Sylvia Plath

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Novellkalender enligt O del 21

“Johnny Panic och drömbibeln” är en novell av Sylvia Plath om en annorlunda man med ett annorlunda uppdrag. Den ingår i novellsamlingen med samma namn, som gavs ut postumt 1977. I en senare upplaga lades fler texter till. Novellix gav ut en nyöversättning av novellen för att uppmärksamma att författaren varit död i 50 år.

Huvudpersonen i novellen är sekreterare på ett mentalsjukhus. Hon sysselsätter sig bland annat med att skriva ner patienternas drömmar för att sedan skriva rent dem i sin drömbibel varje kväll. Allt görs på uppdrag av Johnny Panic.

“Johnny Panic och drömbibeln” är en novell att läsa, men inte en att skriva om. Det finns så mycket som överraskar läsaren och att avslöja det vore att förstöra läsningen.

 

Klassiker jag ännu inte läst

Varje sommar försöker jag läsa i alla fall några klassiker och jag har botaniserat lite inför i år. Här följer några jag skulle kunna tänka mig att läsa, mer eller mindre gamla och alla sådana jag borde läst för länge sedan.

1984 av George Orwell

Bonjour tristesse av Françoise Sagan

Den blå rullgardinen av Agnes von Krusenstjerna

En fest för livet av Ernest Hemingway

En förlorad värld av Evelyn Waugh

Glaskupan av Sylvia Plath

Madame Bovary av Gustave Flaubert

Pennskaftet av Elin Wägner

 

Poeter att njuta av

Veckans tema på Kulturkollo är som jag nämnt tidigare Lyrik och längtan och jag tänkte bjuda på några dikter att lyssna till. Den första passar extra bra idag, då det var exakt 52 år sedan Sylvia Plath dog. Tack Helena som tipsade om den här inläsningen av Lady Lasarus, som fick mig att hitta hennes Daddy, en stark dikt med en fantastisk rytm. Jag har inte läst mycket av Plath, men de dikter jag läst bygger alla på just rytmen. Jag förstår inte alltid betydelsen av allt, inte ens av alla ord, men jag älskar ändå att läsa och ännu hellre lyssna till dem. Läraren i mig noterar också att den innehåller alla stilfigurer som finns på min lista till eleverna att leta efter. Här finns en intressant text om dikten.

Och så den här från metaforernas mästare Tomas Tranströmer, Paret. En vacker dikt om just det.

 

 

Och så en favoritsonett av Shakespeare, Sonett 131, med en av mina favoritröster Alan Rickman.

Och en fantastiskt tonsatt Sonnet 29 framförd av Rufus Wainwright

Den bortglömda Boktolvan

SilkeScheuermann_KrigEllerFred-721x1024-424x600

Som så mycket annat gällande läsning i år har min traditionella Boktolva hamnat lite i skymundan. Idag läste jag dock en novell av Silke Scheuermann från Novellix, Krig och fred,som är hämtad från novellsamlingen Rika flickor.

Det som är bra med singelnoveller är att det går att pröva en ny författare, utan att behöva läsa en hel bok. När jag läste Scheuermanns tyska kollega Juli Zehs Novellix-novell Den skänkta timmen, blev jag genast taget av språk och stil. Riktigt så blev det inte med Scheuermann. Språket känns lite knöligare och lite för omständligt för min smak.

Själva historien för tankarna till Esther i Lena Anderssons böcker, men Scheuermanns huvudperson har en pojkvän, en som älskar henne och vill flytta ihop med henne. Ändå väljer hon rollen som älskarinna till någon annan och hon funderar mycket på om hon, likt Natasja i Krig och fred, valt fel.

En annan författare vars Novellix gav mersmak är Sylvia Plath, som jag pinsamt nog inte läst något av tidigare. Hennes Johnny Panic och drömbibeln läste jag faktiskt redan i somras, men jag har glömt att skriva om den. Vilken totalt underbart absurd och galen historia det är. Vi får följa mannen som skriver ner andras drömmar till Johnny Panic i en fantastisk liten historia med ett lika fantastiskt omslag. Just omslag är definitivt något Novellix är bra på, förutom innehåll då.

Hittills i år har jag läst fem författare av det som skulle ha blivit tolv, så blir det ibland. Nya tag nästa år.

%d bloggare gillar detta: