Claire Castillon

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Novellkalender enligt O del 2

Claire Castillons novellsamling Bubblor innehåller många, ofta korta texter. En av mina favoriter är den inledande novellen “Annabelle” om en kvinna som pratar i telefon med en vän som bara vill prata om sig själv och sina barn. En vän som gärna träffas, men bara om allt sker på hennes villkor. Jag tror vi alla har (haft) sådana “vänner” som aldrig tycks bry sig om någon annan. Om det händer ibland är det absolut ingen fara, eller måste få prata om sig och sitt ibland, men det får inte bli för ensidigt.

Väninnan befinner sig i en av de bubblor som många hamnar i någon gång, nämligen “bebisbubblan” och där får man vara ett tag utan tvekan, men det blir jobbigt för den utan barn när allt för många befinner sig i just den bubblan. Jag minns fortfarande med fasa en tjejmiddag för många år sedan när alla pratade om sina barn hela tiden och jag just befann mig i en massiv “hjälpjagtrorinteattjagnågonsinvillhabarnkris”. Sedan fick jag det ändå och visst hamnade även jag i någon form av bebisbubbla. Jag föredrar dock andra bubblor framför den.

Författarfemman 2013

fc3b6rfattarfemman

Det här är den andra av de få utmaningar jag kommer att köra under 2013 och det är Malin som är initiativtagare. Författarfemman handlar om att läsa fler böcker av författare som egentligen är favoriter, men som glömts bort lite. Tio författare och fem ska bli lästa under året.

1. Lionel Shriver har skrivit fantastiska Vi måste prata om Kevin, men utöver den har jag läst exakt noll böcker.

2. Maggie O’Farrell läste jag mycket av under en period och tyckte mycket om. Nu är det dags att återupptäcka henne.

3. Delphine de Vigan har skrivit mer än No och jagJag läser gärna fler böcker av henne.

4. Sarah Dessen är grym och ändå har jag bara läst Someone like you. Skärpning.

5. José Saramago är en av de nobelpristagare jag tyckt bäst om. Jag har dock bara läst Blindheten trots att det är en av de bästa böcker jag någonsin läst.

6. Doris Lessing är bra. Jag skulle gärna läsa fler böcker av henne än den charmiga The sweetest thing som jag absolut älskade.

7. Claire Castillons korta noveller i Bubblor var helt grymma. Nu vill jag läsa mer av henne.

8. Lisa Genovas Fortfarande Alice är en av de absolut bästa böckerna jag läst. Ändå har jag inte läst något mer av henne.

9. Muriel Barbery är också en författare jag gärna vill läsa mer av.

10. Audrey Niffenegger imponerade med Tidsresenärens hustru  och det är ju inte den enda bok hon skrivit.

Så får det bli. Många kvinnor, men så brukar ju min läsning vara. Eftersom 2013 ska vara året då jag läser det jag känner för, inte vad jag borde, så får det se ut precis som jag vill.

 

 

Tematrio – La France

I perioder läser jag mycket franskt, men nu har det varit lite dåligt med det ett tag. En trio med böcker lästa i år ska jag nog kunna klämma fram i alla fall för att fira baguetternas land så här några dagar för sent.

1. No och jag av Delphine de Vigan handlar om vänskapen mellan en annorlunda flicka, en nästan lika annorlunda pojke och en ung kvinna utan hem. Jag tyckte mycket om den och ser fram emot att läsa Dagar utan hunger som nyss kommit på svenska.

2. Bubblor av Claire Castillon innehåller korta, arga, frispråkiga och inte sällan absurda noveller som jag tyckte mycket om.

3. Land efter land reser sig mot diktatoriska ledare som inte vill sitt folks bästa, utan bara behålla sin makt till varje pris. Ett av de första länderna var Tunisien och där spelade sociala medier stor roll i kampen, vilket går att läsa om i Tunisian girl av Lina Ben Mhenni, en liten bok med stort innehåll. Läs mer om boken här.

Dagens EM-böcker Frankrike

Frankrike är ett favoritland när det kommer till fotboll och helt klart när det gäller böcker. Just idag skulle jag dock föredra om de inte plockade några fotbollspoäng alls.

Det går inte att skriva om fransk litteratur utan att nämna Marcel Proust som skrivit mastodontverket På spaning efter den tid som flytt. Jag har endast läst första delenSwanns värld där den berömda Madeleinekakan finns med och jag känner mig inte speciellt sugen på att läsa fler delar.

En av mina franska favoritböcker är den riktigt hemska och sorgliga Pappa Goriot avHonoré de Balzac. Jag gillar också Emile Zolas Thérèse Raquin trots att den är ruskigt osmaklig. Simone de Beauvoirs Det andra könet är också en läsvärd klassiker.

Muriel Barbery föddes i Marocko, men bor i Frankrike och skriver på franska om fransmän i Frankrike. Det borde räcka för att kvalificera sig till det här inlägget eller? Jag absolut älskar hennes Igelkottens elegans, men det är det väl ingen som missat.

Ännu en inflyttad författare är favoriten Nina Bouraoui som föddes i Algeriet. Jag absolut älskar hennes böcker, men kanske är Kärlekens geografi och Våra kyssar är avsked mest läsvärda. Läs dock gärna de självbiografiska böckerna i ordning.

Claire Castillon har skrivit absurda och rappa novellsamlingen  Bubblor och jag vill absolut läsa mer av henne. En annan fransyska som har potential att bli en favorit är Justine Lévy och hennes Vi ses på Place de la Sorbonne har verkligen stannat kvar i mitt minne.

Även Delphine de Vigan tillhör de fransyskor som jag blivit betagen av. Hennes bok No och jag är verkligen riktigt bra. Detsamma gäller Den röda soffan av Michèle Lesbre.

Och fransmännen då?  Eric-Emmanuel Schmitt är en riktigt trevlig författare som jag läst två fina tunnisar av. Kanske är Oscar och den rosa damen den finaste av dem.

I sommar ska jag definitivt läsa De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia som har fransk-algeriskt ursprung. Boken utspelar sig i Paris i slutet av 50-talet.

Och så slutligen Jean-Marie Gustave Le ClézioClaude Simon och Jean-Paul Sartre som är tre franska nobelpristagare jag ännu inte läst.

 

Vad jag läste i mars


  1. The Abstinence Teacher, Tom Perrotta
  2. No och jag, Delphine de Vigan
  3. Vår rättmätiga plats, Barbro Hedvall
  4. Cynisk romantiker, Åsa Grennvall
  5. Allt jag säger är sant, Lisa Bjärbo
  6. Antiloper, Ester Roxberg
  7. Paradisoffer, Kristina Ohlsson
  8. Det borde finnas regler, Lina Arvidsson
  9. Bubblor, Claire Castillon
  10. Grand final i skojarbranschen, Kerstin Ekman
  11. Svikaren, Katarina Wennstam

Elva böcker lästa även i mars och det kan ju tyckas vara många, men fortfarande har den mentala trögheten inte riktigt försvunnit. Något av en spurt och en del läsglädje kom när jag träffade Alicia, i Lisa Bjärbos fantastiska andra bok. Mars bjöd på många bra böcker.

Romaner: 3

Noveller: 1

Ungdomsböcker: 3

Facklitteratur: 1

Deckare: 2

Grafisk roman: 1

Boktolvan: 3

Sverige: 8

Frankrike: 2

USA: 1

Höjdpunkter: No och jagAllt jag säger är santAntiloperBubblor och Grand final i skojarbranschen.

Besvikelser: Finns väl inga direkt, möjligen räknas The Abstinence Teacher dit då den inte var lika bra som jag hoppats. Perrotta får dock fler chanser.

Så, en månad med många höjdpunkter. Med variation rent genremässigt, men knappast när det gäller länder. Hjälp vad mycket svenskt det blivit i år.

Att leva i sin bubbla

Claire Castillons nya bok Bubblor innehåller 38 korta noveller om personer som befinner sig i en bubbla och verkar ha svårt att kunna eller vilja förstå världen utanför. Alla är skrivna i jag-form och alla är väldigt känslofyllda. Språket är intensivt och tempot är inte sällan frenetiskt. Som läsare översköljs du av ord och jag var tvungen att ta en paus ibland. Novellerna är fantastiska, men läs dem gärna under flera lästillfällen, för att hinna bearbeta dem. Annars tror jag att tempot gör att du läser för snabbt. I alla fall kändes det så för mig.

När jag läste första novellen “Annabelle” om kvinnan med barn som pratar till en väninna som inte har några och “bjuder in” henne till sig. Ingen trevlig inbjudan alls, utan istället tar hon förgivet att alla andra älskar hennes barn lika mycket som henne själv och att andra har lättare att anpassa sina liv än vad hon har. Totalt egocentrisk som så många andra i Castillons värld.

Jag ser helst att du kommer hit. Annars blir det för krångligt. Förresten, kom klockan sju. Om jag inte hinner laga till något beställer vi pizza. Men ta med vin, om du kan eller snarare om du vill ha. Själv dricker jag inte längre.

En inledning som kanske inte låter så hemsk, men sedan smattrar orden på i en monolog där tempot blir högre och högre. Där det handlar om att tala om sig själv, men aldrig att lyssna på någon annan.

Jag är livrädd för att bli som jaget i denna första novell. Så rädd att jag nästan slutat bjuda hem folk då jag tänker att de kanske inte orkar ta sig långt ut i skogen och att de säkert hellre umgås utan mina ungar. Överdrivet åt andra hållet kanske. Eller bara vinterns fel.

Många av huvudpersonerna i de intensiva novellerna i Bubblor pratar mycket mer än de lyssnar. Faktum är att de sällan verkar bry sig om någon annan än sig själv. Knappt ens sina barn. I alla fall gör mamman i den hemska novellen “Dominique” och även föräldrarna i “Prudence” och “Ondine” är minst sagt knepiga. Den senare är en av flera noveller med en riktigt absurd twist i.

Jag tänker att vi alla lever i vår lilla värld och att vi inte vill att någon ska kritisera den. Det är säkert åtta år sedan som jag lyckades slänga ur mig något om en väns lilla värld och menade att hon inte kunde förstå min situation. Den som faktiskt var min lika lilla värld, men större för mig då jag befann mig  mitt i den. Jag får fortfarande ibland höra att det var en ytterst korkad kommentar. Och det var det.

Ofta är vi så upptagna av oss själva och våra egna problem att vi inte förtår andra. För ett par dagar sedan twittrade Ann Heberlein desperat om sin ångest och gjorde mig riktigt orolig. Allt gick bra, kanske tack vare twitter. När jag läste tillbaka i hennes feed förstod jag dock att allt kanske kändes så illa som det gjorde på grund av twitter. Någon (som nu har bett om ursäkt) menade att det var konstigt att Heberlein ställde in ett åtagande för att hon haft en panikattack. En sådan är väl över på femton minuter. Hur kan någon veta det som inte vet precis hur en annan person upplever en panikattack? Hur vet någon att en sådan är över efter en viss tid?

Vi har så lätt att döma andra utifrån vår egen tolkning av verkligheten. Det blir ännu tydligare efter att jag läst Bubblor. Vi kan inte veta allt om någon annan, men kanske får vi veta mer om vi slutar prata om oss själva och istället lyssnar.

Jag har fått smak på Claire Castillons brutala och absurda värds och är kanske mest nyfiken på att läsa hennes roman Därunder ett helvete. Sekwa har dessutom gett ut novellsamlingarna Insekt och Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

Den perfekta topplistan 2012

Jag sammanställer årets bästa böcker genom att liksom förra året ta ut böcker som går till final och böcker som går till andra chansen. Allt för att i slutet av året lättare kunna utse Den perfekta topplistan 2012 bestående av 15 böcker.

Det blev i alla fall lite lättare att göra en vettig topplista över 2011 efter att ha valt ut ett gäng kandidater i den perfekta topplistan. Då valde jag ut en finalbok och två andrachansenbidrag varje månad.

I år blir det en eller två till final varje månad och en eller två till andra chansen. Max 4 böcker under en och samma månad alltså, men jag lovar inte att jag inte kommer att tänja på reglerna vid behov.

Till final:

Vi håller på med en viktig grej, Sara Hansson (januari)

Tunisian girl, Lina Ben Mhenni (januari)

Faithful Place, Tana French (februari)

No och jag, Delphine de Vigan (mars)

Kaninhjärta, Christin Ljunqvist (april)

The fault in our stars, John Green (maj)

Artighetsreglerna, Amor Towles (maj)

Sharp Objects, Gillian Flynn (juni)

When god was a rabbit, Sarah Winman (juni)

Den krympande hustrun, Andrew Kaufman (juli)

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken, Jonas Gardell (augusti)

Att föda ett barn, Kristina Sandberg (september)

Jag ringer mina bröder, Jonas Hassen Khemiri (oktober)

How to be a woman, Caitlin Moran (november)

Frukost på Tiffany’s, Truman Capote (november)

Den sista dagen i december, Mariette Glodeck (december)

Dying fall, Elly Griffiths (december)

 

 

Till andra chansen:

Liten parlör för älskande, David Levithan (januari)

Tistelblomman, Amanda Hellberg (januari)

Varför kom du inte före kriget? Lizzie Doron (februari)

Elfriede, Åsa Grennvall (februari)

Allt jag säger är sant, Lisa Bjärbo (mars)

Bubblor, Claire Castillon (mars)

Jag skulle aldrig ljuga för dig, Moa Herngren (april)

Själamakerskan, Michela Murgia (maj)

Eld, Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (maj)

The Perks of being a wallflower, Stephen Chbosky (juni)

Stål, Silvia Avallone (juni)

Berg har inga rötter, Manne Fagerlind (juli)

Little Bee, Chris Cleave (juli)

Morgon i Jenin, Susan Abulhawa (augusti)

Vi måste börja med orden, Kristian Johannesson (augusti)

Dagar i tystnadens historia, Merethe Lindstrøm (september)

Diktsamling, Lina Ekdahl (september)

All I want for christmas is planekonomi, Sara Granér (oktober)

Väldigt sällan fin, Sami Said (oktober)

Nina av en slump, Michèle Lesbre (november)

Bortom varje rimligt tvivel, Malin Persson Giolito (november)

Ett arabiskt vemod, Abdellah Taïa (december)

Ru, Kim Thúy (december)

 

 

 

Känner mig lite bakis

Lugnet efter stormen kanske man kan kalla det nu när bloggstafetten och den på bloggen mycket aktiva kvinnodagen är över. Jag förberedde inlägg, länkade hit och dit och känner mig nu lite tom. Bakis liksom. Det finns några sista saker att fixa innan uppdraget som stafettledare är färdigt, men det får bli en annan dag.

Idag tänker jag ägna uppmärksamheten åt alla halvlästa böcker som ligger på vänt. Bubblor av Claire Castillon som är en härligt frispråkig samling korta noveller, Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo om fina och starka Alicia som hoppar av gymnasiet och Cynisk romantiker av Åsa Grennvall.

Det finns en hel del likheter mellan böckerna trots att de på ytan är ganska olika. Frispråkigheten är en sak som förenar, det härliga personliga språket och flytet i historierna.

Det kan bli en härlig läsdag det här!

Kanske blir mars ungefär så här…

Det gäller att planera sin läsning, men att hålla planeringen är som vanligt inte riktigt lika viktigt.

De här böckerna blir förhoppningsvis lästa i mars:

Först ska jag läsa ut alla halvlästa böcker The abstinence teacher av Tom Perrotta, No och jag av Delphine de Vigan och Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman.

Sedan vill jag också hinna med Bubblor av Claire Castillon, Min mors tystnad av Lizzie Doron och Little Bee av Chris Cleave.

Korparna av Tomas Bannerhed har stått i hyllan länge. Dags för den kanske? Och för By nightfall av Michael Cunningham.

Har tappat lite i läsningen av ungdomsböcker det senaste och skriver därför upp Flyga högt av Katarina von Bredow, Antiloper av Ester Roxberg och Kasta syra av Monica Zak på listan.

%d bloggare gillar detta: