Bokaktiviteter

De nominerade till priset Årets bästa kriminalromaner

Varje år utser Svenska Deckarakademin årets bästa kriminalromaner i två klasser, Årets bästa svenska kriminalroman och Årets bästa översatta kriminalroman. Nytt för i år är att även fem debutanter nomineras till ett debutantpris, något som tidigare delats ut vissa år, men då utan nominerade. Totalt femton titlar av lika många författare är nominerade. Svenska deckarakademien skriver på sin hemsida att 135 böcker anmälts i år och att det för första gången sedan priset grundades 1982 endast är kvinnor som är nominerade i den svenska klassen. Bland de översatta böcker och bland debutanterna är fördelningen mer jämlik.

Vinnarna i de tre kategorierna, samt av Spårhunden, priset till årets bästa barn-och ungdomsdeckare, att offentliggöras den 22 november.

De nominerade är:

 

Årets bästa svenska kriminalroman

Rotvälta av Tove Alsterdal (Lind & Co)
Mig skall intet fattas av E.L. Dezmin (DareMe Publishing)
Ödesmark av Stina Jackson (Albert Bonniers Förlag)
Stormvakt av Kristina Ohlsson (Forum)
Nämn inte de döda av Christina Wahldén (Forum)

Kommentar: 

Jag har endast läst en av de nominerade, nämligen Ödesmark, men har böckerna av Ohlsson, Wahldén och Alsterdal på min läslista. Dezmins bok har gått mig förbi, men låter ganska spännande.

Årets bästa översatta kriminalroman

Alltid en dotter av Amy Engel (The Familiar Dark, övers. Manne Svensson; Albert Bonniers Förlag)
Ingen utväg av Cara Hunter (No Way Out, övers. Jan Risheden; Louise Bäckelin Förlag)
Villebråd av Deon Meyer (Prooi, övers. Mia Gahne; Weyler)
Verkliga brott av Denise Mina (Conviction, övers. Boel Unnerstad; Modernista)
Ytspänning av Olivier Norek (Surface, övers. Cecilia Franklin; Sekwa)

Kommentar: 

Även i denna kategori har jag läst en av de nominerade, nämligen Ytspänning och den var riktigt bra och språkligt mer välskriven än de flesta böcker i genren. Engel lockar, Mina gillar jag men har tappat bort, men Meyer har jag aldrig riktigt fastnat för. När det gäller Hunter så är den nominerade boken den fjärde i en serie, så möjligen kommer jag att läsa första delen.

Årets bästa svenska debut

Blodsband av Edvard Fenvik (Lind & Co)
Dödssynden av Maria Grund (Modernista)
Clara av Jens Lönnaeus (Historiska Media)
Det sista livet av Peter Mohlin & Peter Nyström (Norstedts)
Lite död runt ögonen av David Ärlemalm (Forum)

Kommentar:

En bok läst även här och även om Lite död runt ögonen är bra är jag lite överraskad över att den kategoriseras som kriminalroman. Edvard Fenviks debut låter riktigt spännande, liksom Jens Lönneus. Grunds bok kan säkert vara bra, men allt för mycket fokus på barn gör mig tveksam. Mohlin och Nyström har skrivit första delen i en planerad serie och den kan nog vara något för mig.

Spårhunden för årets bästa barn- och ungdomsdeckare

Det går en mördare lös – en historia från 1721 av Kalle Holmqvist (Liber)
Den stora bankbluffen av Elin Hägg (Opal)
Diamantkungen av Peter Lindström (Rabén & Sjögren)

 

 

Photo by 𝓴𝓘𝓡𝓚 𝕝𝔸𝕀 on Unsplash

 

 

Veckans kulturfråga v.43 2020

Nästa vecka är det höstlov, eller läslov som det heter numera. Jag har ett par dagar ledigt och hoppas hinna läsa lite extra. Veckans fråga handlar om läslovsläsning och vilka böcker som du vill läsa härnäst.

Vika böcker planerar du att läsa under läslovet?

 

Eftersom läshösten varit något trög är listan med böcker jag önskar att jag hunnit läsa galet lång. Två extra lediga dagar kommer inte att räcka långt, det inser jag också. Några av de böcker som jag vill prioritera just nu är Slagsmål av Karl Modig, Berätta aldrig det här av Frida Boisen och Bärarna av Jessica Schiefauer. Eller så läser jag något helt annat …

 

Vilka nomineras till Augustpriset 2020

Imorgon presenteras de nominerade till Augustpriset 2020 i tre klasser. Självklart måste jag tippa och önska lite, även om det brukar vara svårt att förutsäga juryns val. Kravet är att böckerna ska vara utgivna på svenska mellan oktober 2019 och oktober 2020. Sammanlagt är det 18 nominerade i tre klasser.

Jag konstaterade ganska snart att det är många stora författare som gett ut böcker under året och det är också många tegelstenar bland böckerna. Det finns dessutom en gräns för hur många nominerade Albert Bonniers Förlag kan få. Jag har fått välja bort många giganter i den skönlitterära klassen och bland ungdomsböckerna. I dessa två kategorier hade jag lätt kunnat dubbla mina gissningar, medan jag inledningsvis hade svårt att ens komma på sex titlar i fackboksklassen. Även där fick dock vissa titlar ryka på grund av att för många nominerade inte ska ha getts ut på samma förlag.

Så här tänker jag utifrån vad jag läst och vad jag tror att juryn vill lyfta:

 

Årets bästa skönlitterära bok 

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel (Norstedts)

Jag ser allt du gör av Annika Norlin (Weyler förlag)

Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides (Albert Bonniers Förlag)

Renegater av Klas Östergren (Bokförlaget Polaris)

Samlade verk av Lydia Sandgren (Albert Bonniers Förlag)

Vårt behov av vers av Isabella Nilsson (Ellerströms förlag)

 

Årets bästa fackbok

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson (Historiska Media)

I skottlinjen: Malexandermorden inifrån av Kenneth Eklund (Leopard förlag)

Klubben av Matilda Gustavsson (Albert Bonniers Förlag)

Om man älskar frihet av Nina Björk (Wahlström & Widstrand)

Svamparnas planet av Jesper Nyström (Bonnier Fakta)

Söndagsvägen: Berättelsen om ett mord av Peter Englund (Natur & Kultur)

 

Årets bästa barn- och ungdomsbok

Barnet som inte kunde blunda av Anna Höglund (Lilla Piratförlaget)

De afghanska sönerna av Elin Persson (Bonnier Carlsen)

Efter stormen av Ida-Lovisa Rudolfsson (Mirando Bokförlag)

En stark nolla av Sara Lövestam (Gilla Böcker)

Världar under vatten av Elin Nilsson (Alfabeta Bokförlag)

Överallt och ingenstans av Oskar Kroon och Joanna Hellgren (Brombergs)

 

 

 

Boknostalgi: Underdog

I oktober fokuserar jag lite extra på pristagare och Underdog är en bok som prisats. Torbjörn Flygt tilldelades nämligen Augustpriset för boken 2001 och vann då över böcker som Lewis resa av Per Olov Enquist och Pompeji av Maja Lundgren.

Underdog är egentligen ingen självbiografisk roman, men den utspelar sig i Malmö där Flygt växte upp och säger i en intervju publicerad på hans hemsida att han kan relatera till att vara en underdog. Huvudpersonen Johan Kraft bor med sin syster Monika och sin mamma Bodil i ett miljonprogramsområde av den bättre sorten. Handlingen tar sin börjar på 70-talet och jag minns en massa fotbollsreferenser till då aktuella fotbollsspelare. Ralf Edström nämns på bokens baksida, men om jag inte minns fel var Johan Cruijff en av dem som många ville vara när det spelades fotboll på gården. Annars minns jag faktiskt inte så mycket mer av Underdog än att jag läste den på en semester på Naxos 2002, verkligen tyckte om den, uppmanade maken att läsa den och att han också gillade den skarpt.

Egentligen skulle jag vilja läsa om Underdog och därefter ge mig på uppföljaren Outsider som kom 2001 och utspelar sig exakt tio år efter Underdog. Jag tänkte verkligen läsa Outsider när den var ny, men som vanligt glöms vissa böcker bort i den bokflod som ibland hotar att dränka mig.

10 bra böcker att bokcirkla om

Igår var jag inbjuden till min mamma som startade bokcirkel med några väninnor. Mitt uppdrag var att ge dem några förslag på titlar att läsa och det jag visste var att de läste olika mycket och dessutom gillade olika genrer. Jag valde därför ut tio ganska olika titlar, med det gemensamt att jag tror att de kan leda till många intressanta samtal. De är dessutom inte allt för tjocka och alla utom en finns i pocket.

 

Memorys bok av Petina Gappah

En bok om Memory som utspelar sig i Zimbabwe där hon sitter fängslad för mordet på en vit man. Vi får följa hennes liv i nutid och genom tillbakablickar.

Finns som e-bok

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

En bok som utspelar sig i Nigeria på 80-talet där Yejide och Akim är lyckligt gifta, men inte lyckas få några barn.  Gamla traditioner möter nya när Akims mamma kräver att han tar sig en andra fru.

Finns i pocket

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk

En mycket märklig berättelse om Janina Duszejko som bor en liten by på den polska landsbygden vid Plaskowyzbergen på gränsen mot Tjeckien. I byn hittas mäktiga män mördade och det verkar ha en koppling till jakt.

Finns i pocket

Scener ur hjärtat av Malena Ernman och Svante Thunberg

En berättelse om Greta Thunberg och hennes miljöengagemang, men mest av allt berättelsen om en familj vars två barn inte riktigt passar in i den vanliga skolan och får både psykiska och fysiska symptom av en ohållbar skolsituation.

Finns i pocket.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri

En berättelse om en pappa som är föräldraledig med sina barn och hur livet förändras när hans egen pappa kommer på besök. Riktigt välskriven och handlar mycket om familjeliv och föräldraskap.

Finns i pocket

Kvartetten av Aja Gabel

En fin bok om Jana, Brit, Daniel och Henry som tillsammans bildar Van Nesskvartetten. Mycket musik och mycket om relationer. Den kräver kanske någon slags musikintresse, men även om visst fokus ligger på musiktävlingar är det vänskapen och kärleken mellan de fyra och till musiken som är viktigast.

Finns i pocket

Regnmannen av Jonas Karlsson

I denna väldigt absurda bok får vi följa den pensionerade teaterregissören Ingemar som ganska nyss blivit änkling. Det är en ovanligt torr sommar och han är orolig för trädgården som var hustruns stolthet. En dag hittar han en kran längst bak i trädgården och med den kan han styra regnet.

Finns i pocket

Pojken som följer sin skugga av Kadir Meral

Egentligen en bok för unga, men helt klart relevant även för vuxna. Huvudpersonen Memo flyr med sin familj fån Kurdistan till Sverige och de bosätter sig i Angered. När vi träffar Memo för första gången tar han studenten och kommer in på lärarhögskolan. Det här är en väldigt balanserad bok om förorten och konflikter mellan föräldrar och barn.

Finns som e-bok och häftad

Järtecken av Christoffer Carlsson

En berättelse om ett mord som förändrade en familj och hel det lilla halländska samhällen Marbäck. Huvudpersonen Isak var en pojke när hans morbror Edvard dömdes för mordet på sin flickvän Lovisa. Nu är han vuxen och försöker fortfarande leva med vetskapen om att han är släkt med en brottsling.

Finns i pocket

Syskonen av Tessa Hadley

Fyra syskon tillbringar semestern i familjens sommarstuga på den engelska landsbygden. Ett hus som borde renoveras, men som ingen riktigt orkar ta tag i. Ingen av dem orkar egentligen umgås heller och det blir några händelserika och känslofyllda dagar.

Finns i pocket

Veckans kulturfråga v.42 2020

Det är prisernas tid och förra veckan avslöjades såväl årets nobelpristagare i litteratur som vem som skrivit årets bok enligt de som röstat till priset med samma namn. Årets bok alltså. Sedan finns det författare som får väldigt lite uppmärksamhet och aldrig vinner några priser. De ska få stå i centrum den här veckan när jag vill ha svar på följande:

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?

Vad gör hen så bra?

 

Grégoire Delacourt är en fransk författare som hittills skrivit sju böcker, varav fem getts ut på svenska av Sekwa förlag. Fem böcker som alla är bra och två av dem är helt fantastiska. Det är Kärlekens fyra årstider och Författaren i familjen. Känslosamma, välskrivna, annorlunda och väldigt franska. Nu är det visserligen så att Delacourt verkar vara ganska populär världen över, i alla fall har hans genombrottsbok Allt jag önskar mig från 2012 översatts till fler än 20 språk. Jag tycker ändå att han får på tok för lite uppmärksamhet.

Där kräftorna sjunger är årets bok

Någonting måste jag helt klart ha missat när jag läste Där kräftorna sjunger av Delia Owens som efter röstningsrekord tilldelats priset Årets Bok 2020. Eftersom jag redan konstaterat att det inte var en bok för mig, tänkte jag istället försöka förstå varför så många älskar den (och kanske förklara varför jag inte köper vissa av dessa saker).

Där kräftorna sjunger är en annorlunda berättelse med en väldigt speciell huvudperson. Berättelser om barn som far illa och sedan överlever mot alla odds är populära. Jag hade dock svårt att köpa Kyas förmåga att överleva allt och dessutom bli så himla självständig och kunnig. För den som inte är lika cynisk (för det inser jag att jag kanske är) blir det säkert en vacker berättelse om att ta makten över sitt eget liv.

Miljön är fantastisk, det var beskrivningen av densamma som jag tyckte var behållningen av läsningen. Speciellt tyckte jag om att följa hur Kya skapar sina böcker. Sällan fastnar jag lika mycket för miljöbeskrivningar som jag gjorde i Där kräftorna sjunger. Dem har Delia Owens verkligen lyckats med. Att hon är zoolog märks också på beskrivningen av djurlivet.

Kärlekshistorierna verkar ha engagerat många. För mig blev det för mycket av det goda, men jag uppskattade det varaktiga förhållandet mer än det tillfälliga. Ändå har jag svårt att köpa att en kvinnas utveckling måste gå genom en man. Cynikern i mig igen, jag vet.

Spänningsmomentet är kanske det som flest stört sig på och även här är jag lite tvärtemot. Jag gillade rättegångsscenerna och fick lite Dödssynden-vibbar. Den största invändningen jag har mot boken är istället hur kärlek skildras och hur allt löser sig lite för lätt för den stackars misshandlade flickan som bor ute i ingenstans, men är helt kapabel när det gäller det mesta.

Hur som helst tycks jag vara ganska ensam om att inte älska Delia Owens debut och det här är ju läsarnas pris.

Tvåan Brevvännerna av Eli Åhman Owetz är absolut en söt historia, men jag har läst bättre feelgood i år. Istället är det trean Ödesmark av fjolårsvinnaren Stina Jackson som är min favorit bland böckerna som nådde topp 3. Det hade varit spännande att få veta i vilken ordning de andra titlarna placerade sig och speciellt vilken plats min favorit Skuggjägaren av Camilla Grebe fick.

 

Årets bok 2020

Idag är det dags för prisutdelning i tävlingen Årets bok, där tre toppböcker lyfts fram och en av tolv nominerade. står som vinnare. I år firar jag inte med vänner och bekanta på Bokmässan. Det blir inga snittar och inget bubbel. Istället blir det digital utdelning, som förhoppningsvis hinns med på lunchen.

I år var jag inte heller direkt överens med juryn om vilka böcker som skulle nomineras och lyckas pricka in exakt noll böcker i mina förhandstips. Det var inte heller så många av de nominerade jag ville läsa och det slutade med sju lästa böcker. Av dem tycker jag bäst om Skuggjägaren av Camilla Grebe, men jag tror att Stina Jackson kan vinna för andra året i rad med Ödesmark, som också är en bra bok.

Topp 3 tror jag ser ut så här:

  1. Ödesmark av Stina Jackson
  2. När kräftorna sjunger av Delia Owens (provocerande dålig, så det här är vad jag tror, inte vad jag tycker)
  3. Skuggjägaren av Camilla Grebe

Om några timmar vet vi och jag kommer att kommentera priset i ett senare inlägg.

Vem blir årets nobelpristagare i litteratur?

I eftermiddag klockan 13 kommer ständig sekreterare Mats Malm att öppna de berömda dörrarna i Börshuset och tillkännage vinnaren av Nobels litteraturpris 2020. Vem vinner? Vi har såklart ingen aning, men fyra forna kulturkollare kan inte motstå tillfället att gissa lite. 

Vi har sedan 2014 konfererat på Kulturkollo om vem vi tror vinner Nobels litteraturpris. 2014 vann Patrick Modiano men det var ingen av oss som gissade på det. 2015 lyckades Helena pricka in rätt gissning på Svetlana Aleksijevitj. 2016 kammade vi hem noll poäng för vem kunde ana att Bob Dylan skulle motta nobels litteraturpris? Lika illa gissade vi dock 2019 då Peter Handke vann och Olga Tokarczuk tilldelades priset för 2018. Med andra ord så är vi inte så lysande på att gissa rätt, men det avskräcker inte oss att göra ett nytt försök 2020.

Vad ska vi tänka på innan spekulationerna skenar? Jo, jag gjorde en egen undersökning på vad som krävs för att vinna litterära priser. Störst chans har du om du är är en europeisk vit man och som är över femtio år. Utomeuropeiska författare räknas inte i finkulturella sammanhang om du inte är författare som lever i exil i land i Europa. Är du kvinna så finns det en liten chans att vinna förutsatt att du skriver om andra världskriget. Läs hela inlägget här. 


Anna: Ja, vad ska man egentligen tro om det här med nobelpriset i litteratur. Jag hoppas, hoppas att priset i år går till en författare som lockar till läsning, mycket läsning och varför inte Margaret Atwood? Hon har en stor och bred produktion som innehåller både poesi, essäer, skönlitteratur, drama och manus för tv. Jag framhåller och hoppas ständigt på Jamaica Kincaid eftersom hon skriver helt briljant med ett språk som är så noggrant och klart att det är självlysande. Min tredje gissning/förhoppning är att Ngugi wa Thiong’o, som under ett halvt sekel skrivit fantastiska romaner och engagerat sig för rätten att skriva på modersmål och översätta texter till minoritetsspråk, skall uppmärksammas. 


Fanny: Mitt förtroende för Svenska akademien har tyvärr mycket att önska. Alla intriger, fulspel och inte minst förra årets pristagare gör mig mest matt. Men det händer kanske något fint i år? Kanske. 

Jag brukar undanbe mig att gissa i de här sammanhangen. Jag är i ärlighetens namn varken superintresserad eller superengagerad och just nu är jag dessutom superskeptisk. Men jag vill tro gott om människan och att Svenska akademien snart kommer bli något nytt. Något bra. 

Jag har alltid hoppats på Joyce Carol Oates, men hon är månne för ojämn och har för hög produktionstakt. Den som jag verkligen skulle vilja se som pristagare är Margaret Atwood för hennes mångsidighet, språk och blick på världen. Eller kan det bli Nawal El Saadawi, Jamaica Kincaid eller Colm Tóibíns år? 

Vad vet jag?! Sannolikt blir det någon för mig okänd.


Helena: Det finns mycket att säga om Akademien, senaste pristagaren och allt det där, men jag gör inte det idag, jag biter ihop, försöker välja glädjen och önskar mig att vi kan få återgå till det litterära igen. Egentligen tror och tycker jag att det är dags för en poet i år, men jag har så sorgligt dålig koll där så jag tippar romanförfattare istället. Jag hoppas att någon av följande prisas:

Margaret Atwood borde prisas för att hon är så mångsidig, hon skriver såväl poesi och science fiction som historiskt och fantastiskt. Om inte annat kan hon få priset som tröst för att hon måste uppleva en värld som rör sig närmare och närmare det Gilead hon beskrev i Tjänarinnans berättelse för varje dag.

Colm Toibin borde prisas för att han skildrar människor så uppenbart ömsint, kärlek till mänskligheten behöver vi mer av, eller hur? Han är också kombinerat ömsint och kraftfull oavsett om han beskriver HBTQI-liv, kvinnovardag, barns världar, samhällskonflikter eller historiska myter. 

Jamaica Kincaid borde prisas eftersom hon är så himla cool, i såväl sitt sätt att vara och kasta åsikter omkring sig som i sitt skrivande. Hon har ett helt eget sätt att se på och beskriva världen och det borde lyftas fram och hyllas.

Men mest av allt hoppas jag som vanligt på en för mig okänd författare som jag ska vilja lära känna och som kan öppna en ny värld för mig, gärna någon av de där poeterna som jag har så dålig koll på.


Linda: Sanningen är att jag börjar tröttna på Svenska Akademien och alla intriger. Droppen blev förra årets Nobelpris till Peter Handke som mest kändes som en barnslig protest mot dem som försökt styra genom en utökad Nobelkommitté. Det märks också att intresset för priset är mindre än det brukar. Inte lika tidig vadslagning. Inte lika många spekulerande texter. Jag ger de aderton (eller sexton) en chans till och hoppas att de gör ett bra val. 

Om Ngũgĩ wa Thiong’o ska vinna priset någon gång så måste det nog bli i år, eller i alla fall snart. Inte just för att han är gammal, utan för att Per Wästberg är det och jag kan tänka mig att just Wästberg är hans största förespråkare. Lite känns det dock som att det är dags för en poet i år, för nej, Bob Dylan räknas inte. Även om jag egentligen inte önskar mig en pristagare från Nordamerika eller Europa håller jag en tumme för fantastiska Anne Carson och drar också till med den kinesiske poeten Bei Dao. Två väldigt olika poeter från olika delar av världen, som båda har en personlig och speciell röst. 

Nu har jag tippat tre gamlingar men lite kul hade det varit med någon yngre (i alla fall med nobelprismått mätt) författare med en samtida röst. Kanske japanska Yoko Ogawa kan vara något? Jag har visserligen bara läst en bok av henne, men senaste boken The Memory Police verkar mycket intressant och har dessutom nominerats till Man Booker International Prize. Eller varför inte Hiromi Itō en spännande poet, också hon från Japan, som är en av de mest karismatiska författare jag någonsin lyssnat till. Att gubbarna i Svenska Akademien skulle ge priset till en kvinna som skriver dikter om kvinnlig identitet och sexualitet känns dock lite väl långsökt. 


Strax efter klockan 13 vet vi och jag återkommer med kommentarer därefter!

 

Veckans kulturfråga v.41 2020

Jag har fokus på pristagare i oktober och trots allt tillhör ändå Nobelpriset de största priserna. Många märkliga pristagare har det blivit genom åren, men också många riktigt bra. Imorgon avslöjas vem som får priset 2020.

Veckan kulturfråga handlar dock om de som redan prisats och lyder:

Vem är din favorit bland tidigare Nobelpristagare i litteratur? 

 

Om jag måste välja en blir det Tomas Tranströmer som fick priset 2011. Jag grät när hans namn avslöjades och hade elever runt mig som en gång för alla övertygades om att jag är lite, lite galen. Men det finns många bra författare bland pristagarna, det gör det. Får jag nämna några till? Klart jag får, regler är till för att tänjas. Då måste jag lyfta fram Pearl S Buck, som jag tror var den första Nobelpristagare jag läste något av och Olga Tokarczuk som var den senaste för mig nya pristagare som jag läste något av.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: