enligt O

Veckans kulturfråga v.3 2021

Det är onsdag igen och dags för veckans kulturfråga. Januari, månaden som aldrig tycks ta slut, ägnar jag åt att läsa böcker från 2020 som jag inte hann läsa då. Vi vet alla att det är en omöjlig uppgift att hinna läsa allt som ges ut, men de hindrar inte att jag har en lång lista med böcker som jag verkligen vill läsa. Veckans kulturfråga inspireras av böcker du inte hann med under förra året.

Vilken bok från 2020 som du inte hann läsa vill du läsa i år?

 

Listan är som sagt lång och några titlar har jag redan hunnit bocka av. Två extra uppmärksammade hopppas jag hinna läsa innan månaden är slut och det är Hamnet av Maggie O’Farrell,  som tilldelades Women’s Prize for Fiction och Jag ser allt du gör av Annika Norlin, som nominerats till såväl Augustpriset som Borås Tidnings Debutantpris.

 

Jag ser fram emot era svar, trots att jag inser att risken för att min läslista kommer att bli ännu längre är överhängande. Svara i en kommentar, i er blogg eller på sociala medier.

Jungfrustigen av Philip Teir

I flera år har jag haft med Philip Teir i min Boktolva som en av författarna jag vill läsa något av, men ännu inte stiftat bekantskap med. 2021 var året när det äntligen blev av och det var också året då Philip Teir inte fanns med på min lista med boktolveförfattare. Ironin. Trots detta är jag väldigt glad över att jag läste Jungfrustigen, dådet redan efter några sidor stod klart att Philip Teir har förutsättningar att bli en riktig favoritförfattare. Det är svårt att sätta ord på vad det var jag fastnade för, men jag ska göra ett försök. Främst handlade det om språket, som är stramt och snyggt, men också om karaktärerna som tilläts vara mänskliga. Jungfrustigen är ingen peppig bok om en skilsmässa som ger huvudpersonen ett nytt och fantastiskt liv, inte heller en bok om en navelskådande medelålders man som helt missar vad som händer i omvärlden. Det är istället ett bra och faktiskt intressant porträtt av en person som försöker leva ett så bra liv han kan.

Richard är författaren som kämpar för att skriva en bok som någon vill läsa. Han arbetar också som kulturchef på en tidning i Helsingfors och känner väl egentligen att jobbet börjar gå på tomgång och att han vill ha något mer. Det låter på pappret som en klassisk skilsmässoskildring. Äktenskapet med tonårskärleken börjar bli slentrianmässigt, barnen är större och klarar sig själva och så dyker kvinnan med stort K upp. Ändå lyckas Teir bjuda på något annorlunda. Huvudpersonen drivs egentligen inte av passion, kvinnan han träffar är inte någon yngre förmåga som får honom att känna sig ung på nytt och livet blir inte med ens rosaskimrande och fantastisk. När Richard träffar Paula på en förlagsfest väcks känslor hos honom, kanske är det passion, men främst handlar det om att han känner någon slags gemenskap. När de börjar träffas handlar det inte om hemliga kärleksmöten med sex i centrum, utan om att läsa tidningen ihop, dricka kaffe och prata. Teir beskriver på ett stillsamt, men ändå känslofyllt sätt hur Richards liv verkar närma sig sitt slut trots att han bara är 35 år. Paula, som är 15 år äldre, har en helt annan livslust än han och det smittar liksom av sig.

Läsåret 2021 har definitivt börjat bra och jag är så glad att jag äntligen fick tummen ur att läsa något av Philip Teir. Nu är jag sugen på att fortsätta utforska hans författarskap.

De nominerade till Sveriges Radios Romanpris 2021

Idag avslöjades vilka fyra författare som nominerats till Sveriges Radios Romanpris 2021.

Splendor av Stefan Lindberg, Albert Bonnier Förlag

Caesaria av Hanna Nordenhök, Norstedts Förlag

Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson, Norstedts Förlag

Tritonus av Kjell Westö, Albert Bonniers Förlag

Fyra nominerade från totalt två förlag alltså. Jag har inte läst (ut) någon av böckerna, men påbörjat (och gett upp) Splendor. Lite för märklig för min smak och det är tveksamt om den får någon mer chans. Däremot läser jag gärna Tritonus och kanske även Dagarna, dagarna, dagarna. Har du läst någon av de nominerade böckerna? Vad tyckte du?

Priset delas ut 23 april i slutet av Litteraturveckan i P1 och det är som vanligt en lyssnarjury som läser, diskuterar och utser vinnaren bland de nominerade. Andra priser som delas ut samma dag är Sveriges Radios Lyrikpris och Novellpris.

Böcker jag vill läsa på svenska

Efter förra veckans kulturfråga om böcker från “ovanliga” litteraturländer har jag funderat en hel del på översatta böcker och hur viktiga översättare är för att bredda litteraturutbudet. Jag kan t.ex. inte franska och är därför glad över att förlag som [sekwa] och Elisabeth Grate Bokförlag översätter och ger ut böcker översatta från språket. Ett annat bokförlag som hjälper mig att bredda min läsning är Tranan, men jag hade önskat än fler översättningar från olika språk från de större bokförlagen.

Mer översätts till engelska och dessutom är det ju så att engelskans ställning som kolonialspråk gör att vissa böcker inte ens behöver översättas. Jag hade dock önskat att böcker av följande författare hade funnits på svenska, dels för att jag önskar ett större urval av sydamerikanska författare, men även författarna från andra länder lockar.

Claudia Hernández är en författare från El Salvador som främst skriver noveller, men också romanen Slash and Burn. En novell har översatts och publicerats i Karavan, men inga böcker vad jag kan hitta.

Gabriela Cabezón Cámara från Argentina debuterade 2009 med La Virgen Cabeza (Slum Virgin översatt 2017) och för senaste boken The Adventures of China Iron nominerades hon till International Booker Prize 2020.

Maria José Ferrada kommer från Chile och hennes böcker har översatts till engelska, men inte till svenska. I februari kommer How to order the Universe.

Minae Mizumura från Japan har skrivit flera böcker och belönats med en rad priser. Vad jag kan se har ingen av dem översatts till svenska. I mars kommer An-I-Novel som utspelar sig under en dag på 80-talet.

Nasim Marashi från Iran är debutant, men debuterade redan 2017 och boken har översatts till en rad språk. På engelska heter den I’ll be strong for you och släpps i april. Marashi är journalist och har dessutom skrivit filmmanus.

Sara Mesa från Spanien har gett ut sex romaner och tre novellsamlingar. Senaste boken som översatts till engelska heter Four by four och i vår kommer Among the Hedges.

Semezdin Mehmedinovic från Bosnien är aktuell på engelska med My heart, en självbiografisk bok. Tidigare har han främst gett ut diktsamlingar.

 

 

PS. Har jag missat att någon av författarna översatts till svenska tar jag mer än gärna emot rättelser! DS.

Photo by Ravi Palwe on Unsplash

 

Vinnarna av Costa Book Awards 2020

Tidigare i januari avslöjades vilka böcker som vann de fem olika kategorierna av Costa Book Awards, men vi får vänta till 24 januari för att veta vilken av dem som blir Costa Book of the Year.

Winner of the 2020 First Novel Award: Love After Love av Ingrid Persaud (Trinidad och Tobago)

Winner of the 2020 Novel Award: The Mermaid of Black Conch av Monique Roffey (Trinidad och Tobago)

Winner of the 2020 Biography Award: The Louder I will Sing av Lee Lawrence (Storbritannien)

Winner of the 2020 Poetry Award: The Historians av Eavan Boland (Irland)

Winner of the 2020 Children’s Book Award: Voyage of the Sparrowhawk av Natasha Farrant (Storbritannien)

 

Fem fina vinnare och av dem är det Ingrid Persauds bok som lockar mest. Har du läst någon av dem?

Rotvälta av Tove Alsterdal

Första boken jag läste under 2021 var Rotvälta av Tove Alsterdal som utsågs till 2020 års bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Ett nytt och ett gammalt brott står i centrum och två personer i samma familj är inblandade. När berättelsen inleds ligger en äldre man död i badkaret. Samtidigt kör en yngre man en bil genom Sverige, som ska levereras till hans uppdragsgivare för en framtida försäljning. På vägen svänger han av E4 och tar en omväg och besöker sitt barndomshem. Ett hem som han inte varit i på länge. Modern bor inte kvar, men han funderar på att träffa sin far. När han kommer till huset hittar han den äldre mannen död i badrummet. Mördad. Han får panik och flyr, men grannen har hunnit ringa polisen.

Att Olof, som den yngre mannen heter, väljer att fly är inte så konstigt inser vi snart. Som fjortonåring erkände han ett mord på en något äldre tjej och sedan dess har han inte återsett sin hemby. Det blev ungdomsvård och även därefter har livet gått minst sagt knackigt. Han har inte haft kontakt med sin familj, inte ens systern som bor i samma stad. Skammen över det förflutna är för stor. Polisen Eira Sjödin är uppvuxen i trakten och hon var 9 år när Olof Hagström erkände mordet på Lina Stavred. Kroppen dumpades i Ångermanälven, men hittades aldrig. Mordet har påverkat bygden mycket och det är inte konstigt att Olof inte varit där på mer än 20 år. Nu är han tillbaka samtidigt som hans far hittas mördad. Självklart är han den förste som misstänks för mordet.

När Eira börjar utreda mordet på Sven Hagström blir hon också nyfiken på det mord som Olof erkände och dömdes för. Parallellt med nutidshistorien får vi också följa Olof och Lena de sista dagarna innan livet tar slut för dem båda. Alsterdal avslöjar skickligt bit för bit i ett komplext pussel där vändningarna är många. Visserligen anar jag ganska tidigt hur det kan ha gått till, men riktigt säker är jag inte förrän sista biten är lagd. Jag tycker också om att lära känna Eira Sjödin och berörs av hennes försök att skapa en stabil tillvaro för sin dementa mor. Alsterdal är utan tvekan en mycket bra spänningsförfattare som jag ser fram emot att läsa mer av.

En lämplig ung man

A suitable boy är en bok av Vikram Seth som kom ut 1993. Ett mastodontverk på mer än 1300 sidor som jag läste när den översatts till svenska med titeln En lämplig ung man. Jag minns den som en av de bästa böckerna jag läst och att jag lärde mig massor om Indien. Boken utspelar sig i början av 50-talet i ett land som nyss blivit självständigt och delats och där motsättningarna mellan olika grupper finns kvar. Nu har boken blivit tv-serie och finns på Netflix. Självklart har jag sett den.

Huvudberättelsen i både boken och tv-serien är Mrs. Rupa Mehras kamp för att hitta lämpliga unga män till sina döttrar. Serien inleds med att äldsta dottern Savita gifter sig med Pran Kapoor, en universitetsprofessor som verkligen är en passande partner. Nu behöver hon också finna en lika lämplig unga man  som hennes yngsta dotter Lata kan gifta sig med. Det är lite Austen över berättelsen, men miljön är sjävklart helt annorlunda. Inte konstigt att den känslan finns dock, då manus är skrivet av Andrew Davies som t.ex. gjort manus till Sanditon och den fantastiska miniserien från 1995 av Pride and Prejudice. Regisserar gör Mira Nair, känd för bland annat Salaam Bombay och Monsoon Wedding.

Huvudpersonen Lata är 19 år och studerar engelsk litteratur på universitetet i den fiktiva staden Brahmpur. Där träffar hon Kabir som hon blir förälskad i, men när hon får veta att han är muslim blir det svårt att ens tänka tanken att de skulle kunna gifta sig. Hennes hinduiska familj skulle aldrig acceptera det. Under ett besök i Calcutta hos sin bror och hans fru träffar hon istället en ung poet och senare presenteras både hon och vi för den lämpliga unge man som hennes mor sett ut. Tre män figurerar i serien och först i slutet gör Lata sitt val.

Kärleken står i fokus i tv-serien och den var viktig även i boken. Minst lika viktig var dock den politiska delen, som finns med även i serien om än inte lika mycket. 1952 var det val i Indien och Prans pappa Mahesh Kapoor är politiker i Kongresspartiet. Hans valkrets ligger på landsbygden och dit tar han med oss. Just de olika miljöer som skildrar är en av behållningarna med serien. Det är också härligt att höra olika språk talas och det känns genuint och äkta. Det här är inte ännu en serie eller film där de vita kolonisatörerna finns där för att “styra upp”. Det är istället berättelsen om ett nytt land som ska genomföra ett stort, demokratiskt val. Ett land som definitivt präglas av kolonialtiden och inre konflikter, men också av en vilja att skapa något bra och hållbart.

A suitable boy börjar lite trevande, men växer till en intressant berättelse om några familjer vars öden sammanflätas. Bäst tycker jag om att följa Lata som gestaltas helt fantastisk av Tanya Maniktala. Det är dock väldigt många trådar och väldigt många karaktärer som samsas i de sex avsnitten, vilket på ett sätt är en fördel då det skapar ett myller av röster, men samtidigt gör det hela lite rörigt. Trots detta rekommenderar jag er att se serien för att få uppleva en tid och en miljö som sällan skildras.

 

 

 

Bokcirkelstips i januari

Helgerna är över och vardagen tillbaka. Kanske dröjer det ett tag ännu innan vi kan träffa våra bokcirklar på riktigt” men att läsa och sedan ses i ett digitalt möte får funka ett tag till. Dags för fem nya tips att bokcirkla om och den här gången finns alla i pocket och alla är skrivna av kvinnor.

Annie John av Jamaica Kincaid

Annie John utspelar sig på den karibiska ön Antigua och är en självbiografisk bok. Vi får läsa om flickan Annie Johns uppväxt och stort fokus läggs på hennes relation till sin mor. En av många komplicerade relationer i hennes liv. Jamaica Kincaid är en spännande författare som skriver om en för mig ovanlig miljö. Samtidigt är många saker som sker under uppväxten universella.

En förlorad man av Jane Harper

Det här är en deckare, men faktiskt också en bok som jag tror funkar fint att samtala kring. Det är nämligen både en intressant familj och en intressant miljö vi får möta. Vi får följa tre bröder som bor i The Outback mitt i Australiens öken och inser ganska tidigt att relationen mellan dem inte är helt bra. När en av bröderna hittas död kommer en hel del upp till ytan.

Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon

Lucy Dillons bok gavs ut för första gången 2011 och har nu kommit i en ny pocketupplaga. Boken är inte alls så julig som omslaget visar och jag tycker att det är en av Dillons bästa böcker. Vi får träffa Anna som bor med sin man och hans barn i den fiktiva småstaden Longhampton som Dillon återvänt till i flera böcker. Anna får chansen att ta över en bokhandel och fokuset på böcker är stort i denna fina bok.

Själarnas ö av Johanna Holmström

Det här är en historisk roman som utspelar sig på Själö i den åboländska skärgården, där kvinnor under lång tid placerats på ett mentalsjukhus. Den första huvudpersonen är Kristina som hamnade där efter att år 1891 ha dränkt sina barn. Fyrtio år senare placeras den unga Ellie där efter att ha begått ett brott. Kristina är då en gammal kvinna och finns där i bakgrunden. En mycket fin och otroligt sorglig bok om utsatta kvinnor.

Vuxna människor av Marie Aubert

En tunn, men innehållsrik bok om två systrar, en mamma och ett sommarhus. De träffas där med sina familjer för att fira mammans födelsedag. Huvudpersonen Ida är arkitekt och framgångsrik rent yrkesmässigt. Privat går det inte riktigt som hon vill och hon har länge kämpat för att bli gravid. Till sommarhuset åker hon ensam och träffar systern Martha som är gravid och mamma som också har en ny partner. Ensamheten blir extra påtaglig.

 

Hoppas att några av dessa böcker kan falla er i smaken. Annars finns fler bokcirkelstips här.

 

 

Nomineringarna till Borås Tidnings debutantpris 2021

Tidigare idag avslöjades vilka fem författare som nominerats till Borås Tidnings debutantpris 2021. Fem debutanter som tillsammans gett ut tre romaner, en novellsamling och två diktsamlingar. Tre lite mer väntade än de andra och två lite mer oväntade, men det som diskuterats mest under dagen är det faktum att förra årets snackisdebut Samlade verk av Lydia Sandgren som tilldelades Augustpriset, inte finns bland de nominerade.

Istället nominerades:

Antiken av Hanna Johansson (Norstedts förlag) En bok som gått mig förbi, men som lockar mig när jag läser om den. Johanssons debut utspelar sig på en grekisk ö där tre kvinnor tillbringar en sommar och kallas “en queer Lolita-berättelse”. Det låter märkligt, men också ganska intressant.

Ya Leila av Donia Saleh (Albert Bonniers Förlag) Det här är en bok som jag verkligen vill läsa, men när jag försökte i höstas var jag alldeles för trött för att kunna fokusera och ville inte förstöra läsningen med en seg hjärna. Berättelsen om Leila och Amila låter både bra och relevant. Dessutom är omslaget otroligt snyggt (vilket självklart är helt irrelevant, men ändå är ett skäl till att den lockar till läsning)

Pur av Erik Lindman Mata (Nirstedt litteratur) En diktsamling om en död flickvän som fungerar som en sorgebok. Någon recensent beskriver den som true crime i lyrikform och det låter onekligen som något jag inte tidigare läst. Dags för en månad med lyrikfokus igen kanske så att jag får tummen ur att läsa.

Jag ser allt du gör av Annika Norlin (Weyler förlag) I somras läste jag första novellen och jag tyckte om den. Sedan glömde jag bort boken, som jag så ofta gör när det handlar om novellsamlingar. Jag har dock förstått att Norlins debutbok är något utöver det vanliga och jag ska läsa. Det kan vara så att det är novelltema jag behöver snarare än lyriktema. Noveller är så förknippat med jobb för mig att jag sällan läser det för nöjes skull.

mörkret inuti och fukten av Arazo Arif (Albert Bonniers Förlag) Ibland lockar en bok mycket, men rädslan för hur den ska få mig att må gör att jag inte riktigt vågar läsa. Det här är en sådan bok. Kärlek, sex och våld låter som en tung kombination, men jag vill läsa. Ska bara ta ett djupt andetag först.

 

Än så länge har jag alltså inte läst någon av de nominerade böckerna, men påbörjat två  Att jag inte avslutat dem handlar inte på något sätt om böckernas kvalitet utan om att det var fel tillfälle för mig. Nytt försök alltså. Jag kan absolut tänka mig att läsa alla de nominerade böckerna, men har ingen egentlig favorit innan jag läst i alla fall några av dem. Inlägget illustreras helt enkelt av boken med det snyggaste omslaget.

Vem som vinner Borås Tidnings Debutantpris 2021 avslöjas 11 mars under en digital debutantdag.

Paus i karriären

Paus i karriären av Maria Parkhede blev årets sista bok 2020 och det var en trevlig ny författarbekantskap. Parkhede bjuder på en lättläst, men inte enkel, berättelse om att börja om. Sådana berättelser finns det en mängd redan och formen kan vara svår att förnya. Jag tycker dock att Paus i karriären tillför en del. Kanske för att det både är en mamma och en dotter som skapar sig ett nytt liv. Men ja, den där lantisen i granngården finns även här och därtill en annan beundrare.

Huvudpersonen Philippa har ett bra jobb och karriären är viktig för henne. Däremot har hon en chef som är ett riktigt svin och det är en anledning till att jobbet inte känns så bra trots allt. Dottern Bianca är 15 år och kämpar för att höra till i skolan där hon går. Visserligen saknar hon inte kompisar, men hon är ingens förstaval och det tar kraft och energi att försöka passa in. Hon saknar också sin pappa som har en ny fru och även om hon är där ibland känns det inte som hemma. När hon lyckas dricka alldeles för mycket på en fest har pappan dessutom åsikter om hur hennes mamma sköter sitt föräldraansvar och en konflikt mellan föräldrar är aldrig kul.

Så bestämmer sig Philippa att ta med sig Bianca till sin farmors gamla hus i Järvsö. Tanken är att hon ska ta en paus från sin stressiga vardag och de blir kvar. Bianca börjar skolan och trivs, men att fly är kanske inte en långsiktig lösning. Visst trivs de båda med sitt nya liv och visst är det trevligt att hänga med grannen Sven, men Philippa är inte den som planerar att starta bageri eller pensionat. Hon behöver ett jobb och hon behöver ett liv där både hon och Biancas pappa får vara en del av hennes liv.

Paus i karriären är charmig och underhållande. En perfekt bok att slappna av med och den håller hög klass i sin genre. Rekommenderas!

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: