel att det är viktigt att inte bara läsa böcker med heteronormativa förhållandet och att inte endast möta huvudpersoner som har svenskt ursprung. Ett annat mål är att böckerna ska vara skrivna av författare utanför de vanligaste litteraturländerna, som Sverige och den anglosaxiska världen. Det är inte heller lätt när det gäller ungdomsböcker. Här finns ändå stöd i kursplanerna.

En av de absolut viktigaste sakerna för mig när jag väljer böcker är ändå att de inte är allt för stereotypa och om de har sådana inslag vill jag gärna att det problematiseras. När det gäller hur invandrare skildras i ungdomslitteratur känner jag dock att jag behöver skriva ett separat inlägg någon gång, för hjälp vad många kriminella och vad få “vanliga” invandrare vi möter i ungdomsböcker och i andra böcker också för den delen.

Mycket att tänka på helt klart och jag försöker att tänka att variationen får komma under de tre svenskkurserna som jag har med mina elever. I Svenska 1 blir det oftare så att jag väljer ungdomsböcker som är svenska eller amerikanska, eller böcker skrivna för vuxna med unga huvudpersoner. I Svenska 2 är det fokus på klassiker och ibland har jag läst sakprosa i form av t.ex. biografier, självbiografier och populärvetenskapliga böcker. Ganska ofta har jag också fokuserat på en genre som t.ex. dystopier. I Svenska 3 vill jag ge eleverna mer att bita i och då har vi dels läst någon mer krävande bok i helklass och någon bok från ett mer ovanligt litteraturland i mindre läsgrupper. Kön är viktigare i ettan än senare upplever jag och när eleverna mognar mer inser de att just könsskillnader kanske inte är det viktigaste. Jag tror ändå att det är viktigt att göra medvetna val, så att alla böcker eleverna möter inte är skriva av det ena könet.

Hur tänker du när du väljer böcker att läsa med dina elever?

 

 

 

PS. Jag har gjort en bloggsida med listan som publicerades igår som du hittar här. Tanken är att uppdatera den när jag läser någon bok som platsar. Jag har också andra listor på bloggen med böcker att läsa med ungdomar som du hittar här och här, samt bra och lättlästa böcker som du hittar här. DS.

 

Photo by Christian Wiediger on Unsplash

Ungdomsböcker om killar

Ganska ofta lyfts killars läsning och läsförmåga som mer bristfällig och mer bekymmersam än tjejernas. Då brukar det också påpekas att ungdomsböcker skrivs av kvinnor för tjejer och även om det är ett vanligt scenario tycker jag att det är en förenkling. Däremot tror jag att många av de böcker som lockar killar inte är sådana böcker som lärare väljer att läsa i skolan. Det kan handla om att genren är “fel” eller att böckerna anses hålla låg kvalitet. Också det stämmer i vissa fall, men jag skulle säga att det också är en förenkling.

Dagens lista består av ungdomsböcker som har personer som definierar sig som killar i (i alla fall en av) huvudrollerna. De är i olika genrer och för olika  åldrar. Däremot påverkas listan självklart av de böcker jag väljer att läsa, men jag har också tagit hjälp av mina söner som snart slutar sexan och sjuan. Fokus ligger trots allt på böcker som passar högstadiet och gymnasiet. Jag har försökt ordna dem så att de böcker som kommer först passar de yngsta och de senare de lite äldre. Totalt finns fler än 30 böcker på listan.

 

Brorsan är kung av Jenny Jägerfeld 

Berättelsen om elvaårige Måns är på samma gång väldigt vanlig och väldigt ovanlig. Den handlar om en kille gillar att åka skateboard och som tillbringar en sommar i Malmö. Det är bara det att Måns är född med snippa och det har i alla fall hans pappa svårt att acceptera.

Undret av R. J. Palacio

En bok som jag tror passar bäst för år 6-7 eller ännu tidigare som högläsningsbok. Den handlar om mobbning och om en mycket annorlunda pojke. Lite amerikanskt och rosenrött ibland, men jag tror att den kan väcka många intressanta tankar.

Jan Svensson av Johanna Lindbäck

Jan Svensson är en ganska vanlig tonårskille, men med ett liv som många skulle se som ovanligt. Han bor nämligen med sin pappa och hans nya man. Som nyinflyttad i Luleå behöver han skaffa nya vänner och försöka passa in i en ny klass.

Den blomstertid nu kommer av Marie-Chantal Long

Det är skolavslutning och tre killar genomför ett rån. De krockar med flyktbilen och en av dem skadas svårt. När de snor en ny bil inser de försent att det sitter en liten flicka i baksätet. En bok som är lättläst utan att vara banal.

Min bror monstret av Mårten Sandén

Huvudpersonen Benjamin är lillebror som efter att fadern försvunnit måste ta hand om sin storebror. Storebror är stor och stark, vilket har gett honom smeknamnet Monstet, men han klarar sig definitivt inte själv.

Böcker av Rick Riordan

Percy Jackson är halvgud och huvudperson i Rick Riordans serie som inleds med Född till hjälte. Här står de grekiska gudarna i centrum. I serien Olympens hjältar är det istället de romerska gudarna som porträtteras och i serien om Magnus Chase de nordiska.

Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

Huvudpersonen Kevin bor i östra Göteborg med sin familj och får ofta ta ett stort ansvar för sin bror Charlie. När föräldrarna åker bort ska Kevin passa sin bror, men ett besök på Liseberg med sina nya gymnasiekompisar lockar väldigt mycket.

Som om jag frågat  av Johanna Lindbäck

Huvudpersonen John har just börjat nian och hans liv har förändrats mycket. Bästa vännen Lukas har blivit kär i barndomsvänner Saga och dessutom har hans pappa flyttat ut.

Legend av Marie Lu

Första boken i en trilogi om Day och hans liv. I samhället han lever i får alla tioåringar göra ett prov som bestämmer hur deras fortsatta liv ska se ut.

Half bad — Ondskans son av Sally Green

En riktigt bok om Nathan som på ytan är en ganska vanlig grabb, men egentligen är häxa. Han är dessutom till hälften vit häxa och till hälften svart häxa, vilket gör att många är ute efter honom.

Inte din bror av Malin Stehn

Abbe är en ganska vanlig kille, men han är ensam och de kompisar han får är egentligen inte sådana han vill umgås med. De är till exempel ganska rasistiska och det blir märkligt när Abbes familj tar hand om Hossain från Afghanistan.

Huset mittemot av Alex Haridi

Mitt emot Joel finns det så kallade Ödehuset, där tonåringen Jonathan bodde för många år sedan, innan han tog livet av sig. Det visar sig att huset inte alls är tomt och Joel börjar besöka den som bor där.

Personer du kanske känner av Jay Asher & Carolyn Mackler

Den här boken handlar om Josh och Emma som hittar Facebook många år innan det finns och inser att de både kan se in i och påverka framtiden. Lättläst, men med mycket att diskutera.

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn

Första delen i en triologi om Emanuel Kent som inledningsvis går i nian och i senare böcker går på gymnasiet. En rolig men också välskriven bok om att våga vara sig själv, trots att det inte alltid är så lätt.

Väntar tills natten kommer av Christoffer Holst

En mysrysig spökhistoria om Lukas och Sam som varit ihop ett tag och nu äntligen ska göra ett avbrott i sitt distansförhållande och bo ihop en hyrd stuga under sommar. En stuga där det börjar hända märkliga saker.

Kartor för förälskade och andra vilsna av Johanna Lindbäck

Rasmus och Julia turas om att berätta om en stugsemester på en ö under ett sommarlov som är precis som vanligt, men ändå helt annorlunda. En bra bok som bland annat tar upp hur det känns att inte kunna göra allt som kompisar gör för att familjens ekonomin inte tillåter.

Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland

En berättelse om Harry som äntligen fått det eftertraktade uppdraget som chefredaktör för skoltidningen. Den nya och väldigt udda tjejen Grace blir också en del av redaktionen och hon är inte direkt lätt att samarbeta med. Någonting med Grace, kanske hennes vresiga personlighet eller käppen hon behöver för att gå, gör ändå att Harry blir nyfiken.

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

En bok som ni alla säkert känner till, men jag vill ändå ha med den på listan eftersom Isak är en väldigt intressant person att läsa om. Det finns en anledning till att boken tilldelades Augustpriset.

Jack av Christina Lindström

En bok om Jack som försöker bli en bättre människa, men inte kan fly ifrån sitt förflutna. Här finns mycket att diskutera kring identitet och hur svårt det kan vara att leva det liv man vill.

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

En berättelse om två udda personer som träffas på skolbussen. De två huvudpersonerna turas om att berätta om sitt liv och hur viktiga de till slut blir för varandra.

Vända världen rätt av Jennifer Niven

Det här är berättelsen om Jack, som tillhör de coolaste av de coola och Libby som definitivt inte gör det. Jack gör allt för att dölja att han lider av sjukdomen prosopagnosi (ansiktsblindhet) medan Libby är mer än nöjd om ingen ser henne alls.

Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz

Aristoteles och Dante träffas en sommar vid poolen och blir vänner. Två ganska udda killar, men tillräckligt lika för att finna varandra. När Dante vill mer än att vara vänner blir det komplicerat, men de lyckas ändå förbli vänner.

Wallflower av Stephen Chbosky

Huvudpersonen Charlie är en lite udda kille vars bästa vän just har dött. Nu är han väldigt, väldigt ensam. Boken består av brev skrivna till en hemlig vän där Charlie berättar om sitt liv.

Moonrise av Sarah Crossan

En fantastisk bok skriver på prosalyrik om Joe vars äldre bror Ed väntar på att bli avrättad. Mycket känslor och mycket tankar om identitet och skuld. Tyvärr finns den inte översatt till svenska ännu.

Idag är allt av Nicola Yoon

En bok utspelar sig under en enda dag då Natasha och Daniel möts. Hon är på väg till Migrationsverket (eller den amerikanska motsvarigheten) för att försöka förhindra att hon och hennes familj utvisas. Han ska på en viktig collegeintervju.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson

En berättelse där tvillingarna Noah och Jude, men mest Noah, berättar om hur livet förändras efter en tragedi. En väldigt bra och välskriven bok, som kräver sin läsare. 

Du, bara av Anna Ahlund

En berättelse om John som är ensam hemma med sin syster under sommaren. Sommaren som de båda förälskar sig i Frank.

Slutet av Mats Strandberg

Om ungefär fyra veckor kommer jorden att gå under och vi får följa några ungdomar och deras familjer under de sista veckorna av världen som vi känner den. En tjock, men lättläst bok, vars innehåll kan leda till många, intressanta samtal.

Breathe av Sara Crossan

En mycket välskriven dystopi om tre ungdomar i en framtida värld där syret är ransonerat. Tyvärr finns det inte översatt ännu.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra av Johanna Nilsson

Kung B och Queen O är ett osannolikt, men inte desto mindre perfekt, kärlekspar. De lever utanför samhället, men försöker göra det mesta av livet. Det här är en bok som kändes som ett knytnävsslag i magen. Så vacker och så sorglig.

Down Under av Johan Ehn 

Vi får följa med Jim på en resa till Nya Zeeland som visar sig bli både en yttre och en inre resa där han under vägen blir lite mer säker på vem han är och vem han vill vara.

Onanisterna av Patrik Lundberg

Räds inte titeln. Det här är en bra och angelägen bok om att våga vara sig själv. Huvudpersonen är kompis med killarna som var coola på högstadiet och gymnasiet, men efter att ha sumpat sina betyg är det komvux som gäller. Inte fullt lika coolt.

Djupa ro av Lisa Bjärbo

Fem vänner som vuxit upp tillsammans har skingrats. David och Ludde rensar fisk i Norge, Paula läser litteraturvetenskap i Uppsala, medan Tove och Jonathan varit kvar. Nu återförenas fyra av vännerna för att begrava den femte. Jonathan är död.

David är den som berättar om såväl vänskap som sorg i denna viktiga och välskrivna bok.

Döden är inget skämt av Karl Modig

På ytan en enkel berättelse om en destruktiv ung man som vill bli komiker, men under ytan finns mycket, mycket mer. En berättelse om sorg och avsked, men också om att våga visa sina känslor.

 

 

Har du exempel på fler bra ungdomsböcker med killar i huvudrollen? Skriv gärna en kommentar, så uppdaterar jag listan och/eller läser dem för att sedan ta ett beslut.

 

Bild: Karolina Grabowska Kaboompics

%d bloggare gillar detta: