enligt O

Tänk snabbt! (vecka 22)

Måndag efter långhelg och jag hoppas att ni har haft en skön sådan. Den här veckan blir det bokfokus bland de fem valen i Tänk snabbt!

Jag bloggar ju också på Kulturkollo och där har vi de senaste veckorna skrivit om det overkliga och övernaturliga. Föredrar du fantasy eller science-fiction?

Om du nu läser verklighetsbaserade böcker i form av sakprosa väljer du då helst biografier eller memoarer?

Snart är det sommar och då finns det förhoppningsvis mycket tid till läsning. Brukar du ha läsprojekt under sommaren, eller föredrar du fri läsning?

Hur håller du redan på det du läser? Använder du digitala tjänster likt Goodreads eller klassiska anteckningsböcker?

Lite odling måste det allt bli även denna vecka. Jag har nämligen tryckt ner frön från luktärter och solrosor i krukor. Vad väljer du?

 

Veckans fem snabba lyder så här

fantasy eller science-fiction?

biografier eller memoarer?

läsprojekt eller fri läsning?

Goodreads eller läsdagbok?

luktärter eller solrosor?

 

Själv svarar jag så här:

fantasy eller science-fiction? Spontant väljer jag bort båda, men jag gillar urban fantasty, för så heter det väl när det övernaturliga tar sig in i vår helt vanliga värld?

biografier eller memoarer? Memoarer eller självbiografier blir ofta rätt smöriga och märkliga, i alla fall om de är rent kronologiska och börjar i barndomen. Egentligen gillar jag inte kronologiska biografier heller, men de är oftast bättre.

läsprojekt eller fri läsning? Egentligen läser jag vad som faller mig in, men jag gillar att ha läsprojekt på gång trots allt.

Goodreads eller läsdagbok? Jag har ju min läslista på bloggen också, men ingen analog sådan längre. Faktiskt inte sedan 1998. Därför väljer jag Goodreads, främst för att jag gillar deras läsutmaning.

luktärter eller solrosor? Svårt val! Jag älskar luktärter och hoppas att de kommer att växa fint i växthuset, men det är allt något speciellt med solrosor.

 

Vad väljer du? Tänk snabbt!

En söndagssmakbit ut Svärmodern

Idag är det söndag och jag hänger på En smakebit på søndag som idag finns på Flukten fra virkeligheten som bjuder på en smakbit ur Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins som jag verkligen ser fram emot att läsa.

Själv läser jag Svärmodern av Moa Herngren som handlar om Åsa som är ensamstående och har en nu vuxen son Andreas. När Andreas var liten lämnade Janne, hand pappa, dem för en dansk kvinna och han har nu en ny familj. Inledningsvis är det Åsas berättelse vi får ta del av och hennes liv ställs på sin spets när Andreas och hans flickvän Josefin flyttar in hos henne under ett stambyte som gör att de inte kan bo hemma. Åsa drömmer om att komma Andreas och sin nya svärdotter närmare, men det blir inte alls som hon tänkt sig. De två hänger mest på sitt rum och Åsa känner sig åsidosatt. Hon kan inte riktigt hantera att Josefin är den viktigaste i Andreas liv och sättet hon försöker förändra relationen på uppskattas inte. När Andreas börjar berätta blir det tydligt att både han och Josefin uppfattar Åsa som gränslös, när hon bara ser sig som ovanligt omtänksam. Extra svårt är det när Josefins mamma Stina, som också är en av Åsas bästa vänner, ställer sig på sin dotters sida.

Smakbiten kommer från s.158 när Åsa funderar över sin relation med sonen:

Visst förtjänade jag kritik men Andreas och jag hade kunnat prata om det och jobbat oss igenom det, som vi brukade när det dök upp problem. Om det inte hade varit för Josefin. Jag hade ju försökt prata om det tidigare. Både med Andreas och Stina. Det var klart att jag ville ha tillbaka min son i mitt liv, men jag var framför allt orolig för hur han mådde och om Josefin verkligen var bra för honom. Han påstod att han var lycklig och glad utan mig, men jag hade svårt att verkligen tro att det kunde vara sant. Jag ville bara att han skulle vakna upp ur allt det här och bli sitt gamla jag.

Jag har läst ungefär hälften av Svärmodern och det är verkligen en bok fylld av såriga relationer. Det är lätt att förstå Åsas agerande, men samtidigt också Andreas reaktion. Josefin har vi inte fått höra så mycket av ännu, men det är mycket troligt så att den bild Åsa gett oss av en ung kvinna som vill ta en son ifrån en äldre kvinna något vinklad. Det kan vara en komplicerad relation den mellan en överbeskyddande mor och den kvinna som ersätter henne i sonens liv och jag vill verkligen läsa vidare för att se om de löser det hela.

Toalettpapperskungen — en underhållande skröna

Räds inte rubriken. Jag avskyr böcker som beskrivs som skrönor, men faktum är att Toalettpapperskungen av Maria Ernestam är en skröna och en underhållande sådan med precis så mycket svärta som behövs för att berättelsen sa gå hem hos mig. Ernestams tajming är fantastisk när hon låter sin anti-hjälte bli en man som kommer över en imponerande mängd toalettpapper och på grund av, eller tack vare, blir kändis på kuppen. En ofrivillig och extremt lyckad bunkrare av toalettpapper som räcker i åratal.

Ejnar Svensson är ansvarig för en del av kommunens upphandling. Ett jobb han skötte från ett litet rum längst in i en korridor i kommunhuset i den lilla orten Vallerås. När andra människor kom och gick i kommunhuset stannade han kvar på samma position och i samma lilla rum. Inte trodde han att ett inköp av ett grått och enlagrigt toalettpapper skulle göra honom känd, men misstaget att beställa inte fyra förpackningar, som han trodde, utan fyra enheter som betydde fyra lastbilar fulla av toalettpapper som fick förvaras i ett lada då kommunhusets lagerrum självklart inte räckte till.

Historien om toalettpapperskungen berättas av Vallerås starke man och det är också han som ordnar förvaringen i sin grannes lada. Han är kommunfullmäktiges ordförande som självklart utnyttjar situationen för att lyfta fram Vallerås och inte har något som helst dåligt samvete för att det betyder att Ejnar Svensson får icke-önskvärd uppmärksamhet och blir något av en idol för många. Tänk att Ejnar Svensson beställde ett återvunnet toalettpapper redan innan sådana miljövänliga alternativ ens existerade för de flesta och därmed satte Vallerås på kartan som en miljökommun innan ordet ens var uppfunnet.

Toalettpapperskungen är en riktigt rolig bok som berättas på det där ironiska och absurda sätt som jag uppskattar och som får mig att tänka på Jonas Karlsson och Erlend Loe. Det är en stillsam historia om en helt vanlig man som hamnar mitt i ett oönskat kändisskap som han inte alls trivs med. Maria Ernestam är som alltid en skicklig stilist och det gör den här boken läsvärd. För den som uppskattar ljudböcker är Morgan Allings inläsning med säkerhet fantastisk. Jag som tillhör ljudboksskeptikerna lyssnade med behållning på ungefär 2/3, men sedan var min bilfärd slut och jag ville inte vänta på nästa tur utan läste ut boken samma kväll. Berättelsen om Ejnar Svensson är rolig, men faktiskt också tänkvärd. Den visar hur en till synes oskyldig och faktiskt ogenomtänkt handling kan leda till något väldigt mycket mer. En kort historia som jag hoppas når många läsare. Helt ärligt hade jag nog inte läst den om den inte varit skriven av Maria Ernestam som är en stor favorit. Hur kul kan det vara att läsa om toalettpapper liksom. Svaret är otippat roligt.

En just-nu-enkät för att bringa ordning

Som alltid när läsningen spårar ur och består av allt för många påbörjade och oavslutade böcker är det dags för en just-nu-enkät.

Vid sängen: Det är minst sagt rörigt vid min säng, men längst upp i högen ligger två diktsamlingar, Ur av Agnes Lidbeck och Anteckningar av Tua Forsström.

På soffbordet: Här finns en hög Novellix som jag ska läsa inför uppsatsskrivande som borde ha påbörjats. 

I handväskan: Här ligger just nu min Storytel Reader och näst på tur på den är Svärmodern av Moa Herngren.

I öronen: Just nu lyssnar jag på musik. Mycket av den är gammal musik. Favoriter som jag lyssnat på i barndomen.

På läsplattan: Jag har ju flera läsplattor och på min Kindle är det Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn som gäller.

På jobbet:  Nu är ju jobbet mest hemma, men det jag läser för jobbet är Framgångsrik undervisning i literacy av John Hattie, Douglas Fischer och Nancy Frey.

På is: Egentligen är Red, white and royal blue av Casey McQuiston en bok som borde tilltala mig, men jag har fastnat och väntar på att den ska komma ut på svenska för att se om det funkar bättre.

Bokklubbsböcker: Bokbubblarna ses nästa gång 8/6 och tills dess ska vi ha läst Nätterna på Winterfeldtplatz av Elin Boardy. Samma dag inleder vi nästa Kulturkollo läser där vi den här gången diskuterar Rolf av Malin Lindroth.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser verkligen fram emot Maggie O’Farrells Hamnet och Curtis Sittenfelds Rodham som är två av vårens mest efterlängtade böcker för min del.

3 andra böcker i min TBR-hög: Bergtagen av Camilla Sten, Goda grannar av Mattias Edvardsson och Där kräftorna sjunger av Delia Owens.

 

Hur ser din läsning ut just nu? Spretig eller samlad? Planerad eller spontan?

 

Photo by Alice Pasqual on Unsplash

 

 

Photo by Alice Pasqual on Unsplash

Böcker som hör ihop

Ibland är det roligt att stanna i en litterär värld lite längre och kanske läsa flera böcker som hakar i varandra på något sätt. Jag har därför satt ihop en lista med bokkombinationer, några som jag läst och andra som jag skulle vilja läsa.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf och Timmarna av Michael Cunningham

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway från 1925 utspelar sig under en dag i Clarissa Dalloways liv, en dag som ägnas åt att planera kvällens fest. Timmarna består av tre berättelser i tre tider. I den första får vi möta Virginia Woolf, i den andra en hemmafru som skulle kunna liknas vid Mrs Dalloway och i den tredje står blommor och en fest i centrum.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Gregorius av Bengt Ohlsson

Doktor Glas är en av mina favoritklassiker och där är det bara huvudpersonens perspektiv som vi får ta del av. Bengt Ohlsson låter istället den enligt doktor Glas så fruktansvärde pastor Gregorius stå i centrum och jag tyckte mycket om boken när jag läste den.

Till det här paret kunde fler titlar lagts, som Mordets praktik av Kerstin Ekman och Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén.

En fest för livet av Ernest Hemingway och Åren i Paris av Paula McLain

Paula McLain har skrivit en skönlitterär bok om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. Hon var åtta år äldre än honom och de träffades när han var 21 och hon 29. Romanen och Hemingways självbiografiska bok handlar om samma år i Paris i början av deras äktenskap, innan han lämnade henne och deras barn för en annan. Paula McLains bok är fantastisk, men trots flera försök har jag ännu inte kommit igenom Hemigways bok. Dags för ett nytt försök i sommar kanske.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia av Gun-Britt Sundström

Den allvarsamma leken är en av mina absoluta favoritböcker, men Sundströms berättelse med Lydia i fokus står fortfarande oläst i bokhyllan.

Jane Eyre av Charlotte Brontë och Saragassohavet av Jean Rhys

I Jane Eyre finns den galna kvinnan på vinden, men vi får inte veta så mycket om henne. Jean Rhys väljer istället att lyfta fram Bertha Masons öde och jag är ganska nyfiken på hennes berättelse.

Iliaden av Homeros, Flickornas tystnad av Pat Barker och A Thousand Ships av Natalie Haynes

Jag vet inte om jag kommer att ge mig på projektet att läsa hela Iliaden, men jag är definitivt nyfiken på Flickornas tystnad och A Thousand Ships som ger kvinnornas perspektiv på Trojanska kriget.

Odysséen av Homeros, Penelopiaden av Margaret Atwood och Kirke av Madeline Miller

När Odysseus reser hem mot Ithaka träffar han Kirke, den första häxan i litteraturen, som är huvudperson i Madeline Millers bok. Hemma väntar hans fru och i Penelopiaden får vi veta hur hon har det.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson och Mary Jones historia av Elin Boardy

Det här är två böcker som jag tycker om och det är självklart extra roligt när både originalet och parafrasen är välskrivna och bra. I Boardys bok är det den okända kökspigan Mary Jones som berättar om livet i Silvers hushåll.

En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

En klassiker och en modern version av den. Wintersons bok är något av det bästa jag läst och självklart är det en fördel att känna till Shakespeares ursprungshistoria. Wintersons tolkning av En vintersaga är en av flera nya versioner av Shakespeares verk som har släppts. Några till är också utlovade, men har ännu inte synts till. Läs mer här.

Stolthet och fördom av Jane Austen och Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Även Jane Austens verk har och ska moderniseras i The Austen Project. Fyra titlar har det blivit hittills och två till ska vara planerade. I Sanning och skvaller är Liz journalist på ett livsstilsmagasin och bor med sin yogande syster Jane i New York.

Ett dockhem av Henrik Ibsen och Nora av Merete Pryds Helle

Ibsens klassiska pjäs tillhör mina favoriter. Jag är därför nyfiken på att läsa Merete Pryds Helles bok där Nora får berätta mer. Det är en av tre nyskrivna böcker utifrån Ibsens verk.

Frankenstein av Mary Shelley och Frankissstein av Jeanette Winterson

Frankenstein är en fascinerande berättelse, men en rätt tråkig bok. Däremot är jag riktigt pepp på att läsa Jeanette Wintersons bok som både anknyter till makarna Shelleys vistelse vid Genèvesjön tillsammans med Lord Byron och en nutida berättelse om AI och robotar.

Främlingen av Albert Camus och Fallet Meursault av Kamel Daoud

I Daouds bok får vi följa Meursault offer, den som kallas “araben” men är en människa av kött och blod som heter Moussa. Det är hans bror Haroun som berättar. För mig som just reagerade på att offret inte fick någon plats alls känns Kamel Daouds bok given.

Kallocain av Karin Boye och Det grönare djupet av Johanna Nilsson

Johanna Nilsson fortsätter Karin Boyes fantastiska berättelse om Leo Kall och vi får följa hans fru Linda Kall som i sin dagbok skriver om livet i Ökenstaden, en extremliberal stad som hon flytt till. Det låter som en riktigt intressant bok.

 

 

Photo by Kate Hliznitsova on Unsplash

 

 

Att ta avsked av en far är svårt

Att ta avsked av en far är svårt eftersom det är så övergripande
stunden kräver ett visst mått av konkretion för att inte sluka allt
orden måste väljas på så sätt att man inte av misstag
även säger farväl till brevlådan, tekoppen och reven för torsk.

När ens far dör är det lätt att låta annat gå samma väg
det finns ett antal melodier ingen annan kunnat texten till
och alla kvarvarande människor är osäkra
på hur man får liv i utombordaren.

ur diktsamlingen Ur av Agnes Lidbeck (2018)

 

Igår på morgonen somnade min pappa in på en avdelning på det demensboende han bott på sedan en tid tillbaka. Efter att han för drygt två veckor sedan konstaterades smittad med covid-19 har han varit isolerad och vi har inte kunnat hälsa på. Dagen innan han flyttades dit pratade jag med honom via FaceTime och han läste en flera veckor gammal Göteborgsposten högt för mig.

Min pappa hade alzheimers och det senaste året har han varit en annan än den han var. Det började redan tidigare, men eskalerade snabbt. Trots att han gradvis försvunnit är det självklart så att ett definitivt slut ändå är tungt, inte minst för min mamma.

I måndags hävdes besöksförbudet och vi fick lov att hälsa på trots smittan. Iklädda full skyddsutrustning var vi där en stund på förmiddagen och kom sedan tillbaka på eftermiddagen för att stanna några timmar. Då hade pappa ganska långa andningsuppehåll och vi förstod att det inte var långt kvar.

Jag tänker på de saker som dör med honom, men just låttexterna ska vi hålla levande. Under de timmar vi satt med honom i måndags spelade vi hans favoriter och dessa låtar kommer alltid att påminna mig om honom.

Jag skräms också av det som mina gener kan innehålla. Agnes Lidbeck skriver i diktsamlingen Ur om det som vi kan ha ärvt.

Vi är alla rädda för vad som ligger i släkten
bröstcancer, diabetes, religion, dryckenskap

Längre fram i dikten berättar diktjaget om sin rädsla för skogen som symboliserar galenskap och pelargoner vars skuggor påminner om hallucinationer. Själv är jag rädd för alzheimers, även om såväl dryckesskap som en inre svärta också skulle kunna ärvas. När någon rent kroppsligt finns kvar, men ändå inte är där personligen, blir sorgen svår att hantera. När min glada och visslande pappa blev någon som skrek och svor kändes det verkligen inte som att jag hade honom kvar. Den frustration han kände var svår att bära för oss alla. Nu när vi fått ett avslut känns det lättare att minnas den han var och glädjas åt det som var bra.

Tolv veckor med dig

Johanna Schreibers nya bok Tolv veckor med dig handlar om en man och en kvinna som träffas på ett bröllop och klickar direkt trots att de egentligen är väldigt olika. Johan är affärsjurist och en riktig karriärist, medan Linnea jobbar med välgörenhet. Han bär kostym, hon älskar tatueringar. En passionerad kväll i en bastu ger resultat, men kanske inte ett de räknat med. Jag måste erkänna att jag inledningsvis stör mig lite på att Johan och Linnea känns lite väl mallade och stereotypa. Visst är de olika, men jag blev lite trött på hur många gånger Linneas tatueringar nämndes. Det blev lite övertydligt och faktiskt kändes det som att Linnea förminskades.

Som tur är faller Johanna Schreiber inte i karikatyrfällan, utan låter sina karaktärer mötas på riktigt och dessutom visa fler sidor av sig själva. När Johan och Linnea bestämmer sig för att försöka vara tillsammans får jag som läsare lära känna dem mer och självklart finns det mer att upptäcka hos dem än den yta som av olika anledningar skrämmer bort andra.

Istället hamnar fokus på ganska vanliga problem eller utmaningar som ett förhållande för med sig. Det gäller att ens familjer och vänner klickar, eller i alla fall står ut med varandra och en ännu större utmaning för Johan och Linnea är att kastas in i en vardag innan de ens är säkra på att de är förälskade.

Vi får följa Johan och Linnea under några intensiva veckor och bjuds på en intensiv och underhållande berättelse om ett par som från början faller handlöst för varandra, men sedan börjar ifrågasätta hur rätt de egentligen är för varandra. Det är en välskriven och rapp historia som jag tryckte i mig under en dag. Så himla skönt med böcker som väcker läslusten i en tid då i alla fall min hjärna går på halvfart och inte lyckas tänka en sammanhängande tanke. Jag rekommenderar verkligen Tolv veckor med dig som sommarläsning. Det är en lättläst och välskriven historia som både underhåller och väcker tankar. Dessutom tar den dig med på resor som just nu inte går att göra i verkligheten och det är härligt att få lämna soffan ett tag.

 

Tänk snabbt! (vecka 21)

Det är så väldigt skönt med en kort arbetsvecka, då min energi för distansundervisning börjar försvinna. Det blir svårare och svårare för varje vecka att hitta den energi som behövs för att genomföra lektioner och jag är väldigt glad att jag under förra veckan arbetade två dagar på plats på jobbet och då fick träffa en hel del elever om än på mer distans än vanligt. Nu hoppas vi bara på värmen, så att långhelgen kan spenderas utomhus.

Ni vet vid det här laget att jag fastnat för växthusodling och även den här veckan blir det några val som kan kopplas till trädgård och odling. Jag vill att du väljer mellan röda och svarta vinbär, samt mellan tomat och gurka. Vad väljer du?

Långhelg alltså. Hur brukar du fungera när det gäller aktiviteter vid ledighet. Planerar du eller gillar du att vara spontan?

Om du får tillfälle att läsa utomhus. Väljer du då att placera dig i solen eller i skuggan.

Kanske dricker du något också och jag vill att du väljer mellan två riktiga sommardrycker, nämligen rosévin eller bubbel.

 

Veckans fem snabba lyder:

röda eller svarta vinbär?

tomat eller gurka?

planera eller vara spontan?

läsa i solen eller i skuggan?

rosévin eller bubbel?

 

Så här väljer jag:

röda eller svarta vinbär? Om jag ska äta vinbär väljer jag röda, men saft ska göras på svarta vinbär.

tomat eller gurka? Tråkiga tomater som säljs i affärerna på vinterhalvåret klarar jag mig fint utan, men nu när vi ska odla själva ser jag fram emot att få äta riktigt goda, solmogna och söta tomater.

planera eller vara spontan? Jag är verkligen ingen spontan person, utan vill veta på förhand vad jag ska göra och om någon ska hälsa på.

läsa i solen eller i skuggan? Senare i sommar kommer jag att välja skuggan, men än så länge väljer jag helt klart solen.

rosévin eller bubbel? Jag älskar ju rosévin också, men om jag måste välja blir det bubbel.

 

Nu är det din tur. Vad väljer du?

Den rödaste rosen slår ut

“Whatever love means” sa Prins Charles och fick en egen bok i Prins Charles känsla om den där kärleken. Nu fortsätter Liv Strömquist sin undersökning av vad kärlek är i boken Den rödaste rosen slår ut. Lite mindre politisk kanske, men definitivt samhällskritisk. Leonardo DiCaprio fungerar denna gång som en av huvudpersonerna och hans långa rad flickvänner som alla är snarlika till utseendet. Vad är det egentligen som gör att han dejtar baddräktsmodell efter baddräktsmodell och varför hittar han aldrig den sanna kärleken?

Liv Strömquist funderar kring varför vi blir kära och varför kärleken så ofta tar slut. En teori handlar om att vi inte klarar av det faktum att kärleken inte går att kontrollera och att sann kärlek kanske måste innebära att ge upp i alla fall delar av sig själv. Är vi verkligen beredda att göra det? Är vi beredda att anpassa oss själva för att passa en annan människa och är det i så fall önskvärt?

Den rödaste rosen slår ut är intressant och tänkvärd expose över kärlekens historia. Fokus ligger nästan mer på text än på bild den här gången, men kombinationen är fortfarande det som gör läsupplevelsen till något speciellt.

Queenie av Candice Carty-Williams

Queenie är långt ifrån en glassig hjältinna och boken om hennes dejter är ingen solskenshistoria. Visst matchar hon med män på Tinder, men de bjuder henne inte på romantiska dejter. Istället förnedras hon, känner sig tvingad att ställa upp på en mängd märkliga saker och gör regelbundna tester för att se om hon klart sig från könssjukdomar. Det vore enkelt att skylla allt på männen, men faktum är att Queenie inte anser sig vara värt något annat än det hon får. Innan hon ens hunnit fylla 30 är hon nämligen övertygad om att hon aldrig kommer att hitta kärleken och att hon är så värdelös att de sexistiska och rasistiska svin hon träffar är allt hon förtjänar.

Tidigare var hon sambo med Tom, hennes snälla vita pojkvän som helt ärligt inte verkar ha älskat henne, eller i alla fall inte älskat henne för den hon är. Hon är övertygad om att han talar sanning när han berättar att han vill ta en paus och att han snart ska komma tillbaka till henne igen, men det är ganska uppenbart att Queenie inte passade in i hennes liv. Hon väntar dock tålmodigt och för att fylla tomheten inom sig låter hon män utnyttja henne till max.

Och på jobbet är det också kasst. Queenie jobbar som journalist, men får aldrig göra de där viktiga reportagen som hon pitchar, utan får nöja sig med små, små skärvor av den dröm hon har om att få skriva något som gör skillnad. Det går helt enkelt inte så bra för Queenie.

Nu låter det kanske som att Candice Carty-Williams debutbok Queenie är nattsvart, men riktigt så enkelt är det inte. Det är mörkt och det är brutalt, men det är också ärligt och starkt. Kanske inte så himla hoppfullt, inte alls glassigt och inte på något sätt romantiskt eller rosenskimrande, men trots sitt självhat är Queenie faktiskt en riktigt cool kvinna att följa och hoppet lever hela tiden om att hon ska resa sig på nio. Det som gör hennes liv värt att leva är hennes vänner och de är skillnaden mellan det nattsvarta och det faktiskt ganska hoppfulla. Hennes morföräldrar gör sitt också. Queenie är helt enkelt en väldigt ovanlig och ovanligt läsvärd bok om en ung kvinnas kamp för att skapa sig ett liv värt att leva.

%d bloggare gillar detta: