enligt O

Tankar från en bokberoende

Etikett: Grabbarna O gillar Sida 1 av 10

Captain Marvel — en riktig superhjälte

Jag ska villigt erkänna att jag var riktigt skeptisk till att se filmen Captain Marvel. Superhjältar som räddar jorden är inte riktigt min grej och jag har inte sett några andra Marvel-filmer. Det har däremot andra i min familj och sällskapet fick mig att följa med på bio trots allt.

Captain Marvel handlar om Carol Danvers som var en helt vanlig människa, men nu förvandlats till en mäktig krigare med eldsprutande händer. I filmens inledning slåss hon med sin mentor Yonn-Rogg (spelad av Jude Law) som försöker få henne att kontrollera sina krafter och en dag vinna över honom utan dem. Yonn-Rogg tillhör folket Kree och det är Carol, som kallas Vers av sina Kree-polare, också övertygad om att hon gör. Hennes minnen från ett tidigare liv är i princip utsuddat, men ibland kommer små fragment som både stör och triggar henne.

Kree-folkets största fiender är Skrulls, som är ett folk som kan överta andras utseende och förändra det när de så önskar. Egentligen är de klassiska, gröna rymdmonster och det tar ett tag innan jag kan släppa det. Problemet för mig när jag ser filmer där olika rymdmänniskor finns med är att jag inte kan ta dem på allvar när de är blå eller gröna i ansiktet och andra inte tycks reagera över det. Men tro mig, i Captain Marvel går det faktiskt utmärkt till och med för denna skeptiker att glömma alla märkliga yttre attribut och dras med i historien.

Captain Marvel är såväl humoristisk som spännande och riktigt roligt blir det när Carol hamnar på planet C-53 (den planet vi kallar jorden) och försöker övertyga människorna om att hon är en Kree-krigare som försöker rädda Universum från att tas över av det hemska Skrull-folket. Att det dessutom är 1995 gör att miljön och inte minst musiken är helt fantastisk. Tänk dig en megahjälte som slåss till tonerna av I’m just the girl med No Doubt?! Det blir inte mycket bättre.

Det som gör att jag faktiskt uppskattar Captain Marvel på riktigt är dock inte bara musiken. Faktiskt inte heller det faktum att superhjälten är en kvinna (även om jag är glad att hon är det) utan framför allt att det finns en historia som intresserar mig. Jag vill också veta vad som hände Carol, vem det är hon ser i sina drömmar och varför hon känner igen sig på jorden.

Carol Danvers aka Captain Marvel spelas av Brie Larson, som bland annat spelade huvudrollen i filmatiseringen av Emma Donoghues Room, en roll som gav henne en Oscar. I rollen som Nick Fury, polisen som Carol träffar på C-53 ser vi Samuel L. Jackson och han som vanligt en bra rolltolkning.

Captain Marvel är en film som (oväntat nog) uppskattades av hela familjen O och nu vill till och med jag se kommande filmen Avengers: Endgame, som har premiär i april.

52 bra saker: kalsongdagar

För tre år sedan hade jag som mål att precis som Fiktiviteter skriva om bra saker varje vecka. Det gick sådär. 2016 blev ett tungt år, som följdes av ännu ett och ännu ett. Nu behöver jag verkligen fokusera på det fina i vardagen, för att inte drunkna i det som fortfarande drar ner mitt mående och min energi.

2019 blir det alltså de bra sakernas år och min plan är att presentera ett inlägg varje onsdag med start idag. Totalt 52 bra saker 2019 alltså. Det vore ju hemskt om det inte gick att hitta. Först ut är familjen O:s kalsongdagar.

Vad är då en kalsongdag kanske ni undrar? Det är ett uttryck myntat av grabbarna O som pyttiga små ungar. När jag frågade dem vad de ville göra en ledig dag svarade de väldigt ofta att de ville ha en kalsongdag. Det betydde en lugn och mysig dag när man inte tog på sig ordentliga kläder, utan hängde i soffan och tittade på tv eller läste en bok. En riktigt slö dag alltså. Den här veckan blir det många kalsongdagar. Själv brukar jag inte tillbringa kalsongdagar iklädd just kalsonger (möjligen långkalsongliknande tights), men ni fattar poängen. Mjuka kläder, en varm filt och en bra bok, tv-serie eller film. Det är definitivt en bra sak.

 

Photo by Kelly Sikkema on Unsplash

Välkommen till Jurassic World

När grabbarna O väljer film blir det kanske inte filmer som tilltalar mig, men när vi igår såg Jurassic World: Fallen Kingdom blev jag faktiskt positivt överraskad. Faktiskt tyckte jag också ganska mycket om förra filmen Jurassic World från 2015, så helt oväntat var det inte.

Parken Jurassic World övergavs i slutet av förra filmen, men dinosaurierna har levt kvar på ön Isla Nublar. Nu hotas deras existens av ett vulkanutbrott och Claire Dearing tillhör en grupp som jobbar hårt för att dinosaurierna ska evakueras och få fortsätta sitt liv. Hon blir inbjuden till Benjamin Lockwood, som via sin assistent Eli Mills lovar att hjälpa till att rädda minst elva olika arter till en ny ö, bland dem Blue, världens sista levande velociraptor.

Claire söker upp Owen, som tränade Blue och lyckas övertyga honom att följa med på räddningsoperationen. De reser tillsammans med paleo-veterinären Zia och datateknikern Franklin, två nya karaktärer som jag tyckte mycket om. Visst är de ganska stereotypa på vissa sätt, men överlag tycker jag att Jurassic World: Fallen Kingdom är ovanligt icke-stereotyp för att vara en action-film. Och jisses vilken actionfilm det är. Tempot är sådant att det i normalfall skulle få min hjärna att stänga av, något som ofta händer när jag ser filmer med för snabba klipp. Jag somnar nästan alltid när det blir för mycket, men det här var så spännande att jag satt på helspänn.

Nu visar det sig att syftet med expeditionen inte alls är att rädda dinosaurier till någon ö. Istället är Mills team på jakt efter DNA från Blue till Dr Wu:s nya skapelse, den superduperfarliga indoraptorn och de andra dinosaurierna ska säljas på en spektakulär och självklart hemlig auktion i källaren på Lookwoods gods, helt utan hans vetskap.

Jurassic World: Fallen Kingdom är den andra filmen i en planerad trilogi och jag är helt säker på att sista filmen kommer att bli riktigt spännande den också. Ibland blir det riktigt bra, trots att det är barnen som väljer film.

Mazerunner funkar fint som film

Grabbarna O har läst alla böcker i serien The Maze runner och nu ville de se första filmen. Själv har jag läst första boken, men insåg snart att jag kom ihåg väldigt lite. Någonstans övergick handlingen till bok två och då hängde jag definitivt inte med. Nu spelade det självklart ingen roll om man läst boken eller inte, filmen gick utmärkt att se ändå, men som vanligt får man veta mer i böckerna än i filmen och det var inte alltid helt enkelt att hänga med. Miljön har filmskaparna lyckats riktigt bra med och det var roligt att se Thomas Brodie-Sangster, som var så liten och söt i Love Actually, i en ny roll. Skådespelarna gjorde ett gott jobb överlag skulle jag säga. Däremot var det kanske lite väl intensivt för en actionskeptiker som jag, men ungarna gillade.

Idén med att skicka ungdomar via en hiss till en värld som omges av en labyrint är intressant och när vi i slutet av den första filmen börjar få reda på orsakerna till det blir det ännu mer intressant. Andra filmen Maze Runner: The Scorch Trials finns redan ute och tredje filmen Maze Runner: The Death Cure går på bio nu.

Två O läser Nyckeln

Jag är lite knäpp ibland och vågar inte läsa ut serier av risk för att sakna dem för mycket när jag läst sista raden. Så är det med Nyckeln, tredje och avslutande delen i serien om Engelsfors av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Nu när Lilla O läst de två första delarna och precis börjat på Nyckeln har jag dock bestämt mig för att hänga på. Nu samläser vi alltså denna tegelsten och jag är helt säker på att Lilla O kommer att vinna.

Linda: Innan vi börjar kan vi väl diskutera karaktärerna lite. Vem är din favorit? Själv gillar jag Minoo mest, men jag tyckte om Ida också. Nu är hon död, men verkar finnas med lite ändå.

Lilla O: Varför tycker du att Ida är bra? Hon var ju mobbare förut.

Linda: Det gillade jag inte såklart, men jag gillade hur hon ändrades. Och sen precis när jag började tycka om henne så dog hon.

Lilla O: Jag tror att jag gillar Linnea bäst, men det är dåligt att hon röker. Men egentligen har jag inga favoritkaraktärer, utan favorithändelser. Varför gillar du Minoo bäst?

Linda: Jag tycker om att hon är precis som hon vill. Hon är annorlunda och modig. Vilka händelser gillar du bäst då?

Lilla O: En sak som jag tycker var spännande är blodmånens natt. Det är liksom lite mystiskt på något sätt.

Linda: Jag håller med. Det är då man fattar att det är på allvar och att de är häxor på riktigt. Jag tyckte att det var himla kul att läsa om Positiva Engelsfors i Eld. De blir verkligen mer och mer urflippade. Eller, jag gillar ju inte dem, men det är en intressant idé att skriva om dem.

Lilla O: Det jag inte gillar är att alla blir så arga hela tiden. Det är alltid någon som inte håller med och blir arg.

Linda: Men du, är inte de här böckerna lite för läskiga för dig? Det händer ju en massa hemska saker.

Lilla O: Egentligen är jag bara snart elva år, men jag tycker om att läsa böcker som är för större. Det är inte så läskigt när det är häxor, men det kanske inte är så nödvändigt att så många dör. I alla fall inte redan i första boken.

Linda: Jag håller med. Till exempel hade jag velat veta mer om Elias.

Lilla O: Jag saknar nog mer Rebecka, för henne lärde man känna en del innan hon dog.

Linda: Och nu ska vi läsa Nyckeln? Är du peppad?

Lilla O: Ja, det är jag för Eld slutade väldigt spännande.

Linda: Du kommer att läsa snabbast. Lova att du inte spoilar!

Lilla O: Jag ska försöka!

Cirkeln

Hej det är jag igen den lilla pojken som gillar att läsa. Idag ska jag skriva om en bok vid namn Cirkeln. Ni har antagligen redan hört om den här boken och jag vet att min mamma har skrivit om den. Men nu har jag också läst den och jag måste säga att den är väldigt bra. Den handlar om 1 kille och 6 tjejer vid namn Elias Den roliga, Rebecka sammanhållaren, Ida svinet, Minoo den smarta, Linnea den trotsige, Vanessa den osynliga och Anna Karin ensamvargen. Tillsammans bildar de cirkeln dom vet bara inte om det.

Dom lever ett helt normalt liv. Men en dag går allting snett då Minoo och Linnea hittar Elias död på en skoltoalett. Linnea vet att något inte är rätt hon var en bra vän till Elias och kan inte fatta varför. Senare på minnesstunden håller Ida ett falskt tal om att Elias faktiskt betydde något för henne. Även fast hon var med och mobbade honom. Rebecka blir så arg att hon hoppas att en takbjälke ska falla på Ida och krossa henne. Och sen händer det faktiskt Ida blir nästan mosad. Något står inte rätt till men hon vet inte vad Några dagar senare är det fullmåne. Men tjejerna ser inte än vanlig fullmåne utan en röd måne eller en blodmåne. Tjejerna är som styrda av en kraft. Alla börjar gå dom går tills de kommer fram till en övergivna parken. Vad gör dom där? Varför just dom? och är det bara Elias som kommer dö eller fler? Det här och mycket mer får du veta om du läser Cirkel-trilogin. Andra boken heter Eld.

Röd drottning (första boken)

Hej jag jag bokpojken eller lillao som ni antagligen kallar mig. Idag skriver jag om en bok så kallad Röd drottning. Det är en spännande och ganska förvirrande bok den är skriven av Victoria Aveyard. Den handlar om en tjej vid namn Mare. Hon bor med sin familj bestående av mamma, pappa, hennes syster Gisa och förstås dom tre bröderna Shade, Bree och Tammy. Eller hon bor inte med sina bröder dom är ute i kriget mot sjöländerna. I alla fall så är det inte så viktigt så nu ska vi prata lite om vad boken handlar om.

Det finns rödblodade och så finns det silverblodade dom silverblodade har speciella krafter. Som att kontrollera folk bara genom att tänka eller att kunna bryta och forma metall som om det varit en pinne. Men dessa krafter har inte dom rödblodiga de är bara normala människor. Och Mare är en rödblodig. Medans dom silverblodiga får pengar el och ett liv i lyx. Så får de rödblodiga en kurrande mage och man har tur om man har ett hus ok att bo i. Men Mare och hennes familj klarar sig ganska bra. Dom har tur att Gisa har fått ett jobb. Hon syr kläder till silvrarna hon tjänar bra på det men det är ett hårt jobb.

Mare har inte många vänner men hon har en. Han heter Kilorn och han är en bättre vän än hon någonsin skulle kunna önska sig. Men det finns ett problem han är sjutton och när man fyller arton blir man utskickad i kriget om man inte är en bra lärling eller har ett jobb. Kommer Kilorn klara sig från kriget? och är verkligen rödblodiga helt utan krafter? Mer om den här spännande historien får du läsa om du lånar eller köper boken Röd drottning. Om du gillar dom här böckerna skulle jag rekommendera Talon, Spejarens lärling eller De utvalda.

Half Bad — Ondskans son

På Bokmässan 2015 ordnade Kulturkollo ett fantasymingel i Bokbloggarrummet och jag förstod ju att det var bra författare, det hade Carolina sagt och Carolina kan det där med fantasy, men jag insåg inte hur stora de var förrän långt senare. Jo Salmson kände jag till, för hennes böcker hade vi läst tillsammans jag och grabbarna O, men jag kände inte till varken Laini Taylor, Siri Pettersen eller Sally Green. Så här efteråt kan jag inte riktigt tro att vi (läs Carolina) lyckades få dem att komma, men klart är att de hade riktigt roligt.

Någonstans i bakhuvudet fanns ändå namnen och när Lillebror O ville ha tips på nya böcker kom jag ihåg minglet och att Sally Greens böcker hade verkat spännande. Alltså läste han första boken Half Bad — Ondskans son och älskade den. Även Storebror O hängde på och de slukade båda hela trilogin. Ofta tänker jag att jag ska läsa de böcker mina barn läser så att vi ska kunna diskutera dem, men det blir sällan så, kanske främst för att fantasy inte riktigt är min grej.

Så åkte jag till LitteraLund i våras och såg Sally Green intervjuas av Johanna Lindbäck och insåg att det här var en författare att förälska sig i och raskt klickade jag hem första delen om Nathan på min Kindle. Sedan började jag läsa, fastnade inte riktigt, tog ett uppehåll, men gjorde sedan ett semesterryck och älskade.

Huvudpersonen i Half Bad heter Nathan och är till hälften vithäxa och till hälften svarthäxa. Berättelsen börjar i mitten, när Nathan sitter fångad i en bur, men låter oss sedan följa med tillbaka till hans tidiga tonår och möta hans familj och vänner i en värld som liknar vår egen, men är befolkad av häxor i olika varianter. Bäst är att vara vit häxa, som Nathans mor och resten av hans familj är. Själv är han dock frukten av den kärlekshistoria (?) som modern hade med svarthäxan Marcus, mäktigast av alla onda häxor.

Anledningen till att Nathan fängslas är att hans sjuttonårsdag närmar sig. Det är då hans ska få sina gåvor, som alla häxor får just denna födelsedag. Frågan är bara vem som ska ge honom dem och om det kommer att visa sig att hans vita eller svarta sida är den mäktigaste. Både före och efter fångenskapet påverkas Nathans liv av flykt, främst bokstavligt, men också bildligt. Han flyr för att överleva, men kan inte undgå sitt öde. Just flyktens påverkar på människor och hur post-traumatisk stress fungerar var det Sally Green gjorde mest research kring innan hon började skriva. Jag tycker verkligen att hon lyckas skapa en realistisk huvudperson som inte självklart är ond eller god, men som du som läsare alltid håller på.

Jag förstår varför grabbarna O gillade trilogin om Nathan så mycket. Första delen är verkligen spännande och jag kommer definitivt att läsa vidare för att få veta hur det går. Roligast var ändå de samtal vi hade om boken under min läsning. Riktigt roligt. Nu är Half Bad inte bara böcker för unga, utan en intressant skildring även för vuxna. Faktiskt påminner Half Bad lite om klassikern 1984 som jag just avslutade, vilket också påpekas av förlaget Semic. Sally Green har skapat en klaustrofobisk värld, där det inte går att gömma sig från Rådet, de mäktigaste vita häxorna som vill kontrollera honom.

 

Ursäkta att jag blir lite förbannad

Två gånger har jag mailat rektorn på mina barns skola med frågor som skulle kunna ses som klagomål. Ingen av gångerna har jag tagit upp saken med mina barn. Som lärare vet jag nämligen att det dummaste du kan göra som förälder är att öppet kritisera skolan dina barn går på. Ännu värre blir det om du väljer att alltid tro på dina barn istället för att tro på skolan. Med detta menar jag inte att du som förälder aldrig får kritisera skolan, för det får du, men var medveten om att ingen tjänar på att du motarbetar de lärare som ditt barn träffar varje dag.

Det kan hända att jag blev lite förbannad idag, men det finns gränser för vad föräldrar borde göra. Jag är skeptisk till läxor. Faktiskt väldigt skeptisk. Ibland ger jag läxor, men då ska de vara befogade och eleverna ska kunna fixa dem utan hjälp av vuxna. Som till exempel att läsa en bok. Att som förälder ifrågasätta en sådan läxa är minst sagt kontraproduktivt.

För två somrar sedan fick en av mina söner ett läsbingo att göra under sommaren. Andre sonen ville ha en kopia och de tävlade hela sommaren. Det var den sommaren de blev läsare. När jag ser att föräldrar i sociala medier klagar på att lärare “tvingar” deras barn att läsa en bok under sommaren undrar jag helt ärligt hur de är funtade. Möjligen blir jag oproportionerligt förbannad, men det här provocerar mig något vansinnigt.

Det handlar inte bara om att föräldrar inte respekterar sina barns lärare. Vid närmare eftertanke handlar det ganska lite om det. Istället handlar det om vikten av läsning och hur ett barns hela skoltid påverkas av huruvida hen är en läsare eller inte. Det finns inget som säger att det måste vara skönlitteratur ett barn läser. Faktaböcker går utmärkt, men det är viktigt att ditt barn läser och att hen läser sammanhängande längre texter. Läsning handlar nämligen inte bara om förståelse, utan om uthållighet. För att klara sig bra i skolan behöver ditt barn orka läsa längre texter. Att då “tvingas” läsa böcker är utmärkt. Faktiskt avgörande.

Grabbarna O har några boktips till lässugna och läsovilliga ungar. Kom igen nu alla föräldrar, utmana ungarna att läsa minst en bok i sommar oavsett vad läraren har sagt. Läs dem gärna själv också, så har ni något trevligt att diskutera kring middagsbordet.

 

Serien om Gregor från Ovanjord av Suzanne Collins.

Böckerna om Tam av Jo Salmson, som inleds med Tam tiggarpojken.

Dessa böcker följs av serien Drakarnas öde, som inleds med Stjärnstenen.

Serien om Percy Jackson av Rick Riordan, som inleds med Född till hjälte.

Spejarns lärling av John Flanagan, en lång serie som inleds med Gorlans ruiner.

Legendtrilogin av Marie Lu. Första boken heter logiskt nog Legend.

Warriors av Erin Hunters, som inleds med Ut i det vilda.

 

Fler boktips för barn och unga hittar du här.

PS. Bibliotek är fantastiska. De gör att alla barn kan läsa böcker. Ta med dina barn dit och låna, helt gratis! DS.

Legend

Legend är en fantastisk serie skriven av Marie Lu. Legend är även namnet på den första boken i denna trilogi om Day och hans liv. Denna bok handlar om en kille som går under namnet Day. Han är en helt vanlig pojke fram tills den dagen då han får göra provet som alla tioåringar gör provet som bestämmer om han kommer sitta på ett tåg på väg till et av republiken “arbetsläger” eller leva rikt och jobba för militären. Arbetslägret är egentligen inte det dom flesta tror att det är, utan det är ett tåg rakt in till ett av republiken laboratorium. Där dom undersöker alla dina defekter. Day får underkänt och får därför åka och ta prover och lämnas sen att dö i en av republikens källare. Som ni säkert förstår så kommer han på något sätt ut därifrån. Nu har han lämnats själv att försörja både sin familj och sin bästa kompis. Kommer han verkligen att klara av det här eller kommer något gå väldigt fel?

Den här boken handlar dock inte bara om Day utan också om flickan June, den enda person som någonsin har fått full pott på provet, provet som du får utföra när du blir 10 år gammal. En dag några år senare kommer hennes brorsa Metias får att hämta henne på drake universitet. Hon hade försökt klättra upp på ett nitton våningar högt hus med en xm-62 på ryggen och satt därför på dekanens kontor. Junes föräldrar är döda så Metias får ta hand om henne helt själv det är inte så lätt. Hennes brorsa lämnar av henne hemma och åker sedan för att vakta ett laboratorium och övervaka en leverans av prover med muterade virus.Han säger hejdå till June och sätter sid sedan i jeepen bredvid sin kolega och bästa ven Thomas. Klockan ett kommer Thomas tillbaka till huset men Metias är inte med June fattar direkt att någonting är fel. June öppnar dörren för Thomas och direkt när han kommer in säger han att han har order att ta med June till sjukhuset. Vad är det egentligen som har hänt? Går verkligen Thomas att lita på och är Day verkligen lika hemska som alla säger att han är? Och är June verkligen den ända som har fot full pott?

Legend är väldigt lik Hungerspelen men enligt mig bättre lite bättre.

Sida 1 av 10

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: