Veckans kulturfråga

Veckans kulturfråga v.2 2022

Nytt år, nya möjligheter, nya läsupplevelser. I år har jag tagit det lugnt med läsutmaningarna, men några läsmål har jag. Ibland fullföljer jag dem, men långt ifrån alltid.

Vilka läsmål har du för 2022?

Även om antal böcker inte är viktigt har jag satt ett mål på 132 böcker. Jag mår dåligt när jag inte läser och därför hoppas jag kunna hålla ett hyfsat tempo. Ett annat mål är (som vanligt) att läsa böcker av författare från 25 länder förutom Sverige. Det har jag lyckats med de senaste åren. Då räknar jag författarens födelseland, inte var boken utspelar sig. Jag kommer att försöka hänga på Kaffe & Kulturs geografiska utmaning när det passar för att få lite inspiration.

Jag testar också en ny utmaning som jag döpt till Favorittolvan 2022 där jag ska återupptäcka gamla favoriter och/eller författare jag bra läst en bra bok av och vill läsa av.

Annars har jag inte så många mål. Troligen blir det några månadsutmaningar, i januari är det till exempel att läsa böcker jag inte hann med 2021. Sedan vill jag läsa mer på engelska än jag gjorde 2021.

Mina läsmål för 2022 finns samlade här

Veckans kulturfråga v.1 2022

Jag har just utvärderat läsåret 2021 och tänkte avsluta med en kulturfråga. Statistiken visar att jag 2021 läste böcker av 59 författare jag aldrig läst något av förut och därmed upptäckte många nya favoriter. Säkerligen har även ni hittat för er nya författare. Veckans kulturfråga lyder därför:

Vilken för dig ny favoritförfattare upptäckte du 2021?

Det finns som sagt många att välja mellan, men den jag vill lyfta fram är Vigdis Hjorth som jag definitivt vill läsa mer av. Årets sista bok blev Senseis portfölj av Hiromi Kawakami som var en trevlig ny bekantskap. Jag är också glad att jag äntligen läste något av Philip Teir, det kommer jag helt klart att göra igen.

Veckans kulturfråga v.52 2021

Förra veckan handlade det om om årets bästa böcker och nu är det dags att sammanfatta hela kulturåret 2021. Berätta om tv-serier, filmer, föreställningar, musik eller kanske konst som du upplevt i år.

Vilka var årets bästa kulturupplevelser?

Kultur utanför hemmet har det inte blivit så mycket, men jag har hunnit se två bra pjäser. Bäst var Sex roller söker en författare på Backa Teater, en absurd, surrealistisk och knivskarp skildring av en familjs sönderfall.

Många tv-serier har det blivit och jag kommer att ägna mer tid åt att utvärdera tv-året. Jag vill dock lyfta fram The Newsreader som jag ganska nyss såg och charmiga Pørni.

Filmer har jag som vanligt sett alldeles för få, men jag måste nämna fantastiska The Father med Anthony Hopkins i huvudrollen. Han belönades mycket välförtjänt med en Oscar för bästa manliga huvudroll.

 

Veckans kulturfråga v.51 2021

Årets näst sista onsdag och vad passar bättre än att fundera över årets bästa läsning? Veckans kulturfråga lyder:

Vilken är den bästa boken du läst i år?

Jag är egentligen inte redo att summera året riktigt ännu, men bjuder ändå på en trio fantastiska böcker jag läst i år och som också kom ut i år.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson är en spänningsroman utöver det vanliga. Välskriven och riktigt bra.

Den sista migrationen av Charlotte McConaghy är en skrämmande dystopi om en framtida värld där människan tagit död på i princip alla djur.

Em av Kim Thúy är en helt otrolig roman om ett fruktansvärt krig och dess följder. Det finns ingen annan författare som väljer orden med en sådan omsorg som Thúy.

 

Fem låtar om Göteborg

Musik den här veckan och det blir fem låtar om min hemstad Göteborg. Egentligen hade jag kunnat fylla den med fem låtar av stadens kung Håkan Hellström, men så här blev det istället.

Snart skiner Poseidon med Joel Alme får mig alltid att längta efter ett fullsatt Ullevi. Tonarten lämnar en del att önska och egentligen är den för svår för en fotbollspublik, men den funkar utmärkt ändå. Det var länge sedan jag skrålade till den på plats, men en gång blåvit, alltid blåvit. Självklart glömmer jag aldrig änglarna.

Valborg med Håkan Hellström måste självklart vara med. En fantastisk låt vars enda fel är de grönsvarta gårdarna och fantasin om att ett gäng makrillar skulle ge Änglarna pisk. Det kommer självklart inte att hända, men att någon blir kär i Azaleadalen är däremot mycket sannolikt liksom att vädergudarna bjuder på ett pissigt vårregn.

NERÅT/UPPÅT med Miriam Bryant  handlar om det fula i Göteborg, men det är okej för den som bor här att lyfta bristerna på ett kärleksfullt sätt. Det är verkligen en blandning av fult och fint, men sällan utan charm. Och så grävandet. Detta jäkla grävande.

Aldrig långt bort med Timo Räisenen är en stämningsfull sång om kärleken och staden eller snarare kärleken till staden som aldrig gör sig till. Som numera boende i en kranskommun kan jag skriva under på att det alltid är min stad även om jag lämnat den för andra gator och torg.

Gothenburg med Maia Hirasawa handlar om att lämna och komma åter. Om hur en stad man tröttnat på faktiskt kan bli något helt annat. Ibland saknar jag min ungdoms stad och livet i Majorna, men jag blir faktiskt mer och mer tveksam till om jag någonsin kommer att flytta tilllbaka. Det är fortfarande min stad, men jag älskar också tystnaden här ute i skogen.

 

Och som bonus blir det Göteborg med Thomas Stenström som befinner sig tillräckligt långt från Göteborg för att bli nostalgisk.

 

Photo by Michael Erhardsson from Pexels

Veckans kulturfråga v.50 2021

Julen närmar sig med stormsteg och vi har redan passerat Lucia. Hög tid att ge sig på julböckerna alltså!

Vilka julböcker läser du i år?

Några titlar har jag redan hunnit med, som Jul på det lilla hotellet vid havet av Jenny Colgan, en bok som gav mig det jag förväntade mig. Tillräckligt trevlig för att vara läsvärd alltså, men det krävs att du läst de tidigare böckerna i serien då det är karaktärernas utveckling som är hela grejen. Bättre var Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri och just nu är jag mitt i Jul i strandhuset av Veronica Henry som verkar lovande om än i smörigaste laget.

Andra böcker jag planerar att läsa är till exempel Projekt jul av Cathy Bramley och En storm i vintertid av Camilla Davidsson. Kanske blir det också i år jag äntligen läser Juldagar av Jeanette Winterson. Jag köpte den för två år sedan, läste några sidor förra året och glömde sedan bort den. Inte för att den verkar dålig, för Winterson är alltid bra, men för att det blev för körigt inför jul och efter jul kändes det konstigt att läsa vidare.

Veckans kulturfråga v.47 2021

Onsdag igen och dags för veckans kulturfråga. Just nu går tiden otroligt snabbt och samtidigt väldigt långsamt. Förra veckan kändes hur lång som helst, men det är ändå märkligt vad snabbt hösten gått. Snart är vi igenom november och på söndag är det första advent.

I måndags delade Augustpriset ut i tre kategorier, men dagens fråga handlar om gamla vinnare.

Vilken av de böcker som tilldelats Augustpriset vill du lyfta fram?

Idag är det verkligen omöjligt att välja en titel, så jag har valt en i varje kategori.

Bland barn- och ungdomsböckerna har jag många favoriter, men vill lyfta Pojkarna av Jessica Schiefauer som var så otroligt nyskapande när den kom. Nu var det ett tag sedan jag läste den, men jag är faktiskt sugen på omläsning och kanske också att använda den i undervisningen. Det var ett tag sedan.

Jag läser få böcker i kategorin för fackböcker, men en som verkligen berörde är Ett jävla solsken av Fatima Bremmer, som tilldelades priset 2017.  Porträtten av Ester Blenda Nordström är komplext och intressant. En kvinna som jag är glad lyftes fram och återupptäcktes.

När det gäller den bästa skönlitterära boken var det ett näst intill omöjligt val, men jag valde till slut Sorgegondolen av Tomas Tranströmer, som utsågs till bästa skönlitterära bok 1996. Främsta anledningen är att det var ungefär då jag upptäckte Tranströmer och han har sedan dess gått vid min sida.

Osäker på vilka som vunnit? Listan hittar du här.

Veckans kulturfråga v.46 2021

Mörker är inte min grej. Inte heller kyla, grå himmel eller regn. Vi är inne i november, därefter följer mörv (den extramånad mellan november och december som paret Berglin brukar ha med i sina kalendrar) och så blir det december. Sammantaget är det egentligen bara en fråga jag vill ha svar på just nu:

Vad är dina bästa tips för att överleva fram till julledigheten?

Jag vet ju i teorin hur jag borde göra. Gå upp tidigt och vara ute när det är ljust. I praktiken blir det inte alls så, då jag alltid är megatrött på morgonen och inte speciellt sugen på att gå ut i regnet. Det som funkar just nu är glögg, pepparkakor, lussekatter och lättsamma tv-serier. Jag har också bokat ett extra yogapass på lördag förmiddag, vilket jag rimligen kommer att ångra när jag måste gå upp tidigt. Är det något jag avskyr så är det att gå upp tidigt och då blir det ju ännu färre timmar med ljus.

Snart ska jag ge mig på julböcker och julfilmer, men tills dess har jag läst deckare för första gången på länge. Om ni inte har läst så rekommenderar jag varmt Christina Wahldéns serie om poliserna  Bluey och Jess i Darwin. Jag läste just ut Nämn inte de döda och har påbörjat Cyklonvarning där julen närmar sig. Glädjande nog kommer del tre i serien redan i januari.

 

 

Veckans kulturfråga v.45 2021

För några veckor sedan handlade det om böcker om och från Afrika och jag tänker att vi reser vidare runt jorden. Idag får en annan världsdel stå i centrum:

Vilken författare som skriver om Asien är din favorit?

Det är svårt nog att välja bland författare från ett land och en hel världsdel betyder att väldigt många bra författare väljs bort. Jag har valt att lyfta fram två väldigt olika författare. Dels Mohsin Hamid från Pakistan, som bland annat skrivit Den ovillige fundamentalisten och Exit West. Två riktigt bra och intressanta böcker. Helt andra böcker skriver Kevin Kwan som kanske är mest känd för trilogin om de rikaste i Singapore som inleds med Crazy Rich Asians. Underhållande, men faktiskt inte alls så ytligt som man kan tro. Jag gillar att blanda högt och lågt när det kommer till läsning. Det finns pärlor i alla genrer.

 

 

Veckans kulturfråga v.44

Idag handlar kulturfrågan om musik. Inspirationen är dels debatten om gangsterrap, men också samtal och jämförelser i familjen O. Det handlar om musiken och texterna i de låtar vi lyssnar på och vad som egentligen är viktigast. Spelar det någon roll vad sångarna sjunger, eller är det melodierna som är viktigast. Vi har märkt att familjen O delas i två läger, de som gillar musik för att melodin är bra, men knappt vet vad texterna handlar om och de som primärt lyssnar på texten och tycker att det är det viktigaste.

Vad fokuserar du på när du lyssnar på musik, melodin eller texten?

Jag är en textmänniska helt klart. I veckan lyssnade jag och maken på The Beatles när vi lagade middag och låten Run for your life spelades. Maken nynnade med, men jag påpekade att musiken visserligen var bra, men att texten var gräslig. “Jaha, vad sjunger de då?”, undrade maken, som aldrig hade reflekterat över textrader som “Well, I’d rather see you dead, little girl, than to be with another man” eller “Catch you with another man, that’s the end, little girl”.

När jag väljer musik för att t.ex. få mig på bättre humör, eller lugna mig är det utifrån texterna jag väljer. En låt som alltid får mig att orka kämpa lite till är Stuck in a moment med U2, där texten bland annat lyder:

I never thought you were a fool
But darling, look at you
You gotta stand up straight, carry your own weight
These tears are going nowhere baby

You’ve got to get yourself together
You’ve got stuck in a moment
And now you can’t get out of it
Don’t say that later will be better
Now you’re stuck in a moment
And you can’t get out of it

 

Ord som påminner mig om att det inte är speciellt fruktbart att älta och fastna i saker. “Skärp dig” sjunger Bono, fast på ett trevligare sätt. På samma sätt kan det vara rätt skönt att få sjunga högt till Lily Allens Fuck you för att bli av med frustration. Sedan kan jag skita i texten ibland och till och med acceptera drogromantiken i favoritlåten Who says med John Mayor.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: