Jul

Hemma över jul

Hemma över jul är en tysk serie i tre delar som i original heter Über Weihnachten.  Vi får träffa Bastian som åker hem till sin hemby för att fira jul med familjen. Officiellt är han en lyckad musiker i Berlin, men i den riktiga världen arbetar han som telefonist och hankar sig fram på minimilön. Inte blir det bättre när han kommer hem till sina föräldrar och träffar sin bror och hans nya flickvän. Samma flickvän som Bastian varit tillsammans med länge, faktiskt så sent som förra julen. Brorsan får en örfil och det är bara början på en rad familjekonflikter.

Någonting är fel med Bastians föräldrar och de verkar vara både stressade och arga. Hans mamma glömmer en massa och lyckas inte riktigt få ihop det julfirande som alla förväntar sig. Kaos är kanske överdrivet att kalla det, men någon harmonisk julupptakt är det inte frågan om. Lite trevligt är det ändå att komma hem och Bastian träffar en rad vänner. Fortfarande är han rädd för att avslöja sanningen om sitt oglamourösa liv i Berlin, men han är glad över att vara tillbaka på hemmaplan. Det blir till och med läge för en flirt om än mest för att reta brorsan.

Hemma över jul är en trevlig mini-serie med bra skådespelare. Roligast är när Bastian i fantasin gör en massa märkliga saker, för att i sekunden senare spela med i det familjedrama som alla andra också försöker spela med i. Faktiskt var det också (mycket otippat) mysigt att höra tyska som omväxling.

 

 

God Jul till er alla!

God Jul lära läsare! Jag önskar en fin dag och hoppas att ni får sällskap av någon i dessa tider. Vi har försökt hålla oss hemma så mycket det går för att kunna fira jul med min mamma och syster med familj. Inget stort firande, men första julen utan pappa känns det viktigt att få vara tillsammans.

Att julen är just gemenskap gör den med säkerhet extra svår för många i år. Det går inte att resa dit vi vill eller träffa alla vi vill träffa. Sådant är livet just nu och jag hoppas att vi snart får tillbaka det friare livet igen. Allt vill vi kanske inte ha tillbaka, men gemenskapen med släkt och vänner är i alla fall det jag saknar mest.

Ha en jättefin jul och om du behöver något att fylla tiden med finns tips på både böcker, filmer och tv-serier här. Botanisera och hitta något som passar dig.

God Jul önskar O!

 

Hjem til jul säsong 2

Den norska serien Hjem til jul var inte bara förra årets bästa julserie (den konkurrensen är liksom inte mördande) utan en av det årets bästa serier. Under första säsongen fick vi följa sjuksköterskan Johannes jakt på en pojkvän att ta med till julfirandet med familjen och det fanns flera kandidater och när det ringde på dörren under julmiddagen trodde jag och många andra att svaret om vem hon valt skulle avslöjas. Istället avslutades säsongen innan vi fick veta och nu, ett år senare, hade jag verkligen förväntat mig ett svar. Det var dock ingen av Johannes potentiella pojkvänner som stod utanför dörren, utan ett blomsterbud som levererade hundra röda rosor från en anonym beundrare.

Efter jul blev dock Johanne och läkaren Henrik ett par och firar nyår ihop. De håller ihop under året även om Johanne tvivlar på att de egentligen är ett speciellt bra par. Hans pedantiska sida irriterar henne lik mycket som han stör sig på hennes slarvighet. Kärleken överlever det mesta, men överlever de alla olikheter?

Andra säsongen av Hjem til jul fokuserar mycket på att ett förhållande inte löser allt. Johanne borde vara helt nöjd med sitt liv nu när hon har en pojkvän, men självklart är det inte så enkelt. Hennes sambo Jørgunn har hittat kärleken i en spansk sjukhusclown och det får Johanne att känna sig ännu mer ensam i världen. Inte blir det bättre av att hennes mamma ställer in julen och drar iväg med en älskare. Förutsättningarna för ett perfekt julfirande är inte direkt goda.

Nya karaktärer i säsong 2 är grannen Nick som bor ensam med sin dotter Noelle. Johanne börjar umgås med dem, följer med Nick som moraliskt stöd på speeddating och bjuder in dem på julpysselkväll. Ett trevligt tillskott helt klart. Det blir nämligen jul trots allt och det kan vi tacka Nick för. Han visar sig nämligen vara en vän att lita på och Johanne inser att hon faktiskt inte är så ensam som hon ibland känner sig. Hon har både vänner och familj runt sig.

Hjem til jul är härligt julig och trots att säsong 2 är något svartare än den första säsongen är budskapet fint och vi bjuds på en hel del skratt. Inte nyskapande alls, men ärligt och fint. Johanne är en charmig karaktär att följa helt klart och jag är lite nyfiken på vad hon ska hitta på nästa jul.

 

Photo by Michel Stockman on Unsplash

Veckans kulturfråga v.52 2020

Idag är det dan före doppardan och även om julen inte blir som vanligt finns det traditioner som är värda att behålla. Det kan vara något som måste finnas på julbordet, något du alltid gör, lyssnar på eller läser. Därför vill jag veta följande:

Vilka jultraditioner kan du inte vara utan? 

 

Jag är inte mycket för traditioner, men glögg och gravad lax vill jag gärna ha. Och sill i alla former. Julklappar klarar jag mig utan, men visst är det fint att träffa nära och kära i alla fall någon gång under helgen. Mest tycker jag dock om att vara hemma med mina grabbar och kanske läsa en bra bok.

Tolv hjärtan till jul

Tolv hjärtan till jul är Jenny Bayliss debut och det är en ganska trevlig sådan. Jo, det finns några märkliga formuleringar i boken om modömshinnor som växer ihop och översättningen är lite skakig ibland, men som lättsmält julpralin funkar det ändå. Mycket tack vare en charmig huvudperson.

Vi får träffa Kate som arbetar med att designa tyger för Liberty (bara en sån sak) och som sedan några år har lämnat London för sin hemby Blexford. Där har hon sin pappa och bästa vännen Laura. Dessutom jobbar hon extra med att baka till barndomsvännen Matts café. Ett trivsamt liv som hon är ganska nöjd med. Det enda som saknas är kärlek och av någon outgrundlig anledning tror hon att ett projekt med tolv dejter inför jul ska vara rätt sätt att hitta den. Vi får följa med Kate på tolv dejter som varierar mellan helt misslyckade och ganska dåliga.

Något guldkorn hittar hon, men mest visar sig även de mest prinslika snarare vara grodor. Underhållande är det ibland, ofta riktigt pinsamt, men tråkigt blir det i alla fall inte så ofta. Jenny Bayliss lyckas i alla fall skapa julstämning med massor av snö, stickade tröjor, varm choklad och goda bakverk. Det är miljön som är behållningen och även om idén är kul hade jag lätt kunnat vara utan de flesta dejterna. Som julroman tycker jag ändå att Tolv hjärtan till jul klarar sig fint. Jag hade dock önskat ännu mer fokus på Kates familj och vänner än på alla män hon tvingas dejta. Då hade det blivit bra mycket mysigare.

Last Christmas — extra allt och lite till

Jag hade kanske orimliga förväntningar på Last Christmas som var förra årets julfilm med stort J. Namn som Emma Thompson, Lydia Leonard, Michelle Yeoh och Henry Golding kändes som garanter för kvalitet och även om jag inte är ett fan av Emilia Clarke är hon ändå ett känt namn. Det blev inte den fantastiska julfilm jag hade väntat mig och delar av den var riktigt dåliga. Pekoral är ett ord som kommer till mig. Pekoral.

Så, finns det då inga skäl att se Last Christmas? Jo, visst finns det sådana. Musiken är ett skäl och ett ganska stort sådant. Det är inte bara Last Christmas, utan en rad låtar av George Michael som får avnjutas och jag hade glömt hur mycket jag tycker om hans musik. Som hyllning till sångaren i fråga funkar filmen fint.

Huvudpersonen Kate arbetar i en julaffär och den ger julstämning. Hennes jobb på ett center för hemlösa gör också att vi får möta en del charmiga bikaraktärer, som Nathan och Danny och inte minst de två poliserna som patrullerar i närområdet. Många trevliga småscener alltså, men kärlekshistorien som står i centrum funkar verkligen inte och Kates kroatiska familj där Emma Thompson spelar mamman med märklig dialekt och gör sig skyldig till lyteskomik.

Ingen fantastisk film alltså och frågan är om det är värt den lilla julstämning som den lyckas uppbåda. Det här var inte bra alls. Tråkigt, men sant.

Kalla, vita vinternätter

I tredje boken om Cilla Storm får vi följa med på julfirande i Idre, där Cillas vänner Zacke och Jonathan har köpt en stuga. En stuga som jämfört med grannhuset är väldigt modest. Bredvid dem bor det musikaliska underbarnet Fredrik Niemi, som slog igenom i en tv-sänd talangjakt några år tidigare. Vi läser får lära känna honom mer än Cilla och hennes vänner får. De blir dock (självklart) inblandade i ett dödsfall som har kopplingar till huset.

Kalla, vita vinternätter är något så ovanligt som en julbok om relationer kryddat med ett mord. En osannolik kombination som Christoffer Holst förfinat under tre böcker. De har alla varit bra, men frågan är om inte Kalla, vita vinternätter är seriens bästa så här långt. Jag tycker mer och mer om Cilla Storm och hennes vänskap med den pensionerade polisen Rosie är fin att följa. De är ett omaka par på ytan, men har mycket gemensamt. Även Zacke och Jonathan är lätta att tycka om och det är faktiskt riktigt skönt att få fira jul med dem.

Berättelsen om Fredrik Niemi och hans familj är dessutom lätt att engagera sig i. En stackars, rik pojke som suktar efter att få vara viktigast i någon annans liv än sin mammas. Visst är han känd för sin musik, men hans rullstol begränsar honom och livet han lever är väldigt isolerat och ganska tråkigt. När hans mamma anställer en assistent åt honom som kan ta hand om sonen när hon och hennes behöver ägna sig åt sitt jobb, tänds ett litet hopp om att kanske få vara en del av någon slags gemenskap.

Kall, vita vinternätter är inte bara en julbok, men innehåller allt en julbok ska innehålla och lite till. Vi får romans och mysigt firande, men också en dysfunktionell familj med putsad fasad och ond bråd död. Christoffer Holst ger läsaren exakt det som förväntas och mer än så. Det här är en bok som förtjänar många läsare och jag hoppas och tror att vi får återse gänget igen. Kanske är det skön, grön vår nästa gång vi ses?!

Julböcker från tidigare år

Självklart hoppas jag hinna läsa och skriva om fler julböcker innan det är dags att fira jul, men jag vill ändå passa på att tipsa om några böcker jag läst de senaste åren.

Först tre noveller om jul av Malin Persson Giolito, Camilla Sten och Fredrik Backman

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund handlar om Emma som gör en kalender full av goda gärningar.

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam är en helskruvad berättelse om Lisbeth i Frillesås.

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem är en superfin julbok för de yngre läsarna.

En sång för Hedda av Annika Estassy är en riktigt fin historia om en mamma som börjar bli gammal.

En vinter i Paris av Jenny Oliver är lite väl smörig, men att den utspelar sig i Paris räcker långt.

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri innehåller en låtsasdejt som självklart blir något annat.

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan innehåller allt en klassisk julberättelse ska innehålla.

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak handlar om en familj som tvingas i karantän under julhelgen

Skumtomten av Mia Ahl är en charmig berättelse som utspelar sig i Göteborg.

Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan är en julroman med extra allt och lite till, men jag tyckte ändå om den.

 

Julen enligt Julia

Jag måste erkänna att jag var lite orolig innan jag började läsa Julen enligt Julia av Kristin Emilsson, då en av sakerna som stod på baksidan var att huvudpersonen heter Julia Grahn, men ändå hatar julen och att hon planerar att fira den med Mr Merlot och Monsieur Chardonnay som enda sällskap. Det lät lite väl hurtigt och krystat och jag hatar hurtigt och krystat. Jag borde ha insett att Kristin Emilsson är mycket bättre än så.

Julia hatar verkligen julen och vill verkligen inte fira jul med sin familj. När hon får chansen att vara kattvakt på Gotland tar hon den och ser fram emot en stillsam och härlig julhelg. Det är bara det att paret som behöver kattvakt har haft lite dålig kommunikation och samtidigt som en av dem gett uppdraget till Julia har den andre gett det till Petter. Han är nyskild, men vill ändå fira jul med sin dotter. Eftersom hans ex-fru tar med henne till sin familj på Gotland vill han självklart åka dit. Att få låna ett hus är perfekt, trots att det ingår en katt.

Två stockholmare dyker alltså upp vid samma hus ungefär samtidigt och det är en underdrift att säga att de inte är nöjda med arrangemanget. Huset har bara ett sovrum och en av dem tvingas sova i en minst sagt obekväm bäddsoffa. Helst skulle de velat fly båda två, men det är full storm utanför och alla flyg och båtar är inställda. Petter försöker i alla fall vara trevlig, men Josefin som förlorat matchen i sten-sax-påse och blivit hänvisad till bäddsoffan, är så sur att hon vägrar prata.

Det är ju inte jättesvårt att räkna ut att dessa två inte kommer att avsky varandra boken igenom, men Kristin Emilsson lyckas skapa viss stämning och framför allt bjuder hon på en riktigt charmig historia om julfirandets fördelar, men också dess baksidor. Vi får lära känna Petters ex och hennes familj, Cilla som driver ett café och har tvingats anställa sin mycket yngre halvbror, grannen Evelyn som driver salong med fiskspa och så tomten såklart. Jag läser med ett leende på läpparna och det är ett bra betyg. Rappt och charmigt blir betyget och det här är en bok som skulle ha gjort sig utmärkt som miniserie. Kanske något för Josephine Bornebusch att sätta tänderna i och självklart spela huvudrollen som Julia.

Missa inte denna trevliga julroman som låter oss följa huvudpersonerna en bit efter den dramatiska julhelgen.

Holidate — en charmig (typ) julfilm

Tanken är ju att jag ska se julfilm i december, men den första filmen jag såg visade sig vara en film om högtider snarare än just en film om julfirande. Holidate handlar om Sloane som återigen dyker upp till ett julfirande utan en pojkvän. Hennes tidigare pojkvän Luc har hittat lyckan någon annanstans och Sloane har inte riktigt kommit över henne. Hennes syster och mamma gör verkligen sitt bästa för att skaffa henne en dejt, men istället blir det så att Sloane förpassas till barnbordet.

Jackson är en golfspelare från Australien som tror att han hittat den perfekta dejten för jul och är glad över att slippa fira ensam. Det visar sig dock att tre dejter räcker för att just den här tjejen ska köpa matchande jultröjor och i princip förvänta sig ett frieri. Två skeptiska singlar alltså, som mest av allt vill ha någon att fira alla högtider med. Självklart träffas det och lika självklart gör de upp om att fira nyår ihop. “No strings”, utan bara två vänner som undviker ensamhet. Nyår följs av alla hjärtans dag, som följs av påsk, cinco de mayo och nationaldagen. När det är dags för Sloanes bror att gifta sig bestämmer de sig dock för att ta med andra, för se det är så att de inte riktigt vågar tala om de känslor som börjar växa.

Ni fattar ju varthän det barkar, men faktum är att jag gladeligen tuggar i mig allt förutsägbart med den här filmen. Jag gillar nämligen karaktärerna, både de i huvudrollerna och de i birollerna. Faktum är att jag (nästan) får Fyrabröllopochenbegravningvibbar (inte minst med tanke på slutvinjetten med bilder av alla par i filmen) och det är ett bra betyg. Inte lika charmigt som en brittisk film såklart, men bättre än de flesta amerikanska filmer som försöker vara charmiga och fyndiga. Bäst är kanske Kristin Chenoweth som moster Susan och Sloanes syster Abby, spelad av Jessica Capshaw från Grey’s Anatomy.

Söker du charm i kubik är Holidate ett hett tips. Sjukt smörig, men även en cyniker som jag torkar en tår i slutet.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: