Under våren körde jag utmaningen “Tänk snabbt” men det började bli svårt att hitta fem punkter med vettiga alternativ. På onsdagar framöver kommer jag istället att bjuda på “veckans kulturfråga” och hoppas att ni vill hänga på.
Veckans fråga är följande:
Vilken är den bästa bok du läst i sommar?
Mitt svar på frågan blir inte en bok, utan en trio, för som vanligt är det omöjligt att begränsa till bara en bok. Jag väljer Frankissstein av Jeanette Winterson och Rodham av Curtis Sittenfeld. Två böcker med ett fantasifull och vasst innehåll, som utan att skriva någon på näsan diskuterar viktiga samhällsfrågor inte minst om tolerans. Sedan vill jag lyfta fram Mike Gayles nya bok All the lonely people som är en varm och fin berättelse om kärlek och vänskap.
Besvara gärna frågan du också, i en kommentar, på din blogg eller i sociala medier. Välj en, två, tre eller tio bra sommarböcker. Länka gärna så att jag kan läsa svaret.
I gårdagens GP listade Victoria Greve de böcker hon ser fram emot mest i höst. Jag har också valt mina 20 favoriter varav några är gemensamma med Greve, men de flesta inte. Kanske för att författare som Lars Norén och Klas Östergren absolut är stora, men inte tilltalar mig nämnvärt. Hundparken av Sofi Oksanen hade kunnat platsa på listan om utgivningsdatumet inte flyttats till februari.
En ny bok av Kjell Westö är en stor händelse. Jag upptäckte honom ganska sent, när jag lyssnade på hans sommarprogram 2014 och därefter läste den fantastiska Hägring 38 från 2013. Mötet med honom på förlaget Schildts & Söderström våren 2015 tillsammans med stora delar av bokbloggarmaffian var en höjdpunkt i livet.
Nya boken handlar om stjärndirigenten Thomas Brander och beskrivs som ” en modern och oemotståndlig skärgårdsberättelse – om musik och gemenskap, framgång och ensamhet – tecknad med lika delar värme och allvar”.
Elisabeth Åsbrink skriver en roman och jag ser fram emot att läsa. En roman som kan definieras som autofiktion, då den handlar om hennes familjs historia. Vi får följa kvinnorna Rita, Sally och Katherine och ta del av hemligheter och lögner som förs vidare från en generation till en annan, som så ofta i familjer.
Jag absolut älskar Crossans prosalyriska ungdomsböcker och ser väldigt mycket fram emot att läsa denna bok som vänder sig till vuxna. En bok om otrohet, kärlek och sorg där vi får följa Ana som haft en hemligt förhållande med Connor under flera år när hon av en slump får veta att han dött.
Ännu en författare som tidigare främst skrivit för ungdomar och vars böcker jag tyckt mycket om. Fjärilsvägen är berättelsen om hans mamma Birgitta och det tuffa liv hon levde. Ett liv som Lundberg först skrev om i krönikan Historien om mammas lidande bär många namn, där han diskuterar Édourd Louis bok Vem dödade min far och ställer frågan vem dödade min mor?
Fjärilsvägen ser på pappret ut som en av höstens viktigaste böcker.
Jag absolut älskar Sara Lövestams grammatikböcker och ser verkligen fram emot hennes nya Handbok för språkpoliser. Att jag som svensklärare också är något av en språkpolis är kanske inte så oväntat. Inte så trevligt heller om jag ska vara ärlig, då språkpoliser helt ärligt är rätt irriterande besserwissrar. Med detta sagt är jag peppad på att få svaret på den viktiga frågan “hur hårt ska man bestraffa en särskrivare?”
Maggie O’Farrell tillhör mina absoluta favoritförfattare och hennes nya bok Hamnet har redan hyllats av kritikerna. Berättelsen om Hamnet och de händelser som inspirerade William Shakespeare att skriva Hamlet låter både annorlunda och bra. Det här kan helt klart bli en av höstens stora läsupplevelser.
Abdellah Taïa tillhör också mina absoluta favoriter och varje ny bok gör mig mer imponerad av honom. Det långsamma livet handlar om Mounir, en 40-årig homosexuell marockan som bor i Paris och vars liv förändras efter terrorattentaten i Frankrike 2015. Taïa skriver som vanligt om utanförskap och de människor som vi noterar, kanske blir rädda för, men egentligen inte ser som betydelsefulla eller ens mänskliga.
Kallifatides nya bok handlar om Christo som lämnar Athen för Sverige under 60-talet och möter ett mycket annorlunda land där han inte med självklarhet passar in. Det låter självbiografiskt, men Kallifatides brukar ofta lyckas skapa texter som är både relevanta och allmänmänskliga.
Jag absolut älskade Eli Levéns debut med den fantastiska titeln Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. För den belönades han med Katapultpriset för bästa skönlitterära debuten 2010. Nu är han äntligen tillbaka med berättelsen om Robin som förlorar Felix och reser till New York för att försöka hitta sig själv.
Det var länge sedan jag läste något av Salman Rushdie som nu hakar på trenden att parafrasera och modernisera klassiska verk. I detta fallet Cervantes Don Quijote som i Rushdies version handlar om den förvirrade läkemedelsförsäljaren Quichotte som tillsammans med sin imaginära son Sancho upptäcker ett Trumpifierat USA.
Abi Daré debuterar med berättelsen om fjortonåriga Adunni som drömmer om utbildning, men istället blir bortgift med en mycket äldre man. Hennes liv är kanske inte ovanligt i hemlandet Nigeria, men hon hade hoppats på något helt annat. Boken belönades med the Bath Novel Award 2018 och verkar både intressant och viktig.
Yaa Gyasis debut Vända hem är en fantastisk bok och förväntningarna på uppföljaren är därför skyhöga. Inte av denna värld handlar om Gifty som studerar neurovetenskap vid Stanforduniversitetet och drömmer om att hitta ett medicinsk behandling för depression och beroende. Skälet är personligt, då hennes bror som tidigare var en lovande idrottsman, nu blivit tablettberoende och dessutom begränsas hennes mammas liv av en kraftig depression.
Bärarna är Schiefauers första bok för vuxna och kan ses som en replik till radioföljetongen Smittan som hon skrev manus till. Vi tas med till en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Trots detta vill Nikki och Simone skaffa barn, något de inte kan lösa utan hjälp.
I sin första bok för vuxna låter Jacqueline Woodson oss följa en medelklassfamiljs resa från 1920-talets Södern till dagens New York. De olika familjemedlemmarnas berättelser vävs samman och jag hoppas att Woodson lyckas skapa ännu en poetisk, vacker och relevant bok.
Jag har ännu bara läst Haigs självbiografiska böcker, men ser mycket fram emot att läsa Midnattsbiblioteket. Boken handlar om Nina som med hjälp av böckerna på midnattsbiblioteket får en chans att leva om sitt liv och radera alla händelser som hon ångrar.
Paricio Prons roman om en separation tilldelades Premio Alfaguara för bästa roman 2019. Vi får följa ett par, hon arkitekt och han essäist, som levt tillsammans i Madrid i fem år, men nu går skilda vägar. Pron verkar få in en hel del kritik om vårt samhälles syn på kärlek och låter som en författare jag vill bekanta mig med.
Ännu en personlig favorit som kommer med ny bok i höst. Majgull Axelsson berättar om gymnasieläraren Lykke som tar hand om Fatima som blivit övergiven av sina adoptivföräldrar och som egentligen inte alls föddes som Fatima. Kort beskrivning på förlagets hemsida, men Axelsson brukar alltid vara bra.
Jag skrev just ett nostalgiinlägg om Changs moderna klassiker Vilda svanar och visste inte då att hon är aktuell i höst med en ny bok. De osannolika systrarna Soong är en biografi om tre systrar från Shanghai som kom att spela avgörande roller i Kinas moderna historia. Ai-Ling gifte sig med en av Kinas rikaste män, bankmannen H. H. Kung, Ching-Ling gifte sig med Sun Yat-sen, Republiken Kinas första president och var en av landets vice-presidenterna 1959-1972, Mei-Ling var en viktig politiker som gifte sig med Chiang Kai-shek, ledare för Koumintang och senare också president.
Naosie Dolans debutroman handlar om irländska Ava som bor i Hong Kong där hon arbetar som engelsklärare. Hon umgås med den förmögne bankmannen Julian, som verkar älska henne men som hon ser som en vän hon tycker mycket om. När hon senare lär känna juristen Edith väcks andra känslor.
Yoko Tawada är en författare jag är väldigt nyfiken på, men ännu inte läst något av.Sändebudet utspelar sig i ett postapokalyptiskt framtida Japan där en landet har isolerat sig efter en stor katastrof. Det låter nattsvart, men boken beskrivs som oväntat rolig och ljus.
Ges ut av Bokförlaget Tranan, 18 november
Vilka böcker i höstens utgivning ser du mest fram emot att läsa?
Här finns listan med alla böcker jag ser fram emot i höst och ungdomsböckerna får ett eget inlägg senare.
Jag är så sjukt trött på distansering och alla inställda evenemang och då är jag ändå en ganska asocial person som gärna är ensam. En bra grej så här i pandemitider har dock varit den digitala bokcirkel som delar av gamla Bokbloggarmaffian deltagit i. Jag har varit med tre av sex gånger och det har varit mycket trevligt. Igår diskuterade vi Goda grannar av Mattias Edvardsson och samtalet kom att handla om egna erfarenheter av villa- och radhusområden, irriterande och självutnämnda poliser i såväl villaområden som bostadsrättsföreningar, goda manliga förebilder, vikten av att ha starka föräldrar om du vill ha stöd i skolan, svårigheten att vara allt för snygg och hur jobbigt det måste vara att övningsköra med sina barn. Lite bok och lite annat alltså.
Åsikterna om boken gick lite isär, men vi var nog ändå ganska överens om att Goda grannar är en intressant bok om än ganska lik Edvardssons förra bok. Några hade lyssnat och gillade att det var tre olika inläsare, men saknade skånsk dialekt hos Fabian. Vi diskuterade också Bianca och hur intressant det hade varit att dels få hennes syn på allt som hände före olyckan, men faktiskt också efter. Det hade varit spännande att ha henne kvar. Nu var hon istället en av de karaktärer vi förstod minst och kanske också blev minst berörda av. Igenkänningen är dock stor gällande flera av grannarna, kanske främst Gun-Britt och Åke som desperat försöker upprätthålla fasaden av grannsämja genom gemensamma aktiviteter.
Själv tycker jag allra mest om En nästan sann historiaav de böcker Mattias Edvardsson skrivit och tyckte också om tonen i Där framtidens fötter vandrar. Två böcker som håller Augustprisklass. Senaste böckerna är också bra, men är snarare passande för Årets bok. De når säkert många fler, men jag kan sakna det smalare och kluriga som fanns förut. Med det sagt är även Goda grannar en bok som väcker tankar och vi hade en hel del att samtala kring. Många kan säkert känna igen sig i den miljö som beskrivs och det är en bra bok att cirkla om.
Själv uppskattar jag de realistiska beskrivningarna av skolan och kanske är det där Edvardsson ska gräva framöver. Universitetsvärlden är min grej helt klart, men det finns en hel del som pågår även i andra skolformer.
Nästa bok vi ska samtala om är Rodham av Curtis Sittenfeld, så det är hög tid för mig att börja läsa. Jag måste bara bestämma mig för vilket språk jag ska läsa den på.
That Artsy Reader Girl har tagit över Top Ten Tuesday från The Broke and the Bookish som startade utmaningen 2010. Jag behöver inspiration och bestämde mig därför för att hänga på den här tisdagen då temat är Books That Make Me Smile. Jag tänker mig just leenden, men ett och annat asgarv slinker med också.
Roddy Doyle är en favorit som är bra på att kombinera svärta och humor. Jag absolut älskar hans The Barrytown Trilogyoch funderar faktiskt på att läsa om de tre böckerna om den irländska familjen Rabbitte.
En annan favorit är Erlend Loe och roligast av hans böcker är nog ändå Doppler om mannen med samma namn som flyttar ut i skogen och blir vän med en älgkalv.
Lena Ackebos trilogi om systrarna Mona och Barbro som inleds med Världens vackraste man får mig verkligen att le om än inte gapskratta.
Caitlin Moran är rolig och charmig. Hennes How to be a womanfår mig att skratta åt eländet.
Sara Lövestams grammatikböcker är fantastiskt roliga och första gången jag läste Grejen med verb öppnade sig en helt ny värld.
Det måste sägas ha blivit en tradition att vår bokklubb Bokbubblarna har en sommarträff på Tjolöholms slott söder om Göteborg. Mycket handlar om utställningarna som varit där de senaste åren och i år är det kläder från 20-talet som visas upp. Riktigt snygga plagg även för den som är så där lite lagom klädintresserad och såväl slottet som dess omgivningar var som vanligt värt ett besök. I år var trädgården vackrare än jag sett den förut med rosor i olika rosa nyanser och fantastiska planteringar i lila och blått.
Tyvärr var denna julidag en dag som visserligen bjöd på någon solglimt, men mest kall vind och att frysa är inte min grej. Vi åt vår lunch inne och det var trevligt det med!
Ni som följer bloggen vet att jag brukar frossa i statistik när jag summerar årets läsning och efter ett tips i gruppen Litteraturgäris fick jag lära mig hur ett google sheet kan generera såväl diagram som en världskarta. Självklart var jag tvungen att testa och jag har nu lagt in de böcker jag läst 2015-2020. Tyvärr är det de enda år där jag sammanställt min läsning i google sheets och de tidigare åren från 1998 finns bara i vanliga dokument och innan dess förde jag inga anteckningar över böcker jag läste. Lite synd då det hade varit kul att ha koll på vad jag läste under studietiden då jag bland annat studerade litteraturhistoria. Sista terminen finns med, men inte mer. Någon regnig dag ska jag lägga till fler år för att få en snyggare och mer korrekt karta. Än så länge finns det en hel del länder som saknas, trots att jag vet att jag läst böcker från dem.
Så här ser det ut hittills i år:
För ni statistik på vad ni läser? Innefattar sammanställningen i så fall författarens ursprung?
Jag får se hur många veckor i sommar som jag publicerar utmaningen Tänk snabbt, men idag kör vi i alla fall. Jag har just fått semester och börjar varva ner. Hoppas att ni också får ledigt om inte nu så snart. Veckans snabba val handlar mycket om sommaren.
Jag är ingen badare, men några dopp på sensommaren kan det bli. Är du en badare eller en badkruka? Om du badar, föredrar du då hav eller sjö? Eller så väljer du hav eller sjö utifrån helt andra parametrar än just bad.
Kokt potatis på vintern är ingen favorit, men den här tiden på året är den fantastisk. Jag säger färskpotatis, men maken som är född i Småland och uppvuxen utanför Jönköping säger nypotatis. Vad säger du, färskpotatis eller nypotatis?
För den som tittar på Svt är deckarserier synonymt med sommar. Jag har hittat två serier som jag är sugen på, en på svtplay och en på tv4-play, men ingen av dem är den klassiska Morden i Midsomer. Istället tror jag att jag ska se Dublin Murders eller Morden i Helsingør. Har du sett någon av serierna? Vilken väljer du?
I sommar går Katarina Wennstams kommande bok Dockornasom följetong i DN Kultur. Gillar du konceptet med följetong eller väntar du på boken? Det kan gälla Dockorna specifikt, eller konceptet i allmänhet.
Veckans fem snabba lyder:
badare eller badkruka?
hav eller sjö?
färskpotatis eller nypotatis?
Dublin Murders eller Morden i Helsingør?
Dockorna som följetong eller vänta på boken?
Mina val ser ut så här:
badare eller badkruka? Jag är definitivt en badkruka av gigantiska mått. Möjligen badar jag i mitten av juli, men aldrig tidigare.
hav eller sjö? Hav är speciellt på många sätt, men jag har svårt för tång och maneter. Måste jag välja blir det därför bad i sjö även om det är vackert med hav.
färskpotatis eller nypotatis? Jag hade aldrig hört nypotatis innan jag träffade min man och undrar om det är han som är konstig, eller om det är något dialektalt.
Dublin Murderseller Morden i Helsingør? Svårt val då jag läst böckerna av Tana French som ligger till grund för Dublin Murders och det förstör ju spänningen, men miljön vinner.
Dockorna som följetong eller vänta på boken? Jag har svårt för att bara läsa ett avsnitt om dagen, så jag väntar. Alternativt att jag läser på DN Kultur när det kommit ett gäng avsnitt.
Målet i år är att läsa texter från minst 26 länder, men det är bara böckerna som finns med i statistiken jag sammanställer vid årets slut. Förra året läste jag texter av författare från exakt 26 länder och böcker av författare från 22 länder. Fler än en bok läste jag från 11 länder och det har jag som mål att utöka till 15 länder. Detta för att jag inte bara ska bocka av och nöja mig efter en läst bok från ett land. Hittills i år har jag läst texter från 15 länder och böcker från 13, vilket betyder att jag har en hel del kvar till 26.
Jag har därför satt ihop en fiktiv resa i sommar genom böcker från en rad länder. Nej, jag kommer inte att läsa alla, men nu finns i alla fall en tydlig sammanställning av tänkbara böcker för att nå mitt läsmål (och lite till).
I dagarna fyller Pippi Långstrump 75 år och det är ganska svårt att se det på henne. Även Mumin fyller 75 i år och frågan är vad du väljer, Pippi eller Mumin?
I förra veckan avslöjades årets sommarvärdar i Sommar i P1. Brukar du lyssna eller hoppa över?
Två av de sommarpratare som uppmärksammats mest är Greta Thunbergoch Anders Tegnell. Vem lyssnar du helst till?
Pocketböcker hör sommaren till och två av de författare vars böcker är nya i pocket är Anders Roslundoch Frida Skybäck. Vem väljer du? Som bonus får du gärna berätta vilket bok du ser mest fram emot att läsa i sommar.
På fredag är det midsommarafton. Vad är viktigast då för dig, jordgubbareller sill(eller kanske något helt annat)?
Veckans fem snabba lyder:
Pippi eller Mumin
Lyssna på Sommar i P1 eller hoppa över?
Greta Thunberg eller Anders Tegnell?
Anders Roslund eller Frida Skybäck?
jordgubbar eller sill?
Så här svarar jag:
Pippi eller Mumin Som vuxen är Mumin större, inte minst för att jag påminns om familjen varje dag när jag dricker kaffe. Som barn var Pippi mycket större även om hon inte är min favorit bland Astrid Lindgrens karaktärer.
Lyssna på Sommar i P1eller hoppa över? Jag brukar lyssna på sommarpratare i bilen och på promenaden, så beroende på hur mycket jag rör på mig lyssnar jag på fler eller färre program.
Greta Thunberg eller Anders Tegnell? Greta Thunberg är fantastisk, men just nu väljer jag Anders Tegnell och jag kommer definitivt inte att missa hans sommarprogram.
Anders Roslund eller Frida Skybäck? Egentligen är det två författare jag läst väldigt lite av, men den bok jag läst av Skybäck gillar jag bättre än den bok jag läst av Roslund.
jordgubbareller sill? Sill är gott, men jordgubbar är godare. Just på Midsommar är kanske sillen viktigare ändå, mest för att jordgubbarna brukar vara löjligt dyra.
Frankisssteinav Jeanette Winterson är en bok jag verkligen ser fram emot att läsa.
Vinnaren avslöjas 14 september. Eller egentligen vinnarna, för det finns en kategori för grafiska romaner och en för tidigare outgivna författare också. Läs mer om det här.
