Bokaktiviteter

De nominerade till Borås tidnings debutantpris

Fem är de nominerade till Borås Tidnings Debutantpris, ett pris som höjt prissumman och nu ger vinnaren 150 000 kronor. Det är idel diktböcker och en av de nominerade skriver under pseudonym.

Bella Batistini (pseudonym) nomineras för diktsamlingen Mata duvorna (It-lit), en bok som handlar om bland annat depression och polisvåld. Den första delen utspelar sig i en rättsmiljö och ett fängelse, den andra på flykt.

Lina Rydén Reynols nomineras för Läs mina läppar (Nirstedt/litteratur) om mat, arbete, AI och minne.

Kalle Hedström Gustafsson för diktsviten Mormorsordning, hägringsöar (Norstedts) som kretsar kring teman som saknad och sorg.

Marit Kapla har redan tilldelats Augustpriset för sin debut Osebol (Teg Publishing) som nu får en tung nominering till.

Judith Kiros nomineras för O (Albert Bonniers förlag), en poesi-essä som är inspirerad av Shakespeares pjäs Othello och undersöker svarthet. En bok som verkligen lockar mig. Kiros är också nominerad till Katapultpriset.

 

Den femte mars delas Borås Tidnings Debutantpris ut för tjugonde gången. Bland tidigare vinnare märks Lotta Lotass (2001), Jonas Hassen Khemiri (2004), Tomas Bannerhed  (2012) och Agnes Lidbeck (2018).

 

 

Bildmontage från Borås Tidning

Läsutvärdering 2019 och några utmaningar för 2020

2019 läste jag 146 böcker och därmed uppnådde jag målet att läsa 135 böcker. År 2020 är målet att läsa 144 böcker, vilket motsvarar 12 böcker i månaden. Det kan vara väl optimistiskt, men jag kör på. Går det så går det.

Som vanligt har jag också målet att läsa böcker av författare från 26 länder och när 2020 är över vill jag att i alla fall femton av länderna ska representeras av fler än en bok. Gärna fler länder utanför västvärlden än 2019 och gärna några för mig nya länder.

Jag fortsätter också med min utmaning att läsa något av alla Nobelpristagare. 2019 bekantade jag mig med Elfriede Jelinek, Bjørnstjerne Bjørnson, Halldór Kiljan Laxness, Frans Emil Sillanpää, Elias Canetti och Naguib Mafouz.

Planen 2020 är att börja med kvinnorna jag har kvar som är:

Grazia Deledda

Svetlana Aleksijevitj

Olga Tokarczuk

Av de två senare har jag påbörjat böcker, så det borde gå hyfsat smidigt. Av Deledda blir det nog en kortare text.

Nästa mål blir att läsa något av alla pristagare från 10-talet och där har jag följande kvar (förutom de två redan nämnda):

Peter Handke

Mo Yan

Mario Vargas Llosa

Läser jag något från dessa sex författare har jag i alla fall sex olika länder representerade. En bra början.

 

I övrigt har jag inte tänkt mig så många utmaningar. Jag läser på helt enkelt och försöker att läsa så brett som möjligt både gällande genrer och geografi.

 

 

Många e-böcker blev det …

Att e-böcker är mitt favoritformat är tydligt och hela 71% av de böcker jag läste 2019 var just e-böcker. Det är dock en liten minskning från förra året och därmed ett trendbrott. De inbundna böckerna har också blivit färre och det märks att jag läst fler pappersböcker främst gällande danska band och pocket/häftade böcker. Förklaringen till det är troligen att vi var hemma mycket under förra våren och sommaren, vilket betyder uteläsning och då funkar pappersböcker fint. Om jag reser är det dock läsplatta som gäller.

Här finns en jämförelse med tidigare år:

I år har jag också fört statistik över hur jag fått tag på böckerna som jag läst. Jag har delat in det i fyra kategorier där hyrt betyder att jag läst eller lyssnat på boken via t.ex. Storytel och Nextory och fått inkluderar både presenter och recensionsexemplar.

Ungefär hälften av de böcker jag läser kommer från de ljud- och e-bokssajter jag använder och en fjärdedel är recensionsexemplar eller böcker jag får av andra. Jag köper förhållandevis få böcker (även om jag helt klart köper fler än jag läser) och läser få lånade böcker (även om jag helt klart lånar fler än jag läser). Det tråkiga med de tjänster för e-böcker som finns är att det är fokus på nya, svenska böcker, vilket påverkar min läsning. Mer om det i senare inlägg.

En geografisk sammanställning av 2019

Mitt mål de senaste åren har varit att läsa texter från 26 länder, alltså 25 länder förutom Sverige. Jag har nått målet, typ, då jag läst texter av författare från precis 26 länder, men det är bara böcker som kommer med i min sammanställning, inte noveller eller dikter.

Bland de övriga länderna finns Algeriet, Antigua och Barbuda, Belgien, Danmark, Finland, Israel, Italien, Japan, Pakistan, Syrien och Turkiet.

Fler svenska böcker än vanligt och färre länder som representeras av fler än en bok. Ett utvecklingsområde helt klart. Förhoppningsvis är min hjärna lite mer alert nästa år så att jag fixar att läsa på engelska, då jag har ett antal böcker från mer ovanliga litteraturländer som väntar på mig på min Kindle.

Så här såg det ut 2018:

När det kommer till världsdelar har jag verkligen inte läst speciellt brett i år. Ingen bok från Sydamerika och en ynka från Afrika. Inte alls bra. När Bokmässan har Sydafrika som temaland finns i alla fall ett skäl att försöka läsa mer därifrån. Jag har också en ny bok från fantastiska Petina Gappah på vänt. Lite bra ändå att jag läst mer från Asien än förra året.

Så här såg det ut 2018. Ingen jätteförsämring, mer en förändring, men klart är att det är svårt att hinna båda läsa snackisar och brett geografiskt då dessa två parametrar tyvärr inte sammanfaller speciellt ofta.

 

Vilka genrer jag läste 2019

Genrer är också något jag för statistik över mest för att jag tycker att det är intressant att se hur min läsning förändras över tid. 2019 utmanade jag mig själv att läsa mer grafiskt och jag hade även en månad då jag fokuserade på ungdomsböcker, vilket också märks på statistiken. Mindre spänning än vanligt och faktiskt också färre romaner.

Jämfört med 2018

Så här ser en längre trend ut:

En rimlig utmaning inför 2020 är att försöka läsa mer lyrik och kanske också återupptäcka dramatiken. Det är egentligen två genrer jag tycker mycket om, men läser allt för sällan. Troligen för att det är rätt krävande.

 

Böcker jag ser fram emot i januari

Jag avbryter utvärderingarna av 2019 tillfälligt och blickar framåt istället. Efter att ha gått igenom utgivningen för januari har jag kommit fram till en gedigen lista med böcker jag ser fram emot att läsa.

 

Betydelsen av kärlek, Helena Granström, Weyler förlag, 3 januari

De afghanska sönerna, Elin Persson, Bonnier Carlsen, 3 januari

Kungsbacka Ultras, Johan Espersson, Natur & Kultur, 3 januari

Tag och skriv! Natur & Kultur, 3 januari

Intill slutet vill jag vittna, Victor Klemperer, Norstedts förlag, 7 januari

Inte min dickpic, Linda Skugge, Brombergs förlag, 8 januari

Minns oss som nu, Anna Lönnqvist, LB-förlag, 8 januari

Min syster seriemördaren, Oyinkan Braithwaite, Lind & co, 9 januari

Här i världen, Gerda Antti, Albert Bonniers förlag, 10 januari

Norr om gryningen, Nuruddin Farah, Modernista, 10 januari

Än sjunger hon inga sånger, Susanne Fellbrink, Printz Publishing, 13 januari

Natt i Caracas, Karina Sainz Borgo, Albert Bonniers förlag, 14 januari

Männen i mitt liv, Sofia Rönnow Pessah, Wahlström & Widstrand, 14 januari

Bröderna tjej, Per Nilsson, Alfabeta, 15 januari

Evvie Drake börjar om, Linda Holmes, Lavender Lit, 16 januari

Lilo, Erik Hågård, Albert Bonniers Förlag, Albert Bonniers förlag, 17 januari

Mellan djävulen och havet, Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand, 20 januari

Allt jag vet om kärlek, Katja Timgren, Gilla Böcker, 21 januari

Medlöparna, Géraldine Schwarz, Albert Bonniers förlag, 21 januari

Om det inte vore för dig, Delphine de Vigan, Sekwa förlag, 21 januari

Nämn inte de döda, Christina Wahldén, Bokförlaget Forum, 22 januari

Frankissstein, Jeanette Winterson, Wahlström & Widstrand, 23 januari

Jag klyver er itu, Tamara Mivelli, Rabén & Sjögren, 24 januari

Krokodilens vändkrets, Jona Elings Knutsson, Albert Bonniers förlag, 24 januari

Sånger från hjärtat, Kasie West, Lavender Lit, 24 januari

Clara, Jens Lönneus, Historiska Media, 27 januari

Resenärerna, Regina Porter, Norstedts förlag, 27 januari

Roger och Rebecka, Karin Alfredsson, Bokfabriken, 28 januari

Mörkret inuti och fukten, Arazo Arif, Albert Bonniers förlag, 28 januari

Mammajournalerna, Helene Rådberg, Ordfront förlag, 30 januari

 

Min läsning 2019

Jag är ju en statistiknörd och har därför som vanligt satt samman en rad diagram om min läsning 2019. Totalt 146 böcker blev det och då har jag inte räknat de som jag bara läst för jobbet. Några kortare böcker har slunkit med i statistiken enligt devisen “en bok är en bok är en bok” men de typ 20 Novellix jag läst har ändå inte kommit med och inte heller de noveller ur samlingarna Nobeller och Fler Nobeller som jag läst stora delar av. Lite ologiskt kanske, men så blev det.

Goodreads berättar att jag läst totalt 39257 sidor och att den kortaste boken var #ThisPoemWillProvokeYou medan den tjockaste var På egen hand av Marian Keyes.

2018 läste jag 142 böcker, så jag håller en ganska jämn takt. Det är dock väldigt tydligt att jag var en mer sparsmakad läsare innan jag började blogga 2009 och att småbarnsåren var rätt tunga läsmässigt. Kan ni gissa när äldste sonen föddes?

Det är lätt att se när jag hade semester i år. De övriga månaderna ligger snittet på 11 böcker och betygssättningen i juni, Bokmässan och jobbstressen i september, samt november utan ork visar sig i sammanställningen. Så brukar det se ut.

 

Min bästa läsning 2019

Dags att börja sammanfatta läsåret 2019 och i år har jag försökt att koka ner de böcker jag läst till en hyfsat hanterbar lista bestående av 15 böcker, vilket är ungefär 10%. Alla böcker är inte utkomna 2019, men jag läste dem under året. Jag listar dem utan inbördes ordning.

Klubben (2019) av Matilda Gustavsson är en fantastisk bok om en rejäl skandal.

Normala människor (2019) av Sally Rooney är en roman om att växa upp och inte finna sig själv.

Nora eller Brinn Oslo brinn  (2018) av Johanna Frid blandar humor och allvar på en härligt sätt. Språket är dessutom fantastiskt.

Järtecken (2019) av Christoffer Carlsson är en spänningsroman med klass.

Vår älskade (2019) av Kamila Shamsie är en gripande bok om tre syskon.

Regnmannen (2019) av Jonas Karlsson är en charmig bok om Ingemar och en kran.

An American Marriage (2019) av Tayari Jones visar hur rasism påverkar rättssystemet.

Pachinko (2018) av Min Jin Lee är en fantastisk släktberättelse från Korea och Japan.

Skäl att fortsätta leva (2015) av Matt Haig. Viktigt och ärligt om ångest och depression.

Herravälde(2019) av Elin Olofsson är en fin skildring av en kvinna som försöker klara sig själv.

Skuggjägaren (2019) av Camilla Grebe är en riktigt bra spänningsroman.

Barnet: en sonettkrans (2019) av Olivia Bergdahl är en fantastisk diktsamling.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström skildrar gripande kvinnoöden.

Asymmetri (2019) av Lisa Halliday är en fantastisk bok i tre delar.

Kring denna kropp (2018) av Stina Wollter är så bra, så modig och så viktig.

Sammanställning av Århundradets kalender

I december har jag delat några kulturella höjdpunkter från de två decennier som gått av detta det 21:a århundradet. Många böcker, men också filmer, tv-serier och låtar som ligger mig varmt om hjärtat. Självklart har mycket bra fått väljas bort, men jag är ändå nöjd med mitt urval och önskar er trevlig läsning så här på juldagen.

1 december Ett litet liv av Hanya Yanagihara

2 december Gilmore Girls

3 december Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda

4 december Black Swan

5 december Busters öron av Maria Ernestam

6 december Chasing Pavement med Adele

7 december Fortfarande Alice av Lisa Genova

8 december The Good Wife

9 december Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

10 december Never let me go av Kazuo Ishiguro

11 december Be Mine! med Robyn

12 december Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid

13 december Ett rum i våra hjärtan

14 december Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

15 december Six feet under

16 december Fuck you med Lily Allen

17 december Jag är, jag är, jag är – Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell

18 december En oväntad vänskap

19 december Grey’s Anatomy

20 december Memorys bok av Petina Gappah

21 december Amélie från Montmartre

22 december Vitsvit av Athena Farrokhzad

23 december Paradisträdgården av Amy Waldman

24 december Håll ut med Bo Kaspers Orkester

 

Saknar du någon bok kan det vara så att jag skrivit om just den under tidigare julkalendrar. Du hittar dem här. Annan kultur kan ha tagits upp bland de kulturella minnen jag skrev om i somras. Dem hittar du här.

Ett läsprojekt om Nobelpriset och några litteraturpristagare

Ibland återanvänder jag arbetsområden som jag är nöjd med om som jag tror fungerar även med nuvarande klasser, men andra gånger vill jag jobba med något nytt som jag inte redan prövat. I år har jag läst Jack i helklass i Svenska 1 för första gången och i Svenska 3 har jag just genomfört ett läsprojekt med kortare texter skrivna av nobelpristagare i litteratur. Vi kommer att läsa hela romaner senare i kursen också (faktiskt har vi börjat med Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler) men just det här projektet handlade mer om allmänbildning än läsning egentligen. Målet var att eleverna skulle få veta mer om Nobelpriset i litteratur och dessutom få smaka lite på några av författarnas texter.

Som förberedelse läste jag kortare texter av flera pristagare, varav några nya för mig och valde ut några som jag trodde skulle passa mina elever. Eftersom mitt mål är att läsa texter av alla pristagare har förberedelserna för det här arbetsområdet verkligen varit ett exempel på hur jag som svensklärare faktiskt kan förena nytta med nöje.

Första texten vi läste tillsammans var en klassisk novell, nämligen “Berg som vita elefanter” av Ernest Hemingway som fick priset 1954. Jag läste novellen högt och eleverna fick sedan i par fundera kring frågeorden var, när, vilka och vad? Just vad som egentligen hände var det som stod i fokus. Vi pratade isbergsteknik och de fick beskriva vad som fanns över och under ytan. Det här är en novell som på ytan är enkel, men som var en utmaning för flera elever. Det finns en sannolik tolkning som de flesta också hittade och höll med om, men några hade svårt att läsa mellan raderna, eller hitta den dolda delen av isberget.

Novell nummer två var “Fadren” av Bjørnstjerne Bjørnson som fick priset 1903. Jag inledde med att berätta att jag själv tyckte om novellen när jag läste den, men att jag fortfarande funderade över vad som egentligen hände och vad slutet betyder. Elevernas uppgift var att först läsa novellen enskilt och fundera kring detta själva. Därefter fick de göra en Chambersanalys i grupper om 2-3 och dessutom fundera kring slutet, novellens teman och dess budskap. Jag var lite orolig att de skulle ge upp, då det verkligen finns väldigt många sätt att tolka novellen på, men det blev riktigt bra samtal i de mindre grupperna där de flesta verkligen närläste och försökte tolka det som stod. Frågor som kom upp var t.ex. Var är barnets mor?, varför vill fadern att sonen ska döpas ensam?, vad menade prästen när han sa att sonen var en välsignelse?, finns sonen på riktigt, eller är det en metafor för en mans förändring?, är han så ensam att han hittar på en son? Några fastnade i det religiösa temat och andra jämförde med Selma Lagerlöf och Kejsarn av Portugallien som också porträtterar en far som lever för sitt barn. Det blev en oväntat bra lektion.

Vi fortsatte med dikten “Vimmelkantig” av Wizlawa Szymborska från diktsamlingen Nära ögat från 1996. Den handlar om slumpen som gjorts oss till just den vi är och att vi hade kunnat tilldelas eller valt en annan dräkt i “naturens garderob”. En dikt fylld av bildspråk och metaforer, men ändå en ganska lättläst dikt om livet och hur det blev som det blev. Jag rekommenderar den och tycker att den leder till många fina samtal.

En lektion ägnades åt de svenska nobelpristagarna i litteratur, men fokus på Tomas Tranströmer. Det jag inte hade koll på var hur många av pristagarna som också satt i Svenska Akademien när de fick priset. Lite märkligt.

Vi lyssnade på, läste och analyserade två dikter av Tomas Tranströmer gemensamt. Först den klassiska “Romanska bågar” och därefter “C-dur”. Analysen gjordes utifrån Joakim Stenshälls (Riksteaterns) modell för scenkonst som kallas “En väv av tecken“. Första steget är att beskriva det man ser, eller i det här fallet det man hört och läst. Jag gick varvet runt och alla elever fick bidra med något de iakttagit. Det kunde handla om form, ordval, karaktärer eller diktjaget. Någon räknade helt enkelt raderna, andra såg upprepningar och/eller metaforer. De som ville fick säga pass, men de flesta valde att säga något. Dikten projekterades på white-boarden och jag kunde stryka under, ringa in och anteckna nyckelord utifrån deras kommentarer.

Steg två handlar om att tolka. Det kan handla om stämningen, känslor som väcks, betydelsen av ordvalen, hur situationen kan tolkas, vilka teman som texten innehåller, vilken betydelse dikten har och vad författarens budskap är. Här lät jag eleverna säga det de tänkte på rakt ut och det funkade fint. Ovanligt många bidrog, kanske för att de redan var inne i dikten efter den mer beskrivande delen.

Tredje och sista steget handlar om reflektion. Då går samtalet lite utanför texten och eleverna får associera, koppla och blanda in egna tankar, känslor och åsikter. De två sista stegen gick ihop lite, men samtalet flöt ändå på ganska bra. Ibland flikade jag in en följdfråga för att få analysen att gå djupare.

Speciellt samtalet kring “Romanska bågar” blev väldigt intressant. Vi fastnade i funderingar kring att vara färdig och om det är detsamma som att vara nöjd eller inte. Är det alltid en fördel att ständigt försöka utvecklas, eller skapar det stress?

Två noveller av Herta Müller “Kungen sover” och “Äppelträdet” blev underlaget till en lektion, tillsammans med Harold Pinters korta text “Spegeln”. Alla tre ur boken Fler Nobeller. Eleverna fick sitta i grupper om fyra och turas om att läsa texterna högt. Uppgiften de fick till Müllers texter var att dels fundera över symboliken som är väldigt tydlig speciellt i “Äppelträdet”, men också analysera hennes språk. Vi gjorde sedan en grammatisk analys av “Kungen sover” och det blev tydligt att den i princip bara innehöll huvudsatser och att nominalfraserna var väldigt enkla. Ändå upplevde eleverna att de fick tydliga beskrivningar och en bra bild av vad som hände. Att använda grammatisk analys för att sätta ord på hur en författare använder språket är något jag gör allt för sällan, men tänker att jag borde göra. Istället för den mycket oprecisa beskrivningen “språket känns hackigt” kunde vi tillsammans hitta ett mycket tydligare sätt att beskriva Müllers språk.

Herta Müller var nog den författare hittills som splittrade gruppen mest. Några absolut älskade hennes sätt att skriva och hur hon använde språket. En elev påpekade t.ex. att hon använde ordet “inte” på ett oväntat sätt och en annan tyckte om de många bibliska kopplingar i “Äppelträdet”.

Pinters text “Spegeln” är väldigt kort och eleverna enades till slut om att den nog ska ses som en monolog. Någon novell tyckte de i alla fall inte att det var och de uppfattade den inte heller som en dikt. Texten handlar om en man som ser sig själv i spegeln och inte känner igen sig själv. Han menar att han “bytt ansikte”, vilket ledde till intressanta samtal kring förändring.

Skolbiblioteket har köpt in ett antal av de noveller av Nobelpristagare som Novellix gett ut och dessa fick eleverna använda när de valde varsin författare att fördjupa sig i. Mest populära valet var Kazuo Ishiguro, följd av Tomas Tranströmer, Bob Dylan, Toni Morrison och John Steinbeck. Uppgiften var att läsa om “sin” författare och sedan presentera hen och någon/några av hens texter i liten grupp. Valet av en ganska enkel uppgift kom sig av att många av klassens elever varit borta då de deltagit i skolan cabaret. Det här var något de kunde fixa själva ganska enkelt och rent krasst var det inte heller någon katastrof att vissa inte hann. Jag är egentligen stenhård med att uppgifter ska göras och det i tid, men här fick jag helt enkelt välja bort strid.

Huvudexaminationen var istället en lyrikanalys. Lektionen innan analyserade eleverna dikter i par och själva provet skrevs i DigiExam. De dikter jag hade valt ut till övningslektionen var “Det är vackrast när det skymmer” av Pär Lägerkvist och “Slutet och början” av Wizlawa Szymborska och på provet fick de välja mellan att analysera  “Nocturne” av Tomas Tranströmer eller “Somliga gillar poesi” av Wizlawa Szymborska, två dikter som de (med 99% säkerhet) såg för första gången.

Alla läsprojekt behöver utvärderas och när jag ser tillbaka på det här är jag ändå ganska nöjd. Kanske hade jag kunnat välja ut några författare och djupdyka lite mer i deras texter och då fått djup, men å andra sidan förlorat bredden. Jag vet inte heller om jag kommer att behålla elevernas författarpresentationer om jag kör projektet igen, då det var mer av en praktisk lösning utifrån de förutsättningar jag hade just i år. Det som gjort mig glad är att de flesta av texterna faktiskt gått hem hos eleverna och vi har haft många intressanta samtal kring text. Nu återstår bara att läsa och bedöma lyrikanalyserna.

 

 

%d bloggare gillar detta: