John Ajvide Lindqvist

10 bra noveller för undervisningen

I senaste avsnittet av podden Malin och Cissi Svensklärare emellan bjuder Malin och Cissi på tio favoritnoveller var som de använder i undervisningen. Hyper-PK-Linda reagerade självklart på att en av listorna innehöll 10 noveller skrivna av män och att alla novellerna har ett västerländskt perspektiv. Nu ska jag säga att även min lista nedan innehåller fler noveller skrivna av män än av kvinnor och den geografiska bredden är inte jätteimponerande, men jag tycker ändå att det är viktiga saker att ha i bakhuvudet när du väljer texter att läsa med elever. Det händer allt för ofta att jag ser listor som lärare publicerar på t.ex. sociala medier med texter de tar upp i litteraturundervisningen där precis alla texter är skrivna av män. När det gäller riktigt gamla texter kan det vara klurigt, nästan omöjligt, att bredda läsningen, men när det gäller moderna texter handlar det mest om att vara uppmärksam och medveten.

Viktigast för mig är att mina elever får möta olika perspektiv och röster och nej, alla män är inte likadana, men chansen är större att du får en varierad litteraturundervisning om du går utanför dina bekvämlighetszoner. Jag letar ständigt efter nya texter som kan passa min undervisning. Faktiskt så mycket att jag har svårt att läsa novellsamlingar, då jag förknippar dem med jobb. Bra därför att få tips från andra. Av de noveller som finns på Malins och Cissis listor är flera även mina favoriter, medan andra är helt nya för mig.

Jag är nyfiken på:

“Sebastian och trollet” av Fredrik Backman

“Skummisar” av Jonas Karlsson. Ur Det andra målet

“Shuno” av Dogge Doggelito

“Rut” av Cilla Naumann. Ur Kulor i hjärtat

“Över spåret” av Majgull Axelsson. Ur Färdlektyr 2002

“Juan-les-pins” av Sandra Beijer

Malin och Cissi arbetar på högstadiet och jag på gymnasiet, vilket gör att mitt perspektiv är lite annorlunda.  Det är dessutom skillnad på noveller jag tycker mycket om och noveller som funkar i undervisningen. Självklart vill jag att båda sakerna ska sammanfalla, men viktigast är egentligen att eleverna fastnar. Jag har också fått döda många älsklingar för att kunna begränsa mig till tio, men det lyckades till slut. Många av de noveller jag slutligen valde fanns med i min novellkalender 2018.

Min novellista (utan inbördes ordning)

“Honey” av Johanna Thydell, om en alldeles speciell vänskap. Ur Färdlektyr från 2007.

“Tjejen”, John Ajvide Lindqvist om en riktigt skum tjej med en mörk hemlighet. Ur Låt de gamla drömmarna dö

“Spöket Milton” av Jonas Hassen Khemiri. Gamla fiender möts igen i en novell med fantastiskt bildspråk. Ur Invasion! 

“Stjärnklart”, Chiep Kim Héang, en novell som utspelar sig i Kambodja och handlar om vad som egentligen är ett bra liv. Ur Kambodja berättar

“Kinderägg” av Etgar Keret handlar om ett riktigt dilemma och hur det kan lösas. Ur Åtta procent av ingenting.

“I hjärtat av den gyllene triangeln”, Petina Gappah. Handlar om en kvinna som är rik, men väldigt olycklig. Ur Sorgesång för Easterly.

“Kartongmannen” av Katarina Mazetti. Parallell berättelse om två personer som tolkar en situation på helt olika sätt. Ur Noveller för världens barn 2010.

“Pälsen”, Hjalmar Söderberg, en riktig klassiker som håller.

“Stulet nyår” av Agnes von Krusenstjerna, om att bländas av en tjuv. Finns också som novellfilm.

“Huvudsaken” av Jonas Karlsson. En av många helt fantastiska noveller av den här favoritförfattaren. Någon gång skulle jag vilja grotta ner mig i hans författarskap i Svenska 3. Ur Spelreglerna 

 

Det jag saknar är bra noveller på norska och danska. Det hade varit fint att kunna använda i Svenska 2. Har ni några tips?

Vilka andra favoritnoveller har ni använt med elever?

Här kan du lyssna på avsnittet!

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Novellkalender enligt O del 13

Idag borde jag sjävklart kunna bjuda på en lucianovell, men en sådan har jag inte hittat. Däremot en om en konsert och en ovanlig tjej.

Novellen “Tjejen” av John Ajvide Lindqvist, ur samlingen Låt de gamla drömmarna dö, handlar om Mattias som går på estetiska programmet och spelar klarinett. Tydligen det osexigaste instrument som finns, enligt honom och det är ont om groupies. Efter en konsert händer dock något ovanligt och en tjej kommer fram till honom och berömmer hans spel. Hon hade lyssnat på just henne.

Mattias och Gabriella går på dejt och blir ett par. I glädjen av att höra ihop med någon trycker han bort de signaler han får om att Gabriella döljer något väldigt hemskt. När han till slut anar vad det är har vi egentligen inte fått reda på något konkret, utan vi tror bara att något är riktigt fel. Riktigt läskigt.

Det här är en novell jag brukar läsa med mina elever i Svenska 1, något jag bloggat om tidigare.

O tippar Augustpriset

Egentligen borde jag hoppa över det här inlägget, då jag är kanske sämst i världen på att tippa nominerade och vinnare till olika priser (undantaget Melodifestivalen konstigt nog, men det är knappast någon merit).

MEN jag kan inte riktigt hålla tipparfingrarna i styr och eftersom de nominerade till Augustpriset avslöjas imorgon kommer jag idag att ge mina tips i form av önskningar och gissningar.

Augustpriset delas ut i tre klasser, bästa skönlitterära bok, bästa fackbok och bästa barn- och ungdomsbok. Sex titlar nomineras i varje klass. Böckerna ska vara utgivna mellan 23 oktober 2017 och 21 oktober 2018. Som vanligt har jag läst fler skönlitterära böcker och böcker för unga, än facklitteratur och böcker för barn.

Tidigare har jag inte läst på ordentligt kring hur de nominerade, samt vinnarna utses, men så här går det till:

En jury i respektive kategori nominerar sex titlar vardera. Vilka de nominerade titlarna är tillkännages under en presskonferens i oktober. De nominerade titlarna läses därefter av en elektorsförsamling bestående av 63 elektorer – 21 i vardera kategori. Elektorerna är spridda över hela landet och består av en tredjedel bokhandlare, en tredjedel bibliotekarier och en tredjedel litteraturkritiker med flera. Omröstningen är sluten. Den titel som får flest röster i respektive kategori vinner.

Precis som i fallet med det alternativa Nobelpriset är det alltså bibliotekarier som har inflytande. Gott så. Jag hade önskat att även svensklärare hade fått säga sitt och eftersom jag har en blogg får jag det. Då jag dessutom sätter mina egna regler kan jag nominera precis hur många jag vill i varje kategori, även om målet är att jag ska hålla mig till sex titlar i varje kategori (vem försöker jag lura?). Vissa har jag läst själv, andra har jag läst om. Jag tippar med både hjärta och hjärnan, men hur mycket jag än har klurat kommer minst en nominerad titel få mig att utbrista “ja, just det” för att jag glömt någon helt självklar bok.

Skönlitteratur

Nuckan, Malin Lindroth. Ärlig och utlämnande om ensamhet.

Ingen jämfört med dig, Jonas Brun. Fint och säreget om kärlek.

Pappaklausulen, Jonas Hassen Khemiri. Har ännu inte läst, men Khemiri skriver aldrig dåligt.

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg. Detsamma gäller för Stridsberg.

Jag går och lever, Mirja Unge. En bok som fått mycket positiv uppmärksamhet.

Ædnan, Linnea Axelsson. Lockar inte mig, men många kritiker.

Händelsehorisont, Balsam Karam. En bok det snackats om, som jag gärna läser.

Mördarens mamma, Ida Linde. En bok som verkar säregen och bra.

Lugnet, Tomas Bannerhed. Har också fått mycket positiv uppmärksamhet.

Till dikten, Malte Persson. En poet jag tycker mycket om.

Sveas son, Lena Andersson. Jag är ju inget fan av Lena Andersson, men det finns det många som är.

Facklitteratur

Factfulness, Hans Rosling, Ola Rosling, Anna Rosling Rönnlund, eller Hur jag lärde mig att förstå världen, Hans Rosling, Fanny Härgestam. Jag har svårt att se hur juryn helt ska kunna gå förbi Rosling.

Mannen i skogen, Jens Liljestrand. Bra författare skriver om bra författare.

Drömmen om Europa, Fabian Göransson. Det hade varit riktigt kul om en grafisk reportagebok nominerades.

Huset med de två tornen, Maciej Zaremba. Har fått bra kritik och verkar läsvärd.

Misslyckas igen, misslyckas bättre, John Ajvide Lindqvist. Beskrivs som en annorlunda författarhandbok.

Mellan raderna, Jenny Norlander. Om att vara kvinna och journalist.

Orden som formade Sverige, Elisabeth Åsbrink. För att hon är fantastisk.

Landet utanför, Henrik Berggren. Andra världskriget brukar gå hem.

Hatade demokrati, Henrik Arnstad. Ett viktigt ämne av en gedigen författare.

Kring denna kropp, Stina Wollter. Jag önskar så att en bok kvinnokroppen om ska nåt ut. Kanske så självbiografisk att den tillhör den skönlitterära klassen.

Barn- och ungdomslitteratur

Comedy Queen, Jenny Jägerfeld. Nattsvart och konstigt nog fantastiskt roligt om Sasha vars mamma begått självmord. Skandal om den inte nomineras.

Finns det björkar i Sarajevo?, Christina Lindström. Fin berättelse om Kevin som vill höra till.

Inuti huvudet är jag kul, Lisa Bjärbo. Bra om blyga Liv i Småland.

Som sparv som örn, Per Nilsson. Välskrivet, poetiskt och ruggigt bra.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra, Johanna Nilsson. Helt fantastisk bok om King B och Queen O.

Dom som bestämmer, Lisen Adbåge. Bra författare och ständigt aktuellt tema.

Trettonde sommaren, Gabriella Sköldenberg. Låter bra och har fått positiv kritik.

Vi kommer snart hem igen, Peter Bergting, Jessica Bab Bonde. Seriebok om förintelsen.

Dagen du förstörde allt, Linnea Dahlgren. Verkar riktigt fin.

Hemma hela sommaren, Elin Johansson, Ellen Ekman. Tyckte deras förra bok var briljant.

Under mattan, Sara Lövestam, Per Gustavsson. Inspirerande kombo av författare och illustratör.

Allt ska brinna, Sofia Nordin. Har inte hunnit läsa, men Nordin är alltid briljant.

 

 

 

 

Att välja böcker till undervisningen

Malin & Cissi Svensklärare emellan är en ny podd med Cecilia Peña och Malin Larsson, två lärare som jag följt en del i sociala medier. Cecilia var jag på en nyttig, men kanske inte så rolig skattekurs med förra året, men Malin har jag aldrig träffat. Poddar är ju inte min grej, jag läser hellre än att lyssna, men det här är tillräckligt intressant för att jag ska fastna och för mig är det en riktigt bra betyg.

Avsnitt två handlar om vilka böcker de använder i undervisningen om och om igen. Ett ämne som jag går igång på.

Cissi börjar med att berätta om Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist (finns som lättläst med titeln Vampyren i Blackeberg), som hon brukar läsa med eleverna i nian. En vuxenbok som ungdomar kan klara av, med barn som huvudpersoner. Det är också en bok som hon älskar och det är viktigt att läraren som undervisar gör det. Att boken innehåller relevanta teman är också viktigt, vilket också tas upp i avsnittet. Ett tacksamt tema är identitet, som jag brukar arbeta kring i Svenska 1.

Jag gillar boken, men har faktiskt aldrig läst den med elever. Den är lång, vilket Cissi också påpekar och gemensamma böcker får gärna vara lite kortare. Sedan förstår jag argumentet att läsa en bok som utspelar sig i elevernas närmiljö. Det påminner mig om att leta efter en bok som utspelar sig i Göteborg. Om jag hade jobbat på högstadiet skulle jag valt Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström, där Liseberg spelar en viktig roll. Flera elever har också läst hennes bok Jack i Svenska 1 med gott resultat.

Malin återkommer ständigt En man som heter Ove av Fredrik Backman, en bok som hon älskar (och jag också). En vuxenbok om en gammal man, som tonåringar ändå kan känna igen sig i. Jag tycker att det är intressant att lyssna till hur eleverna tar sig an denna bittra man med hjälp av frågor från Malin. I boken lyfts ämnen som homosexualitet, vänskap, kärlek, sorg, död och den är fylld av starka kvinnor. Boken finns också i en lättläst version.

Roligt också att Malin påpekar att eleverna efter att ha läst boken och sett filmen är helt överans om att boken är bättre. Det är min erfarenhet också när vi arbetat med både bok och film och det är så himla gött som svensklärare att reaktionen alltid blir som jag vill.

Att språket i boken är viktigt tycker både Cissi och Malin och jag håller med. I just En man som heter Ove finns en hel del bildspråk, som Malin brukar använda som inspiration för elevernas egna skrivande. Att sno och härma är både kul och lärorikt. Det borde jag använda mig mer av i undervisningen.

Ett bra tips är att ta reda på bokens LIX, något jag inte ens visste att man kan. Nu kanske det inte är jätteaktuellt för mig när jag har svenskkurser på estetiska programmet, men det kan finnas tillfälle när det är bra. Sedan är inte bara språket viktigt, utan också berättartekniken och tidsperspektivet. När mina treor läste Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler pratade vi mycket om just den ordning som historien berättades i med början i mitten. Många gillade, men vissa tyckte att det var klurigt.

Det här med klassuppsättningar och hur vi som lärare ska få tillgång till nya böcker diskuteras i programmet. En lärare har skrivit in och berättar att hon köper böcker själv på loppis, vilket låter helt galet. Vi har inte jättemånga klassuppsättningar där jag jobbar, då de flesta lärare hos oss inte läser gemensamma böcker, utan föredrar att använda flera böcker i en klass och låta eleverna läsa i grupp.

Jag gillar att variera läsning och läser ofta i alla fall en bok gemensamt i varje kurs, någon i grupp och sedan någon som eleverna väljer själva utifrån ett tema. Jag kombinerar också alltid bokläsningen med andra, kortare texter. Ibland noveller, ibland artiklar och ofta en kombination. Sommar i P1 är också en guldgruva som inspiration.

I år kommer jag att börja med Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad i Svenska 1. Det är en bok jag läst flera med elever och den brukar fungera bra. Vi kombinerar läsningen med att lyssna på Asaads sommarprogram från 2015 och ibland har jag också använt utdrag ur Blod rödare än rött, som är berättelsen om Asaads pappa. I höst kommer en tredje bok Bortom solens strålar, som handlar om tiden efter flykten till Sverige och före resan till Kurdistan i Stjärnlösa nätter. Stjärnlösa nätter finns också i en bearbetad version.

Förra året läste ettorna också När hundarna kommer av Jessica Schiefauer och den är fantastiskt bra, men nu har jag läst den med elever så många gånger att jag börjar tröttna på den. Jag är lite sugen på att testa något helt nytt, men vet inte riktigt vad ännu. Jag får botanisera i skolbiblioteket och vid behov tigga mig till en ny klassuppsättning. Det hade varit spännande att läsa The Hate U give av Angie Thomas tillsammans. Eller så stannar jag hos Schiefauer och läser Pojkarna. Eftersom jag arbetar på estetiska programmet hade det annars varit roligt att läsa Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren eller Saker ingen ser av Anna Ahlund, som båda handlar om estetelever.

Tvåorna får läsa Lagerlöf inledningsvis. Det är tredje året jag läser kortromaner av henne med eleverna och jag fortsätter för att böckerna är såväl bra och relevanta. Jag tycker verkligen att Lagerlöf är en författare eleverna ska känna till. En stor kvinna mitt i en massiv massa av män. Just balansen mellan män och kvinnor är viktig för mig och kanske extra viktig när det gäller litteraturhistoria, för att balansera upp det lite.

I trean har jag inte riktigt tänkt färdigt. Jag funderar lite på att testa “Fakturan” av Jonas Karlsson ur Spelreglerna. En längre novell om saker vi får gratis, men som helt plötsligt börjar kosta och det är långt ifrån billigt. En text som känns väldigt aktuell. Sedan hade jag tänkt att samarbeta med mig själv i historia, men kursen går inte i höst som det var tänkt, så jag får tänka några varv till.

Några andra tips från programmet:

När jag inte hade nåt av Ison Glasgow och Emil Arvidsson

Flyga drake av Khaled Hosseini

Du! Hitta rytmen av Daniel Möller

Gatukatten Bob av James Bowen

“Fulet” av John Ajvide Lindqvist (novell ur Låt de gamla drömmarna dö)

Här reagerar jag lite på att alla böcker är skrivna av män. Att variera de texter eleverna möter gällande kön, geografi och tid är superviktigt för mig (och säkert något som Cissi och Malin tänker på också, men inte just i detta program) och jag försöker även tänka på ett normkritiskt perspektiv, vilket är riktigt viktigt för mina elever.

Hur urvalet blir mer mångfacetterat är viktigt att diskutera. Inte minst på högstadiet är det lätt att välja böcker av män om män, då killarna ska lockas till läsning. De är inte sällan mer skeptiska än tjejer. Dessutom finns det en (kanske omedveten) uppfattning om att killar inte vill läsa böcker där tjejer är huvudpersoner, men att tjejer lätt kan identifiera sig med killar. På samma sätt som män läser böcker skrivna av män och kvinnor böcker av män och kvinnor.

Så vad styr mitt urval?

Boken ska finnas tillgänglig på skolan/biblioteket, tråkigt men sant.

Den ska behandla relevanta teman.

Den ska vara välskriven.

Elevgruppen ska kunna relatera till den och utmanas av den.

Jag ska tycka om den och inspireras att skapa ett läsprojekt kring den.

Den ska vara en viktig pusselbit i den mångfald eleverna ska möta under läsåret.

 

 

Böcker jag rekommenderar att läsa med ungdomar i olika åldrar finns här. Jag har också skrivit en rad inlägg om läsning som du hittar här.

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

 

 

Konsten att skrämma sig själv

Idag läste jag John Ajvide Lindqvists novellen “Tjejen”, från samlingen Låt de gamla drömmarna döhögt för mina elever i ettan. Det är en berättelse som börjar med att en flicka går fram till en pojke efter en konsert och berömmer hans klarinettspel. Killen, som heter Mattias, samlar mod och frågar om hon vill fika, de fortsätter sedan träffas och blir ett par. Första delen av novellen är som vilken kärlekshistoria som helst. I alla fall nästan. Vi får veta att Gabriella, som hon heter, har ett ärr på handleden, men i övrigt verkar hon vara väldigt vanlig.

Gabriella och Mattias träffas ofta och han är verkligen kär. Vändpunkten i novellen kommer när de för första gången har sex och han märker alla de ärr hon har på kroppen. Gabriella berättar att hon varit sjuk, men mår bättre nu.

“Tjejen” är helt klart en skräcknovell, men det tar lång tid innan skräckelementen kommer. Det är när Mattias till slut får komma hem till Gabriella och träffa hennes mamma som vi förstår att någonting är väldigt fel. Det som är tydligt är dock att väldigt lite står uttryckligen, medan det som finns mellan raderna är så mycket mer. I diskussionen om novellen blev det tydligt vad läsaren kan göra med den text hen läser.

Under Crimetime talade Gregg Hurwitz om att det ibland kan bli mycket mer skrämmande att sluta skriva när det börjar bli läskigt, lämna en antydan om att något ska hända och sedan låta läsaren fantisera vidare. Precis så gör Ajvide Lindqvist, då han låter Gabriella lägga sina tummar på Mattias ögon precis då novellen om dem slutar. Med de små ledtrådar vi fått under läsningen blir detta något otroligt obehagligt. Det var väldigt intressant att lyssna till de olika teorier som eleverna hade om vad som egentligen hänt och vad de tror kommer att hända. Till slut hade de skrämt upp varandra så mycket att de var livrädda. När jag frågade hur mycket av det läskiga som egentligen stod i novellen insåg de att det inte var mycket alls.

Mitt mål med just den här novellen var just att eleverna skulle bli medvetna om hur viktigt det är att läsa aktivt för att få en bra läsupplevelse. Vi talade om att fylla ut tomhål genom att leta mellan raderna, men också om vikten av att träna på att framkalla inre bilder för att förtydliga det lästa.

Noveller, som jag brukar hävda inte är min grej, är det verkligen när det kommer till undervisning. Vi har nu läst tre noveller, förutom “Tjejen” även “Spöket Milton” av Jonas Hassen Khemiri och “H-O-N-E-Y” av Johanna Thydell. Alla tre finns i Färdlektyr från 2007. Slutuppgifterna blir att dels skriva en novellanalys av en av novellerna efter en mall som vi testat gemensamt under lektionerna och sedan skriva en reflektera, jämförande text där två eller tre av novellerna jämförs.

På liv och död med John Ajvide Lindqvist


Kerstin Wixe samtalar med John Ajvide Lindqvist och är redan några minuter mer avslappnad än hon blev under seminariet med Jane Harper där hon talade engelska.

Himmelstrand är långt ifrån min favorit bland Ajvide Lindqvists böcker och det är skälet till att jag inte läst andra delen av trilogin Rörelsen. Det verkar dock vara en mer spännande bok och enligt författaren mer klaustrofobisk och det tilltalar mig med. Den handlar dessutom om en fiktiv John Lindqvist som påminner väldigt mycket om den verklige namnen. När han berättar om den låter den helt underbart absurd och briljant. Sista delen X: Den sista platsen har just kommit ut och där knyts alla trådar ihop. Målet var att skriva en riktigt hårdkokt thriller och Kerstin Wixe säger att hon först trodde att hon av misstag fått Lapidus senaste bok. Nu tröttnade Ajvide Lindqvist på all action, men den finns fortfarande kvar om än på ett ganska ironiskt sätt. Det låter i alla fall vansinnigt roligt när Ajvide Lindqvist berättar om den. Han är verkligen helt galen när han berättar, men påpekar att hans bok inte alls är rolig utan nattsvart. Den utspelar sig i en avdankad förort. Ett miljonbygge där allt gått åt helvete. Där finns barn och Ajvide Lindqvist berättar hur intresserad han är för hur människor formas och förändras. Linus är en av dem, systerson till Tommy T, den hårdkokta polisen i boken. Han har ett riktigt tufft liv och hamnar i kriminalitet för att ta sig ifrån hemorten.

Riktigt fel börjar det gå när hans pappa råkade ut för en olycka. När Linus får medicin för sin adhd lär han sig snart att medicin med amfetamin. Ajvide Lindqvist har också, inspirerad av A Clockwork Orange, hittat på ett eget språk som de kriminella använder. Detta för att ett sådant språk annars hade blivit daterat väldigt snabbt. Risken att inte framstå som trovärdig är också överhängande.

Brunkebergstunneln har en central del i Rörelsen och byggandet innebar många katastrofer. Människor som dog och försvann och enligt Ajvide Lindqvists fiktion tog Knut Lindmark, tunnelns skapare, livet av sig på grund av en kontakt med den andra sidan. Brunkebergstunneln dök upp redan i den första boken och finns med som en av de röda trådarna i trilogin. En annan är Peter Himmelstrand och vi bjuds på sång av Ajvide Lindqvist i en låt som uppmanar till att döda stockholmare, en låt som han berättar verkligen gick hem då ha sjöng den i Göteborg.

X är en person som dyker upp redan i Rörelsen, som spelar en stor roll i X – Den sista platsen. Men X är också den form som husen i förorten bildar. Femtusen människor bor där, med olika bakgrund. Som en småstad på höjden. Campingplatsen där trilogin inleddes kommer också tillbaka i sista boken. Ett fält som är underbart, men som också påverkar människor negativt. På fältet är alla den de verkligen är, på gott och ont.

Kerstin Wixes fråga “Var får du allt ifrån?” är befogad helt klart. Ajvide Lindqvist vill svara som Hans Alfredsson “Från en liten firma i Tyskland”, men blir sedan mer allvarlig och berättar hur det brukar börja med bilder som sedan blir en del av en bok. Två spöken på en flakmoppe, människor som lever i sina husvagnar och flyttar runt, golfklippt gräs eller något helt annat. Han har en liten del och sedan skriver han runt dem. Han liknar den vid en lek som heter “Åsnan på stigen” där deltagarna berättar historier och det enda kravet är att det på något sätt ingår en åsna på en stig.

Trots att böckerna är svarta är John Ajvide Lindqvist en lycklig man. Han lever i eländet och mörkret när han skriver, får utlopp för det och kan sedan leva sitt vanliga goa liv. Det låter skönt och ganska sunt. Det är hoppfullt att lyssna till en glad, ironisk och lite galen Ajvide Lindqvist och inte en svart, destruktiv och deppig sådan.

Mina läsplaner 2016

Läsåret 2015 är redovisat på längden och på tvären och det är dags att blicka framåt. Men vet ni, jag orkar inte riktigt med läsutmaningar just nu och kommer inte att krysta fram några för 2016. Jag kommer att fortsätta försöka läsa böcker från många olika länder, ha kvar en inspirationslista över författare jag vill upptäcka (typ boktolva, men ändå inte) och istället satsa på kortare läsutmaningar när andan faller på.

I januari planerar jag till exempel att avsluta läsåret 2015 med några av de böcker jag borde ha läst tidigare under året. Jag gjorde en lista på Kulturkollo, som blivit ännu längre sedan jag kikat runt på allas topplistor och inventerat mina bokhyllor.

Intressant är att jag gjorde en liknande lista i januari 2015 och under året har jag läst hälften. Ett ganska hyfsat resultat ändå, men den listan var betydligt kortare.

 

Den här listan inspireras jag av i januari 2016:

Alice och Flugan av James Rice, som flera av mina kulturkollokollegor läst och hyllat.

Allt vi såg var lycka av Grégoire Delacourt, tillhör också de halvlästa och bortglömda.

Att hela de levande av Maylis de Kerangal, som jag faktiskt påbörjade, tyckte om och av någon konstig anledning glömde bort.

Efter ekot av Olivia Bergdahl är en bok jag tänkt läsa länge.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyawanga Wainaina, måste bli utläst.

De underkända av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt. Det är dags nu.

Den sårade divan av Karin Johannisson, men är rädd att den gör mig för arg.

Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane, känns som perfekt januariläsning.

Domaren av Ian McEwan, en av de böcker som jag skulle läsa direkt efter bokmässan.

Hackers av Aase Berg, en favoritpoet.

Irakisk Kristus av Hassan Blasim, vill jag läsa trots att det är noveller.

Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare av Lydia Davis, för att kunna hänga på nästa Kulturkollo läser.

Jag och Earl och tjejen som dör av Jesse Andrews, också hyllad av många.

Jan Svensson av Johanna Lindbäck, för att den verkar vara så otroligt charmig.

Liv efter liv av Kate Atkinson, en bok som jag tror att jag skulle gilla.

Lollo av Linna Johansson har kommit så långt som till min TBR-hög

Lyckligt lottad av Amy Bloom är en bok jag tänkt läsa sedan den var ny, som låter som en bok som skulle passa mig perfekt.

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr är en bok som tilldelats Pulitzerpriset och hyllats av såväl läsare, som kritiker.

Medan jag var ung av Yvonne Hirdman, en av de böcker jag köpte på Bokmässan som jag skulle läsa direkt …

Miniatyrmakaren av Jessie Burton, en favorit hos många och något av en utmaning.

Nora Webster av Colm Tóibín ligger hemma så fint, med en hälsning från författaren i sig.

Resa in i tomheten av Samar Yazbek, för att ännu mer förstå världen och mina elever.

Rörelsen – Den andra platsen av John Ajvide Lindqvist, hörde något om Depeche Mode …

Små svarta lögner av Sharon Bolton, som jag velat läsa sedan jag köpte den.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven, finns redan inköpt och verkar riktigt bra.

Station Eleven av Emily St John Mandel, ännu en omskriven, inköpt och oläst bok.

Vinterfolket av Jennifer McMahon, som inte blev läst under julen.

 

 

 

 

Himmelstrand är en märklig historia

9789170378003

Det börjar så bra i John Ajvide Linqvists nya bok Himmelstrand. På en camping vaknar någora människor och märker snart att allt förutom deras husvagnar har försvunnit. De lever i en tom värld, där de blir helt utelämnade till varandra. Stämningen är minst sagt obehaglig och det är en del intressanta karaktärer vi får möta. I en av husvagnarna bor de två bönderna Lennart och Olof, de är absolut mina favoriter. Det är svårare att tycka om Donald, en riktigt bufflig typ, vars hustru Majvor försöker släta över hans märkliga beteende. Något det verkar som hon ofta gjort, även om vi får veta att det finns en gräns. På campingen försöker Majvor pyssla om de andra och bjuda på hembakade bullar. Det går sådär. Så finns den före detta forbollsstjärnan Peter, med sin fru den förde detta fotomodellen Isabella. Det perfekta paret på ytan, men hjälp vad illa det är under ytan. Lägg där till en obehaglig dotter och du får en otäck familj. Anders, Carina och sonen Emil är på pappret den mest normala familjen. Riktiga Svensson-typer, men självklart finns det ett djup även hos dem. Och så hunden, jag förstår inte varför hunden är med.

Ajvide Lindqvist berättade i Babel att han inledningsvis hade ännu fler karaktärer, men att han tagit bort en del. Tur är väl det, då han har stora problem att göra flera av de som finns kvar till annat än karikatyrer. Han säger också att hundens kapitel är de som är roligast att skriva. Så kanske det är, men de är inte roliga att läsa och tillför absolut ingenting. Lite dödande av älsklingar, inte bara i handlingen, utan innan den ens skapas, hade varit att föredra.

Egentligen gillar jag mycket i Himmelstrand. Som musiken av Peter Himmelstrand till exempel, som ljuder över campingen och strömmar ur varje bilradio. Det är så underbart absurt och så härligt Ajvidiskt. Sedan gillar jag hur han bygger upp en miljö som är vardaglig och totalt osannolik på samma gång. Inte lika bra som i Låt den rätte komma in, eller i Människohamn, där miljön är så mycket trovärdigare och därmed läskigare. Jag blir som mest rädd när jag läser böcker där det hemska finns mitt ibland oss. I Himmelstrand känns det som om Ajvide Lindqvist anstränger sig för mycket. Det blir mer splatter än skräck och jag tröttnar. Tyvärr. Det hade varit så mycket obehagligare om handlingen kunde stannat på campingplatsen.

Himmelstrand är ingen dålig bok, men inte jättebra heller. Mest är den märklig och jag är säker på att den kommer att stanna kvar i minnet länge, mest för att jag inte riktigt förstår den.

Läser just nu

Kulturkollo skriver jag idag om vikten av att läsa då jag är stressad. Just nu händer det mycket och jag märker att mitt fokus inte är så bra. Jag läser lite här och där och behöver en lista för att verkligen få överblick.

Vid sängen: Finns just nu Kyss mig första av Lottie Moggach, som jag har valt till nästa träff med Bokbubblarna. 

Vid soffan: Är det mest datorn som gäller just nu och en och annan valdebatt som jag lyssnar på samtidigt som jag försöker hinna blogga.

På jobbet: Läser jag Kurt Cobain finns inte mer av Hanna Jedvik, som jag funderar på att läsa högt för mina ettor.

Utmaningsbok: Maken av Gun-Britt Sundström, som vi läser tillsammans på Kulturkollo, men som också är en rekommendation från Bokomaten.

På läsplattan: Mike Gayles Turning Forty, som egentligen är rätt trevlig, men inte riktigt tar tag i mig.

Borde börja med: Massor, som vanligt. Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist står på tur, då recensionsdagen närmar sig. 

Läser emellanåt: Upprorsmakaren av Reza Aslan, om Jesus. Mycket intressant, men lite tung. 

På is: Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie, fråga mig inte varför, men den har blivit liggande.

Längtar efter att få läsa: The Secret Place av Tana French, som råkade landa i min Kindle för ett tag sedan.

 

Vad läser du just nu?

%d bloggare gillar detta: