Kulturkollo

Istället för Pojken i randig pyjamas

Jag läste ett tweet och blev inspirerad att skriva ett blogginlägg. Tidigare har jag skrivit inlägg med alternativ till Ondskan av Jan Guillou och I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Idag har det blivit dags för alternativa böcker till Pojken i randig pyjamas av John Boyne. Den här är till dig Petter!

Pojken i randig pyjamas har undertiteln “en sorts saga” och kritiken mot handlar främst om att den rent historisk har vissa brister. Berättelsen om de två pojkarna och främst den enes mycket naiva syn på koncentrationslägret som de andra befinner sig i, har dock fascinerat många och ja, den älskas av lärare. Troligen för att berättelsen engagerar och för att boken är ganska behändig rent sidmässigt.

Om det är andra världskriget som du vill att dina elever ska få kunskaper om rekommenderar jag istället Boktjuven av Markus Zusak, som förvisso är ganska mycket tjockare, men som ger en känsla av hur det var att befinna sig i Nazityskland. Själva skildringen av ett koncentrationsläger kan istället fås i Mannen utan öde av nobelpristagaren Imre Kertész, som kan vara lite tuff läsning, men med lärarstöd borde funka fint i år 9. Livet i ett polskt ghetto skildras i Historien om Leon – Schindlers yngste arbetare av Leon Leyson, som är en självbiografisk bok om hur en tioåring räddades av Oskar Schindler, genom att få jobba på hans fabrik.

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting är en grafisk roman om några barn och ungdomar när de fick uppleva inskränkningar på grund av sitt judiska ursprung. Inskränkningar som sedan ledde till att de placerades i ghetton och eller koncentrationsläger. Mycket läsvärd. Jag vill också rekommendera Hédi Frieds bok Frågor jag fått om förintelsen som verkligen ger svar på många av de svåra frågor unga människor kan ha om förintelsen.

Att vara barn under kriget skildras också i Tulpanpojken av Christina Wahldén och den numera moderna klassikern Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. I den senare får du också en fin skildring av vänskapen mellan två väldigt olika pojkar, precis som i Pojken i randig pyjamas. Även Annika Thor har skrivit om krigsbarn, nämligen systrarna Steffi och Nelli som kommer till skärgården utanför Göteborg. Serien inleds med boken En ö i havet. Eller varför inte låta dina elever läsa en riktigt klassiker som Anne Franks dagbok. Den finns även i lättläst version utgiven av Nypon förlag, som också gett ut biografin Anne Frank – Ett liv av Marian Hoefnagel.

Kanske vill du förflytta dig utanför nazisternas Tyskland. I Michael Morpurgos Den fantastiska katten som försvann får vi läsa om Lily och hennes familj som bor i Frankrike i området där de allierade förbereder sig för D-dagen och i Flamingopojken möter vi Lorenzo och får följa hans liv i Camargue under kriget. Morpurgo har skrivit mer om andra världskriget i Flykten från den brinnande staden, som utspelar sig i Dresden 1945 när staden hotas av omfattande bombningar.

En ganska ovanlig skildring av andra världskriget är När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka, som visserligen är skriven för vuxna, men har unga huvudpersoner.

På Kulturkollo har vi satt ihop en lista med 70 böcker som skildrar andra världskriget. Där kanske du hittar fler böcker som kan passa.

Är det däremot John Boyne som författare du vill att dina elever ska möta, så har han skrivit fler böcker. Bland annat Stanna kvar och ge dig av som utspelar sig under första världskriget. Huvudpersonen Alfie är fem år då boken (och kriget) inleds och fokus ligger på hur kriget påverkar människor.

Eller så bestämmer du dig för att Pojken i randig pyjamas verkligen är boken du vill att dina elever ska läsa. Ett medvetet val är bra oavsett.

 

 

52 bra saker: Åka tåg

Jag är en rastlös person som har svårt att sitta stilla och väldigt svårt att fokusera på en sak i taget. Kanske är det därför jag älskar att åka tåg, då det är som terapi att sitta på samma plats i flera timmar och faktiskt inte kunna göra något annat än att slappna av. Helst ska självklart tåget vara i tid och jag ska inte ha någon direkt tid att passa, så att jag riskerar att sitta och hoppa av stress. I normalfallet är dock tågresor något jag verkligen ser fram emot.

På fredag tar jag tåget upp till Stockholm för en helg med i alla fall några kulturkollare. Vi ska planera lite kommande teman för bloggen, men mest bara umgås och ha trevligt. Nu säger jag inte att det jag ser fram emot mest med helgen är de sex timmarna på tåget, men det är en trevlig del av den. Som vanligt är tyst avdelning bokad och även om jag och Anna skämtar lite om hur märkligt det kan tyckas att boka platser där när vi faktiskt reser tillsammans, är vi överens om att det är rofyllt och därmed bättre än att vara sociala.

Veckans bra sak är alltså tågresor och jag ser fram emot att få sitta ner och se världen passera utanför fönstret.

 

 

Photo by Kholodnitskiy Maksim on Unsplash

 

Torsdagsplaner på Bokmässan

Planering, planering, jag gillar verkligen planering. Att följa den är inte lika viktigt, men jag behöver en struktur att utgå ifrån. Därför kommer jag att publicera fyra inlägg med min planering för de lika många mässdagarna. Idag är det torsdag som gäller och jag har försökt att göra ett val där flera seminarier krockar.

Dagens börjar med frukostmingel 9.00 och innan dess ska jag hinna hämta ut mitt guldpass. Det betyder att jag kanske inte hinner till de seminarier som börjar kl 10.00, men om jag gör det vill jag gå på Mansrollen i bilderböcker med bland annat Per Gustavsson.

11.00 Varför är minoriteter så hotfulla för majoriteten? med bland annat Saga Becker.

12.00 Amanda Lind möter unga kulturutövare

13.00 Bonnie-Sue Hitchcock – Årets Peter Pan-pristagare

14.00 Här finns en jättekrock och jag väljer mellan Lagerlöf och Wägner och Nicole Krauss.

15.00 finns också flera seminarier som lockar, men jag väljer Den bästa sommaren i mitt liv, typ.

16.00 blir det kanske mer ungdomsböcker på seminariet Den här gången ska allt bli annorlunda. Mycket troligt tar jag matpaus 15.00 eller 16.00 och väljer ett av dessa seminarium. Då kan jag också hinna lyssna till Tessa Hadley 16.30.

Sju seminarier låter väl mastigt, men som sagt, planera kan man alltid. Vad/vilka missar du inte på Bokmässans första dag?

Torsdagen brukar också innebär en hel del mingel och sedan kör vi ett mer eller mindre sansat redaktionsmöte med Kulturkollo, där vi ska fundera över hur hösten ska se ut. Det kan bli hur bra och/eller galet som helst.

 

 

 

 

Skönlitteratur om MIK

Ett tema på årets Bokmässa är MIK medie- och kommunikationskunnighet och därför ägnar vi veckan åt det på Kulturkollo. I veckoutmaningen vill Viktoria att vi tipsa om skönlitteratur som på något sätt har med MIK att göra. Klurigt.

Den första bok jag kom att tänka på är Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, där olika sanningar blandas och det som läsare är svårt att veta vems berättelse man ska lita på. Sanningen är ibland helt klart något subjektivt.

I 1984 av George Orwell har Partiet skrivit om historien för att passa in i den bild av verkligheten de vill förmedla. Även det som händer i nutiden är censurerat och mycket troligt vinklat. Partiets sanning är helt enkelt sanningen med stort S.

Kyss mig först av Lottie Moggach handlar om Tess som vill ta livet av sig, men utan att såra sina närstående. Hon hyr därför in Leila för att fortsätta att uppdatera hennes sociala medier även efter hennes död, för att på så sätt leva vidare. En mycket annorlunda och intressant bok.

 

Photo by Matthew Guay on Unsplash

 

Vad jag ser fram emot

Kulturkollo fokuserar vi på nystart den här veckan och veckoutmaningen handlar om saker vi ser fram emot i höst.

Eftersom jag är en ganska lat person skulle jag gärna har sommarledigt några veckor till och hinna läsa fler av böckerna i min aldrig sinande TBR-hög. Jag gillar också värme mer än höstmörker. Samtidigt händer det en hel del trevliga saker under hösten, som jag inte vill vara utan.

Redan på lördag drar jag och Anna till Louisiana och besöker litteraturfestivalen där. Det är premiärbesök för mig och jag ser mycket fram emot det. Självklart bloggar jag under dagen.

Nästa stora händelse i höst är självklart Bokmässan i Göteborg. Det är bekvämt att den är på hemmaplan, men samtidigt är det svårt att hinna med vardag och fest samtidigt. I år har vi en studiedag inplanerad på torsdag, men fredagen har jag inte riktigt löst ännu. I vanliga fall hade jag kunnat ta ledigt, men just i år är det lite extra svårt.

Kultur jag ser fram emot är filmen Downton Abbey som har premiär i september. Jag är också spänd på att få veta vilka som får Nobelpriset i litteratur för 2018 och 2019. Det brukar avslöjas en torsdag i oktober.

 

Photo by Johannes Plenio on Unsplash

52 bra saker: Planeringsmöten med Kulturkollo

 

Den här veckan firar Kulturkollo fem år, grattis till oss! Att blogga är absolut roligt och genom Kulturkollo (och enligt O för den delen) har jag fått vara med om saker som jag aldrig fått chansen till annars. Jag tänker till exempel på möten med författare som Ida Jessen, Jennifer Niven, Lise Tremblay och Kim Thúy. Vilka fantastiska kvinnor!

Bäst av allt är kanske ändå att få hänga med de sju andra kulturkollarna, som gått från trevliga bloggbekanta till goda vänner. Några gånger om året ses vi “på riktigt” och har (ofta rätt flamsiga) planeringsmöten där vi drar upp riktlinjer för de inlägg som ska skrivas de närmaste månaderna. Inte inläggen i sig förstås, utan de teman de ska handla om. När det gäller att föra in idéer till konkreta inlägg i vårt massiva planeringsdokument är vi lite olika snabba. Några behöver förbereda sig långt i förväg, medan andra skriver bäst under press gärna nattetid.

Vi är olika, men också väldigt lika. Självklart delar vi ett intresse för litteratur och övrig kultur, men framför allt är vi riktigt bra på att vara tillsammans utan krav på kravfyllt umgänge. Ett planeringsmöte betyder ofta en helg borta med rätt mycket egentid, men också tid för sällskap. Det är en kombination jag tycker mycket om. Det kravlösa gör att även den tröttaste bokbloggare orkar sig i väg till en på pappret intensiv helg.

Nästa möte blir på Bokmässan, men visst måste vi planera lite mer och lite längre töser?!

En gudomlig dejt

Carolina på Kulturkollo leker matchmaker (finns det ens ett svenskt ord för det) i veckan och låter en nordisk gud träffa en utländsk på en mer eller mindre trevlig plats. Uppgiften är alltså att konstruera och därefter skriva om en gudomlig dejt.

Själv föddes jag i april, den 26e närmare bestämt och det var på en fredag. Det betyder att träffen jag ska spekulera kring är en mellan Freja och Poseidon i en herrdusch på O-ringen. Joråsåatte …

Att Poseidon duschar känns helt naturligt, men att han skulle få för sig att springa i skogen lite mer otroligt. Kanske anordnas O-ringen just denna gång vi havet? Det skulle förklara mycket. Freja, som vid behov kan förvandla sig till en falk ger också en ledtråd till att vi måste befinns oss vid havet. Jag bestämmer helt enkelt det. Freja skulle väl kunna springa över fälten också kanske och Poseidon gillar ju hästar, så kanske vid fälten nära havet? Typ Österlen?

Att Freja skulle slinka in i herrduschen känns i alla fall ganska troligt, kärlekens och fruktbarhetens gudinna som hon är. Det gäller ju att inspektera innan man parar ihop ett de lyckliga tu. Damduschen blir alltså nästa stopp.

Vad talar då den mäktige grekiska havsguden och den kanske inte lika mäktiga nordiska gudinnan om?

Mycket troligt diskuterar de djur. Freja åkte runt i en vagn som dras av katter och ibland bytte hon dem mot stridsgalten Hildisvin. Poseidon symboliseras istället av delfinen och dessutom skapade han enligt legenden den första hästen med hjälp av sin säd.

På tal om säd, så var Freja en fruktbarhetsgudinna och Odens älskarinna. Även Poseidon verkar ha tagit lite lagom allvarligt på äktenskapets trohet och kanske är det något de diskuterar.

Eller så pratar de helt enkelt om var de hittade kontrollerna. Vad vet jag.

När jag surfade runt för att hitta information om dessa gudar, hittade jag ett test som avgör vem du, just du, är i nordisk mytologi.

Jag blev Skade, en jättinna som gifter sig med havsguden Njord. Hon valde honom efter att ha sett hans fötter, som tydligen var superdupersnygga. Egentligen hade hon velat ha Balder. Lite ironiskt är det att jag skulle vara vildmarkens gudinna, som dessutom jagar på skidor. Jag gillar varken vildmark, jakt eller skidor.

Saker jag hyser en hatkärlek till

I veckans tema undersöker vi på Kulturkollo den tunna linjen mellan kärlek och hat. Utmaningen är att presentera kultur som vi älskar och hatar, eller kanske älskar att hata, eller hatar att vi älskar. Mitt inlägg kan med lite god vilja tolkas som något kulturellt, i alla fall helt klart något som är en del av vår kultur.

Det första jag kom att tänka på är nämligen  Twitter. Det finns så mycket jag gillar med Twitter och så otroligt mycket jag avskyr. Eftersom jag är lite dum i huvudet befinner jag mig just nu i en diskussion med några anonyma högertroll och sådana borde jag definitivt undvika. Det är som Matt Haig konstaterar i sin bok Anteckningar från en orolig planet att sådana diskussioner kan ta en del kraft, men jag är ganska bra på att aktivera mitt teflonskydd och det mesta rinner av mig. Det enda som fastnar är faktiskt när andra lärare uttrycker en skev syn på barn med svårigheter i skolan och skuldbelägger dem och deras föräldrar. Då blir jag arg och ledsen på riktigt.

Som koncept är ändå Twitter väldigt trevligt. Just den levande diskussionen och det faktum att det går att få snabba svar av till exempel politiker och journalister är unikt. Snabbheten är Twitters styrka, men också dess svaghet. Många är dock de kontakter jag fått på Twitter med främst andra lärare och det är både lärorikt, trevligt om än ibland frustrerande när debatten blir hård.

Twitter alltså, jag nöjer mig med det, även om jag hade kunnat skriva om amerikanska Bachelor (som jag nog ändå gett upp till slut) alla musiktävlingar eller ännu värre Talang, där folk gör allt möjligt och omöjligt. Dåliga böcker som jag vet att jag borde gilla, men där är det kanske mer hatkärlek utan kärlek.

För att inte tala om månaden maj. Älskade, hatade maj, som är så vacker och fin på många sätt, men som också är vansinnigt stressig. Mycket handlar om jobbet, mem också alla sociala aktiviteter som ska hinnas med. Helst vill jag bara vara ledig och sitta ute och läsa. Sådana dagar är maj en fantastisk månad. Idag är en sådan dag. Hela dagen ska jag förtränga att jag egentligen har massor att göra.

Jag är alltid trött och stressad i maj, mest på grund av jobbet där det finns tusen saker som ska göras. Som att rätta och bedöma elevers inlämningar. Det är något jag på ett sätt älskar (hm, kanske starkt ord) då det är kul att få ta sig in i deras tankar, men samtidigt inte gillar alls, då jag mycket hellre planerar och genomför än avslutar. Att avsluta är inte min grej, men det är skönt när det är klart. Hatkärlek där också alltså. När det gäller betygen som till slut aka sättas finns det absolut inga positiva känslor alls.

Det bästa med våren

Den här veckan befinner vi oss mellan hägg och syrén på Kulturkollo och veckoutmaningen handlar om att dela de tre bästa sakerna med våren. Jag älskar våren, nästan lika mycket som sommaren och skulle kunna lista långt fler, men idag har jag faktiskt ansträngt mig för att följa reglerna. I alla fall nästan.

Ljuset Att kvällarna blir ljusare får mig att känna mig ljusare i sinnet. Det är som att min hjärna långsamt vaknar från sin vinterdvala och jag gör mig redo för att faktiskt fixa att läsa de där utmanande böckerna igen. Jag ska bara sätta alla betyg först, men sen, då ska jag läsa.

Värmen Jo, nu har det förvisso haglat i veckan, men det har ändå varit några varma dagar när jag har kunnat sitta ute och läsa. Vi har till och med grillat och ätit ute. Det är fina grejer. Jag älskar när vi kan börja använda vår altan som ett extra vardagsrum.

Färgerna Jag är riktigt allergisk mot i princip alla knoppande träd, utom (förvånansvärt nog) björk. Från al och hassel till gräs snorar och nyser jag konstant, men det är det lätt värt. Jag älskar nämligen vårens färger som tar över efter den trista gråskalan som vintern bjuder på. Den gula tussilagon, blå och vit sippa, gröna blad, tulpaner i regnbågens färger, de rosa och vita blommorna i fruktträden. Jag älskar alla blommande vårtecken.

Fåglarna Jag älskar blommor, men fågelkvitter ger mig nästan ännu mer vårkänslor. Den fågel som gör mig absolut gladast att se är sädesärlan, som verkligen är en symbol för vårens ankomst. Än har jag inte sett någon, utan får nöja mig med citronfjärilar som levande vårtecken.

Se där, typ tre bra saker med våren. Lite måste jag få tänja på gränserna.

 

Photo by bady qb on Unsplash

Minnesvärda tv-stunder

Den här veckan är det vår kära dumburk som får stå i centrum på Kuturkollo och veckoutmaningen handlar om oförglömliga tv-minnen.

De händelser som påverkat mig mest har faktiskt varit radionyheter och inte tv-diton. Jag minns till exempel hur jag sov över hos en kompis och blev väckt tidigt på morgonen av hennes föräldrar och att vi sedan lyssnade på radionyheterna som berättade att Olof Palme mördades. Jag minns också hur jag satt i bilen med några kollegor när vi lyssnade på radionyheterna med ett halvt öra och sedan var tvungna att höja ljudet. Sa de verkligen att två flygplan åkt in i Word Trade Center? Det får mig att tänka på hur mycket information vi fick från radion förr. I mitt barndomshem stod den väldigt ofta på och på helgerna åt vi frukost till tonerna av Ring så spelar vi och Svensktoppen.

Men tv:n då? Några oförglömliga ögonblick handlar om Melodifestivalen. Dels när Carola vann 1983 och jag blev helt förälskad i denna tjej. En förälskelse som definitivt gick över, men då var den stark. Året efter vann Herrey’s och då slog förälskelsen till på riktigt. Den har också gått över och nu har dessutom Richard Herreys twittrande nästan förstört tv-minnet helt.

Vi åt alltid middag framför tv:n på fredagar och det var något speciellt. Dallas var den självklara såpan under en lång tid. Vi såg också en hel del sport tillsammans i min familj och när Sportnytt sändes ville ingen svara i telefonen. Vem var så tokig att hen ringde just då? Speciellt söndagar 20.30 var helig tid i soffan.

Fortfarande försöker vi titta på serier tillsammans hela familjen, då tv:n trots allt fungerar som en samlande lägereld. Även om vi inte behöver passa tider eller studera tv-tablån är det en tradition jag gillar. Just nu är vi sällan hemma alla fyra, men vi har några favoritserier som vi följer. Just nu Lethal Weapon och Scandal.

 

 

%d bloggare gillar detta: