Veckans kulturfråga

Veckans kulturfråga v.48 2020

I måndags delades Augustpriset ut, förra veckan The Booker Prize och i början av december är det dags för Nobelpriset. Detta är bakgrunden till veckans tvådelade fråga.

Brukar du följa utdelningen av litterära priser? Vilket pris fokuserar du i så fall mest på?

 

Jag är som ni kanske har märkt, en riktig prisnörd och följer noga såväl nomineringslistor som vinnare. Trots att Nobelpriset mist en del av sin forna glans är det ett pris som jag fokuserar mycket på när jag väljer vad jag ska läsa. Årets vinnare Louise Glück står på tur.

Veckans kulturfråga v.47 2020

USA har stått i centrum den senaste tiden och därför är det dit vi beger oss i dagens kulturfråga som lyder.

Vilken amerikansk författare är din favorit?

 

Omöjligt att välja en som vanligt. Ber om ursäkt för att frågan återigen antyder att det vore möjligt. Jag väljer själv en favorit som kanske inte är min favorit alla kategorier, men som känns extra aktuell nu, nämligen Curtis Sittenfeld. Hennes senaste bok Rodham är en autofiktiv och kontrafaktisk roman om hur livet för Hillary Rodham hade varit om hon inte gift sig med Bill Clinton. Mycket intressant. Min favorit av hennes böcker är en annan autofiktiv bok om ett amerikanskt presidentpar, nämligen American Wife om Laura och George W Bush.

Sedan måste jag, som vanligt, bryta mina egna regler och skriva om en författare till nämligen Philip Roth. En man som tillhörde en stor generation författare och vars Konspirationen mot Amerika är ruskigt aktuell. Bäst av de böcker jag läst är dock Indignation.

Veckans kulturfråga v.45 2020

I november är tanken att jag ska läsa hyllvärmare och sådana finns det många här hemma. Nu är frågan vilken bok jag ska prioritera. Veckans fråga handlar om böcker som du vill läsa, men som ändå förblir olästa.

Vilken bok i din hylla har stått där väldigt längre trots att du egentligen vill läsa den?

 

Det är som sagt ganska många böcker som jag köpt för att jag verkligen vill läsa dem direkt, men som av någon märklig anledning ändå står kvar i hyllan olästa. En bok jag har som mål att ta tag i under november månad är Middlesex av Jeffrey Eugenides som jag tror är en perfekt bok för mig. Återstår att se om jag äntligen lyckas få tummen ur att läsa den.

Veckans kulturfråga v.44 2020

I söndags ställde vi om klockan till vintertid och det är verkligen mörkt och höst på riktigt. Hösten är helt okej de få dagar det inte regnar på tvären här i göteborgstrakten, men mörkret har jag svårt att klara av. Veckans kulturfråga handlar dock om att lyfta bra saker med hösten och då i kulturell form. Det kan vara böcker, filmer, tv-serier, sånger eller något annat kulturellt.

Vilka är dina favoritskildringar av hösten?

 

Hösten är som vackrast när den visar all sin färgprakt och serier som utspelar sig i nordöstra USA brukar vara extra höstvackra. I serien Gilmore Girls, som utspelar sig i Connecticut är det nästan alltid höst eller möjligen vinter.

När det gäller höstböcker så vill jag lyfta charmiga Ett litet steg på vägen av Jenny Fagerlund som faktiskt får mig att uppskatta hösten och nästan få mig att drömma om vildmarksvandringar. Men bara nästan.

En sång som jag absolut älskade som barn är Höstvisa med text av Tove Jansson och musik av Erna Tauro. Självklart ska det vara Arja Saijonmaas version.

 

Veckans kulturfråga v.42 2020

Det är prisernas tid och förra veckan avslöjades såväl årets nobelpristagare i litteratur som vem som skrivit årets bok enligt de som röstat till priset med samma namn. Årets bok alltså. Sedan finns det författare som får väldigt lite uppmärksamhet och aldrig vinner några priser. De ska få stå i centrum den här veckan när jag vill ha svar på följande:

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?

Vad gör hen så bra?

 

Grégoire Delacourt är en fransk författare som hittills skrivit sju böcker, varav fem getts ut på svenska av Sekwa förlag. Fem böcker som alla är bra och två av dem är helt fantastiska. Det är Kärlekens fyra årstider och Författaren i familjen. Känslosamma, välskrivna, annorlunda och väldigt franska. Nu är det visserligen så att Delacourt verkar vara ganska populär världen över, i alla fall har hans genombrottsbok Allt jag önskar mig från 2012 översatts till fler än 20 språk. Jag tycker ändå att han får på tok för lite uppmärksamhet.

Veckans kulturfråga v.41 2020

Jag har fokus på pristagare i oktober och trots allt tillhör ändå Nobelpriset de största priserna. Många märkliga pristagare har det blivit genom åren, men också många riktigt bra. Imorgon avslöjas vem som får priset 2020.

Veckan kulturfråga handlar dock om de som redan prisats och lyder:

Vem är din favorit bland tidigare Nobelpristagare i litteratur? 

 

Om jag måste välja en blir det Tomas Tranströmer som fick priset 2011. Jag grät när hans namn avslöjades och hade elever runt mig som en gång för alla övertygades om att jag är lite, lite galen. Men det finns många bra författare bland pristagarna, det gör det. Får jag nämna några till? Klart jag får, regler är till för att tänjas. Då måste jag lyfta fram Pearl S Buck, som jag tror var den första Nobelpristagare jag läste något av och Olga Tokarczuk som var den senaste för mig nya pristagare som jag läste något av.

 

Veckans kulturfråga v.40 2020

Sista onsdagen i september och snart är det höst på riktigt. Det enda positiva jag kan komma på med hösten är att träden blir vackra. Läser gör jag helst utomhus i solen, men jag får väl öva på att läsa i min läsfåtölj. Veckans kulturfråga handlar om läsplatser och lyder.

Var läser du helst? Vilka tillbehör behövs för att skapa den perfekta lässtunden? 

 

Jag läser som sagt helst på vår stora veranda i utomhussoffan. Sent på säsongen köpte vi dessutom en hammock som har potential att bli nästa års ultimata läsplats. Ett annat ställe som är fint att läsa på är vårt växthus som innehåller fyra härliga rottingfåtöljer. Oftast läser jag dock i sängen, men det funkar helt ärligt sådär eftersom det snarare är regel än undantag att jag somnar.

Vad behövs för att lässtunden ska bli perfekt? Om det är inomhus vill jag ha en mysig filt kring mig och en bra läslampa är bra att ha om jag inte läser e-böcker. Utomhus är det viktigt med kall dryck för att inte bli för varm. Är det en solig sommarkväll funkar vin perfekt, medan te funkar bättre inomhus på hösten.

 

Svara gärna i en kommentar, i ett blogginlägg eller på sociala medier. Tagga gärna in @enligto så att jag hittar era svar.

Veckans kulturfråga v. 39 2020

I helgen är det dags för årets Bokmässa, som tyvärr är i digital form. Det får mig ändå att tänka på alla fantastiska författare jag lyssnat till och de jag fått äran att träffa. Som vanligt kan jag inte hålla mig till en fråga, utan det blir tre.

Vilken författarsamtal är det bästa du lyssnat på?

Vilken författare är du mest glad över att ha träffat?

Vilken författare drömmer du om att lyssna till och/eller träffa?

 

Tema författarmöten alltså!

Det är väldigt svårt att välja mellan de författarframträdanden jag lyssnat till och jag måste välja två. Dels Chimamanda Ngozi Adichies inledningstal på Stockholm Literature som var helt fantastiskt och Abdellah Taïas seminarium på Bokmässan 2016. Jag har sedan lyssnat på de båda författarna en gång till vardera, men första gången var något speciellt.

Möten då. Att ha fått träffa Kim Thúy och tillsammans med henne bokcirklat hennes fantastiska bok Vi är en så otrolig upplevelse att jag nästan inte tror att den är sann.

En författare jag drömmer om att lyssna till är Nina Bouraoui. Jag hade en biljett till ett framträdande i Stockholm för några år sedan, men lyckades inte få ledigt och kunde därför inte åka dit. Det var bittert, men förhoppningsvis kommer det en ny chans någongång.

Nu ser jag fram emot att få veta vilka författarmöten du varit med om och drömmer om.

 

Veckans kulturfråga v. 38 2020

Regn och höstrusk är något vi får stå ut med den närmaste tiden och då passar det perfekt att titta på en bra tv-serie. Jag önskar mig därför tips på bra och sevärda tv-serier, gärna någon som har premiär i höst.

Vilken tv-serie planerar du att se i höst?

 

Som vanligt kan jag inte följa mina egna regler, utan har valt två serier. En som är helt ny och har premiär snart och en vars andra säsong släpps i dagarna.

Ratched är tv-serien om nurse Ratched från Gökboet. Det utspelar sig 1947 och vi får veta hur hon blir den där rätt läskiga sjuksköterskan som inte verkar bry sig det minsta om sina patienter. Första säsongen har snart premiär på Netflix.

Älska mig var en av de bästa serier jag såg förra året och nu kommer andra säsongen på viaplay. Tv-serien är skapad av Josephine Bornebusch som också spelar huvudrollen. Tyvärr är det lika få avsnitt den här säsongen som förra och bara två av de sex avsnitten har hittills släppts. När alla finns på plats ska jag njuta av dem.

 

Nu är det din tur att besvara frågan. Är du mest sugen på att se en ny serie i höst, eller satsar du på någon gammal favorit? Skriv ditt svar i en kommentar, på din blogg eller sociala medier. Lämna gärna en länk så att jag och andra kan ta del av ditt inlägg.

Veckans kulturfråga v. 37 2020

Onsdag igen och halva veckan har gått. För mig går måndagar alltid av bara farten, medan tisdagar alltid känns tunga och när onsdagen gått känns det som att veckan är över. Just i år har jag ett mördarschema på fredagar, så avslutet är lite tungt, men det gör å andra sidan att helgen känns välförtjänt. Men nu är det inte veckans dagar eller ens favoritveckodagar som veckans kulturfråga handlar om. Den handlar istället om poeter och deras verk.

Vem är din favoritpoet och vilken av hens dikter vill du lyfta fram?

 

Jag presenterade tio favoriter i söndags och egentligen har jag många fler favoriter än så. Jag fuskar därför och presenterar en favorit som inte fick plats bland de tio, även om det nog är Tranströmer eller Szymborska som jag skulle hävda är mina favorit om någon tvingade mig att välja.

Vizma Belševica var en lettisk poet som föddes i Riga 1931. Jag kom i kontakt med hennes dikter via samlingen Kärleksdikter i urval av Per Wästberg och föll pladask. Den samlingen är för övrigt en av de bästa antologier jag läst med ett fantastiskt urval av en poet som delar min smak gällande poesi.

I samlingen Kärlek helt enkelt utgiven 1992 av Natur och Kultur, innehållande dikter från flera samlingar, finns dikten “Enkla rader” ur Havet brinner (1966) som på få rader och med ganska vardagligt språk lyckas berätta massor.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: