Veckans kulturfråga

Veckans kulturfråga v.26 2022

Sommar i P1 har startat för säsongen, men jag har bara lyssnat på ett program hittills, det med Diamant Salihu. Idag är det dock din tur att bestämma både innehåll och musik.

Vad skulle ditt sommarprogram handla om?

Vilken musik spelar du?

Jag hade pratat om böcker och lärarliv i någon slags kombination. Vikten av läsning, vikten av tydlighet och lugn och gemenskap i skolan. Jag hade också talat om relationellt ledarskap och hur npf-problematik och psykisk ohälsa kan göra skolgången väldigt svår. Vi behöver verkligen skapa en skola där både vuxna och barn kan trivas. Där lärare stannar och elever får den hjälp de behöver. Det behövs också en tydlighet gentemot eleverna. Jag vet att jag som lärare ställer höga krav, men jag är också noga med att ge beröm när det är befogat. Målet är att alla ska göra sitt bästa och utgångspunkten att alla kan utvecklas och bli bättre. Här skulle jag också ta upp det orimliga med vårt betygssystem och varför det är helt galet att betyget F finns.

Den senaste tiden har jag funderat extra mycket på litteraturundervisning, läsning i skolan och huruvida en kanon för undervisningen skulle kunna vända utvecklingen. Det skulle jag också prata om. Läsning måste få ta större plats i skolan än den gör nu av många anledningar. Dels handlar det om en demokratisk rättighet. För att bli en delaktig samhällsmedborgare och klara dig bra i livet måste du kunna läsa för att kunna ta till dig relevant information. Det handlar också om kulturarv och att gemensamma kulturella upplevelser och referensramar är viktiga. Med hjälp av litteraturen kan du också få kunskaper om andra kulturer och besöka platser du kanske aldrig hade kommit till annars.

Och så musiken. En given låt skulle vara Fly me to the moon med Frank Sinatra som var en av mormors favoriter och spelades på hennes begravning. Jag skulle också spela Brown eyed girl med Van Morrison för min pappa. Min egen musiksmak är påverkad av tidiga generationer och Paint it black med Rolling Stones skulle få ta plats, liksom In my life (eller något annat) av The Beatles. Alanis Morissettes You Oughta Know och Fuck you med Lily Allen är kanske för explicita, men annars vill jag ha med dem. Gothenburg med Maia Hirasawa och Din tid kommer med Håkan Hellström får representera staden Göteborg. Jag hade kunnat fortsätta länge till, men det får räcka.

Veckans kulturfråga v.25 2022

På fredag är det midsommarafton och kulturfrågan fokuserar på just det. Idag, en dag senare än vanligt, vill jag att ni lyfter fram kultur som kan kopplas till sommaren i allmänhet eller midsommar i synnerhet.

Vilket kulturellt verk om midsommarafton vill du lyfta fram?

Midsommarnattsdrömmar av Bengt Ohlsson handlar om ett kompisgäng som firat många midsomrar tillsammans. Vi får följa dem från 1988, då de är i 25-årsålder och återser dem 25 år senare 2003. Vad som hänt däremellan avslöjas till viss del.

Nu är jag inte helt hundra på att det firas just midsommar i Johanna Schreibers Tolv veckor med dig, men det är gott om sommarfester i den.

Självklart måste också Håkan Hellströms härliga En midsommarnattsdröm få vara med på ett hörn också.

Veckans kulturfråga v.24 2022

Just nu pågår West Pride i Göteborg och det uppmärksammas i veckans kulturfråga som lyder:

Vilka kulturella verk med hbtq+-tema vill du lyfta fram?

I ungdomskulturens värld är normkritiken en naturlig del. Jag skulle vilja lyfta fram Felix ever after av Kacen Callender och Heartstopper av Alice Oseman (som även finns som tv-serie)

Bäst är egentligen när ett förhållande är ett förhållande och det egentligen inte spelar någon roll vem som älskar vem. Ett sådant exempel är Marianne Mörck och Lill-Babs Svensson som paret Bigge och Gugge i Bonusfamiljen.

Selamlik av Khaled Alesmael är en riktigt bra bok om viktiga teman som flykt och identitet. Riktigt bra är också Abdellah Taïas roman Ett land att dö i som handlar om tre vänner som bildar en ovanlig trojka.

Veckans kulturfråga v.23 2022

Efter att Andy Fletcher, en av mina största tonårsidoler, gick bort har jag funderat mycket över förlusten av kulturella personer och vad det innebär i form av avsaknaden av ny musik och nya böcker. Veckans kulturfråga handlar om kulturpersonligheter som avlidit eller slutat skapa. Det är alltså fritt fram att önska nya verk av personer som omöjligen kan skapa något nytt.

Vilka kulturella personer önskar du dig nya verk av?

En författare jag verkligen saknar är Bodil Malmsten. Jag läste i princip allt hon skrev och har möjligen någon oläst pjäs kvar, men inget annat. Visst håller hennes dikter för många omläsningar, men jag saknar henne och vill ha mer. Gärna diktsamlingar, men ännu hellre fler romaner. Jag vet att hon kämpade många år med en som aldrig blev färdig. Glädjande nog hittade jag dock en fin utgåva av hennes samlade noveller och där finns några olästa texter. Ska införskaffas!

En helt annan sorts författare var Stieg Larsson. Tänk om han hade fått vara kvar och uppleva den succé som hans trilogi fick. Undrar också om han hade skrivit vidare och vad han sagt om att andra författare gjort det som han inte kunde. Nu har jag inte läst de böcker David Lagercrantz författat i serien, men något säger mig att Stieg Larsson inte hade gillat jakten på pengar och berömmelse. Hade han själv skrivit en fortsättning hade chansen varit större att jag läst. Trilogin var trots allt ganska bra innan hypen förstörde allt.

Ofta undrar jag vad som hade hänt om John Lennon fått leva. Om inte annat hade han med säkerhet spelat en viktig roll i samhällsdebatten, men självklart hade jag velat ha mer musik också. Lennon var bara 40 år när han dog och hade kunnat vara aktiv i många år till. Kanske fortfarande.

När jag och yngste sonen åkte bil igår lyssnade vi på Nirvana och konstaterade att det också är ett band vi gärna fått mer musik av. Det var liksom Kurt Cobain och hans röst som var grejen. Foo Fighters har jag aldrig tyckt lika mycket om.

Veckans kulturfråga v.22 2022

Det är studenttider och veckans kulturfråga handlar om böcker du tycker att just unga borde läsa innan de tar steget in i vuxenvärlden på riktigt. Det kan vara en bok du älskade som ung, en klassiker som håller ännu eller kanske en alldeles ny favorit.

Vilken bok passar fint som studentpresent?

Att ge bort böcker till studenter är självklart min grej. Eller ta bort studenter förresten, att ge bort böcker är min grej. En författare som jag tycker att alla ska känna till och som brukar passa unga läsare är Karin Boye. Dikterna är vackra, men även hennes roman Kallocain brukar gå hem. En fin present är Boye-asken från Novellix, kanske i kombination med fler dikter. Samlade dikter från 2018 är extra fin med hennes porträtt på omslaget.

Bland nyare böcker är Den hemliga historien av Donna Tartt en bok jag ofta ger bort. En bok av favoriten Kim Thúy passar också unga läsare. Kanske är Em eller Ru de jag tycker bäst om, men även Vi är fin. Andra presenttips är Tupac Shakurs diktsamling The Rose That Grew From Concrete och Kafka på stranden av Haruki Murakami.

Veckans kulturfråga v.21 2022

Igår skrev jag om tio lovande, unga författare som nominerats till Women’s Prize x Good Housekeeping Futures Award. De är alla kvinnor under 35 år och har publicerat minst en bok. I veckans kulturfråga vill jag att ni uppmärksammar er favoritförfattare bland de unga och lovande. Runt 35 är väl en rimlig gräns, vilket betyder att de ska vara födda tidigast andra halvan av 1986. I rättvisans namn tycker jag absolut att ni kan bortse från författarens kön liksom vilken genre hen skriver i. Viktigast är att deras böcker är bra!

Vilken lovande författare under 35 år är värd att läsa något av?

Som vanligt kom jag först på ingenting, sedan ingenting och därefter en rad författare. Det fick bli fyra stycken på listan idag.

Donia Saleh föddes 1996 och debuterade 2020 med Ya Leila på Albert Bonniers förlag. Boken fick stor uppmärksamhet och nominerades till såväl Borås Tidnings Debutantpris som Katapultpriset. Lite lurigt är det att lyfta fram en debutant, men hoppas verkligen att Saleh inte är ett litterärt one hit wonder.

Moa Backe Åstot föddes 1998 i Malmberget och har inte heller skrivit mer än en bok, men jag hoppas verkligen att det blir fler. Debuten Himlabrand nominerades bland annat till Augustpriset 2021 och Nordiska Rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2022.

Alice Oseman är född 1994 och mest känd för serien Heartstopper som just blivit tv-serie på Netflix. Jag har läst de två första böckerna och de är fantastiska. Även om seriealbumen främst vänder sig till unga läsare passar de utmärkt även för äldre.

Ocean Vuong föddes 1988 i Ho Chi Minh, Vietnam, men bor nu i USA. Hans böcker präglas dock av hans vietnamesiska ursprung. Kanske tycker jag mest om Vuong som poet; hans Natthimmel med kulhål är fantastisk. Även romanen En stund är vi vackra på jorden är väldigt bra.

Veckans kulturfråga v.20 2022

I helgen gick musiktävlingen Eurovision Song Contest av stapeln och jag tänkte att vi den här veckan ska ge oss ut på en kulturell resa i Europa. Någon koppling till just ESC är definitivt inte nödvändig. Däremot finns det ju en massa annan trevlig kultur att lyfta fram.

Vilken kultur från ett land som tävlade i Eurovision vill du lyfta fram?

Jag kan inte ett ord franska, men definierar mig ändå som någon slags frankofil. Anglofil också förvisso och får jag välja är det brittiskt och franskt som gäller. En fransk författare jag gillar, men inte läst något av på ett tag är Delphine de Vigan. Senaste boken heter Om det inte vore för dig och var fantastisk. I augusti kommer Där barnen är kungar. Det brittiska får representeras av fantastiska After Life av och med Ricky Gervais. En nattsvart, men också varm och faktiskt även rolig serie om en man som mister sin fru och planerar att supa ihjäl sig.

Lite otippat har jag också flera polska favoriter och då främst poeter. Jag tänker främst på Wisława Szymborska som tilldelades Nobelpriset 1996 och Adam Zagajewski som aldrig hann få det. En annan polsk favorit är Olga Tokarczuk som jag verkligen vill läsa mer av. Hittills har jag läst Styr din plog över de dödas ben och delar av Löparna.

Australien är ju faktiskt med i Eurovision och då vill jag passa på att lyfta fram en av förra årets bästa tv-serier The Newsreader  som utspelar sig på en tv-station på 80-talet. I mars avslöjades att det blir en andra säsong och det ser jag verkligen fram emot. En bra bok med några år på nacken som också blev tv-serie är The Slap av Christos Tsiolkas. Den utspelar sig i Melbourne och handlar om en grillfest där en man ger ett barn en örfil. Det är inte hans eget barn och gästerna på festen turas om att berätta sin version av händelsen och dess efterdyningar. Min absoluta favoritdystopi utspelar sig i samma stad i en tid då världen håller på att gå under av kärnvapen och de sista levande människorna finns i just Melbourne. Jag talar om On the Beach av Nevil Shute.

Veckans kulturfråga v.19 2022

Solen har visat sig ett bra tag nu, men den riktiga värmen har inte riktigt kommit. Jag har suttit ute en hel del, men vindarna är kalla. Ändå får solen mig att längta till sommaren. Veckans kulturfråga handlar om just det.

Vilken bok, film, tv-serie eller sång får dig att tänka på sommaren?

Sarah Dessen är en riktig sommarförfattare och just nu läser jag The Rest of the Story av Sarah Dessen, som finns på svenska med titeln Jag glömmer dig aldrig. Få kan som Dessen skapa en sommarkänsla och än så länge är det här en av hennes trevligaste böcker. Viss romatik, men mer familjerelationer och en sommarledighet med visst inslag av sommarjobb.

Sommarhits brukar kallas sommarplågor av en anledning och få sådana är några favoriter. Här finns en rolig lista över sommarplågor och även om det är en rätt kass låt kan även jag bli nostalgisk över sommaren 1994 och GES När vi gräver guld i USA.

En sång jag verkligen älskar och som ger mig sommarlängtan är Here comes the sun. Så fantastiskt med sol och värme efter en lång vinter.

Veckans kulturfråga v.18 2022

Igår avslöjades de nominerade till Årets bok 2022, ett pris som delats ut sedan 2016 av Bonniers Bokklubbar. Böckerna ska vara utgivna mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022 och de tolv nominerade väljs ut av en jury, som består av Bonniers Bokklubbars fem litteraturredaktörer. Därefter får läsarna säga sitt och den bok som flest röstar på får priset. Pre-corona har det delats ut på Bokmässan i Göteborg, men nu sker utdelningen först i oktober. Veckans kulturfrågor handlar om Årets bok.

Vilka av de böcker som nominerats har du läst och vilka vill du läsa?

Vilka böcker saknar du på listan?

Jag har läst fyra av de nominerade och av dem tycker jag bäst om Sara Osmans Allt vi inte sa. Även I dina händer av Malin Persson Giolito var mycket bra. Av de jag inte läst lockar flera till läsning. Sly har jag försökt mig på, men jag fastnade inte alls. Kanske får den en andra chans. Annars är jag mest sugen på att läsa Vattnets sötma av Nathan Harris och Räkna hjärtslag av Katarina Widholm, men jag vill faktiskt läsa dem alla. Riktigt så brukar det inte vara med de nominerade till Årets Bok, men det är kul att det blev så i år.

Däremot saknar jag (självklart) några titlar på listan. Märkligast tycker jag kanske det är att ingen av Sara Lövestams fantastiska böcker om Monika har nominerats. Ljudet av fötter kom visserligen ut precis på gränsen mellan förra årets nomineringsperiod och denna, men Bära och brista samt avslutande delen Nu levande har just släppts. En av de absolut bästa böcker jag läst i år är Helena von Zweigbergks 1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria och den hade jag gärna sett bland de nominerade. Sedan är Mhairi McFarlane alltid fantastisk och den senaste Sanningen kommer om natten var bättre än alla de tidigare. Bland deckarna är nog Polcirkeln av Liza Marklund den jag saknar mest. Inga nomineringar alls till Piratförlaget i år.

Veckans kulturfråga v.17 2022

Det finns böcker jag läser, tv-serier och filmer jag ser som verkligen inte håller hög kvalitet. Speciellt när det gäller tv-serier saknas ibland någon som helst kvalitet. Veckans kulturfråga handlar om kultur du tycker om, trots att du skäms lite för det.

Vilken kulturkonsumtion skäms du lite över?

Dags att ta fram skämskudden alltså och för mig handlar det om riktigt dålig reality-tv som jag inte riktigt kan låta bli att se. Senast handlar det om Love is Blind säsong 2 (och helt ärligt funderar jag på att se även serierna från Japan och Brasilien) och har just börjat se den på pappret ännu mer pinsamma The Ultimatum. Frågan är om jag egentligen fixar att se vidare, för det här är egentligen hemskt. Jag väljer bort serier som jag tycker går över gränsen och The Ultimatum balanserar verkligen på den. Att dejta andra framför sin partner även om båda är införstådda med det är rätt vidrigt.

Faktiskt är jag också lite sugen på att se American Song Contest, men det är också lite pinsamt att erkänna. Dessutom har jag redan börjat se Masked singer och den andra säsongen är minst lika underhållande som den första. I fredags gissade jag rätt på vem det var som gömde sig i riddardräkten och var alltså bättre än juryn.

I övrigt skäms jag faktiskt väldigt lite över den kultur jag konsumerar. Hur är det med dig?

Scroll to Top