Ja, fast nej, fast typ, ibland, om jag vågar

Veckans bokbloggsjerka hos Annika föranleder ett lite mer virrigt svar än vanligt och det säger inte lite när det gäller mig. Frågan lyder som följer:

 

Om du hittar en bok du gillar går du då bananas för att få tag på samtliga böcker som denna författare har skrivit?

Ett kort svar på frågan skulle kunna vara “det beror på” men just korta svar är väl inte riktigt min specialitet. Istället ska jag försöka förklara ungefär hur jag fungerar. Ibland när jag läser en bok jag verkligen älskar ser jag till att med en gång läsa vidare i författarens produktion. Detta gäller främst om det handlar om deckare som dessutom slutar väldigt spännande. Där har ni också skälet till att jag ganska ofta väntar med att läsa deckare tills författaren gett ut 2 eller 3 böcker. Något av det värsta som kan hända är nämligen att läsa en debutdeckare som är galet spännande och sedan inte kunna läsa vidare. En icke eftersträvansvärt situation.

Ibland blir reaktionen dock precis tvärtom. Jag läser en bok som jag absolut älskar och vågar sedan inte läsa något mer av författaren. Författarens första bok växer till något otroligt, fantastiskt, hysteriskt underbart i minnet och det blir bara värre. Ju längre tid det tar, desto svårare blir det att våga återse författaren.  Därav min två-gånger-är-en-vana-utmaning.

När jag var tonåring var det definitivt alternativt ett som gällde, men nu blir alternativ två vanligare och vanligare.

Hur gör du?

 

 

 

Läs också:

Tematrio – August m fl

Jag har klurat och klurat på vilka klassiker jag ska ta upp som jag redan inte hunnit älska sönder här på bloggen. Ett tag var jag inne på en fegis med 3 x 3 trios med prosa, dramatik och lyrik. Det kanske det blir en annan gång, men idag blir det istället tre svenska klassiker jag gillar, men som jag är ganska säker på att jag inte bloggat om tidigare.

1. August Strindberg får vara med med sin fantastiska pjäs Ett drömspel. Så galen och så bra. Min favorit av jubilaren helt klart. Jag gillar kanske mest beskrivningen av scenografin, så himla bra gjort att det är som att se en pjäs istället för att läsa den.

2. Ännu en pjäs återfinns i trion nämligen Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Egentligen kommer jag inte ihåg så mycket mer än känslan som väcktes i mig då jag läste den, men det var en grymt skön känsla. Kanske dags för en omläsning, då pjäsen fortfarande inspirerar andra författare.

3. Och så slutligen en poet, den som jag mötte kanske först av de stora och som jag fortfarande tycker mycket om, nämligen Nils Ferlin. Mamma köpte en reautgåva av hans dikter till mig någon gång på högstadiet. Den är ljusblå med moln på. Jag läste, strök under, vek hundöron och älskade högt! Däremot har jag svårt att välja någon av hans “riktiga” verk då samlingsvolymen är den jag läst ur.

 

Läs också:

Nobelpristagare för hela slanten

Jag ska ju plugga i vår och läsa nobelpristagare tillsammans men bland annat Paperback Lover, Lyrans Noblesser, MimmiMarie och Nobelprisprojektet. Jag har inte hunnit så mycket mer än att kolla litteraturlistan och fundera över hur jag egentligen tänkte. Jag jobbar heltid, skriver en bok, har två ungar och en blogg som ska underhållas. Maken kanske vill ha ett hej ibland också. Dessutom hatar jag att läsa sådant som jag inte bestämt själv och då kan man ju tycka att det räcker med två bokcirklar.

Trots detta ser jag väldigt mycket fram emot att läsa kursen om nobelpriset. Tur att jag är en mästare både på att läsa snabbt och att ordbajsa. Dessutom blir jag extra blank i ögonen när det vankas uppsatsskrivning med fotnoter. Det blir nog bra det här.

Tänkte försöka få lite koll på den skönlitteratur som ska läsas. Tomas Tranströmer är självklart given och jag har läst en del, men har också en del kvar. Bland annat Air Mail, en brevväxling mellan Tranströmer och Robert Bly. Någon biografi vill/ska jag också läsa. Kanske den här.

Vidare behöver jag läsa något av Elfride Jelinek, Eyvind Johnson och Mario Vargas Llosa. Kanske behöver jag också läsa om något av de andra författarna som aktualiseras och tyvärr är Gabriel Garcia Marquez bland dem och han är definitivt ingen favorit. Hundra år av ensamhet har jag läst, men det krävs nog en omläsning kanske. Lockar inte. Däremot läser jag gärna om Ensamhetens labyrint av Octavio Paz.

Läslistan ser ut som följer:

Älskade och En välsignelse av Toni Morrison. Tyvärr har jag bara läst Salomons sång och den finns inte med på listan. Gillar dock Morrison och båda böckerna verkar bra.

Romanen om Olof av Eyvind Johnson, första delen har jag hemma.

Nässlorna blomma av Harry Martinsson

Bockfesten av Mario Vargas Llosa har jag faktiskt tänkt att läsa i vilket fall.

Älskarinnorna av Elfride Jelinek som jag också gärna läser.

 

Dags att börja redan nu kanske.

 

 

Läs också:

Ses vi på söndag?

Tretton glada bloggare har anmält sig till brunchen på söndag. Både nya och gamla namn. Jättekul! Det finns plats för några till om någon skulle vilja svänga förbi.

Vad gäller? Dyk upp på El Corazon klockan 12.00 på söndag, medtag böcker du vill byta mot andra böcker och förbered dig för att nörda loss totalt i ett par timmar eller så. Skulle du behöva guidning från t.ex. centralstationen får du höra av dig. Annars är det ganska så lätt att hitta till den så kallade paradgatan.

Hoppas att vi ses!

Läs också:

På förekommen anledning

Varje vecka hittar flera personer hit till enligt O genom att googla Herbert Einstein. I boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann finns denne korkade bror till Albert Einstein med. Han är påhittad. Jonas Jonasson har nämligen skrivit en skönlitterär bok och ingen sann historia.

För övrigt är inte heller filmen Young Einstein från 1988 en sann historia. Albert Einstein var således inte son till en äppleodlare från Tasmanien. Hans viktigaste uppfinning hade inte heller något med ölatomer att göra och han träffade inte sin fru Marie Curie i Sydney.

Vad jag förstår hade Albert Einstein inga syskon alls. Däremot en pappa som hette Hermann och enligt vissa källor en kusin som hette Alfred. Konstigt nog ligger min blogg längst upp i söklistan om man googlar just Herbert Einstein och nu finns troligen också informationen du behöver.

Läs också:

Ruskig, läskig och välskriven

Jag fångades av Amanda Hellberg och hennes blogg redan innan jag läste Döden på en blek häst, en bok som jag tyckte om men inte älskade. Boken stannade dock kvar och Maja Grå har dykt upp i mitt huvud ganska ofta sedan jag läste om henne.  Så ofta att jag bestämde mig för att lägga till Amanda Hellberg på min “Tvågångerärenvanalista” och jag har sneglat på första boken om henne Styggelsen många gånger. Nu ligger skräck lite utanför min comfort zone och den här boken verkar så ruskigt obehaglig att jag faktiskt inte vågat mig på den.

Istället blev det Tistelblomman som blev min andra lästa bok av Amanda Hellberg. Det är jag glad för. Egentligen är det lite för läskigt för en fegis som jag, men jag absolut älskade den. Miljön är underbar, ett stort, gammalt hus i Skottland som alla i den närliggande byn är livrädda för att besöka. Huset heter just Tistelblomman och det är hit Maja Grå flyttar. Hennes pojkvän Jack, den buttre skotten från förra boken, har redan bott där ett tag och försökt rusta upp huset. Ingen hantverkare har velat hjälpa honom och när han väl fick dit någon gick hantlangaren och dog. I huset självklart.

Maja tycker om huset, hon tycker om att bo där med Jack och hon tycker om byn som det ligger vid. De umgås en del med Tistelblommans ägare Fergus och Annie, som valt att hyra huset istället för att bo där själva. Hon tycker också att det är spännande att husets tidigare ägare var en känd skådespelerska från trakten. Lite väl spännande blir det dock då Jack reser iväg och Maja ska bo ensam i huset.

Maria Gripe var en barndomsfavorit och Tistelblomman påminner om hennes böcker i serien som inleds med Skuggan över stenbänken. Gränsen mellan verklighet och fantasi, mellan det oförklarliga och det logiska är flytande.  Stämningen är helt underbart mystisk och jag läser med skräckblandad förtjusning i ett rasande tempo.

Då inspektör King, Steve King (kan väl inte vara en slump?) dyker upp även i den här boken och erbjuder Maja Grå ett jobb finns definitivt förutsättningarna för en fjärde bok i serien. Då hoppas jag på en som håller sig mer i skräckgenren som Tistelblomman, än i deckargenren som Döden på en blek häst. Amanda Hellberg är nämligen grym på att bygga upp en riktigt spännande känsla i den här boken, som inte kom fram lika mycket i bok 2. Tistelblomman är helt klart en mycket läsvärd bok och nu måste jag verkligen läsa Styggelsen.

 Här kan du förresten läsa en intervju med Amanda Hellberg som var en av luckorna i min julkalender.

Läs också:

Mina svar på X

X alltså. Går det ens att hitta ord på X? Skam den som ger sig. Jag tog ordboken till hjälp och hittade några.

Följande 5 ord på X ska du försöka para ihop med en eller flera boktitlar:

Xylofon

Xenofobi

Xantofyll

X-kromosom

Xylitol

Hepp, det blev fem ord i alla fall. Ett helt nytt för mig. Xylofon kan man ju spela, kanske i en orkester och med en sådan spelar Mia i När jag lät dig gå av Gayle Forman. Hon har i alla fall två X-kromosom, medan Adam som hon älskat och kanske älskar, har en.

Sd-anhängare brukar påpeka att de inte är rasister (avstår att kommentera vad jag anser om det), men att de lider av Xenofobi blir mer än lovligt tydligt när man läser Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. och Fult folk

Xantofyll finns det i blad och blad sitter på träd, som finns i skogen och då kommer jag självklart att tänka på In the woods av Tana French som är en mycket bra och spännande bok. Poliser brukar ha en förkärlek för att tugga tuggummi och säkert också poliserna i denna bok. Tuggummi med Xylitol då.

En karaktär vars för- eller efternamn börjar på X, eller varför inte en karaktär som har ett X i namnet. Det kan räcka gott tycker jag!

I ABC-boken A som i Agata, Ö som i Öivind av Jenny Wik finns en Xylofon som heter Xantippa och trots att hon bara finns med på en sida i boken blir hon dagens karaktär. Konkurrensen var inte mördande ska tilläggas.

Och så en sista fråga på X. Om en person inte vill avslöja sitt namn kan man skriva ett X istället. Ett annat sätt är att använda en pseudonym. Vilken är den bästa bok du läst av en pseudonym?

Nu gäller det då att ha koll på vad författare egentligen heter. En författare som skriver under pseudonym är Assia Djebar, som egentligen heter Fatima-Zohra Imalayens. Det var för att hennes far inte skulle bli upprörd som hon valde att skriva under pseudonym och det är väl ett skäl så gott som något. Jag har visserligen bara läst en bok av henne, Sultanbrudens skugga, men det är en riktigt bra bok och jag vill definitivt läsa mer.

Så, phu, det gick! Nu är jag nyfiken på dina svar!

Läs också:

Bokalfabet 2.0 del 24

X alltså. Går det ens att hitta ord på X? Skam den som ger sig. Jag tog ordboken till hjälp och hittade några.

Följande 5 ord på X ska du försöka para ihop med en eller flera boktitlar:

Xylofon

Xenofobi

Xantofyll

X-kromosom

Xylitol

 

En karaktär vars för- eller efternamn börjar på X, eller varför inte en karaktär som har ett X i namnet. Det kan räcka gott tycker jag!

Och så en sista fråga på X. Om en person inte vill avslöja sitt namn kan man skriva ett X istället. Ett annat sätt är att använda en pseudonym. Vilken är den bästa bok du läst av en pseudonym?

Så, phu, det gick! Nu är jag nyfiken på dina svar! Jag klurar på mina egna och återkommer.

Läs också:

Nya bokfynd i brevlådan

Och jag är grymt sugen på att börja läsa bums!

Läs också:

En liten film om dinosaurier

Storebror O önskade att få göra en film om dinosaurier och så här blev resultatet. Han visar en del dinosauriefigurer och vi tipsar också om några bra böcker om dinosaurier.

 

Böckerna vi berättar om är:

Lätta fakta om dinosaurier av Stephanie Turnbull

Dino ABC av Sarah Sheppard

Rut & Knut tittar ut på urtiden: Stenar och dinosaurier av Carin Wirsén m.fl.

Den magiska trädkojan 1: Dinosaurierna kommer av Mary Pope Osbourne

Läs också: