Novellkalender enligt O

Novellkalender enligt O del 1-24

Här kommer en sammanställning av årets Novellkalender enligt O med 24 bra noveller. Det har varit lite av en utmaning för mig att sammanställa den här kalendern, men jag är ändå ganska nöjd med utfallet. Visst finns det favoriter kvar som inte fick plats den här gången, men jag tycker om de texter som blev valda.

  1. Ett halvt ark papper, August Strindberg
  2. Annabelle, Claire Castillon
  3. Fettot, Etgar Keret
  4. I hjärtat av den gyllene triangeln, Petina Gappah
  5. Fakturan, Jonas Karlsson
  6. Den gula tapeten, Charlotte Perkins Gilman
  7. Stjärnklart, Chiep Kim Héang
  8. Det osynliga barnet, Tove Jansson
  9. Smycket, Guy de Maupassant
  10. Tröst, Alice Munro
  11. Berg som vita elefanter, Ernest Hemingway
  12. Början, Gun-Britt Sundström
  13. Tjejen, John Ajvide Lindqvist
  14. En privat angelägenhet, Chimamanda Ngozi Adichie
  15. En kopp te, Katherine Mansfield
  16. Nyårsnovell, Jonas Hassen Khemiri
  17. De blå skorna, Linda Olsson
  18. Den andre, Rubem Fonseca
  19. Den skänkta timmen, Juli Zeh
  20. Mirabell, Astrid Lindgren
  21. Johnny Panic och drömbibeln, Sylvia Plath
  22. Pälsen, Hjalmar Söderberg
  23. Liten julnovell, Mattias Göransson
  24. Julklappsboken, Selma Lagerlöf

 

 

Photo by Toa Heftiba on Unsplash

 

Novellkalender enligt O del 24

Idag är det julafton och i många hus delas julklappar ut. Dagens novell utspelar sig just denna dag 1868 när Selma Lagerlöf var tio år och lästes av författaren själv i Sveriges radio på Annandagen 1936. I “Julklappsboken”, som återfinns i samlingen Julklappsboken och andra berättelser berättar författaren om en jul då hon bara fick en massa sysaker, som hon egentligen inte alls ville ha och så till slut, i det sista paketet en bok. En bok på franska som hon ägnar timmar åt för att ens förstå några få meningar, men som definitivt håller henne sysselsatt.

Jag har också alltid älskat hårda paket och en jul utan böcker hade även för mig varit en väldigt misslyckad jul. Numera får jag sällan böcker, men det saknas å andra sidan inte läsning här hemma.

Jag önskar en en riktigt trevlig jul, rejält med hårda paket och många härliga lässtunder under de lediga dagarna som kommer.

Novellkalender enligt O del 23

Ibland snubblar man över bra noveller på de mest märkliga sätt och Liten julnovell av Mattias Göransson läste jag för första gången då den var en del av texthäftet för Nationella provet i svenska för år 9 för något mindre än 20 år sedan. Novellen publicerades i DN i december 1998.

I den väldigt korta berättelsen får vi möta Bettan som samlat tomburkar i flera veckor för att kunna bjuda Benny på köttbullar på IKEA. De mumsar i sig sina 20 köttbullar med brunsås och potatis och Benny är väldigt nöjd med sin julklapp. Det han inte anar är att köttbullarna bara är början på ett väldigt annorlunda julfirande.

Liten julnovell är så fin, så fin och gör mig tårögd varje gång jag läser den.

Novellkalender enligt O del 22

Vissa noveller blir aldrig gamla och inaktuella, trots att det på ytan kan verka så. Jag tänker till exempel på “Pälsen” av Hjalmar Söderberg, där en man får en ovanlig julhälsning. Novellen publicerades som en del av samlingen Historietter som utkom 1898.

Pälsen, som på ett sätt är novellens huvudperson, tillhör häradshövding Richardt. Han ska som vanligt fira jul hos sin gamle vän Doktor Henck, en man med vacker fru och tre barn, men inga pengar.

Det är julafton och Henck är på väg till Richardt för att låna pengar. På vägen dit blir han överkört av en drosksläde och hans överrock går sönder. Han får istället låna Richardts päls och i skydd av den blir han en helt annan man.

Söderbergs novell innehåll klassiska teman, som klass och dessutom några lika klassiska motiv. Någon får till exempel veta en hemlighet som inte är tänkt för hens öron. Jag tycker mycket om “Pälsen” och det sätt som Söderberg lyckas berätta massor med väldigt få ord.

Novellkalender enligt O del 21

“Johnny Panic och drömbibeln” är en novell av Sylvia Plath om en annorlunda man med ett annorlunda uppdrag. Den ingår i novellsamlingen med samma namn, som gavs ut postumt 1977. I en senare upplaga lades fler texter till. Novellix gav ut en nyöversättning av novellen för att uppmärksamma att författaren varit död i 50 år.

Huvudpersonen i novellen är sekreterare på ett mentalsjukhus. Hon sysselsätter sig bland annat med att skriva ner patienternas drömmar för att sedan skriva rent dem i sin drömbibel varje kväll. Allt görs på uppdrag av Johnny Panic.

“Johnny Panic och drömbibeln” är en novell att läsa, men inte en att skriva om. Det finns så mycket som överraskar läsaren och att avslöja det vore att förstöra läsningen.

 

Novellkalender enligt O del 20

Jag absolut älskar Astrid Lindgrens novellsamling Nils Karlsson pyssling och har fortfarande kvar mitt barndomsexemplar i hyllan. När jag skulle välja en av novellerna till den här kalendern var jag först osäker på om jag skulle gå på grabbarna O:s favorit eller min egen. Den novell jag läste om och om för dem var “I skymningslandet”, men själv älskade jag berättelsen om den levande dockan “Mirabell”. Åh, så jag längtade efter en sådan docka.

Huvudpersonen Britta-Kajsa får ett mystiskt frö av en gubbe som kör förbi hennes hus i sin vagn. Han ber henne att plantera detta frö och en docka växer upp ur jorden. Eftersom Britta-Kajsa är en fattig flicka är dockan en fantastisk gåva, men som om det inte vore nog är dockan Mirabell levande. Rent krasst verkar det svinjobbigt att ta hand om och underhålla den levande dockan, men det hindrade inte mig från att drömma om en alldeles egen Mirabell.

Novellkalender enligt O del 19

Jag är team sommartid. Varje år när klockan ställs tillbaka på hösten och mörkret slår till, vill jag helst av allt gömma mig. Men visst finns det en fördel med den extra timmen och det är vad huvudpersonen i Julie Zehs “Den skänkta timmen” tar fasta på. En timme som är friare en alla andra timmar, som man får till skänks. När jag jobbade natt för många år sedan var den här timmen knappast uppskattad, men det är en helt annan historia.

Det var alldeles för länge sedan jag läste något av Julie Zeh. Jag tycker väldigt mycket om hennes språk och sättet hon berättar sina historier på. Dags att återupptäcka.

Novellkalender enligt O del 18

I samlingen Brasilien berättar: Ljud av steg, utgiven av Tranan, finns en rad mycket bra noveller. Den jag valt till novellkalendern är “Den andre” av Rubem Fonseca, en författare som tillsammans med Clarice Lispector, räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Novellen handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Budskapet är att den som på ytan har allt, kanske egentligen inte har någonting alls. En tänkvärd berättelse om den stressade vardagen och dess följder.

Novellkalender enligt O del 17

Ett barn bär sin pappas aska upp för spiraltrappan till hans lägenhet. När han nu dött faller det på henne att rensa ut hans lägenhet i Paris. Det faktum att han flyttade dit och befann sig långt från henne, så långt att hon inte hann fram till honom innan han dog, fyller henne med sorg och bitterhet. I lägenheten finns något han lämnat åt henne. Det är ett par skor i blå sammet, oanvända och alldeles för små för henne. Ett par gamla damskor avsedda för någon annan.

De blå skorna av Linda Olsson är en vardaglig novell om ett liv som inte blev, men utan sorg och olycka. En kort betraktelse över hur en lägenhet och ett par blå skor i fel storlek gör att en dotter får veta mer om sin far.

Novellkalender enligt O del 16

Att en novell av Jonas Hassen Khemiri skulle vara en del av min novellkalender var givet redan från början, men vilken det skulle bli har jag ägnat mycket tid åt att bestämma. Jag tycker om bildspråket i “Spöket Milton” och det öppna slutet som gör att vi inte vet vad som händer varken med honom eller hans vän. Jag fascineras av huvudpersonens förmåga att förklara bort det hemska som händer med honom när han sätts i fängelse, eller är med om världens längsta svensexa i novellen “Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi känt varandra innan du dog” och jag har, liksom många andra, berörts av den prisade “Oändrat oändlig”.

Till slut bestämde jag mig för “Nyårsnovell”, som publicerades i Expressen på nyårsafton 2010. Den opålitliga berättaren känns igen och vi vet egentligen inte vad den bror, som inte är hans bror, men ibland blir det. Det är en berättelse om en bror som väntar på sin bror, som skulle kunna ha råkat ut för allt möjligt. Eller inte.

Många ord, förvirring eller fullkomlig klarsyn. Precis det som Jonas Hassen Khemiri brukar bjuda på.

%d bloggare gillar detta: