Julkalender

Århundradets kalender del 1

Dags för första inlägget i min kulturella kalender som fokuserar på de två första decennierna av 2000-talet. En kalender som jag (ödmjukt) döpt till Århundradets kalender. Mest blir det inlägg om böcker, men inte bara. Just idag är det dock läsningen som får stå i centrum och en riktig läsupplevelse som stannar kvar.

Att läsa Ett litet liv, Hanya Yanagihara var smärtsamt. Boken som kom ut 2015 är en av de böcker som “alla” har läst, men inte en bok som älskas av alla. Den är tjock och den är en orgie i självhat och ångest, men den är också berättelsen om vänskap och kärlek av sällan skådat slag.

Så här skrev jag om boken när jag läste den 2017:

“Det börjar som en ganska vanlig historia om vänskap. JB, Malcolm, Willem och Jude träffas på universitetet och följs sedan åt. För Jude är de hans första riktiga vänner och de betyder massor. Ändå är det ingen okomplicerad vänskap, för vilken vänskap är sådan, men de finns kvar i varandras liv då de efter studierna bosätter sig i New York.”

När vänskap mellan män skildras tillåts karaktärerna sällan dela stora känslor och lika sällan visar de sig svaga. Hanya Yanagihara kör istället extra allt gällande känslorna, inklusive de som nästan känns förbjuda. Ett litet liv är en helt fantastiskt bok som jag aldrig kommer att glömma.

 

 

Århundradets kalender

2010-talet är snart till ända och vi går in i 20-talet. Visst låter det lite extra härligt, även om en ny version av det glada 20-talet känns långt borta. I årets julkalender på bloggen kommer jag att summera de två första decennierna på det nya århundradet och bjuda på kulturella upplevelser som varit viktiga för mig. Det blir böcker, filmer, tv-serier, musik och annat kulturellt med fokus på 10-talet, men också från 00-talet. Minst 24 inlägg är planerade. Får jag feeling kanske jag fortsätter hela december. Ett urval måste ändå göras och speciellt svårt är det gällande böcker. Jag har därför bestämt mig för att inte ta med de (förvisso fantastiska) böcker som tidigare varit med i mina två kanonkalendrar, som du hittar här.

På söndag kör vi!

 

 

 

Novellkalender enligt O del 24

Idag är det julafton och i många hus delas julklappar ut. Dagens novell utspelar sig just denna dag 1868 när Selma Lagerlöf var tio år och lästes av författaren själv i Sveriges radio på Annandagen 1936. I “Julklappsboken”, som återfinns i samlingen Julklappsboken och andra berättelser berättar författaren om en jul då hon bara fick en massa sysaker, som hon egentligen inte alls ville ha och så till slut, i det sista paketet en bok. En bok på franska som hon ägnar timmar åt för att ens förstå några få meningar, men som definitivt håller henne sysselsatt.

Jag har också alltid älskat hårda paket och en jul utan böcker hade även för mig varit en väldigt misslyckad jul. Numera får jag sällan böcker, men det saknas å andra sidan inte läsning här hemma.

Jag önskar en en riktigt trevlig jul, rejält med hårda paket och många härliga lässtunder under de lediga dagarna som kommer.

Novellkalender enligt O del 23

Ibland snubblar man över bra noveller på de mest märkliga sätt och Liten julnovell av Mattias Göransson läste jag för första gången då den var en del av texthäftet för Nationella provet i svenska för år 9 för något mindre än 20 år sedan. Novellen publicerades i DN i december 1998.

I den väldigt korta berättelsen får vi möta Bettan som samlat tomburkar i flera veckor för att kunna bjuda Benny på köttbullar på IKEA. De mumsar i sig sina 20 köttbullar med brunsås och potatis och Benny är väldigt nöjd med sin julklapp. Det han inte anar är att köttbullarna bara är början på ett väldigt annorlunda julfirande.

Liten julnovell är så fin, så fin och gör mig tårögd varje gång jag läser den.

Novellkalender enligt O del 22

Vissa noveller blir aldrig gamla och inaktuella, trots att det på ytan kan verka så. Jag tänker till exempel på “Pälsen” av Hjalmar Söderberg, där en man får en ovanlig julhälsning. Novellen publicerades som en del av samlingen Historietter som utkom 1898.

Pälsen, som på ett sätt är novellens huvudperson, tillhör häradshövding Richardt. Han ska som vanligt fira jul hos sin gamle vän Doktor Henck, en man med vacker fru och tre barn, men inga pengar.

Det är julafton och Henck är på väg till Richardt för att låna pengar. På vägen dit blir han överkört av en drosksläde och hans överrock går sönder. Han får istället låna Richardts päls och i skydd av den blir han en helt annan man.

Söderbergs novell innehåll klassiska teman, som klass och dessutom några lika klassiska motiv. Någon får till exempel veta en hemlighet som inte är tänkt för hens öron. Jag tycker mycket om “Pälsen” och det sätt som Söderberg lyckas berätta massor med väldigt få ord.

Novellkalender enligt O del 21

“Johnny Panic och drömbibeln” är en novell av Sylvia Plath om en annorlunda man med ett annorlunda uppdrag. Den ingår i novellsamlingen med samma namn, som gavs ut postumt 1977. I en senare upplaga lades fler texter till. Novellix gav ut en nyöversättning av novellen för att uppmärksamma att författaren varit död i 50 år.

Huvudpersonen i novellen är sekreterare på ett mentalsjukhus. Hon sysselsätter sig bland annat med att skriva ner patienternas drömmar för att sedan skriva rent dem i sin drömbibel varje kväll. Allt görs på uppdrag av Johnny Panic.

“Johnny Panic och drömbibeln” är en novell att läsa, men inte en att skriva om. Det finns så mycket som överraskar läsaren och att avslöja det vore att förstöra läsningen.

 

Novellkalender enligt O del 20

Jag absolut älskar Astrid Lindgrens novellsamling Nils Karlsson pyssling och har fortfarande kvar mitt barndomsexemplar i hyllan. När jag skulle välja en av novellerna till den här kalendern var jag först osäker på om jag skulle gå på grabbarna O:s favorit eller min egen. Den novell jag läste om och om för dem var “I skymningslandet”, men själv älskade jag berättelsen om den levande dockan “Mirabell”. Åh, så jag längtade efter en sådan docka.

Huvudpersonen Britta-Kajsa får ett mystiskt frö av en gubbe som kör förbi hennes hus i sin vagn. Han ber henne att plantera detta frö och en docka växer upp ur jorden. Eftersom Britta-Kajsa är en fattig flicka är dockan en fantastisk gåva, men som om det inte vore nog är dockan Mirabell levande. Rent krasst verkar det svinjobbigt att ta hand om och underhålla den levande dockan, men det hindrade inte mig från att drömma om en alldeles egen Mirabell.

Novellkalender enligt O del 19

Jag är team sommartid. Varje år när klockan ställs tillbaka på hösten och mörkret slår till, vill jag helst av allt gömma mig. Men visst finns det en fördel med den extra timmen och det är vad huvudpersonen i Julie Zehs “Den skänkta timmen” tar fasta på. En timme som är friare en alla andra timmar, som man får till skänks. När jag jobbade natt för många år sedan var den här timmen knappast uppskattad, men det är en helt annan historia.

Det var alldeles för länge sedan jag läste något av Julie Zeh. Jag tycker väldigt mycket om hennes språk och sättet hon berättar sina historier på. Dags att återupptäcka.

Novellkalender enligt O del 18

I samlingen Brasilien berättar: Ljud av steg, utgiven av Tranan, finns en rad mycket bra noveller. Den jag valt till novellkalendern är “Den andre” av Rubem Fonseca, en författare som tillsammans med Clarice Lispector, räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Novellen handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Budskapet är att den som på ytan har allt, kanske egentligen inte har någonting alls. En tänkvärd berättelse om den stressade vardagen och dess följder.

Lucka 18: Julkalenderbloggstafett

Idag är det min tur att bidra till årets julkalenderbloggstafett anordnad av Sofies bokblogg. Temat är “Bäst 2018” och hjälp vad svårt det är att välja bara en bok bland alla bra jag läst i år.

Till slut föll valet på en ungdomsbok som jag läste redan i februari, nämligen Moonrise av Sarah Crossan. Det är en bok skriven på prosalyrik och vi får träffa Joe, vars bror sitter i fängelse och väntar på sin avrättning. Det var många år sedan de sågs och nu bestämmer sig lillebror för att besöka sin storebror. Det här är en fantastisk bok som jag burit med mig sedan jag läste den. Jag älskar prosalyrik och Sarah Crossan är riktigt bra på att berätta mycket med få ord.

Mitt inlägg om boken finns här.

Jag tog över stafettpinnen från My loved books, som tipsade om en favoritbok igår och imorgon går den vidare till Den läsande kaninen.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: