Bokaktiviteter

Augustnominerade 2019

Idag avslöjades så de nominerade till årets Augustpris i tre kategorier och som vanligt tippade jag inte jättebra. Några rätt blev det i alla fall, några besvikelser och några glada överraskningar.

 

Årets svenska skönlitterära bok:

 

Barnet: En sonettkrans av Olivia Bergdahl, Ordfront förlag. En av årets roliga överraskningar och en bok som är på väg hem till mig i detta nu. Stort grattis till Olivia!

Väderfenomen av Anna Fock, Natur & Kultur. En av de böcker jag funderade på, men inte tog med bland de böcker jag tippade. Fock fick både Katapultpriset och Borås Tidnings Debutantpris 2014 och är en pristagarförfattare som jag har kvar att upptäcka.

Odenplan av Daniel Gustafsson, Nirstedt Litteratur. Årets doldis från det lilla förlaget och dessutom en debutant.

Osebol av Marit Kapla, Teg Publishing. Ännu en bok som doftar lyrik, men jag hade placerat denna intervjubok bland fackböckerna.

W av Steve Sem-Sandberg, Albert Bonnier Förlag. När Sem-Sandberg skriver blir det en nominering, det borde jag ha insett. Ingen bok som lockar dock.

Testamente av Nina Wähä, Norstedts. En bok jag läser just nu, i alla fall i små portioner. Jag tycker om den, men den är tung.

Lite överraskande att stora namn som Monika Fagerholm och Athena Farrokhzad saknas, men förutom någon överraskning egentligen väntade val. Jag gissade rätt på två, men en av dem i fel kategori.

 

Årets svenska fackbok:

 

Strindbergs lilla röda av Alexandra Borg & Nina Ulmaja, Atlantis Bokförlag. En rolig och oväntad nominering. Även om Röda rummet definitivt inte tillhör mina klassikerfavoriter och formgivning egentligen inte intresserar mig är jag sugen på att läsa.

Nobel av Ingrid Carlberg, Norstedts förlag. Jag vade fel bland alla de biografier om gubbar som getts ut i år. Nobel är säkert intressant, men biografier är det sällan.

Världens yttersta platser – judiska spår av Peter Handberg, Bokförlaget Faethon. En otippad nominerad som ändå känns väldigt logisk.

Bin och människor av Lotte Möller, Norstedts förlag. Ännu en logisk nominering som jag funderade på, men valde bort. Ett aktuellt och viktigt tema.

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm, Albert Bonniers förlag. En av de biografier som faktiskt lockar och en av de böcker jag trodde skulle nomineras.

Ålevangeliet av Patrik Svensson, Albert Bonniers förlag. Ännu en väntad nominering och en bok som verkar så osannolik att jag nästan måste läsa.

 

Årets svenska barn- och ungdomsbok:

 

Sen kom vintern av Per Gustavsson, 3+, Lilla Piratförlaget. En författare jag tippat skulle nomineras, men för en annan bok.

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, 9-12 år, Rabén & Sjögren. Jägerfeld är helt enkelt för bra för att gå förbi, trots en mängd nomineringar och en vinst. Hatten av för Jenny!

Vänta på vind av Oskar Kroon, 9-12 år, Brombergs. En bilderbok för mellanåldern som kanske kan vara något.

Tiger, tiger, tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren, 3-6 år, Rabén & Sjögren. Årets versbok. Hade tippat andra titlar i den kategorin, men den här är säkert fin.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson, 6-9 år, Rabén & Sjögren. En bok om ett svårt och viktigt ämne.

Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg, 4+, Mirando Bokförlag. En av de böcker jag trodde skulle nomineras och också vill läsa.

I år kan vi stryka ungdomsböcker i kategorin och helt enkelt kalla den Årets bästa svenska barnbok. Ännu ett år då juryn misslyckas med att täcka alla de delar som denna gigantiska kategori ska innefatta, men att inte ha med någon bok alls som är skriven för läsare över 12 år är en smärre katastrof. Inte ovanligt och inte heller oväntat, men faktiskt lite pinsamt. Inget ont om de nominerade titlarna, men någonting måste göras åt den här kategorin.

 

Vad tycker du om de nominerade titlarna? Vilka nomineringar gjorde dig extra glad? Vilka tycker du är märkliga? Är det några böcker du saknar?

 

Foto: Anders Wiklund/TT

Vilka nomineras till Augustpriset 2019?

Jag inser när jag studerar mina läslistor att jag har läst väldigt få, nya svenska böcker i år och av dem är det ännu färre som jag tror blir nominerade till årets Augustpris. De böcker som nomineras ska vara utgivna på svenska mellan 22 oktober 2018 och den 20 oktober 2019. Boken måste finnas i handeln senast vecka 43, 2019.

Augustpriset delas ut i tre klasser och de nominerade presenteras senare idag.

Jag kan ibland tycka att det är klurigt att veta vilka böcker som ska nomineras i vilken kategori, men på Augustprisets hemsida finns klara besked.

  • Till den skönlitterära klassen ska romaner, novellsamlingar, diktsamlingar samt memoarer och essäer med skönlitterär prägel anmälas.
  • Till fackboksklassen ska fackböcker av alla slag samt biografier anmälas.
  • Självbiografier ska alltså anmälas till den skönlitterära klassen, medan biografier ska anmälas till fackboksklassen.
  • Till barn- och ungdomsboksklassen ska text-, fakta- och bilderböcker för barn och ungdom anmälas.

Trots att jag som sagt läst få böcker har jag försökt mig på någon slags gissning om vilka titlar som kommer att finnas bland de nominerade. Jag har begränsat mig till sex titlar i varje kategori, men i alla tre klasserna hade jag lätt kunnat lista ett gäng titlar till. Jag har fått ställa böcker mot varandra och funderat över hur många kända författare, debutanter, doldisar, diktsamlingar, självbiografiska böcker, författarbiografier, biografier om kända vetenskapsmän, böcker för tonåringar och hur många bilderböcker som det är rimligt att nominera. Till slut har jag kokat ner mina tips till följande 18 titlar och då har jag tippat en del med hjärtat, men också en del med hjärnan.

Skönlitteratur för vuxna

Teonauter av Sam Ghazi

Herravälde av Elin Olofsson

Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort av Erik Rosén

Testamente av Nina Wähä

Vem dödade Bambi? av Monika Fagerholm

I rörelse av Athena Farrokhzad

 

Fackböcker för vuxna

Osebol av Marit Kapla

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm

Tidskapslar av Meta Isæus-Berlin

Hovjuvelerarens barn av Gunnar Bolin

Mannen som ordnade naturen av Gunnar Broberg

Ålevangeliet av Patrik Svensson

 

Barn- och ungdomsböcker

Dyksommar av Sara Stridsberg, illustrerad av Sara Lundberg

Är det nu allt börjar? av Siri Spont

Trollet är inte hemma av Lars Lerin

Under mattan av Sara Lövestam, illustrerad av Per Gustavsson

Folk av Emma och Lisen AdBåge

Bli kvar av Maja Hjertzell

 

Dubbla Bookerprisvinnare

Igår delades Man Booker Prize ut och något oväntat presenterades dubbla vinnare. Det är första gången det händer och juryn bröt egentligen mot reglerna när de meddelade att de omöjligen kunde välja en vinnare, utan bestämde sig för två. Margaret Atwood fick priset för The Testaments Uppföljaren till The Handmaids tale som utspelar sig 15 år senare och Bernardine Evaristo för sin Girl, Woman, Other En bok om tolv karaktärer som berättar om sitt liv. De flesta är kvinnor, brittiska och svarta. Margaret Atwood blev därmed den äldsta författaren som vunnit priset, medan Bernardine Evaristo istället är den första svarta kvinnan som tilldelades Man Booker Prize.

Jag har inte läst någon av böckerna, men båda lockar. Först måste jag dock läsa Tjänarinnans berättelse, för även den är pinsamt nog oläst.

Check på Nobelpristagare?!

Jag har en plan.

Tanken är att jag någon gång ska läsa någonting av alla som mottagit Nobelpriset i litteratur. Att jag läser en hel bok av alla känns osannolikt men en novell eller några dikter borde jag fixa. Kanske mer kvantitet än kvalitet, men det struntar jag faktiskt i. Jag har lånat novellsamlingarna Nobeller och Fler Nobeller och hoppas hitta något intressant i dem.

Första målet i år är att läsa något av de kvinnor som fått priset som jag ännu inte läst något av. De som är kvar att upptäcka är Svetlana Aleksijevitj (2015) och Grazia Deledda (1926). Här räcker det med en kortare text per författare, men eftersom jag just nu läser Kriget har inget kvinnligt ansikte av Aleksijevitj  blir det mycket troligt så att den får representera henne. Det verkar dock vara en bok som behöver läsas i små portioner.

Tanken är sedan att jag ska ta ett årtionde i taget och jobba mig bakåt. De senaste åren ser det ut så här:

2019 Peter Handke, Österrike Är inte en författare som lockar och jag söker något kort.

2018 Olga Tokarczuk, Polen Lånade Spel på många små trummor i onsdags, så den ska jag försöka läsa snarast.

2017 Kazuo Ishiguro, Storbritannien Läst Återstoden av dagen och Never let me go, så check på honom.

2016 Bob Dylan, USA Läst några av hans dikter och självklart lyssnat på hans musik. Check på honom.

2015 Svetlana Aleksijevitj, Vitryssland Har förvisso läst ett gäng artiklar från GP av henne, men det här är en författare jag vill läsa något “riktigt” av. Läsning pågår, men det går väldigt, väldigt långsamt.

2014 Patrick Modiano, Frankrike Har läst en del av Lilla Smycket, men gett upp och lyssnat på Nätternas gräs, som var helt okej.

2013 Alice Munro, Kanada Läst samlingen Kärlek, vänskap, hat och några andra, enstaka noveller. 

2012 Mo Yan, Kina Är så vansinnigt osugen på att läsa något av honom, men trots att jag sett filmatiseringen av hans bok Det röda fältet får jag bita i det sura äpplet. Det får bli en novell. Hoppas han skrivit någon sådan.

2011 Tomas Tranströmer, Sverige En stor favorit som jag läst mycket av. 

2010 Mario Vargas Llosa, Peru Ännu en författare som jag egentligen klarar mig bra utan, men jag ska läsa, jag ska. Tipsa gärna om något kort.

 

Sex författare att upptäcka alltså, innan de första etapperna mot att ha läst något av alla litteraturpristagare är gjord. När första etappen ska vara slutförd? Ingen kommentar. Jag har ju hela livet på mig.

Snart dags för dubbla nobelpristagare

Imorgon får vi veta vilka som tilldelas Nobelpriset i litteratur och det är två vinnare som presenteras. Efter förra årets kaos verkar debatten kring Svenska Akademien tystnat något, men även om jag är glad över chansen att upptäcka fler pristagare kan jag känna att de kanske borde ha väntat ett år till för att låta en fulltalig akademi utse dem. Samtidigt är jag alltid intresserad av att få bekanta mig med nya nobelpristagare och hoppas att den utökade Nobelkommittén kan utse något mer spännande pristagare än Svenska Akademien lyckats med de två senaste åren de gjorde valen. Det man får ge dem är att de i alla fall lyckats välja pristagare som knappt funnits med i förhandsspekulationerna, men det är också allt.

Två pristagare betyder hoppas jag verkligen minst en ny kvinnlig sådan. Att bara 14 kvinnor har tilldelats priset samtidigt som 95 män har fått det är en smärre katastrof, speciellt med tanke på att väldigt lite har gjorts för att ändra på det de senaste decennierna, när jämställdheten faktiskt gått framåt på andra områden. Sedan handlar det sjävklart om kvalitet, men om två män från västra Europa eller USA vinner blir jag minst sagt trött om än tyvärr inte särskilt överraskad. Faktiskt blir jag ganska trött om två män vinner, oavsett ursprung. Rent slentrianmässigt väljer Svenska Akademien dock män, eftersom en kvinna som vinnare alltid ses som ett undantag eller en inkvotering, som om det inte funnits en lång rad utmärkta kvinnliga kandidater. Av någon konstigt anledning påstås kvinnor inte kunna skriva om det allmänmänskliga, för det är tydligen bara män kapabla till. Män läser böcker av män om män och kvinnor läser böcker av både män och kvinnor om såväl män som kvinnor. Vi har kanske helt enkelt bättre inlevelseförmåga. Därmed inte sagt att kön är det som ska avgöra, vilket det gjort varje år en man fått ta emot priset. Bland mina favoriter finns författare från olika delar av världen och av båda kön.

Vilka kommer då att bli de vinnare som ständige sekreterare Mats Malm avslöjar imorgon klockan 13.00. Här blir det olika namn beroende på om det är pristagare jag tror på eller önskar mig. Mitt hjärta klappar alltid lite extra för Ko Un, den sydkorenske poeten som bland annat skriver dikter som beskriver och presenterar den sydkoreanska befolkningen. Jag hade också tyckt att det vore fantastiskt roligt om Margaret Atwood eller Jamaica Kincaid vann, inte för att de tillhör mina absoluta favoritförfattare, men de är skickliga skribenter som skriver intressanta böcker med ett viktigt innehåll. Det gäller även Maryse Condé, men eftersom hon tilldelades förra årets alternativa Nobelpriset har jag svårt att se henne som en tänkbar vinnare. Lite överraskad är jag över Anne Carsons låga odds och henne ser jag gärna som vinnare. Som vanligt önskar jag mig en poet och coolast hade det varit om vinnaren hette Carol Ann Duffy, vilket tyvärr är otroligt då jag har svårt att se en brittisk hovpoet vinna Nobelpriset. Jag tror också att gamla favoriter som Joyce Carol Oates och Ngũgĩ wa Thiong’o tyvärr gjort sitt som heta kandidater, men har gärna fel.

Vilka tror jag då på? Egentligen både tror och hoppas jag på en lite smalare författare och då kan Olga Tokarczuk vara ett alternativ. Det som talar emot henne är att hon tilldelades Man Booker International Prize förra året. Det som talar för henne är att hon är väldigt kontroversiell i det mer och mer högerpopulistiska Polen och efter två års väldigt opolitiska pristagare, kan jag tänka mig att Svenska Akademien går åt ett annat håll. Den rumänske författaren Mircea Cartarescu är också en tänkbar vinnare och en mer ofarlig sådan. Nobelkommittén får dock gärna gå utanför Europa och en tänkbar kandidat är då Salman Rushdie, även om jag önskar mig en författare som inte skriver på engelska. Kinesiska Can Xue har låga odds och är okänd för mig, men verkar spännande liksom César Aira. I den mardröm jag hade förra veckan vann istället Ismail Kadare och Enrique Vila-Matas. De är säkert skickliga författare, men intresserar mig absolut inte alls. Kanske kan Nawal El Saadawi istället vinna innan hon, som många andra tänkbara pristagare före henne, hinner försvinna från jordelivet. I år är jag extra ledsen över att varken Philip Roth eller Amos Oz hann få priset. De var två självklara kandidater.

Faktiskt tycker jag att själva spekulerandet av vem eller vilka som ska tilldelas priset är roligare än att få veta vinnarna. Nästan alltid blir jag besviken över avslöjandet och tomhet är oftare känslan det väcker snarare än glädjen. Senaste gången jag blev glad på riktigt var nog när Alice Munro vann 2013 och det var också senaste gången jag tippade rätt. Vill ni veta vilka jag valt ut av alla dessa namn är det till Kulturkollo ni ska bege er. Där har jag definitivt bestämt mig för två vinnare.

Vilka vinnare hoppas och tror du på?

52 bra saker: Boktipsarkväll

Ett par gånger varje läsår bjuder vår skolbibliotekarie in till Boktipsarkväll, där jag och hon gemensamt tipsar kollegor om nya och nylästa böcker. Igår hade vi första träffen på länge och det var som vanligt väldigt trevligt. Vi läser ofta väldigt olika titlar och just igår hade hon läst flera böcker som jag varit nyfiken på, men också några som jag helt missat.  Som alltid är det en ynnest att få tipsa om böcker i flera timmar och dessutom få lyssna på när andra berättar om fina läsupplevelser. Ofta fyller även kollegorna på med tips och jag går alltid därifrån med ett gäng boktips att lägga till min redan långa läslista.

 

Jag tipsade bland annat om:

Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones

Vår älskade av Kamila Shamsie

Järtecken av Christoffer Carlsson

Pachinko  av Min Jin Lee

Kvartetten av Aja Gabel

Regnmannen av Jonas Karlsson

 

Skolbibliotekarien tipsade bland annat om:

Ålevangeliet av Patrik Svensson

Testamente av Nina Wähä

Drömmarna av Karen Thompson Walker

Osebol av Marit Kapla

Kattvinden av Helena Öberg och Kristin Lidström

Kirke av Madeline Miller

 

Fika och boksnack, kan det bli bättre? Enda problemet nu är att jag behöver några veckors läslov.

 

 

Oktoberböcker att se fram emot

Just nu är det så mycket som snurrar i skallen att jag inte riktigt kan fokusera på läsning och jag får hålla mig till böcker som flyter rejält. Förhoppningsvis finns det sådana bland de böcker som kommer ut i oktober.

Berättelsen om Alice Hart, Holly Ringland, ETTA, oktober

Hjärtnot, Marit Walsø, norra, oktober

Vaka, Hyam Zaylon, Sekwa, oktober

Klickad, Karin Bojs, Albert Bonniers förlag, 1 oktober

Dan före dan, Felicia Welander, Lavender Lit, 2 oktober

En förlorad man, Jane Harper, Bokförlaget Forum, 2 oktober

Nyårsfesten, Lucy Foley, Printz Publishing, 2 oktober

Bitterljuva dagar, David Nicholls, Printz Publishing, 3 oktober

Will Grayson, Will Grayson, John Green, David Levithan, Bonnier Carlsen, 4 oktober

Skrivet i stjärnorna, Minnie Darke, Lovereads, 9 oktober

Sverigevänner, Jonathan Lundberg, Piratförlaget, 9 oktober

Vad hjärtat aldrig glömmer, Kelly Rimmer, Louise Bäckelin förlag, 9 oktober

Konstnären i den flytande världen, Kazuo Ishiguro, Wahlström & Widstrand, 10 oktober

Två hjärtans karameller, Sofia Fritzson, Lavender Lit, 10 oktober

Normala människor, Sally Rooney, Albert Bonniers förlag, 10 oktober

Asymmetri, Lisa Hallliday, Norstedts, 14 oktober

En sång för Hedda, Annika Estassy, Norstedts, 14 oktober

Bara lite till, Simona Ahrnstedt, Bokförlaget Forum, 16 oktober

Svartstilla, Susanne Skogstad, Wahlström & Widstrand, 17 oktober

Inte som du, Johanna Schreiber, Ida Ömalm Ronvall, B Wahlströms, 10 oktober

Julafton på den lilla ön i havet, Jenny Colgan, Norstedts, 21 oktober

Världen sedan 1989, Annika Ström Melin, 22 oktober

Dockmakerskan, Elizabeth Macneal, Bokförlaget Forum, 23 oktober

Hennes gröna ögon, Anne Liljeroth, Louise Bäckelin förlag, 23 oktober

Där livet är fullkomligt, Silvia Avallone, 24 oktober

Främlingen, Elly Griffiths, Modernista, 25 oktober

Jag lever och du hör mig inte, Daniel Arsand, Elisabeth Grate Bokförlag, 25 oktober

Räven, Dubravska Ugresic, Albert Bonniers förlag, 25 oktober

Frankenstein i Bagdad, Ahmed Saadawi, Bokförlaget Tranan, 26 oktober

Berättelsen om Nahr, Susan Abulhawa, Norstedts, 28 oktober

Nickelpojkarna, Colson Whitehead, Albert Bonniers förlag, 29 oktober

Skred, Marit Sahlström, Ordfront förlag, 31 oktober

Postbokmässeläslista

Inför Bokmässan påbörjade jag bok efter bok i ett naivt försök att hinna läsa ALLT inför årets fyra viktigaste dagar. Självklart fungerade inte det, utan resultatet blev en växande hög halvlästa böcker. På själva mässan fylldes dessutom listan med böcker jag vill läsa på rejält och därför är det dags för en lista. Det här är de böcker som ligger i min TBR-hög just nu.

Planeten Frank av David Yoon, som ganska snart är utläst.

Hästpojkarna av Johan Ehn, också påbörjad.

Fröken Island av Auður Ava Ólafsdóttir, väldigt lite påbörjad.

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg, som jag läser i små portioner.

Olivia för alltid av Olivia Wickholm, som jag blir ännu mer sugen på efter fint seminarium.

Gråleken av Maria Sveland, för att seminariet var intressant.

En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer, för att hon var helt fantastisk på mässan.

Den vita boken av Han Kang, som jag missade på mässan och inte läst något av ännu.

Män i min situation av Per Petterson, som jag borde läst redan innan Bokmässan.

Lanny av Max Porter, som jag väntade med för att den kräver koncentration.

Sent på dagen av Tessa Hadley, som jag köpte signerad.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes, för att Moyes alltid är Moyes.

Hjärtats bokhandel av Veronica Henry, för bokhandeln i titeln.

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck, se ovan

Teonauter av Sam Ghazi, för att det känns som en tänkbar augustnominerad.

The Mars room av Rachel Kushner, för att den lockar massor.

Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran, för att jag märkligt nog inte läst den ännu.

Sant, falskt eller mittemellan? av Emma Frans, för att den verkar rätt rolig.

Tomma hjärtan av Juli Zeh, för att den fått så fantastisk kritik.

 

 

 

 

Bokmässan 2019 in retrospect

En Bokmässa måste självklart sammanfattas och när jag idag vacklar till jobbet med boksmälla är jag ändå så glad över att ha fått tillbringa fyra dagar med vänner och en massa fantastiska författare och debattörer. Faktiskt känner jag mig så här på söndagskvällen, när jag skriver det här, ganska pigg. Kanske är det som Anders Hansen säger att stress inte nödvändigtvis handlar om att göra mycket, utan om att hjärnan går på högvarv. Min hjärna har verkligen fått jobba de senaste fyra dagarna, men på ett positivt sätt. Faktiskt har jag inte känt mig stressad någon enda gång under Bokmässan, utan jag har gjort det som känns bra och njutit av det. Kanske har jag också känt mig lugnare eftersom samtalen visserligen varit många, men också ganska avslappnade. I vår snabba och stressade tid är det faktiskt fantastiskt att få sitta ner i 45 minuter och lyssna till ett lugnt och sansat samtal.

En av höjdpunkterna under Bokmässan var seminariet Klass på klassdebatten? som var något så ovanligt som ett konstruktivt, politiskt samtal mellan människor som ser på samhället på olika sätt och definitivt har olika idéer om hur de problem de ser ska lösas. Sådant saknas i dagens politiska debatt och jag är så glad att det faktiskt går att få till samtal som har en chans att faktiskt leda till förändring. Det ger mig hopp.

Det jag tar med mig från årets mässa är samtalen som kanske inte handlar just om böcker, utan om ideologi om än kopplat till konkreta titlar. Jag tänker t.ex. på seminariet USA, Trump och kvinnorna, där Tayari Jones och Meg Wolitzer diskuterade amerikansk politik och hur en pajas som Trump har kunnat bli så populär. Även samtalet Sverige och mångfalden lyckades komma längre än i princip alla politiska debatter de senaste åren. Det är en sådan befrielse att få luta sig tillbaka och faktiskt få lyssna till människor som inte bara slänger ur sig provocerande oneliners, utan faktiskt vill komma fram till något.

Självklart har jag lyssnat till författare också och den jag blev kanske mest förtjust i var Tessa Hadley, tätt följd av sympatiska Liane Moriarty. Sedan innan är jag totalt förälskad i Caitlin Moran och när hon intervjuades av Parisa Amiri var lyckan gjord. Läslistan har självklart blivit mycket längre under de senaste fyra dagarna och även om jag bara köpte två böcker och ett gäng noveller från Novellix, har den vuxit med väldigt många fler titlar.

Bäst av allt är ändå att träffa alla vänner som jag inte ser så ofta “på riktigt”. I torsdags var faktiskt alla kulturkollare på plats när vi hade redaktionsmöte och dagarna på mässan har inneburit en rad trevliga möten. Jag är så himla glad att ha alla fina boknördar i mitt liv. Extra kul var det också att vara Bookfluencer och få ett Guldkort med tillgång till såväl en lounge som pressavdelningen. Det gjorde det lättare att hitta en lugn plats att ta en paus på.

Sammantaget var det en fin Bokmässa, trots många schemakrockar och rejäl irritation på de små och alltid fulla J-salarna, vars köer dessutom ställde till det rejält både för att jag missade vissa författare helt, men också för att de gjorde förflyttningar mer än lovligt krångliga. Jag gillade inte heller att sal R2 användes till seminarier, då det innebär en extra, onödig kontroll av väskorna. Dessutom saknade jag verkligen de foldrar med dagens seminarier som förut funnits. De gjorde min mässplanering så mycket enklare. Att fler seminarier var 45 minuter uppskattades väldigt. Det måste behållas.

Av tre teman på årets mässa var det tema jämställdhet som jag ägnade mig mest åt. MIK är inte riktigt min grej och Sydkorea lyckades jag missa helt eftersom seminariet med Han Kang i en underdimensionerad J-sal inte gick att komma in på. Nästa år är temalandet Sydafrika. Det ser jag fram emot.

Hur var årets Bokmässa för dig?

Hopplösa äktenskap

Mitt sista seminarium på Bokmässan 2019 blev ett med titeln Hopplösa äktenskap med Linda Skugge och Maria Sveland modererat av Behrang Behdjou, med en poetisk inledning av Jenny Högström med dikten “Mina bröllop”. En poet jag blev nyfiken på.

Samtalet börjar i möhipporna och Maria Sveland berättar om hur hon lurades att tro att hon skulle få 1000 spänn genom att vara med i ett medicinskt försök, men istället spelade paintball med sina vänner. Hon var väldigt ung då och behövde egentligen pengarna, men minns sin möhippa med värme.

Linda Skugge är aktuell med novellsamlingen Äktenskap som skulle blivit ett gäng berättelser med problem och hinder, men lyckliga slut, men inte riktigt även om budskapet “det är inte grönare på andra sidan” löper som en röd tråd. Skugge tycker att det är fint med människor inte ger upp om kärleken, mellan Sveland tycker att fler borde skilja sig när kärleken har blivit lika tråkig som en revisionsbyrå. Skugge tror egentligen inte på kärleken och att den skulle kunna leva för evigt. Det som finns är vänskap och då kan man lika gärna vara kvar i ett förhållande som bygger på respekt.

I Svelands bok Gråleken lever huvudpersonerna i en väldigt destruktiv relation som har blivit till en maktkamp. Julia och Jesper har olika bakgrund och därmed en maktobalans. Passionen räcker inte, eftersom han hela tiden känner sig underlägsen. Till slut kan de nästan inte prata allt, utan att anklaga varandra för saker och hamna i konflikt. I boken reser de iväg med sin nyfödda dotter och hoppas kunna förbättra sin relation, men istället närmar de sig sammanbrott. I Bitterfittan drar Sara från sin familj med ett litet barn för att hon känner sig lurad över att jämställdheten försvinner när barnen kommer.

Linda Skugge berättar att hon läste om Bitterfittan i somras i samband med att hon läste om Fittstim som nu är 20 år gammal. Då skrev hon en riktigt arg krönika och även om hon tycker om boken och gjorde det då också, men kände inte riktigt igen sig. Nu förstår hon mer, men inser att det kanske handlar om att hon själv sällan har dåligt samvete för saker som kvinnor ofta har dåligt samvete för. Boken väckte starka känslor, vilket Sveland egentligen inte förstod och inte förstår nu heller. Kanske handlar det om att alla längtar efter det perfekta förhållandet och att det ibland är känsligt att påpeka att det faktiskt inte är så himla lätt att leva jämställt ens i Sverige. Det är status att leva jämställt, så viktigt att det finns en slags förnekelse. Skugge fyller i att det är lättare att läsa nu med distans, än när man befinner sig mitt i.

Det som är spännande är att Sveland säger sig vara en extrem romantiker och därför skriver svart om äktenskap. Hon kan inte acceptera en sådan sak som otrohet, utan önskar sig ärlighet. Skugge beskriver sig istället som cyniker och menar att det är lika bra att stanna kvar trots otrohet, eftersom det inte finns någon garanti att nästa person man träffar inte skulle vara otrogen. Hur kan du tro att nästa man du ska träffa ska vara annorlunda?, frågar hon Sveland. Kanske är jag naiv, funderar Sveland och påpekar att det nuvarande förhållandet självklart är annorlunda än de tidigare. Skugge är istället helt ointresserad av att träffa någon, utan vill ha samtal framför samlag och aldrig har fått det av en partner. Just nu njuter hon av att leva själv.

Vilken härlig avslutning det här blev! Linda Skugge är verkligen helt fantastisk. Hon kallar sig egendomlig och säger att det kanske är därför hennes krönikor ofta provocerar, men jag älskar hennes ovanliga och cyniska syn på världen. Även Sveland är uppfriskande rak och hennes resonemang kring svårigheten med att leva jämställt när vår värld är ett patriarkalt rövhål är uppfriskande och dessutom tyvärr sann. Vissa saker ställer dessutom till det extra mycket, säger Skugge och talar om dagens stressade samhälle med den stora psykiska ohälsan som ett otroligt svårt ställe att vara gift på. Och ja, det är det verkligen. Är relationer hopplösa? Nej, säger romantikern Sveland, men uppmanar alla att lämna en relation som är dålig, medan Skugge förordar att stanna kvar eftersom det inte finns något bättre. Samtidigt är det superviktigt att faktiskt klara sig ekonomiskt för att kunna skilja sig om en relation på riktigt är dålig. Sveland håller med om att grunden för ett samhälle som är jämställt på riktigt är att det faktiskt går att leva själv.

%d bloggare gillar detta: