Månad: juli 2021

Fem böcker om åldersblind vänskap

Vänskap är ett vanligt tema i böckernas värld och inte sällan stöter jag på oväntad vänskap mellan en ung och en mycket äldre person. Fem sådana listar jag idag. Som bonus vill jag slänga in filmen En oväntad vänskap, som visserligen handlar om en anställd och hans chef, men visst är det ändå äkta vänskap som växer fram?! Även om det egentligen är en bok vill jag ändå lyfta fram filmatiseringen av Emil i Lönneberga, där vänskapen mellan Emil och Alfred skildras så himla fint.

Här finns fler fina vänskapsförhållanden:

Jag lever, tror jag av Christine Lundgren handlar om Kim, vars bästa vän Moa tagit sitt liv. Kim har svårt att sova och besöker kyrkogården om nätterna. Där träffar hon Stig, en äldre man vars fru Astrid dött fem år tidigare. En fin vänskap växer fram.

I Dina färger var blå av Marcus Jarl var en av de finaste ingredienserna vänskapen mellan huvudpersonen Lina och hennes chef Astrid. När Lina upplever att vännerna sviker finns Astrid där och de följs åt under många år.

I både En stark nolla och Ljudet av fötter skriver Sara Lövestam och Texas och Monika som är grannar och dessutom vänner. Det handlar inte bara om att Texas söker trygghet hos en vuxen, utan om mer än så.

Jag skulle vilja läsa om Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, men minns att jag tyckte mycket om vänskapen mellan Veronika och grannen Astrid (väldigt vad populärt det verkar vara att döpa äldre damer till just det).

Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström handlar om Klara som just tagit studenten och arbetar extra inom hemtjänsten. Där träffar hon Klara, en äldre konstnär som får Klara att våga ta sin konst på allvar.

 

 

The Knife of never letting go

När jag letade dystopier från unga upptäckte jag Patrick Ness serie Chaos Walking och läste därför den första boken The Knife of never letting go. Den har också översatts till svenska och heter då Tystnaden i bruset, men verkar svår att få tag på. Efter läsningen upptäckte jag att Chaos Walking filmatiserats och går på bio just nu. Nyutgåva skulle alltså kunna vara på gång även på svenska. Den engelska utgåvan jag har är en jubileumsutgåva från 2018, då boken var 10 år och det finns också en alldeles ny utgåva med filmomslag (självklart)

I The Knife of never letting go träffar vi Todd Hewitt, en tolvårig kille som bor i den lilla byn Prentisstown i en framtida, mycket märklig värld på en planet som heter just New World. Pretisstown befolkas endast av ett fåtal män och alla kvinnor är döda sedan länge. Ledaren i Prentisstown menar att det lilla samhället är det sista kvarvarande i världen och där är Todd den yngste invånaren. Han ska snart fylla 13 och då blir han en man, men än så länge är han en pojke.

Något som också är annorlunda i Prentisstown är att allas tankar hörs, något som kallas The Noise, “oljudet”. Det betyder att Todd under sina promenader får veta vad hans hund tänker, vad djuren han passerar har för tankar och inne i byn hörs alla mäns tankar som ett ständigt sorl. Stressande helt klart och jakten på tystnad är ständig, men omöjlig. Under en promenad med sin hund (som mest tänker på att bajsa) hittar Todd först ett ställe som är totalt tyst och sedan ser han något han aldrig sett förut nämligen en flicka. Detta trots att det inte ska finnas några kvinnor eller flickor kvar i New World. Enligt den historia Prentisstowns borgmästare håller sig till drabbades befolkningen av en sjukdom som skapade oljudet hos män och dessutom dödade alla kvinnor. Smittan skylls på planetens ursprungsbefolkning Spackle och de är nu i princip utrotade.

The Knife of letting go låter oss följa Todd flykt från Prentisstown. Tillsammans med sin hund Manchee och Viola, som flickan heter, ska han ta sig till huvudstaden Haven där det ska finnas andra människor och dessutom ett botemedel mot oljudet. Det visar sig nämligen att världen är bra mycket mer befolkad än vad Prentisstowns ledare vill göra gällande och det blir en äventyrsfylld vandring till Haven med några av Prentisstowns mäktigaste män i hasorna. Mycket spännande och mycket välskrivet. Dessutom med en rejäl cliffhanger i slutet. Det betyder att jag absolut vill läsa vidare i trilogin. En bok som rekommenderas varmt.

Veckans kulturfråga v. 30 2021

En dag sent, men idag kommer veckans kulturfråga. Förra veckan handlade det om kvinnonamn i titeln, så för jämställdhetens skull får det bli mansnamn den här veckan.

Vilka böcker med mansnamn i titeln vill du lyfta fram?

Fvonk av Erlend Loe handlar om en märklig namn som heter just Fvonk. Fvonk jobbade tidigare hos Gång- och motionsförbundet, men nu är han arbetslös och ganska deprimerad. För att få in lite extra pengar bestämmer han sig för att hyra ut ett rum och in flyttar en hemlig man som är väldigt lik statsminister Jens Stoltenberg.

Ett vanligare namn är Vincent och det finns i titeln på Christoffer Carlssons debutroman Fallet Vincent Franke som kom ut 2010. Den handlar om just Vincent Franke, men kanske ännu mer om beroende och vad det gör med människor. Vincent är beroende av morfin och drogen spelar huvudrollen i hans liv.

 

 

Som man sår

Jag minns fortfarande när jag läste Det fördolda, första boken om Sebastian Bergman av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. När jag läste sista sidan var jag tvungen att direkt börja med uppföljaren. Boken slutade nämligen med en gigantisk cliffhanger. När jag läser mitt inlägg nu i efterhand verkar jag lite osäker på riktigt vad det är som gör Det fördolda så himla bra och är inne på att det handlar om karaktärerna och så känner jag fortfarande när jag nu läst Som man sår, den sjunde delen i serien som just kommit ut. Även den slutar för övrigt med ett par cliffhangers av gigantiska mått, men den här gången kan jag tyvärr inte läsa vidare direkt. Till dig som inte läst serien ännu har jag två tips. För det första måste du läsa böckerna i ordning och kanske ska du vänta tills serien är komplett så att du inte tvingas pausa.

Som man sår utspelar sig tre år efter händelserna i förra boken En högre rättvisa. Vanja har tagit över som chef för Riksmord efter Torkel, som mest sitter hemma och super i sin ensamhet. Sebastian Bergman jobbar inte längre inom polisen, utan driver en privat mottagning som terapeut. Han har ett förhållande med Ursula, som fortfarande är kvar på Riksmord. Det är också Billy som snart ska bli pappa och gör allt för att försöka hålla tillbaka sin mycket destruktiva sida.

Själva fallet som Riksmord tar sig an handlar om en rad mord utförda av en prickskytt i det lilla samhället Kungshamn. Vi får också följa med på en klassåterträff och det verkar finnas ett samband mellan den och morden. När upplösningen sker blir jag först lite besviken, men självklart är Hjorth och Rosenfeldt inte författare som nöjer sig med en enkel förklaring och ett simpelt slut. Boken tar fart igenom och hej vad det går. Mycket spännande och inte minst intressant hur trådar knyts ihop och nya läggs ut. Det är definitivt upplagt för en helt fantastisk upplösning i nästa bok som blir seriens sista.

Jag skriver medvetet väldigt lite om bokens innehåll då en stor del av behållningen handlar just om att bli överraskad. Fallet med prickskytten är en del, men karaktärernas utveckling är central i boken. Dels har Sebastian Bergman försökt att starta ett nytt liv när han nu blivit morfar. Han jobbar mindre och försöker verkligen vara delaktig. Det är lätt att älska ett barnbarn, men kärleken påminner honom om den dotter han förlorade i tsunamin 2004 och han får enormt dåligt samvete. Även Torkel och Billy har sina spår och Vanja är som alltid spännande att följa. Läs säger jag och glöm inte mitt inledande råd att läsa serien i ordning.

Bookerprisets långa lista 2021

Idag presenterade The Booker Prize 2021 sin långa listan “The Booker Dozen” som alltid består av 13 titlar. Kravet för att nomineras till The Booker Prize är att boken som nomineras är skriven på engelska och utgiven i Storbritannien (UK) eller Irland under det senaste året. För böcker som översatts till engelska finns istället The International Booker Prize, som senast delades ut till Daniel Diop i juni.

2021 består den långa listan av följande titlar:

A Passage NorthAnuk Arudpragasam, (Granta Books, Granta Publications)

Anuk Arudpragasam är tamil från Sri Lanka, men bor i USA. A Passage North är hans andra bok och den handlar om Krishnan som reser från Colombo till de krigshärjade norra delarna av landet för att vara med på sin mormor/farmors begravning. Det är också en bok som skildrar det långvariga inbördeskriget och dess konsekvenser. Det låter som en bra bok, men kanske lockar Arudpragasams debut The Story of a Brief Marriage ännu mer. Oavsett en författare jag vill upptäcka.

Second place, Rachel Cusk, (Faber)

Jag har tänkt läsa något av Rachel Cusk länge, men det har ännu inte blivit av. Någonting med det autofiktiva gör mig skeptisk, men hon finns med i min Boktolva så snart är det dags. Kanske blir det då Second Place jag läser. Boken handlar om en kvinna som bjuder en känd konstnär att bo i hennes gäststuga. Boken tar upp teman som könsroller, makt och självklart konst.

The PromiseDamon Galgut, (Chatto & Windus, Vintage, PRH)

Damon Galgut har skrivit en lång rad böcker som översatts till 16 språk. Han ses som en av de stora författarna i Sydafrika idag. Senaste boken The Promise beskriver en familjs sammanbrott. Familjen äger en farm utanför Pretoria och samlas för en begravning. De yngre familjemedlemmarna avskyr allt som de äldre står för och konflikten som följer verkar handla både om familjen i sig och Sydafrikas fortsatta ojämlikhet. Låter intressant.

The Sweetness of Water, Nathan Harris (Tinder Press, Headline, Hachette Book Group)

The Sweetness of Water är ännu en bok om det amerikanska inbördeskriget, men i sin debut låter Nathan Harris oss följa två nyss frigivna bröder som återvänder till samma arbetsgivare för att arbeta som fria män. Även om böcker om just den här platsen och tiden inte brukar få mig att jubla låter det här riktigt intressant.

Klara and the SunKazuo Ishiguro (Faber)

Någonting har gjort att jag undvikit Ishiguros senaste böcker. Kanske för att han rört sig inom genrer som fantasy och sci/fi, som i princip aldrig är min kopp te. Berättelsen om den artificiella människan Klara har inte lockat mig, men kanske ska jag ge den en chans. Boken har givits ut på svenska av Wahlström & Widstrand och heter då självklart Klara och solen.

An IslandKaren Jennings (Holland House Books)

Karen Jennings är en sydafrikansk författare och An Island är hennes debutroman. Den handlar om Samuel som bor ensam på en ö och trivs med det. En dag spolas en ung flykting upp på stranden och bådas liv förändras. Även om jag inte hittar så mycket information om den här boken låter de teman som tas upp intressanta. Just den öde ön och mötet mellan två människor lockar till läsning.

A Town Called SolaceMary Lawson (Chatto & Windus, Vintage, PRH)

A Town Called Solace utspelar sig i norra Ontario 1972 och handlar om tre vad det verkar mycket olika karaktärer. En 8-årig flicka, en nyskild, arbetslös och nyinflyttad man och en äldre kvinna som snart ska dö och inte kan sluta tänka på ett 30 år gammalt brott. Mary Lawson kommer från Kanada och bor i just Ontario, vars landsbygd ofta står för miljön i hennes böcker. Är det här välskrivet, vilket det torde vara om boken nomineras till The Booker Prize, kan det här vara en riktigt intressant historia.

No One is Talking About ThisPatricia Lockwood (Bloomsbury Circus, Bloomsbury Publishing)

Den här boken dyker upp överallt och är även nominerad till Women’s Prize for Fiction. Jag vill läsa. Tror jag. Boken handlar om en kvinna som blivit känd via sociala medier och författaren funderar över hur mobiltelefoner och sociala medier påverkar vårt liv. Många är de som lyft fram den höga kvaliteten i Lockwoods språk och sätt att skriva och jag blir nyfiken.

The Fortune MenNadifa Mohamed (Viking, Penguin General, PRH)

Ännu en författare som stått länge på min läslista och som jag nu påminns om. Senaste boken utspelar sig i början av 50-talet och handlar om Mahmood Mattan, en affärsman som balanserar på laglighetens gräns och inte sällan går över den. Vad jag förstår finns det en verklig historia som ligger till grund för romanen om en man som oskyldig döms och avrättas för mord.

BewildermentRichard Powers (Hutchinson Heinemann, PRH)

Richard Powers har skrivit tolv romaner innan den här och både vunnit och nominerats till stora litteraturpriser. Jag har aldrig haft någon längtan efter att läsa något av honom, men kanske bör omvärdera. Senaste boken Bewilderment låter som ett intressant och annorlunda porträtt av en man och hans son.

China RoomSunjeev Sahota (Harvill Secker, Vintage, PRH)

Sunjeev Sahota tar oss med till Punjab år 1929 där en ung brud försöker få reda på sin blivande makes identitet. Tre kvinnor ska samtidigt gifta sig med tre bröder och än så länge tillbringar kvinnorna sin tid i familjens “china room” som är ett undanskymt rum på farmen. Jag försöker läsa mig till mer om vad boken egentligen handlar om, men det är lite vagt. Miljön och tiden lockar dock.

Great CircleMaggie Shipstead (Doubleday, Transworld Publishers, PRH)

Maggie Shipsteads tredje roman handlar om en vild, föräldralös flicka i 20-talets USA, som blir pilot som vuxen och sedan försvinner spårlöst. Många år senare ska en kvinna spela rollen som den försvunna poeten och börjar då undersöka vad som egentligen hände. Det är låter som en spännande bok som kan passa mig.

Light PerpetualFrancis Spufford (Faber)

Böcker om krig tar sig ofta in på de stora litteraturprisernas listor, men Francis Spuffords Light Perpetual verkar vara en väldigt annorlunda sådan. Han berättar om en tysk raketbomb som 1944 landar i London och förändrar livet för fem unga människor, men också om ett alternativt händelseförlopp där bomben aldrig når marken. Spufford utgår ifrån en verklig händelse och förändrar den sedan. Det låter som en annorlunda och spännande bok.

 

14 september presenteras den korta listan, som brukar bestå av 6 titlar.

Jag lockas mest av böckerna av Anuk Arudpragasam, Damon Galgut, Nathan Harris, Richard Powers, Maggie Shipstead och Francis Spufford.

Har du läst några av de nominerade böckerna? Vilka tycker du bäst om? Är det någon jag måste läsa?

 

Malibu Rising

Malibu Rising är berättelsen om fyra syskon under ett dygn i augusti 1983, men också berättelsen om hur deras föräldrar möttes första gången och hur deras liv tillsammans utvecklade sig. Ramberättelsen är den om storasyster Ninas fest som hon planerar under dagen i sann Mrs Dalloway-anda och som sedan går av stapeln på kvällen och spårar ur under natten. Att någonting går fel vet vi redan från början, men inte vad eller hur. Nina är äldst av fyra syskon och har just blivit lämnad av sin man, en världskänd tennisspelare. De har bott tillsammans i ett lyxigt hus med utsikt över stranden i Malibu. Här har Nina också vuxit upp, men då i ett hus på stranden.

Till festen kommer självklart Ninas syskon. Bröderna Jay och Hud och sladdissystern Kit. Alla är de i 20-årsåldern och verkar leva perfekta lyxliv, men som vanligt när det gäller Taylor Jenkins Reid finns det mycket som är dolt under den perfekta ytan. Vi får både lära känna syskonen i nutid, men också följa deras uppväxt och för varje kapitel blir porträtten av dem mer komplexa.

Syskonens mamma June träffar deras pappa Mick när hon är väldigt ung och jobbar på sina föräldrars restaurang i Malibu, en restaurang som syskonen fortfarande äger. Hon blir blixtförälskad och Mick är också förälskad, men framför allt ser han henne som den perfekta, lojala partnern. June drömmer om en familj och Mick drömmer om att bli en känd sångare. Båda får som de vill, men det blir inte riktigt som de tänkt. Mick Riva lyckas inte vara den man som han önskar och som June behöver.

Taylor Jenkins Reid har utvecklats till en favoritförfattare. Jag var nära att avfärda hennes Evelyn Hugos sju äkta män som romantiskt tjafs, men läste ändå och absolut älskade. Ännu bättre var Daisy Jones & the Six som var en av de bästa böcker jag läste förra året. Taylor Jenkins Reid är duktig både på att skapa komplexa och intressanta karaktärer, skildra relationer och dessutom en intressant miljö. En bra författare helt enkelt. Jag tyckte mycket om Malibu Rising som kanske inte är lika bra som Daisy Jones & The Six, men ändå väldigt bra.

En detalj som är kul är att Mick väldigt kort är gift med Evelyn Hugo och jag är lite sugen på att läsa om kapitlet Gullible Mick Riva i Evelyn Hugos sju äkta män och det finns fler referenser till boken i Malibu Rising där även Daisy Jones nämns. Det är som att Jenkins Reid skapat sitt eget universum där hon placerar sina karaktärer och nästa bok ska tydligen utspela sig på 90-talet.

 

Virgin river säsong 3

Efter att ha sett och tyckt mycket om säsong 1 och säsong 2 av Virgin river prioriterade jag självklart säsong 3. Liksom förra säsongen börjar det lite trögt, trots att intrigerna är många. Jacks före detta flickvän väntar deras gemensamma tvillingar, men hon gör allt för att stänga ute honom. Inte blir det bättre av att hon träffar en ny man som är rik och rätt otrevlig. Han vill adoptera barnen och flytta långt bort från Virgin river. Bäddat för konflikt så klart. Att det också orsakar problem mellan Mel och Jack är inte heller speciellt svårt att förstå. Precis som jag förutspådde dök också Jacks syster Brie upp och det var en rätt trevlig bekantskap, även om hon tog en del märkliga beslut. Det var hon å andra sidan inte ensam om under säsongen. Andra saker som säsong 3 fokuserar på är huruvida Dan eller någon annan sköt Jack, om Preacher ska lyckas hålla Paiges son trygg och hur det egentligen är med Docs hälsa. Fler hälsoproblem dyker också upp hos andra, men de får du upptäcka själv om du ser serien.

Det var på gång redan i säsong 2, men nu är det verkligen så att Virgin river gått från det vardagliga till något helt annat. Visst finns småputtrigheten kvar, men det är för mycket onödig drama. För vissa kanske det är precis den riktning de vill att serien ska ta, men jag är skeptisk. Vissa karaktärer tar så dumma beslut att jag mest blir trött. Sedan saknade jag Hope som inte var med så mycket. Kan tänka mig att det handlade om covid, det finns fler serier som fått skicka i väg en karaktär och låta dem vara med på länk. Hoppas i alla fall att hon finns kvar i kommande säsonger, för sådana lär det bli med tanke på hur sista avsnittet slutade.

Jag är som ni kanske märker inte helt övertygad om Virgin rivers storhet efter att ha sett säsong 3. För mig drar den åt helt fel riktning och blir mer såpa än vardagsdrama. Det är synd. Med det sagt kommer jag med säkerhet att se även nästa säsong och sedan är det tyvärr troligt att jag efteråt skriver ännu ett inlägg om hur trött jag blir på alla överdrivna vändningar. Innan jag lämnar tänkte jag gissa lite inför nästa säsongs eventuella nya karaktärer. Robyn Carr har ju skrivit en rejält lång bokserie om Virgin River och där har t.ex. den nyblivne änklingen och pastorn Noah Kincaid, läkaren Aiden Riordan, som tidigare arbetat inom marinen (som så många i Carrs serie) och Erin Foley som blir kär i läkaren kan mycket väl bli karaktärer som plockas in. Men det finns som sagt hur många som helst. Att det behövs en ny läkare anar jag ändå och kyrkor är alltid populära i amerikanska serier.

Such a fun age

Emira är barnflicka åt treåriga Briar vars mamma Alix, som Emira alltid kallar mrs Chamberlain, är någon form av influencer som lämnat livet i New York för ett förortsliv med man och barn. Det yngsta är hennes ögonsten, men den äldre dottern lämnar hon mer än gärna till Emira.

En kväll när Emira är på fest får hon ett samtal från Mrs Chamberlain som berättar att något hänt och de behöver hjälp att få Briar från huset. Elmina rycker ut och tar med Briar till den närmaste mataffären. De har varit där ett tag när en ordningsvakt ifrågasätter att en festklädd, ung, svart kvinna har med sig ett vitt barn i en mataffär långt efter läggdags. Det blir en otrevlig situation som filmas av en man, en man som Emira träffar igen några dagar senare.

Mannen heter Kelley och är ganska mycket äldre än Emira och dessutom vit. De börjar trots det dejta och utan att Emira vet om det följer Alix deras romans och en hel del annat genom att smygläsa i Emiras telefon. I hemlighet drömmer Alix om att vara ung igen. Att bo i New York och vara snygg, smal och barnlös. Egentligen är det märkligt att hon är avundsjuk på Emiras liv, men det är hon. 

I Such a fun age undersöker Kiley Riley dels förhållandet mellan en anställd och en chef, en yngre kvinna och en äldre. Hur makten helt finns hos paret Chamberlain och främst då Alix. Samtidigt vågar Riley också beröra det förbjudna, som att Alix, trots sitt på ytan perfekta liv är avundsjuk på Elmina. Hon drömmer om att vara ung, vacker och barnlös, men istället är hon fast i en förortsmardröm som hon inte kan vakna ifrån. Andra förbjudna frågor som tas upp är t.ex. huruvida föräldrar verkligen kan älska sina barn lika mycket eller om de alla, precis som Alix, har en tydlig favorit.

Det tog lång tid att läsa Such a fun age, men trots att den stundtals var lite seg var det mycket jag gillade, eller i alla fall fascinerades av. Jag tänker till exempel på Alixs fixering vid yta och framför allt strävan efter att verka vidsynt och god. Hon vill bli vän med Emira och det blir minst sagt märkligt. Så många goda handlingar blir istället tecken på fördomar. Detsamma gäller till viss del Emira och ännu mer Kelley. Vårt agerande tolkas inte alltid på det sätt som vi önskar och inte heller är vi alltid så vidsynta som vi hoppas. 

Trots vissa invändningar är Such a fun age ändå läsvärd och kanske ännu mer tänkvärd. Som alltid när det handlar om det goda i människor tänker jag på Vänner-avsnittet där Phoebe försöker komma på en osjälvisk, god handling utan att lyckas. Karaktärerna i den här boken försöker, men lyckas verkligen långt ifrån alltid. 

Kiley Reids bok har getts ut på svenska av Albert Bonniers Förlag och heter då Vår bästa tid. Den är översatt av Klara Lindell. Jag rekommenderar den varmt.

Fem svenska feelgoodpärlor

När jag listade feelgoodpärlor för några veckor sedan blev det bara engelskspråkiga böcker, så det får bli ännu en lista, den här gången med svenska böcker. Skitsamma att min feelgoodmånad är över sedan länge, det får ses som sommarläsningstips istället.

Villa havsbris av Caroline Säfstrand handlar om ett gäng ganska trasiga människor som hittar en gemenskap och därmed något bra i sitt liv. Trevlig, en aning förutsägbar, men bra och mänsklig.

Renoveringsobjektet av Eli Åhman Owetz är ännu en bok om renovering om än av det större slaget. Charmig, annorlunda och trevlig, inte minst beroende på miljön.

Ett litet steg på vägen av Jenny Fagerlund är en fin berättelse om en mamma och hennes dotter, en oväntad semester och självklart en komplicerad förälskelse.

Julia och Jack av Anna Lönnqvist är en av många böcker där en gammal, förlorad kärlek dyker upp igen. Den här är dock bättre än de flesta.

För oss är natten ljus av Christoffer Holst är kanske min favoritbok av en författare som alltid skriver bra. Berättelsen är ingen klassisk feelgood, men speciellt Oliver är en fin karaktär att få följa.

 

Comedy Women in Print Prize 2021

Comedy Women in Print Prize är ett brittiskt pris som delas ut för tredje gången i år. Priset delas ut i två kategorier, till författare vars böcker blivit publicerade och till författare som ännu inte publicerats. I onsdags släpptes de långa listorna och jag koncentrerar mig på de publicerade författarna, då deras böcker går att få tag på, men visst är det kul att även opublicerade verk lyfts fram. Förra året vann Nina Stibbe med boken Reasons to be cheerful och Faye Brann blev bästa opublicerade författare med sin Tinker, Taylor, Schoolmum, Spy som ges ut i slutet av augusti.

Så här ser årets långa lista ut:

The Shelf av Helly Acton som handlar om en dokusåpa där endast kvinnor tävlar.

Ghosts av Dolly Alderton som handlar om Nina Dean som fyllt 30 och söker kärlek.

Destination wedding av Diksha Basu som handlar om Tina vars föräldrar vill att hon hittar en bra, indisk man.

Insatiable av Daisy Buchanan är en debutroman med fokus på kvinnlig lust.

Pretending av Holly Bourne om online dejting och alla lögner som finns där.

Exciting times av Naoise Dolan om Ava i Hongkong som längtar efter kärlek.  Läst och gillat!

V for victory av Lissa Evans om Vee under andra världskriget i London.

The Best things av Mel Giedroyc om Sally vars familj har förlorat allt.

The Wild Laughter av Caoilinn Hughes om en krisande, irländsk familj.

Domestic bliss and other disasters av Jane Ions om Sally vars son med flickvän flyttar in.

The Disaster Tourist av Yun Ko-eun (översatt av Lizzie Beuler) om Yona som skickas ut på resa.

Asking for a friend av Andi Osho om Jemima vars vänner hjälper henne hitta kärleken.

Dial A for aunties av Jesse Sutanto om Meddy Chan som råkar döda sin dejt.

Murder by milk bottle av Lynne Truss om mord i 50-talets Brigton. Del tre i en serie.

 

Den korta listan presenteras 22 september och det är självklart svårt att säga något om böckernas kvalitet då jag bara läst en av titlarna på den långa listan. Mest lockar dock böckerna av Helly Acton, Diksha Basu, Caoilinn Hughes, Jane Ions, Yun Ko-eun och Lynne Truss. Sedan tyckte jag mycket om Naoise Dolans bok och ser henne gärna på den korta listan.

 

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: