Vad jag vill rädda

file3421246505623

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo är ganska så väldigt svår (jag tar inget som helst ansvar, utan skyller ifrån mig). Kanske omöjlig, men jag gör ett försök. Det handlar om dystopier och en framtid där kultur censureras. Vad skulle jag då välja för bok, film, tv-serie jag skulle gömma undan när den dystopiska framtida regeringen inför förbud?

Jahaja. Det betyder en väldigt begränsad kulturell kost och då ska det vara något bra. Alla säsonger av ER kanske? Det skulle sysselsätta mig ett tag och den håller hög klass nästan hela serien igenom. Film går bort tror jag, den är för snabbt över. Möjligen Fyra bröllop och en begravning som jag sett tusen gånger och säkert kan se tusen gånger till. Och bok? Någon tjock samlingsvolym vore bra. Som ska gå att läsa flera gånger. Hm. Vet ni, jag fegar ut som vanligt och tar mitt vanliga, säkra kort. Det får bli Stadserien. Den håller för hur många omläsningar som helst.

Ber om ursäkt för min fantasilöshet, men en dystopisk framtid kräver helt klart det bästa.

Häng gärna på utmaningen du också. Rädda det som räddas kan.

 

Läs också:

Årets bästa deckare

Lotta Olsson listar årets hittills bästa deckare, hela 31 stycken. Jag går igenom, konstaterar att jag äger en del av dem och drömmer om lästid.

Lång väg hem, Eva Dolan, Modernista. Första delen i en ny brittisk deckarserie, som handar om poliser vid Peterboroughs hatbrottsavdelning. Har hemma, vill absolut läsa.

Låt mig ta din hand, Tove Alsterdal, Lind & co. Nominerad som Årets bästa svenska kriminalroman av Deckarakademin. Vill läsa och då hennes böcker ska vara fristående (?!) torde det inte vara något problem att börja med bok tre.

Vassa föremål, Gillian Flynn, Modernista. Det här är min absoluta favoritbok av en favoritförfattare. Helt galet obehaglig. Kom ut på svenska första gången 2008.

Svarta vatten, Attica Locke, Leopard. Utspelar sig i USA på 80-talet och har fått och nominerats till en rad priser. Boken finns här hemma och jag vill definitivt läsa.

Livets och dödens villkor, Belinda Bauer, Modernista. Nominerad som bästa till svenska översatta kriminalroman 2014, men trots att jag läst ett par böcker av Bauer och gillat, är jag inte speciellt sugen. Jag blev så besviken på slutet i hennes andra bok Skuggsida och har inte förmått mig att läsa vidare. Ibland är jag litterärt långsint.

De utstötta, Elly Griffiths, Minotaur. Jag älskar böckerna om Ruth Galloway och det här är en av seriens bästa. Rekommenderas. Läs vad jag skrivit om den här.

Sonen, Jo Nesbø, Piratförlaget. En ny bok av norske deckarkungen, men inte om Harry Hole den här gången. Jag har tappat bort Nesbø lite, men säkerligen kommer jag att läsa den här boken, även om den inte står högst på listan.

Otrygg hamn, Tana French, Albert Bonniers Förlag. Denna irländska deckarstjärna är en stor favorit och Otrygg hamn är en av hennes bästa böcker. Rekommenderas varmt. Jag har skrivit om den här.

En mörk och förvriden flod, Sharon Bolton. Modernista. Har jag nästan läst ut och den är briljant, trots att det kanske inte är hennes bästa. Jag absolut älskar böckerna om Lacey King.

Någon annans skuld, Sarah Hilary, Minotaur. Debutbok som utspelar sig i London. Miljön lockar, men det finns så många andra författare som jag vill upptäcka först. Jag väntar tills några favoritbloggar hyllar och läser då. Någon som redan gjort det?

Låt den onde sova, John Verdon, Forum. Tredje boken i en serie, vilket gör att den får vänta, trots att den låter ganska spännande. Det luktar Michael Connelly.

Johnny Liljas skuld, Olle Lönnaeus, Massolit. Hyllas av många och är nominerad för priset årets bästa svenska kriminalroman. Jag är dock inte jättesugen, då den bok jag läst av Lönnaeus inte föll mig i smaken. Jag avvaktar, men läser kanske senare då den kommer i pocket.

Glaskroppar, Erik Axl Sund, Ordfront. Helt ärligt tror jag att det är en bok som är för läskig för mig. Möjligen läser jag den en riktigt varm sommardag på stranden.

Fågelmannen, Mo Hayder, Modernista. Kom ut på svenska redan 2003 och jag läste den för många år sedan. Minns den som brutal och jag har inte läst något mer av författaren sedan dess. Kanske värt ett nytt försök när serien nu ges ut igen.

Dödsstigen, Sara Blædel, Massolit. Åttonde boken om Louise Rick och ska jag läsa Blædel, vilket jag vill, tänker jag börja från början med Pulver. Det har jag för övrigt tänkt i flera år nu.

Den stumma flickan, Michael Hjort och Hans Rosenfeldt, Norstedts. Jag tycker verkligen om serien om Sebastian Bergman, denna osannlikt otrevlige man och kommer definitivt att läsa även del fyra i serien.

Medan mörkret faller, Anna Lihammer, Historisk Media. En bok jag hört mycket gott om och som ligger redo i läsplattan. En juldeckare kanske?

Bortfall, Ingrid Hedström, Alfabeta. Det kanske är dags att faktiskt läsa något om Hedström nu då hon inleder en ny deckarserie om diplomaten Astrid Sammils.

Straffa och låta dö, Mats Olsson, Norsteds. Sportjournalist skriver om frilansande kvällstidningsjournalist. Lotta Olsson kallar den kul, men jag är ärligt talat rätt skeptisk. Möjligen läser jag den för att den delvis utspelar sig i Göteborg.

Slaktmånad, Lars Pettersson, Ordfront. Andra boken om åklagaren och renägaren Anna Magnusson. Låter som en spännande bok, men som vanligt måste jag läsa böcker i ordning och då blir det Kautokeino, en blodig kniv inledningsvis.

Gökens rop, Robert Galbraith, Wahlström och Widstrand. J K Rowlings deckardebut lockar faktiskt inte alls. Lite för mycket gammal pusseldeckare för min smak verkar det som.

Jakthundarna, Jørn Lier Horst, Lind & co. Den här boken har jag tänkt läsa ett bra tag, men det har inte blivit av. Lite oroande låter det att Olsson beskriver språket som trist, då språk är riktigt viktigt för mig. Någon som läst?

Granne med döden, Alex Marwood, Modernista. Jag tyckte om Onda flickor, men var inte överväldigad som många andra. Det låter dock som en himla spännande bok, med klassisk touch, men skitig, brittisk miljö som jag älskar.

Svart gryning, Cilla och Rolf Börjling, Norstedts. Den här författarduon har aldrig lockat mig, egentligen är det oklart varför, men så är det. Nu kommer tredje boken och jag ser inga direkta skäl att läsa den heller.

Offer utan ansikte, Stefan Ahnhem, Forum. Debutdeckare i skolmiljö låter definitivt som något som kan passa mig. Tur att jag inte är träslöjdslärare, för så hade det kanske kommit för nära verkligheten.

Det röda arvet, Henrik Berggren, Norstedts. När Berggren skriver deckare blir jag självklart nyfiken. Det handlar om krig och politik och jag vill helt klart läsa.

De bittra pajens sötma, Alan Bradley, Lind & co. Nu ska jag väl inte säga högt att jag inte gillar Agatha Christie något speciellt, men jag gör det ändå. När någon marknadsförs som en ny Agatha Cristie blir jag således inte direkt lässugen. Beskrivningen av handlingen ändrar inte detta.

I död och lust, Elizabeth Haynes, Lind & co. Låter inte som något speciellt eller egensinnigt och jag hittar inga direkta skäl att prioritera den. Har du några?

Brända broar, Val McDermid, Alfabeta. McDermid är en gammal favorit, men det var länge sedan jag läste något av henne. Det låter onekligen lite spännande att Tony Hill misstänks vilja mörda Carol Jordan. Omslaget ger dock inte direkt läslust. Vansinnigt fult.

Lotus Blues, Kristina Ohlsson. Hade det varit en ny bok om Fredrika Bergman, skulle jag slängt mig över den. Nu är det inte det, vilket gör att jag inte prioriterat läsning, trots att jag vet att Ohlsson som vanligt kommer att leverera.

Inga kelgrisar, inga styvbarn, Cia Sigesgård, Kalla kulor. “Så slabbigt att man stundtals mår illa”, skriver Olsson. Nja låter inte direkt som en bok för mig, men jag kan ha fel. Har någon läst?

 

Vilka är dina favoriter på listan? Saknar du någon bok? Vilka tycker du att jag ska prioritera att läsa?

 

 

Läs också:

Att omfamna mörkret

070 006

Det är november. Allt är grått. Det regnar. Ett hus ska byggas. I förråd, på vind och på andra ställen i det gamla huset ska saker rensas bort och slängas. Allt annat ska packas ner i lådor. Det är massor att göra på jobbet. En lärobok ska skrivas. Ungarna är förkylda. När de är friska ska de köras till diverse aktiviteter. Jag är förkyld. Så stressad att jag har svårt att sova. Trött.

Eländes elände alltså och då kan det vara bra att komma ihåg är att allt trots allt inte gått åt helvete. Ännu. På Kulturkollo handlar veckan om vad som händer när allt faktiskt gått åt helvete. Det handlar om dystopier. Lika bra att vältra sig i mörker och elände den här tiden på året.

Snart är det vår. Tills dess ska jag göra ett försök att omfamna mörkret. Och snoret.

Läs också:

Tyvärr dippar det lite

thesecretplace_us

Jag tycker verkligen om Tana Franchs böcker, som pendlar mellan briljanta och fantastiska. Nu har jag läst hennes femte bok The Secret Place och tyvärr känner jag mig lite besviken. Huvudpersonen Stephen Moran gillar jag dock skarpt. Han var bifigur i Frenchs tredje bok Faithful Place och hans agerande då får betydelse för handlingen i det aktuella mordfallet. The Secret Place är en anslagstavla på en flickskola, där eleverna kan lämna anonyma lappar. Där hittar Holly Mackey, dotter till Frank Mackey från Okänt offer (kanske min favorit i serien) och även Faithful Place (också grymt bra), ett meddelande som lyder: “I know who killed him” och detta meddelande levererar hon till Stephen Moran, som hon lärde känna som nioåring, då hon vittnade i ett fall han utredde.

Vem är då mördad? En pojke på grannskolan som hette Christopher Harper. Det har hunnit gå ett år och Antoinette Conway har redan utrett fallet utan framgång ett år tidigare. Nu kallas hon in igen och tillsammans med Moran tar hon nya tag. De begränsar de personer som kan ha satt upp lappen till åtta, två rivaliserande tjejgäng. Bland dem finns en som vet vem som dödade Christopher Harper och kanske också den som gjorde det.

Under en lång dag förhör Moran och Conway flickorna och parallellt med förhören får vi veta mer om dem och om Christophers senaste månader i livet. Vi får följa med på skoldanser och hemliga, nattliga utflykter. Snart står det klart att de alla påverkats av honom på något sätt. Vissa mer, andra mindre.

The Secret Place är utan tvekan Frenchs svagaste bok. En Tana French på tomgång är trots allt en riktigt bra författare, men jag saknar det lilla extra. Tyvärr lyfter det aldrig riktigt och det känns föga nyskapande. Historien går på tomgång stundtals och huvudpersonerna är alldeles för många. Jag förstår poängen i att vilja skildra vänskap i tjejgrupper, men måste det verkligen vara fyra i varje gäng? Det är knappast så att de tillför något allihop. Vissa personer fastnar jag dock för och somliga trådar är dock riktigt bra ihopknutna, vilket gör att historien blixtrar till ibland, speciellt i andra halvan. Inledningen är dock seg och flera gånger är jag på väg att ge upp.

Nu är jag visserligen i en rejäl lässvacka, men det är ändå ett ganska dåligt betyg, i alla fall när det gäller French. Jag hoppas och tror att det här var en tillfällighet och hoppas få veta mer om Conway nästa gång, för visst borde det vara hon som är nästa huvudperson?!

Läs också:

Sisterhood of the World Bloggers Award

Johanna K på Bokhora har varit vänlig nog att förära mig med en Sisterhood of the World Bloggers Award, som går ut på att svara på tio frågor och skicka vidare tio andra frågor till tio favoritbloggare.

Först frågorna:

1. Vilken var den senaste boken du läste?

Jag läste ut The Secret Place av Tana French för ett par dagar sedan. Inlägg kommer imorgon.

2. Vilken var den senaste boken du köpte?

Det var The Guts av Roddy Doyle, som handlar om Jimmy Rabbitte Jr som är magager till The Commitments. Ser fram emot att läsa.

3. Vilken var den senaste boken du lånade?

Det var faktiskt Naturlära av Lars Lerin, som är nominerad till Augustpriset.

4. Vilken var den senaste boken du gav bort/lånade ut (välj)?

Jag lånade ut Britt-Marie var här av Fredrik Backman till svägerskan i lördags.

5. Vilken var den senaste boken du skröt om att du har läst?

Oj, skröt vet jag inte, men jag råkade kanske nämna att jag läst i alla fall en halv bok av Patrick Modiano. Och ja, jag ska ge honom en chans till.

6. Vilken bok borde filmatiseras? Motivera!

Jag skulle väldigt gärna vilja se en filmatisering av Fågelburen av Lisa Jewell. Det hade kunnat bli en fin film, men då behöver det vara en brittisk film med svärta, inte en smörig amerikansk och slätstruken sådan.

7. Vem är din favorit bland litterärar figurer? Motivera!

Oj, men jag måste nog välja en barndomsfavorit och då blir det Anne på Grönkulla. Jag identifierade mig mycket med henne då jag var barn.

8. Vilket är ditt favoritställe att läsa på?

På stranden, i en solstol, under ett parasoll. Finns inget bättre.

9. Var läser du helst inte?

I teorin älskar jag att läsa i badkaret, men jag lyckas aldrig sitta still tillräckligt länge. I bilen har jag svårt att läsa, trots att jag gärna vill.

10. Har du ett speciellt sidantal som du ”måste” läsa i en bok innan du kan ”ge upp”? Vilket?

Jag brukar ge en bok 100 sidor, ibland 150 om det är en bok jag tror att jag borde gilla, eller som jag känner att jag borde läsa av en eller annan anledning.

Tack Johanna för roliga frågor.

Här kommer mina:

1. Vilken bok önskar du dig mest just nu?

2. Vilken är din favoritgenre?

3. Vad läser du helst inte?

4. Vilken är den bästa bok du läst hittills 2014?

5. Vilken författare är riktigt överskattad?

6. Och vem får på tok för lite uppmärksamhet?

7. Vad skulle din självbiografi heta?

8. När blir en bok för lång?

9. Vilken är den senaste bok du rekommenderar till absolut alla?

10. Vilken bok vägrar du läsa för att du tycker författaren är osympatisk?

Då jag läser så extremt få bloggar just nu har jag absolut ingen koll på vem som redan svarat, men det vore trevligt om följande bloggare vill svara och alla andra som är sugna på en enkät självklart.

What you readin?

… och dagarna går

Bokmania

Bokomaten

Lingonhjärta

Lyrans Noblesser

Carolina läser

Hyllan

Litteraturkvalster & småtankar

Fiktiviteter

 

 

Läs också:

Facit till mina kärlekscitat

Här kommer facit till de citat jag presenterade i onsdags. Många YA-böcker och de rekommenderas alla.

1. “We accept the love we think we deserve.”  ur The Perks of Being a Wallflower av Stephen Chbosky.

2. “You know, when it works, love is pretty amazing. It’s not overrated. There’s a reason for all those songs.” ur This Lullaby av Sarah Dessen

3. “You don’t love someone because they’re perfect, you love them in spite of the fact that they’re not.”  ur My Sisters Keeper av Jodi Picoult

4. “Once upon a time there was a boy who loved a girl, and her laughter was a question he wanted to spend his whole life answering.”  ur The History of love av Nicole Krauss

5. “How many times can our emotions be tied to someone else’s – be pulled and stretched and twisted – before they snap? Before they can never be mended again?”  ur Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins

Läs också:

Tematrio – Sjukdomar

temasjuk

Tillbaka på jobbet efter ett par dagars vab och då passar en tematrio om sjukdomar utmärkt. Men det räcker helt klart att skriva om dem.

1.Torka aldrig tårar utan handskar är Jonas Gardells trilogi om unga män som dog allt för tidigt. En drabbande serie om vänskap, kärlek, sjukdom och död.

2. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt, handlar också om Aids under 80-talet, men ur ett annat perspektiv. Junes morbror dör i den fruktade sjukdomen, men den han älskar finns kvar. Fint om en ovanlig vänskap.

3. Huvudpersonen i Manne Fagerlinds debutbok Berg har inga rötter har drabbats av Alzheimers och lever någonstans mellan dröm och verklighet, mellan då och nu. En riktigt bra bok om hur minnet sviker.

Läs också:

Fel men rätt Ove

640px-Rolf_Lassgård_(Berlin_Film_Festival_2009)

När jag först läste att Fredrik Backmans bok En man som heter Ove ska bli film, önskade jag mig Lennart Jähkel i huvudrollen. Det finns ingen som kan vara så bitter som han. Jag var dock rädd att han skulle vara för ung för rollen (det har gått ett par år sedan jag spekulerade).

Nu har det avslöjats att det är Rolf Lassgård som ska axla rollen som den grinige änklingen, tillika radhusområdespolisen Ove. Spontant känns han för mycket som en mysfarbror och han är bara ett år äldre än Jähkel. Faktiskt exakt 59 år gammal, precis som Ove.

Men det kunde varit mycket värre. Lassgård är en bra skådespelare och han kan säkert spela vresig surgubbe. Ska bli kul att se och lagom till jul 2015 får vi göra det.

Läs också:

Fler citat om kärlek

file000978068007

Inspirerad av Carolina bjuder jag på några litterära kärlekscitat. De kommer alla från böcker jag läst Känner du igen dem?

1. “We accept the love we think we deserve.”

2. “You know, when it works, love is pretty amazing. It’s not overrated. There’s a reason for all those songs.”

3. “You don’t love someone because they’re perfect, you love them in spite of the fact that they’re not.”

4. “Once upon a time there was a boy who loved a girl, and her laughter was a question he wanted to spend his whole life answering.”

5. “How many times can our emotions be tied to someone else’s – be pulled and stretched and twisted – before they snap? Before they can never be mended again?”

Läs också:

Ett är inte nog

DSCN4906

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlar om att berätta om sitt kulturella favoritkärlekspar. ETT favoritkärlekspar. Den som känner mig vet att jag omöjligen kan begränsa mig så och därför bjuder jag här på en topp-5 av kärlekspar enligt O. De presenteras utan inbördes ordning.

1. Kristina och Karl Oscar i Vilhelm Mobergs Utvandrarepos älskar verkligen varandra i vått och torrt. Ingen kärlekshistoria där romans står i centrum dock, mer än inledningsvis.

2. Felicity och Ben i tv-serien Felicity måste få en plats här. Serien bygger på ett klassiskt triangeldrama, men jag tillhörde alltid “Team Ben”.

3. Olanna och Odenigbo i Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol älskar varandra högt, men deras kärlek till varandra står ibland i skuggan av kärleken till landet Biafra och försvåras av det krig som rasar.

4. Jack och Ennis i Brokeback Mountain har ett komplicerat förhållande. Deras kärlek är kontroversiell och de kan eller vågar inte stå för den. Ett par jag hade önskat mer lycka.

5. Gayle Forman kan det där med kärlekspar. Mia och Adam som vi lär känna i Om jag stannar och När jag lät dig gå, är absolut mina favoriter.

Självklart finns det många fler. Känner du till exempel igen de här kända kärleksparen?

Läs också:

« Older Entries