Barbro Lindgren

Lyrikens betydelse ska inte underskattas

Just nu läser jag en kurs på Göteborgs Universitet som vänder sig till yrkesverksamma lärare och handlar om poesi och film i undervisningen. En udda kombination kan tyckas, men gemensamt är kanske att det egentligen är kultur som lämpar sig väl i undervisningen, men som ändå sällan får plats där. Igår hade vi ett seminarium där vi bland annat diskuterade bland annat Förtätade filmögonblick: den rörliga bildens förmåga att beröra av Thomas Axelson (2014) där vi möter en rad personer som sett sina favoritfilmer hur många gånger som helst och ständigt återvänder till dem för att återskapa en känsla som de längtar efter just då. En slags kulturell snuttefilt. Dikter eller sånger för den delen, kan fungera på samma sätt.

Igår efter seminariet förde mitt twitterflöde mig till Åsa Beckmans artikel med titeln “Därför vänder vi oss till poesin när en människa har dött”, (DN 20-09-24). Där berättar Beckman om hur en ung man som mist sin mor kontaktade henne för att få tips på en passande dikt till moderns begravning. Jag tänker mig att det koncentrerade formatet kan hjälpa oss att föra fram de tankar vi så gärna vill sätta ord på. Dikter eller sånger som spelar roll och kanske påminner oss om personen vi förlorat. En dikt jag plockat fram flera gånger den senaste tiden är “Regnar gör det alltid” av Werner Aspenström, som är på samma gång sorglig och hoppfull och visar att tårar faktiskt kan vara något naturligt som inte behöver döljas. Jag kan fråga mig själv, “hur långt når gråtpelaren i dig?” och sedan konstatera att “till imorgon torkar dina fingervantar”.

Åsa Beckman skriver fint om hur läsningen av en kort text kan kännas:

Ja, jag tycker fortfarande att det är hisnande att några futtiga ord på en boksida kan börja samspela och skapa bilder, stämningar, episoder, ja berättelser som kan blir lika uttrycksfulla som en hel roman.

Och så är det ju det där med ensamheten. När jag läser en dikt går jag in i en sorts förhöjd uppmärksamhet. Allt annat liksom stannar upp, hejdar sig, väntar. Det är bara de där orden och jag. Bara vad just de skapar och väcker. Inget annat.

 

Upplevelsen av ord som går rakt in i hjärtat är något alldeles speciellt. På min begravning vill jag att någon läser “Gråt inte för att jag är död” av Barbro Lindgren. En dikt som ger hopp till de som lämnas kvar. Idag har vi minnesgudstjänst för min pappa som gick bort i maj. Då lyssnar vi på Bohemian Rhapsody, men jag kommer också att tänka på Lindgrens ord som säger att han finns kvar inom mig alltid.

En annan begravning och en annan fantastisk dikt är W H Audens fantastiska Funeral blues som John Hannah läser så vackert i Fyra bröllop och en begravning. Där används verkligen en annan persons ord för att sätta ord på en sorg som är omöjlig att hitta ord för.

 

 

Photo by Michele Orallo on Unsplash

 

Olikhetsutmaningen: födas och dö

Dags för veckans olikhetsutmaning och eftersom det är min födelsedag och det faktum att jag föddes just idag för alldeles för många år sedan, gör att veckans ordpar blir födas och .

Faktiskt har jag inte läst ut Ian McEwans Nötskal, då jag hade lite svårt för idén att ett ofött barn lyssnar på omvärlden och finns innan det är fött. Detta koncept har tidigare använts av författaren Laurence Sterne, som inte låter sin huvudperson Tristam Shandy, en minst sagt omständlig herre, inte kommer fram till födelsen i berättelsen om sitt liv förrän i den tredje delen av verket The Life and opinions of Tristram Shandy, Gentleman som totalt består av nio böcker. Behöver jag säga att jag bara läst utdrag av denne gentlemans historia?!

En dikt om en nyfödd och känslan av att se sig själv i någon annan är Erik Lindorms Lyckans minut som inleds “Är det sant att jag håller ett barn i min famn och ser mig själv i dess blick …” En av mina favoritdikter.

En av de finaste och mest hoppfulla texter om döden tycker jag är Gråt inte för att jag är död av Barbro Lindgren, som inleds “gråt inte för att jag är död, jag finns inom dig alltid …” Dikten har tonsats av Georg Riedel.

En väldigt ovanlig beskrivning av döden finns i Fredrik Backmans Ditt livs affär om en svårt sjuk man som möter en kvinna med grå kofta, som bestämmer vem som ska dö. De tar en promenad och funderar tillsammans över livet och döden. En mycket fin liten bok.

Nu är det din tur. Vilka kulturella verk förknippar du med ordparet födas och ?

 

Nominerade till Augustpriset?

Den 23 oktober avslöjas de nominerade till Augustpriset och jag har funderat över vilka som skulle kunna tänkas vara bland dem. De jag valt ut är dels böcker jag läst och tyckt om, men också böcker som skulle kunna vara aktuella på grund av att författaren är en typisk “pristagarförfattare” eller att boken i fråga låter intressant.

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru måste nomineras allt annat skulle vara mycket överraskande och faktiskt ganska skandalöst. En välskriven bok med ett aktuellt tema. Det som kan tala emot Anyuru är att han inte är ensam om att skriva om ett framtida land med problem som liknar de vi har idag.

Torbjörn Flygt har skrivit om ett fiktivt östland i Europa som helt stängt sina gränser i Flyktväg, en bok som låter intressant. Jag lockas också av Peter Fröberg Idlings kontrafaktiska Julia & Paul som utspelar sig i Sverige 2017 då landet just firar hundraårsjubiléet av Seskaröupproret som gick lite annorlunda än det gjorde i verkligheten. Av dessa två tror jag mer på Fröberg Idling, men Flygt har nominerats förr.

En av de riktigt bra böcker jag läst i år är Det var vi av Golnaz Hashamzadeh Bonde, som handlar om flykt och om hur livet kan bli efteråt. En fin historia om livet som inte blev som man hoppats och sorgen i inte riktigt höra till någonstans. Temat flykt är också stort bland årets böcker.

På Bokmässan deltog Golnaz Hashamzadeh Bonde i ett seminarium tillsammans med Elin Boardy, vars bok Tiden är inte än också handlar om flykt, men i en helt annan tid. Jag har ännu inte läst den, men tyckt om Boardys tidigare böcker. Det vore riktigt roligt om hon nominerades.

En bok jag nyss läst är Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson, som handlar om en viktig och obehaglig del av Sveriges historia. Huvudpersonens bror satt inspärrad på Vipeholms sjukhus, en anstalt för så kallade sinnessvaga som utsattes för experiment av olika slag. Inte lika fantastisk som Jag heter inte Miriam, men mycket bra. Dags för Axelsson att få den nominering hon förtjänade redan för sin förra bok.

Sedan tycker jag att det är dags för serierna att ta plats i finrummet och håller en tumme för Mats Jonsson och hans Nya Norrland.

Lyrik brukar däremot finnas med varje år, trots att det sällan blir lyrikböcker som vinner. Årets lyrik skulle kunna bli Gunnar D Hanssons Tapeshavet. En fantastisk poet.

Böcker jag (ännu) inte läst med ändå tror på är Den svavelgula himlen av Kjell Westö och Sidonie & Nathalie Från Limhamn till Lofoten av Sigrid Combüchen. Snackisar, som är skrivna av ansedda författare

Fackböcker så, en kategori som jag sällan läser så många böcker ur, men i år finns det en hel del intressanta titlar som jag är sugen på.

En annan historia Lina Thomsgård (red) har jag läst och det är en riktigt viktig och bra bok som jag hoppas nomineras. Fler böcker om starka kvinnor är Den nya dagen gryr av Johan Svedjedal om Karin Boye, Kata Dahlström Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk och den fina boken om Karin Larsson I min trädgård vill jag vara Karin av Elisabeth Svalin Gunnarsson.

Lite mer nörderi står Lars Lönndahl för i Det germanska spåret och den obligatoriska fågelboken skulle kunna bli Nära fåglar av Roine Magnusson, Åsa Ottosson och Mats Ottosson.

Två böcker som är aktuella och dessutom känns väldigt viktiga är Andrum av Victor Banke och Larmrapporten av Emma Frans. Böcker i tiden helt klart.

Och så barn- och ungdomsboksklassen. Den spretiga. Jag skulle bli väldigt glad om Down Under av Johan Ehn nominerades, då den är både välskriven och angelägen. Vackrast i år och kanske mest annorlunda är Ordbrodösen av Anna Arvidsson. Den bok som kanske berört mig mest är dock Vakuum av Mia Öström. Det är en annorlunda bok om sorg med ett helt fantastiskt språk. Årets kanske viktigaste bok för unga är Ta det som en man av Hampus Nessvold, som jag verkligen skulle vilja se bland de nominerade.

Jag har inte hunnit så långt i Under odjurspälsen av Klara Krantz, men den verkar lovande och många har hyllat den. Hennes förra bok Ge mig arsenik var riktigt fin.

Barnböcker är svårt då jag inte läser så mycket sådana längre. Här har jag fått läsa mig till vilka som skulle kunna tänkas nomineras. Och då har jag följande förslag:

Jag blev absolut förälskad i Maja Säfström på Bokmässan och hennes Fantastiska fakta om djur från förr verkar just fantastiskt. Det skulle vara roligt om den nominerades.

En bok som ser väldigt fin ut är alldeles nyutkomna Lejoparden av Björn Bergenholtz. Snygga illustrationer, känd författare och bra budskap.

Titta, Hamlet av Barbro Lindgren skulle också kunna vara en tänkbar nominering. Illustrationerna av Anna Höglund är fantastiska. Du, dikter för nyfödingar av Stina Wirsén ser också riktigt fin ut. En annan favoritillustratör och författare är Matilda Ruta som i år kommit ut med Ninna och stormskolan, som är tredje boken om Ninna.

Sedan brukar ju Eva Lindström nomineras typ varje år och i år har hon kommit ut med flera böcker, bland annat Den stora vännen med Ylva Karlsson.

Jag är svag för monstret Frank och även om jag inte läst senaste boken om honom som heter Monstret och människorna, är jag säker på att den är lika fin som de andra. Författare är Mats Strandberg och de fina illustrationerna är gjorda av Sofia Falkenhem.

Nu blir det ju bara sex nominerade i varje klass, men några rätt hoppas jag ha. Vilka tror du på?

 

 

Vi gråter av saknad, men minns också de saknade

b5d5828c985b2b8e325e9e966c9827e4

Idag tänds ljus till minne av de vi saknar. Mest går tankarna till min svärfar, som vi tog avsked av igår. Det var skönt att gråta och sedan minnas tillsammans. De senaste dagarna har jag tänkt mycket på den här dikten, som ändå ger viss tröst. Just röster av de döda och saknade är något jag ofta minns.

 

Gråt inte för att jag är död

Gråt inte för att jag är död
jag finns inom dig
alltid

Du har min röst
den finns i dig
den kan du höra
när du vill

Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig.
Du kan ta fram mig
när du vill

Allt som finns kvar
av mig
är inom dig

Så vi är jämt tillsammans

 

Barbro Lindgren

Och de nominerade är …

Nomineringarna till Augustpriset 2014 offentliggjordes idag och jag gissade inte mycket rätt. Könsfördelningen är hyfsat jämn, förutom i barn- och ungdomsklassen. En del böcker lockar mycket, andra inte alls. Så här tycker jag om de nominerade. Mer diskussioner om böcker som borde varit med, hittar du på Kulturkollo.

 

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

Ma, Ida Börjel, Albert Bonniers förlag är diktsamlingen, ofta kallad “årets lyriska alibi” och jag tycker att den verkar bra, knäpp och udda, men spännande.
Alkemistens dotter, Carl-Michael Edenborg, Natur & Kultur låter som en typisk prisvinnarbok, men den lockar inte mig över huvud taget. Historiska romaner är sällan min grej, men skulle den vinna gör jag kanske ett försök.
Ett så starkt ljus, Lyra Ekström Lindbäck, Modernista lockar däremot rejält. Jag har länge tänkt läsa författarens förra bok Tillhör Lyra Ekström Lindbäck, så det här är en nominerad jag absolut tänker läsa.
Liv till varje pris, Kristina Sandberg, Norstedts vill jag definitivt läsa. Det är mycket roligt att Sandberg nomineras för sin avslutande del av trilogin om Maj. Jag har ännu bara läst första delen, Att föda ett barn och den var fantastisk.
De utvalda, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers förlag är egentligen en självklar nominerad. Böcker om andra världskriget är alltid populära i dessa sammanhang.
Beckomberga.

Ode till min familj, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag är den enda jag gissade på och en av de nominerade böcker jag gärna läser. En av tre böcker från giganten Albert Bonniers Förlag.

Nominerade till Årets svenska fackbok

Popmusik rimmar på politik, Anna Charlotta Gunnarsson, Atlas är en glad överraskning bland de nominerade. Jag har den på jobbet, men har mest hunnit bläddra. Återkommer med fler tankar då jag läst lite mer organiserat.
Vid tidens ände. Om stormaktstidens vidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand, Håkan Håkansson, Makadam förlag lockar inte alls, men det är kul att ett litet förlag nomineras.
Naturlära, Lars Lerin, Albert Bonniers förlag är en nominering som gör mig glad. Lars Lerin gör mig alltid glad och jag läser gärna hans bok.
Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter, Anders Rydell, Ordfront förlag handlar om ett intressant ämne, men lockar ändå inte jättemycket. Andra världskriget igen. Sådär sugen på att läsa.
Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid, Tina Thunander, Leopard förlag hoppades jag på och nu ska jag få tummen ur att läsa. Jag har läst Thunanders Resa i Sharialand och den är riktigt, riktigt bra.
Erik och Margot. En kärlekshistoria, Per Wästberg, Wahlström & Widstrand. Jag älskar Per Wästbergs sätt att skriva och omslaget till boken är ljuvligt, kanske är innehållet lika fint. Jag tror jag ger den här boken en chans.

 

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Det har redan blivit diskussion om nomineringarna i denna ytterst spretiga klass. Ingen bok för unga vuxna, endast en för 12-15 och ingen ren textbok.

Jag blir en bubbla som blir ett monster som blir ett barn, Malin Axelsson, Klara Persson, Urax är en berättelse om vad som händer vi blir till för åldrarna 3-6. Det låter som en annorlunda bok, som jag nog måste läsa.
Nu leker vi den fula ankungen, Barbro Lindgren, Eva Lindström, Rabén & Sjögren är H C Andersens saga återberättad. Låter inte det minsta kul eller nyskapande, men man vet aldrig med Barbro Lindgren.
Vi är vänner, Eva Lindström, Alfabeta bokförlag vänder sig också till åldern 3-6 och denna nominering innebär att Lindström innehar rekordet med 10 nomineringar hittills. Hon tillhör inte alls mina favoritillustratörer, men något speciellt måste hon sannerligen ha.
Tilly som trodde att…, Eva Staaf, Emma Adbåge, Rabén & Sjögren. Emma Adbåge tycker jag däremot mycket om. Det här är en bok som jag hade läst för grabbarna O om de var yngre, men visst är det lite märkligt att ännu en bok för åldrarna 3-6 nomineras?
Vi springer, Joar Tiberg, Sara Lundberg, Rabén & Sjögren. Ännu en 3-6-bok, som skulle kunna vara något. Jag ska nog satsa på att läsa dem alla, det går ändå ganska fort.
Mördarens apa, Jakob Wegelius, Bonnier Carlsen är en drygt 600 sidor tjock, illustrerad berättelse som är en fristående fortsättning på Wegelius Legenden om Sally Jones,som belönades med Augustpriset 2008. Christin Ljungqvist tipsade om Mördarens apaKulturkollo och jag blev redan då sugen på att läsa.

Barbro Lindgren om ALMA och annat

Maria Lassén-Seger samtalar med Barbro Lindgren om hennes författarskap och om det förändrats efter ALMA. Då hon inte har någon dator och knappt går att nå via telefon, har det inte blivit så stor skillnad, menar hon. Hon föredrar brev, men hinner sällan svara, även om målet är att göra det.

De diskuterar språket i böckerna om Max, som Lindgren kallar poetiskt, men som fått kritik. Jag gillar det inte heller måste jag erkänna. Vad jag inte visste var att serien avslutats med Max grav. Däremot finns det mycket annat jag tycker om. Böckerna om Mattias minns jag till exempel från min barndom. Och böckerna om Sparvel absolut älskade jag. Barnen tyckte om Benny, men inte lika mycket som jag faktiskt.

Lindgren är intresserad av de svaga, av annorlunda barndomsskildringar, men inte av det normala. Många känner säkert igen sig, säger hon och i bästa fall få lite tröst. Lassén-Seger berättar om en väninna, som säger att Barbro Lindgrens böcker räddat hennes liv. Det är stort, men för mig är det andra författare som talar mer till mitt inre.

Lindgren fascinerar mig dock som människa. Hon berättar målande om sin barndom och hur hon blev deprimerad som tioårong, vilket kanske berodde på den hemska, nybyggda skola hon började i. Ingen tycktes förstå orsaken till depressionen, men efteråt har hon förstått att det troligen handlade om att skolan tog hennes frihet, stängde in och begränsade henne.

När jag hör om Lindgrens böcker inser jag hur mycket humor som finns i dem och att jag faktiskt kanske skulle uppskatta dem bättre nu. Jag är lite sugen på Vems lilla mössa flyger lockar till exempel.

Lindgren har arbetat tätt tillsammans med några illustratörer. Trots att hon själv gått konstutbildning ville hon inte illustrera själv. Ord är hennes sätt att uttrycka känslor, bilder funkar inte alls lika bra. Hon talar också om hur imponerad hon blivit av de bilder som fått bli en del av hennes böcker och berätta den historia som hennes ord format.

Det är också intressant att lyssna till när Lindgren talar om hur hon skriver. Att hon skriver i skrivböcker i olika storlekar, men skriver om väldigt lite. Hon talar också om sitt stora behov av frihet, kanske en känsla som finns kvar från barndomen. Hon smet till exempel från sina barn för att sätta sog och skriva och som barn smet hon från sina syskon.

IMG_2401-1.JPG

24 december Eva

december

Det är julafton idag och jag önskar er en riktigt fin sådan. Själv firar jag med hela familjen O och min familj. I morgon blir det en tur till makens familj. Tur att de alla bor runt samma stad.

Dagens namn är Eva, men visst måste vi också fira Jesus lite extra idag. Han fyller ju ändå år. James Frey har skrivit en bok hur Messias kommer till världen som Ben Zion Avrohom i boken Sista testamentetMycket läsvärd och minst sagt kontroversiell.

En lite mer klassisk bok om Jesus är Marias lilla åsna av Gunhild Sehlin, som jag absolut älskade när jag var barn. Visserligen älskade jag allt som hade med Bibeln att göra när jag var barn. Det växte bort.

Eva Eriksson är en fantastisk illustratör och min favorit av hennes böcker är Sagan om den lilla farbrorn, som är skriven av Barbro Lindgren.

Jag läser hellre facklitteratur i teorin än i praktiken, men Eva Franchells bok Partiet: En kärlekshistoria vill jag verkligen läsa. Sveriges historia är till stor del socialdemokraternas historia och jag borde helt klart kunna mer än jag gör.

Jag skulle också gärna läsa Libyen: från Tripolitanien till Ghaddafis sista dagar av Eva Hernbäck och Göran Johnsson. Libyen är ett land som varit mycket aktuellt i år, men som jag vet väldigt lite om.

Eva Susso skriver böcker för unga och hennes dansbok Street är mycket bra. Dags att läsa de andra böckerna i trilogin om Dansfabriken snart.

Jag nöjer mig här idag och lämnar er till julbordet, nötterna och glöggen.

En god jul till er alla och speciellt till alla som heter Eva, som min faster.

4 december Barbara, Barbro

Barbara Havers är en favorit. Jag gillar henne bäst är hon är som bittras i de tidigaste böckerna. Då var hon en otroligt frisk fläkt i deckarvärlden, men så här många år senare hr hon fått en del efterföljare. I takt med detta har dock Barbara själv blivit lite mjukare och tur är väl det. Att vara så arg och så bitter i evighet kan knappast vara hälsosamt. Ändå saknar jag den arga Barbara.

Barbara Voors kan jag inte bortse ifrån idag (heller). En stor favorit, men det vet ni säkert redan. Jag upptäckte henne 1998 och kan inte komma på en enda dålig bok hon skrivit. I hyllan står en oläst bok, för se när det kommer till riktiga favoritförfattare måste det finnas en oläst bok i hyllan för säkerhets skull. Ifall det riktiga suget skulle sätta in. Kanske är det också dags att läsa om några av favoriterna. Om jag vågar.

Barbro Hedvall är en författare som inspirerat mig. En förebild på många sätt. Hennes bok Vår rättmätiga plats om kvinnornas rösträttskamp är fantastisk. Läs den om du inte redan gjort det. En saklig, spännande och rolig bok om ett gäng starka kvinnor som vi har mycket att tacka för.

Barbro Lindgren måste självklart få vara med, både som författare och karaktär i favoritböckerna i den självbiografiska serien dagböcker som inleds med Jättehemligt. Jag absolut älskade dem som barn.

Och så en författare jag inte läst, men gärna vill läsa, nämligen Barbara Kingsolver. Hon har stått på läslistan i många år, men som ni vet är det knappast en garanti för att man blir läst. När nu Elin Boardy tipsade om henne har jag ännu ett skäl till att läsa.

Det blev en diger samling kvinnor idag. Har du någon Barbara eller Barbro du tycker extra mycket om?

Så här tänker jag nu om Sommar

Alla bloggare har gjort det, skrivit om årets sommarpratare alltså. Det blir ett inlägg här ändå. Om inte annat för att jag själv ska komma ihåg vilka sommarpratare jag faktiskt planer att lyssna på. Dessutom är det lite kul att se vilja jag oväntade favoriter som sommaren visar sig bjuda på och vilka säkra kort som faktiskt håller.

Förra året tillhörde Per Johansson, Johannes Anyuru, Ulf Malmros och Josefin Bornebusch favoriterna. Det går fortfarande att lyssna på deras program om du klickar dig in i arkivet. Jag kan också rekommendera Håkan Nessers vinterprogram från i julas.

Vad bjuder då P1 på i sommar? 58 sommarpratare med start 25 juni, då det är dags för Mark Levengood att ta på sig midsommarkransen och prata loss. Jag gillar Levengood, men hans röst är så mjuk och behaglig att jag ibland dåsar till. Det hände i alla fall då jag lyssnade på hans senaste som ljudbok.

 

Vill gärna lyssna på

Timbuktu (29 juni)

Maria Wetterstrand (30 juni)

Henrik Larsson (2 juli)

Beate Grimsrud (3 juli)

Freddie Wadling (10 juli)

Gustaf Hammarsten (12 juli)

Dilsa Demirbag-Sten (13 juli)’

Ann Petrén (16 juli)

Carl Bildt (17 juli)

Sara Stridsberg (21 juli)

Fredrik Gertten (22 juli)

Babben Larsson (23 juli)

Pia Sundhage (26 juli)

Barbro Lindgren (31 juli)

Birgitta Ohlsson (1 augusti)

Patrik Sjöberg (5 augusti)

Yukiko Duke (6 augusti)

Daniel Adams-Ray (9 augusti)

Cecilia Forss (10 augusti)

Cecilia Uddén (13 augusti)

Karl Ove Knausgård (14 augusti)

Gina Dirawi (18 augusti)

Ghita Nørby (20 augusti)

 

Kanske, om jag ändå sitter vid radion

Mark Levengood (25 juni)

Torgny Lindgren (26 juni)

Thomas Johansson ( 1 juli)

Karin Broos (8 juli)

Martin Fröst (19 juli)

Lars Ohly (25 juli)

Olof Wretling (29 juli)

Helena Bergström (30 juli)

Håkan Juholt (7 augusti)

Johan Wester (12 augusti)

Ann Olivecrona (16 augusti)

Bengt Palmers (17 augusti)

Petra Marklund (19 augusti)

Leif GW  Persson (21 augusti)

 

Nja, jag är tveksam

Göran Gudmundsson (28 juni)

Nanne Grönwall (4 juli)

Sven Nylander (7 juli)

Jonas Jonasson (9 juli)

Carl-Gustaf Wachtmeister (11 juli)

Lars-Eric Aaro (14 juli)

Ulf Brunnberg (15 juli)

Jan Carlzon (24 juli)

Kjerstin Dellert (27 juli)

Leif Mannerström (2 augusti)

Alice Bah Kuhnke (3 augusti)

Vicky von det Lancken (8 augusti)

 

Kan bli årets överraskning

Clara Lidström (Underbara Clara) (27 juni)

Ville Virtanen (5 juli)

Sylwia Schwaag Serger (6 juli)

Anna Kåver (18 juli)

Monica Nyström (20 juli)

Claes Hulting (28 juli)

Owe Wikström (4 augusti)

Barbro Osher (11 augusti)

Ubah Musse (15 augusti)

 

 

Vilka sommarpratare ser du fram emot att lyssna på och vilka klarar du dig utan?

 

Vad vet du förresten om gamla sommarpratare? Testa dina kunskaper här. Jag fixade bara 5 rätt av 10. Måste vara för att jag är så himla ung, för det kan väl inte bero på att jag har taskigt minne?!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: