Ungdomsböcker

Hästpojkarna

Hästpojkarna av Johan Ehn handlar om Anton som just tagit studenten och fått ett jobb inom hemtjänsten. En av hans brukare är Alexander Kovac en äldre man från Tjeckoslovakien, som slutat prata och som vägrar lämna sitt kök. Efter några besök börjar han kommunicera med Anton genom att slå sin käpp i golvet och mellan den yngre och den äldre mannen växer en märklig vänskap fram.

Parallellt med berättelsen om Anton och hans jobbrelation till den äldre mannen, som senare utvecklas till något mer, får vi reda på hur Alexanders tidigare liv varit. Som barn kallades han Sasha och växte upp på ett barnhem tillsammans med sin bästa vän Janek. På barnhemmet får de träna gymnastik, något som de ska visa sig få stor nytta av. Efter en konflikt rymmer de två pojkarna och efter att ha visat ett hästtrick för en cirkusdirektör, får de jobb på hans cirkus. När 30-talet kommer och Hitlers makt ökar blir det svårare för dem att leva det liv de vill.

Hästpojkarna är en bok jag verkligen vill älska och berättelsen är på många sätt fantastisk. Tyvärr stör jag mig stundtals på det lite predikande och övertydliga sättet att berätta, som gör att jag som läsare känner mig lite idiotförklarad. Det är en viktig historia Johan Ehn delar med oss och jag förstår att det ligger en hel del research bakom den. Inte konstigt då att det ibland blir lite väl undervisande. Samtidigt är boken inte skriven för mig, utan för en annan målgrupp och jag har bett några elever att läsa och återkoppla. Mycket troligt dras de med i den spännande historien utan att vara den gnälliga tanten jag tycks ha blivit. Hur som helst har Alexander stannat kvar i mina tankar flera veckor efter läsningen och det är trots allt ett väldigt bra betyg.

Alla suger och det är ingens fel

Alla suger och det är ingens fel är boken som Ebba Hyltmark debuterade med endast 17 år gammal. Den handlar om Lim som går sista terminen i nian och är en härligt udda bekantskap som jag mest av allt vill krama om. Hon drömmer om att studera på MIT och vägen dit går via ett exklusivt gymnasium i Stockholm. Att just nu tvingas gå på högstadiet tillsammans med en massa människor som hon mer eller mindre föraktad är däremot ungefär så långt från den drömmen som det går att komma.

Li umgås inte med någon jämnårig. Istället är det grannen Olivia nio år som är hennes bästis och när hon lär känna änkemannen Sigvard har hon två ganska annorlunda vänner. Allt förändras när Max börjar i klassen. Plötsligt finns det ett skäl att vara i skolan och trots att jag som läsare förstår att det här inte är någon bra kille är Li förblindad och störtkär. Hon sviker Olivia och glömmer bort Sigvard, för när Max kallar kommer Li som ett skott. Hon börjar till och med ge upp drömmen om MIT och låter Max överskugga allt annat i livet.

Det är riktigt spännande att läsa en bok av en så ung debutant. Om jag inte visste det skulle jag tänka att Alla suger och det är ingens fel inte är någon trovärdig tonårsskildring, men självklart är den det. Den är bara så väldigt ovanlig. Lite påminner den om Ragga som du shoppar av Lin Jansson, som också är en befriande ärlig och chosefri debutroman. Det som är kanske mest uppfriskande med Hyltmarks debut är att hon bara verkar ha skrivit på precis som hon själv vill och det finns en säkerhet i berättandet som överraskar. Det finns några scener som jag kommer att bära med mig länge, som Olivias bröllop och Lis första möte med Sigvard.

När jag berättade om Ebba Hyltmark för mina elever som älskar att skriva blev de riktigt peppade. Det är skönt för jämnåriga skrivande tonåringar att få se att det faktiskt går att bli publicerad. Det som krävs är en egen idé och ett språk som håller och det har Hyltmark definitivt. Nu är jag sugen på att läsa senaste boken Jag kan nästan känna solen, som utspelar sig på samma högstadieskola som den Li och Max går på, men med andra huvudpersoner. Jag hoppas verkligen att Hytmark vågar utveckla sin personliga stil ännu mer. Då blir hon definitivt en författare att räkna med.

Beröringen av Gustav Tegby

Elin är sexton år och har levt sitt liv isolerad i en liten lägenhet tillsammans med sin pappa. Hon har aldrig gått i skolan, aldrig ens varit utanför hemmet och har bara en enda vän som hon umgås med via sin dator. Anledningen till isoleringen är att Elin, i alla fall enligt sin pappa, är drabbad av en förbannelse som innebär att de människor hon rör vid dör och de förflyttar sig mer än trettio meter ifrån henne.

När det en dag knackar på dörren och det till slut inte finns någon annan möjlighet än att öppna tar Elins liv en vändning hon helt klart hade klarat sig utan. Två poliser står utanför och det tar efter en stund med hennes pappa. När de kommer ner till bilen dör han och Elin är nu helt övertygad om att förbannelsen verkligen är på riktigt. När hon nu tvingas ut i världen, blir placerad i en fosterfamilj och dessutom ska börja skolan är det ganska självklart att hon är ständigt rädd. Tänk om hon råkar röra någon och dödar personen i fråga. Spänning i massor alltså, men också en hel del “vanligt” tonårsliv bjuds i Beröringen och jag gillar kombinationen av ett tonårsdrama i skolmiljö och det totala mörker som Elins förbannelse för med sig.

Beröringen är en välskriven bok som är omöjlig att lägga ifrån sig. Självklart måste du som läsare köpa de något otroliga förutsättningarna, men det är förvånansvärt enkelt. Jag tycker mycket om det rappa språket och hur Gustav Tegbys bakgrund som pjäsförfattare påverkar sättet som historien berättas på. Möjligen kan jag tycka att det blir lite väl mycket extra allt i slutet, men jag kan köpa det. Allt för spänningen och underhållningen. Beröringen är Gustav Tegbys debut som romanförfattare, men han har som sagt skrivit en hel del innan. Dels har han skrivit ett tjugotal pjäser som satts upp av bland annat Riksteatern, men det är som avsnittsförfattare till radioserien De dödas röster jag mött honom tidigare. Serien som skapades av Sara Bergmark Elfgren är helt briljant.

Vi har ägnat veckan åt spänning och skräck på Kulturkollo och bland annat diskuterat just Beröringen. Läs gärna inlägget här och missa inte Tegbys läskiga kulturtips.

Jack väcker känslor

Jack av Christina Lindström är en bok om Jack från Göteborg som går sista året på gymnasiet. Han bor med sin mamma och har väldigt lite kontakt med sin mamma. Tidigare har Jack varit en ganska stökig kille och han har dessutom varit på några möten med Nordiska motståndsrörelsen. Nu har han lugnat sig lite, men han har definitivt svårt att komma på vem och hur han vill vara, egentligen. Så här skrev jag om boken när jag läste den 2016.

Förhållandet mellan Jack och Freja är centralt. När boken börjar ser Jack Freja för första gången. Hon ligger på spårvagnsspåret framför den spårvagn han sitter på och de får ögonkontakt när hon springer därifrån. Nästa möte är i ett badrum på en fest. Freja är inte som andra tjejer Jack träffat och han faller pladask. Det ska dock visa sig att deras förhållande blir ganska komplicerat.

I år är Jack den första gemensamma bok vi läser i Svenska 1.  Jag bestämde mig för den eftersom jag aldrig testat den i helklass förut och för att det är en bok som jag hoppades skulle leda till många intressanta samtal. Det jag hade glömt var hur rolig Jack är och det är något som både jag och eleverna uppskattat.  Balansen mellan det roliga och lättsamma och det mer komplicerade och svarta är bra. Eleverna har varit oense i sina åsikter om Jack. Vissa identifierar sig mycket med honom, medan andra tycker att han är ett riktigt svin. Det intressanta är hur han utvecklas och det är också något vi diskuterat mycket.

Ur ett svensklärarperspektiv är det också bra att det finns tydliga motiv och teman i Jack. Två på ytan väldigt olika personer träffas och blir kära, det finns hinder på vägen och det uppstår konflikter. Den frånvarande fadern är också ett klassiskt motiv, liksom det tidigare okända syskonet som dyker upp. Rolf, den trofasta hunden är också ett tydligt motiv. Teman som kärlek, vänskap, svek och identitet är centrala.

När jag förberedde de uppgifter eleverna ska göra och de frågor de ska diskutera utgick jag ifrån Känn på litteraturen 4 av Carl-Johan Markstedt och Martin Sandberg. Jag var inte helt såld på frågorna, medan slutuppgifterna var mer användbara. Jag vill gärna att samtalen inte bara ska handla om innehållet, utan också om analys av texten och då behövs frågor som går mer på djupet. Nu tror jag att det till viss del handlar om att mina elever läser Svenska 1. Hade de gått på högstadiet skulle jag kunnat använda mycket mer av materialet.

En utmaning med gemensam klassläsning är alltid att få alla elever att läsa. Nackdelen med att börja med bokläsning tidigt i ettan är att alla elever inte hunnit få tillgång till hjälpmedel som Legimus, men de flesta har löst det. Fördelarna överväger helt klart, då jag lärt mig mycket om eleverna genom att följa deras samtal och läsa deras texter och de har också lärt känna varandra. Jag får också en chans att upptäcka vilket tempo eleverna har och hur jag behöver stötta dem framöver. Redan från början fick de ett lektionsschema där det framgick vilka sidor som ska vara lästa till vilken lektion och där även skrivuppgifter under läsningen finns med. Många har klarat det fint, men att läsa en bok är en utmaning för en del. Det är också därför jag gav eleverna en del lästid på lektionstid inledningsvis.

Totalt har eleverna haft fyra boksamtal, där det första utgick från en Chambers-analys där de sammanställt vad det tycker om, inte tycker om, vad de undrar och slutligen de mönster och kopplingar de upptäckt. Fokus under det andra samtalet var platta och runda karaktärer, samt Jacks utveckling och hur han förändras beroende på vem han umgås med. Tredje samtalet handlar mycket om Enar och Jacks relation till sina föräldrar och till andra runt omkring honom. Det sista samtalet fokuserade mest på analysbegrepp som teman, motiv och budskap, men också favoritscener. För att också kunna veta vad varje elev fått med sig från läsningen har de vid två tillfällen fått svara skriftligt på frågor kopplade till boken.

Klart är att Jack är en bok som engagerar och den senaste tidens debatt om centrala teman i ungdomsböcker och huruvida de ska styra vilka böcker eleverna får möta i undervisningen försöker framhålla detta som något dumt. Det kan jag hålla med om när det gäller lättlästa böcker som ofta vänder sig till de som är läsovana och som förenklar så mycket att varje karaktär förblir platt. Där finns invandrarkillen som är värsting, den superreligiösa pappan som begränsar sina barn, den missuppfattade horiga tjejen för att nämna några. I Jack finns istället komplexa karaktärer som går att vända och vrida på. Det är alltså inte teman i sig som gör en bok varken bra eller dålig, utan hur komplex den är och hur mycket den berör.

Slutligen bjuder jag på några kommentarer från eleverna som jag snappat upp när jag “tjuvlyssnat” på deras inledande samtal och sedan de inspelade avslutande samtalen när hela boken var utläst.

Om Jack

Jag hatar Jack!

Nej, har är ju fett cool.

Han är en sådan skit. Det funkar inte att säga “mums” om tjejer. Så sleazy.

Jag tycker att han är rätt gullig ändå.

Alltså, jag kan ändå identifiera mig med honom.

Det är verkligen inte okej att ha två tjejer samtidigt.

Jag tycker att han är en manipulativ karaktär.

 

Om hans pappa

Tänk att din pappa aldrig brydde sig och sedan bryr han sig helt plötsligt om någon annan.

Det är helt normalt att Jack söker bekräftelse av sin pappa.

Pappan bara utnyttjar honom som barnvakt. Det är inte okej.

Den där väskan som är packad gör mig ledsen.

 

Om andra karaktärer

Rolf, vilken bro liksom! Men Rolf är inte en person. Han är en KARAKTÄR!

Jag gillar ändå mamman. Hon är ganska chill.

Och Ola, jag älskar Ola. Han är mogen och har bra inflytande på Jack.

Jag har träffat många Abrahamsson.

Jag tycker om Freja. Jag vet inte, hon är bara älskvärd.

Hon är så himla cool och vägrar ändra sig för en kille.

Helt rätt, Freja. Keep it up.

 

Om Jacks relationer till andra

Alla hans relationer går liksom åt helvete.

Inte med Rolf, relationen till honom är bra.

En brorsa kan ändå vara coolt att få.

Jag tror att han inser hur Freja känner sig när han själv får en bror.

Tror ni att Jack verkligen ångrar det han gjorde mot Tor, eller handlar det bara om att få tillbaka Freja?

Jag hoppas verkligen att Freja kan förlåta honom.

 

Om Jacks förändring

Alla kan förändras och alla är värda en andra chans.

Jo, alltså jag tror att folk kan förändras, men bara inte på 267 sidor.

De är faktiskt 321.

Inte av text.

Jojo du. (båda börjar räkna)

Han hade kunnat fastna ännu mer i motståndshålet.

Eller blivit alkoholist. Han använder alkohol för att få bort ångesten.

Det är ändå inte så att han föddes ont.

Nej, han var väl mest dum. Ung och dum.

Jag tror verkligen att alla har som olika personer i sig.

 

Om språk och främlingsfientlighet

Men va´? Får man inte säga z-ordet? Det gjorde vi alltid på min gamla skola.

Det fattar du väl att det inte är okej?!

Nej, men det är väl okej, eller? Eller?

NEEEEJ!

Men det är väl ändå inte samma sak som n-ordet?

Fast vi har en maktposition mot romer. Det är inte okej att använda z-ordet.

Men alla kallar varandra sådant. Om man är vänner måste det väl vara okej?

Skulle du säga det om någon på riktigt tog åt sig?

Alltså, jag kommer inte att använda det nu.

 

Om läsningen

Jag älskar den här boken.

Den var så himla trög först, men i slutet blev den jättebra.

Det här är den första boken jag faktiskt läst på riktigt.

 

Om språket

Ibland är det realistiskt, men de pratar lite för mycket vuxenspråk, typ “att ana ugglor i mossen”, ingen säger så. Jag har hört det typ en gång när min morfar sa det.

För att vara skrivet av någon som är typ gammal skriver hon väldigt bra.

Man känner igen sig i språket, tycker jag.

Det är nog mest trovärdigt när han pratar med sin mamma. De tjafsar ibland, men kan prata om allvarliga saker också.

 

Om Christina Lindström och fler böcker

Hon, Christina, har skrivit en annan bok som heter Hälsningar från havets botten. Den är ännu bättre.

Jag vill att hon ska skriva en fortsättning som heter Freja.

Nej, Ola är bäst, tänk en hel bok om Ola.

Jag skulle vilja veta hur Jacks föräldrar träffades. Kan hon inte skriva en bok om när de var unga.

Rolf då, jag vill läsa om Rolf.

Planeten Frank

Planeten Frank är David Yoons debutbok, som på engelska har den mer intressanta titeln Frankly in love. På Goodreads markeras den som första delen i en serie och så får det gärna vara.

Huvudpersonen i boken heter Frank Li och som den svenska titeln antyder lever han som på en egen planet. Det handlar inte om att han på något sätt är galen, även om hans omvärld riskerar att göra honom just det. Frank lever nämligen i det han kallar Limbo, en slags parallell värld som sydkoreanska föräldrar skapar åt sina barn för att de inte ska bli för amerikaniserade. Det spelar ingen roll att barnen är födda i USA. Det är deras skyldighet att föra det sydkoreanska arvet vidare.

Frank bör med sin mamma och pappa som äger en affär och arbetar hårt, men som är allt annat än integrerade i det amerikanska samhället. De umgås bara med sina sydkoreanska vänner och är nöjda med det. Dottern har de brutit kontakten med efter att hon flyttat ihop med en enligt dem olämplig man och med olämplig menar de icke-korean. Inte konstigt att Frank inte vågar berätta för dem att han blivit kär i Brit Meads, som definitivt inte är lämplig i deras ögon.

Så vad ska Frank göra? Han väder sig till den grupp med sydkoreanska ungdomar som han lärt känna genom sina föräldrar och sluter ett avtal med Joy Song. De ska låtsas vara tillsammans, men när de säger sig gå på dejt ihop träffar de istället sina respektive opassande partners. Självklart blir båda föräldrapar överlyckliga när Joy och Frank berättar att de är ett par. De verkar ha kommit på den perfekta planen.

Planeten Frank är en bok som kombinerar mer lättsamma och allvarliga ämnen. Frank är en trevlig person att lära känna och det liv han lever är tillräckligt annorlunda för att vara intressant. Samtidigt står kärleken i centrum och det gör Planeten Frank till en ganska vanlig ungdomsbok. Bra, välskriven, men också ganska förutsägbar. Jag anar att den passar väldigt mycket bättre för de läsare den faktiskt är skriven för, men själv älskade jag första halvan och kände sedan att det blev lite segt. Med det sagt skulle jag ändå gärna läsa mer om Frank om det nu är så att det blir en uppföljare.  Något som gärna får ta mer plats i nästa bok är systerns nya liv och varför hon valde att lämna familjen för kärleken. I slutet av Planeten Frank får vi veta mer och föräldrarna får också komma till tals. Då blir det intressant igen. Bra, men inte wow alltså.

Att stanna kvar eller ge sig av

För den som är ung och bor i ett litet samhälle, som Sophie och Lucas gör, finns det bara ett alternativ. Det gäller att ge sig av så långt bort att det går att skapa sig ett riktigt liv. De som stannar kvar är förlorarna. Eller? För Lukas i Maja Hjertzells roman Bli kvar är det inte så enkelt. Är det verkligen de som lämnar som gör ett genomtänkt val, funderar han, eller handlar det helt enkelt om att de faktiskt gör som alla andra och de som blir kvar är de som väljer aktivt.

En som redan gett sig av är Lucas kompis Daniel. Han som spelade i bandet innan de var tvungna att ta in en ersättare. Han som var tillsammans med Sophie. Sophie som Lucas är kär i och som han just den här morgonen vaknat upp bredvid. Sophie som också ska ge sig av, faktiskt just denna dag. Hon ska börja studera i Göteborg och Lucas önskar att hon kunde bli lycklig just här med honom istället.

Bli kvar är en kortroman som utspelar sig under en enda dag. Från tidig morgon då Lucas och Sophie vaknar under ett lakan till sen kväll då Lucas kört Sophie till Göteborg och nu ska åka hem igen. Det är en bok där det händer väldigt lite på ytan, men väldigt mycket inom Lucas som är den som berättar. Det handlar om att välja det liv som passar en bäst, men också om hur lojaliteten till vänner och den starka kärleken kan förändra vad ett bra liv egentligen är.

Maja Hjertzells styrka ligger i språket. Jag absolut älskar hur hon skriver och hur hon mer få ord kan väcka massor av tankar. Bli kvar är en bok om två personer som just upptäckt kärleken och som åker bil till Göteborg, men det är också en bok om ett Sverige där de unga lämnar den ort de vuxit upp i för att skapa sig ett liv i staden.

Bli kvar är en väldigt fin bok och jag hoppas att den hittar många läsare. Speciellt tror jag att den passar den som, oavsett ålder, funderar över sitt liv och vad som egentligen är viktigt. Det är befriande med en bok som vågar vila i det lilla och inte drivs framåt av en massa stora händelser. Ingen dör, ingen knarkar, ingen är deprimerad. Istället får vi möta två unga människor som just träffats, men inte vet vad som kommer att hända sedan.

Den bästa sommaren i mitt liv, typ

Mia Öström, Siri Spont och Julia Wickholm har alla skrivit böcker för unga där sommaren spelar en stor roll. Dessa talar de om med moderator Johanna Lindbäck och jag har läst Mitt hjärta borde slå någon annanstans och Är det nu allt börjar?, men ännu inte Olivia för alltid. Johanna Lindbäck har hittat ett gemensamt tema i de tre böckerna och lyfter det faktum att alla tre huvudpersoner tror att de ska få ett bättre liv om de bara får ett annat liv på en annan plats.

Platsen hjälper till att identifiera våra huvudpersoner, säger Mia Öström, genom att visa vad och var de inte vill vara, Även sommarlovet är som en plats. En begränsad tid fylld av möjlighet inför en höst när allt ska bli annorlunda. Olivia för alltid träffar vi första gången den sista dagen i nian och ett helt nytt liv väntar. Tyvärr är risken med att inte veta var man vill vara, bara var man inte vill stanna att besvikelsen kan uppstå när en ny plats inte gör någon skillnad. Storstaden lockar, men mest handlar det om en längtan bort från den lilla platsen. De måste bort för att kunna komma ifrån den färdiga roll de tilldelats.

Olivias flykt ser annorlunda ut, då hon hamnar i en liten ort. Hur stor platsen hon växer upp i är egentligen inte viktigt, utan det utanförskap hon känner. I den lilla orten blir hon istället en del av en gemenskap och det är det som gör hela skillnaden. Det är inget perfekt liv, snarare tvärtom, men det är i alla fall inget ensamt liv. De är visserligen utanför, men tillsammans. I alla tre böckerna är ett tydligt tema att det inte går att klara sig helt själva trots att man egentligen vill få det att verka så.

Det är tre mörka böcker och Lindbäck påpekar att det här inte handlar om något som händer en sommar, utan om händelser som kommer att prägla huvudpersonens liv. Mia Öström vill ändå lyfta fram att de tre böckerna ändå slutar med ljus och att mål omdefinieras. Siri Spont berättar om hur hon har en skyldighet att faktiskt låta sitt fjortonåriga jag få berätta allt det svarta precis som det var, men med inslag av de insikter som den vuxne författaren fått.

Välj mig av Christina Lindström

Välj mig av Christina Lindström börjar när sommaren slutar och Silje går till skolan som vanligt med sin kompis Mia. Det är kanske det enda som är som vanligt, förutom att Jonathan och Emmie fortfarande lyckas kyssa varandra i slowmotion samtidigt som de låser upp sina cyklar. Helt plötsligt är det inte Mia som alla tittar på, utan det är Silje och det handlar inte om att hon blivit lika söt som Mia, utan om att hon blivit en det är synd om.

Silje har inte berättat om sin sommar för Mia och konstigt nog verkar hon inte veta vad som hänt. Hon vet inte att Siljes pappa drunknat trots att han är en utmärkt simmare. Hon vet inte att Silje och många med henne funderar på om han valde att avsluta sitt liv. Ingen vet vad som har hänt, men de vet att det är synd om Silje. En timme efter att Silje och Mia har skilts åt vid fotbollsplanen efter den första dagen i nian, ringer Mia och undrar när Silje hade tänkt berätta. Hur hon kunnat undvika att prata om det hela sommaren när alla vet och Mia därför får höra om det som inte går att prata om av sin tandsköterska.

Välj mig är en bok om sorg och en familj som saknar en fjärdedel och hela tiden funderar över varför den försvunnit. Det är också en bok om vänskap mellan två bästa vänner som växer isär och om kärleken som slår till när man minst anar det. Det är ingen nattsvart bok, utan en stillsam, trevande och faktiskt ganska rolig bok om att fortsätta leva, trots att det egentligen känns omöjligt. Jag tycker väldigt mycket om Silje. Hon är vresig, kantig, spontan och väldigt rolig. Dessutom gillar jag att hon går sin egen väg, även när den ibland tycks väldigt märklig.

 

April, April

Livet är inte värt att leva längre och Hugo planerar ett grandiost avsked. Eller i alla fall ett som väcker uppmärksamhet. Han tar sig upp på vinden till sin gamla skola tillsammans med ett gevär. Planen är att ta livet av sig. Den misslyckas.

Efter händelsen placeras Hugo på HVB-hemmet Solgläntan. Ett litet och exklusivt sådant, med endast tre andra patienter. Där finns den coola killen Nico, den blyga Julie och så April, flickan som inte liknar någon annan. Mötet med dem blir inte jättelyckat, men med tiden blir Hugo, eller professorn som April kallar honom, en del av denna minst sagt udda kvartett. Deras förhållande är på många sätt gränslöst och med April i spetsen tänjer de reglerna så mycket det går och sedan lite till. Inte sällan med hjälp av nattpersonalen.

För Hugo är Solgläntan det första ställe där han ingått i någon slags gemenskap och trots att det ska vara ett straff att vara där, blir det för honom något helt annat. Men det skyddade och trygga livet varar inte för evigt. Nico är den som lämnar först och April längtar efter att få göra det. Då ska hon rädda sin syster Juni och återförenas med sin kille. April må sakna mycket, men drömmar har hon gott om. Det går inte att tämja hennes vilda själ, även om många helt klart har försökt.

April, April är en bra ungdomsbok om utsatta ungdomar som blir mer än sina problem. Tunga ämnen tas upp, men med en rejäl dos humor, vilket gör att jag skrattar högt flera gånger. Ibland blir det nästan lite överdrivet äventyrsfyllt, men sammantaget är det ändå en trovärdig och viktig bok som tar upp viktiga ämnen som psykisk ohälsa. Karaktärerna är också riktigt älskansvärda och speciellt Hugo går rakt in i hjärtat. Trots att jag läst flera böcker av Mattias Edvardsson har jag inte tidigare läst någon av hans ungdomsböcker. Nu blir jag sugen på att läsa även Stå ut

Hej då, vi ses väl?

Nora har just gått ut gymnasiet där hon studerat på vård- och omsorgsprogrammet. Nu väntar sommarjobb inom Bergviks östra hemtjänstgrupp. Inte direkt drömjobbet och trots att det är kopplat till den utbildning hon gått känner Nora att hon hamnat fel. Hon drömmer om att våga studera konst och har sökt en utbildning på Öland utan att våga berätta för något. Lika viktigt som att få ägna sig åt sin konst är att komma bort ifrån Bergvik innan hon kvävs. Den som finns i Bergvik och är hennes trygghet är bästa kompisen Leo. Klasskamraten och kompisen Sanna känns dock allt mer oviktig.

Hej då, vi ses väl? är en bok med väldigt många trådar, men författaren Linda Åkerström lyckas väva ihop dem till en fin helhet. Den röda tråden är Noras liv och hennes funderingar kring nuet, framtiden och kärleken. Jag tycker om tonen i boken och Nora är verkligen en person som är fin att få lära känna. Relationen till arbetskamraten Lisbeth och patienten Klara berör mig särskilt mycket och jag tycker om hur Nora får lova att utvecklas med hjälp av och tillsammans med andra. Just tiden efter studenten är fylld av tankar kring vad som är viktigt att behålla i sitt liv och vad som behöver förändras. Det är så lätt att forma livet efter vad andra tycker, istället för att faktiskt göra det man vill.

Som lärare på Estetiska programmet undrar jag hur många som likt Nora inte väljer vårt program trots att det egentligen hade passat dem perfekt. Vissa väljer istället ett yrkesprogram för att få jobb direkt efter studenten, medan andra väljer något av de andra högskoleförberedande programmet som alla har högre status. Jag vet inte hur många elever jag mött som har fått kämpa hårt för att få lov att välja Estetiska programmet, då deras föräldrar vill att de ska läsa ett “riktigt” program som man kan bli något efter. Att Estetiska programmet faktiskt är ett högskoleförberedande program och att man inte “blir något” mer än just behörig för vidare studier på något av dessa program verkar inte spela någon roll. Jag önskar att fler elever faktiskt vågar och får välja det de vill på gymnasiet och inte styrs av vänner, föräldrar eller andras fördomar.

Hej då, vi ses väl? är en lågmäld och fin berättelse om livet och hur det kan bli för olika människor. Karaktärerna är många, men Åkerström lyckas göra även bifigurerna levande. Sammantaget är det här en bra och hoppfull ungdomsbok som kan fungera som tröst för vilsna själar. Jag tycker om tonen, språket och Nora. Det tror jag att fler kommer att göra.

%d bloggare gillar detta: