På Kulturkollo fokuserar vi på nystart den här veckan och veckoutmaningen handlar om saker vi ser fram emot i höst.
Eftersom jag är en ganska lat person skulle jag gärna har sommarledigt några veckor till och hinna läsa fler av böckerna i min aldrig sinande TBR-hög. Jag gillar också värme mer än höstmörker. Samtidigt händer det en hel del trevliga saker under hösten, som jag inte vill vara utan.
Redan på lördag drar jag och Anna till Louisiana och besöker litteraturfestivalen där. Det är premiärbesök för mig och jag ser mycket fram emot det. Självklart bloggar jag under dagen.
Nästa stora händelse i höst är självklart Bokmässan i Göteborg. Det är bekvämt att den är på hemmaplan, men samtidigt är det svårt att hinna med vardag och fest samtidigt. I år har vi en studiedag inplanerad på torsdag, men fredagen har jag inte riktigt löst ännu. I vanliga fall hade jag kunnat ta ledigt, men just i år är det lite extra svårt.
Kultur jag ser fram emot är filmen Downton Abbey som har premiär i september. Jag är också spänd på att få veta vilka som får Nobelpriset i litteratur för 2018 och 2019. Det brukar avslöjas en torsdag i oktober.
När vardagen snurrar snabbt påminner jag mig själv om att det går att sno till sig små stunder av lugn.
Alldeles för sällan fikar jag till exempel för mig själv med en bok. Eller äter lunch ensam för den delen. När man, som jag, har ett väldigt socialt jobb och dessutom behöver mycket egentid är det egentligen den perfekta pausen. En lugn stund i sällskap av en bok och något gott. Kan det bli bättre?
Den här veckan firar Kulturkollo fem år, grattis till oss! Att blogga är absolut roligt och genom Kulturkollo (och enligt O för den delen) har jag fått vara med om saker som jag aldrig fått chansen till annars. Jag tänker till exempel på möten med författare som Ida Jessen, Jennifer Niven, Lise Tremblay och Kim Thúy. Vilka fantastiska kvinnor!
Bäst av allt är kanske ändå att få hänga med de sju andra kulturkollarna, som gått från trevliga bloggbekanta till goda vänner. Några gånger om året ses vi “på riktigt” och har (ofta rätt flamsiga) planeringsmöten där vi drar upp riktlinjer för de inlägg som ska skrivas de närmaste månaderna. Inte inläggen i sig förstås, utan de teman de ska handla om. När det gäller att föra in idéer till konkreta inlägg i vårt massiva planeringsdokument är vi lite olika snabba. Några behöver förbereda sig långt i förväg, medan andra skriver bäst under press gärna nattetid.
Vi är olika, men också väldigt lika. Självklart delar vi ett intresse för litteratur och övrig kultur, men framför allt är vi riktigt bra på att vara tillsammans utan krav på kravfyllt umgänge. Ett planeringsmöte betyder ofta en helg borta med rätt mycket egentid, men också tid för sällskap. Det är en kombination jag tycker mycket om. Det kravlösa gör att även den tröttaste bokbloggare orkar sig i väg till en på pappret intensiv helg.
Nästa möte blir på Bokmässan, men visst måste vi planera lite mer och lite längre töser?!
Sommaren har inte varit så aktiv på grund av läget i familjen just nu, men den har istället varit lugn och skön och jag har fått massor av lästid. Det betyder att jag redan nu hunnit läsa bok nummer 100. Det skedde igår kväll när jag läste ut Det bästa som hänt mig av Johanna Schreiber. Förra året nådde jag 100 böcker i början av september, medan det 2017 dröjde till i mitten av november.
Är det en tävling? Självklart inte, men att läsa är min passion och att hålla koll på det lästa är en del av min livsstil. Det finns massor av andra saker jag inte gör och ännu mer jag inte för statistik över.
Nu borde jag självklart göra en lista med årets bästa böcker, men den får ni vänta lite på. Jag förbereder däremot en lista med min bästa sommarläsning. Den kommer under nästa vecka.
PS. Tårtan på bilden är från 2016 när vi firade att sonen fyllde 10 och min morfar 90. DS.
Jag har visserligen listat böcker jag själv vill läsa i sommar, men här kommer en lista med böcker jag redan läst och rekommenderar er att läsa i sommar. De flesta finns i pocket om inte på svenska så på engelska. Många av dem är härligt somriga och lättsamma. Något i alla fall jag behöver på sommaren.
En helt vanlig familjav Mattias Edvardsson handlar om en dotter som misstänks för mord och är berättad utifrån tre familjemedlemmars upplevelser av situationen.
En ny tid av Ida Jessen är en fantastiskt fin och lågmäld bok om Lily och Vigand Bagge. Andra delen heter Doktor Bagges anagram och de ska absolut läsas tillsammans.
En sommar i Brighton av Lucy Dillon är somrig och fin och utspelar sig i en favoritstad.
Ett jävla solsken är Fatima Bremmers augustprisbelönade biografi om journalisten och äventyraren Ester Blenda Nordström. Mycket läsvärd!
Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce är en charmig bok som utspelar sig i slutet av 80-talet i Thatchers England.
Fyra dagar i Kabul av Anna Tell handlar om Amanda Lind som är på uppdrag i Afghanistan. Riktigt intressant och bra. Det följs av Med ont fördrivas som nyss kommit ut.
Himmelsdalen av Marie Hermansson är aktuell igen då den blivit tv-serie. Jag har inte sett serien, men älskade verkligen boken.
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är berättelsen om söner och pappor och hur de försöker förstå varandra.
På egen hand av Marian Keyes är lika bra som hennes tidiga böcker och en perfekt bok att läsa under semestern. Lättläst och underhållande, men också tänkvärd.
Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson är första delen i en serie om Sally på Österlen.
Vårt sommartema på Kulturkollo heter Dagens namn och vi planerar ett inlägg om dagen kopplat till namnsdagarna. Jag hade tydligen namnsdag 20 juni, något som jag absolut inte hade koll på själv, men i sommar tänker jag hålla bättre koll och skriva namnsdagsinlägg i alla fall några dagar. Vill ni ha ett sådant inlägg om dagen är det däremot Kulturkollo som gäller.
Dagens namn är David och Salomon, två namn som fick mina tankar att irra iväg åt olika håll.
Den förste David jag tänkte på var David Nicholls, författare till megasuccén En dag, som sedan försvann lite. Visserligen var hans Vien helt okej bok, men den kom på svenska redan 2014. Nu jag önskar mig en ny smaskig bok med lite mer feelgoodvibbar och gärna utan En dags hemska slut. Han kommer till Bokmässan i höst och ska framträda på den nya feelgoodscenen, vilket låter lovande.
När det gäller Salomon, så förflyttas jag till min barndom då jag läste en bibel för barn utgiven av Jehovas vittnen. Den var en gåva från en förälder till en av mammas elever och jag var helt besatt av framför allt bilderna i den. På en av de mest dramatiska stod den vise kung Salomo, eller någon av hans män och höll ett spädbarn i ena benet. Två kvinnor påstod att det var deras barn och kungen erbjöd sig att dela det och ge dem varsin halva. Den som istället gav bort barnet var självklart den riktiga modern. Jag drömde mardrömmar om bilden, men kunde inte låta bli att titta på den.
Jag tänker också på Salomons sång som var den första boken jag läste av Toni Morrison. En bok jag sträckläste och verkligen älskade.
Äntligen semester! Jag ser fram emot en lång sommar med mycket lästid. Ganska ofta glömmer jag bort böcker som jag egentligen vill läsa och därför gör jag en lista med böcker jag (kanske) läser i sommar:
Resan till Eastbourne med omnejd gick i systrarna Stephens fotspår. Eftersom deras sommarhus ligger nära, men ändå är lite kluriga att ta sig till, blev det ett hus om dagen i dagarna två. Vi hade också planerat en Bloomsbury-promenad i London, men den satte regnet stopp för. Det får bli nästa gång.
Till Virginia och Leonard Woolfs hur Monk’s House går det att ta tåget från Eastbourne till Lewes och därifrån till den lilla tågstationen Southease. Från stationen är det en vacker och lagom lång promenad till huset i den lilla byn Rodmell. Jag och Anette var där även förra året, men då gick inte tågen och vi tog oss från Lewes till Rodmell liftandes. Då blommade magnolian och alla vårens lökar, men nu var trädgården fylld av en massa vackra sommarblommor. Även om det var andra gången jag såg huset och Virginias skrivarstuga i trädgården, kändes det lite högtidligt att faktiskt få besöka den plats där hon levde och skrev.
Virginia Woolfs skrivarstugaSkrivbordet står fortfarande kvar
Vanessa Bell och Duncan Grant bodde i huset Charleston från 1916 och det går att promenera mellan de två husen. 1939 flyttade även Clive Bell dit. Vanessa bodde där till sin död 1961 och Grant tills även han avled 1978. I huset hade de varsitt stort rum och när Clive Bell flyttade in och krävde rummet på andra våningen som tidigare varit Vanessas rum, blev hennes tillflykt istället på nedervåning där också hennes ateljé låg. Efter att ha besökt huset tycker jag allt att hon drog vinstlotten. Även ekonomen Manyard Keynes hade ett eget rum i huset.
Charleston Farmhouse
Charleston är mer av ett välordnat turistmål än Monk’s House med ett närliggande galleri och en restaurang i anslutning. Kanske tyckte jag att känslan i Monk’s House var mer autentisk, men jag är glad över att också ha besökt Charleston. Jag gillar också konceptet som båda husen har med guider som står i ett rum och berättar om just det. På vardagarna går det att gå mer traditionella guidade turer på Charleston, men jag är väldigt nöjd över att vi var där en söndag, då det går att vandra runt i sin egen takt.
Sommar betyder lästid för mig. Först behöver jag varva ner och sova ikapp, men sedan ägnas mycket tid åt just att förbättra lässtatistiken. Inledningsvis blir det enkla och lättsmälta böcker för att komma igång, men därefter brukar jag ha tid för de böcker jag inte haft ork att läsa under våren. Någon klassiker brukar också slinka ner, men i år har jag ingen tydlig plan för hur just den delen av läsningen ska se ut.
Egentligen borde det skrivas ut lästid på recept, precis som man nu ordinerar motion. För mig är det otroligt viktigt att orka fokusera på bara en sak och därmed uppnå ett fokus som jag aldrig får när jag är stressad. Härmed ordinerar jag mig själv daglig lästid. Det blir fint!
Det är lätt att tro att jag inte gör något annat än att köpa böcker och ja, sex böcker under lika många dagar i Eastbourne och London är ganska mycket. Jag skulle bara vilja att ni tänker lite på alla böcker jag faktiskt INTE köper. Här är till exempel några av de väldigt många böcker jag inte hade med mig hem från resan.
Jag köpte till exempel inte The Corfu Trilogyav Gerald Durell, utan nöjer mig med att se tv-serien.
Buy one get one half price lockade verkligen, liksom titeln The Queen of Bloody Everything, men jag köpte ändå inte Joanna Nadins bok eller ens någon på (just det) bordet.
Jag vill verkligen läsa Elly Griffiths nya stand alone The Stranger Diaries, men gissa vad, jag köpte den inte. Och då står den ändå ganska högt upp på min vill-läsa-lista.
