enligt O

Tankar från en bokberoende

Dagens kulturella VM-spaning Peru

Mer Sydamerika och nej, som konstaterat är det inte min del av världen. Jag läser lite från världsdelen, ser ingen film därifrån och har aldrig rest dit. Återstår google alltså när det är dags att spana på Peru.

Mario Vargas Llosa är från Peru. Han fick Nobelpriset i litteratur 2010 och tillhör de pristagare jag är absolut minst sugen på att läsa. Möjligen har jag fel, men det känns så enormt gubbsjukt att jag int kan förmå mig att ge mig på någon av hans böcker. Om jag skulle läsa något får det i så fall bli hans senaste på svenska En peruansk affär som låter spännande rent historiskt, eller möjligen Bockfesten om Rafael Leonidas Trujillo, som var diktator i  Dominikanska republiken mellan 1930 och 1961.

Turn right at Machu Picchu av Mark Adams är en reseskildring som låter väldigt annorlunda. Adams reser i Hiram Bingham III:s fotspår, han som ”upptäckte” Machu Picchu 1911.

Och sen blev det inget mer. Ni får gärna hjälpa till att fylla på med kulturella spaningar från Peru.

Ett lättläst lista

Jag har startat en sida med tips på bra, lättlästa böcker som jag lovade i ett tidigare inlägg. Eftersom jag gör material för Vilja förlag blir det en övervikt av deras böcker, men det handlar inte bara om att jag läser mycket av det de publicerar, utan också om att de ger ut lättlästa böcker av hög kvalitet. Just nu sitter jag och gör arbetsmaterial till en rad böcker som kommer i höst och bland dem finns riktiga guldkorn.

Listan kommer, liksom mina andra tipslistor under fliken Böcker att läsa med ungdomar,  att uppdateras kontinuerligt.

Dagens kulturella VM-spaning Saudiarabien

Saudiarabien spelar idag sin andra match i turneringen. Denna gång mot Uruguay och efter förlusten i premiärmatchen mot Ryssland med hela 0-5 är det vinna eller försvinna.

När jag tänker på Saudiarabien tänker jag på begränsning och förtryck av kvinnor. En som beskriver det väl är Tina Thunander i sin Resa i Sharialand. Visst finns det sätt för kvinnor att kringgå de stränga reglerna, i alla fall om de gift sig med en vettig man, men de begränsas hårt. Bland annat får de inte resa utan en man i sällskap och därför inte heller köra bil. Just denna lag förändras snart, faktiskt om fyra dagar.

En av de kvinnor Thunander intervjuar i sin bok är Fawzia al-Bakr, författare och professor på King Suad Universitetet. Hon har deltagit i en rad protester och till och med suttit fängslad.

Filmen Den gröna cykeln var Saudiarabiens Oscarsbidrag 2012. Också den handlar om flickors rätt att röra sig i samhället där cykeln blir en symbol för frihet. Den regisserades av Haifaa al-Mansour.

En bok som har några år på nacken, men som några av mina elever läste och gillade i våras är Flickorna från Riyadh av Rajaa Alsanea, där vi får följa några unga kvinnor, före bloggar och sociala medier, som startar en e-postlista som de sprider information genom. Det inger hopp att kampen för frihet kan pågå på många olika sätt.

Förtrycket drabbar självklart inte bara kvinnor. Bloggaren Raif Badawi, skapare av Free Saudi Liberals, dömdes till 10 års fängelse och 1000 piskrapp. Något som Amnesty uppmärksammat. I dagarna var det sex år sedan han fängslades och hans fru har fått skydd i Kanada, något som även hennes make lovats vid en eventuell frigivning.

Vilken kultur förknippar du med Saudiarabien?

 

 

Dagens kulturella VM-spaning Colombia

Jag har dålig koll på kultur från Sydamerika och läser t.ex. väldigt sällan någon litteratur därifrån. Jag tror att det är den magiska realismen som ställer till det, då jag sällan tilltalas av denna genre. Störst bland författarna som skriver just magisk realism var (är?) Gabriel García Márquez som tilldelades Nobelpriset i litteratur 1982. Nu har jag bara läst Hundra år av ensamhet, men jag känner absolut ingen längan efter att läsa något mer av honom. Detta trots att maken brukar lovorda Kärlek i kolerans tid.

Juan Gabriel Vásquez räknas till en av Colombias största litterära stjärnor och jag har tänkt läsa hans Ljudet av sådant som faller sedan den var ny, men den hamnar aldrig längst upp i läshögen.

Víctor Rojas är sedan 1984 bosatt i Sverige och bor i Jönköping. Han debuterade 1966 med novellsamlingen Los suicidas no van al cielo och har därefter även gett ut diktsamlingar. Han har också översatt svensk poesi av t.ex. Kristina Lugn och Kjell Espmark till spanska.

Laura Restrepo föddes 1950 i Bogota, men har under sitt liv även bott i Mexico och Spanien. Hon började som journalist, men har också gett ut ett flertal romaner, varav tre översatts till svenska av Martin Uggla och getts ut av Bakhåll förlag. Den som lockar mig mest är För många hjältar.

Att Colombia förknippas med droghandel och kriminella grupperingar går inte att komma ifrån. Många böcker och filmer från och om landet handlar om våldsamma uppgörelser och drogproblematik. Tv-serien Narcos handlar om Pablo Escobar, colombiansk gangster och narkotikahandlare. Det är en serie som känns för våldsam för mig, men många verkar gilla.

Filmen The Two Escobars handlar också om Pablo Escobar, men också om Andrés Escobar, den colombianska fotbollsstjärnan som mördades efter att ha gjort ett självmål i VM 1994. Dessa två herrar var inte släkt, men filmen fokuserar på det samband som finns (eller i alla fall fanns) mellan fotboll, knarkpengar och politik i Colombia.

Bära barnet hem av Cilla Naumann handlar om ett adopterat barn som vill söka efter sin biologiska familj i Bogotá. En vacker och sorglig bok om moderskap och tillhörighet.

Sångerskan Shakira kommer från Colombia. Inte min typ av musik, men visst svänger det ändå om Waka waka, som var den officiella VM-låten i Sydafrika 2010 och videon vimlar av gamla fotbollsstjärnor.

Vilka är dina colombianska kulturella höjdpunkter?

Dagens kulturella VM-spaning Tunisien

I Tunisian girl av Lina Ben Mhenni berättar hon om internet och sociala mediers roll i Jasminrevolutionen och den efterföljande arabiska våren. Fanny Härgestam följer i boken Det här är vår tid fyra kvinnor, varav tre sitter (satt?) i den konstituerande församlingen, vars uppgift det är att ta fram en ny grundlag i Tunisien. Mabrouka Mbarek representerade det sekulära partiet CPR 2011-2014, därefter skev hon en del för bland annat CNN, men jag vet inte vad hon gör nu.  Meherzia Labidia representerade det islamistiska partiet Ennahda, som säger sig försöka hitta en kombination av islam och demokrati. Något som det råder delade meningar om helt klart. Labidia var i alla fall så sent som 2016 en del av parlamentet och skrev då den här artikeln om vikten av kvinnlig representation. Selma Mabrouk, läkaren som representerade det socialdemokratiska partiet Ettakatol verkar också ha lämnat politiken 2014, efter att hennes parti misslyckats med att få platser i parlamentet efter valet i oktober 2014.

Vad som händer i Tunisien just nu får vi inte reda på genom våra egna nyheter och eftersom jag inte kan någon franska är det svårt att ta del av den information som finns. I juni 2015 drabbades landet av ett terrordåd, riktat mot turister, vilket gjort att turismen varit i princip obefintlig i tre år. Nu verkar situationen ha lugnat sig och turisterna börjar återvända.

A Tunisian Tale av Hassouna Mosbahi verkar vara en spännande bok, som marknadsförs som deckare, men också sägs konfrontera tabun i det tunisiska samhället. Kanske kan vara något att läsa för att få bocka av Tunisien i världslitteraturlistan.

Det går dock att hitta en framgångsrik tunisisk författare i Stockholm, nämligen Claude Kayat som fått två av sina böcker utgivna av Elisabeth Grate Bokförlag. Kayat har bott i Sverige sedan 1958 och har skrivit såväl romaner som teaterpjäser och är dessutom konstnär.

Min arabiska vår är en tunisisk film från 2016, regisserad av Mohamed Ben Attia. Filmen belönades med priset för Bästa Debut på filmfestivalen i Berlin, där huvudrollsinnehavaren Majd Mastoura fick en Silverbjörn för sin insats. Mastoura räknas som en av de största skådespelarna i Tunisien och var mycket aktiv i kampen för demokrati under den arabiska våren. I filmen spelar han bilförsäljaren Hedi och hans personliga upplevelser under samma tid.

Vad vill du lyfta fram för tunisisk kultur?

Dagens kulturella VM-spaning Costa Rica

Idag spelar Costa Rica mot Serbien och trots att laget överraskat i alla fall svenska landslaget förr (vem minns inte VM 1990, då Sverige förlorade alla matcher med 1-2, så även mot Costa Rica) tror jag att de får väldigt svårt att ta sig vidare från gruppen. Visserligen har de Keylor Navas från Real Madrid i mål och en rad andra spelare som spelar i USA och i olika europeiska ligor. Till exempel spelar backen Ian Smith i IFK Norrköping. Kanske vinner de idag, men Brasilien blir definitivt för svåra. Återstår alltså att ta poäng mot Schweiz, så kanske de kan bli en av årets överraskningslag.

Costa Rica är inte turneringens lättaste lag att göra en kulturell spaning på direkt, men lite har jag fått fram.

Världslitteratur.se är en bra sida om man vill söka efter verk från lite mer ovanliga litteraturländer. Jag kände inte igen någon av de författare från Costa Rica som presenterades, men fastnade för Virginia Grütter, som beskrivs som den största poeten från landet under 1900-talet. Hon föddes 1929 och dog 2000. Förutom författare var hon skådespelare och teaterdirektör och verkar ha varit väldigt betydelsefull för den costaricanska teatern.

Carmen Naranjo föddes 1928 och skrev såväl lyrik, som romaner och essäer. Hon var också kulturminister i Costa Rica under en period. Hon avled 2012.

Jag hittade också boken Coral Tree av Jennifer Wein, som är en samling korta, skönlitterära texter inspirerade av resor hon och hennes man gjort i landet.

Även filmen After words från 2015 utspelar sig i Costa Rica, dit en bibliotekarie reser för att fly sin medelålderskris. Känns som en film att relatera till. 😉

Är det någon som kan fylla på med mer kulturella spaningar som anknyter till Costa Rica?

Dagens kulturella VM-spaning Australien

Idag spelar Australien sin första match i mästerskapet och får därför stå i fokus för min kulturella spaning.

En gammal favorit med anknytning till Australien är författaren Nevil Shute, som bland annat skrivit On the beach, en av mina favoritdystopier. Den utspelar sig i Melbourne, som också är den stad Shute tillbringade sina sista år. Jag läste också A town like Alice många gånger som ung och tyckte även om Pied Piper, som var en av de första böcker jag läste på engelska.

Bland mer moderna författare vill jag lyfta fram Jane Harper, som hittills skrivit två böcker som utspelar sig i Australien och då i de mer otillgängliga delarna. Bäst är debuten Hetta. En annan underhållande författare är Liane Moriarty, som bland annat skrivit Big little lies, som blivit tv-serie på HBO med bland andra Nicole Kidman, Reese Witherspoon och Alexander Skarsgård. Jag såg de två första avsnitten, men är lite sugen på att skaffa ett i alla fall tillfälligt abonnemang på kanalen för att kunna titta vidare.

En modern klassiker när det kommer till film är Priscilla — Öknens drottning från 1994. Jag absolut älskade den när den kom, men jag och en kollega funderade härom veckan på om den håller fortfarande. Är det någon som sett om den nyss?

Ännu äldre är tv-serien Mot alla vindar, som jag absolut älskade som barn. Den utspelar sig i Australien i slutet av 1700-talet och vi får följa Mary från Irland och John från England, som båda deporterats till New South Wales.

Två lite nyare, men inte desto mindre klassiska tv-serier från Australien är evighetsserierna Neighbours och Home and Away, där den förstnämnda torde vara mer bekant för den svenska publiken då den sänts här i perioder. Neighbours startade 1985 och går nu att se via Viafree. Själv följde jag den när den först kom till Sverige i slutet av 80-talet då Kylie Minogue och Jason Donovan var med. Den som varit med i flest avsnitt är Stefan Dennis, som spelat Paul Robinson i drygt 3500 episoder. Home and Away började jag följa 1993 när jag bodde i Brighton. Även den serien gick en kort period på svensk tv. Där har Ralf Meagher spelat Alf Stuart i mer än 3800 avsnitt.

I början av 2000-talet gick serien The Secret life of Us, med bland andra Claudia Karvan. De första två säsongerna var fantastiska och jag tyckte verkligen om miljön i St Kilda, Melbourne. Sedan byttes de flesta skådespelarna ut och jag tröttnade.

Vilka kulturella verk med anknytning till Australien skull du vilja lägga till?

Dagens kulturella VM-spaning Iran

31 dagar, 31 lag och 31 inlägg blir det i inläggsserien med kulturella VM-spaningar som inleddes igår. Klart är att de kommer att bli mer eller mindre enkla att få till. Målet är att laget ska vara kvar i turneringen när inlägget publiceras och helst av allt spela match just den dagen, men det kommer att bli omöjligt att genomföra då vissa dagar är vilodagar och några sådana har jag inte tid med om alla länder ska få sina inlägg innan turneringen är över.

Idag spelar Iran match mot Marocko. Två lag som troligen kommer att lämna turneringen ganska snabbt, men jag tror lite mer på Marocko och därför får Iran stå i centrum för dagens spaning.

Marjane Satrapi föddes 1969 i Teheran och är också uppväxt där. I den självbiografiska boken Persepolis berättar hon om sitt liv och hur hon skickades till Wien som fjortonåring. En bra bok, men jag tycker ännu mer om Broderier och Kyckling med plommon.

I Det var vi berättar Golnaz Hashemzadeh Bonde om Nahid och Mahmood som träffades när de studerade på universitetet i Teheran, deltog i revolutionen och sedan tvingades att fly från sitt hemland.

Även Zinat Pirzadeh flydde från Iran till Sverige och berättar om det i den självbiografiska boken Fjäril i koppel. Jag minns helt ärligt inte mycket av boken, mer än att jag tyckte mycket om den.

Marjane Bakhtiaris bok Kan du säga schibbolet? handlar om Mehrdad och Noushin Abbasi som flydde från Iran till Sverige efter revolutionen och lever med sina två döttrar, Parisa som är 16 och Baran som är 13 i ett fint område utanför Malmö. Döttrarna besöker Teheran och kulturkrocken är ett faktum.

Förr gick jag och maken ofta på persisk film under Filmfestivalen i Göteborg. En film jag fortfarande tänker på ibland är The Circle av Jafar Panahi, som handlar om kvinnors situation i Iran. Panahi är en prisbelönt regissör, men också en kontroversiell sådan. Under filmfestivalen i Cannes 2018 uppmärksammades hans film Se rokh (Three faces), men Panahi själv kunde inte vara där. I perioder har han suttit i husarrest och han är förbjuden att göra film. Det verkar inte vara något som hindrar honom.

Vilken kultur från Iran vill du lyfta fram?

 

 

Sommarpratare 2018 enligt O

Jag har som vanligt gått igenom listan med sommarvärdar och delat in dem i olika grupper. Det finns vissa jag absolut inte vill missa, andra som jag kan tänka mig att lyssna till, men som jag också kan klara mig utan och så finns de som jag inte alls vill lyssna på för att jag är tämligen säker på att deras program inte kommer att intressera mig. Jag kan ha fel, men så är känslan. Och så finns den sista kategorin som består av personer som jag inte känner till så väl, men som skulle kunna ha något riktigt intressant att berätta.

Vill absolut lyssna på:

3 juli Kent Wisti, präst, konstnär

6 juli Katarina Wennstam, författare, journalist

11 juli Elin Olofsson, författare

17 juli Fatima Bremmer, författare, journalist

29 juli Sabina Ddumba, artist

30 juli Tauba Katzenstein, överlevande från Förintelsen

2 augusti Adam Taal, artist

3 augusti Magnus Carlson, sångare, låtskrivare

4 augusti Petra Mede, skådespelare, komiker, programledare

18 augusti Sara Danius, professor i litteratur- vetenskap

19 augusti Rennie Mirro, artist, skådespelare

Lyssnar om jag har tid och möjlighet:

23 juni Claes Månsson, skådespelare

28 juni Mark Levengood, författare, programledare

29 juni Anna Serner, vd Svenska Filminstitutet, jurist

2 juli David Eberhard, psykiatriker, författare

4 juli Anna Throne-Holst, vd svensk-amerikanska Handelskammaren i New York

9 juli Arne Ljungqvist, professor emeritus i medicin, dopningsjägare

15 juli Uje Brandelius, musiker, journalist

16 juli Anders Thornberg, rikspolischef

20 juli Maria ”Vildhjärta” Westerberg, konstnär

21 juli  Anders Berglund, kompositör, dirigent

31 juli Victoria Borisova-Ollas, kompositör

7 augusti Anna Hedenmo, journalist, tv-profil

8 augusti Rebecca Scheja & Fiona FitzPatrick, DJ-duo, producenter, låtskrivare

11 augusti Jack Vreeswijk, vissångare, kompositör

12 augusti Emma Molin, skådespelare, manusförfattare

13 augusti Paul Svensson, kock

14 augusti Thure Lindhardt, skådespelare

17 augusti Olof Röhlander, mental tränare, författare, föredragshållare

Klarar mig väldigt bra utan:

24 juni Bianca Ingrosso, influencer, entreprenör

27 juni Gustav & Marie Mandelmann, lantbrukare, tv-personligheter

30 juni Eva Rydberg, skådespelare, teaterdirektör

5 juli Leopoldo Méndez, artist

8 juli Victoria Silvstedt, fotomodell, programledare, entreprenör

12 juli Marko ”Markoolio” Lehtosalo, artist, skådespelare

19 juli Peder Fredricson, ryttare, grafisk designer

22 juli Inge Thulin, företagsledare, vd 3M

24 juli Tom Xiong, entreprenör, föreläsare

25 juli Frida Hansdotter, alpin utförsåkare

26 juli Mikkey Dee, trummis

6 augusti Björn Jakobson, entreprenör

16 augusti Sara Parkman & Samantha Ohlanders, musiker

Kan vara årets överraskning:

25 juni Kaj Linna, f.d livstidsfånge

26 juni Mouna Esmaeilzadeh, läkare, hjärnforskare

1 juli Ahmed Abdirahman, näringspolitisk expert

7 juli Jesper Waldersten, konstnär

10 juli Stefan, Ebbas pappa

13 juli Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi

14 juli Katinka Faragó, filmproducent

18 juli Jonas Waltelius, Lyssnarnas Sommarvärd

23 juli Beatrice Fihn, chef för ICAN, jurist

27 juli David Cairns, ambassadör

28 juli Paul Hansen, fotograf

1 augusti Max Tegmark, professor i fysik

5 augusti Cajsa von Zeipel, konstnär, skulptör

9 augusti Jonatan Unge, komiker

10 augusti Ingrid Wall, mamma till Kim Wall

15 augusti Suad Ali, statsvetare

 

Vilka sommarpratare ser du mest fram emot?

Dagens kulturella VM-spaning Ryssland

Idag invigs fotbolls-VM i Ryssland och jag inleder också min planerade bloggserie med kulturella spaningar från de deltagande länderna. Värdlandet spelar som vanligt första matchen (där de i skrivandets stund leder med 2-0 i halvtid mot Saudiarabien) och därför får de också det första inlägget.

När jag tänker på rysk kultur är det de stora, klassiska författarna jag tänker på först. Egentligen är jag inget fan av vare sig Tolstoj eller Dostojevskij, men visst hör de till de författare man ”ska” ha läst något av. En gammal favorit, som jag gärna skulle återupptäcka är Anton Tjechov. Jag har läst Tre systrar och Körsbärsträdgården, men har bland annat Måsen och Damen med hunden kvar. Novellix har gett ut en rysk fyra, som jag äger, men ännu inte har läst. Där ingår noveller av Fjodor Dostojevskij, Nikolaj Gogol, Anton Tjechov och Michail Bulgakov. De har också gett ut ”Efter balen” av Lev Tolstoj.

Ryssland är för mig också förknippat med klassisk musik och balett. Sergey Prokofiev är en stor favorit. Jag är också nyfiken på Julian Barnes bok Tiden larm om kompositören Dmitrij Sjostakovitj.

Kvinnorna då?

Jag inser att jag läst pinsamt lite, men jag är nyfiken på Ljudmila Ulitskaja, aktuell med En munter begravning. Ersatz har gett ut flera av hennes böcker.

Sedan finns också amerikanska Elif Batuman som skriver om ryska klassiker i Besatta och i höst är aktuell med sin andra bok Idioten.

Vilken rysk kultur vill du lyfta fram?

Sida 1 av 475

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: