enligt O

Beatrice av Lina Bengtsdotter

Beatrice är tredje delen i Lina Bengtsdotters serie om polisen Charlie Lager och även denna gång står en försvunnen flicka i centrum. Beatrice är bara ett spädbarn och självklart orsakar hennes försvinnande ett febrilt polisarbete. Hennes mamma Frida hade som vanligt ställt ut hennes vagn på altanen för att låta sin dotter sova, men när hon skulle hämta in henne var barnvagnen med Beatrice borta. Fridas man Gustav Palmgren, som är tolv år äldre än honom, är en framgångsrik affärsman och något av en lokal kändis. Det visas sig dock snart att alla definitivt inte älskar honom.

Charlie och hennes kollegor kallas till Karlstad för att delta i sökandet och det är dags för henne att försöka kravla sig upp från den totala botten hon befunnit sig på än en gång. Hade jag inte brytt mig om Charlie skulle det känts lite segt att följa ännu en kris, men jag har hopp om att livet ska vända för henne. Ett gott tecken är att hon nästan lyckas skrämma sig själv efter några mindre bra beslut. Den nya kollegan Greger känns som ett lovande tillskott som kanske kan bidra till att Charlie Lagers liv blir lite mindre nattsvart.

Parallellt med berättelsen om Beatrice finns den om Sara. En berättelse som vi först inte vet när den utspelar sig, men som det är lätt att förstå hör ihop med huvudberättelsen. Sara bor på LVU-hemmet Rödminnet, som tidigare varit mentalsjukhus, och blir där vän med Lo Moon, en flicka som vi första anblick verkar kaxig och hård, mest av allt längtar efter sin mamma som aldrig kommer. Först känner jag mig lite skeptisk till den här bihistorien, men jag tycker om hur Bengtsdotter kopplar samman den med resten av boken på flera olika sätt.

Beatrice är bra och lättläst underhållning som med sitt relevanta innehåll också ger läsare lite att fundera kring. Teman som föräldraskap och utsatthet är centrala och frågor kring vad som egentligen kan köpas för pengar behandlas på ett bra sätt. Klart är att lycka i alla fall inte är en av de saker som pengar kan lösa åt en. Bengtsdotter har hittat sin stil och hon gör det bra, men blir det fler böcker om Charlie Lager (och det hoppas jag att det blir) måste det hända något mer så att huvudpersonen inte blir en av de många deckarkaraktärer som slutar utvecklas. Intressanta huvudpersoner kan däremot fortsätta lyfta en serie och en sådan hoppas jag att Charlie Lager fortsätter att vara. Bengsdotters böcker är nämligen perfekt underhållning och var precis vad jag behövde för att få igång en trög läsning.

Grattis till Camilla Grebe

Camilla Grebe har för andra gången tilldelats priset Glasnyckeln, som delas ut av Skandinaviska kriminalsällskapet till bästa nordiska kriminallitterära verk. Priset har funnits sedan 1992 och 2018 vann Grebe priset för Husdjuret.

I år får hon priset för fantastiska Skuggjägaren som ni verkligen MÅSTE läsa om ni inte redan gjort det. Så här skrev jag om den när jag läste den i november:

Skuggjägaren är riktigt, riktigt bra och jag slukade den. När jag läst sista sidan drabbades jag av den tomhet som en fantastisk läsupplevelse kan ge. Jag insåg nämligen att en bok inte skrivs på några veckor och att det därför kommer att dröja ett tag innan Camilla Grebe kommer med en ny bok. Det är därför jag är avundsjuk på er som har Skuggjägaren oläst. Det är nämligen en kriminalroman utöver det vanliga.

Boken om fyra generationers poliskvinnor är otroligt välskriven och jag tror att Grebe kommer att håva in fler priser i höst. Kanske Årets bok, som Skuggjägaren nominerats till. Mest av allt vill jag dock att hon skriver en ny bok. Snabbt, snabbt. Hela inlägget om boken hittar du här.

Stort grattis till Glasnyckeln Camilla Grebe!

Ungdomsböcker att se fram emot i höst

Nya ungdomsböcker kräver lite extra uppmärksamhet och därför blir det ett separat inlägg med de av höstens ungdomsböcker som lockar mig. De flesta är för ungdomar över 12 år, men några mellanåldersböcker har fått slinka med. Listan känns ändå ovanligt kort tycker jag. Är det någon lysande titel jag missat?

På andra sidan bron, Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren, 14 augusti

Klättra uppåt, Katarina von Bredow, Rabén & Sjögren, 21 augusti

Fula tjejer, Sara Ohlsson, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, Gilla Böcker, 1 september

Slagsmål, Karl Modig, Vox by Opal, 1 september

Fail, Mitch Fredriksson, Rabén & Sjögren, 4 september

Nyårsvandraren, Charlotta Lannebo, Rabén & Sjögren, 9 september

Jag händer jämt, Emma Rävås, Rabén & Sjögren, 11 september

Skräcktimmen, Moa Schulman, Madeleine Bäck, Natur & Kultur, 11 september

Bröder, Bart Moeyaert, Gilla Böcker, 15 september

Det svarta regnet, Stina Nilsson, Bonnier Carlsen, 15 september

Gudars like, Meg Rosoff, Gilla Böcker, 22 september

Spökhusets hemlighet, Kristina Ohlsson, Bonnier Carlsen, 25 september

Ospårat, Sanna Mac Donald, Opal, 29 september

Lowkey, Melody Farshin, Bonner Carlsen, 30 september

Poet X, Elizabeth Acevedo, Vox by Opal, 14 oktober

All the lonely people

Det går självklart inte att låta bli att nynna på Eleanor Rigby när man läser All the lonely people av Mike Gayle, men det är något jag absolut kan stå ut med. Det här är nämligen en av de finaste böcker jag läst i år och låten är inte så tokig den heller.

Hubert Bird lämnade Jamaica för London i slutet av 50-talet. Hans vän Gus har redan gjort resan och verkar ha skapat sig ett nytt liv. När Hubert anländer inser han att London inte alls är paradiset på jorden, men han kämpar på. Jobbet han få på ett varuhuslager är inte dåligt, men han utsätts för rasism dagligen och inser att han inte är välkommen. Chefen håller dock på honom och den värsta av hans plågoandar avskedas. När han sedan får syn på Joyce som arbetar på varuhuset får livet en mening. Deras förhållande ses inte på med blida ögon och Joyce familj väljer att bryta med henne, men inget och ingen kan få dem att släppa varandra.

Hubert är nu en bit över 80 och änkling. Han bor kvar i huset i Bromley som han delade med Joyce och har inte ändrat på någoting. Dottern Rose har bott i Australien i 20 år och även om hon ringer en gång i veckan saknar Hubert hennes sällskap. För att inte oroa henne har han hittat på tre vänner som han säger sig umgås med, men i verkligheten sitter han ensam hemma med katten Puss som enda sällskap. När grannen Ashleigh ringer på dörren för att presentera sig och dottern Layla är han varken speciellt trevlig eller tillmötesgående. Däremot har han svårt att säga nej när hon en tid senare ringer på igen och ber honom passa Layla så att hon ska kunna på på en jobbintervju. “The beginning of a beautiful friendship”, ska det visa sig då Ashleigh inte ger sig, utan fortsätter att se till att Hubert inte behöver vara ensam. När dottern Rose berättar att hon ska hälsa på inser Hubert att han måste försöka skapa sig ett liv som liknar det han fantiserat ihop.

Parallellt med den nutida berättelsen där grannen lockar ut Hubert i världen igen får vi följa hans liv med Joyce och de två berättelserna är båda välskrivna och relevanta. London i mitten av 1900-talet är ingen enkel plats för någon från Jamaica och blandäktenskap ses inte på med blida ögon. Rasismen drabbar inte bara Hubert, utan också Joyce, men hon låter det inte påverka henne. Riktig kärlek är ingenting man slarvar bort.

Gayle låter en grupp ensamma människor hitta en gemenskap och även om det blir lite väl mycket mot slutet är det här en riktigt bra bok med karaktärer att älska. Hubert är en av de trevligaste karaktärer jag läst om på väldigt länge och Gayle bjuder på ett riktigt komplext och fint porträtt av en man som lämnade allt, fick sitt livs kärlek och ett bra liv som han sedan förlorade. En bra bok är en som snurrar i huvudet även när du inte läser och Allt the lonely people är en sådan bok. Jag hoppas verkligen att Norstedts fortsätter sin utgivning av Mike Gayles böcker så att fler får lära känna Hubert Bird, en ovanligt älskvärd man.

Boknostalgi: Bara Alice

Bara Alice kom ut på svenska 2000 och heter i original After you’d gone och är Maggie O’Farrells debutroman. Jag köpte den av en slump då jag föll för det vackra, röda omslaget och det är jag glad över då O’Farrell varit en favorit sedan dess.

Nu var det alltså 20 år sedan jag läste boken om Alice som ska hälsa på sin familj i Skottland, men istället återvänder till London, blir överkörd av en bil och hamnar i koma. Varför hon vände tillbaka och vad som egentligen hände är vad boken utreder och just hemligheter är något som O’Farrell brukar stanna vid. Jag minns egentligen inte så mycket av bokens handling, mer än att jag fastnade för Alice berättelse och dessutom för O’Farrells sätt att berätta om henne.

Hannah Gadsby är min nya idol

Jag har just sett Hannah Gadsbys föreställning Nanette från 2018, som finns på Netflix och är helt golvad. Jag tror aldrig att jag skrattat och gråtit (!) så mycket till en föreställningen med en stå-upp-komiker. Hannah Gadsby är helt klart en komiker som inte liknar någon annan. Jag är så sjukt imponerad av henne och det budskap hon för fram är riktigt viktigt.

Hannah Gadsby kommer från Tasmanien och berättar om hur det var att växa upp i en riktigt konservativ miljö, något som inte direkt blev varken bättre eller lättare då hon insåg att hon är homosexuell. Föreställningen som hölls på Sydney Opera House 2018 och handlar bland annat om att vara lesbisk och enligt många “okvinnlig”. Jag gapskrattar åt hennes berättelser om homosexuellas dåliga rykte på Tasmanien under hennes uppväxt, hur brutala “letters to the editor” var. Som “slow Twitter”. Skrattar, men sätter skrattet i halsen, när hon berättar om hur hon äntligen vågade erkänna för sin mamma att hon var “a little bit lesbian, (babysteps you know)” och mamman uttrycker en önskan dottern skulle bespara henne den informationen.

Jag fnissar åt hur hon anklagats för att ha med för lite “lesbian content” i sina föreställningar och hur Pablo Picasso led av den psykiska sjukdomen misogyni. Sedan gråter jag på riktigt när hon berättar om varför hon inte hatar män, men varit rädd för många av dem och hur hon både misshandlats och våldtagits. Just de tvära kasten mellan det roliga och det nattsvarta är så effektfullt och Nanette är verkligen en skickligt komponerad föreställning. “My story has value”, säger Hannah Gadsby och hon har så rätt.

“Fear difference and you learn nothing” säger Gadsby i slutet av föreställningen och påpekar vikten av att vi ser världen ur olika perspektiv. Att vi låter olika röster komma till tals. Gadsbys röst är viktig och jag är glad att jag äntligen har upptäckt den.

20 böcker jag ser fram emot i höst

I gårdagens GP listade Victoria Greve de böcker hon ser fram emot mest i höst. Jag har också valt mina 20 favoriter varav några är gemensamma med Greve, men de flesta inte. Kanske för att författare som Lars Norén och Klas Östergren absolut är stora, men inte tilltalar mig nämnvärt. Hundparken av Sofi Oksanen hade kunnat platsa på listan om utgivningsdatumet inte flyttats till februari.

Tritonus av Kjell Westö

En ny bok av Kjell Westö är en stor händelse. Jag upptäckte honom ganska sent, när jag lyssnade på hans sommarprogram 2014 och därefter läste den fantastiska Hägring 38 från 2013. Mötet med honom på förlaget Schildts & Söderström våren 2015 tillsammans med stora delar av bokbloggarmaffian var en höjdpunkt i livet.

Nya boken handlar om stjärndirigenten Thomas Brander och beskrivs som ” en modern och oemotståndlig skärgårdsberättelse – om musik och gemenskap, framgång och ensamhet – tecknad med lika delar värme och allvar”.

Ges ut av Albert Bonniers Förlag, 14 augusti

Övergivenheten av Elisabeth Åsbrink

Elisabeth Åsbrink skriver en roman och jag ser fram emot att läsa. En roman som kan definieras som autofiktion, då den handlar om hennes familjs historia. Vi får följa kvinnorna Rita, Sally och Katherine och ta del av hemligheter och lögner som förs vidare från en generation till en annan, som så ofta i familjer.

Ges ut av Bokförlaget Polaris, 25 augusti

Bikupan av Sarah Crossan

Jag absolut älskar Crossans prosalyriska ungdomsböcker och ser väldigt mycket fram emot att läsa denna bok som vänder sig till vuxna. En bok om otrohet, kärlek och sorg där vi får följa Ana som haft en hemligt förhållande med Connor under flera år när hon av en slump får veta att han dött.

Ges ut av [etta], 8 september

Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

Ännu en författare som tidigare främst skrivit för ungdomar och vars böcker jag tyckt mycket om. Fjärilsvägen är berättelsen om hans mamma Birgitta och det tuffa liv hon levde. Ett liv som Lundberg först skrev om i krönikan Historien om mammas lidande bär många namn, där han diskuterar Édourd Louis bok Vem dödade min far och ställer frågan vem dödade min mor?

Fjärilsvägen ser på pappret ut som en av höstens viktigaste böcker.

Ges ut av Albert Bonniers Förlag, 11 september

Handbok för språkpoliser av Sara Lövestam

Jag absolut älskar Sara Lövestams grammatikböcker och ser verkligen fram emot hennes nya Handbok för språkpoliser. Att jag som svensklärare också är något av en språkpolis är kanske inte så oväntat. Inte så trevligt heller om jag ska vara ärlig, då språkpoliser helt ärligt är rätt irriterande besserwissrar. Med detta sagt är jag peppad på att få svaret på den viktiga frågan “hur hårt ska man bestraffa en särskrivare?”

Ges ut av Piratförlaget, 16 september

Hamnet av Maggie O’Farrell

Maggie O’Farrell tillhör mina absoluta favoritförfattare och hennes nya bok Hamnet har redan hyllats av kritikerna. Berättelsen om Hamnet och de händelser som inspirerade William Shakespeare att skriva Hamlet låter både annorlunda och bra. Det här kan helt klart bli en av höstens stora läsupplevelser.

Ges ut av [etta], 23 september

Det långsamma livet av Abdellah Taïa

Abdellah Taïa tillhör också mina absoluta favoriter och varje ny bok gör mig mer imponerad av honom. Det långsamma livet handlar om Mounir, en 40-årig homosexuell marockan som bor i Paris och vars liv förändras efter terrorattentaten i Frankrike 2015. Taïa skriver som vanligt om utanförskap och de människor som vi noterar, kanske blir rädda för, men egentligen inte ser som betydelsefulla eller ens mänskliga.

Ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag, 25 september

Kärlek och främlingsskap av Theodor Kallifatides

Kallifatides nya bok handlar om Christo som lämnar Athen för Sverige under 60-talet och möter ett mycket annorlunda land där han inte med självklarhet passar in. Det låter självbiografiskt, men Kallifatides brukar ofta lyckas skapa texter som är både relevanta och allmänmänskliga.

Ges ut av Albert Bonniers Förlag, 25 september

Hur jag skulle vilja försvinna av Eli Levén

Jag absolut älskade Eli Levéns debut med den fantastiska titeln  Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. För den belönades han med Katapultpriset för bästa skönlitterära debuten 2010. Nu är han äntligen tillbaka med berättelsen om Robin som förlorar Felix och reser till New York för att försöka hitta sig själv.

Ges ut av Norstedts förlag, 28 september

Quichotte av Salman Rushdie

Det var länge sedan jag läste något av Salman Rushdie som nu hakar på trenden att parafrasera och modernisera klassiska verk. I detta fallet Cervantes Don Quijote som i Rushdies version handlar om den förvirrade läkemedelsförsäljaren Quichotte som tillsammans med sin imaginära son Sancho upptäcker ett Trumpifierat USA.

Ges ut av Albert Bonniers Förlag, 6 oktober

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Abi Daré debuterar med berättelsen om fjortonåriga Adunni som drömmer om utbildning, men istället blir bortgift med en mycket äldre man. Hennes liv är kanske inte ovanligt i hemlandet Nigeria, men hon hade hoppats på något helt annat. Boken belönades med the Bath Novel Award 2018 och verkar både intressant och viktig.

Ges ut av Piratförlaget, 7 oktober

Inte av denna värld av Yaa Gyasi

Yaa Gyasis debut Vända hem är en fantastisk bok och förväntningarna på uppföljaren är därför skyhöga. Inte av denna värld handlar om Gifty som studerar neurovetenskap vid Stanforduniversitetet och drömmer om att hitta ett medicinsk behandling för depression och beroende. Skälet är personligt, då hennes bror som tidigare var en lovande idrottsman, nu blivit tablettberoende och dessutom begränsas hennes mammas liv av en kraftig depression.

Ges ut av Norstedts förlag, 12 oktober

Bärarna av Jessica Schiefauer

Bärarna är Schiefauers första bok för vuxna och kan ses som en replik till radioföljetongen Smittan som hon skrev manus till. Vi tas med till en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Trots detta vill Nikki och Simone skaffa barn, något de inte kan lösa utan hjälp.

Ges ut av Romanus & Selling, 14 oktober

Genom märg och ben av Jacqueline Woodson

I sin första bok för vuxna låter Jacqueline Woodson oss följa en medelklassfamiljs resa från 1920-talets Södern till dagens New York. De olika familjemedlemmarnas berättelser vävs samman och jag hoppas att Woodson lyckas skapa ännu en poetisk, vacker och relevant bok.

Ges ut av Natur & Kultur, 15 oktober

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

Jag har ännu bara läst Haigs självbiografiska böcker, men ser mycket fram emot att läsa Midnattsbiblioteket. Boken handlar om Nina som med hjälp av böckerna på midnattsbiblioteket får en chans att leva om sitt liv och radera alla händelser som hon ångrar.

Ges ut av Bokförlaget Polaris, 15 oktober

I morgon har vi andra namn av Patricio Pron

Paricio Prons roman om en separation tilldelades Premio Alfaguara för bästa roman 2019. Vi får följa ett par, hon arkitekt och han essäist, som levt tillsammans i Madrid i fem år, men nu går skilda vägar. Pron verkar få in en hel del kritik om vårt samhälles syn på kärlek och låter som en författare jag vill bekanta mig med.

Ges ut av Norstedts förlag, 19 oktober

Inställd resa till Sabarmati av Majgull Axelsson

Ännu en personlig favorit som kommer med ny bok i höst. Majgull Axelsson berättar om gymnasieläraren Lykke som tar hand om Fatima som blivit övergiven av sina adoptivföräldrar och som egentligen inte alls föddes som Fatima. Kort beskrivning på förlagets hemsida, men Axelsson brukar alltid vara bra.

Ges ut av Norstedts förlag, 19 oktober

De osannolika systrarna Soong av Jung Chang

Jag skrev just ett nostalgiinlägg om Changs moderna klassiker Vilda svanar och visste inte då att hon är aktuell i höst med en ny bok. De osannolika systrarna Soong är en biografi om tre systrar från Shanghai som kom att spela avgörande roller i Kinas moderna historia. Ai-Ling gifte sig med en av Kinas rikaste män, bankmannen H. H. Kung, Ching-Ling gifte sig med Sun Yat-sen, Republiken Kinas första president och var en av landets vice-presidenterna 1959-1972, Mei-Ling var en viktig politiker som gifte sig med Chiang Kai-shek, ledare för Koumintang och senare också president.

Ges ut av Norstedts förlag, 21 oktober

Edith & Julian av Naosie Dolan

Naosie Dolans debutroman handlar om irländska Ava som bor i Hong Kong där hon arbetar som engelsklärare. Hon umgås med den förmögne bankmannen Julian, som verkar älska henne men som hon ser som en vän hon tycker mycket om. När hon senare lär känna juristen Edith väcks andra känslor.

Ges ut av Wahlström & Widstrand, 22 oktober

Sändebudet av Yoko Tawada

Yoko Tawada är en författare jag är väldigt nyfiken på, men ännu inte läst något av.Sändebudet utspelar sig i ett postapokalyptiskt framtida Japan där en landet har isolerat sig efter en stor katastrof. Det låter nattsvart, men boken beskrivs som oväntat rolig och ljus.

Ges ut av Bokförlaget Tranan, 18 november

 

Vilka böcker i höstens utgivning ser du mest fram emot att läsa?

Här finns listan med alla böcker jag ser fram emot i höst och ungdomsböckerna får ett eget inlägg senare.

 

Sittenfeld skapar ett alternativt USA

En av mina största favoriter Curtis Sittenfeld är aktuell med Rodham, en kontrafaktisk roman med en fiktiv Hillary Clinton i huvudrollen. Precis som i verkligheten träffar den unga Hillary Rodham den snygge, karismatiske och väldigt långe Bill Clinton när hon studerar juridik på Yale. De blir ett par och den tredje gången han friar säger hon inte ja, som hon gjorde i verkligheten, utan nej. Därefter tar hennes liv utan Bill en på många sätt annan väg och det är nu Sittenfelds roman blir riktigt intressant.

I verkligheten blev Hillary med efternamnet Clinton USA:s första dam 20 januari 1993, tillträde som senator 2000, förlorade de demokratiska primärvalen 2008 och fick se Barack Obama som presidentkandidat, slutligen bli demokraternas kandidat 2016 och trots att hon fick fler röster, se sig besegrad av Donald Trump. I boken blir Hillary Rodhams karriär en annan och Sittenfeld förändrar presidentlängden rejält i sin alternativa berättelse om den amerikanska politiken sedan Bill Clinton först gick in i politiken i slutet av 70-talet. Lika intressant att följa hur livet blir för Hillary utan Bill är det att läsa om hur Bills liv blir utan Hillary.

Romanen Rodham må handla primärt om Hillary Rodham, men den handlar lika mycket om det amerikanska samhället i allmänhet och amerikansk politik i synnerhet. Sittenfeld beskriver en kvinnas kamp för att bli tagen på allvar och konstaterar att rasismen i USA är omfattande, men att sexismen genomsyrar allt. Skildringen av Hillarys liv och politiska karriär är vass och efter en lite knackig inledning är jag helt fast. Rodham är helt klart en av årets bästa läsupplevelser och jag ser fram emot att diskutera den med bokbloggarmaffians digitala bokcirkel på torsdag.

För att bättre veta vad som är sant och vad som är påhittat i Rodham gick jag direkt från läsningen till dokumentären Hillary som finns på svtplay en månad till. Där finns Hillarys studietid beskriven och den stämmer väl med Sittenfelds bok. Det är när verklighetens Hillary lämnar Arkansas som det blir annorlunda och sedan leker författaren med berättelsen på ett riktigt spännande sätt. Inga spoilers, men jag hoppas och tror att du blir lika imponerad av Sittenfelds kreativitet som jag blev. Tydligt är att de vänner som intervjuas i dokumentärserien troligen skulle ha föredragit hennes version. Att Hillary valde Bill är dock ingenting som känns märkligt efter att ha sett de fyra avsnitten. Faktum är också att hon lyckades förändra världen även som Hillary Rodham Clinton.

 

 

How I met your mother

Familjen O har fortsatt att titta på klassiska komediserier och efter Vänner, Modern Family och Big Bang Theory gav vi oss på How I met your mother som sändes i nio säsonger mellan 2005 och 2014. Många är de gånger serien skymtat förbi, men ingen av oss hade sett ett helt avsnitt innan vi började vårt maratontittande.

Ramberättelsen går ut på att en pappa berättar för sina två tonårsbarn hur han träffade deras mamma, men sidohistorierna är många och det dröjer länge innan han kommer till den “riktiga” historien. Ted, som pappan heter, inleder nämligen historien många år innan han slutligen träffar sina barns mamma och han hoppar ganska mycket i tiden tills han når slutet.

Ted är arkitekt och bor tillsammans med sina vänner från college Marshall och Lily, som varit ett par sedan studietiden. Lägenheten de delar spelar en viktig roll i serien, liksom restaurangen en trappa ner där vännerna hänger i varje avsnitt. Redan i första avsnittet träffar Ted journalisten Robin, som han förälskar sig i totalt. De inleder ett stormigt förhållande som är långt ifrån okomplicerat. Även om kärleken går lite fram och tillbaka fortsätter de dock att vara vänner. Femte hjulet är Barney Stinson, som har ett jobb som ingen riktigt förstår, tjänar massor med pengar och har som mål att förföra alla kvinnor i New York. Märkligt hur någon så osympatisk faktiskt kan väcka sympati. Tillsammans bildar de ett brokigt gäng som är roligt att följa.

Nio säsonger och 208 avsnitt är mycket, men faktum är att How I met your mother håller nästan hela vägen och även om sista säsongen känns som lite konstgjord andning är även den värd att se.

 

Sex and Vanity är en underhållande parafras

När jag började läsa Kevin Kwans nya bok Sex and Vanity visste jag inte att det är en parafras på E. M. Forsters klassiker Ett rum med utsikt. När jag insåg det förstod jag både placeringen i Italien och ett ganska märkligt tidshopp. Jag har inte själv läst Forsters bok, men väl sett filmen från 1985 med en ung Helena Bonham Carter i huvudrollen.

Kwans Lucy heter  Lucie Tang Churchill och reser inte till Florens, utan till Capri för att gästa ett gigantiskt bröllop med all tänkbar lyx och lite till. Hon har sin kusin Charlotte (även kallad “Madam Buzzkill”) med som sällskap och förkläde. Den som gifter sig är Isabel Chui, som satt barnvakt åt Lucie som tonåring och sedan dess haft kvar kontakten. Eftersom brudgummen Dolfi är en italiensk greve känns miljön för bröllopet självklar. Ett bröllopsfirande som inleds en tisdag och avslutas på söndagen med all tänkbar lyx och lite till.

Jag saknar Asien måste jag säga och den miljö som beskrivs i Kwans tidigare trilogi. Däremot finns en del av problematiken kvar. Lucie bor i New York och har en pappa som  är amerikan och en mamma som har kinesiskt ursprung, något som påverkat henne mycket. Att vara en Churchill innebär status, men också ett visst ansvar.

När Lucie och Charlotte anländer till Capri och kommer till hotellet blir Charlotte direkt missnöjd. Hon har bokat ett rum med havsutsikt och fått ett mot baksidan. En fruktansvärd tragedi som får henne att fullständigt explodera. När Rosemary Zao erbjuder sig att låta dem få hennes och sonen Georges rum blir hon definitivt inte glad och tacksam, utan ännu mer arg och dessutom förolämpad. Det viktiga är att ha status nog att få rummen från början, inte av någon nyrik dam från Hong Kong.

George heter i Kwans version inte Emerson, utan Zao och reser inte med sin pappa, utan med sin mamma. Han är rik, men ändå opassande och Lucie spyr på hans osmakliga vita speedos och hans provocerande självförtroende. När han dessutom verkar befinna sig precis där hon är hela tiden, blir hon lika delar irriterad och smickrad.

Det som gör Sex and Vanity till något mer än en bok om rika människor som är fixerade vid märkeskläder är Kwans humor. Han skriver om det fina folket på ett rätt elakt om än kärleksfullt sätt, driver med deras fixering vid att ha gått på rätt skolor (presentationen av varje ny karaktär inleds med att hens skolor från kindergarden till universitetet radas upp inom parentes) och kommenterar när de ljuger och/eller överdriver i de fantastiska fotnoterna. Även om jag tyckte mer om trilogin om de galet rika asiaterna är Sex and Vanity en underhållande bok som jag kan rekommendera. Trots att det primära är att underhålla lyckas Kwan ändå få med en del svåra frågor om t.ex. ursprung och släktskap som förutsättning eller sänke. Det är inte lätt att vara rätt utan passande rötter.

Underhållning med klassiskt förlaga alltså. Nu ska jag försöka få tag på James Ivorys film. Apropå film så är även filmrättigheterna till Sex and Vanity sålda och dessutom är det en uppföljare till Crazy Rich Asians på gång.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: