Rubem Fonseca

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Novellkalender enligt O del 18

I samlingen Brasilien berättar: Ljud av steg, utgiven av Tranan, finns en rad mycket bra noveller. Den jag valt till novellkalendern är “Den andre” av Rubem Fonseca, en författare som tillsammans med Clarice Lispector, räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Novellen handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Budskapet är att den som på ytan har allt, kanske egentligen inte har någonting alls. En tänkvärd berättelse om den stressade vardagen och dess följder.

Dagens kulturella VM-spaning Brasilien

Jag trodde nog att Brasilien skulle ta sig längre i turneringen, men Belgien blev för svåra i kvartsfinalen. Dags för en brasiliansk spaning alltså.

I våras läste jag novellsamlingen Brasilien berättar, där en lång rad författare fanns representerade. Ett bra sätt att få en överblick. En författare jag fastnade speciellt för var Rubem Fonseca, som tillsammans med Clarice Lispector räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Hans novell Den andre handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Lispector, som föddes i Ukraina, men flyttade till Brasilien och skrev på portugisiska representeras av novellen  Ljud av steg, som också fått ge namn åt samlingen. I bokhyllan står också hennes Stjärnans ögonblick.

Bland de andra författarna finns Moacyr Scliar, en av Brasiliens mest framstående författare. Novellen Van Goghs öra kommer från en bok med samma namn från 1989. Fernando Bonassi, som föddes 1962 i São Paolo. Han har bland annat skrivit novellsamlingen 100 saker, som kom ut 1998 och manus till en lång rad filmer och tv-serier. Jag gillade också Adriana Lisbo, som bland annat skrivit Colombines kyss, publicerad 2005 och Marçal Aquino, som bland annat skrivit Västernvärldar från 2001.

Daniel Galera besökte Bokmässan när Brasilien var temaland och då var hans bok Med blod i skägget helt ny. 2013 utsågs han av tidskriften Granta till en av de bästa unga brasilianska författarna i sin generation. I höst är han aktuell med romanen Tjugo över midnatt.

Jag läste halva Att falla av Michel Laub inför samma Bokmässa, men läste av någon anledning inte ut den, trots att jag minns den som bra.

Andrea del Fuego har skrivit Syskonen Malaquias om tre syskon som skiljs åt efter föräldrarnas död. Den utspelar sig på den brasilianska landsbygden under 1900-talets första hälft.

Sedan går det inte att skriva om Brasilien utan att nämna fenomenet Paulo Coelho, populär som få, men definitivt inte ansedd i hemlandets litterära kretsar. Själv läste jag Alkemisten mitt i en 30-årskris och den landade helt rätt. När jag sedan försökte läsa fler böcker av honom blev jag mest irriterad. Tillfället gör helt klart läsupplevelsen.

Slut på min kulturella spaning från Brasilien. Fyll gärna på!

Brasilien berättar

Bokförlaget Tranan har gett ut en rad novellsamlingar från olika länder och jag har läst bland annat Brasilien berättar: Ljud av steg — Trettiosju noveller och mikronoveller, för att där hitta passande noveller till min undervisning.

Mina kunskaper om brasiliansk litteratur är helt klart begränsad och en novellsamling av detta slag ger goda chanser att upptäcka nya favoritförfattare. Den som står för både urval och översättning är Örjan Sjögren, som i förordet skriver om hur urvalet gått till. Större delen av novellerna i samlingen är skrivna runt det senaste sekelskiftet, men samlingen tar avstamp i några noveller från 70- och 80-talet. Boken avslutas med korta presentationer av författarna.

En av mina favoriter är den inledande novellen Den andre av Rubem Fonseca, en författare som tillsammans med Clarice Lispector, räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Novellen handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Slutet är öppet, vilket är fallet med många av novellerna i samlingen.

Clarice Lispector respresenteras av den korta novellen Ljud av steg, som också fått ge namn åt samlingen. Där får vi möta en 81-årig kvinna som söker läkare för att fråga om de sexuella drifter hon fortfarande känner. En söt text, men ingen jag kommer att läsa högt för mina elever.

Andra favoritnoveller är Van Goghs öra av Moacyr Scliar, en av Brasiliens mest framstående författare. Novellen kommer från en bok med samma namn från 1989. Tydligen plagierade Yann Martel hans roman Max och katterna i sin Bookerprisbelönade Berättelsen om Pi, men Scliar väckte aldrig åtal. Jag blir dock lite sugen på att läsa Scliars bok för att se hur tydlig kopplingen är.

Mikronovellerna av Fernando Bonassi är riktigt bra och mest tycker jag om Föräldrar och barn, som jag definitivt kommer att använda i undervisningen. Bonassi tillhör de yngre författarna som är representerade i samlingen. Han föddes 1962 i São Paolo. De 10 mikronoveller som finns med i den här boken är hämtade från 100 saker, som publicerades 1998. Även Adriana Lisboa har skrivit mikronoveller och det är ett format jag märker att jag uppskattar. En ögonblicksbild som säger mycket mer än vad orden berättar. Min favorit är Vemod, som liksom de andra nio mikronovellerna av Lisboa är hämtade från Kaligrafier, publicerad 2004. Även Lisboa tillhör en yngre generation brasilianska författare och anses vara en av de största.

En novell med ett annorlunda berättarperspektiv är Rost av Marçal Aquino. Den har dessutom ett oväntat slut som jag gillar skarpt. Rost finns med i novellsamlingen Västernvärldar från 2001.

Jag lägger till Brasilien på listan över länder som jag läst texter från i år och läser vidare i andra samlingar. Det är bra med noveller trots allt, speciellt när samlingarna innehåller texter från flera författare.

 

%d bloggare gillar detta: