enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Kulturkollo (Sida 1 av 13)

En veckoutmaning om konspirationer

VM i fotboll / Fotbolls-VM 1958 Sverige Finalen Sverige-Brasilien 2-5

Det finns ett gäng konspirationsteorier som många tror på och en del av dem skrev jag om igår på Kulturkollo. Min favorit är dock Konspiration 58 som går ut på att VM i fotboll 1958 inte alls ägde rum i Sverige och inga matcher spelades alltså på den nybyggda arenan Ullevi. Istället var det i Los Angeles spelarna befann sig, vilket går att se på tv-klippen från finalen mellan Sverige och Brasilien. VM 1958 var ett gigantiskt experiment som gick ut på att testa tv-mediets påverkan och dessutom en del av det kalla kriget. Vilka som låg bakom? CIA självklart.

Eller nej, så var det självklart inte, men filmen Konspiration 58 är verkligen fantastiskt underhållande, men tyvärr verkar den inte längre gå att se på svt.

Sedan håller jag med min kollega som har en teori om att Horace Engdahl är ett konstprojekt. Jag hoppas nästan att det är sant, för det vore bättre än att han på riktigt tycker de åsikter han sprider är rimliga. Frågan är om det inte är hög tid att avluta projektet, som helt klart börjar spåra ur.

Bildligt talat — om bokomslag

Den här veckan handlar Kulturkollos veckoutmaning om bokomslag och uppgiften är att presentera tre favoriter. Svårt att välja, med jag fastnade för de här av tre duktiga formgivare:

En snyggt och genomtänkt omslag av Cia Björk. Jag tycker mycket om typografin och att omslagsbilden som påminner om en gammal tapet. Färgerna och mönstret ger en fin känsla som stämmer väl med bokens innehåll.

Ett enkelt och snyggt omslag designat av Lotta Kühlhorn där månens faser illustrerar tidens gång och dess återkomst. Cirklar som påbörjas och sluts.

Sara R. Acedo har gjort omslaget till Den svavelgula himlen och jag tycker om färgsättningen i kombination med husen och typografin. Hon har för övrigt gjort väldigt många snygga omslag och jag vill passa på att tipsa om den intervju jag gjort med henne på Kulturkollo.

Vem har gjort ditt favoritomslag?

Veckoutmaning om kärlek, lidelse och dyrkan

Det är fokus på kärlek på Kulturkollo den här veckan och utmaningen handlar om kulturella kärlekspar. Så här skriver Fanny:

Kulturen fylls av kärlekspar, oförglömliga, otroliga, förutbestämda, obegripliga och alldeles fantastiska.

Denna vecka vill vi att du listar just sådana par – de oförglömliga, de osannolika, de mest självklara kärleksparen du kan komma på. Tänk litteratur, tänk teater, film, serier eller varför inte ur konstens värld.

Dags att lista kärlekspar alltså.

När det gäller böcker vill jag lyfta fram två klassiska kärlekspar som inte har det så lätt. Jag tänker på Kristina och Karl-Oskar i Vilhelm Mobergs Utvandrarepos och Lotten och Henning i Per Anders Fogelströms Stadserie. Kärleken som är så stark, men som även om den är livslång inte får så många år.

Även mer moderna andra kärlekspar får för kort tid tillsammans av skäl de inte kan råda över. Jag tänker till exempel på Rasmus och Benjamin i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar

Sedan finns det de som trasslar till det själva. Inte sällan byggs böcker, filmer och tv-serier kring ett triangeldrama och även om jag egentligen är skeptisk till konceptet gillade jag verkligen serien Felicity som sändes i fyra säsonger 1998-2002. Tjugo år sedan första säsongen alltså, jisses! Felicity valde mellan Noel och Ben. Jag var alltid Team Ben. De här tio fina ögonblicken gjorde mig väldigt nostalgisk och lika rörd.

Här finns en fin artikel med skådespelarna tjugo år efter sista avsnittet, där de bland annat talar om att ta upp serien igen för att se vad som hänt med karaktärerna. Det är en serie jag mer än gärna skulle se!

Här finns ett inlägg med tio andra minnesvärda kärlekspar att älska.

Ensam och stark

Veckans tema på Kulturkollo har varit “ensam är stark” och vi har funderat kring det här med ensamhet, självvald sådan och den sortens ensamhet som mest handlar om att vara bortvald.

Själv tycker jag om att vara ensam, men jag bor inte ensam, har familj, vänner och ett jobb jag trivs med där jag i princip aldrig är ensam. Det är lätt för mig att önska ensamhet.

Mitt behov av tid för mig själv har alltid varit stort. Jag hade vänner under skoltiden, men efter skolan ville jag ofta vara ensam. Det gjorde att jag egentligen aldrig hade någon “bästis” och den gång jag faktiskt hade det och hon ville umgås dagligen orkade jag inte, utan “gjorde slut”.

Konstigt nog var jag väldigt osjälvständig när jag träffade min första pojkvän. Inte alls hälsosamt när jag tänker på det. Självständigheten har kommit mer och mer och speciellt de senaste åren har det varit väldigt viktigt för mig att ha ett eget liv. Min familj är fantastisk, men jag behöver vara mig själv också.

Att bo på hotell i enkelrum är något av det bästa jag vet, men jag har aldrig rest ensam på riktigt. Visst har jag gett mig iväg hemifrån utan sällskap, men alltid på litteraturrelaterade saker där det finns minst en bokbloggare att umgås med. Att resa med Breakfast Bookclub är t.ex. ett perfekt sätt att kombinera ensamresande med mycket sällskap. Senast var vi i Brighton och där gick det utmärkt att slå ihjäl tid utan sällskap, men Annette fanns bara en våning upp på hotellet och ofrivillig ensamhet uppstod inte.

Nästa steg är att resa ensam på riktigt. Utan att träffa någon annan helst. Inte till något isolerat ställe, det hade jag nog inte fixat, men till ett ställe där det funkar bra att vara själv. Utan schema, utan måsten, med ett gäng böcker och gärna havet som sällskap. Jag får klura på det.

Jag har försökt att komma på böcker, filmer eller tv-serier som handlar om en ensam, stark kvinna som ger sig ut i världen av egen fri vilja, utan att fly från något och utan att söka efter en man eller utan att söka i alla fall slutligen hitta sig själv genom en man. Faktiskt kommer jag inte på någon. Gör ni?

Photo by Sweet Ice Cream Photography on Unsplash

 

Om att skriva till varandra

Liksom Anna hade jag en rad brevvänner när jag var tonåring. Många skrev jag till på engelska och de bodde i länder som Bulgarien, USA och Japan. Några av breven hittade jag när mina föräldrar flyttade från mitt barndomshem förra året. Nu skriver jag sällan brev, men skriver gör jag ju varje dag både här, på Kulturkollo och i jobbet.

Det skrivna ordet finns överallt, även om många skriver färre brev och läser färre böcker. Jag föredrar det skrivna ordet framför att lyssna och därför vinner bloggar och tidningar alltid framför booktubers, att läsa böcker framför att lyssna på dem, men faktiskt också att läsa ett långt blogginlägg eller ett längre reportage framför att få ett boktips på instagram. Jag gillar instagram, men vill gärna kunna sjunka ner i en text ordentligt.

I veckoutmaningen finns fem val gällande det skrivna ordet att ta ställning till. Så här lyder utmaningen:

Vad föredrar du och varför? Här kommer fem snabba:

lapp på köksbordet – SMS/WhatsApp/annat(men lappar har helt klart sin charm.)

handskrivet brev – epost/annat (klart att det oftast blir e-post eller sms, men vad fint med handskrivna brev ändå.)

vykort – SMS/FB/messenger/Instagram/SnapChat/annat (Vykort är rätt meningslöst tycker jag nu, trots att jag samlade på dem som barn. Vill egentligen bara få ett sms någon gång när mina nära och kära är borta. Annars är andras resor rätt ointressanta. Undantaget bilder på systersonen då. På FB och Instagram är det helt okej med resebilder, men jag behöver inte få dem på sms och scrollar gärna förbi om det inte är riktigt spännande resor eller riktigt nära resenärer.)

telefonsamtal – SMS/messenger/ annat (Vad som helst utom telefon. Är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en telefonpratare. Jag är otroligt glad över alla skriftliga möjligheter att komma i kontakt med folk.)

inbjudningskort på papper – digital inbjudan (Bra att sätta på kylskåpet.)

 

Tre fina hundar

Det är hundtema på Kulturkollo och veckans utmaning handlar om att lyfta fram en fiktiv favorithund. Jag hade som alltid svårt att begränsa mig och valde tre hundar, som också får symbolisera tre olika kategorier av litterära (och kulturella) hundar.

Sammy i Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian, som blir pojken Willies vän. Att komma som krigsbarn till en helt främmande plats blir lite enklare när han har sällskap. Sammy får symbolisera hunden som räddar människan. Ett vanligt motiv i litteraturen.

Jack i Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder travar tappert under vagnen när familjen Ingalls ger sig västerut från det lilla huset i stora skogen, till sitt nya hem mitt på prärien. Han simmar till och med över en flod och håller på att stryka med, men klarar sig. En hund med minst nio liv som får symbolisera hunden som alltid är trogen sin husse.

Svipp i Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren, som är den arga hunden som ägs av den elaka skomakaren och skrämmer barnen när de går förbi. Olle är dock säker på att han egentligen är en fin hund, som bara behöver kärlek. Svipp får symbolisera den misskötta hunden som får ett bättre liv hos rätt ägare.

 

Photo by Matthew Henry on Unsplash

Nu blir det mässpepp!

På torsdag inleds årets Bokmässa i Göteborg. Lite senare än vanligt, vilket betyder att även vi kommunalarbetare har hunnit få lön. Om det är bra eller dåligt återstår att se.  Självklart ägnar Kulturkollo veckan åt Bokmässan och även här kommer jag att blogga direkt från Svenska Mässan i dagarna fyra.

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om att dela med sig av det som lockar mest på årets mässa. Själv ser jag fram emot att lyssna på författare som Jonas Gardell, Jonas Hassen Khemiri, Jacqueline Woodson och Nawal El Saadawi.

Min seminarieplanering hittar du här och nej, jag kommer troligen inte att orka gå på alla punkter, eller helt enkelt välja något annat om jag känner för det. För även om författarsamtalen är fantastiska är mötet med bokbloggarvänner viktigare. Det kan därför hända att jag hänger på någon trevlig människa till ett seminarium som egentligen inte är ett förstaval, eller helt enkelt prioriterar en kopp kaffe framför annat.

Mest av allt ser jag ändå fram emot att få träffa Maggie O’Farrell, en författare som tillhört mina favoriter sedan jag läste hennes debut After you’d gone som utkom år 2000. Sedan dess har jag läst fyra av hennes följande sex romaner och jag läser just nu den självbiografiska I am, I am, I am, som på svenska heter Ett hjärtslag från döden.

Och så hoppas jag på många trevliga mingel, luncher, middagar och annat trevligt. Det blir kanon det här.

 

Vad jag väljer

Vad väljer du? Så frågar Fanny i veckans utmaning på Kulturkollo. Här är mina svar.

Läsa snabbt eller läsa långsamt. Jag blir frustrerad om läsningen går för långsamt. Visst kan jag stanna till ibland i en riktigt bra bok för att njuta av språket, men jag vill ändå få i mig den snabbt.

Läsa eller lyssna. Jag önskar att jag hade kunnat lyssna på böcker, men jag tappar helt koncentrationen och/eller somnar.

TV-serier eller film. Märkligt egentligen att en film känns för lång, när det går utmärkt att se flera avsnitt av en tv-serie i rad.

Independentfilm eller filmbolagsfilm. Båda, eller just nu inget av det. Jag önskar att jag såg independentfilm oftare och föredrar det egentligen. Samtidigt är det inte så enkelt att de större filmbolagen aldrig producerar kvalitetsfilm.

Singelläsning eller slalomläsning. Alltid slalomläsning. Flera böcker i olika genrer är perfekta att läsa samtidigt.

Låna böcker eller köpa böcker. Jag köper fortfarande för många böcker, men faktiskt kommer de flesta böcker jag läser från e-bokstjänster. I min läslista kallar jag dem för “hyrda” böcker.

Science fiction eller fantasy. Inget av det, men om jag måste välja blir det nog ändå science fiction, om dystopier räknas dit och det gör de väl? Om inte så väljer jag dystopier ändå.

Fantasy eller fiktion. Föredrar alltid det sannolika.

Fiktion eller biografi. Det ska mycket till om en biografi ska fängsla mig på samma sätt som en roman. Det är något i det kronologiska och inte sällan språkligt torra som lätt tråkar ut mig.

Läsa efter att-läsa-lista eller spontanläsa. Det beror på hur man ser det. Egentligen följer jag sällan de läslistor jag skriver, men å andra sidan är ett val sällan helt spontant heller. Jag undersöker noga förlagens utgivning och listar de böcker jag vill läsa. Det ska till ett klockrent bokbloggartips för att jag ska läsa något jag inte planerat att läsa. Däremot är den ordning jag läser böcker i sällan utifrån en lista. Lite spontanitet skadar aldrig.

Läsa gammalt eller läsa nytt. En väldigt stor del av de böcker jag läser är relativt nyutgivna. Jag tycker om böcker som beskriver vår samtid.

Läsa i förstaperson eller läsa i tredje person. Hm, svår fråga. Jag tror ändå att jag föredrar tredje person. Det är dock inte lika viktigt som valet mellan presens och preteritum, där det senare alltid vinner.

Pocket eller inbunden. E-bok. Men om jag måste välja blir det inbunden.

Inbunden eller läsplatta. Läser i princip bara på läsplatta. Föredrar det i 99% av fallen.

Novell eller roman. Jag använder gärna noveller i undervisningen, så mitt lärarjag läser en del noveller. Mitt privata jag föredrar dock alltid romaner.

Läsa enstaka böcker eller läsa bokserier. Det går inflation i bokserier och även om det kan vara trevligt att återse karaktärer tycker jag bättre om böcker som har en början och ett definitivt slut.

Läsa svenska författare eller utländska författare. Omöjlig fråga. Jag läser flest böcker av svenska författare, men tycker mycket om att bredda min läsning geografiskt. Om jag måste välja blir det utländska författare, då det finns runt 200 länder i världen och Sverige bara är ett av dem.

Läsa debuterande författare eller etablerade författare. Återigen ett omöjligt val, men just idag har jag tvingat mig själv att göra riktiga val. Debutanter är spännande att upptäcka och inte sällan är en debut boken som författaren tänkt på i många år. Om jag måste välja blir det dock etablerade författare som hittat sin stil.

Photo by Becca Tapert on Unsplash

Bokcirkla med Maggie O’Farrell på Bokmässan

Ibland är det lite extra roligt att befinna sig i bokbloggarvärlden, som t.ex. när det vankas speciella möten med favoritförfattare. 2016 ordnade Kulturkollo (eller Anna egentligen) en bokcirkel med fantastiska Kim Thúy (som är en av fyra nominerade till Det alternativa Nobelpriset) och vi hade en magisk stund tillsammans. Förra året fick jag och Fanny chansen att intervjua Jennifer Niven. Två stora stunder i mitt bokbloggarliv, tillsammans med selfieögonblicket med Abdellah Taïa efter hans seminarium 2016.

I år har Kulturkollo (läs Anna igen) fått möjligheten att arrangera en bokcirkel tillsammans med Sekwa/ETTA-förlag och författaren Maggie O’Farrell. En författare som jag absolut älskat sedan jag läste hennes Bara Alice 2001. Klockan åtta på Bokmässelördagen den 29/9 ska vi cirkla hennes självbiografiska bok Ett hjärtslag från döden som just kommit ut.

Det ska bli så otroligt kul!

En nostalgisk veckoutmaning

Vi har nostalgivecka på Kulturkollo och Carolina har gjort en lista med frågor som jag ska försöka besvara, i alla fall några av dem. Nostalgisvar it is.

Första egna inhandlade skivan (SP/LP/CD/whatever men kom inte dragande med spotifylistor, va?)

Den jag köpte själv var Carolas Främling 1983. Sedan var det Alphaville (1984) och A-ha (1985) som gällde, innan jag grävde ner mig i Depeche Mode. Blandbanden och min Freestyle var mina kanske viktigaste ägodelar. Jag lyssnade sönder årslistorna från Tracks 1983-1987 innan cd-skivorna började ta över. Eftersom min farbror hade radio- och tv-affär fick vi ny teknik ganska tidigt. Min första stereo med cd-spelare köpte jag sommaren efter nian för min första sommarjobbslön.

Andra nostalgiskivor var Now! That’s What I call Music, som pappa alltid köpte. Ett bra sätt att få tillgång till alla nya låtar på en gång.

Tidstypiska modeplagget/modedetaljen du verkligen minns att du hade och var stolt och glad över.

Stentvättade jeans instoppade i tubsockorna var ju superdupersnyggt. Däremot fick jag aldrig någon tröja från Fruit of the Loom och inte heller äkta Converse, men ett gäng tröjor med rejäla axelvaddar och fejkade rosa basketskor. Tillsammans med permanentat hår, blå mascara och plastörhängen var looken komplett. I Göteborg fanns affären Mats sport och det var där kläder skulle inhandlas.

Den första ”riktiga” boken du läste själv (bestäm själv vad som är ”riktig”, om det innebär mer text eller svårare meningar, men alltså boken du kände att du verkligen var stolt över att ha klarat av)

Riktig, som i hyfsat tjock och inte för de minsta barnen får bli min definition och då blir det Lilla huset i stora skogen av Laura Ingalls Wilder. Mamma läste högt och jag läste samma sidor själv efteråt.

Favoritdoft schampo/deo

Jane Hellens schampo och balsam var en höjdare. Däremot var jag inte så inne på Date, parfymen som så många älskade. Senare, på gymnasiet, gjorde jag dock av med mina sista sparpengar (och sparade in på maten under några dagar) under en skolresa för att ha råd att köpa en parfym från Salvador Dali. Det ser ut som att det kan vara den som heter Laguna, i alla fall hade den en grön flaska. Min favoritfärg.

Godnattsagan som lästes tusen gånger

Inte godnattsaga just, men jag läste Måns och Mari från vår till vinter varje dag under flera år. När barnen kom hittade jag ett nytt exemplar som jag läste för dem, men inte varje kväll. De var mer förtjusta i Bajsboken och Gruffalon.

Bokserien du läst om och om igen

Ovan nämnda serie av Laura Ingalls Wilder läste jag om och om igen, liksom de om Anne på Grönkulla, Emily och Kulla Gulla.

Det här godiset minns jag!

Snusklubbor! Älskade snusklubbor. Sedan tuggade jag gärna Shake och klämde en och annan påse nötcréme.

TV-serien du fortfarande vill se om

Dallas var familjens serie på fredagar. Eftersom det var far i huset som styrde tv:n och alltid såg varje nyhetssändning, var det få serier vi följde själva. Lilla huset på prärien älskade jag tills den spårade ur rejält och när jag fick en egen, svartvit tv på rummet smygtittade jag på Maktkamp på Falcon Crest utan ljud och med lampan släckt. Ett av de största ögonblicken i min ungdoms tv-historia var dock när vi fick MTV våren i åttan och jag inte längre behövde spela in musikvideos på VHS. Istället kunde jag se The Cures Pictures of you varje dag. Lyckan!

Det här är den godaste GB-glassen genom tiderna

Bra fråga. Nogger är nog den klassiker jag tycker bäst om. Ett tag fanns också andra smaker på Igloo än cola. Blåbär tror jag, men jag kan minnas fel. Både Nogger och Igloo är en bonusglass. I Nogger finns godis i mitten och med Igloo får du två glassar i en om du slickar ordentligt så att du kan dela den.

Filmen ”alla” såg och vad du tyckte om den

Alla såg och älskade Dirty Dancing och Döda poeters sällskap (som vi såg tillsammans hela klassen någon gång på högstadiet och grät ikapp). Och ja, jag älskade dem också. Någonstans drömmer jag fortfarande om att vara läraren som lockar upp eleverna på katedern.

Färger på badrummets inredning där hemma när du var barn?

Brunt. Vårt radhus byggdes på 70-talet. Mitt rum hade bruna, blommiga tapeter, som sedan byttes mot rosa. Vet egentligen inte vad som är värst.

Och så lite bonusnostalgi …

Avslutningsvis vill jag bjuda på lite mer musiknostalgi. Definitivt inte världens bästa låt nu, men för fjortis-Linda som åkte in till Turisten på Kungsportsplatsen i Göteborg varannan vecka för att köpa Smash Hits var den fantastisk.

Photo by Jamakassi on Unsplash

Sida 1 av 13

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: