enligt O

Tankar från en bokberoende

Månad: januari 2018 (Sida 1 av 4)

Favoritmailet levererar

Som Goodreads-medlem får jag varje månad ett mail om vilka böcker som släpps av författare jag läst. Det brukar allt som oftast innehålla en del godbitar och den här månaden var de många. En bok som fick mig att utbrista i ett rejält jubel är en ny bok av Elly Griffiths (yay!) i serien om Ruth Galloway (mega-yay!) med titeln The Dark Angel. Släppdatum är 8/2 och jag vill läsa just precis nu. Att många sådana böcker köps bums och förblir olästa hör inte hit. Den här gången drar Ruth till Italien för att arbeta med arkeologen Angelo Morelli. Kan bli hur bra som helst.

Mer nyheter att se fram emot är Surprise me av Sophie Kinsella som handlar om ett par som varit gifta i tio år och behöver väcka liv i sitt något avsomnade förhållande. Den som vill läsa på svenska får vänta tills juni då Printz Publishing ger ut översättningen.

Det var länge sedan jag läste något av Tom Rachman, men nya boken The Italian Teacher låter riktigt bra. Den utspelar sig i Rom på 50-talet och handlar om ett gäng konstnärer.

I mars kommer en ny bok av Lisa Genova, apropå min tanke att återupptäcka henne. Den heter Every note played och handlar om en pianist som drabbas av ALS. Kan säkert vara lika bra som fruktansvärd.

Tematrio om rasism och slaveri

Lite spännande att Lyran valt just ämnet rasism och slaveri för veckans tematrio, då jag idag har pratat om upplysningen och romantiken med mina elever, två perioder då slaveriet och imperialismen var omfattande. Vi har också talat om läsvärda klassiker och då tog jag upp bland andra Dödssynden av Harper Lee, som är en av Lyrans trioböcker.

Min trio ser ut så här:

  1. The Hate U give av Angie Thomas beskrivs både den strukturella rasismen och den som snarare skulle definieras som vardagsrasism. Det är en bok skriven för unga läsare, men som vuxen är den också mycket intressant, inte minst för att huvudpersonens föräldrar är väldigt betydelsefulla.
  2. Vända hem av Yaa Gyasi handlar om såväl rasism, slaveri som imperialism. Historien börjar med två systrar i 1700-talets Ghana, de känner inte till varandras existens och får helt olika liv. En gifter sig med en vit, rik man och en skickas som slav till USA. Vi får följa deras släkter fram till nutiden. Mycket intressant.
  3. I Hägring 38 av Kjell Westö tas vi med till Helsingfors strax före andra världskriget, där rasismen, främst i form av antisemitism växer. En av huvudpersonerna är jude och hans liv begränsas mer och mer.

 

Författare att återupptäcka

Just nu läser jag Dennis Lehanes senaste bok En äkta man och inser att jag faktiskt saknat honom. Lehane alltså, inte min äkta man. Det fick mig att tänka på andra författare som jag liksom tappat bort, men som jag faktiskt tycker tillräckligt mycket om för att vilja återupptäcka.

Här finns några sådana:

Lisa Genova är en sådan författare. Jag har läst hennes två första böcker och gillade speciellt Fortfarande Alice mycket, ändå har jag inte läst hennes två senaste. Inside the O’Briens låter bra, men tung.

Haruki Murakami har jag inte läst något av på jättelänge. Norwegian wood och Kafka på stranden är två favoriter och nu är jag sugen på att läsa Efter mörkrets inbrott eller Den färglöse herr Tazaki.

Alexandra Potter är riktigt charmig, men det var väldigt länge sedan jag läste något av henne. Don’t you forget about me, med titel från en favoritlåt, lockar. Flera av hennes böcker säljs riktigt billigt som e-böcker på Amazon.

Philip Roth är en riktig favorit och jag har verkligen uppskattat de böcker jag läst av honom. Det finns dock en rad olästa, som t.ex. Amerikansk pastoral.

 

Saker som vi döljer

Laurie Frankels bok Saker som vi döljer handlar om Rosie och Penn, lyckligt gifta föräldrar till fem pojkar. Fem pojkar måste betyda en besvikelse tycker vissa, för visst vill alla mammor ha minst en dotter?! En son är självklart alltid fint, men en dotter är något speciellt. Och jo, eftersom Rosie saknar sin syster Poppy, som dog allt för tidigt, och har drömt om att få döp en dotter efter henne, finns kanske någon form av saknad, men stor är den definitivt inte.

Nu blir det ändå så att Rosie får en dotter som heter Poppy. Yngste sonen Claude är nämligen helt på det klara med att han fått fel kropp och att hans riktiga jag är att vara flicka. Föräldrarna stöttar honom självklart och låter sin femåriga son få vara precis den hon är. Drömmen är att Poppys liv ska bli så okomplicerat som det bara går och för att ingen ska minnas Claude bestämmer sig familjen för att flytta till Seattle. Rosie får utan problem ett nytt läkarjobb på en mindre mottagning och Penn kan skriva på sin bok var som helst. Alla barn utom ett tycker att flytten är fantastisk och de gör den för Poppy. Nu blir hon inte längre en pojke som älskar att vara prinsessa, utan hon blir en flicka som är prinsessa på riktigt.

Saker som vi döljer handlar om att göra allt för sina barn, men också om att i ivern att skydda sina barn faktiskt komplicera livet onödigt mycket. Från att ha varit en familj med en son som blivit en dotter är de nu en familj med en hemlighet. En familj som skyddar den de älskar, men som också gör sitt liv onödigt komplicerat. Mest av allt är ändå Saker som vi döljer en bok om kärlek.

Laurie Frankel har själv ett barn som liksom Poppy fötts i fel kropp. Det betyder inte att Saker som vi döljer är helt självbiografisk, vilket hon påpekar i efterordet till boken, men att hon vet vad hon talar om. Det är en ärlig bok som på ett rättfram sätt beskriver det enkla och det svåra med att vilja skapa ett så bra liv som möjligt för ett barn som andra kanske har svårt att acceptera. Samtidigt handlar det också om att inte våga lita på omgivningen, utan istället vilja dölja det som kanske egentligen inte är så svårt att tala om som det verkar vara. Eller så är det precis så svårt som det blir för Rosie och Penn. Jag inser att jag är naiv och vill tro att alla kan accepteras precis som de är, men jag förstår också att så inte är fallet.

Saker som vi döljer är en välskriven och relevant bok, som ibland balanserar på gränsen för att bli för smörig, men som alltid håller sig på rätt sida för att istället förbli ärlig och fylld av kärlek och värme.

Mazerunner funkar fint som film

Grabbarna O har läst alla böcker i serien The Maze runner och nu ville de se första filmen. Själv har jag läst första boken, men insåg snart att jag kom ihåg väldigt lite. Någonstans övergick handlingen till bok två och då hängde jag definitivt inte med. Nu spelade det självklart ingen roll om man läst boken eller inte, filmen gick utmärkt att se ändå, men som vanligt får man veta mer i böckerna än i filmen och det var inte alltid helt enkelt att hänga med. Miljön har filmskaparna lyckats riktigt bra med och det var roligt att se Thomas Brodie-Sangster, som var så liten och söt i Love Actually, i en ny roll. Skådespelarna gjorde ett gott jobb överlag skulle jag säga. Däremot var det kanske lite väl intensivt för en actionskeptiker som jag, men ungarna gillade.

Idén med att skicka ungdomar via en hiss till en värld som omges av en labyrint är intressant och när vi i slutet av den första filmen börjar få reda på orsakerna till det blir det ännu mer intressant. Andra filmen Maze Runner: The Scorch Trials finns redan ute och tredje filmen Maze Runner: The Death Cure går på bio nu.

Läshelg hägrar

Nu hoppas jag hinna läsa en del den här helgen också, men det är nästa helg det smäller på riktigt. Då anordnar vår bokklubb Bokbubblarna en läshelg på Hotell Gästis i Varberg för andra året och det ska bli så himla skönt.

Det fina ordet är Läsretreat och ett så mycket bättre än alla andra retreat jag läst och hört om. Att bara få läsa och dessutom hänga med trevliga människor som gärna sitter bredvid med sin egen bok, utan att prata, är något alldeles speciellt. Dessutom är miljön trevlig, maten helt okej och sällskapet är som sagt perfekt. Jag är så glad över alla trevliga bekantskaper jag fått via böckerna, både bloggen och bokklubben.

De senaste månaderna har varit rätt tunga och att komma bort och bara få vara ska bli underbart. Jag tar med mig både iPad och läsplatta för att abibliofoben i mig inte ska bli allt för oroad, datorn för att kunna se lördagens delfinal i Melodifestivalen i efterhand och några pappersböcker för säkerhets skull.

På läslistan står Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang, som vi bokcirklar om på Kulturkollo i februari, En äkta man av Dennis Lehane, Någonstans brister himlen av Erika Olofsson Liljedahl som är nästa bok i Bokbubblarna och så alla slattar på diverse e-bokstjänster som kan förbättra lässtatistiken och det dåliga samvetet om (när) de blir utlästa. Ingen nämnd och ingen glömd.

En jobblördag imorgon och sedan en intensiv arbetsvecka, men läshelgen är tillräckligt nära för att locka hejdlöst.

Olikhetsutmaningen: ljus och mörker

Vi befinner oss i mörka januari, men ljuset är på väg. Ungefär en halvtimmes mer dagsljus per vecka just nu runt Göteborg. Veckans ordpar är inspirerat av detta ljus och mörker, vilket självklart kan tolkas både bildligt och bokstavligt.

Jag håller på med litteraturhistoria med mina elever i Svenska 2 just nu och tidigare i veckan pratade vi om Dante och hans helvetesskildring. Tala om mörker. Intressant att fundera på vilka som skulle placerats i den mörkaste delen i helvetet om boken skrivits nu och inte på Medeltiden.

Sommarljus heter en fantastisk roman av Jón Kalman Stefánsson. Den handlar om människorna i ett litet samhälle och är stillsam och vacker, men samtidigt varm och innehållsrik.

Dolt i mörker av Elly Griffiths är den senaste i serien om Ruth Galloway och utspelar sig bland annat i tunnlar under staden Norwich.

Och så lite musik. The Doors kanske mest kända låt Light my fire poppar upp i hjärnan och även en svensk version av Coldplays Fix you som på svenska heter Det finns ljus i mörkret (eller något liknande). Våra elever sjöng den på Lucia och precis innan läste huvudpersonen dikten av Erik Blomberg som inleds “Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där …”. Mycket stämningsfullt.

Vilka kulturella verk vill du koppla till orden ljus och mörker? Svara i en kommentar, i din blogg eller på sociala medier. Länka gärna hit så att vi andra kan läsa dina svar.

Året var 1968

Veckan på Kulturkollo ägnas åt det mytomspunna året 1968. Det var året då min mamma fyllde 18 år och redan året innan hade hon träffat min då 19-årig pappa. Jag var alltså inte född och definitivt inte ens påtänkt, vilket betyder att jag inte vet mycket mer om 1968 än det google kan berätta för mig.

Om jag bara tänker på 1968 är det Vietnamprotesterna och 68-vänstern som poppar upp först, men det hände annat också.

I januari gjorde Jimi Hendrix två konserter på Lorensbergs cirkus i Göteborg och lyckades också hinna med att slå sönder ett hotellrum på Hotell Opalen, vilket ledde till att han häktades. Även Led Zeppelin gästade staden, men varken de eller Hendrix tillhör egentligen mina favoriter. Det är däremot The Beatles och 1968 släpptes deras The White Album. En klassiker med låtar som McCartneys Blackbird, Lennons Julia, en hyllning till modern och Harrisons fina While my guitar gently weeps. Mina favoriter är nog ändå I will och Back in the U.S.S.R. Även Simon & Garfunkels fjärde studioalbum Bookends, med monsterhiten Mrs Robinson släpptes 1968.

Mrs Robinson hördes i film Mandomsprovet där en mycket ung Dustin Hoffman spelade en ung man som förförs av den betydligt äldre Mrs Robinson. Filmen nominerades till flera kategorier på Oscargalan 1968, men kom ut 1967. Bästa film blev dock I nattens hetta, som vann hela 5 Oscars. Flest nomineringar fick Gissa vem som kommer på middag? med tjusige Sidney Poitier (som också var med i I nattens hetta), min favorit Katharine Hepburn (som fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, ett pris hon fick även 1969, men fdå fick hon dela det med Barbra Streisand)) och fantastiske Spencer Tracy, som gjorde sin sista roll. Inspelningen avslutades endast 17 dagar innan hans död och filmen hade premiär sex månader senare i december 1967. Jag älskade den här filmen när jag var i yngre tonåren och såg den om och om igen. En annan favorit var Dr Doolittle med Rex Harris som doktorn som kunde tala med djur. Filmen tilldelades Oscars för bästa specialeffekter och bästa sång “Talk to the animals”. Som jag älskade den låten.

Mer kultur från 1968. Nobelpriset tilldelades Yasunari Kawabata, som är helt okänd för mig, men hans Snow Country låter riktigt fin. Samma år debuterade två andra nobelpristagare, Patrick Modiano med La Place de l’étoile och Alice Munro med novellsamlingen Dance of the Happy Shades.

 

 

Bokbloggare spanar på vårutgivningen

Selma stories har tillfrågat experterna, aka undertecknad och ett gäng andra bokbloggare, om vilka böcker som läsarna ska hålla ögonen på i vår. Många bra titlar och flera av dem ser jag fram emot minst lika mycket som de tre jag tipsar om. Boken på bilden är nog den jag är allra mest nyfiken på.

Hela listan med vårböcker jag ser fram emot hittar du här. Jag lär ha att göra. Speciellt med tanke på att jag bara hunnit läsa en bråkdel av de böcker som kom ut i höstas och i somras och förra våren och …

När det gäller höstens böcker har jag i alla fall läst två av de tre jag tipsade om då. De tredje ligger långt upp i läshögen.

Bland nya och gamla ord

Ni har säkert sett Nyordslistan för 2017 med ord som cringe, ett självklart ord enligt mina elever och döstäda som kanske är lite mer aktuellt om man lämnat gymnasiet. Mina elever i samtliga klasser har fått arbeta med nyord och språkförändring, men i år 2 och 3 kombinerade jag de nyaste orden med några väldigt gamla. Som inledning till litteraturhistorien och historieavsnittet om Antiken (grymt att ha samma klass i Historia 1b och Svenska 2) fick eleverna jobba med ord som härstammar från det antika Grekland och dessutom en rad latinska uttryck från det antika Rom. Jag introducerade dem för det vackra och användbara ordet etymologi (alla borde vara ordsamlare) och det var tydligt att vissa ord ändrat betydelse under åren. Som cyklop till exempel. Då ett enögt monster, därefter ett runt cyklopöga och nu en mer modern variant av detsamma.

Andra ord på den antika listan var prolog och epilog, tillsammans med andra litterära ord som epik, lyrik, dramatik, peripeti, komedi och tragedi. Ord från kända antika dramer var bland annat Oidipuskomplex och från gudarnas värld kom till exempel Akilleshäl och dionysisk.

Debatten om skolan blir ofta svartvit, där de som vill ha faktakunskaper, prov och skrotade datorer käbblar med de som förordar analys och digital kompetens. Jag ser ingen motsättning och gillar att hjälpa till att fylla på mina elevers allmänbildning, men inser också att datorn och internet är ganska bra verktyg för att hitta information.

När jag i höstas frågade mina elever i år 2 vad allmänbildning är var de förvånansvärt konservativa. Den som är allmänbildad vet en del om litteratur, historia, religion, naturkunskap och om det som sker i samhället just nu. En uppfattning vi delar och det är en av anledningarna till att jag kombinerade nyordslistor med antika ord och uttryck. Det är ändå lite coolt att kunna skriva Q.E.D. efter en snygg uträkning på ett matteprov.

Om inte gamla ord väcker eleverna kan jag tipsa om att läsa Catullus högt. Väljer du dikten som inleds “Jag ska knulla er jag i mun och arsle …” torde ingen elev sova vidare.

 

 

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: