Sally Rooney

Tänk snabbt! (vecka 24)

I lördags var det Sveriges nationaldag och i alla fall där jag befann mig så spöregnade det och vi firade inte alls. Inte ens en lien jordgubbe pillade vi i oss. Hur gör du, firar Sveriges nationaldag eller inte?

Ganska ofta hittar jag nya favoritlåtar när jag ser filmer eller tv-serier. Senast var det när jag såg Normala människor och direkt sökte efter vilka låtar som spelades. Maken däremot brukar inte alls reflektera över musiken när han ser film eller tv-serier. Hur funkar du? Fastnar du för musiken i filmer eller tv-serier eller går den dig förbi?

Några nätter nu har jag sovit med katt på mig och det är både mysigt och rätt jobbigt. Vad väljer du om du måste välja, katt eller hund?

Vi har ju alla telefoner, men frågan är om vi använder dem till att ringa. Vad föredrar du, ringa eller sms:a?

Snart är det sommar och det betyder för många mer ledighet och kanske mer läsning. Har du gjort läslistor inför sommaren eller inte?

 

Veckans fem snabba lyder

firar Sveriges nationaldag eller inte?

fastnar för musik i filmer och tv-serier eller inte?

katt eller hund?

ringa eller sms:a?

läslistor inför sommaren eller inte?

 

Mina svar lyder så här

firar Sveriges nationaldag eller inte? Rent principiellt har jag ingenting emot firandet, men jag deltar i princip aldrig. Det jag tycker är finast på Sveriges nationaldag är välkomnandet av nya medborgare och en sådan ceremoni brukar de ha lokalt varje år.

fastnar för musik i filmer och tv-serier eller inte? Som jag skrev tidigare är musiken en viktig del av många film- och tv-upplevelser. Jag har till exempel Good Will Hunting att tacka för att jag upptäckte fantastiska Elliott Smith och hans musik finns med även i Normala människor.

katt eller hund? Det är få hundar jag tycker om och inte ens dessa vill jag gosa med på grund av allergi. Gillar katter som är mer tillbakadragna och dessutom luktar godare.

ringa eller sms:a? Jag pratar med mamma och ibland med min morfar i telefonen. I övrigt är jag en telefonskeptiker som gärna skriver istället.

läslistor inför sommaren eller inte? Jag har en lång och en kort lista, samt en rad böcker som jag gärna hade hunnit med förutom böckerna på listorna. Ett omöjligt uppdrag alltså.

 

Nu är det din tur. Vad väljer du? Tänk snabbt?

Till mina fina studenter

I år mer än någonsin har jag insett vilken ynnest det är att få lära känna unga människor och följa dem under några av de viktigaste åren i deras liv. Från de lite småtrumpna sextonåringarna till de nu ganska vuxna och definitivt kloka personligheter som de blivit. Någon som var arg på allt har mjuknat, en annan som var rädd för allt klarar mer än både hen och jag trott, någon som kämpade redan i ettan klarade alla tre kurserna i svenska med hårt arbete, någon annan klarar sig lätt men har kanske börjat ana att det finns ännu mer kapacitet, en kapacitet som jag sett och hoppas får ta plats, någon annan har förvandlats till någon som är blygast av de blyga till någon som tar plats och ännu en har rest sig från en jobbig period och nått målet. Varje någon är flera och alla är betydelsefulla.

Elever är den del av mitt yrke som jag aldrig kommer att tröttna på. Eleverna är grejen. Eleverna gör jobbet. Ja, jag svär över dem ibland och ja, det har också hänt att jag svurit åt dem. Årets studenter har gett mig ett gäng gråa hår, tro mig, men mest av allt har jag ändå tyckt om dem och framför allt tyckt om att följa dem utvecklas. Det blev så tydligt när jag lyssnade på deras senaste (sista) boksamtal och jag nästan grät en skvätt av de fantastiska litterära resonemang som de förde kring böckerna de läst och kring världen de beskrev. Vilka fina, empatiska och smarta ungar.

Idag tar en ganska stor och brokig klass esteter studenten. Eftersom mitt minne fungerar så att gamla elevers namn byts ut mot nya så fort det blir hösttermin (jag har en teori om att jag varje höst når det maxantal namn som min hjärna klarar och att några därför kastas ut) ska jag inte lova att jag kommer att minnas alla namn, men jag kommer att minnas alla elever. Vissa mer än andra, av både bra och kanske mindre bra skäl, men helt ärligt kan jag säga att ingen av de drygt trettio elever som idag säger hejdå till är något mindre än en väldigt intressant och bra person. Mycket kan sägas om elever som jag träffar, men tråkiga är de aldrig och det säger jag med kärlek.

Som traditionen bjuder så ger jag boktips på studenten, vilket inte torde överraska någon av mina studenter eller för den delen någon annan som känner mig. Några böcker och några författare som kan guida er i livet eller i alla fall lära er något om det.

För alla som är musiker eller gillar musik rekommenderar jag Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid. En fantastisk intervjubok om ett hyllat band under 70-talet där vi får veta hur de gick till när de spelade in sin mest kända skiva. Och nej, de har aldrig funnits, men det är likafullt en fantastisk bok.

Samlade verk av Lydia Sandgren är sjukt tjock, så det krävs en van läsare, men den som läser får följa två blivande författare och en blivande konstnär i Göteborg på 80-talet. Lägg därtill en period i Paris och ett mysterium med en försvunnen fru och mamma.

Vad får man egentligen skriva om kända personer? Nästan vad som helst tycker jag. Curtis Sittenfeld har bland annat skrivit American Wife, en roman om Laura och George W Bush och är nu aktuell med Rodham som handlar om hur det kunde ha blivit om Hillary Clinton aldrig gifte sig med Bill. En riktigt bra författare som rekommenderas.

Mot bakgrund av vad som händer i USA just nu och hur samhället där alltid behandlar delar av sin befolkning vill jag rekommendera Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones där vi får följa Roy och Celestial vars liv förändras när Roy mot sitt nekande döms för ett brott och sätts i fängelse.

Normala människor av Sally Rooney är en fantastisk bok om Conell och Marianne som växer upp i samma irländska småstad och sedan studerar vidare i Dublin. Den har blivit en fantastisk tv-serie, men boken är självklart bättre. Läs den.

Två författare som skriver om sexualitet och identitet på ett väldigt vacker sätt är Abdellah Taïa, Marockos första öppet homosexuella författare, nu bosatt i Frankrike och Nina Bouraoui med rötterna i Algeriet. Ni kan nästan välja vilken bok som helst av dessa genier, men ha tålamod, det går inte alltid så snabbt, men är väldigt vackert och tänkvärt.

Elin Boardy (bibliotekarie på Lerums bibliotek och en fantastisk författare) skriver i sin senaste bok Nätterna på Winterfeldtplatz om att bryta heteronormen och de minst sagt trånga könsrollerna under 20-talet. En berättelse om Hedvig som reser till Berlin för att bo hos sin faster och kliver in i en värld som har så mycket mer av allt än hon kunnat föreställa sig.

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig är en bok som är ganska svart, men också väldigt hoppfull. Författaren beskriver sin depression och ångest och vägen till ett bättre liv på ett sätt som är lätt att ta till sig både för den som själv mår dåligt, men också för de som har närstående som gör det.

Jag vet att jag försökte locka med några noveller av Haruki Murakami på frivillig basis så här i slutet på terminen och inser att få läste, men vill verkligen rekommendera er att upptäcka denna mycket annorlunda författare. Sunkiga könsroller säger en del, fascinerande berättelser om sårbara människor säger jag. Mer eller mindre surrealistiska dessutom. Novellerna jag delade med er är hämtade från samlingen Elefanten som gick upp i rök och jag rekommenderar också Kafka på stranden och Norwegian wood.

Apropå världslitteratur så måste ni verkligen upptäcka Chimamanda Ngozi Adichies böcker om ni inte redan gjort det. Jag lärde mig t.ex. massor om Biafra när jag läste En halv gul sol.

Bli bäst på att skriva genom att använda Svenska skrivregler eller inspireras av Bodil Malmstens Så gör jag. Allt Bodil Malmsten skriver är för övrigt inspirerande. Missa inte hennes dikter och inte heller Kristina Lugns, Tomas Tranströmers eller Per Wästbergs. Döda eller gamla nu, men så har det inte alltid varit.

Normal people som tv-serie

Det var länge sedan jag såg en tv-serie som berörde mig så mycket som Normal people som just nu finns på svtplay. En serie baserad på Sally Rooneys bok med samma namn, som hon också varit med och skrivit manus till. Det märks att de viktiga detaljerna finns kvar och det som förändrats stör inte alls, utan känns helt logiskt. Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal spelar inte Marianne och Connell. De ÄR Marianne och Connell.

Vi möter dem första gången när de bor i det lilla samhället Sligo där de verkligen har olika status. Marianne tillhör de välbärgade och Connells mamma städar hemma hos henne, men i skolan är det han som räknas. När de inleder ett förhållande är det också han som främst vill hålla det hemligt. Trots att de är så rätt för varandra vågar de inte stå för det. Någonstans påverkar Marianne ändå Connells liv och får honom att våga drömma. Det är därför som han söker till Trinity i Dublin, istället för att studera vidare i Galway som sina polare, eller för den delen stanna i Sligo.

När de kommer till Dublin har deras maktförhållande förändrats. Nu är det Marianne som har status, en ny pojkvän och en massa vänner. Connell är istället den utomstående, men han tar sig steg för steg in i gemenskapen. Så blir de tillsammans, kommunicerar dåligt och glider isär. Som om de aldrig riktigt vågar älska fullt ut. Eller i alla fall inte tro på kärleken som trots allt finns där.

Seriens rollbesättning är verkligen riktigt bra. Det är inte bara Edgar-Jones och Mescal som gör en fint jobb. Jag tycker också väldigt mycket om Desmond Eastwood som spelar Niall, Connells kompis som han bor tillsammans med den första tiden i Dublin och Joanna, spelad av Eliot Salt, som är en av Mariannes Dublin-vänner. Faktiskt känns minsta lilla biroll genomtänkt, möjligen stör det mig lite att Sarah Greene som spelar Connells mamma Lorraine inte är mer än 12 år äldre än sin tänkte son. Hon är riktigt bra, men det blir ändå lite märkligt, ännu mer för att Mescal inte direkt ser yngre ut än han är. Men, det är en petitess och kanske det enda jag har att klaga på. Bra skådis, något ung för rollen.

Extra roligt är det att Lancelot Ncube känd från bland annat Kalifat dyker upp som en av Mariannes beundrare  och senare pojkvän under hennes vistelse i Sverige. Ett svin ska det visa sig, för sådana dras Marianne till. För någon som likt henne känner sig värdelös verkar det lättare att träffa män som bekräftar och förstärker den känslan. Det finns så mycket svärta inom Marianne och jag tycker så väldigt mycket om hur Daisy Edgar-Jones gestaltar den. Självklart finns hela tiden en önskan från både hennes och Connells sida, för att inte tala om min, om att de ska bli tillsammans igen, men de gör allt så otroligt svårt och komplicerat. Det var smärtsamt att läsa om, men nästan ännu värre att se. Jag tänkte faktiskt inte på titeln så mycket när jag läste, men nu blir det så tydligt hur många av karaktärerna som verkligen kämpar för att framstå som normala människor, istället för att faktiskt våga tala om hur de mår och hur de skulle vilja vara.

Det är alltid läskigt när en bok som är bra ska filmatiseras eller göras till tv-serie. Normal people av Sally Rooney är en väldigt bra bok, men också en helt fantastisk tv-serie. Välgjord, vacker, smärtsam och befriande långsam. Är boken bättre? Helt ärligt vet jag inte. Jag vet bara att den tillsammans med tv-serien bildar en magisk helhet. Helt magisk.

Och musiken. Musiken, musiken, musiken.

Tänk snabbt! (vecka 19)

Sköna maj välkommen! Jag hoppas att det blir i alla fall några sköna dagar och att det här covid-eländet får någon slags avmattning. Det verkar definitivt inte vara så utan snarare tvärt om här i västra Sverige. Frågorna i Tänk snabbt handlar dock om helt andra saker än sjukdomen som tar över allt annat.

Let’s Dance kör live även i dessa tider och skapar något slags normalläge på tv. Mästarnas mästare spelades in i somras, men sänds nu och det är snart dags för final. Vilket av dessa två tävlingsprogram föredrar du?

I maj släpps många nya böcker och en av de böckerna jag ser fram emot mest är prologen till Hungerspelstrilogin som heter Balladen om sångfåglar och ormar. I lördags var det Harry Potter-dagen, som uppmärksammar den sista striden mellan Harry Potter och Voldemort. Gillar du Hungerspelen eller Harry Potter mest?

Böckerna ovan vänder sig främst till ungdomar. Brukar du läsa böcker för unga eller inte?

Två serier baserade på böcker finns nu att se på svtplay. Det är dels Normala människor, baserad på Sally Rooneyd bok med samma namn och Sanditon, baserad på Jane Austens sista, ej färdigställda, roman. Vilken av dem lockar dig mest?

Något matrelaterat måste det självklart bli också. Vad äter du när du läser, snacks eller godis?

 

Veckans fem val ser ut så här

Let’s dance eller Mästarnas mästare?

Hungerspelen eller Harry Potter?

läsa böcker för unga eller inte?

Normala människor eller Sanditon?

snacks eller godis?

 

Mina svar lyder så här:

Let’s dance eller Mästarnas mästare? Egentligen är svaret ingen av dem, men jag ser hellre på Mästarnas mästare, medan Let’s dance inte intresserar mig det minsta.

Hungerspelen eller Harry Potter? Riktigt svårt val, för det är två fantastiska serier. Faktum är dock att jag inte orkat läsa alla böcker i serien om Harry Potter, utan nöjt mig med filmerna. De är helt enkelt för tjocka. Däremot ser jag väldigt mycket fram emot nya boken i Hungerspelsserien.

läsa böcker för unga eller inte? Jag läser gärna böcker som egentligen vänder sig till unga, då många av dem är ytterst välskrivna och passar alla oavsett ålder.

Normala människor eller Sanditon? Det är mycket möjligt att jag ser Sanditon också, men kostymdramer är sällan min grej. Downton Abbey undantaget.

snacks eller godis? Egentligen är det väl fett och kladdigt att käka snacks och läsa samtidigt, men nötter har blivit min grej det senaste. Det funkar fint.

 

Vilka nomineras till Årets bok 2020?

På tisdag med start kl 9.00 avslöjas vilka böcker som nominerats till priset Årets bok 2020, som delats ut av Bonniers Bokklubbar på Bokmässan de senaste åren (jag är inte helt redo att tänka så långt ännu, men har börjat inse att det kanske inte bir varken utdelning eller Bokmässa i år).

De tidigare vinnarna är:

2016 Det är något som inte stämmer av Martina Haag

2017 Glöm mig av Alex Schulman

2018 1793 av Niklas Natt och dag

2019 Silvervägen av Stina Jackson

Visst syns det ett mönster? Vinnaren 2020 är mycket troligt en svensk författare som når en bred publik.

 

Det här tolv titlarna tror (och hoppas) jag blir nominerade:

Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones, Bokförlaget Forum

Herravälde av Elin Olofsson, Wahlström & Widstrand

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg, Piratförlaget

En förlorad man av Jane Harper, Bokförlaget Forum

En halv värld bort av Mike Gayle, Norstedts

Normala människor av Sally Rooney, Albert Bonniers Förlag

Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell, Printz Publishing

Snöstorm av Augustin Erba, Albert Bonniers Förlag

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata, Lind & co

Våroffer av Anders de la Motte, Bokförlaget Forum

Queenie av Candice Carty-Williams, Albert Bonniers Förlag

Albatross av Ann Cleeves, Albert Bonniers förlag

 

Vilka böcker tror och hoppas du på?

Pockettips på Världsbokdagen

Idag firar vi boken och läsningen på Världsbokdagen och jag tänkte tipsa om några bra pocketböcker att läsa nu när utomhusläsning i alla fall för min del står på programmet. Det finns ju inte så mycket att göra i dessa tider mer än att gilla läget och vara tacksam för den lästid som erbjuds.

Här kommer mina pockettips för Världsbokdagen, våren och sommaren:

Vem dödade min far av Édouard Louis är en rejäl känga till klassamhället där vissa slits ut långt innan andra ens reflekterar över att de skulle vara gamla. Läs mina tankar om boken här.

Herravälde av Elin Olofsson handlar om Alice som mitt i tiden för kvinnors frigörelse för en chans till någon slags makt. En bok jag tyckte väldigt mycket om. Läs mer här.

Järtecken av Christoffer Carlsson släpptes i pocket redan i vintras, men jag tycker verkligen inte att ni ska missa den. En ovanligt välskriven roman om ett brott, tyckte jag.

Slutet av Mats Strandberg tillhör också kategorin “böcker som inte får missas”. Visst kan den kännas lite väl svart just nu, men samtidigt kan den säkert hjälpa till att hantera samtiden också. Jag älskade den.

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella är istället en trevlig, romantisk och lättsam berättelse om Fixie som försöker att fixa allt för alla och nu tvingas ta emot hjälp själv. Riktigt charmig!

Det dröjer tills i början av juni innan Normala människor av Sally Rooney släpps i pocket, men jag kan inte låta bli att lyfta den ändå, eftersom det är en så väldigt bra bok. Läs mina tankar här.

 

 

 

Min bästa läsning 2019

Dags att börja sammanfatta läsåret 2019 och i år har jag försökt att koka ner de böcker jag läst till en hyfsat hanterbar lista bestående av 15 böcker, vilket är ungefär 10%. Alla böcker är inte utkomna 2019, men jag läste dem under året. Jag listar dem utan inbördes ordning.

Klubben (2019) av Matilda Gustavsson är en fantastisk bok om en rejäl skandal.

Normala människor (2019) av Sally Rooney är en roman om att växa upp och inte finna sig själv.

Nora eller Brinn Oslo brinn  (2018) av Johanna Frid blandar humor och allvar på en härligt sätt. Språket är dessutom fantastiskt.

Järtecken (2019) av Christoffer Carlsson är en spänningsroman med klass.

Vår älskade (2019) av Kamila Shamsie är en gripande bok om tre syskon.

Regnmannen (2019) av Jonas Karlsson är en charmig bok om Ingemar och en kran.

An American Marriage (2019) av Tayari Jones visar hur rasism påverkar rättssystemet.

Pachinko (2018) av Min Jin Lee är en fantastisk släktberättelse från Korea och Japan.

Skäl att fortsätta leva (2015) av Matt Haig. Viktigt och ärligt om ångest och depression.

Herravälde(2019) av Elin Olofsson är en fin skildring av en kvinna som försöker klara sig själv.

Skuggjägaren (2019) av Camilla Grebe är en riktigt bra spänningsroman.

Barnet: en sonettkrans (2019) av Olivia Bergdahl är en fantastisk diktsamling.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström skildrar gripande kvinnoöden.

Asymmetri (2019) av Lisa Halliday är en fantastisk bok i tre delar.

Kring denna kropp (2018) av Stina Wollter är så bra, så modig och så viktig.

Vem är egentligen normal?

Normal people är Sally Rooneys andra roman och en av årets snackisar. Den handlar om Marianne och Connell och deras fascinerande och ganska märkliga förhållande. Berättelsen startar i ett litet samhälle i Sligo i januari 2011 när de går sista året och de avgörande proven närmar sig. Att Marianne ska studera vidare är självklart och även Connell har drömmar om än lite mer begränsade. De är skolans smartaste elever, men där slutar likheten. Hon är rik, men udda, han är populär och hans mamma arbetar som städerska bland annat hos Mariannes familj.

När deras vänskap utvecklas till något mer vill Connell inte stå för det, men det blir ändå tydligt hur viktig Marianne är för honom. Tillsammans med henne kan han vara sig själv och hon blir en viktig del av hans liv. Hon är också anledningen till att han vågar söka till Trinity College i Dublin istället för att följa med polarna till Galway. De kommer båda in och väl i Dublin förändras balansen mellan dem. Nu är det hon som har status och hittar nya vänner, medan han är en nobody som får hänga på henne.

Det är dock inte olikheterna som leder till att de gör slut, utan en total oförmåga att kommunicera. De tycker nog båda att de är ganska tydliga, men lyckas missuppfatta varandra gång på gång. Under hela studietiden finns de i varandras närhet, men förhållandet förändras hela tiden. Inte sällan är Normal people smärtsam att läsa just på grund av hur annorlunda deras liv hade varit om de bara vågat vara ärliga mot sig själv, varandra och alla andra.

När jag läste Rooneys debut Samtal med vänner var jag inte jätteimponerad. Visst var det en välskriven bok om unga vänner, men den var inte på långa vägar så universell som Normal people är. Även om även dess huvudpersoner är unga och destruktiva har jag mycket lättare att identifiera mig med Marianne och Connell än jag hade gällande Frances och Bobbi. Normal people är utgiven på svenska av Albert Bonniers förlag med titeln Normala människor och normal är just det Marianne, men också Connell vill vara. De döljer båda ett mörker som de hoppas att få ska se, men trots att de läker varandra lyckas de inte alltid rädda varandra. Precis som på bokens omslag försöker de tätt tillsammans gömma sig för världen, men det går inte att leva så.

BBC har just gjort en tv-serie i tolv avsnitt baserad på Sally Rooneys roman, med ett manus skrivet av författaren själv tillsammans med Alice Birch. Det är oklart när exakt den kommer att sändas, men det blir någon gång under nästa år. Jag ser verkligen fram emot att se den.

Böcker jag inte hann läsa 2019

Imorgon är det sista arbetsdagen på ett tag. Det ska bli så sjukt skönt med några lediga dagar. I år känns det som att jag missat nästan alla snackisar och de jag försökt läsa är fortfarande halvlästa. Jag hoppas på en lugn julledighet med mycket lästid när jag förhoppningsvis hinner läsa några av de här böckerna, som jag vill läsa men inte orkat ta tag i:

Ålevangeliet av Patrik Svensson, som låter så udda att jag måste läsa.

Osebol av Marit Kapla, som många har höjt till skyarna.

Normala människor av Sally Rooney, som jag köpte på engelska när den var ny, men inte orkat ta tag i.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover, som “alla” läst och pratat om i år.

Svartstilla av Susanne Skogstad, som låter som en riktig “Linda-bok”.

Klubben av Matilda Gustavsson, som med all säkerhet kommer få mig att gå i taket.

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm, som jag tror är helt fantastisk.

Den stora skrivboken av Agota Kristof, eller hela trilogin kanske om jag får feeling.

Högspänning av Henrik Bromander, som många kritiker höjt till skyarna.

Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist, som jag faktiskt inte fattar varför jag inte läst redan.

 

Och så de halvlästa, som kräver mer kraft än jag haft i höst:

Löparna av Olga Tokarczuk, som jag egentligen gillar, men inte har hjärna för just nu.

Testamente av Nina Wähä, som alla verkar älska, men jag bara somnar av.

Dessutom så kämpar jag fortfarande med Jag for ner till bror av Karin Smirnoff, som jag verkligen inte klickar med alls, men trots allt vill läsa ut.

 

 

Photo by Sincerely Media on Unsplash

Goodreads Choice Awards förlänger läslistan

Ett tecken på att jag läst ovanligt lite litteratur på engelska i år är att i princip alla titlar som nominerats till Goodreads Choice Awards är olästa. Det betyder verkligen inte att de inte verkar läsvärda och därför har min läslista förlängts betydligt. Just nu pågår finalomröstningen och det går att rösta på så många som 10 titlar i 20 kategorier. Långt ifrån alla lockar till läsning, men jag har valt ut några böcker som jag verkligen vill läsa och flera av dem äger jag redan.

Best Fiction

On earth we’re briefly gorgeous av Ocean Vuong är poetens första roman och med en författare från Vietnam får jag dessutom ett land till att lägga till utmaningslistan.

Normal people av Sally Rooney som jag köpte när den var ny på engelska för att jag var tvungen att äga den och läsa den direkt …

The most fun we ever had av Claire Lombardo där vi får följa en familj med fyra döttrar under en lång tid.

Queenie av Candice Carty-Williams beskrivs som en blandning mellan Bridget Jones dagbok och Americanah.

A woman is no man av Etaf Rum är en berättelse om att växa upp i en traditionell arabisk familj i Brooklyn.

Best Mystery and Thriller

My sister, the serial killer av Oyinkan Braithewaite har jag tänkt läsa länge och vill verkligen få tummen ur.

The Mother in law av Sally Hepworth låter som en lagom lättläst och lättsmält spänningsroman.

The Whisper man av Alex North verkar spännande och har ett grymt snitt på Goodreads.

Best Historical Fiction

The City of women av Elizabeth Gilbert är jag lite kluven till, men mest nyfiken.

Daisy Jones and the six av Taylor Jenkins Reid om Daisy och bandet lockar också.

The Giver of stars av Jojo Moyes låter inte lika bra som hennes andra böcker, men jag vill läsa.

Best Romance

The Girl he used to know av Tracey Garvis Graves låter precis lagom smörig för min smak.

Best Graphic Novels and Comics

The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood med illustrationer av Renee Nault vill jag verkligen läsa.

Best Poety

Shout av Laurie Halse Andersen beskrivs som en poetisk memoar.

When you ask med where I’m going av Jasmin Kaur är dikter och illustrationer om att vara kvinna.

Best Young Adult Fiction

I wish you all the best av Mason Deaver om att komma ut som icke-binär.

On the come up av Angie Thomas låter inte som min grej, men måste läsa ändå.

With the fire on high av Elizabeth Acevedo handlar om tonårsmamman Emoni

 

Egentligen hade jag kunnat välja ut ännu fler titlar, men det här får räcka så länge. Jag lär ändå inte hinna läsa alla, men några fler böcker på engelska skulle jag vilja med i år.

 

 

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: