Augustiböcker

13058016_O_1

Här kommer en lista på böcker jag är nyfiken på som kommer ut i augusti:

 

I skymningen sjunger koltrasten, Linda Olsson, Brombergs

Jaktmark, Helene Tursten, Kabusa

De andra kvinnan, Therese Bohman, Norstedts

Sirener, Gabriella Ahlström, Norstedts

Norrut åker man för att dö, Ida Linde, Norstedts

Jag duger inte åt lycka, Märta Fohlin, Norstedts

Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts

Den lysande världen, Siri Husvedt, Norstedts

Du försvinner, Christian Jungersen, Norstedts

Vassa föremål, Gillian Flynn, Modernista

Doktor Nasser har ingen bil, Tina Thunander, Leopard

Malcolm X, Manning Marable, Leopard

Vi var alltid beredda, Annika Koldenius, Weyler förlag

Vasakärven och järnröret, Per Svensson, Weyler förlag

Folk av en främmande stam, Louise Boije af Gennäs, Albert Bonniers Förlag

Fallen ur tiden, David Grossman, Albert Bonniers Förlag

Skuggorna, Katarina Wennstam, Albert Bonniers förlag

Erik och Margot, Per Wästberg, Wahlström & Widstrand

Till flickorna i sjön, Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand

Vi är de döda, nu snart, Kristian Lundberg, Wahlström & Widstrand

Låt mig ta din hand, Tove Alsterdal, Lind & co

Mrs Sinclairs resväska, Louise Walters, Lind & co

Under Vintergatans alla stjärnor, Camilla Davidsson, Bladh by Bladh

Det här är vår tid, Fanny Härgestam, Natur & Kultur

De fallande detektiven, Christoffer Carlsson, Piratförlaget.

Ett bindande löfte, Erin Kelly, Damm förlag.

Läxfritt, Pernilla Alm, Hoi

Beast Quest, En värld i lågor 1, Adam Blade, Berghs

Lite mer än en kram, Mårten Melin, Rabén & Sjögren

Vill ha dig så illa, Gunnar Ardenius, Rabén & Sjögren

Villig, Christina Wahldén, Rabén & Sjögren

Avblattefieringsprocessen, Zulmir Becevic, Alfabeta

Ramona, Marta Söderberg, Gilla Böcker

Rävsång, Christine Ljungqvist, Gilla Böcker

 

Läs också:

Alternativet

alternativet

Karolina Bångs Alternativet är en frispråkig och rolig grafisk roman, men som vanligt när det gäller genren finns en mycket allvarlig underton. Det handlar om alternativet till självhjälpsböcker, till heteronormen och till många andra regler som finns i samhället, uttalade eller oskrivna. När är det till exempel läge att prutta? Något grabbarna O tyckte var vansinnigt underhållande. Jag passade också på att diskutera heteronormen med dem och självklarheten i att alla inte är en del av dem. “Vi veeeet mamma”, var reaktionen och jag hoppas att de fortsätter ha ett så okomplicerat förhållande till rätt och fel utifrån det system vi alla försöker passa in i.

Bång gör egna alternativ till böcker som går ut på att kvinnor ska finna den perfekta mannen, för ja, det handlar om just det trots att författarna möjligen byter kön någon gång och låter en man söka efter en kvinna, men att någon skulle vara homo, bi, trans eller queer är självklart otänkbart.

Jag har aldrig läst något av Karolina Bång tidigare, men jag gillar det jag läser. Texten är viktig, tonen personlig och illustrationerna är varierade. Jag tycker om de gammaldags bokmärkena som ibland fungerar som delar av illustrationerna. Jag tycker också om tuschpennorna som används när hon textar, riktig nostalgi. Och så ibland är bilderna porträttlika och den illustrerade Bång går i dialog med den illustrerade författaren. Det handlar då till exempel om syskon och platsen i syskonskaran. Alternativet är helt klart en intressant bok, som är såväl underhållande som tänkvärd.

Läs också:

Jordens rekordbok

9789163878381

Jag och grabbarna O läste just Jordens Rekordbok av Jens Hansegård och Anders Nyberg. En rolig och lärorik bok, där vi faktiskt lärde oss en del alla tre. Visste ni till exempel att rundmaskar är världens vanligaste djur, att grönlandsvalar kan bli 200 år gamla och att det finns en svamp under jorden i Oregon som är ungefär lika stor som 1 400 fotbollsplaner.

Jag gillar hur författarna hela tiden jämför med t.ex. fotbollsplaner, för att storleken ska bli konkret. Ofta jämförs internationella rekord med svenska. Bilderna av Anders Nyberg är både roliga och informativa. Det här är helt enkelt en riktigt underhållande bok för den vetgirige nybörjarläsaren. Den passar att läsa själv, men det var också riktigt roligt att läsa den tillsammans och diskutera de olika fantastiska rekorden. Läraren i mig använde världskartan i slutet, där de olika platserna är utmärkta, för att låta ungarna repetera vad vi läst.

Storebror O har just fyllt nio och han tyckte att det var en cool bok. Den stora svampen var det bästa.

Lillebror O fyller åtta i höst och han gillade också Jordens rekordbok. Han tyckte att det var roligt att lära sig om allting.

Vi rekommenderar alla tre den här boken varmt! Jordens rekordbok ingår i serien Lätt att Läsa Fakta och författarna har tidigare skrivit Jordens tuffaste djur och Jordens försvunna skatter. De ska vi definitivt läsa!

 

Läs också:

En gubbig lista

“Måste du alltid vara fixerad vid att det ska vara 50/50?”

Jo, just så är det och därför är jag lite extra sur över årets långa lista till Man Booker Prize, där 4 män och 2 kvinnor i juryn har utsett 10 mäns och 3 kvinnors böcker till listan. Dessutom är det en mycket vit lista, vilket gör mig minst lika upprörd.

Vi är så himla vana vid den här ojämlikheten att allt för få reagerar och många av de som reagerar gör det som i kommentaren ovan. Är det verkligen så himla noga att långa listor till bokpris inte består av mest män? Jag tycker definitivt det.

Nobelpriset i litteratur har gått till tretton kvinnor sedan 1901. Tretton. Inom de andra priskategorierna är det ännu värre, i fysik, kemi och medicin har femton kvinnor prisats, mot 539 män. I vissa fall har kvinnornas chefer fått priset, inte de kvinnor som faktiskt gjort upptäckten. Men visst, gällande vetenskap kanske det går att skylla på bristen på kvinnliga kandidater, även om det är ett kasst argument, men inom litteraturen går det knappast.

Men i Sverige är vi väl ändå jämställda? Jag hittade en artikel ur SvD, visserligen från 2009 men inga under har mig veterligen skett sedan dess. Då hade 28% av priserna i den skönlitterära klassen gått till kvinnor. En möjlig förklaring ger Stefan Eklund:

“En förklaring kan vara att Augustpriset gärna går till breda epiker – en genre som oftast företräds av män.”

 

Så det gäller alltså att skriva i en speciell (manlig) genre för att få ett pris? Så kan det vara, men det gör det inte desto mindre fel. Snarare tvärtom. Jag tror dock att det ligger en del i det. Jag läste Främlingens barn av Alan Hollinghurst, som fick Man Booker Prize 2004. En mycket bra bok, men en bok som om den vore skriven av en kvinna aldrig skulle fått ett pris. En familjesaga blir episk skriven av en man och känslosam skriven av en kvinna.

Någonting säger mig att Anders Cullhed har mer rätt:

”Jag tror att utfallet vad gäller vinnarna beror på vanlig genusblindhet, att man av gammal tradition förknippar högklassig litteratur med litteratur som skrivs av män.”

Män vinner alltså fler litterära priser av gammal och ohejdad vana. Det är en förklaring jag kan tycka är rimlig. Men en jury bestående av flest män är det inte heller konstigt att just Man Bookers långa lista ser ut som den gör. Män väljer män. Med det sagt låter jag ingen skugga falla över de författare som finns med på listan. Deras böcker är säkert fantastiska. Det är urvalet jag reagerar på. För ett urval görs alltid.

 

Vilka är då nominerade?

To rise again at a decent hour av Joshua Ferris

Joshua Ferris är från llinois, bor i New York och har tidigare släppt två kritikerhyllade böcker. Han fanns också med på The New Yorker‘s ’20 Under 40′ list of fiction writers. To rise again at a decent hour handlar om Paul, 40 år precis som jag och Joshua Ferris, tandläkare och inne i en livskris. Låter som en bra bok.

The Narrow road to the Deep North av Richard Flanagan

Richard Flanagan är från Australien och hans bok, som lånat titeln från en känd japansk bok, utspelar sig i ett japanskt läger för krigsfångar under andra världskriget. En läkare och fånge tänker tillbaka på en kärlekshistoria. Det kan vara en bok för mig.

We Are All Completely Beside Ourself av Karen Joy Fowler

Karen Joy Fowler är amerikanska och beskrivs som Science-Fiction-författare, men har på senare år skrivit annat. Det här är en bok jag haft ögonen på, men inte läst. Jag försökte med Fowlers största succé The Jane Austen Bookclub, men fastnade inte och gav upp. We Are All Completely Beside Ourself verkar dock vara en typisk Linda-bok med en familjetragedi som långsamt avslöjas.

The Blazing Word av Siri Hustvedt

Jag har ett komplicerat förhållande till Hustvedt, jag har inte gillat allt jag läst, men älskade till exempel Vad jag älskade. Till hösten kommer denna litterära gigant till Bokmässan och jag vill definitivt läsa The Blazing Word.

J av Howard Jacobson

Howard Jacobson är från Manchester och en riktigt bokprisförfattare. Han vann Man Booker Prize 2010 med The Finkler Question. J är en kärlekshistoria som utspelar sig i framtiden och jag vill gärna att någon annan läser innan jag ger mig på den …

The Wake av Paul Kingsnorth

Paul Kingsnorth är från Storbritannien och har tidigare skrivit facklitteratur och poesi. The Wake är hans första roman. Den utspelar sig några år efter slaget vid Hastings och låter på pappret definitivt inte som en bok för mig.

The Bone Clocks av David Mitchell

David Mitchell är en brittisk författare som återfinns på en rad långa och korta listor för tidigare Man Booker Prizes. Detta skulle kunna göra att han tjänat ihop till ett pris. The Bone Clocks utspelar sig 1984 och handlar om Holly Sykes som rymt hemifrån. Vi får sedan följa henne under hela livet och det skulle kunna vara spännande.

The Lives of Others av Neel Mukherjee

Neel Mukherjee föddes i Calcutta, men utbildade sig i Oxford och Cambridge och bor nu i London. Han är litteraturkritiker och skriver recensioner i en rad dagstidningar. The Lives of Others utspelar sig i Calcutta 1967, handlar om Supratik som engagerar sig i en extrem politisk grupp och verkar riktigt spännande.

Us, David Nicholls

David Nicholls är från Stprbritannien och hans förra bok En dag var en formidabel succé. Us handlar om ett äktenskap på upphällning, en man som försöker vinna tillbaka sin fru och en resa runt Europa. Jag har bara läst En dag av David Nicholls och tyckte om den. Den tillhör knappast de episka romaner som påstås vinna priser, något jag visserligen tycker är rätt trevligt. Det finns andra genrer som är minst lika bra, eller bättre om du frågar mig.

Orfeo av Richard Powers

Richard Powers bor i Los Angeles och har fått en del litterära priser tidigare. Dock inte Man Booker Prize. Orfeo låter som en riktigt udda bok om en kompositör som i sitt microlabb söker efter musikaliska mönster i DNA, något som polisen börjar undersöka. Mycket svårt att veta vad det här är för bok, skulle kunna vara fantastisk eller bara riktigt konstig.

How to be Both av Ali Smith

Ali Smith är en brittisk författare som skriver annorlunda romaner, inte sällan där det dyker upp en främling som förändrar livet för huvudpersonerna. Hon har tagit plats på Man Booker Prize korta och långa lista ett antal gånger och jag hoppas att hon vinner denna gång. How to be Both handlar om konst, men beskrivs på ett lite snurrigt sätt minst sagt. Omslaget är dessutom märkligt feelgood, men jag kommer definitivt att läsa.

History of the Rain av Niall Williams

Niall Williams är en irländsk författare som tidigare skrivit åtta romaner. History of the Rain handlar om Ruth som är dotter till en poet. Hon letar efter information om honom genom hans böcker, både de han skrivit och de han äger. Kan vara något kanske.

 

Den korta listan presenteras nionde september.

Läs också:

Jag är sjukt imponerad

9780670919864H

Ghana must go är Taiye Selasi debutbok. Jag är så vansinnigt imponerad av henne. Egentligen var jag det utan att ha läst ett enda ord av henne, bara av att ha sett henne, lyssnat till henne  berätta om sin bok och läsa ut den på Stockholm Literature i höstas. Hon var en uppenbarelse, så full av energi och så lätt att falla för.

Taiye Selasi läste ett stycke från sin bok, som också finns på svenska med titeln Komma och gå. Hon berättade att hon fick idén till boken då hon befann sig på ett yoga-ställe i märkaste Småland. En upplevelse som förutom detta var allt annat än fantastisk. Debutboken har hyllats och i magasinet Grantas lista över 20 begåvade författare under 40 finns hon med, trots att hon då bara precis släppt Ghana must go. Hon jämförs med Zadie Smith och Chimamanda Ngozi Adichie och spås en lysande framtid.

I Ghana must go berättar hon en familjs historia. En splittrad familj, som ska begrava fadern de inte träffat på länge. Kweku Sai, den begåvade läkaren, som lämnade dem och återvände till sitt hemland Ghana. Han som de alla saknar, trots att han inte varit en del av deras liv på mycket länge. Det är äldste sonen Olu, som blivit läkare som son far, tvillingarna Kehinde och Taiwo, de som varit ett och nu inte setts på länge och slutligen Baby Sai, Sadie, som snart fyller 20. Fyra individer som råkat få samma föräldrar, eller finns det mer än så mellan dem? Han lämnade också Fola, sitt livs kärlek, och hon levde vidare så gott det gick. Tog hand om de fyra barnen, misslyckades i mycket, men gjorde alltid sitt bästa. Mycket pratar de aldrig om, men tystnaden är långt ifrån harmonisk. Vissa saker måste sägas.

Historien börjar precis innan Kweku dör, eller långt tidigare. Selasi berättar snyggt, en pusselbit i taget, om familjemedlemmarnas öde. En efter en träder de fram ur skuggorna och  häller ut sina öden framför mig. Jag översköljs och lider med dem. Därmed inte sagt att Selasi på något sätt skrivit en vräkigt känslosam historia, tvärtom är känslorna återhållsamma och språket återhållsamt. Varje ord förmedlar precis det författaren vill förmedla, ingenting är onödigt. Starka känslor kan helt klart förmedlas på ett mycket stillsamt sätt. Det var länge sedan jag greps så av människor i en bok.

Jag är som sagt galet imponerad och mycket förväntansfull på vad Selasi ska hitta på i framtiden. Språket i Ghana must go är helt otroligt bra, innehållet viktigt och sättet hon skriver är komplext utan att bli för komplicerat. Det här är helt enkelt en sjukt bra bok.

Här kan du lyssna på utdrag ur boken.

 

Läs också:

Födelsedagspresentkort

1796

Någon form av utlottning måste jag ändå ha så här på födelsedagen. Om en vecka 31/7 får en lycklig läsare ett presentkort på 100 kronor från Glansholms Bokhandel, vilket bör räcka till en pocketbok och porto. Eller så kan du göra en lite extra stor beställning till ett lite billigare pris.

För att vara med behöver du lämna en kommentar och sprida information om utlottningen på blogg, FB, Twitter eller liknande. Berätta gärna vilken bok du planerar att köpa, så får jag lite boktips på köpet.

Lycka till!

 

Läs också:

Upptäck Åsa Grennvall

DRLSG-prel-cover

Att föra fram sitt budskap med hjälp av bilder är helt klart effektivt och mycket av den politiska litteraturen idag är grafisk.

Jag är en ganska ny serieläsare, egentligen har jag aldrig uppskattat serietidningar mer än som barn, om ens då. Däremot har jag på senare år börjat uppskatta författare som Nanna Johansson, Mats Jonsson, Liv Strömquist, Zeina Abirached, Sara Granér, Marjane Satrapi och så självklart Åsa Grennvall, som jag läst tre böcker av, alla mycket bra.

 

I SvD hittade jag en fin intervju med just Åsa Grennvall, som snart är aktuell med nya boken Deras ryggar luktade så gott, utgiven på Syster förlag som hon och Sara Olsson startat.

Grennvalls böcker är ofta riktigt svarta och jag fastnade för det här citatet:

− Många ser sina böcker som sina barn. Men mina barn är det finaste på jorden enligt mig och mina böcker är något slags bottenskrap av det mörkaste i mitt liv.

 

Jag läser gärna om Grennvalls bottenskap och ser definitivt fram emot att läsa nya boken.

Läs också:

Fyra år med enligt O

SONY DSC

Jag började blogga i januari 2009, men det var den 24 juli 2010 som jag flyttade hit till egen domän under namnet enligt O. Idag fyller bloggen fyra år.

Det har varit fyra lärorika och otroligt roliga år. Litteraturvetenskap i all ära, där har jag en antal poäng, men frågan är om bokbloggarvärlden inte är minst lika lärorik. Jag har hamnat i ett litterärt sammanhang som jag aldrig kunnat drömma om.

Tack till alla som läst och kommenterat. Och tack till alla som förser mig med boktips och läsning. Ni gör mitt liv rikare.

Läs också:

Drömmen om Frankrike

Estassy - Croissants till frukost_88bdab05e28aef4622a6cdf33a6d78fe

Gabriel och Cecilia står i centrum i Annika Estassys andra bok Croissants till frukost. De lämnar Stockholm för att starta ett bed and breakfast i Sainte Marie sur Mer, en liten by på franska purpurkusten. Det är en chans att börja om, men Gabriels dröm, inte Cecilias, trots att huset är en present till henne. Att Gabriel helt enkelt spontanshoppat ett hus och investerat i princip allt han äger i det kanske inte är direkt genomtänkt.

Cecilias dröm handlar om barn och hon gråter varje gång mensen kommer. Vad hon inte vet är att sannolikheten att hon skulle bli gravid är minimal, då Gabriel inte berättat allt. Deär bra på hemligheter Gabriel och Cecilia, eller dåliga, beroende på hur man ser det.

Huset i Sainte Marie sur Mer har tillhört Antoine, en bekant till Gabriel och där finns paret Dupont, som sköter om såväl hus som trädgård. I den lilla byn finns också ett gäng täta skandinaver, som Cecilia och Gabriel träffar. Motvilligt för Gabriels del, medan Cecilia fattar tycke för den svenska Carina. Miljön är fantastisk och en av de stora behållningarna med Croissants till frukost. Det vimlar av matbeskrivningar och jag blir definitivt sugen på att bo i en liten by och varje morgon ta en promenad till det lokala bageriet.

Croissants till frukost är lättläst och underhållande. Gabriel växer som person, medan jag får ännu mer svårt för hans sambo och exfru Carina. I Solviken skilde de sig efter att hon träffat en annan och hon flirtar friskt även i denna bok. Det är Antoine som lockar och jag är inte den som moraliserar över en liten flirt, men jag önskar att Cecilia  och Gabriel kunde försöka få ordning på sitt liv. Det räcker liksom inte att fly Stockholm och renovera ett franskt hus för att rädda ett äktenskap, inte om samtalen tystnat och ens drömmar skiljer sig åt.

Lite saknar jag Marie, Niklas och Solviken. Frankrike är härligt, men jag trivdes bättre i sällskap av paret i Roslagen. Uppföljaren är läsvärd, men avslutas precis då historien tar fart och en tredje del förhoppningsvis tar vid. Det är helt klart upplagt för en kanontrea, nu när Estassy valt att avsluta innan alla frågor får svar. För svar måste vi väl få ändå?

Annika Estassy skriver rappt och underhållande. Lite mer slätstruket denna gång och jag hoppas att hon inte ger upp den personliga stil som jag tyckte var tydligare i debuten. Trots detta är Croissants till frukost helt klart underhållande och en perfekt bok att läsa nu i sommar. Eller varför inte i höst då drömmen om Frankrike kanske behövs ännu mer …

Läs också:

Gone etsying

Tack Camilla för tipset. Jag råkade köpa ett halsband (och ett likadant i present så jag kommer inte att visa hur det ser ut, men det finns i denna eminenta butik) och klickade mig sedan vidare på Etsy. Hjälp vad mycket fint där finns!

Som det här:

il_570xN.619165380_ao0g

 

och det här:

il_570xN.318008579

och det här:

il_570xN.620941435_t707

och det här:

il_570xN.620927777_8guu

och det här:

il_570xN.620940753_h36j

och det här:

il_570xN.620930749_hdnf

och det här:

il_570xN.620812504_gu1p

och det här:

il_570xN.314245701

 

Det kan hända att det snart är några fler halsband på väg …

 

 

Läs också:

« Older Entries