enligt O

Tankar från en bokberoende

Silvervägen där då och nu möts

Jag läste Silvervägen av Stina Jackson under vår resa till Malören och stämningen var passande. Jag tänkte mig hur Lelle kör utmed väg 95 under de ljusa sommarkvällarna, ständigt letande efter dottern Lina som försvann. Det har gått tre år och polisen gör inget mer, men Lelle kan inte ge upp. Han är helt säker på att Lina finns någonstans därute.

I Glimmersträsk vet alla om Lelles förlust, men självklart kan inget varken riktigt förstå eller hjälpa. Ingen kan heller hjälpa Meja, som just flyttat till byn med sin mamma Silje. En mamma som inte riktigt kan ta vara på varken sig själv eller någon annan och som nu hoppas ha hittat drömmannen i norr. Det har hon inte. Huset de kommer till har helt klart sett bättre dagar, Torbjörn är kanske snäll men också lite obehaglig och Meja vill inget annat än att fly.

Till vardags är Lelle gymnasielärare och det är så han får kontakt med Meja. Han ser en rädd tjej som behöver trygghet, men är för trasig själv för att kunna hjälpa. Inte blir det bättre när ännu en tjej försvinner från byn. För Meja går det bättre. Hon träffar en kille och blir en del av hans familj. För första gången känner hon en tillhörighet, men hon blir mer och mer isolerad.

Silvervägen är en vacker spänningsroman. Det är inte helt vanligt, men så härligt med en bok där språket verkligen förhöjer stämningen och gör den till en historia utöver det vanliga. Det är inget splatter, men en obehaglig bok om väldigt ensamma och olyckliga människor. Lelle som mist allt, Silje som hela tiden hoppas på ett stabilt liv och Meja som bara vill ha trygghet.

 

 

Liten tvåa med potential

Liten tvåa med potential är den första boken av Camilla Davidsson som ges ut av Printz Publishing och också den första bok jag läst av henne. Helt klart är Davidsson en habil författare som skriver bra underhållningslitteratur med viss svärta.

Sofia är huvudperson i boken och det är hon som bor i den lilla tvåan. Hon är en kvinna mitt i livet, som fokuserar en hel del på sin karriär och väldigt mycket på att skapa den perfekta ytan. Att ha kontroll är också enormt viktigt, vilket kanske är anledningen till att hon valt att köpa en egen lägenhet istället för att bli sambo med sin pojkvän.

Lägenheten har som titeln antyder potential, men kök och badrum behöver renoveras. In träder hantverkaren Arvid. Sofia vet exakt vad hon vill och han säger emot. Inledningsvis är han så otroligt irriterande att hon avskyr honom, men ja, ni förstår säkert varthän det barkar. Tämligen förutsägbart, men det spelar faktiskt ingen roll. Den stora behållningen med boken är iställt Sofias kamp för att hitta ett liv som hon trivs med där hon inte behöver gå omkring med ett ständigt tryck över bröstet. Det som på ytan ser så perfekt ut är kanske inte alls det hon behöver.

Jag tyckte om Liten tvåa med potential och tycker att den står sig bra i genren. Davidsson lyckas väldigt väl med att skapa trovärdiga karaktärer som jag bryr mig om på riktigt. Feelgood ska innehålla en rejäl dos svärta, annars blir det bara tråkigt och här är balansen precis perfekt.

Bra när kultur får stå i centrum

Tänk om den självklara frågan till fotbollsspelare var ”Vad läser du nu?” och svaret inte blev ”Jag läser inte böcker.” Om politiker likt Barack Obama tipsade om bra böcker på sin Facebooksida och företagsledare likt Bill Gates tackade för tipsen och gav några tillbaka. Tyvärr händer det alldeles för sällan i Sverige. Min dröm är ändå att litteratur ska få en sådan status att vi ser det som något självklart att läsa och då inte bara Astrid Lindgren. Ingen fel på henne, men jag är rätt trött på att de politiker och andra med makt som nämner böcker som påverkat dem alltid måste ta upp Astrid Lindgren i allmänhet och Pippi Långstrump i synnerhet. Jag vill ha tips som visar att de är läsande människor, inte bara sådana som en gång läst en bok.

En positiv serie i DN i sommar är deras Kulturvalet, där partiledarna berättar om kultur som betytt och betyder något för dem. Först ut var Annie Lööf, som visserligen nämnde Pippi Långstrump, men också berättade att Katarina Wennstams Flickan och skulden fick henne att vilja bli jurist, att hon skrattar gott åt Grotesco och att nästa bok i läshögen är Sveas son av Lena Andersson.

Jonas Sjöstedt lyfter fram Astrid Lindgren han också och ja, det får man göra, men … Han berättar också att Elena Ferrantes böcker ligger i hans TBR-hög.

Ulf Kristersson förvånade mig på ett positivt sätt genom att lyfta fram flera kvinnliga författare, bland annat Agneta Pleijer. Bland betydande kulturpersonligheter nämner han Ingemar Bergman och faktiskt inte Astrid Lindgren alls. Även hans TBR-hög innehåller Sveas son.

Jan Björklund berättar om sin kulturfattiga barndom och skolans betydelse för kulturens spridning. Ännu ett fan av Astrid Lindgren och han ser sig själv (oväntat nog) som en blandning mellan Emil och Pippi. Deckare och historiska böcker är det han läser och i TBR-högen finns Viveca Stens senaste.

Fyra intervjuer hittills alltså. Ser fram emot de andra.

 

Photo by Eli Francis on Unsplash

 

 

Ett bindande löfte

Av en slump återupptäckte jag Erin Kelly, som jag tidigare bara läst The Poison Tree av. Ett bindande löfte dök upp då jag sökte efter böcker som utspelar sig i Brighton och jag är väldigt glad att jag läste den.

Huvudpersonen Luke bor i Leeds och tror sig ha träffat kärleken när han möter Jem. De flyttar ihop och Jem försörjer Luke som hoppas kunna skriva en true-crime-bok som säljer massor. När Jem börjar bli för kontrollerande och mannen han tänkt skriva om söker sig till ett annat förlag, flyr Luke till Brighton. Han får hjälp av sin vän Charlene att hitta en lägenhet, en mycket annorlunda sådan och genom den får han kontakt med den lokale före detta gangstern Joss Grand. Grand är numera ägare till ett fastighetsimperium och har lämnat alla olagliga affärer bakom sig. I lägenheten Luke nu bor bodde tidigare en de viktigaste personerna i Grands liv. Det är en av anledningarna till att han ofta kommer dit på besök.

Vi vet redan från början att det gått illa för Luke. När vi träffar honom första gången sitter han bunden i någon slags källare. Vem som är ansvarig vet vi inte, men Luke har sina teorier. Kelly tar oss med till Leeds ett år tidigare och historien kan börja.

Jag gillar Ett bindande löfte. Det är en spännande och välskriven bok med driv. Kanske inte den mest originella, men stämningen är snygg och karaktärerna är intressanta att följa. Perfekt för hängmattan.

Nytt av Moriarty

Apropå dagens tidigare inlägg om Big little lies så kommer författaren Liane Moriarty med en ny bok i höst. Den släpps i Australien i september, i början av oktober i Storbritannien och i november i USA. Kanske går det att få tag på den till Bokmässan om inte förr.

Boken heter Nine perfect strangers och handlar om nio personer som befinner sig på hälsohemmet Tranquillum House under tio dagar. En av dem är författaren Frances Welty, som självklart inte kan låta bli att studera de andra gästerna. Låter mer som en spänningsroman, men om Moriarty kan balansera det på samma sätt som i Big little lies så kan det säkert bli bra.

Sist på bollen med Big Little Lies

Att böcker blir tv-serier är en ganska ny trend och en trend som jag verkligen gillar. En filmatisering av en bok kräver att mycket tas bort, medan en tv-serie inbjuder till en utveckling av boken och karaktärerna. Förra sommaren började jag titta på Big little lies, en serie i sju delar baserad på Liane Moriartys bok. Sedan tog gratismånaden på HBO slut och jag glömde bort den. I sommar märkte jag dock till min glädje att HBO numera ingår i vårt (alldeles för stora och dyra) tv-paket och jag såg om de avsnitt jag sett och såg igår det sista avsnittet.

Vilken serie! Boken är riktigt bra och sättet den är berättad på, där vi redan från början vet att något hemskt hänt på en fest för föräldrarna på en skola, gör att spänningen redan från början är stor. Det är mammorna och barnen som står i centrum, men även papporna finns med på ett hörn.

Vi träffar dem första dagen i skolan, då Montreys okrönta drottning (i alla fall enligt sig själv) Madeline (spelad av fantastiska Reese Witherspoon) skadar sig på väg till skolan med sin dotter. Hon får skjuts av Jane, en ung ensamstånde mamma som just flyttat till Monterey (boken utspelar sig istället i Pirriwee, en villaförort i Australien) och en vänskap påbörjas. De träffar sedan Madelines bästa vän, Celeste (spelad av Nicole Kidman), vars tvillingpojkar också börjar i samma klass. Där går också Annabelle, dotter till karriärskvinnan Renata. När föräldrarna kommer för att hämta sina barn får de veta att någon försökt strypa Annabelle och när hon får frågan vem det är pekar hon på Ziggy, Janes son.

Konflikten mellan barnen och därmed deras mammor är ett spår i såväl boken som serien. Andra är äktenskapensen svårighter, där Celeste misshandlas av sin man Perry (spelad av Alexander Skarsgård) och Madeline har svårt att acceptera sin före detta mans nya flickvän Bonnie (spelad av Zoë Kravitz).

Till nästa säsong har skådespelare som Meryl Streep värvats. Hon ska spela Perrys mamma som dyker upp i Monterey och självklart undrar över sin sons död. Den började spelas in nu i vår och förväntas sändas 2019. Författaren Liane Moriarty har varit med och skrivit manus och liksom i första säsongen är det David E. Kelley som skriver avsnittsmanus.

Att en bok får en fortsättning i form av en tv-serie med manus skrivet av författaren är ännu en trend. Jay Asher har skrivit manus till andra säsongen av fantastiska 13 reasons why (som kommer att bli mitt nästa tv-projekt) och Margaret Atwood till andra säsongen av A Handmaid’s Tail, vars första säsong avslutades när boken gjorde det.

En annan bok som snart blir tv-serie är Störst av allt av Malin Persson Giolito och min absoluta favorit av Gillian Flynn Sharp Objects går just nu på HBO. Jag väntar ett tag innan jag ser den, då det bara finns två avsnitt just nu och jag avskyr att vänta. Själv hade jag önskat mig en tv-serie av Stephanie Perkins Anna and the French kiss och Isla and the happily ever after, som båda utspelar sig på samma skola i Paris. Annars tror jag att Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck skulle kunna bli en charmig serie eller kanske en film.

Mellan himmel och hav

Anna Fredriksson kan konsten att skriva lättsamma romaner med tillhörande svärta och senaste boken Mellan himmel och hav är inget undantag. I den får vi följa en mor och en dotter som inte haft kontakt på väldigt länge, men som får det efter ett oväntat dödsfall. Det visar sig att även en mormor finns i närheten och relationen mellan de tre kvinnorna står i centrum för handlingen.

Sally är huvudpersonen. En kvinna i medelåldern som en gång valde en ganska så otrevlig sambo framför sin dotter, trots att hennes egen mor svek henne som barn och hon därför borde veta bättre. Dottern Josefin har flyttat till Kivik, där hon tillsammans med sin sambo driver en eko-gård och försöker att klara sig utan svärföräldrarnas pengar. Tryggheten i hennes liv var annars en äldre släkting och när han dör är hon säker på att hon ska få ärva. Nu blir det inte så, utan Sally är den som får huset och hon bestämmer sig för att åka ner på begravningen och kanske också stanna. En ny chans för mor och dotter alltså, men vad Sally inte vet är att hennes mamma Vanja också bor i närheten.

Mellan himmel och hav är första delen i en planerad serie och det märks. Berättelsen hinner knappt komma igång innan den tar slut, vilket blir något av en besvikelse. Jag är dock helt säker på att jag kommer att läsa de kommande böckerna om Sally, Josefin och de andra, då de är intressanta karaktärer som jag gärna lär känna mer. Det är förutsägbart, men trevlig och perfekt lättsam sommarläsning.

Ruth Galloway drar till Italien

The Dark Angel är Elly Griffiths senaste bok om Ruth Galloway och i den reser min favoritarkeolog till Italien för att hjälpa Dr Angelo Morelli, en gammal bekant, med ett fall, men mest för att ha semester. I den lilla italienska byn blir det en hel del sol och bad, men som vanligt händer hemska saker i Ruths närhet när den lokala prästen blir mördad. Nelson tar sig dit på lite tvivelaktiga grunder och även om det är trevligt att han bryr sig om Ruth och deras gemensamma dotter, blir det lite krystat. Hemma finns dessutom hans gravida fru och allt är lite väl tilltrasslat.

Jag är inte lika besviken som Anna, men håller med om att serien börjar gå på tomgång. Jag tyckte att Griffiths lät Ruth vara lite mer självständig och självsäker i några böcker, men nu är det tillbaka i det eviga viktältandet och det är allt annat än charmigt. Jag tycker dessutom bättre om henne när hon jobbar på hemmaplan och vi slipper alla beskrivningar av kroppsnojor i bikini och Nelsons suktande blickar på henne.  Fortfarande har Ruth en speciell plats i mitt hjärta och jag gillar serien, men Griffiths behöver trassla ut alla onödiga missförstånd en gång för alla och se till att handlingen går framåt och inte i cirklar.

Good girls — när situationen kräver nya lösningar

I sommar har det blivit en del serier och mest underhållande är kanske (i alla fall på Netflix) färska  Good girls med Christina Hendricks från bland annat Mad Men, Mae Whitman från Parenthood och Retta från Parks and Recreation.

Hendricks och Whitman spelar systrarna Beth och Annie, på ytan den lyckade och den misslyckade. Beth har fyra barn, är hemmafru och gift med Dean. Hon bor i en fin villaförort och lever ett till synes perfekt liv. Annie är ensamstående mamma, jobbar i kassan på ett matvaruhus och är ganska slarvig. Så börjar det gå dåligt för Deans bilfirma, Annie behöver pengar till advokat för att inte riskera att förlora vårdnaden av sin dotter och något måste göras. Tillsammans med väninnan Ruby, som behöver pengar till sin dotters dyra medicin, bestämmer de sig för att råna varuhuset där Annie arbetar. En snabb stöt och sedan ska deras liv bli bättre.

Det är bara det att kassaskåpet är oväntat fullt då några lokala gangsters förvarar pengar där och de är inte direkt nöjda när de upptäcker att de blivit rånade. Ledaren Rio söker upp de nu svinrika damerna och kräver pengarna tillbaka. Det är bara det att de redan lyckats bränna en hel del och nu måste de hitta ett sätt att få ihop pengar igen. Hela serien är en ond cirkel, inte sällan obehaglig, men också underhållande och charmig. Skådespelarna är dessutom grymma och jag hoppas verkligen på en ny säsong väldigt, väldigt snart då första säsongen endast består av tio avsnitt och jag vill ha mer nuuuuu.

 

Finna sig är en märklig bok

Finna sig är en studie av kvinnans tre roller och de krav som dessa ställer på henne. Hon ska vara mamma. Hon ska vara åtråvärd. Hon ska vara omhändertagande, hon ska vårda. Så står det i alla fall i inledningen till Agnes Lidbecks debut och det är utan tvekan så att huvudpersonen Anna fastnar i de tre rollerna. Hon försöker vara en god mor till sina och Jens barn, även om hon tappar bort sig själv i processen. Hon försöker vara åtråvärd, men är likväl uttråkad och känner sig dessutom helt ointresserad av att vara det. Däremot blir det lite bättre när hon träffar en ny man, då är det lättare att känna sig åtråvärd. Baksidan av att mannen är äldre är att han snart behöver en vårdare mer än en älskarinna. Anna gör det som krävs av henne. Är den andra förväntar sig att en riktig kvinna ska vara. Ingenstans känner hon någon lycka i att spela de roller samhället kräver av henne att spela.

Det var ett bra tag sedan jag läste Finna sig, men den sitter kvar. Det var också en väldigt bra bok att diskutera, som vi gjorde i Kulturkollo läser. Däremot är jag inte säker på att jag tycker om den. Det är en snygg och välskriven bok utan tvekan, men jag är helt ärligt så otroligt trött på böcker om kvinnor som förälskar sig i kulturmän och tror att de är svaren på allt. Klart är ändå att Finna sig gjorde mig tillräckligt nyfiken för att vilja läsa mer av Agnes Lidbeck. Hon har en egen stil trots det inte så nya temat och jag vill gärna läsa nya boken Förlåten.

 

Sida 1 av 480

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: