enligt O

Tankar från en bokberoende

Etikett: Virginia Woolf Sida 1 av 2

Dagens kulturella VM-spaning England

Inte Storbritannien, utan England. Viktigt att komma ihåg i den här spaningen. England som alltid varit mitt andralag och som nu mötte Sverige i kvartsfinalen. Tyvärr slog de också ut Sverige, men det hindrar inte att jag hoppas att de får möta Frankrike i en final. Idag spelar de för en finalplats.

Ett kulturellt inlägg om England skulle kunna bli hur långt som helst, men jag har fått begränsa mig ordentligt.

Jag inleder med två fotbollsrelaterade böcker som jag gillar skarpt. Det finns bara två David Beckham av John O’Farrell handlar om ett bra mycket sämre engelskt landslag än årets upplaga. De förlorar till och med en kvalmatch mot Vatinkanstaten, men i VM i Qatar har det hänt något med spelarna. En riktigt rolig bok, som säkert passar bäst om man gillar fotboll.

Fever Pitch är en bok av Nick Hornby och en film av David Evans och ett av de få undantag där filmen är bättre än boken. Mycket tack vare Colin Firth, that is. Annars är nog min favorit av Hornby  Long way down, där fyra personer träffas en nyårsafton. Det vore ju inte alls konstigt om inte platsen var taket på en skyskrapa och att de alla planerat att hoppa.

Och så fotboll på film, där Skruva den som Beckham blev Keira Knightleys genombrott, men där jag tyckte mer om Parminder Nagra, som sedan dök upp i Cityakuten.

Jag älskar brittiska kostymdramer och två favoriter är Downton Abbey och The Crown. Jag var inte alls redo för att släppa familjen Crawley när serien var slut, men har hört ryktas om en långfilm. När det gäller The Crown har jag fortfarande andra säsongen kvar och en tredje ska vara på väg.

En annan riktigt bra tv-serie som utspelar sig under samma tid som Downton Abbey är Huset Eliott om systrarna Bee och Evie som startar ett företag när deras far dör. Från att sy ett fåtal plagg till ett fåtal kunder bygger de sedan upp ett helt modehus.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker som jag gillar av en författare som fascinerar mig. I våras var jag och Annette och besökte makarna Woolfs sommarhus Monk’s House, vilket gjorde mig sugen på att få veta ännu mer om henne.

En nygammal engelsk bekantskap är Jane Fallon, vars Foursome är en riktigt charmig historia. Fallon har tidigare skrivit manus till de fantastiska tv-serierna This Life och Teachers.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck är en riktigt charmig bok om Charlotte som ärver en bokhandel i London. En bok som är som en riktigt mysig film av Richard Curtis, en  Fyra bröllop och en begravning eller en  Notting Hill. Curtis själv är förvisso från Nya Zeeland, men filmerna andas London.

 

Min anglofila april

Målet i april var att en gång för alla komma ut som anglofil genom en Anglofil april. Mitt i månaden reste jag till Brighton och bjöd på inlägg både från staden och från Monk’s House i Rodmell, utanför Lewes.

En del anglofil läsning har det också blivit, med fokus på Brighton. En tur till 50-talets bjuder Elly Griffiths på i charmiga The Zig-zag girl, medan Allie Rogers placerar sin debutbok Little Gold 1982 och Starlings av Erinna Mettler i både nutid och dåtid. Tre ganska olika böcker, som har det gemensamt att de är väldigt välskrivna.

Och sen var hon borta av Lisa Jewell utspelar sig också i Storbritannien. Ingen stor favorit, men en okej spänningsroman. Jag hoppas dock att Jewell snart byter genre igen, från spänning till feelgood, för i den genren är hon inte okej, utan en stjärna.

Bokhandeln på Riverside Drive tar Frida Skybäck oss med till världen kanske mysigaste bokhandel i London. Riktigt trevlig läsning!

Eftersom månadens läsning mest kan liknas vid uttrycket “upp som en sol, ner som en pannkaka” har ett par påbörjade böcker förblivit halvlästa. Det är Love you dead av Peter James och The House of new beginnings av Lucy Diamond. Båda utspelar sig i Brighton och båda är halvvägs in riktigt bra. Det är “bara” lästid och koncentration som behövs för att de ska bli utlästa.

Visiting Virginia

 

Virginia och Leonard Woolf förknippas främst med stadsdelen Bloomsbury i London, men utanför Lewes i det lilla samhället Rodmell i East Sussex ligger deras sommarhus Monk’s House. Ett vackert hus i en ännu vackrare trädgård. En plats att landa på och att bli lugn av. Jag förstår verkligen att författarparet ville tillbringa tid där.

Just den söndag jag och Annette besökte Monk’s House gick inga tåg, vilket gjorde resan lite mer strapatsrik än den behöver bli. Med hjälp av ett trevligt par från Oxford lyckades vi dock ta oss från Lewes till Rodmell. Annars går det smidigt att åka tåg från Brighton (eller London), gå av vid Southease Station och sedan promenera till Rodmell.

Monk’s House byggdes redan på 1600-talet och man trodde länge att det bestod av tre separata hus, efter men för bara några år sedan efter en undersökning/renovering är teorin att det var byggt som ett hus. När paret Woolf köpte huset tog de ner väggar och satte in fönster. De målade också om en del och det syns att Virginias favoritfärg var grönt. Både väggar, lister och andra trädetaljer är målade i olika nyanser av grönt.

Vissa delar av huset är inrett med tidstypiska möbler och föremål, som inte använts av paret Woolf, men just den här stolen och bokhyllan är original. Böckerna i hyllan är verk av Shakespeare, som Virginia slagit in i skyddspapper och därefter skrivit titlarna för hand på.

Leonard och Virginia hade separata sovrum och guiden ansvarade för Virginias sovrum, som ligger i den del av huset som byggdes till 1929, menade att det var oklart om Leonard och Virginia någonsin hade ett sexuellt förhållande, eller om äktenskapet var platonskt. Hur som helst trivdes de i varandras sällskap och Leonards liv efter Virginias död var många gånger svårt. Han hade senare ett förhållande med konstnären Marjorie Tulip Richie, även kallad Trekkie. Hon bodde hos honom under veckorna och hos sin man Ian på helgerna. Ett annorlunda arrangemang, men de struntade helt i vad andra tyckte. I Monk’s House finns flera tavlor av Trekkie, bland annat ett porträtt av Leonard Woolf i matsalen.

Porträttet av Virginia Woolf som också hänger i huset är gjort av Vanessa Bell. Tydligen bjöds flera konstnärer in för att måla av henne samtidigt då hon hatade att sitta modell.

På tomten finns en skrivarstuga där Virginia skrev större delen av sina böcker. Ibland skrev hon för hand i sovrummet, men hon gick sedan ut i skrivarstugan och skrev rent på skrivmaskinen där. Att se hennes skrivbord var verkligen något speciellt. Det såg ut som att hon när som helst skulle komma tillbaka och sätta sig för att skriva vidare.

 Det går att promenera från Rodmell till Virginias syster Vanessas hus i Charleston, där hon bodde tillsammans med konstnären Duncan Grant, som hon hade dottern Angelica med, hans älskare David Garnett (som Angelica senare gifte sig med) och Vanessas två barn med Clive Bell. De köpte huset 1916 och det blev en ny samlingsplats för Bloomsburygruppen. Läs gärna mitt inlägg på Kulturkollo från tidigare i veckan om systrarna Vanessa och Virginia.

En litterär promenad i Brighton

Det blev en rejäl långhelg i Brighton för mig och Annette förra veckan. Vi flög tidigt på torsdagen och kom hem sent på måndagen. Fem intensiva och för mig väldigt nostalgiska dagar. Hösten 1993 var jag 19 år och hade just tagit studenten. Mitt första möte med universitetsstudier var på Sussex University utanför Brighton, som Göteborgs universitet fortfarande har ett samarbete med. Jag bodde i Hove och torsdagen tillbringade jag i mina gamla kvarter. En trivsam walk down Memory Lane som varade i 23000 steg.

Under fredagen anlände fler litteraturtanter och då var det de mer centrala delarna av Brighton som gällde. Förvånansvärt mycket var sig likt, men självklart hade en hel del hänt på nästan 25 år. Gamla West Pier som brann 2003 var det inte mycket kvar av och Palace Pier gav mig nästan panik med alla sina attraktioner. För första gången var jag också i Kemptown, bortom piren, ett område som verkligen hade blommat upp.

Som det brukar vara när Breakfast Bookclub ordnar resor är det lördagen som är den stora gemensamhetsdagen. Klockan 11 möttes vi utanför Royal Pavilion och vår guide Gill påbörjade den litterära vandringen med att berätta om Jane Austens förhållande till Brighton och byggnaden vi stod framför. Svaret är att hon hatade båda, något som framgick med all önskvärd tydlighet i de citat från brev som Gill läste upp.

Royal Pavilion uppfördes av prinsregenten George (sedermera kung George IV) och är en minst sagt överdådig byggnad. Tyvärr blev det inte heller denna gång något besök på insidan. Jag måste helt enkelt komma tillbaka.

Under andra världskriget bombades stora delar av staden, men inte Royal Pavilion, som enligt legenden räddades av Hitler som ville ha den som högkvarter när kriget var vunnet. Under Victoria-eran användes byggnaden inte och förfallet var ett faktum. Nu är det renoverat till ursprungsskick.

En bit från palatset ligger det hus där Mrs Fitzherbert bodde. George gifte sig med henne, men äktenskapet erkändes inte då hon varit gift flera gånger och dessutom var katolik. De fortsatte dock sitt förhållande och det sägs att det ska finnas tunnlar mellan hennes hus och Royal Pavilion. Just dessa tunnlar är inte bekräftade, andra finns dock, t.ex. mellan Royal Pavilion och det närliggande stallet. I området kring Royal Pavilion fanns en rad samlingsplatser för författare. Stadens äldsta hotell The Old Ship Hotel var en av dem. Dickens bodde på där när han var i Brighton.

Även The Royal Albion Hotel är mytomspunnet och där bodde det fina folket när de reste till kusten för att förbättra sin hälsa. Brighton kan tacka en viss dr Russel för att staden växte under senare delen av 1700-talet, då hans rekommendationer att bada i saltvatten gjorde att det blev trendigt att åka till kusten. Där hjälptes aristokraterna ner i vattnet av så kallade “dippers”, damer som ledde dem ner i vatten och tillbaka. Det var alltså inte tal om att simma, utan ett dopp räckte gott. The Royal Albion har också haft många litterära gäster. Bland annat bodde Oscar Wilde här med sin älskare när han besökte staden.

En annan författare som förknippas med Brighton är Graham Greene, vars Brighton Rock (döpt efter polkagrisliknande godisstänger) beskriver stadens mindre trevliga delar. När han var i Brighton bodde han på puben The Cricketers i stadens gamla kvarter The Lanes.

Vi gick också förbi The Sussex grill, en restaurang där Virginia Woolf var ofta på 30-talet när hon besökte sin psykolog. Hon åt lunch här under sitt sista besök i Brighton. Dagen efter tog hon sitt liv.

En annan mytomspunnen plats är Hippodrome, en nöjeslokal där 60-talets stora band spelade. Byggnaden invigdes 1897, men har nu förfallit. Houdini uppträdde här och blev vän med författarn Conan Doyle. Paret Doyle älskade det ockulta och frun höll i seanser. Vänskapen tog slut då fru Doyle gav Houdini ett meddelande från hans mamma som måste varit hemskt.

Guiden Gills absoluta favorit bland författare verksamma i Brighton var den för mig okända Fanny Burney (1752-1840) som var dotter till musikern dr Charles Burney och debuterade (anonymt) med romanen Evelina 1778. När hennes identitet avslöjades blev det inte den skandal som hon fasade, utan hon hyllades tvärtom för sin realistiska stil som var ovanlig för tiden. Virginia Woolf lär ha kallat henne “The mother of English Literature”.

Lewis Carroll bodde ofta hos sin vän vid Sussex square och enligt vissa historien ska han ha hittat inspirationen till Alice i Underlandet från trädgården där som har en tunnel till havet. Datumen stämmer dock inte, då boken skrevs innan han besökte Sussex square. Å andra sidan bodde hans syster i Brighton, så det skulle kunna vara sant ändå.

 

Anglofil april

Nu är det inte så att jag läser för lite brittiska böcker, men eftersom jag åker till Brighton i mitten av månaden finns det en del böcker jag skulle vilja ha läst. Det får därför bli en anglofil april här på bloggen.

De böcker jag ska (funderar på) att läsa är:

A room of one’s own av Virginia Woolf, som jag faktiskt inte läst.

Brighton rock av Graham Green, ännu en klassiker jag inte läst ännu.

Coal black mornings av Brett Anderson, som föddes i Sussex.

Starlings av Erinna Mettler, som är den bok vi ska diskutera under resan.

Little Gold av Allie Rogers, som utspelar sig i Brighton under 80-talet.

The Dark angel av Elly Griffiths, en ny bok om Ruth Galloway är något speciellt.

The Silent wife av Kerry Fischer, mer Brighton.

The Zig Zag girl av Elly Griffiths, som jag påbörjat, men inte avslutat.

 

Vad jag ser fram emot i (v)år!

Den här veckan blickar vi mot ljuset på Kulturkollo och utmaningen handlar om saker vi ser fram emot i vår. Viktoria har valt att illustrera inlägget med en vacker blombild och just färg i naturen ser jag fram emot. Nu blir jag visserligen rejält allergisk av det mesta som knoppas och slår ut, men det är det (oftast) värt.

Uteläsning är något jag verkligen ser fram emot. Facebook påminde mig igår om att jag för sex år sedan läste utomhus, säkert med minst en filt på, men ändå. Igår var det istället snöoväder och framåt kvällen minusgrader. Men den sex år gamla bilden visar ändå att årets uteläsningssäsong inte är allt för långt borta. Att få njuta av ljus och värme efter jobbet och på helgerna betyder otroligt mycket för mitt välbefinnande.

I påsk ska vi resa till svärmors lägenhet i Fuengirola utanför Malaga. Då blir det uteläsning deluxe och tid tillsammans i familjen. Det är alltid härligt. Då sommarens resa går till Korsika, där min syster och svåger brukar tillbringa sommaren, känns det både mysigt och lyxigt att få återse Spanien också. Korsika blir en ny upplevelse och det är skönt att kombinera den med något gammalt och välkänt.

Våren bjuder faktiskt på ännu en resa och det är en riktigt nostalgisk sådan. Efter nästan 25 år ska jag återse Brighton och att göra det tillsammans med Breakfast Bookclub samt tillhörande kulturtanter ska bli riktigt, riktigt roligt. Går allt enligt plan blir det ett besök i Lewes i Virginia och Leonard Woolfs sommarhus, Monk’s House, så någon bok av henne ser jag fram emot att läsa. Jag har en del olästa, som A Room of One’s Own, som finns i en fantastisk miniupplaga i serien Macmillan Collector’s Library.

Läsning och resor alltså, samt tid med familj och vänner. Det är vad jag ser fram emot i (v)år!

 

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

I måndags delades Augustpriset ut i tre kategorier och dessutom Lilla Augustpriset till en ung och lovande författare. Ganska ofta tänker jag på att det finns en speciell kategori böcker som brukar prisas, medan andra förbises. Lite beroende på prisets inriktning så klart. En man kan inte få Baileys Women’s Prize for Fiction och det är omöjligt för en översatt bok att få Man Booker Prize for Fiction. Veckans sista olikhetsutmaning för året handlar om ordparet prisad och förbisedd. Ditt svar kan handla om vad som helst inom den kulturella världen.

Raden av kända författare som aldrig tilldelats Nobelpriset är lång. Ibland handlar det om att författaren i fråga är mer populär nu än i sin samtid, eller att hen är eller var för kontroversiell. August Strindberg fick till exempel aldrig något Nobelpris, trots att svenska pristagare snarare var regel än undantag i prisets barndom.

Två andra författare som aldrig hann få priset var Inger Christensen och Assia Djebar. Detta trots att båda är skickliga skribenter och ofta fanns med i diskussionerna om tänkbara pristagare. Visst är det också många män som aldrig tilldelats priset, som Hjalmar Söderberg eller Graham Green, men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig på hur få kvinnor det är som fått priset. Virginia Woolf är ett annat exempel på en författare som borde varit självskriven med facit i hand.

Någon som nästan prenumererar på Augustpriset eller i alla fall på nomineringar är Eva Lindström som nominerats 11 gånger, men faktiskt bara vunnit en gång. Däremot har Majgull Axelsson, som jag tycker är en fantastisk författare, bara nominerats en gång för Aprilhäxan och Marie Hermansson, som har skrivit flera fantastiska böcker har inte ens blivit nominerad.

Det här var bara några få exempel. Ni har säkert fler!

 

 

Kanonkalendern del 5

5
Det är vansinnigt svårt att välja ut endast ett fåtal böcker, när det finns så många som är bra. Jag tycker mycket om Mrs Dalloway av Virginia Woolf, men kanske ännu mer om Timmarna av Michael Cunningham som är det närmaste en fulländad bok kan komma. Självklart blir läsningen ännu bättre om böckerna samläses och därför kanske det blir lite fusk idag med dubbla titlar. Märk väl att det i första hand är Timmarna jag tipsar om, men läsningen får en annan dimension om man läst Mrs Dalloway. Ännu bättre blir det kanske om du ser Life in squares om Bloomsburygruppen.

Cunningham älskar Mrs Dalloway och har läst boken om och om igen. Det märks när du läser Timmarna, där Virginia Woolfs historia binds samman med historien om en olycklig hemmafru och en konstnär 154652_1545768428-jpg_150som är döende i AIDS. Det finns en Mrs Dalloway för varje tid och det blir så tydligt.

Timmarna har också blivit film. En fantastisk film med bland andra Julianne Moore, Meryl Streep och Nicole Kidman, som fick en Oscar för sitt rollporträtt av Virginia Woolf . Det kanske verkar omöjligt, men boken är ännu bättre. Så välskriven och så välkomponerad. Jag har läst annat av Cunningham, som tyvärr inte alls når samma klass, även om det är bra böcker. Det här är nämligen ett litet mästerverk och den får representera korta, sparsmakade och vackra böcker, som är något av en favoritgenre för mig. Det behövs inte många ord, om orden är perfekta.

Mina svar på V

v

Dags för mina svar och några kvinnor på V. Fler än vanligt, då jag lyckades ställa fem frågor istället för fyra idag. Så kan det gå.

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på V?

Jag måste säga Barbara Voors, som varit en favorit i snart 20 år. Lite orolig är jag för att det inte ska bli fler böcker, då senaste boken Fantomsmärtor kom 2010. Visserligen brukar det vara några år mellan hennes böcker, men inte så här länge.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på V vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Veronica Maggio är helt suverän. Det enda farliga med henne är att musiken gör att jag kör väldigt, väldigt för snabbt.

Vilken fiktiv kvinna med för- eller efternamn på V tycker du om?

Jag fuskar lite och säger Virginia Woolf, som inte är en fiktiv kvinna, men som spelas så fint av Nicole Kidman i Timmarna. Jag brukar inte gilla Kidman speciellt mycket, men i den här rollen var hon grym och belönades också med en Oscar 2002.

Vilken verk på av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

Vinteräpplen av Josefine Sundström är riktigt bra. En stark och ganska så svart skildring av tre kvinnors liv. Det är mormor Susanna som tagit hand om sin stora familj själv, hennes yngsta dotter Mari som aldrig riktigt fått vara en del av familjen och så Maris oäkta dotter Tova.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på V har du ännu inte utforskat?

Jag har visserligen läst den mycket korta Hafía av Vénus Khoury-Ghata, men jag skulle verkligen vilja utforska hennes författarskap mer. Sju stenar till den otrogna hustrun verkar vara en riktigt viktig bok, men det gäller att vara känslomässigt förberedd. 

Intressant om Bloomsburygruppen

p02xl4jb

Det är inte ofta jag tittar på en tv-serie med Wikipedia i fliken bredvid, men då jag såg första delen av serien Life in squares drabbades jag av en härlig längtan efter att få läsa allt om Bloomsburygruppen. Då räcker Wikipedia inte långt självklart. Någonstans har jag helt missat Virginias syster Vanessa, även om hon (väl) finns med i Timmarna? Jag drabbades också av Lytton Stracheys olyckliga gestalt och Duncan Grants energi. Nu måste jag lära mig mer om dem alla. Kanske ska se serien färdigt först bara.

Sanningen är den att jag visste mycket mindre om Bloomsburygruppen än jag trodde. Jag visste till exempel inte att nationalekonomen John Maynard Keynes ingick i den eller att medlemmarna hade en så yrkesmässig bredd. Den här artikeln är riktigt fin och här kan du också läsa mer om medlemmarna som finns med som karaktärer i serien Life in squares.

Första delen sändes 23/12 på Svt och finns på svtplay. Andra delen kan du se 30/12 och tredje onsdagen efter.

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: