enligt O

You be mother

Meg Mason slog igenom med romanen Sorrow and bliss som bland annat nominerades till Women’s Prize for Fiction. Eftersom jag tyckte mycket om den ville jag också läsa debutromanen You be mother från 2017. Berättelsen tar sin början på en flygplats där en ung kvinna på väg från London till Sydney möter en äldre kvinna som är på väg åt andra hållet. Den unga kvinnan heter Abi och reser till Sydney för att återförenas med Stu pappan till hennes tre veckor gamla son Jude. Abi och Stu träffades när han var utbytesstudent i London och visst tycker de om varandra, men de är unga och barn var verkligen ingenting de längtade efter. I alla fall inte Stu. För Abi blev Jude däremot början på den familj hon så desperat längtat efter. Nu hoppas hon att även Stu ska bli en del av den.

Stus föräldrar lånar den lilla familjen en lägenhet. Hans pappa är försiktigt positiv till arrangemanget och vill gärna ha kontakt både med Abi och sitt barnbarn, men Stus mamma är vansinnig. Stu är det viktigaste hon har och hon tycker att det är otroligt orättvist att han nu tvingas vara familjeförsörjare istället för ”bara” student. Att hennes svärföräldrar skulle bli en del av den familj Abi längtar efter känns helt klart mycket osäkert. Livet blir ensamt för Abi då Stu nästan alltid är borta. Han studerar, jobbar och sover ofta hos sina föräldrar för att få lugn och ro. Av kärleken verkar inte så mycket vara kvar, men han tar sitt ansvar, eller försöker göra det.

När Abi tar med Jude på promenad till en bassäng i närheten av lägenheten där hon bor, träffar hon en äldre dam som heter Phil. En oväntad vänskap växer fram mellan de två kvinnorna och Phil introducerar Abi för sina vänner. Snart är Abi en del av en gemenskap som på ytan känns udda, men som gör henne mycket glad. De äldre vännerna hjälper henne att få ordning i lägenheten och snart börjar livet kännas lite bättre.

Phil bor i ett hus nedanför det lägenhetskomplex där Abi bor. Hon har ganska nyss blivit änka och sörjer fortfarande sin man. De vuxna döttrarna bor i London och vi får följa den yngre av dem, Brigitta som fungerar som en andra berättare. Hon försöker slå igenom som skådespelare och har fått en teaterroll. Ett förhållande med regissören komplicerar det hela. Äldre systern Polly är och har alltid varit den duktiga. Lillebror Freddie är istället bohemen som reser runt i världen utan att ta något som helst ansvar. När Phils döttrar får veta att Abi tillbringar mycket tid hos deras mor bli de oroliga och Polly misstänker att Abi försöker utnyttja Phil. Sanningen är dock att hon bara försöker slippa den tomma lägenheten och Phil blir som en mamma eller mormor för henne.

You be mother är en fin bok om moderskap, vänskap, syskonrelationer och hur till synes små, vita lögner kan ställa till det. Meg Mason bjuder på en känslosam historia med många olika perspektiv på relationer mellan barn och deras föräldrar. Jag tycker väldigt mycket om den, även om den blir lite väl dramatisk ibland. Samtidigt är det kanske naturligt att människor agerar känslomässigt på det sätt som sker i boken.


Om boken

You be mother av Meg Mason, Harper Collins, (2017), 448 sidor

Just nu i augusti 2022

Egentligen borde det här inlägget publicerats igår, men det har varit lite rörigt de senaste dagarna. I fredags ringde mamma runt lunch och berättade att min morfar gått bort. Han var född 1926 och det var egentligen inte oväntat att det hände, men sorg är inte logisk. Morfar Göte var den sista av mina mor- och farföräldrar att lämna oss, nästan exakt två år efter mormor Siv. Både de och min farmor Märta var viktiga delar av min uppväxt, för att inte tala om krutdamen gammelmormor Rut som levde till jag var en bit över 20. Viktigast av dem alla var nog ändå morfar, som var en fantastisk person. Ett större hjärta går nästan inte att finna. Just nu är jag alltså ganska så sorgsen, men i kulturens värld ser det ut så här.

Just nu läser jag The Pact av Sharon Boldon, som en tredjedel in är riktigt bra. Jag läser också Litteraturdidaktik, fiktioner och intriger av Anders Öhman inför kurs i höst och ska snart börja med Jazz av Toni Morrison som också är kurslitteratur.

Just nu lyssnar jag på Frank Sinatra och tänker på morfar. Dessutom kommer ljudet diverse trädgårdsredskap, fordon och byggmaskiner utifrån. Annars tänker jag mest njuta av tystnaden tills på onsdag då terminen drar igång och den är ett minne blott.

Just nu tittar jag på The Lincoln Lawyer på Netflix, riktigt bra efter de inledande tre avsnitten. Dessutom ser jag Abbott Elementary på Disney +. Den är lite söt.

Just nu längtar jag efter att bli frisk. Både jag och ena sonen är hostiga och febriga. Än så länge visar snabbtesten negativt för covid, men sjuka är vi oavsett. Jag är pigg nog att läsa i alla fall och det är huvudsaken.

Igår publicerade även Anna och Ulrica varsitt just-nu-inlägg. Kika gärna in till dem.

Ett ärligt liv

En av sommarens hittills bästa, men också märkligaste böcker är Ett ärligt liv av Joakim Zander. Den marknadsförs som en spänningsroman och det är den till viss del, men också en äventyrsroman, en relationsroman och en universitetsroman. Aka-porr* med actiondrag, skulle kunna vara en passande beskrivning.

Prologen utspelar sig egentligen efter bokens övriga händelser och bildar, tillsammans med epilogen, en ram runt det studentäventyr i Lund som utgör resten av boken. Huvudpersonen är vuxen och är inbjuden för att diskutera sin nyutgivna debutroman som just översatts och släppts i Tyskland, där Nordic noir är hett. I ett samtal med en journalist diskuterar han protagonistens agerande, som han själv menar är ett resultat av tristess. Boken bygger på brott som har begåtts, där förövarna fortfarande inte avslöjats eller hittats. Författaren ger ett förslag på hur brotten genomfördes och vilka som gjorde det. Journalisten är mest upptagen med det faktum att brotten inte fördöms i romanen, något han tycker är bekymrande. Han undrar också, ganska självklart, hur mycket av det som berättas i romanen som är sant. Här ges inget egentligen svar, men när författaren ser någon i publiken som han känner igen och vi sedan förflyttas tillbaka till deras första möte, anar läsaren att det som berättas är någon slags sanning. Detta förstärks av att historien berättas i jag-form av en berättare som definitivt är inblandad i det som händer.

Vår namnlöse huvudperson flyttar från Östergötland till Lund för att studera juridik. Han hyr ett rum i en lägenhet där Victor och Ludvig bor. Deras tredje lägenhetskompis Totte studerar utomlands och de behöver en hyresgäst. Allt blir fel redan från början och det är tydligt att de kommer från en helt annan värld än vår huvudperson. De har dyra vanor och behandlar honom mer som en anställd än en vän. När de har fest är han där, men för att fixa med mat och dryck, inte som gäst. Värsta sortens överklassbrats totalt utan moral och empatisk förmåga.

Livet förändras totalt en dag då vår huvudperson av en slump reser till Malmö och deltar i en demonstration. Det händer ganska ofta att han bara följer efter om någon säger något och när en person frågar om han ska till demonstrationen svarar han ja och drar dit. Medvetet självklart, men samtidigt till synes helt utan vilja. Under demonstrationen träffar han för första gången Max och hon dyker sedan upp i Lund för att ta med honom till Köpenhamn. Max är som en virvelvind och vår protagonist dras med. Snart blir han en del av gänget som Max bor med i ett stort hus mitt i Professorsstaden och livet förändras totalt.

Som jag skrev inledningsvis är Ett ärligt liv något av det märkligaste jag läst. Det betyder inte att det inte är en bra bok, för det är verkligen en jättebra bok, men den är annorlunda och svår att greppa. Lika lite som huvudpersonen får veta om gänget kring Charles, ägaren av huset i Professorsstaden, lika lite får vi veta. Få förklaringar ges till karaktärernas agerande och en del av mig vill veta mer, få fler förklaringar, men samtidigt älskar jag mystiken. Joakim Zander skriver riktigt bra och bygger upp en obehaglig stämning. Jag är lite sugen på att läsa hans tidigare böcker som verkar vara mer klassiska spänningsromaner.

* Romaner som utspelar sig i en akademisk miljö, inte sällan på internatskolor eller andra skolor där eleverna/studenterna både bor och studerar.


Om boken

Ett ärligt liv av Joakim Zander, Wahlström & Widstrand, (2022), 344 sidor

Small things like these

Claire Keegan är en irländsk författare som beskrivs som en ”författares författare”. Två av hennes böcker översattes till svenska förra året och när den senare av dem Small things like these nominerades till Bookerpriset, fick jag äntligen tummen ur att läsa. Det är en kort berättelse, faktiskt den kortaste roman som nominerats till Bookerpriset, så läsningen gick snabbt. Däremot krävde den en hel del tankeverksamhet och omläsning av flera delar. Jag ville nämligen förstå vad det är som gjort att romanen hyllats så mycket, men tyvärr var jag inte överväldigad.

Bill Furlong är huvudpersonen i denna vinterberättelse som utspelar sig under några timmar en dag strax före jul 1985. Han ska leverera kol till klostret och upptäcker där en unga kvinna, eller kanske snarare en flicka, som letar efter sitt barn. Hemma väntar hans fru och fyra döttrar. Det mesta som händer sker inom Furlong och jag fastnar inte riktigt för historien. Det sparsmakade är snyggt, men allt är lite för distanserat och svalt.

I en recension i The Guardian skriver Lamorna Arsh mer om andra av Keegans böcker än den hon recenserar och verkar mer förtjust i dem. Det gör att jag absolut vill läsa vidare, trots att mina känslor gentemot Small things like these är ganska svala.


Om boken

Small things like these av Claire Keegan, Grove Press, (2021),

Bookerprisets långa lista

Förra veckan publicerades The Booker dozen, Bookerprisets långa lista innehållande tretton titlar. Först nu har jag hunnit gå igenom den ordentligt. Listan innehåller både den yngsta och den äldsta nominerade författaren någonsin, liksom den kortaste romanen som nominerats genom tiderna. En röd tråd bland årets nominerade verkar utan tvekan vara udda berättelser där fantasi och verklighet blandas friskt.

Glory av NoViolet Bulawayo

Glory handlar om ett land som koloniserat och sedan blir självständigt. Vad jag förstår är det djuren och inte människorna som står i centrum. Det fiktiva landet är Zimbabwe och ”the fall of the Old Horse” refererar till Mugabes oväntade fall 2017, vilket kommenteras av en rad djurröster. Det här kan vara superintressant, eller bara knäppt. Bulawayo nominerades till samma pris för sin debut We need new names, som finns översatt till svenska.

Trust av Hernan Diaz

Trust är en bok där intertextualitet spelar stor roll. Grunden är berättelsen om Benjamin and Helen Rask som är ett känt par i New York under 1920-talet. Deras öde porträtteras i boken Bonds som släpps 1937 och inleder boken Trust. Därefter följer andra versioner av samma berättelse och frågan blir självklart vilken av dem som berättar sanningen. Det låter en aning snurrigt, men också väldigt intressant. Trust är Diaz andra roman och debuten In the distance (som är något så ovanligt som en lyrisk westernroman med en svensk hjälte) fick många nomineringar och priser.

The Trees av Percival Everett

The Trees handlar om en rad brutala mord där två kroppar hittas på mordplatsen. En av dem är alltid en ung man som liknar Emmett Till som mördades 65 år tidigare. Det är en kriminalroman där två poliser försöker att lösa fallen med hjälp av en äldre kvinna som har skrivit ner alla lynchningar som skett under hennes liv. Samtidigt verkar det finnas någon slags magisk realism i romanen. Ännu en udda historia som det verkar. Percival Everett debuterade 1983 och har skrivit en lång rad romaner.

Booth av Karen Joy Fowler

Lika glad som jag blev när jag såg att Karen Joy Fowler släppt en ny roman, lika besviken blev jag när jag upptäckte att den handlade om familjen Booth och utspelade sig på 1800-talet. Nu när romanen nominerats till Bookerpriset får jag kanske omvärdera min reaktion. Historiska, välskrivna romaner med verklighetsbakgrund kan självklart vara bra. Familjen Booth med pappa Junius i spetsen kan säkert vara intressanta att lära känna.

Treacle Walker av Alan Garner

Alan Garner är född 1934 och är därmed den äldste nominerade. Dagen då Bookerpriset 2022 delas ut fyller han 88 år. Treacle Walker handlar om pojken Joe som är något av en udda fågel. Han betraktar världen på avstånd och en dag möter han en äldre man som heter som boken. Walker ger honom en kopp och en sten i gåva och får en pyjamas och en bit lamm i utbyte. Därefter upptäcker pojken en värld han aldrig förut sett.

The Seven moons of Maali Almeida av Shehan Karunatilaka

Shehan Karunatilaka är en av Sri Lankas mest kända författare, vars debutbok Chinaman: The Legend of Pradeep Mathew från 2010 vann en rad priser. Hans senaste bok The Seven moons of Maali Almeida utspelar sig i Sri Lankas huvudstad Colombo 1990 då huvudpersonen Maali Almeida vaknar upp på ett Visakontor och upptäcker att han dödats. Trots att kroppen är död så har Alemida sju månader på sig att söka upp en man och en kvinna som han älskar och ge dem några foton. Den röda trådet bland årets nominerade verkar utan tvekan vara udda berättelser där fantasi och verklighet blandas friskt.

Small things like these av Claire Keegan

Claire Keegan är en prisad författare från Irland som ger ut böcker väldigt sällan. Senaste boken Small things like these är den tunnaste av de nomierade titlarna och utspelar sig i ett litet, irländskt samhälle strax före jul 1985. Boken har översatts till svenska och getts ut tillsammans med Det tredje ljuset (Foster) från 2010.

Case study av Graeme Macrae Burnet

Året är 1985 och en ung kvinna anklagar psykoterapeuten Collins Braithwaite drivit hennes syster till självmord. Hon söker upp honom under falsk identitet och låtsas vara en klient. Det här låter kanske som den mest spännande av de nominerade böckerna. Kanske lite mer konservativ och ”vanlig” än många av de andra titlarna, men också väldigt intressant.

The Colony av Audrey Magee

Imperialism och kolonialism undersöks genom att Magee låter Mr Mason och Mr Masson, en engelsman och en franskman, resa till en okänd ö väster om Irland. Året är 1979 och de båda männen har som mål att kartlägga ön och ge en sann och riktig bild av den. Ön invånare har dock inte alltid samma syn på det hela. The Colony är Magees andra roman. Debuten The Undertaking utspelar sig i Nazityskland och nominerades till bland annat Women’s Prize for Fiction 2014.

Maps of Our Spectacular Bodies av Maddie Mortimer

Maddie Mortimer är en av de tre nominerade debutanterna på årets långa lista. Hennes roman Maps of Our Spectacular Bodies har två berättare. Dels huvudpersonen Lia, men också sjukdomen som sprider sig i hennes kropp. Berättelsen rör sig i tid och rum och beskrivs som en ”coming of age story” även om Lia faktiskt både är gift och har en dotter. Maggie Mortimer föddes 1996 i London och har hyllats för sin debut. Jag blir definitivt lite nyfiken.

Nightcrawling av Leila Mottley

Leila Mottley är också hon debutant och dessutom den yngste nominerade författaren någonsin. Hon föddes 2003 i Oakland, Kalofornien, där hon fortfarande bor. Debuten Nightcrawling utspelar sig 2015 och handlar om en 17-årig flicka som rör sig på gatorna i Oakland en sen natt. Hon heter Kiara och lever ett tufft liv utan en riktig inkomst. Hyran är hon flera månader sen med och för att försörja sig och sin granne som är mer av en bror, börjar hon sälja sexuella tjänster. Nightvrawling baseras på ett riktigt fall från 2015 där korruption inom polisen avslöjas och bokens huvudperson blir en del av en rättegång.

After Sappho av Selby Wynn Schwartz

Debutant nummer tre är egentligen ingen debutant i ordets rätta bemärkelse, men After Sappfo är i alla fall Selby Wynn Schwartzs debutroman. Tidigare har hon skrivit sakprosa och noveller. Även After Sappfo tar avstamp i sakprosan och några kända kulturella kvinnor. Med en symfoni av röster berättar de om sina verk, sitt liv och sin längtan. Bland kvinnorna finns Josephine Baker och Virginia Woolf och jag lockas helt klart av denna roman som verkar tänja på gränserna för vad en roman är.

Oh William! av Elizabeth Strout

Elizabeth Strout är en författare vars böcker alltid nomineras till diverse priser och som jag därför tänkt läsa något av länge. Det har ännu inte blivit av märkligt nog. Oh William! är tredje boken om Lucy Barton och ska jag läsa får jag helt klart se till att läsa dem alla tre. Lucy har nyss blivit änka när hennes exman William hör av sig efter många år. Tillsammans tänker de tillbaka på sina liv och låter läsaren följa med.

Boken kommer ut på svenska i höst med titeln Åh, William!

Kanske är det längtan

Det finns mycket som är fint med Malin Fjellborgs bok Kanske är det längtan. Beskrivningen av huvudpersonen Viola går rakt in i hjärtat. Hon har i det närmaste flytt sin hemstad och bosatt sig i Stockholm. Egentligen har hon ingen längtan just dit, men en stark längtan bort. Tanken är att livet i huvudstaden ska bli annorlunda och att hon ska bli en som hör till. Hon längtar efter att bli sedd, att räknas, att bli någon. Livet i andrahandslägenheten i Sätra blir dock ganska ensamt och jobbet på Coop är inte jätteroligt. Något bättre blir det när hon hittar en bokklubb via ABF och där i alla fall på pappret blir en del av en grupp.

I bokcirkeln finns Olof och han gör något med Viola. Han lyssnar på henne, imponeras av henne och verkar faktiskt tycka om henne på riktigt. Kanske är det nu livet ska förändras. Kanske är det Olof som är den som ska förändra det. Kvar hemma finns bästisen Melanie och saknaden efter henne är stor. Viola har längtat efter äventyr, ett nytt liv och någon att älska. Nu när hon kanske har det är hon osäker på om hon ska nöja sig med en andrahandslägenhet, ett jobb på Coop och en kille som verkar älska sig själv mer än någon annan.

Jag tycker verkligen om Viola, men hjälp vad jag inte tycker om Olof, även om han (tyvärr) är en väldigt trovärdig karaktär. Malin Fjellborg har skrivit en lågmäld och snygg berättelse om längtan och om svårigheten att vara den man själv vill vara även tillsammans med någon annan. Någonstans önskar jag att Viola bara ska våga lite mer, för även om det är riktigt modigt att flytta ensam till en annan stad är det som att hon inte riktigt vågar leva.


Om boken

Kanske är det längtan av Malin Fjellborg, Vox by Opal, (2022), Unga vuxna, 286 sidor.

Again, Rachel

Kring sekelskiftet (visst låter det härligt nostalgiskt) läste jag allt av Marian Keyes, men sedan tappade jag bort henne. Mest för att de böcker hon gav ut i höll måttet, men de senaste åren har hon kommit tillbaka med full kraft. Bäst var kanske På egen hand, trots att jag läste den på svenska. Keyes böcker ska läsas på originalspråk för att få ut allt av de irländska dialogerna. I dagarna kommer Keyes senaste bok ut på svenska med titeln Ett oväntat val och jag läste den på semestern. Den engelska titeln är Again, Rachel och stämmer egentligen mer med innehållet. Vad det är för oväntat val det skulle handla om förstår jag nämligen inte, trots att jag läst boken. Visserligen gör Rachel en hel del val, både väntade och oväntade, men mest av allt handlar det kanske ändå om att vi möter henne igen. Rachel är nämligen den Walsh-syster som är huvudpersonen i Rachel’s Holiday, som på svenska heter En oväntad semester. ”Semestern” gick till ett behandlingshem och nu, många år senare, arbetar hon själv på ett sådant.

Rachel har skapat sig ett nytt liv utan droger och alkohol. Hon har ett jobb hon älskar, en pojkvän hon har det bra med och familjen finns runt henne. Det är inte längre hennes eget missbruk som står i centrum, utan de problem som hennes klienter har. De beskrivs på ett fint och mänskligt sätt och vi får ta del av en rad intressanta människoöden. Så kommer det förflutna ikapp Rachel och hennes liv kärlek Luke återvänder till Irland för att begrava sin mor. De har inte träffats på länge, men när Rachel får ett meddelande från en av hans bekanta bestämmer hon sig för att gå på begravningen. Med sig tar hon sin systerdotter och en ny del av historien tar sin början.

Någonting hände mellan Luke och Rachel och det är den berättelse som Marian Keyes delar med oss. En berättelse som Rachel gjort allt för att glömma. Minnen som är för hemska för att hantera. Hennes tidigare missbruk binds nu samman med det missbruk hennes klienter försöker bemästra och klart är att det aldrig går att slappna av för mycket. Jag tycker om Again, Rachel även om jag kanske inte är riktigt bekväm med vissa av de val huvudpersonen gör. Lite ångrar jag att jag inte läste om Rachel’s Holliday innan jag läste Again, Rachel, men det funkar fint ändå. Det hade dock varit fint att ha den i färskt minne.


Om boken

Again, Rachel, Marian Keyes, Penguin Books, (2022), 608 sidor

Svensk utgåva: Ett oväntat val, (2022) Översättare: Katarina Jansson

Böcker att se fram emot i augusti

Höstutgivningen kör igång och listan med böcker blev oväntat lång. Några av titlarna har funnits ute ett tag, men har recensionsdatum först i augusti. Här listar jag en salig blandning och böcker för unga och gamla. Bilden i inlägget föreställer en av de böcker jag ser mest fram emot att läsa.

Andra sommaren på katthotellet, Jessika Devert, Printz Publishing, 1 augusti

Minnen av infraröd, Iman Mohammed, Norstedts förlag, 1 augusti

Stormsommar, Siiri Enoranta, Förlaget, 1 augusti

Handbok i klardrömmar, Johanna Holmström, Albert Bonniers förlag, 2 augusti

Djävulsgreppet, Lina Wolff, Albert Bonniers förlag, 5 augusti

Framtidens arab 5: En barndom i Mellanöstern (1992-1994), Riad Sattouf,  Cobolt förlag, 6 augusti

Avigt hav, Marie Darrieussecq, Norstedts förlag, 8 augusti

Ett oväntat val, Marian Keyes, Norstedts förlag, 8 augusti

Pendlarsällskapet, Clare Pooley, Printz Publishing, 8 augusti

Skrivkramp, Lilly Emme, Historiska Media, 8 augusti

Yani, Nora Khalil, Natur & Kultur, 8 augusti

Onda sagor, Pär Lagerkvist, Brombergs, 11 augusti

Hemingwaykvinnan, Johanna Frändén, Kaunitz-Olsson, 12 augusti

Nytt liv, Christina Wahldén, Natur & Kultur, 12 augusti

Variationer på imperfektum, Nina Burton, Albert Bonniers förlag, 12 augusti

Andromeda, Therese Bohman, Norstedts förlag, 15 augusti

Cirkusprinsessan, Kamilla Oresvärd, Norstedts förlag, 15 augusti

De tunna gudarna, Aris Fioretos, Norstedts förlag, 15 augusti

Dör för dig, Ann Edliden, Bokförlaget Polaris, 15 augusti

Fältstudier i ukrainskt sex, Oksana Zabuzjko, Norstedts förlag, 15 augusti

Varma scones och vilsna katter, Melissa Daley, Historiska Media, 15 augusti

Där barnen är kungar, Delphine de Vigan, [sekwa], 16 augusti

Med hjärtat i handen och nerverna utanpå, Anna Flodberg, Ann-Charlotte Runnvik, Norstedts förlag, 16 augusti

Passera, Nella Larsen, Albert Bonniers förlag, 16 augusti

Branden, Hanna Landahl, Ordalaget Bokförlag, 18 augusti

Perfekt tajming, Owen Nicholls, Louise Bäckelin Förlag, 18 augusti

Blir du ledsen om jag dör?, Nicolas Lunabba, Natur & Kultur, 19 augusti

Löftet, Damon Galgut, Alberg Bonniers förlag, 19 augusti

Minnesförlusten, Anna Fredriksson, Bokförlaget Forum, 19 augusti

Under samma tak, Jan Andersson, Christina Lindström, 19 augusti

Värma händer, Katarina Widholm, Historiska Media, 22 augusti

Den lodade människan, Patrik Svensson, Albert Bonniers förlag, 23 augusti

I det vilda, Lisa Zetterdahl, IT-LIT, 23 augusti

Vaken, Mimmi Jensen Gellerhed, Albert Bonniers förlag, 23 augusti

Fredagsklubben, Sofia Lundberg, Alyson Richman, M. J. Rose, Bokförlaget Forum, 24 augusti

Kallmyren, Liza Marklund, Piratförlaget, 24 augusti

Tjejmiddagen, Marie-Louise Marc, Printz Publishing, 24 augusti

Svartfågel, Frida Skybäck, Bokförlaget Polaris, 24 augusti

Den underjordiska solen, Andrea Lundgren, Natur & Kultur, 25 augusti

Skred, Sara Strömberg, Modernista, 25 augusti

Allt som jag finner i er ska jag finna i mig, Malin Ekman, Albert Bonniers förlag, 26 augusti

En övning i revolution, Kayo Mpoyi, Norstedts förlag, 29 augusti

Ett land av snö och aska, Petra Rautiainen, Norstedts förlag, 29 augusti

Stjärnfall, Louise Boije af Gennäs, Norstedts förlag, 29 augusti

Fri, Lea Ypi, Albert Bonniers förlag, 30 augusti

Sommaren då katten flyttade

Vi har just varit bortresta en vecka och då vi var sena med att boka katthotell var släktingar och granne snälla nog att titta till katterna. Ingen av dem flyttade, även om en av dem bor rätt mycket hos i alla fall två av grannarna. I Sommaren då katten flyttade av Eli Åhman Owetz träffar vi kattens ägare Anders, han som blev lämnad av Malin i Brevvännerna. Han är en ganska så ensam man som inte har så mycket annat sällskap än katten och dottern som bor nästgårds. Inte tycker han att han är värd så mycket mer heller.

Katten tycker däremot att det borde gå att hitta en bättre ägare och hälsar på hos Nilla som flyttat (eller kanske flytt) från Stockholm och ett kraschat förhållande. Nu bor hon i ett litet hus som kräver all hennes omvårdnad och trivs hyfsat med livet även om hon känner sig ensam. Kristian, som hennes kärlek heter, har gått vidare och hon inser att även hon borde göra det. Det är dock lättare sagt än gjort. Hon lämnade inte bara kärleken, utan också sitt jobb och försörjer sig nu på att översätta kass cowboyromance (låt det inte vara en riktig genre) och åt hemstädning.

Det är Katten som för Anders och Nilla samman och det börjar minst sagt trevande. Berättelsen om dem är dock trevlig och hoppet om att de till slut ska hitta rätt driver handlingen framåt. Eli Åhman Owetz är riktigt bra på att låta udda och ensamma människor hitta varandra och den här gången är det faktiskt ännu trevligare än vanligt. Kanske tack vare Katten.


Om boken

Sommaren då katten flyttade av Eli Åhman Owetz, Printz Publishing, (2022), 365 sidor

20 snabba om sommaren

Dags för en sommarspecial av 20 snabba. Det blir idel sommarval och vissa handlar om sommarkultur och författare som just nu ligger i topp på försäljningslistan.

Jag har markerat mina val och det vore roligt om även du gjorde det.

Välj mellan två alternativ och tänk snabbt.

rån eller bägare? Jag gillar egentligen rån, men bägare är mindre kladdigt.

mjukglass eller kulglass? Jag äter i princip aldrig mjukglass, men tycker att det är vansinnigt gott när jag gör det.

sjö eller hav? Svårt val! Jag badar hellre i sjöar, eller jag badar typ aldrig, men om jag badar föredrar jag sötvatten. Havet är å andra sidan fantastiskt och långa strandpromenader är det bästa jag vet.

stad eller strand? Stadssemestrar på sommaren går bort. Jag vill ha mina semestrar lugna och sköna.

vitt eller rosé? På sommaren är det rosé som gäller, annars dricker jag främst vitt.

deckare eller feelgood? Just nu föredrar jag bra feelgood framför bra deckare.

pocket eller e-bok? E-boksläsare är det klart bästa året om, men speciellt på sommaren.

ljudbok eller poddar? Ännu ett icke-val då jag egentligen inte ägnar mig åt något, men oftare (sr) poddar än ljudböcker.

äta ute eller äta inne? Jag gillar att äta ute och skulle gärna göra det hela tiden. Tyvärr blir det ganska sällan.

sol eller skugga? Det får gärna vara sol, men jag gillar att sitta i skuggan.

fotbolls-EM eller friidrotts-VM? Det har blivit ganska lite sport i sommar, men mer fotboll än friidrott.

badare eller badkruka? Jag är definitivt ingen badare

läser mer eller mindre på sommaren? Jag läser mer när jag är ledig, vilket kanske hör ihop med att barnen är stora och aktiviteterna få.

hemma eller borta? Det är kul att komma bort ibland, men jag gillar mest att vara hemma.

läslistor eller fri läsning? Tanken är att jag ska läsa efter mina läslistor, men det går sådär.

planera eller vara spontan? Jag är verkligen kass på att vara spontan.

Emma Hamberg eller Emily Henry Jag gillar verkligen Emma Hamberg, men eftersom jag har Book Lovers på min läslista väljer jag Henry.

vattenmelon eller honungsmelon? Alltid vattenmelon.

bubbligt eller stilla vatten? Bubblor gör allt bättre, speciellt vatten.

Anders de la Motte eller Anders Roslund? Båda är populära, men jag har läst väldigt lite av dem. Väljer ändå Anders de la Motte.

Photo by Brooke Lark on Unsplash

Scroll to Top