Bokaktiviteter

Veckans kulturfråga v.19 2022

Solen har visat sig ett bra tag nu, men den riktiga värmen har inte riktigt kommit. Jag har suttit ute en hel del, men vindarna är kalla. Ändå får solen mig att längta till sommaren. Veckans kulturfråga handlar om just det.

Vilken bok, film, tv-serie eller sång får dig att tänka på sommaren?

Sarah Dessen är en riktig sommarförfattare och just nu läser jag The Rest of the Story av Sarah Dessen, som finns på svenska med titeln Jag glömmer dig aldrig. Få kan som Dessen skapa en sommarkänsla och än så länge är det här en av hennes trevligaste böcker. Viss romatik, men mer familjerelationer och en sommarledighet med visst inslag av sommarjobb.

Sommarhits brukar kallas sommarplågor av en anledning och få sådana är några favoriter. Här finns en rolig lista över sommarplågor och även om det är en rätt kass låt kan även jag bli nostalgisk över sommaren 1994 och GES När vi gräver guld i USA.

En sång jag verkligen älskar och som ger mig sommarlängtan är Here comes the sun. Så fantastiskt med sol och värme efter en lång vinter.

Just nu i maj 2022

Maj är en fantastisk månad på många sätt, men som lärare är det en av årets mest intensiva och eftersom jag lyckats säga ja till lite väl mycket som krockar just nu är lästiden synnerligen begränsad. Läget var ungefär likadant förra året, men då var det i alla fall fokus på färre saker. Positivt är det ändå att solen skiner och att ljuset gör att livet vänder åter.

Just nu läser jag 100K av Melody Farshin som är tredje boken i serien om tvillingarna Ali och Aicha. Jag är halvvägs och den är än så länge väldigt bra. Halvvägs är jag även genom Andetag av Jennifer Niven som började trögt, men nu har börjat komma igång. I helgen hoppas jag också få tid att läsa vidare i Mhairi McFarlanes nya bok Mad about you.

Just nu tittar jag på Anatomy of a Scandal som baseras på boken Efter skandalen av Sarah Vaughan. När jag bloggade om boken skrev jag att jag trodde att den skulle bli en riktigt bra tv-serie och jo, den är väl okej, men inte wow ännu. Roligt dock att se Michelle Dockery som åklagaren Kate Woodcroft. Jag har också fastnat helt i Masked Singer, som inte är världsbäst, men väldigt underhållande.

Just nu lyssnar jag mest av allt på fågelkvitter. Det är så mycket ljud i vardagen att jag inte riktigt orkar med musik och om ljudböcker är svåra att hänga med i även i vanliga fall är det ännu värre nu.

Just nu längtar jag efter att ha lite mindre att göra. Som vanligt har jag tagit på mig för mycket och har en rejäl ångestskapande surdeg att ta tag i under helgen. Förhoppningsvis flyter det bättre än när jag försökte med samma uppgift förra helgen.

Besvara mer än gärna enkäten själv och missa inte att kika in hos Anna, Helena och Ulrica som redan svarat.

Läget i mina läsutmaningar för 2022

pile of books

Utmaningen i mars som också fick följa med i april, var att läsa böcker av några författare som finns med i min utmaning Favorittolvan 2022. Jag kan direkt konstatera att jag påbörjat många böcker, lagt ännu fler på hög och läst ut några få.

Hittills i år har jag läst böcker av:

Jag har också påbörjat böcker av:

  • Jennifer Niven
  • Linda Åkerström
  • Val McDermid
  • Denise Mina
  • Roddy Doyle

“Bara” att läsa vidare alltså …

I de övriga läsutmaningarna ser det också lite sådär ut. Jag ligger just nu sex böcker efter för att hinna med de 135 böcker som jag har som mål att läsa i år. Egentligen är jag inte speciellt bekymrad då jag vet att lästempot går upp under sommaren.

Gällande läsningens bredd går det också lite sådär. Än så länge har jag läst böcker av författare från sex länder och den svenska dominansen är total. Av de nio böcker på engelska jag har som mål att läsa har jag hittills läst tre.

Några korta texter av olika nobelpristagare har blivit lästa och jag tänkte försöka sammanställa dem i ett inlägg vad det lider.

Hur går det med er läsning och era läsutmaningar för 2022?

Veckans kulturfråga v.18 2022

Igår avslöjades de nominerade till Årets bok 2022, ett pris som delats ut sedan 2016 av Bonniers Bokklubbar. Böckerna ska vara utgivna mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022 och de tolv nominerade väljs ut av en jury, som består av Bonniers Bokklubbars fem litteraturredaktörer. Därefter får läsarna säga sitt och den bok som flest röstar på får priset. Pre-corona har det delats ut på Bokmässan i Göteborg, men nu sker utdelningen först i oktober. Veckans kulturfrågor handlar om Årets bok.

Vilka av de böcker som nominerats har du läst och vilka vill du läsa?

Vilka böcker saknar du på listan?

Jag har läst fyra av de nominerade och av dem tycker jag bäst om Sara Osmans Allt vi inte sa. Även I dina händer av Malin Persson Giolito var mycket bra. Av de jag inte läst lockar flera till läsning. Sly har jag försökt mig på, men jag fastnade inte alls. Kanske får den en andra chans. Annars är jag mest sugen på att läsa Vattnets sötma av Nathan Harris och Räkna hjärtslag av Katarina Widholm, men jag vill faktiskt läsa dem alla. Riktigt så brukar det inte vara med de nominerade till Årets Bok, men det är kul att det blev så i år.

Däremot saknar jag (självklart) några titlar på listan. Märkligast tycker jag kanske det är att ingen av Sara Lövestams fantastiska böcker om Monika har nominerats. Ljudet av fötter kom visserligen ut precis på gränsen mellan förra årets nomineringsperiod och denna, men Bära och brista samt avslutande delen Nu levande har just släppts. En av de absolut bästa böcker jag läst i år är Helena von Zweigbergks 1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria och den hade jag gärna sett bland de nominerade. Sedan är Mhairi McFarlane alltid fantastisk och den senaste Sanningen kommer om natten var bättre än alla de tidigare. Bland deckarna är nog Polcirkeln av Liza Marklund den jag saknar mest. Inga nomineringar alls till Piratförlaget i år.

De nominerade till Årets Bok 2022

Idag avslöjades de nominerade till priset Årets Bok 2022 utvalda av en jury bestående av fem redaktörer på Bonniers Bokklubbar. Nu är det läsarnas tur att rösta och utse en vinnare. Jag tippade igår och det gick faktiskt ganska hyfsat då jag gissade rätt på fem av tolv nominerade.

Följande titlar är nominerade:

Sarek av Ulf Kvensler, Albert Bonniers Förlag

Skilsmässan av Moa Herngren, Norstedts

Sista sommaren av Eleonore Holmberg, Bazar förlag

Allt vi inte sa av Sara Osman, Albert Bonniers Förlag 

Dit du går, följer jag av Lina Nordquist, Romanus & Selling

I dina händer av Malin Persson Giolito, Wahlström & Widstrand 

Äpplet faller inte av Liane Moriarty, Albert Bonniers Förlag

Räkna hjärtslag av Katarina Widholm, Historiska Media

Sly av Sara Strömberg, Modernista

Sångfåglar av Christy Lefteri, Bokförlaget NoNa

Vattnets sötma av Nathan Harris, Bookmark förlag

När vargarna kommer av Charlotte McConnaghy, Lavender Lit

Årets nominerade kommer från hela tio förlag, men lika många av författarna är kvinnor. Så blir det ofta när det gäller just populärlitteratur, där långt fler kvinnor än män skriver. Jag har läst fyra av böckerna och gillat, påbörjat en utan att läsa ut, tänkt läsa tre och är beredd att ge de övriga en chans.

Vilka nomineras till Årets bok 2022?

Tisdag 3/5 avslöjas de tolv nominerade titlarna till Årets bok 2022 på en nomineringsfrukost med start 8.30. De böcker som nomineras ska ha givits ut på svenska mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022 och som vanligt betyder det att vissa böcker hamnar precis på gränsen. Andra kriterier för att nomineras är att boken ska hålla hög språklig kvalitet, vara en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö, samt vara ett skönlitterärt verk som tilltalar en bred läsekrets. Jag har funderat några varv och kommit fram till följande förslag på nominerade titlar (och ja, jag vet att det är fler än tolv men det gick inte att ta bort några även om titlarna från Albert Bonniers Förlag är alldeles för många):

Två böcker som skulle vara väl värda en nomineringen, men kom ut precis på gränsen mellan förra årets och årets nomineringsperiod är Ljudet av fötter av Sara Lövestam, Piratförlaget och Älskade barn av Ashley Audrain, Albert Bonniers Förlag. Lika på gränsen är Sarek av Ulf Kvensler, Albert Bonniers Förlag som kom ut i slutet av april i år, men har recensionsdag först 6/5.

Vilka böcker tror du nomineras?

Barn- och ungdomsböcker i maj

Någon gång om året, ibland fler, brukar jag göra ett ryck och läsa ett gäng nya böcker för barn och unga. Dels för att jag tycker om att läsa böcker för yngre läsare, det ges ut en massa bra för dem, men också för att jag som lärare (och bloggare) vill hänga med. Just den här gången kommer jag också försöka få läst några böcker för vuxna med yngre huvudpersoner som jag tror kan passa mina elever.

För den som vill få en massa tips på böcker för barn och unga vill jag också påminna om bloggen Boktips för unga. Den är ännu ett skäl till mitt månadsfokus för där behövs ett gäng färska inlägg. Jag har klickat mig runt på jakt efter bra böcker att läsa. Följande lista kommer att vara min inspiration under maj, men jag tar mer än gärna emot tips. Vad jag däremot kan lova är att alla böcker på min megalista inte kommer att läsas just den här månaden, men några och kanske även andra.

100K, Melody Farshin, Bonnier Carlsen, 3 maj

Andetag, Jennifer Niven, Gilla böcker

Antropocen — mitt betyg är fem stjärnor, John Green, Bonnier Carlsen

Bad girls, Jennifer Mathieu, Gilla Böcker

Berätta tre saker, Callum Bloodworth, Bonnier Carlsen

Det gula skrattet, Viveka Sjögren, Opal förlag

En hemlig syster, Ida Ömalm Ronvall, B Wahlströms

En hemlig vän, Katarina Genar, Bonnier Carlsen

Family of Liars, E. Lockhart, Random House Children’s Books

Felet med Eden, E.P. Uggla, Bonnier Carlsen

Glasfågelns grav, Katarina Genar, Bonnier Carlsen

H som i Harriet, Cecilia Lidbeck, Lilla Piratförlaget

Hajpen, Emma Askling, Rabén & Sjögren

Hajtänder, Anna Woltz, Lilla Piratförlaget

Här är mitt liv, Ali Yusefi, Kaunitz-Olsson

Jordängel, Pascale Vallin Johansson, Rabén & Sjögren

Järnhanden, David Renklint, B Wahlströms

Kanske är det längtan, Malin Fjellborg, Vox by Opal

Mammas vidriga kompis, Bengt Ohlsson, Bonnier Carlsen

Midnattsblot, Camilla Sten, Rabén & Sjögren

Mitt bisarra liv som död, Staffan Cederborg, Opal förlag

Mot paradiset, Hanya Yanagihara, Albert Bonniers förlag

Om du lämnar mig här, David Levithan & Jennifer Niven, Gilla Böcker

Rävpojken, Eva Hildén, B Wahlströms

Säkerhetsklass tre, Kerstin Loenberg, Rabén & Sjögren

They both die at the end, Adam Silvera, Simon Schuster Childrens Books

Tidsfördriv, Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal

Vi ska ju bara cykla förbi, Ellen Strömberg, Rabén & Sjögren

Photo by Sandy Ravaloniaina on Unsplash

Women’s Prize for Fiction 2022 shortlist

korta listan till årets Women’s Prize for Fiction, som presenterades igår, återfinns sex av titlarna från den sexton titlar långa listan. Årets shortlist beskrivs som en mycket varierad sådan och jag är nyfiken på flera av titlarna. För ovanlighetens skulle tippade jag också ganska bra och böckerna av Maggie Shipstead, Meg Mason, Lisa Allen-Agostini och Elif Shafak, dvs hela fyra av de jag hoppades skulle nå korta listan finns med på den.

Följande titlar utgör årets korta lista:

The Bread the Devil Knead av Lisa Allen-Agostini handlar om snart 40-åriga Alethea Lopez som på ytan lever ett självständig och lyckat liv, men desperat försöker dölja det faktum att hon lever i ett förhållande med en man som misshandlar henne. Boken utspelar sig i Trinidad-Tobago, som också är författarens hemland och låter oss ta del av Aletheas funderingar kring sitt liv nu och tidigare, samt hur hon egentligen vill leva i framtiden. Det här är Lisa Allen-Agostinis första bok för vuxna och hon har tidigare skrivit flera böcker för unga läsare. En bok som lockar till läsning.

The Island of Missing Trees av Elif Shafak handlar om två ungdomar från olika delar av Cypern. Kostas är kristen grek och Defne turkisk muslim. Året är 1974 och de möts i hemlighet på en taverna. Många år senare reser sextonåriga Ada Kazantzakis till ön där hennes föräldrar föddes, som hon aldrig tidigare besökt. Elif Shafak är en turkisk författare som jag tycker mycket om, men läst alldeles för lite av. Det jag läst har dock varit fantastisk och jag vill definitivt läsa The Island of Missing Trees.

Sorrow and Bliss av Meg Mason från Nya Zeeland heter Sorgen, lyckan, livet på svenska och var en av de bästa böckerna jag läste förra året. Beskrivningen av den låter eländig och visst är det svart, men konstigt nog inte hopplös läsning. Huvudpersonen Martha Friel är gift med en fantastisk man och har en fin karriär, men är ändå så otroligt olycklig. Hon känner själv att det är något allvarligt fel på henne, men hon vet inte vad. Meg Mason har skrivit en gripande bok om livets svärta och hur livet kan kompliceras av beslut som även drabbar andra. Det här är hennes tredje bok.

The Book of Form and Emptiness av Ruth Ozeki handlar om fjortonåriga Benny Oh som börjar höra röster efter att hans fars död. Rösterna tillhör föremål i huset och när hans mamma börjar utveckla ett sjukligt samlande blir rösterna fler och högre. Benny flyr till det lokala biblioteket där han både hittar vänskap, kärlek och boken som berättar om hans liv. Det här är en bok som beskrivs som annorlunda och fantastisk, men jag tycker mest att den låter märklig. Ruth Ozeki har tidigare skrivit bland annat En saga om tidens väsen som kom på svenska 2015 och nominerades till flera priser.

The Sentence av Louise Erdrich handar om en liten bokhandel i Minneapolis som under ett år hemsöks av den före detta kunden Flora som spökar. Tookie som just fått jobb i bokhandeln bestämmer sig för att undersöka varför den döda kvinnan inte kan få ro. Boken beskrivs som en underhållande spökhistoria som även handlar om effekterna som pandemin har på oss. Louise Erdrich är en prisbelönt och hyllad författare som ofta skriver ur den amerikanska ursprungsbefolkningens perspektiv. Hon har själv rötter i indianstammen Ojibwa. Dessutom äger hon en liten bokhandel och bor i ett hus där det spökar. Erdrichs förra bok The Night Watchman tilldelades Pulitzerpriset.

Great Circle av Maggie Shipstead handlar om Marian Graves, en äventyrslysten kvinna som påminner mycket om verkliga kvinnor som Amelia Earhart. Bokens Marian Graves reser runt jorden och besöker såväl Antarktis som Nya Zeeland. Under ett försök på 50-talet att flyga jorden försvinner hon spårlöst. Många år senare börjar filmstjärnan Hadley Baxter leta information om Graves och hennes liv för att kunna göra en trovärdig rolltolkning. Maggie Shipstead har skrivit flera hyllade romaner och de recensioner jag sett av Great Circle är mycket positiva. Boken återfanns också på Bookerprisets korta lista och redan då var jag lockad att läsa.

Vinnaren av årets Women’s Prize for Fiction avslöjas 15 juni. Innan dess hade jag gärna hunnit läsa någon mer av de nominerade böckerna, men maj är intensiv och fullspäckad så risken är att det istället får bli sommarläsning.

Veckans kulturfråga v.17 2022

Det finns böcker jag läser, tv-serier och filmer jag ser som verkligen inte håller hög kvalitet. Speciellt när det gäller tv-serier saknas ibland någon som helst kvalitet. Veckans kulturfråga handlar om kultur du tycker om, trots att du skäms lite för det.

Vilken kulturkonsumtion skäms du lite över?

Dags att ta fram skämskudden alltså och för mig handlar det om riktigt dålig reality-tv som jag inte riktigt kan låta bli att se. Senast handlar det om Love is Blind säsong 2 (och helt ärligt funderar jag på att se även serierna från Japan och Brasilien) och har just börjat se den på pappret ännu mer pinsamma The Ultimatum. Frågan är om jag egentligen fixar att se vidare, för det här är egentligen hemskt. Jag väljer bort serier som jag tycker går över gränsen och The Ultimatum balanserar verkligen på den. Att dejta andra framför sin partner även om båda är införstådda med det är rätt vidrigt.

Faktiskt är jag också lite sugen på att se American Song Contest, men det är också lite pinsamt att erkänna. Dessutom har jag redan börjat se Masked singer och den andra säsongen är minst lika underhållande som den första. I fredags gissade jag rätt på vem det var som gömde sig i riddardräkten och var alltså bättre än juryn.

I övrigt skäms jag faktiskt väldigt lite över den kultur jag konsumerar. Hur är det med dig?

En helg i Stockholm

Äntligen fick jag åka tåg och äntligen fick jag träffa vänner i Stockholm. En helg som bjöd på fint sällskap, god mat och en massa kultur. Det kändes nästan som 2019 igen och hoppet lever om fler kulturella resor. Eftersom fredagar är dagar som försvinner lite för ofta var det jobb som gällde för mig i fredags, men vid fyratiden rullade jag mot Stockholm. Redan vid Norsesund stannade tåget då ett mötande tåg kört på något. Polis, brandkår och ambulans tillkallades och efter en timme visade det sig att det som körts på var två änder. Jag stormade in precis i tid för middag och det blev en tidig kväll.

Lördagen var solig, men också ganska blåsig. Vi promenerade längre än vi tänkt. Först till Skeppsholmen där vi tänkte oss ett besök på Moderna Muséet, men tog sedan beslutet om att istället vända om och promenera till Prins Eugens Waldemarsudde, en plats jag aldrig besökt. Ett bra beslut och en upplevelse att se såväl hus som utställningar. Tyvärr var det lite för tidigt på året för att trädgården skulle visa sig från sin bästa sida, men inomhus fanns ett överdåd av blommor. Flera konstutställningar gjorde besöket ännu trevligare och kanske var det norske Nikolai Astrup som var den jag gillade bäst. En nyromantiker som fick tankarna att gå till såväl samtida svenskar som Zorn och Larsson, men som också kändes som en mer intensiv och färgstark version av Skagenmålarna. Även utställningen med Ann Wolffs konst med fokus på skulpturer var häftig, men också lite obehaglig. Vi tog spårvagn tillbaka till hotellet och därefter lite vila. På kvällen blev det mängder av libanesisk mat och god dryck i trevligt sällskap.

Söndagens utflykt gick till Fotografiska och det var härligt att återse detta favoritmuseum. På pappret såg utställningarna inte jättespännande ut, men jag fastnade för Elizaveta Porodinas utställning OKHA med bilder som kändes som ett mellanting mellan fotografier och tavlor. Riktigt coola! Sedan var det självklart roligt att se Andy Walhols Photo Factory. Riktigt skrämmande var Andres Serranos utställning Infamous med fokus på den rasism som man kan tro hör till historien, men som forfarande existerar. Det är blackfaces i långa rader och så osmakligt att man baxnar. Mest obehaglig var ändå Tobias Gremmlers mediautställning The Changing Room som var fascinerande, men läskig att se. Sorglig, modig och vacker var utställningen Ärr med bilder av och med Åsa Kalmér i samarbete med Jörgen Hjerdt.

På vägen tillbaka till hotellet köpte jag A man and His Cat av Umi Sakurai, mitt livs första Manga. Därefter blev det ramen och tåg hem. En härlig helg som, trots att jag är trött, gett mig mer energi än den tagit. Att lämna vardagen en stund var välbehövligt efter att livet varit väldigt mycket vardag, och tung sådan, under lång tid.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: