Årets översättning

Johanna Hedenberg delar ut priset till årets översättning och en dag som denna är jag lite extra glad över att dessa personer faktiskt finns.

Hedenberg talar om hur svårt det är att tävla i litteratur, men att priset ges till en som gjort ett viktigt jobb. Dessutom delas två hederspris till Janina Orlov och Anna Sävlund Orstadius. Marie Anell får det stora priset för sin översättning för En mörk strimma av ljus.

Författaren Samar Yazbek finns på plats och Yukiko Duke intervjuar henne. Lyran säger att jag skulle gilla boken, så jag får nog ta och läsa den. Anna hälsar att den är hemsk, så kanske ska jag vänta till en solig dag.

En mörk strimma ljus kom ut 2008, innan oroligheterna och när demonstrationerna startade stödde Yazbek dem, men hon påpekar att kärnan i kampen inte är de intellektuella utan de fattiga. Det är de som startade kampen och den var fredlig. Sedan bröt helvetet lös. Något Yazbek menar var oförutsägbart. Hon förklara noga att det inte är så att det handlar om Assad eller IS.

Motståndarna som är sekulära får inget stöd och det vill Yazbek göra tydligt. Ledarna av Fria armén har fängslats och dödats. Assads styrkor genomför massakrer och tystnaden som omvärlden visar får kritik.

Boken Woman in crossfire har ännu inte översatts, men det låter som en viktig och riktigt obehaglig bok om ett helvete på jorden. Tretton miljoner människor är på flykt. Det går inte riktigt att ta in. Hur många av dem har nått Sverige? Hur kan någon kalla det massinvandring när 13 miljoner har lämnat sina hem.

En tredje bok är på gång och kommer handla om vad som gjort att fredliga demonstrationer övergick i brutalt krig. Yazbek bor inte i Syrien längre, men gör hemliga resor in i landet. Med sina PEN-pengar har hon startat skolor och hjälpt kvinnor att starta små projekt som kan göra dem självförsörjande.

IMG_2535.JPG

Läs också:

Nu är vi här!

För andra gången befinner jag mig på Stockholm Literature och denna gång redan på fredagen. Invigning väntar och sedan mingel.

Redan på tåget fick jag sällskap av Anna och vi tog en tur runt Fotografiska innan vi drog tillbaka till hotellet.

Nu har vi träffat Lyran och nu börjar vi!

PS Jag börjar redan inse att jag kommer att behöva klona mig under helgen. DS

IMG_2527-2.JPG

Läs också:

Tematrio – Prisvinnare

tematrio

Lyran fokuserar på vinnare av Augustpriset i veckans tematrio, vilket självklart är aktuellt och jag har hittat tre favoriter, trots att jag många år tyckte att fel bok vann.

1. Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink vann priset för bästa svenska fack 2011 och är en helt fantastisk historia om en pojke som kommer till Sverige under andra världskriget. Mycket läsvärd.

2. Pojkarna av Jessica Schiefauer vann i kategorin bästa barn- och ungdomsbok samma år. Det är en annorlunda och intressant bok om identitet och att bokstavligen byta kön.

3. Gregorius av Bengt Ohlsson blev bästa svenska skönlitterära bok 2004 och ger oss Gregorius version av det som händer i Doktor Glas. Det är en trevlig och ganska olycklig man vi möter.

Läs också:

Mitt flygplanssällskap

Jag tror det var igår som jag lyssnade på Morrongänget (Göteborgs sådana) på Mix Megapol och de pratade om vem de helst hade velat sitta bredvid under en lång flygresa. En kändis då. Det fick mig att börja fundera över vilken person jag skulle välja och tänkte att en kul utmaning hade varit att välja ut ett par författare att flyga tillsammans med. Nackdelen med att välja två är att jag tvingas sitta i mitten, men fördelen är att jag inte behöver nöja mig med en.

En författare jag gärna  vill ha som sällskap är Nick Hornby, då han verkar så himla trevlig och härligt nördig. Möjligen skulle det vara lite jobbigt att snacka engelska i flera timmar, men det finns ändå en hel del att säga om böcker, fotboll och musik.

Vid min andra sida skulle jag självklart placera Chimamanda Ngozi Adichie (och ja, jag vet att jag är helt fixerad vid denna kvinna) för att få diskutera lite feminism, fördomar och dessutom kanske få lära mig ett och annat. Det kan bli riktigt spännande.

I verkliga livet avskyr jag att prata med medpassagerare på flygplan. Jag är väluppfostrad och grym på att småprata, men jag tycker verkligen inte om det. Helst sitter jag djupt försjunken i en bok, men för två till synes väldigt trevliga litterära giganter gör jag ett undantag.

Däremot skulle jag inte vilja sitta bredvid Anders Jacobsson, som bland annat har skrivit böckerna om Sune och Bert. Hans kollega Sören Olsson verkar lite vettigare, men Jacobsson har gjort en hel del märkliga uttalanden. Hade han satt sig på stolen bredvid skulle jag definitivt fortsatt att läsa min bok.

Vilka två författare skulle du gärna sitta bredvid på flygplanet och vad skulle ni prata om? Vem vill du absolut inte ha som sällskap?

 

Läs också:

Kultur världen runt. Nästan.

världskarta1

Veckans utmaning på Kulturkollo anknyter till veckans tema som bär titeln “Jorden runt på sju dagar”. Uppgiften är att berätta om:

en bok från en världsdel,

en film från en annan världsdel,

en TV-serie från en tredje och

musik från en fjärde världsdel.

Jag har skrivit om några favoriter från Afrika idag på Kulturkollo, så därför blir det en bok från Asien som jag lyfter fram här. Jag läste Att leva av Yu Hua i somras och tyckte mycket om den. Nattsvart, men väldigt bra. Filmen från 1994 är också mycket bra.

Men filmen jag valt ut kommer från Europa och är självklart fransk. Jag är svag för babbliga och långsamma franska filmer och Robert Guédiguian är en favoritregissör. En av de bästa filmer jag sett av honom är Marius och Jeanette, som jag såg ensam på en filmfestival en tidig söndagsmorgon för många år sedan.

TV-serien kommer från Oceanien, närmare bestämt Australien och stadsdelen St Kilda i Melbourne. Vi var där för många år sedan jag och maken och bodde på ett lite lagom flummigt backpacker-ställe. Jag önskar verkligen att jag fick tillfälle att åka dit igen. Genom TV-serien The Secret Life of Us fick jag viss längtan stillad, men det var också några år sedan.

De första två säsongerna om ett gäng unga vuxna som bor i ett lägenhetskompex i St Kilda är helt suverän. Inför tredje säsongen byttes en hel del skådespelare ut och serien tappade i kvalitet, men fram tills dess var den det bästa jag sett. Favoriten Claudia Karvan var sedan med i nästan lika lysande serien Love my way.

Och så musiken, som kommer från Nordamerika och är gjord av en favorit som jag upptäckte då jag såg Good Will Hunting, nämligen Elliott Smith, vars deppiga musik konstigt nog brukar få mig på gott humör. Lyssna bara på den här låten:

 

 

 

Läs också:

Och de nominerade är …

Nomineringarna till Augustpriset 2014 offentliggjordes idag och jag gissade inte mycket rätt. Könsfördelningen är hyfsat jämn, förutom i barn- och ungdomsklassen. En del böcker lockar mycket, andra inte alls. Så här tycker jag om de nominerade. Mer diskussioner om böcker som borde varit med, hittar du på Kulturkollo.

 

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

Ma, Ida Börjel, Albert Bonniers förlag är diktsamlingen, ofta kallad “årets lyriska alibi” och jag tycker att den verkar bra, knäpp och udda, men spännande.
Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg, Natur & Kultur låter som en typisk prisvinnarbok, men den lockar inte mig över huvud taget. Historiska romaner är sällan min grej, men skulle den vinna gör jag kanske ett försök.
Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista lockar däremot rejält. Jag har länge tänkt läsa författarens förra bok Tillhör Lyra Ekström Lindbäck, så det här är en nominerad jag absolut tänker läsa.
Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts vill jag definitivt läsa. Det är mycket roligt att Sandberg nomineras för sin avslutande del av trilogin om Maj. Jag har ännu bara läst första delen, Att föda ett barn och den var fantastisk.
De utvalda, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers förlag är egentligen en självklar nominerad. Böcker om andra världskriget är alltid populära i dessa sammanhang.
Beckomberga.

Ode till min familj, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag är den enda jag gissade på och en av de nominerade böcker jag gärna läser. En av tre böcker från giganten Albert Bonniers Förlag.

Nominerade till Årets svenska fackbok

Popmusik rimmar på politik, Anna Charlotta Gunnarsson, Atlas är en glad överraskning bland de nominerade. Jag har den på jobbet, men har mest hunnit bläddra. Återkommer med fler tankar då jag läst lite mer organiserat.
Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand, Håkan Håkansson, Makadam förlag lockar inte alls, men det är kul att ett litet förlag nomineras.
Naturlära, Lars Lerin, Albert Bonniers förlag är en nominering som gör mig glad. Lars Lerin gör mig alltid glad och jag läser gärna hans bok.
Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter, Anders Rydell, Ordfront förlag handlar om ett intressant ämne, men lockar ändå inte jättemycket. Andra världskriget igen. Sådär sugen på att läsa.
Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid, Tina Thunander, Leopard förlag hoppades jag på och nu ska jag få tummen ur att läsa. Jag har läst Thunanders Resa i Sharialand och den är riktigt, riktigt bra.
Erik och Margot. En kärlekshistoria, Per Wästberg, Wahlström & Widstrand. Jag älskar Per Wästbergs sätt att skriva och omslaget till boken är ljuvligt, kanske är innehållet lika fint. Jag tror jag ger den här boken en chans.

 

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Det har redan blivit diskussion om nomineringarna i denna ytterst spretiga klass. Ingen bok för unga vuxna, endast en för 12-15 och ingen ren textbok.

Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, Malin Axelsson, Klara Persson, Urax är en berättelse om vad som händer vi blir till för åldrarna 3-6. Det låter som en annorlunda bok, som jag nog måste läsa.
Nu leker vi den fula ankungen, Barbro Lindgren, Eva Lindström, Rabén & Sjögren är H C Andersens saga återberättad. Låter inte det minsta kul eller nyskapande, men man vet aldrig med Barbro Lindgren.
Vi är vänner, Eva Lindström, Alfabeta bokförlag vänder sig också till åldern 3-6 och denna nominering innebär att Lindström innehar rekordet med 10 nomineringar hittills. Hon tillhör inte alls mina favoritillustratörer, men något speciellt måste hon sannerligen ha.
Tilly som trodde att…, Eva Staaf, Emma Adbåge, Rabén & Sjögren. Emma Adbåge tycker jag däremot mycket om. Det här är en bok som jag hade läst för grabbarna O om de var yngre, men visst är det lite märkligt att ännu en bok för åldrarna 3-6 nomineras?
Vi springer, Joar Tiberg, Sara Lundberg, Rabén & Sjögren. Ännu en 3-6-bok, som skulle kunna vara något. Jag ska nog satsa på att läsa dem alla, det går ändå ganska fort.
Mördarens apa, Jakob Wegelius, Bonnier Carlsen är en drygt 600 sidor tjock, illustrerad berättelse som är en fristående fortsättning på Wegelius Legenden om Sally Jones,som belönades med Augustpriset 2008. Christin Ljungqvist tipsade om Mördarens apaKulturkollo och jag blev redan då sugen på att läsa.

Läs också:

Jag tänker på August

Imorgon avslöjas de nominerade till Augustpriset från en direktsänd presskonferens som startar 12.15. Arton titlar nomineras i tre klasser och trots att jag är värdelös på att tippa, så måste jag göra ett försök. Det här är titlar jag vill, hoppas och tror ska finnas bland de arton.

Jag är rädd att Mattias Edvardsson ligger på ett för litet förlag, trots att fler och fler sådana titlar når prislistorna. Hans Där framtidens fötter vandrar är en riktigt fin arbetarskildring, som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Den andra kvinnan, av Therese Bohman är också riktigt, riktigt bra och jag tror att Arkan Asaad, Sara Stridberg och Amanda Svensson har goda chanser att bli nominerade. Detta gissar jag utan att ännu ha hunnit läsa deras senaste böcker. En annan kvalificerad gissning är att Bruno K. Öijer finns med bland de nominerade genom sin nya bok Och natten viskade Annabel Lee.

Jag blir mycket förvånad om Ester Roxberg inte nomineras i kategorin bästa fackbok för sin bok Min pappa Ann-Christine. Det här är vår tid av Fanny Härgestam är också väl värd en nominering. Annars är jag dålig på facklitteratur, men det hade varit kul, modigt och spännande om juryn räknade Liv Strömquists Kunskapens frukt till kategorin. Andra tänkbara ännu inte lästa fackböcker är Doktor Nasser har ingen bil av Tina Thunander, Hakkorset och halvmånen av Niclas Sennerteg, Märta och Hjalmar Söderberg – En äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin och kanske även Gränsbrytarna av Erik de la Reguera. I alla fall lockar de mig.

När det gäller böcker skrivna för barn- och ungdom känner jag mig ovanligt tom i år. Det hade dock varit vansinnigt roligt om Christine Ljungqvist nominerades för Rävsång, som jag trots att jag inte hunnit läsa den ännu, är helt övertygad om är fantastisk. Sarah Sheppards Djuren i skogen är superfin och Ivar träffar en Stegosaurus av Lisa Bjärbo, men illustrationer av Emma Göthner verkar helt ljuvlig. Annars är årets stora favorit Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn. Den håller jag en extra tumme för.

Om några timmar vet vi om jag prickat in några titlar. På återhörande då!

Läs också:

Ingrid är Nattbarn

1

Fjortonåriga Ingrid kallas Iggy, men då hon befinner sig på nätet använder hon sitt alias Nattbarn. Iggy spenderar tid på olika forum, främt Emocore, som många tonåringar, eller vuxna för den delen. Ja, inte just Emocore då, men forum på nätet. Ställen där det går att träffa likasinnade. I vanliga livet finns det få av den varan. Iggy är ganska ensam, hon har få vänner och hennes mamma är mest intresserad av sin nya kille, som Iggy tycker är rätt läbbig. Jag gillar Iggy i all hennes fulhet och frustration. Hennes självständighet, hennes mod och hennes ärlighet. Det jag inte gillar är att hon tar onödiga risker.

När det är dags för skolfotografering börjar Ingrid prata med fotografen Han verkar gilla henne, trots finnar och fult hår. Han tycker till och med att hon är cool och det visar sig att de gillar samma musik. Trots att det skiljer många år mellan dem uppstår en speciell kontakt. De börjar kommunicera. Först på nätet och sedan via sms. Snart är det dags att ses i verkligheten.

Hanna Gustavsson har en mycket personlig stil. Nattbarn är annorlunda tecknad, inget är vackert, men det är ärligt och välgjort. Detaljerna finns i bilderna och de är alltid viktiga. Ingenting verkar finnas där av en slump.

Nattbarn är en serieroman med en ung huvudperson, men jag vet inte om det är en bok för unga. Ämnet är allvarligt, men upplösningen gör att den blir ganska oskyldig. Ändå tror jag att Nattbarn främst är för äldre. Läser tonåringar ens serieromaner från förlag som Galago, som främst vänder sig till vuxna? Letar de i bibliotekets hylla med serier för vuxna? Inte sällan tycker jag att det är synd att vi envisas med att skilja på texter för unga och vuxna, ändå kan jag inte låta bli att fundera över målgruppen. Jag tror att de yngre läsarna kan lockas av bildspråket och de ibland groteska illustrationerna. Kanske ska jag testa på mina elever och se vad de tycker!

Kulturkollo kan du läsa en intervju med Hanna Gustavsson, där hon bland annat berättar om sin debutbok och ger tips på andra bra serieromaner. Klicka dig gärna dit.

Läs också:

« Older Entries