enligt O

Tankar från en bokberoende

Månad: oktober 2018 (Sida 1 av 4)

Nervkittlande november

Jag hade först tänkt läsa nobelpristagare i november, men insåg att jag inte kommer att orka. Istället blir det spänning som tema under månaden, inte bara deckare, utan också andra böcker som kan anses väcka rädsla, obehag och/eller andra starka känslor.

Jag tänker bland annat på de nominerade till Årets bästa svenska och översatta kriminalroman, där jag bara läst en i varje kategori och andra olästa böcker i hyllan.

Det skulle kunna bli så att jag läser följande böcker:

Darktown, Thomas Mullen

Profetens vinter, Håkan Östlundh

Innanför murarna, Maria Ernestam

Skendöda, Louise Boije af Gennäs

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg

Den rätta tiden för en kula i hjärtat, Un-Su Kim

Jag släpper dig aldrig, Petra Holst

Den brinnande flickan, Claire Messud

Hantverkaren, Sharon Bolton

Familjen i huset bredvid, Sally Hepworth

En främling i mitt hus, Shari Lapena

100 bra böcker från 2000-talet enligt O

I torsdags publicerade jag en lista med böcker som en grupp amerikanska kritiker ansåg vara århundradets bästa hittills. Den enda nordiska titel som tog sig in på listan var Knausgårds Min kamp, som jag rent objektivt kan förstå är stor litteratur, men som jag aldrig haft någon önskan att läsa.

Självklart måste jag göra en egen lista, en som med all säkerhet blir ännu mer subjektiv än den som Vulture Magazine tog fram. Mitt läsande styr mitt urval och jag har valt att bara ta med böcker jag läst. Vissa skulle kunna ses som objektivt bra, om litteraturpriser och/eller popularitet gör en bok bra. Min lista har dessutom en rätt rutten könsbalans, till kvinnornas fördel och jag är inte så himla bättre på att undvika det etnocentriska än Vulture Magazines grupp. Det är helt enkelt en samling böcker som jag tycker om. Jag har inte placerat böckerna i ordning, det vore alldeles för svårt.

På Vultures lista samlas skönlitteratur i olika former med sakprosa. På min finns nästan bara skönlitteratur, men några självbiografier och biografier har fått slinka med. Några titlar har min lista gemensamt med originallistan. Jag börjar med dem. Andra finns med på min Topp 100 som reviderades i somras. Vissa finns inte med på någon lista, men är ändå väldigt bra. Vissa kanske var fantastiska när de kom, för att de var så annorlunda då, men har nu fallit lite i glömska. Andra kommer alltid att vara fantastiska.

Här finns i alla fall 100 bra böcker från 2000-talet enligt O:

  1. Never let me go, Kazuo Ishiguro, 2005
  2. Neapelkvartetten, Elena Ferrante, 2011-2015
  3. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth, 2004
  4. Billy Lynn’s long halftime walk, Ben Fountain, 2012
  5. Sju årPeter Stamm, 2010
  6. The hate u give, Angie Thomas, 2017
  7. När kejsaren var gudomlig, Julie Otsuka, 2002
  8. Den ovillige fundamentalisten, Mohsin Hamid, 2007
  9. Ghana must go, Taiye Selasi, 2014
  10. Ett nytt land utanför mitt fönster, Theodor Kallifatides, 2001
  11. Stål, Silvia Avallone, 2010
  12. Hur man botar en fanatiker, Amos Oz, 2004
  13. Flickan och skulden, Katarina Wennstam, 2002
  14. Vi är alla helt utom oss, Karen Joy Fowler, 2013
  15. Den drunknadeTherese Bohman, 2010
  16. Presidentens hustru, Curtis Sittenfeld, 2008
  17. Jag ger dig solen, Jandy Nelson, 2014
  18. Lasermannen En berättelse om Sverige, Gellert Tamas, 2002
  19. Den vita staden, Karolina Ramqvist, 2015
  20. Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson, 2014
  21. De förklädda flickorna i Kabul, Jenny Nordberg, 2014
  22. Allt jag inte minns, Jonas Hassen Khemiri, 2015
  23. Memorys bok, Petina Gappah, 2015
  24. Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson, 2009
  25. Vitsvit, Athena Farrokhzad, 2013
  26. Det är bara gudarna som är nya, Johannes Anyuru, 2003
  27. Jag, En, David Levithan, 2012
  28. Mississippi, Hillary Jordan, 2008
  29. Frälsningsarmén, Abdellah Taia, 2006
  30. Vända hem, Yaa Gyasi, 2016
  31. Prins Charles känsla, Liv Strömquist, 2010
  32. Efter attentatet, Yasmina Khadra, 2006
  33. Paradisträdgården, Amy Waldman, 2011
  34. Busters öron, Maria Ernestam, 2006
  35. Tillsammans är man mindre ensam, Anna Gavalda, 2004
  36. Kärlek, vänskap, hat, Alice Munro, 2001
  37. Varför vara lycklig när du kan vara normal?, Jeanette Winterson, 2013
  38. En halv gul sol, Chimamanda Ngozi Adichie, 2006
  39. Vi, Kim Thùy, 2001
  40. Wylding HallElizabeth Hand, 2015
  41. Igelkottens elegans, Muriel Barbery, 2009
  42. Kärlekens geografi, Nina Bouraoui, 2010
  43. Sharp Objects, Gillian Flynn, 2006
  44. No och jag, Delphine de Vigan, 2009
  45. Ett litet liv, Hanya Yanagihara, 2015
  46. Fortfarande Alice, Lisa Genova, 2007
  47. Allt som återstår, Elin Boardy, 2012
  48. Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò, 2017
  49. Den perfekte vännen, Jonas Karlsson, 2009
  50. Varje dag är tjuvens dag, Teju Cole, 2007
  51. Kärlekens fyra årstider, Grégoire Delacourt, 2016
  52. Pojkarna, Jessica Schiefauer, 2011
  53. Svalornas lek, Zeina Abirached, 2010
  54. Morgon i Jenin, Susan Abulhawa, 2006
  55. Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist, 2004
  56. Svinalängorna, Susanna Alakoski, 2012
  57. En man som heter Ove, Fredrik Backman, 2012
  58. En bön för de stulna, Jennifer Clement, 2012
  59. Att föda ett barn, Kristina Sandberg, 2010
  60. Hausfrau, Jill Alexander Essbaum, 2015
  61. Torka aldrig tårar utan handskar, Jonas Gardell, 2012-2013,  (hela trilogin)
  62. Asfaltsänglar, Johanna Holmström, 2013
  63. Vad jag älskade, Siri Hustvedt, 2004
  64. En del av mitt hjärta lämnar jag kvar, Diana Janse, 2010
  65. Hey Princess, Mats Jonsson, 2011
  66. Kärlekens historia, Nicole Krauss, 2005
  67. Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats, Eli Levén, 2010
  68. Vi ses på Place de la Sorbonne, Justine Lévy, 2011
  69. Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm, 2012
  70. Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis, 2015
  71. How to be a woman, Caitlin Moran, 2011
  72. En gåtfull vänskap, Yoko Ogawa, 2003
  73. Väldigt sällan fin, Sami Said, 2012
  74. Persepolis, Marjane Satrapi, 2000
  75. Jag är allt du drömt, Ali Smith, 2006
  76. Niceville, Kathryn Stockett, 2009
  77. Berättelser från yttre förortenShaun Tan, 2012
  78. En dag ska jag skriva om den här platsen, Binyawanga Wainaina, 2015
  79. När gud var en kanin, Sarah Winman, 2011
  80. Och i Wienerwald står träden kvar, Elisabeth Åsbrink, 2011
  81. Tretton skäl varför, Jay Asher, 2007
  82. Människoätande människor i Märsta, Aase Berg, 2009
  83. Engelsforstrilogin, Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, 2011-2013
  84. Hägring 38, Kjell Westö, 2013
  85. Mig äger ingen, Åsa Linderborg, 2007
  86. Berlinerpopplar, Anne B Ragde, 2004
  87. Mocka, Tatiana de Rosnay, 2017
  88. Tusen strålande solar, Khaled Hosseini, 2007
  89. Du försvinner, Christian Jungersen, 2014
  90. Det eviga folket är inte rädda, Shani Boianjiu, 2013
  91. Tigern i Galina, Téa Obreht, 2009
  92. En ny tid , Ida Jessen, 2015
  93. Stopptid, Juli Zeh, 2014
  94. Gryningsfeber, Péter Gárdos, 2010
  95. Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian, Sherman Alexie, 2007
  96. Litet land, Gaël Faye, 2016
  97. Comedy Queen, Jenny Jägerfeld, 2018
  98. Brun flicka drömmer, Jacqueline Woodson, 2014
  99. Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell, 2017
  100. Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, 2014

 

Vilka böcker skulle återfinnas på din lista? Har vi några favoriter vi delar? Är det några böcker du älskar som saknas på listan?

 

Photo by Aaron Burden on Unsplash

Planer för läslovet

Eleverna har lov den här veckan. Jag har det inte. I mina elevers planering står det “läslov” och jag hoppas att några tar mig på orden. Trots att jag inte har någon ledig vecka är veckor när eleverna inte är på plats alltid lite lugnare och jag har planerat in en del läsning i mitt arbete.

Jag använder ofta noveller i undervisningen, som hela eller delar av läsprojekt. Ofta det senare. Just nu jobbar mina ettor med novellanalys och jämförelse av teman, motiv och budskap och läser då totalt fem olika noveller som de jobbar med på olika sätt. Vi har analyserat tillsammans, både utifrån Chambers analysmall och en mer traditionell med t.ex. berättarperspektiv, tidsperspektiv, teman, motiv, bildspråk och budskap. De har fått förbereda sig enskilt och sedan arbeta vidare i grupp och det som återstår är ett gruppsamtal där de gemensamt ska analysera en novell och ett prov där de får en novell som de ska analysera enskilt under ett lektionspass.

Tvåorna läser Lagerlöf (eller ska egentligen börja efter lovet, men böckerna är lånade) och där ska jag försöka hitta fler kortare texter att komplettera med för att gemensamt kunna diskutera t.ex. språk och stil. Vi har redan jobbat med “Julklappsboken” och jag har tänkt att hinna läsa “Spökhanden” och gärna någon mer. Jag märkte nämligen förra gången jag körde det här läsprojektet att eleverna behövde lite mer stöd, både i att koppla böckerna de läste till författarens liv och samtid och rent språkligt.

Treorna lånade böcker i tisdags och det är andra gången jag genomför projektet om “Världslitteratur” och att upptäcka världen genom litteratur. I år startade vi i Factfulness och ska även prata lite Maslow. I Samhällskunskapen har de arbeta mer med Gapminder och fördelningspolitik. Även i detta läsprojekt vill jag förändra och lägga till titlar i min novellista. Dels för att eleverna i denna klass redan läst ”Stjärnklart” av Chiep Kim Héang, men också för att jag tycker att det är roligt att hitta nya texter. För eleverna spelar det ju ingen roll om min undervisning ser exakt likadan ut från år till år, men själv skulle jag bli otroligt uttråkad om jag inte förändrade och justerade innehållet i kurserna. Båten av Nam Lee är en av de böcker jag ska försöka hitta något bra och passande i.

Så långt är det jobbrelaterad läsning, men jag har faktiskt några extra dagar ledigt och även om rättningshögarna är massiva tänker jag faktiskt låta dem ligga till sig en vecka. Det dör ingen av.

Istället ska även jag ta lite läslov och det finns hur många böcker som helst som jag skulle vilja hinna läsa. Jag skulle vilja läsa ut Grejen med ordföljd av Sara Lövestam, fortsätta med Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, som jag ännu inte riktigt fastnat i, men vill läsa. Jag vill också hinna läsa ut Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell, som jag läst till och från i mer än en månad nu. Sedan har jag The Witch Elm av Tana French i min Kindle och den vill jag VERKLIGEN läsa. Detsamma gäller den avslutande delen av Jenny Hans trilogi om Lara Jean Nu och för alltid, Lara Jean.

Det kommer att bli ett bra läslov!

 

Photo by Paige Cody on Unsplash

Vikten av att bli en läsare

Varje år när jag tar emot nya ettor brukar jag fråga dem om läsning. Få läser regelbundet, men de som gör det läser massor. De flesta har någon bok de gillat och nästan alla brukar fixa den gemensamma läsningen i skolan. Jag försöker göra läsning till ett samtalsämne i vardagen och ger ofta tips på böcker jag just läst. Vägen från att läsa en och annan bok till att faktiskt bli en läsare är dock lång. Dessutom är det tydligt att de som är läsare “på riktigt” nästan uteslutande är tjejer. Det är utan tvekan en av anledningarna till att betygsglappet mellan killar och tjejer ökar.

Emma Lejsne twittrade om pojkars läsning och länkade till sin text i Sydsvenskan. En text som tyvärr är låst, men ämnet är viktigt. Läsande förebilder är viktiga, att föräldrar (inte bara mammor) läser för sina barn är viktigt.

Kanske är det så att vi underskattar pojkars läsning, som forskaren Stig-Börje Asplund påstår i den här intressanta artikeln, men klart är trots allt att det är viktigt att all läsning av skönlitteratur inte läses i skolan och därmed förknippas med tvång. Nu är det läslov och ett perfekt tillfälle att sticka till ungarna därhemma en bok eller två.

Föräldrar, och då främst pappor, kika gärna på min lista med boktips för ungdomar.

Böcker med killar i huvudrollen är till exempel:

Gul utanpå av Patrik Lundberg

Ta det som en man, Hampus Nessvold

Personer du kanske känner av Jay Asher & Carolyn Mackler

Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn

Jack av Christina Lindström

Onanisterna av Patrik Lundberg

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad

Finns det björkar i Sarajevo?, Christina Lindström

Andra böcker som kan funka är:

En sekund i taget av Sofia Nordin (dystopisk serie bestående av 4 böcker)

Störst av allt av Malin Persson Giolito

Slutet av Mats Strandberg

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

Björnstad av Fredrik Backman

Mina ungar plöjer fantasy och tycker om serierna 

Spejarens lärling av John Flanagan

Percy Jackson av Rick Riordan

Magnus Chase av Rick Riordan

 

 

Photo by Picsea on Unsplash

En droppe midnatt på scen

Igår såg jag och maken Jason Diakité med bandet Damn och fantastiska sångerskan Mira Palme på Draken i Göteborg. Föreställningen En droppe midnatt bygger på boken med samma namn och berättar historien om Diakités sökande efter sina rötter i South Carolina. Han berättar om mellanförskapet som skapats av att vara halvt svart och halvt vit, halvt amerikan och halvt svensk. Hur kampen för att höra till och bli som andra påverkat hans uppväxt och fortfarande gör det. Tills han landade i att han kan vara både svart och vit, både svensk och amerikan. Inte halv, utan dubbel.

De lågmälda och eftertänksamma berättande avsnitten varvas med musik som svänger rejält. Dessutom förstärker animationerna i bakgrunden både text och musik. Det ger en helhet som liksom Diakité är både och. Sorglig och upplyftande på samma gång. Dubbel. Nu påminns jag om att läsa vidare i boken jag påbörjade i somras och glömde bort. Eller så kanske jag ska börja om. Jag tror att det kanske är bäst.

 

Ode till Stockholm Literature

Facebook påminner mig om att jag igår för fem år sedan såg Chimamanda Ngozi Adichie invigningstala på Stockholm Literature. En av mina största litterära idoler. Jag var tagen.

Samma år upptäckte jag författare som Teju Cole och Taiye Selasi. Den förstnämnda påpekade hur fantastiskt det var att medverka på en litteraturfestival med flera andra författare med rötter i Afrika, utan att festivalen i fråga hade afrikansk litteratur som tema.

Det har alltid gått att hitta trådar som flätar samman de olika gästerna på Stockholm Literature, men det övergripande temat har varit bra och viktig litteratur. Författare som skrivit böcker som betyder något.

Jag har lyssnat till tal av bland andra Binyawanaga Wainana, Aminatta Forna och Mohsin Hamid. Fantastiska uppläsningar av Carol Ann Duffy och Taiye Selasi. Jag har upplevt spännande och oväntade samtal mellan människor, där de liksom Petina Gappah och Jason Diakité pratar så mycket att de nästan glömmer bort såväl moderator som publik. Eller har så roligt, som Hiromi Ito och Martina Montelius hade i ett av de galnaste samtal jag lyssnat till. Ibland har samtalen kring språk varit centrala, som när Ngugi wa Thiong’o  och Sjón talade om sin kärlek till de isländska sagorna och det faktum att Island, med sin blygsamma befolkning, bjuder sina invånare på översatt litteratur från hela världen, medan många som talar ett mycket större afrikansk språk inte kan läsa någonting på sitt modersmål. Andra har talat om flykt och utanförskap, som Hakan Günday och Jamaica Kincaid. Många är de författare som jag kanske inte hade känt till och än mindre läst något av, vore det inte för några dagar på Moderna museet varje år. Fem år.

Det var med sorg jag tog emot budskapet om den inställda festivalen 2018. Det skull bli ett uppehåll ett år sa de. De skulle komma tillbaka. Nu är jag rädd att det inte blir så. Smal kultur säljer inte. En festival med få, långa samtal för en publik bestående av mer eller mindre gråhåriga kulturtanter bär sig inte. Jag önskar att det inte vore så.

Jag saknar att gå från jobbet på fredagen, ta tåget upp till Stockholm och bo på hotell. Jag saknar att träffa Anna lite extra och att också få chansen att träffa andra bloggare. Jag saknar att svära lite över det omständliga biljettsystemet och att bussarna inte går så ofta till Moderna museet. Men mest saknar jag den kreativa miljön och de spännande samtalen. Hösten blir fattigare utan Stockholm Literature.

Om jag får som jag vill är det just en paus i år. Då sitter jag och Anna på tåget till Stockholm om ett år igen. Jag vågar inte tro på det, men hoppet lever.

Nominerade till Årets bästa kriminalroman 2018

Igår avslöjades de nominerade till Svenska Deckarakademins priser för Årets bästa svenska och översatta kriminalroman 2018.

De nominerade är följande:

Årets bästa svenska kriminalroman

Vintereld, Anders de la Motte, Forum (påminner mig om att jag MÅSTE läsa något av honom snart)

Det som göms i snö, Carin Gerhardsen, Bookmark Förlag (ny serie som jag vill läsa)

Silvervägen, Stina Jackson, Albert Bonniers förlag (mycket bra debut)

De vänsterhäntas förening, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag (vill läsa)

Tre timmar, Anders Roslund, Piratförlaget (en författare jag tappat bort)

 

Årets bästa till svenska översatta kriminalroman

Hantverkaren, Sharon Bolton, översättning: Åsa Brolin, Modernista (vill läsa)

De försvarslösa, Kati Hiekkapelto, översättning: Marjut Hökfelt, Modernista (del ett var mycket bra)

Darktown, Thomas Mullen, översättning: Claes Göran Green, Historiska Media (väntar på plattan)

Macbeth, Jo Nesbø, översättning: Per Olaisen, Wahlström & Widstrand (vill läsa)

Vaggvisa, Leïla Slimani, översättning: Maria Björkman, Natur & Kultur (mycket bra)

I väntan på slutet

Slutet av Mats Strandberg utspelar sig några veckor innan jordens undergång. Kometen Foxworth är på väg mot jorden och eftersom människorna inte lever i någon actionfilm, finns det inga superborrare som kan ge sig ut i rymden och klyva den. Ingen behöver spekulera kring huruvida undergången kommer eller inte, alla vet att den gör det. Eller ja, de flesta i alla fall. Det finns några kometförnekare, som är säkra på att all panik är överdriven. Och så finns de som vill förtränga att slutet är nära, för att orka leva vidare ens en dag. Men de flesta vet att de snart ska dö. Det är fyra veckor och fem dagar kvar.

I  världen som snart inte finns mer bor Simon. Han är 17 år och borde ha hela livet framför sig, men så är det alltså inte. Planen är då att leva så gott det går den tid som är kvar. Han ska hänga med sin flickvän Tilda och ta vara på varje minut. Så blir det inte, då hon vill leva sina sista veckor på ett helt annat sätt. Som så många andra försöker hon döva smärtan med alkohol och droger. Någon mysig tvåsamhet är inte det hon vill prioritera.

Parallellt med Simons berättelse får vi läsa vad Lucinda skriver i appen TellUs, där människors historier sparas och  förhoppningsvis kan läsas av någon annan, någongång, någonstans. Hennes inlägg är fulla av funderingar över livet och döden, vackra, ärliga och ofta smärtsamma att läsa. Lucinda har levt med döden vid sin sida länge och har bestämt sig för att avsluta sin cancerbehandling eftersom döden ändå kommer oavsett vad hon gör. Innan hon blev sjuk simmande hon tillsammans med Tilda och tillhörde samma umgängeskrets som Simon. Nu vågar hon sig ut i livet igen, för en sista chans att leva det i alla fall nästan fullt ut.

Karaktärerna i Slutet är så fint gestaltade. Genom Simon får vi lära känna hans mammor, som separerat och nu försöker hitta tillbaka till varandra. Stina, som är präst, har bråda dagar då många behöver stöd i sin sorg och rädsla. Den som berör mig mest är kanske systern Emma som är gravid och inte riktigt vill tänka tanken att hon aldrig kommer att hinna se sitt barn. Det gör ont att läsa om dem, men det är värt varenda tår. Strandberg är skicklig på att skapa trovärdiga och relaterbara karaktärer, som trots att de befinner sig i en extrem miljö känns väldigt vanliga. Det är kanske det som gör det extrema så trovärdigt.

Strandberg säger i intervjuer att han skrev Slutet för att hantera sin klimatångest och visst finns det en tydlig parallell mellan människans förmåga att förtränga det farliga med kometen och med miljöförstöringen. Det är som när Lucinda och Simon åker tåg och funderar över hur allt kan se så normalt ut när katastrofen är så nära och Lucinda påpekar att det var samma med miljöförstörelsen, att människorna inte ville förstå eftersom allt såg ut som vanligt. Det spelade ingen roll att isarna smällde långt bort, när allt såg ut som vanligt utanför fönstret. Med sommaren i färskt minne kan vi konstatera att det inte ens spelar någon roll att det faktiskt ser annorlunda ut, för så fort det är över glöms det bort. Någonstans måste vi fundera på om vårt sätt att hantera klimatångest verkligen är så himla lyckat. Syns inte, finns inte som strategi är liksom sådär. Det är inte så att vi träffas av en komet, men vi kanske borde tänka att den är på väg.

Jag tyckte jättemycket om Slutet och berördes så av människornas öde. Just greppet att räkna ner till den undergång som är oundviklig påminner mig om en av mina favoritdystopier På stranden av Nevil Shute, där hotet är ett moln av strålning. På samma sätt som Shute har Strandberg ett lågmält och nästan sakligt sätt att beskriva katastrofen. Känslorna väcks inom karaktärerna och förflyttas till mig som läsare. Det är skickligt och snyggt gjort.

2000-talets bästa böcker?

I SvD finns en lista med 2000-talets bästa böcker, enligt Vultur Magazine då, som kontaktat ett gäng kritiker för att få fram en lista. Självklart i princip bara titlar från den engelskspråkiga världen, med några få undantag. I artiklen från Vultur Magazine påpekas också att varje lista självklart blir godtycklig. Ändå är det intressant att se vad andra väljer.

Följande böcker finns med på listan. De fetade titlarna har jag läst, liksom något av de fetade författarna. De med asterisk efter vill jag läsa.

1. Den siste samurajen, Helen Dewitt, 2002

2. Tillrättalägganden, Jonathan Franzen, 2001

3. Never let me go, Kazuo Ishiguro, 2005

4. How should a person be?, Sheila Heti, 2010

5. Min fantastiska väninna, Elena Ferrante (2011-2015) (hela kvartetten finns med)

6. Astronauterna, Maggie Nelson, 2015

7. 2666, Roberto Bolaño, 2008

8. The Sellout, Paul Beatty, 2015

9. Konturer, Rachel Cusk, 2014* (hela trilogin finns med)

10. Försoning, Ian McEwan, 2001*

11. Ett år av magiskt tänkande, Joan Didion, 2005*

12. På väg från Atocha, Ben Lerner, 2001

13. Eldkastarna, Rachel Kusher, 2013

14. Erasure, Percival Everett, 2001

15. Middlesex, Jeffrey Eugenides, 2002*

16. Plattform, Michel Houellebecq, 2002

17. Do everything in the dark, Gary Indiana, 2015

18. Den kända världen, Edward P. Jones, 2003

19. Konspirationen mot Amerika, Philip Roth, 2004

20. Skönhetens linje, Alan Hollinghurst, 2004

21. Veronica, Mary Gaitskill, 2004*

22. Vägen, Cormac Mccarthy, 2006

23. Ooga Booga, Frederick Seidel, 2006

24. Oscar Waos korta förunderliga liv, Junot Diaz, 2007

25. Wolf Hall, Hilary Mantel, 2009

26. Besatta, Elif Batuman, 2010

27. Particular sadness of lemon cake, Aimee Bender, 2010*

28. Mr. Fox, Helen Oyeyemi, 2011

29. Andra liv än mitt eget, Emmanuel Carrère, 2011

30. Zone one, Colson Whitehead, 2011

31. Gone girl, Gillian Flynn, 2012

32. Swing time, Zadie Smith, 2012*

33. White girls, Hilton Als, 2013

34. Min Kamp, Karl Ove Knausgård, 2013

35. Steglitsan, Donna Tartt, 2013*

36. Avd. för grubblerier – Jenny Offill, 2014*

37. All my puny sorrows, Miriam Toews, 2014

38. Medborgare: En amerikansk dikt, Claudia Rankine, 2014

39. Black and blur, Fred Moten, 2017–2018

40. Amazing adventures of Kavalier and ClayMichael Chabon, 2000

41. Bärnstenskikaren, Philip Pullman, 2000

42. True history of the Kelly gang, Peter Carey, 2001

43. Makens skönhet : en fiktiv essä i 29 tangos, Anne Carson, 2001

44. Berättelser om brinnande kärlek, Louise Erdrich, 2001

45. Austerlitz, WG Sebald, 2001

46. Ficktjuven, Sara Waters, 2002*

47. The time of our singing, Richard Powers, 2002

48. Book of salt, Monique Truong, 2003*

49. Mortals, Norman Rush, 2003

50. Home land, Sam Lipsyte, 2003

51. Oblivion: stories, David Foster Wallace, 2004

52. Honored guest, Joy Willams, 2004

53. Ensamhetens vinIrène Némirovsky, 2004

54. The sluts, Dennis Cooper, 2004

55. Bön för Tjernobyl, Svetlana Aleksijevitj, 2005*

56. Magic for beginners, Kelly Link, 2005

57.The afterlife, Donald Antrim, 2006

58. Winters bone, Daniel Woodrell, 2006

59. Kråkornas herre, Ngugi wa Thiong’o, 2006

60. American genious, Lynne Tillman, 2006

61. Eat the document, Dana Spiotta, 2006

62. Harry Potter och de vises sten, J K Rowling, 1997 (hela serien)

63. Sleeping it off in Rapid City, August Kleinzahler, 2008

64. Den vita tigern, Aravind Adiga, 2008

65. The Lazarus project, Aleksandar Hemon, 2008

66. Hemma, Marilynne Robinson, 2008*

67. Fine just the way it is, Annie Proulx, 2008*

68. Scener ur ett liv i provinsen, trilogin  (har läst 2 av 3)– JM Coetzee, 1997–2009

69. Notes from no man’s land, Eula Biss, 2009

70. Spreadeagle, Kevin Killian, 2010

71. Super sad true love story, Gary Shteyngart, 2010

72. Sju år, Peter Stamm, 2010

73. Känslan av ett slut, Julian Barnes, 2011

74. IQ84, Haruki Murakami, 2011

75. Gentrification of the mind, Sarah Schulman, 2012

76. Billy Lynn’s long halftime walk, Ben Fountain, 2012

77. Capital, John Lanchester, 2012

78. MaddAddam-trilogin: Oryx och Crake, Syndaflodens år, MaddAddam – Margaret Atwood, 2003-2013*

79. Definitionen av liv, Anthony Marra, 2013

80. Taipei, Tao Lin, 2013

81. Men we reaped, Jesmyn Ward, 2013

82. Family life, Akhil Sharma, 2013*

83. How to be both, Ali Smith, 2014*

84. En kort krönika om sju mord, Marlon James, 2014*

85. Preparation for the next life, Atticus Lish, 2014

86. The sympathizer, Viet Thanh Nguyen, 2014*

87. The light of the world, Elizabeth Alexander, 2015

88. The broken Earth-trilogin, N K Jemisin, 2015–2017

89. Det som tillhör dig, Garth Greenwell, 2016

90. Collected novels & poems, Albert Murray, 2016

91. The needle’s eye: Passing through youth, Fanny Howe, 2016

92. Ghachar Ghochar, Vivek Shanbhag, 2017

93. The hate u give, Angie Thomas, 2017

94. All grown up, Jami Attenberg, 2017

95. The best we could do, Thi Bui, 2017*

96. Tell me how it ends, Valeria Luiselli, 2017

97. Priestdaddy, Patricia Lockwood, 2017

98. Red clocks, Leni Zumas, 2018

99. The largesse of the sea maiden: Stories, Denis Johnson, 2018

100. Asymmetry, Lisa Halliday, 2018

Huset på Cap Corse

Huset på Cap Corse av Emma Piazza kan vara en av de absolut märkligaste böcker jag läst. Det jag trodde skulle vara någon slags utvecklingsroman om en kvinna som söker sina rötter visade sig vara en actionfylld historia om hämnd och ond bråd död. Kanske var det också därför jag hade svårt att ta mig igenom den.

Första gången jag började läsa Piazzas bok gav jag upp ganska snabbt. Jag gav den en ny chans och läste till och med om de sidor jag läst. Den här gången fastnade jag inledningsvis, men sedan blev det för rörigt och för knäppt och jag lade boken på is igen. Tredje gången gillt läste jag så ut Huset på Cap Corse och jag är inte riktigt säker på vad jag tycker.

Berättelsen inleds med att en dotter riktar en pistol mot sin far. Eller det är så det verkar vara i alla fall. Det är en prolog som utspelar sig i mars 2016 på Korsika och därefter börjar historien om Terese i Lissabon en månad tidigare. Hon är 30 år, konstnär utan inspiration, ensam, övergiven och på jakt efter meningen med livet eller i alla fall någon slags tillhörighet. Mötena med den äldre mannen William, som ger henne lektioner i portugisiska, ger tillvaron någon slags styrsel. När hon ska resa till Korsika för att hälsa på sin farmor och faster och ta del av ett arv, följer han med för att leta efter en konstnär som han sökt för en intervju.

Huset på Cap Corse handlar om en släkt som döljer mer än de visar. Där konflikterna är många, men ordlösa. Det är också en bok där miljön spelar en egen roll och öns isolering speglar Tereses utsatthet. Någonting gör ändå att det som börjar ganska fint och lågmält spårar ur och jag är lika överraskad som när jag såg Tarantinos From Dusk Till Dawn och det helt plötsligt, utan förvarning eller ens lite logik, dök upp en massa vampyrer.

Berättarperspektivet är komplicerat. Olika personer berättar ur olika synvinklar och det är inte alltid klart vem som talar och när orden uttalas. Det finns något drömskt över Piazzas stil, men också något osäkert, vilket gör att det som skulle kunna vara stämningsfullt och vackert ibland bara blir rörigt. Karaktärer flyter ut och in i handlingen utan att egentligen presenteras och även där pendlar det mellan att fungera utmärkt och att falla platt. Alla karaktärer är inte trovärdiga och deras drivkrafter ibland mycket märkliga.

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: