enligt O

Tankar från en bokberoende

Månad: december 2018 (Sida 1 av 2)

Novellkalender enligt O del 13

Idag borde jag sjävklart kunna bjuda på en lucianovell, men en sådan har jag inte hittat. Däremot en om en konsert och en ovanlig tjej.

Novellen “Tjejen” av John Ajvide Lindqvist, ur samlingen Låt de gamla drömmarna dö, handlar om Mattias som går på estetiska programmet och spelar klarinett. Tydligen det osexigaste instrument som finns, enligt honom och det är ont om groupies. Efter en konsert händer dock något ovanligt och en tjej kommer fram till honom och berömmer hans spel. Hon hade lyssnat på just henne.

Mattias och Gabriella går på dejt och blir ett par. I glädjen av att höra ihop med någon trycker han bort de signaler han får om att Gabriella döljer något väldigt hemskt. När han till slut anar vad det är har vi egentligen inte fått reda på något konkret, utan vi tror bara att något är riktigt fel. Riktigt läskigt.

Det här är en novell jag brukar läsa med mina elever i Svenska 1, något jag bloggat om tidigare.

Novellkalender enligt O del 12

Novellen “Början” av Gun-Britt Sundström är utgiven av Novellix och handlar om en mamma och hennes son. Vi får följa dem från dagen då sonen föds. Det stora ögonblick då hon blir någon annan en förut. Då hon blir en mamma. Noas mamma.

Ganska tidigt inser hon att Noa är ett ovanligt krävande barn. Han skriker mycket och tystnar inte förrän hon vänder honom ut mot världen. På förskolan får hon höra att han inte är som andra. Inte på ett elakt sätt, utan mer som ett konstaterande. Så blir också Noas skoltid på många sätt en kamp.

“Början” är en novell om en mor som försöker skydda sitt barn, utan att lyckas och om en pojke som är annorlunda och därför utsatt. Korta glimtar av ljus finns, men mycket handlar bara om att överleva. Det som genomsyrar novellen är dock moderskärleken, som aldrig sinar.

När jag läst färdigt hoppas jag att novellen bara beskriver en dålig början på ett mycket bättre liv, för visst måste vi tillåta alla att vara sig själva?!

“Början” tillhör inte de av novellkalenderns texter som jag använt i undervisningen, men jag tror att den kan fungera. Teman som utsatthet och mobbing gör den tung, men det finns annat som väger upp, som tryggheten i den lilla familjen och Noas vänner han får via datorn.

Faktiskt blir det här tredje dagen i rad med nobelprisanknytning, då Gun-Britt Sundström är nybliven ledamot i den utökade Nobelkommittén.

Novellkalender enligt O del 11


Nobelpriset delades ut igår och vi hänger kvar i nobelpristagares sällskap. Egentligen är det kanske tråkigt och förutsägbart att ha med Berg som vita elefanter av Ernest Hemingway, men jag tycker mycket om den och därför får den ta plats här.

“Berg som vita elefanter” är en av novellerna i samlingen Män utan kvinnor som gavs ut 1927 och den finns även med i Snön på Kilimanjaro och andra noveller som gavs ut 1942. 

I “Berg som vita elefanter” möter vi en man och en kvinna som sitter på en tågstation. De diskuterar sina resor och det ingrepp som kvinnan funderar på att göra. Med sin berömda isbergsteknik låter Hemingway få ord berätta väldigt mycket och vad som egentligen hänt står att läsa mellan raderna. Det är en novell som inbjuder till diskussion och även om det kanske finns ett “facit” går det definitivt att tolka den på flera olika sätt. 

Novellkalender enligt O del 10

Idag delas Nobelpriset ut, men någon pristagare i litteratur blir det inte. I dagens “lucka” finns dock en novell av en Nobelpristagare, nämligen Alice Munro, som tilldelades priset 2013 den mycket korta motiveringen: “Den samtida novellkonstens mästare”. 

Jag har bläddrat i de två novellsamlingar av Munro som jag äger och bestämde mig till slut för novellen “Tröst” ur boken Kärlek, vänskap, hat som gavs ut på svenska första gången 2003. “Tröst” handlar om Nina, som kommer hem från en tennismatch och hittar sin man Lewis död i sängen. Han har tagit tabletter och flera paket finns kvar på nattygsbordet. 

Novellen handlar dels om Ninas sorg, men kanske mest om den man Lewis var, en lärare i naturkunskap som undervisade om evolutionen i ett samhälle där kreationismen var den enda rätta förklaringen till livets uppkomst. Vi får också höra om Ninas kanske mest passionerade kyss, som inte kom från maken.

Det jag tycker mest om i Alice Munros noveller är språket och de många detaljerna. Huvudpersonerna är kvinnor, men inte kvinnor som syns och hörs, utan tvärtom de som sällan får ta plats.

Novellkalender enligt O del 9

Jag minns fortfarande när jag för första gången läste Smycket av Guy de Maupassant. Slutet med det övertydliga budskapet om vikten av att tala sanning är minst sagt känslosamt. 

Novellen Smycket handlar om Mathilde, som är en fattig kvinna med stora drömmar. Hennes man försöker glädja henne med en inbjudan till en stor fest, men Mathilde känner sig inte fin nog. För att muntra upp den något slitna klänningen ber hon sin rikare väninna att få låna ett smycke. Det får hon och lyckan är stor. Men säg den lycka som varar för evigt. Smycket försvinner och Mathilde gör allt för att kunna ersätta det. 

Guy de Maupassant räknas till de stora, klassiska novellförfattarna och en annan favorit är långnovellen eller kortromanen Fettpärlan

Novellkalender enligt O del 8

“Berättelsen om det osynliga barnet” är en av novellerna från boken Det osynliga barnet och andra noveller av Tove Jansson, som utkom första gången 1962 och är den sjunde boken om Mumintrollen.

I “Det osynliga barnet” kommer flickan Ninni till familjen och hon har så dåligt självförtroende att hon blivit osynlig. Att behandla barn med sarkasm och elakhet är inget de mår bra av, men Muminmammans kärlek och omtanke gör henne gradvis mer synlig. En så fin metafor för vad trygghet kan åstadkomma.

Här kan du höra Tove Jansson läsa ur Det osynliga barnet och andra berättelser.

En mycket annorlunda Kung Lear

Jag var inte jättesugen på att se Kung Lear på Stadsteatern i Göteborg i onsdags. Efter en tung period är tröttheten ständigt närvarande och drygt 3 timmar Shakespeare lockade minst sagt sådär. I bakgrunden fanns dock en av mina elever som går teater och efter att ha sett föreställningen meddelade att den var jätterolig. En jätterolig tragedi? Hur går det ihop?

Redan på väg in i salongen blir det tydligt att det här kan bli en teaterupplevelse utöver det vanliga. Gycklare underhåller i foajén och mer eller mindre medeltida figurer drar runt i korridorerna. På scenen glider Kung Lear (spelad av Michalis Koutsogiannakis) in på en hög, guldfärgad tron och spelet kan börja. Han ska lämna sitt rike åt sina tre döttrar och de två äldsta Goneril och Regan lyckas smickra honom rejält, medan den yngsta dottern Cordelia är inte mycket för ord, men bedyrar att hennes kärlek är äkta. Hennes far väljer dock att tro att hans två äldsta döttrar är de som älskar honom mest och delar riket mellan dem. I ett klassiskt fall av “shakesperiansk plötslig galenskap” förskjuter han Cordelia.

Två saker gör Stadsteaterns uppsättning riktigt rolig, en är Mattias Nordkvists tolkning av Edmund, oäkta son till Gloucester som en rätt kass trubadur med stora likheter med Ulf Lundell, den andre är Lasse Beischers prestation som Narren. Den senare tar över scenen fullständigt och måste improvisera en hel del med tanke på hur hans motspelare reagerar. Jag fann det ytterst befriande att Beischer tog ut svängarna så mycket som han gjorde.

Flera recensenter har uppfattat denna uppsättning av Kung Lear som allt för spretig och allt för oseriös. Andra påpekar att regissören Pontus Stenshäll lyckats med det har förutsatt sig, att ta Shakespeares pjäs tillbaka till Shakespeares tid med sång, musik och gyckel som en del av underhållningen. Jag kan för lite om Elisabetansk teater för att kunna uttala mig om autenticiteten, men det var helt klart såväl mustigt som förfinat i en härlig kombination.

Den som förväntar sig en klassisk Kung Lear (eller i alla fall en tragisk och genomseriös uppsättning, som kanske inte var typisk på Shakespeares tid, men helt klart de senaste hundra åren) kommer troligen att bli besviken på den här uppsättningen. Den som vill se något färgsprakande och underhållande, där komedi och gyckel kombineras med tragedi och mörker, kommer troligen älska den. Jag tillhör den senare gruppen, som var otroligt glad över att ha fått uppleva något som var på samma gång underhållande och klassisk. Visst är det så att Shakespeares text kanske inte fick stå i centrum så mycket som den gör när man läser pjäsen, men budskapet gick fram. Det var dessutom glädjande att se så många unga i publiken, som kanske var dittvingade av sina lärare, men som verkade dras med i föreställningen och förhoppningsvis fick en positiv bild av Shakespeare och teater.

Själv är jag rätt uppfylld av historien om den gamle och kanske galne kungen och funderar på att läsa Dunbar av Edward St Aubyn, som moderniserat just Kung Lear för Hogarth Shakespeare.

Foto: Ola Kjelbye

Novellkalender enligt O del 7

“Stjärnklart” av Chiep Kim Héang är en av novellerna i Kambodja berättar: Bladen faller långt från stammen och jag kan tacka en av mina före detta lärarstudenter för att jag kom i kontakt med den. Inför årets läsprojekt kring Världslitteratur i Svenska 3 läste jag flera av dessa samlingar som ges ut av Tranan. Ett väldigt bra sätt att lära känna nya författare från olika länder.

“Stjärnklart” handlar om en fattig pojke som bor i ett slumområde dit en munk en dag kommer. Munken ligger skadad i leran och pojken hjälper honom. Som tack tar munken hand om honom och ger pojken ett helt annat liv än det han tidigare haft.

Livet som buddhist ger en syn på livet och om vad lycka är. När munken reser till Frankrike får han en annan bild av världen och inom honom krockar hans forna ideal med det han nu sett. Vad är egentligen lycka? Vad är rikedom? Hur ser ett bra liv ut?

Det finns massor att diskutera kring denna ganska korta, men mycket innehållsrika novell. Jag tycker väldigt mycket om den.

En veckoutmaning om konspirationer

VM i fotboll / Fotbolls-VM 1958 Sverige Finalen Sverige-Brasilien 2-5

Det finns ett gäng konspirationsteorier som många tror på och en del av dem skrev jag om igår på Kulturkollo. Min favorit är dock Konspiration 58 som går ut på att VM i fotboll 1958 inte alls ägde rum i Sverige och inga matcher spelades alltså på den nybyggda arenan Ullevi. Istället var det i Los Angeles spelarna befann sig, vilket går att se på tv-klippen från finalen mellan Sverige och Brasilien. VM 1958 var ett gigantiskt experiment som gick ut på att testa tv-mediets påverkan och dessutom en del av det kalla kriget. Vilka som låg bakom? CIA självklart.

Eller nej, så var det självklart inte, men filmen Konspiration 58 är verkligen fantastiskt underhållande, men tyvärr verkar den inte längre gå att se på svt.

Sedan håller jag med min kollega som har en teori om att Horace Engdahl är ett konstprojekt. Jag hoppas nästan att det är sant, för det vore bättre än att han på riktigt tycker de åsikter han sprider är rimliga. Frågan är om det inte är hög tid att avluta projektet, som helt klart börjar spåra ur.

Novellkalender enligt O del 6

“Den gula tapeten” av Charlotte Perkins Gilman publicerades för första gången 1892 och gavs ut av Modernista i mars i år. Författaren skrev novellen i samband med att hon själv led av en förlossningspsykos och kanske är det därför skildringen av huvudpersonens situation är så fruktansvärd och så trovärdig.

Huvudpersonen har ganska nyss fött barn och befinner sig med sin man i en hyrd sommarbostad, som hon själv kallar för ett spökslott. Hennes man John är läkare och tror inte alls på sin fru när hon säger att hon är sjuk. Istället avfärdar han hennes dåliga mående som en tillfällig släng av depression. Ingenting som inte kan botas med stärkande mediciner, frisk luft och vila. Samtidigt blir huvudpersoner sämre och sämre och ingen tycks ta henne på allvar.

Jag läste just om “Den gula tapeten” och det var första gången jag läste den på svenska. Översättningen av Ingrid Ingemark funkar fint och novellen var precis lika bra och obehaglig som jag mindes den. Kanske ännu mer nu än när jag läste den som ung student.

 

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: