enligt O

Tänk snabbt (vecka 8)

Jag har börjat lyssna en hel del på radio, eller i alla fall de program som finns på SR:s hemsida. Live på väg till och ifrån jobbet blir det P3 och jag gillar verkligen blandningen mellan prat och musik. Renodlade poddar lyssnar jag däremot sällan på. Hur är det med dig?

Snart semmeltider och de kommer i alla möjliga färger och former numera. Själv är jag en ganska konservativ semmelätare, men har ungar som föredrar vaniljsemlor. Vill du ha mandelmassa eller vaniljkräm i dina semlor?

Förra året var över 70% av de böcker jag läste e-böcker, vilket ska jämföras med runt 10% 2011. Vad föredrar du, e-böcker eller pappersböcker?

Maken har byggt en ny bokhylla till mig och jag funderar på hur jag ska fylla den. Sista valet blir ett mer komplext än vanligt, med tre alternativ. Hur sorterar du din bokhylla, i bokstavsordning, efter genre eller efter färg?

Det börjar kännas lite som vår även om vädret i Göteborg bjuder på sin fjärde november i rad med mycket regn och rusk. Ett tydligt tecken är vårblommor och jag undrar vad du väljer när du köper sådana, tulpaner eller ranunkel?

 

Veckans snabba val lyder såhär:

radio eller poddar?

mandelmassa eller vaniljkräm?

e-böcker eller pappersböcker?

bokstavsordning, genre eller färg?

tulpaner eller ranunkel?

 

Så här väljer jag:

radio eller poddar? Jag lyssnar inte mycket på något av det, men helt klart mer radio och program som går att hitta på sr:s hemsida i poddversion. “Vanliga” poddar är ofta så babbliga och strukturlösa att jag tröttnar. Favoriter just nu är P3 Historia och jag har även lyssnat på några intressanta avsnitt av P3 Nyheter Dokumentär.

mandelmassa eller vaniljkräm? Nu äter jag max en semla om året, men när jag äter den ska det vara en vanlig hederlig mandelmassesemla.

e-böcker eller pappersböcker? Som jag skrev ovan läser jag fler och fler e-böcker och jag trivs med formatet. Helst läser jag på min Kindle eller Storytel-platta, men min iPad funkar också.

bokstavsordning, genre eller färg? Jag brukar sortera efter genre, innan det blir kaos för att böckerna är för många och hyllorna för få. I den nya pockethyllan funderar jag dock på att färgsortera, då den främst kommer att innehålla böcker som inte kommer att röras så mycket.

tulpaner eller ranunkel? Jag älskar tulpaner, men har börjat köpa ranunkel (vad heter de egentligen i plural, ranunklar?) eller anemoner som variation. Nästan ännu vackrare måste jag säga.

 

Nu är det din tur att göra dina val och gärna dela dem med mig i en kommentar eller i ett eget inlägg.

Till alla killar: PS. Jag gillar dig fortfarande

Egentligen borde jag både sett och skrivit om den här filmen på Alla hjärtans dag, för maken till romantiskt fluff får man leta efter. Det är dock romantiskt fluff när det är som bäst. Till alla killar: PS. Jag gillar dig fortfarande är andra filmen om Lara Jean, baserad på den andra boken av tre. Som film tycker jag att uppföljaren fungerar bättre än föregångaren, kanske för att skådespelarna vuxit in i sina roller och för att det här är en bok som fungerar bättre att renodla.

När filmen börjar är Lara Jean och Peter tillsammans på riktigt och allt är frid och fröjd. I alla fall ett kort tag. Lara Jean känner sig hotad av Peter förra flickvän (och Lara Jeans före detta vän) Genevieve. Hon verkar hela tiden finnas i närheten och Peter umgås mycket mer med henne än vad Lara Jean tycker är acceptabelt. Inte blir det direkt mindre komplicerat då en av de andra mottagarna av Lara Jeans gamla kärleksbrev, John Ambrose, dyker upp och definitivt verkar ha ett gott öga till Lara Jean.

Det jag tycker bäst om i filmen Till alla killar: PS. Jag gillar dig fortfarande är nog när Lara Jean och John Ambrose arbetar tillsammans på äldreboendet Belleview där Lara Jeans syster Margot också jobbat och då lärde känna den fantastiska Stormy, spelad av Holland Taylor. Kanske är det för att berättelsen hinner landa där och inte blir lika fragmenterad som förhållandet med Peter tyvärr blir. När jag läste böckerna förstod jag precis varför Lara Jean föll för honom, men i filmerna är det ärligt talat svårare att förstå. Det är också synd att delarna om Lara Jean och hennes familj nästan försvunnit helt, men samtidigt är det självklart att den som gör en film av en bok måste rensa bort massor. Boken är som vanligt bättre än filmen, men det här är ändå en ganska söt och trevlig film värd att lägga några timmar på. Tredje filmen är redan på gång och den kommer jag med all säkerhet se också. Om inte annat för att jag börjar gilla Lana Condor som spelar Lara Jean.

Deltävling 3 från Luleå

Idag är det dags för den tredje deltävlingen i årets Melodifestivalspektakel och den sänds från Luleå. Som vanligt går det att lyssna på snuttar av de sju bidragen och jag har försökt att bilda mig en uppfattning. Den här veckan känns det dock väldigt öppet, med flera kända artister och några intressanta uppstickare.

Till final

Faith Kakembo med Crying Rivers av Jörgen Elofsson och Liz Rodrigues

Om talang har någonting med tävlingen att göra går Faith Kakembo direkt till final, trots att hon debuterar i Melodifestivalen. Klippet som går att lyssna till är pampigt och även om det inte alls är min typ av musik imponeras jag av Faith Kakembos sånginsats. Både Kakembo och Amanda Aasa (se nedan) har tävlat i P4 Nästa och har förhoppningsvis en del fans.

Mohombi med Winners av Jimmy Jansson, Mohombi och Palle Hammarlund

Mohombi tävlar med Winners, som typ samma låt som förra året och förutsatt att han behållit sina fans tror jag att det räcker till en finalplats. Det kräver nog ett vettigt scennummer, men med ett sådant tror jag att det funkar och efter att ha sett det korta klippet på svtplay tycker jag att det ser lovande ut. Lagom ofarligt och lagom bra helt enkelt.

Till Andra Chansen

Mariette med Shout it out av Thomas G:son, Cassandra Ströberg, Alex Shield och Mariette Hansson

Mariette är först ut och hon har namnet, men inte låten. Nu är det som sagt bara en kort snutt jag hört, men Shout it out kommer inte riktigt igång. Samtidigt är det G:son och i kombination med en mäktig scenshow kan funka. Det hade varit kul om Mariette och Faith Kakembo tar varsin finalplats.

Drängarna med Piga & dräng av Anders Wigelius, Robert Norberg och Jimmy Jansson

Jag avskyr verkligen Drängarna och tycker inte alls om Piga & dräng. Det är buskis och pinsamt, men tyvärr är det alltid någon idiotlåt som går vidare. Jag hoppas att det inte funkar och har gärna fel, men till Andra Chansen kan det räcka. Blir det final tappar jag helt hoppet om de som röstar och kommer att kräva jurygruppernas totala återkomst och kontroll. Skämskudde av gigantiska proportioner lär behövas om jag ska överleva numret. Fy, fy, fy vad dåligt det är.

Utslagna

Anis Don Demina med Vem e som oss av Anderz Wrethov, Johanna Elkesdotter Wrethov, Anis Don Demina och Robin Svensk

Det här är faktiskt inte så tokigt, eller det hade i alla fall kunnat vara värre. Vem e som oss är riktigt underhållande och får gärna ta de röster som jag helst inte vill att Drängarna ska få och snor han dem kan han ta en plats i Andra Chansen. Årets Samir och Viktor och tydligen har de ett finger med i numret. Jag kan inte hjälpa det, men faktum är att jag blir glad av den här låten. Något jag lär få äta upp när den spelas sönder, tack gode gud för att barnen kommit förbi dagisåldern.

Amanda Aasa med Late av Amanda Aasa, Siri Jansson, Erik Grahn och Alex Shield

Jag tycker verkligen om Amanda Aasas Maggio-doftande poplåt Late och även den får gärna byta plats med Drängarna, men tror tyvärr att Aasa får nöja sig med en sjätteplats. Även gällande det här tipset har jag väldigt gärna fel. En radioplåga lär det i alla fall bli, men tyvärr ser Aasa alldeles för osäker ut på scen för att kunna gå vidare i tävlingen.

Albin Johnsén med Livet börjar nu av Robin Stjernberg, Albin Johnsén och Gino Yonan

Albin har varit med förr både som låtskrivare och artist och det har gått okej. De andra veckorna hade Livet börjar nu möjligen kunnat nå Andra Chansen, men den här veckan har jag svårt att se att det blir annat än en sista plats. Kan funka på radio, men även det är tveksamt, det finns en miljard liknande låtar. Dessutom bjuder det korta scenklipp som finns på svtplay på alldeles för mycket falsksång och dans med armarna i flygläge. Inte kul alls faktiskt.

 

 

Kultur för Alla hjärtans dag

 

Hur firar du Alla hjärtans dag idag? Själv har jag hängt framför datorn och pluggat och därefter klappat katten och tittat på skidskytte. En fin sista dag på veckans ledighet och nu har jag helgen kvar att ladda inför måndagen. Snart blir det bad, bok och bubbel.

Dagen till ära vill jag lyfta fram kultur som passar extra bra idag och det blir i form av en enkät:

Bok: En av de bästa böcker om kärlek jag läste förra året var Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane. Den rekommenderar jag varmt.

Tv-serie: Aktuell och riktigt bra är Virgin River som finns på Netflix.

Film: För en som ser film sällan och ännu mer sällan filmer som handlar om lycklig kärlek är det svårt att hitta något nytt. Jag väljer istället en gammal favorit, Will Hunting från 1997.

Låt: Jag har helt snöat in på Billie Eilish och älskar hennes Everything I wanted.

 

Vilka kulturella verk vill du lyfta fram dagen till ära?

 

 

Minns oss som nu

Minns oss som nu av Anna Lönndahl utspelar sig precis som förra boken Sommaren med Ava i den fiktiva byn Sunnanby. Det är dagen före julafton och Thea anländer i Sunnanby för att ta hand om sin mammas moster Mariannes hus. Mostern är något av ett mysterium, men nu när hon dött har Thea en chans att få reda på mer om henne.  I huset finns nämligen en syateljé där Marianne sydde vackra kreationer till mycket kända kvinnor.

Vi har läst boken förut:

“En ung kvinna som förlorat någon nära får ett oväntat arv i form av ett hus. Hon lämnar motvilligt sitt (ganska olyckliga) liv för att ta hand om huset och det visar sig att hon hittar sig själv och självklart även kärleken där hon minst anat det.”

Om det inte vore för att Anna Lönnqvist är så skicklig på att skapa såväl en trevlig och engagerande stämning som trovärdiga karaktärer hade Minns oss som nu blivit just en bok som liknar många andra, men hon är mycket bättre än så. Jag fastnar direkt för Thea, fascineras av huset och de hemligheter det döljer, blir förtjust i den gamla mannen som bor i huset bredvid och trots att jag inser på en sekund vem som kommer att bli Theas kärlek längtar jag efter att få läsa om exakt hur det går till.

Minns oss som nu är en charmig och välskriven bok som är lätt att läsa utan att den blir banal. Karaktärerna engagerar, miljön är fantastisk och jag är glad att ha fått tillbringa ännu några timmar i Sunnanby. Dit återvänder jag gärna igen.

Ljuskällan — om jakten på det perfekta livet

I Ljuskällan låter Hanna Landahl oss återse Staffan och Anna som hon också skrev om i boken Under två timmar. Då var det Staffan som stod i centrum och all hans ångest fick ta plats. Nu är det istället Anna som berättar. Sedan vi träffade dem sist har hon mått väldigt dåligt. Nu är hon på väg tillbaka efter en sjukskrivning, men Staffan kämpar fortfarande för att få henne att le. Det är som om den han lever med fortfarande är en skugga av hans fru. De kämpar på båda två, men så himla kul att leva är det inte.

När Anna fastnar på ett tåg och får erbjudande att sova över hos Frida, en kvinna hon träffat på tåget, förändras hennes liv. Hon får besöka ekobyn Ljuskällan utanför Floby och börjar längta efter ett enklare liv, som dessutom är bättre för klimatet. Snart drömmer Anna om att göra sig av med huset och allt annat i livet som kostar pengar och istället leva billigt och bra långt bort från stressen i storstaden. Staffan är verkligen inte sugen på det liv Anna målar upp i ljusa färger. Han har ett nytt, bra jobb och vill renovera köket. Att flytta till en ekoby mitt ute i ingenstans och leva nära naturen är inget han drömmer om. Det som till slut övertygar honom om att ge det en chans är att han älskar sin fru och bara tanken på flytten gör henne lycklig. Dessutom har yngste sonen Sam det kämpigt i skolan och en nystart kanske skulle vara positiv för honom också.

Anna får som de vill och familjen hyr ut huset, Staffan begär tjänstledigt och Anna får ett nytt jobb i närheten av Ljuskällan. Nu ska de flytta in i ett rött liten torp i ekobyn och leva ett liv där självhushållning och frivillig enkelhet är ledord. Inga onödiga prylar och inget internet. Ungarna jublar inte direkt och även Staffan är skeptisk. För Anna är det som att komma till paradiset och hon mår bättre än på länge. Depressionen blir bättre och hon njuter av att leva klimatsmart. Det tar inte lång tid innan de andra boende i Ljuskällan blir hennes vänner. Staffan har svårare att finna sig till rätta i den för honom påtvingade gemenskapen, men tinar en aning när han får lära sig om biodling av Susanne. Visserligen är han rätt hopplös, men den äldre kvinnan har tålamod med honom.

Ljuskällan är en bok med fötterna mitt i samtiden, i ekobyns mylla med allt vad det innebär. Landahl lyfter viktiga frågor både om det lilla livet och det stora samhället. Hur ett livsbeslut kan vara en kärlekshandling och hur svårt det är att leva ett bra liv i ett samhälle där allt snurrar ohälsosamt snabbt. Eftersom det är Staffan jag identifierar mig mest med kommer jag på mig själv med att dela hans skepsis mot det konstruerade samhället. Anna är så oreflekterat positiv, på gränsen till naiv och det stör mig lite. Samtidigt tycker jag verkligen att vi alla borde tänka minst en extra gång innan ett fullt fungerande kök renoveras och ännu en flygresa bokas. I det nybyggda växthuset planeras dessutom i alla fall lite odling. Även om jag tyckte mer om Under två timmar är jag mycket glad över att ha fått hänga med Staffan och Anna ett tag till. Förhållandet mellan dem fördjupades i den här boken och de blev än mer levande. Landahl är skicklig på att skapa levande karaktärer med både bra och dåliga sidor. Att följa dem är såväl intressant som trevligt.

Jag klyver er itu

Jag klyver er itu är Tamara Mivellis debut om Mary vars familj splittras. Hennes pappa har en ny familj, medan mamman och lillebrodern hittat ett nytt liv i en ny lägenhet. Utan Mary. Hon bor istället hemma hos pojkvännen Filip och hans familj, en ny familj även för henne, men en som trots allt inte är hennes. Mary är nämligen Maryam, men kan inte riktigt vara det. Att hon kämpar med att hitta den som är hon är tydligt. En vilja att passa in som krockar med längtan efter att bara få vara sig själv. Vem det nu är.

Mivelli skriver vackert och poetiskt om svåra frågor och jag imponeras av hennes språk. Samtidigt blir jag lite frustrerad över alla tomrum och hade önskat att vi fått veta mer om främst Mary, men även om vad som egentligen hänt. Jag fattar att tanken inte är att skriva en roman där allt blir tydligt, men jag behöver mer. Samtidigt går det kanske inte att läsa Jag klyver er itu som en roman. Det är snarare en poetisk och fragmentarisk berättelse som liknar prosalyrik eller kanske micronoveller och som sådan funkar den även om texten ställer fler frågor än den ger svar. Ingen bok för den ovana läsaren, men kanske en som kan utmana de som redan läser.

Kalifat är spännande och obehaglig

Det är inte alltid så att den kvinna som bär hijab är tvingad att göra det. Ibland revolterar hon mot sina föräldrar när hon väljer att täcka sig. Första gången jag insåg det var när jag just började arbeta på Språkintroduktion och gick på en föreläsning om islam i Sverige. Jag blev då medveten om att muslimer (självklart) är en lika heterogen grupp som vi kristna och att det går att identifiera sig som muslim utan att egentligen vara mer religiös än någon som kallar sig kristen i Sverige för att hen firar jul och påsk utan att tänka det minsta på Jesus. I serien Kalifat finns båda ytterligheterna representerade. De som radikaliserats och vill döda i islams namn och de som är totalt sekulariserade och inte ser islam som någon större del av sitt liv.

I Kalifat möter vi dem som ser IS som svaret på allt och de som fruktar dem. Kanske är det flickan Sulles föräldrar som berör mig mest. Scenen i det fjärde avsnittet då hennes mamma hittar IS-klipp på dotterns dator och tillsammans med sin man sedan konfronterar henne är otroligt stark. Jag berörs också av bröderna som ska bli martyrer, men som tappar bort en handgranat och strular till det på alla tänkbara sätt. Den äldre brodern Jakob, som konverterat i fängelset, är den drivande, men han tar med sig sin yngre bror i fallet

Nora Rios spelar Sulle, som inledningsvis är en rätt vanlig basketspelande tonårstjej. Som muslim känner hon mer och mer att det är svårt att passa in i Sverige, där alla muslimer automatiskt ses som farliga extremister. När hon och kompisen Kerima får kontakt med elevassistenten Ibbe och väcker han deras intresse för islam. Trots att Sulles föräldrar är väldigt sekulariserade hittar hon en plats i samhället genom att bli religiös. Självklart förändrar det hennes syn på föräldrarna och den uppfostran hon fått.

I Raqqah finns Pervin, en svensk muslim som bor med sin man Husam och deras nyfödda dotter. Hon har följt med sin man till Syrien för att ansluta sig till IS. Husam tillhör en grupp svenska terrorister som planerar ett terrorattentat mot Sverige. De har skickat en man, kallad resenären, till sitt gamla hemland och det är han som ska se till att terrorattentatet genomförs. Det är också han som värvar unga till kampen i Syrien. Pervin får kontakt med Fatima som arbetar på Säpo och de gör en deal. Fatima ska få information om IS-svenskarna mot att hon hjälper Pervin hem till Sverige.

Kalifat har fått kritik för att serien demoniserar muslimer och att vanliga “normala” muslimer saknas. En kritik jag kan förstå. Det handlar om att inte tro alls, eller att offra allt för islam. Möjligen kan Sulles mamma ses som ett mellanting. Samtidigt är det viktigt att våga lyfta även de svåraste frågor och Niklas Rockström som skrivit manus har ändå försökt att hitta gråskalorna. Det är trots allt så att det finns svenskar som anslutit sig till IS, men att avfärda dem som genomonda är att göra det enkelt för oss, speciellt i debatten om huruvida barn till IS-anhängare ska få hämtas hit.

Det jag själv har lite svårt för i serien Kalifat är främst två saker. Dels budskapet att extrema muslimer finns överallt, där vi minst anar det, men också det faktum att SÄPO-agenten Fatima kör sitt eget race och leker superhjälte. Båda dessa ingredienser gör dock Kalifat till en riktigt spännande serie och som sådan är den lysande. Extra roligt är det också med starka kvinnliga karaktärer. Sådana behövs det alltid fler av.

Tänk snabbt! (vecka 7)

Idag är första dagen på sportlovet hos oss och efter en sjukt intensiv vecka och helg ska det bli skönt med några lugna dagar. Även idag blir det alltså en sportfråga.

Vintersport är stort, men något jag själv tappat bort lite. Kanske har det att göra med det jag konstaterade förra veckan, att jag sällan ser på tv. Valet blir i alla fall mellan ishockey och skidåkning (vilket kan inkludera skidsport av alla de sorter, tänj på).

I natt var det dags för Oscarsgalan och en av de få av de nominerade filmerna jag sett är Marriage story med Scarlett Johanson och Adam Driver. Den påminner lite om klassikern Kramer mot Kramer. Vilken av dem gillar du bäst?

Lite väl sent, men jag måste ändå göra ett melloval. Då Thorsten Flinck diskades sjöngs “hans” låt istället av Jan Johansen. Vem föredrar du av dessa herrar?

Dags för årets bokrea och frågan är om du kommer att köpa några böcker. Är du bokreaälskare eller bokreaskeptiker?

Och så slutligen en kortis, lite på samma tema. Föredrar du att låna eller köpa böcker?

 

Veckans fem snabba val lyder så här:

ishockey eller skidåkning?

Marriage story eller Kramer mot Kramer?

Thorsten Flinck eller Jan Johansen?

bokreaälskare eller bokreaskeptiker?

låna eller köpa?

 

Så här väljer jag:

ishockey eller skidåkning? Trots att Leksand befinner sig i rätt serie är mitt hockeyintresset väldigt svalt numera. Inte tittar jag så mycket på skidor heller egentligen, men jag gillar verkligen skidskytte och slalom.

Marriage story eller Kramer mot Kramer? Två bra filmer om skilsmässor där barnen spelar en viktig roll. Eftersom Kramer mot Kramer är en gammal favorit är det ändå den jag väljer. Har du inte sett båda filmerna rekommenderar jag dig verkligen att göra det.

Thorsten Flinck eller Jan Johansen? Egentligen skulle jag vilja säga ingen, men om jag måste välja så blir det ändå Flinck. Han verkar mer än lovligt galen, men trots det rätt intressant.

bokreaälskare eller bokreaskeptiker? Bokrean är varken speciellt rolig eller speciellt billig längre. Jag har beställt några diktsamlingar, men mer blir det inte.

låna eller köpa? Förra året lånade jag faktiskt fler böcker än jag köpte och så hoppas jag att det kan bli även i år.

 

The Family Upstairs

Jag har läst i princip allt som Lisa Jewell skrivit och följt henne från feelgoodförfattare, där böckerna fick mer och mer svärta, till den spänningsförfattare hon blivit. En förändring som jag inte riktigt har gillat alla gånger, för även om vissa av böckerna med spänningsinnehåll varit läsvärda har jag saknat den nerv som Jewell hade tidigare. Det är därför jag var extra grad då jag läste senaste boken The Family Upstairs, för det är en riktigt bra bok med vissa spänningsmoment, men mest en riktigt fin skildring av en väldigt annorlunda familj. Den bästa boken Jewell skrivit sedan Fågelburen om du frågar mig. Två bra böcker där hus spelar en viktig roll.

I The Family Upstairs får vi lära känna Libby som just fyllt 25 och får en brev från en advokatfirman. Egentligen kommer det inte som någon överraskning, då Libby vet att hon är adopterad och att det finns ett testamente från hennes biologiska föräldrar. Hon ärver ett stort hus i Chelsea, det hus där hon hittades som barn tillsammans med sina mördade föräldrar. Jewell låter oss steg för steg få veta vad som hände i huset i Chelsea och vad som har hänt med de som lyckades ta sig därifrån. Hon bygger skickligt upp en spänning och det finns ett driv i berättelsen som gör att jag läser snabbt, snabbt. Greppet att låta Libby träffa en journalist som engagerat sig i fallet och låta flera röster berätta historien funkar fint.

Om några veckor släpps The Family Upstairs på svenska av Printz publishing med titeln Familjen Lambs hemlighet men kanske borde den hetat Familjen Lambs hemlighetER för de har hemligheter så att det räcker och blir över, både i dåtid och i nutid. Trots att historien ibland spretar lite är det dock ingenting som stör och handlingen knyts ihop snyggt. Det här är en riktigt bra spänningsroman som jag hoppas och tror når många läsare. Om du som jag tillhör dem som gett upp Lisa Jewell lite tycker jag definitivt att du ska ge henne en chans till.

%d bloggare gillar detta: