enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Kerstin Ekman (Sida 1 av 3)

Oväntade nomineringar till Augustpriset

Idag avslöjades de 18 nominerade till årets Augustpris, som firar 30-årsjubileum. Igår tippade jag de nominerade och det gick åt skogen. Totalt prickade jag in 4 av de 18 nominerade och mycket handlar det om att de titlar som nominerats varken tillhör de största snackisarna, eller de böcker som lockar mig. Det märks på det väldigt lilla antal av de nominerade som jag faktiskt vill läsa.

De nominerade är:

Bästa svenska skönlitterära bok

Jag for ner till bror, Karin Smirnoff, Polaris. Debutbok. Vill absolut läsa.

Socialdemokratiska noveller, Björn Runeborg, Modernista. Tveksam, men har å andra sidan aldrig läst något av honom, så kanske ändå.

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag. Lockar inte mig, men många kritiker.

Skalornas förråd, Ulf Eriksson, Albert Bonniers förlag. Årets lyrikrepresentant är en oväntad sådan.

En shtetl i Stockholm, Kenneth Hermele, Weyler förlag. En glad överraskning och en bok som lockar.

Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur. Roligt att Said blir nominerad.

Bästa svenska fackbok

Gubbas hage, Kerstin Ekman, Albert Bonniers förlag. Den här borde jag tänkt på.

Internet är trasigt. Silicon Valley och demokratins kris, Martin Gelin och Karin Pettersson, Natur & Kultur. Inte riktigt min kopp te, men kanske kan vara spännande.

Mannen i skogen. En biografi över Vilhelm Moberg, Jens Liljestrand, Albert Bonniers förlag. En författare jag vill veta mer om.

Svälten. Hungeråren som formade Sverige, Magnus Västerbro, Albert Bonniers förlag. Låter intressant, men tung.

Mammorna, Alexandra Pascalidou, Bokförlaget Atlas. Fackboksklassens roligaste överraskning.

Lars Tunbjörk, Retrospektiv, Lars Tunbjörk, Maud Nycander, Göran Odbratt och Kathy Ryan, Bokförlaget Max Ström. Säkert intressant och en typisk pristagarnomineringsbok.

Årets bästa svenska barn- och ungdomsbok

Gropen, Emma Adbåge, Rabén & Sjögren. En fantastisk författare och en bok jag gärna läser.

Vi kommer snart hem igen, Jessica Bab Bonde och Peter Bergting, Natur & Kultur. En bok jag läste igår och skriver om imorgon.

Hemma hos Harald Henriksson, Uje Brandelius och Clara Dackenberg, Lilla Piratförlaget. En bilderbok om klass och orättvisor.

Rymlingarna, Kitty Crowther och Ulf Stark, Lilla Piratförlaget. En bok som tillhör kategorin “den borde jag tänkt på”.

Regn, Anders Holmer, Natur & Kultur. En bok för de yngsta.

Comedy queen, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren. En av mina favoriter i år.

 

Jag tippade som vanligt dåligt, men var långt ifrån ensam om det. De på förhand stora favoriterna fanns, med några undantag, nämligen inte med bland de nominerade.

De jag lyckades pricka in var Ædnan av Linnea Axelsson i den skönlitterära klassen, där favoriterna Sara Stridsberg och Jonas Hassen Khemiri lyser med sin frånvaro, medan jag blev väldigt glad över Sami Saids nominering. Jag har inte läst någon av de nominerade och vill läsa två, Saids bok och Karin Smirnoffs debut. Möjligen också Kenneth Hermeles självbiografiska bok.

Ett rätt fick jag även i fackboksklassen, där Jens Liljestrands biografi över Vilhelm Moberg nominerades precis som jag trodde. Kategorins glädjande överraskning var Alexandra Pascalidous nominering. Jag har inte läst någon av de nominerade böckerna och vill läsa de två nämnda.

Och så den synnerligen spretiga barn- och ungdomsbokskategorin, där ingen bok för tonåringar eller unga vuxna finns bland de nominerade. Jag gissade rätt på två titlar och det är också de jag läst. Gladast är jag för Jenny Jägerfelds nominering och att Jessica Bab Bonde och Peter Bergtings seriebok om förintelsen finns med bland de nominerade titlarna. I övrigt läser jag gärna Emma Adbåges bok, liksom Ulf Starks sista bok som han gjort tillsammans med Kitty Crowther.

De här 18 böckerna är säkert alla värda sina nomineringar, men helt ärligt känns urvalet ovanligt ointressant. Rent subjektivt då. Jag har läst två av de nominerade och vill läsa sju till. Hälften av titlarna alltså. Det handlar inte om att jag tippat fel, utan om att jag inte lockas av de nominerade böckerna.

Vad tycker du om årets nominerade?

 

Nytt blod i Svenska Akademien

Så lyckades de kvarvarande ledamöterna i Svenska Akademien välja in ytterligare två, vilket betyder att det nu finns tolv aktiva ledamöter. I alla fall så snart de nyvalda tagit plats på riktigt. De tre avhopparna som sagt sig vara villiga att hjälpa till i invalsprocessen kan nu, om de så önskar, lämna Svenska Akademiens arbete. Jag hoppas ju att de stannar kvar, men inser att i alla fall Peter Englund, som varit ständig sekreterare och med största sannolikhet känt till Frostenson och makens oegentligheter, kanske får svårt att komma tillbaka. I Danius fall kan jag inte se något som hindrar hennes arbete, mer än “bunkergängets” agerande gentemot henne och deras kanske begränsade förtroende.

Så, vad vet vi om de nya ledamöterna?

Eric M Runesson efterträder Lotta Lotass och tar plats på stol 1, där det historiskt har suttit en jurist. Han har under de senaste månaderna fungerat som medlare mellan Svenska Akademien och Nobelstiftelsen och kanske är det praktiskt att ha honom med bland de aderton. Klart är att de andra ledamöterna haft förtroende för honom. Efter att ha arbetat som advokat i 30 år och dessutom erfarenhet av tvistelösning. Han anses en av landets mer respekterade jurister, men menar själv att han inte är på långa vägar så litterärt beläst som sina blivande kollegor. Inte heller är det därför han valts in.

Författaren Jila Mossaed tar plats på stol nummer 15 och ersätter därmed Kerstin Ekman. Ett spännande val och ett för mig okänt namn. När jag läser om henne inser jag dock att jag kanske borde haft koll, då hon bland annat tilldelats Aftonbladets litteraturpris 2015 och Frödingpriset 2016.  Förra året fick hon Kallenbergerstipendiet från Svenska Akademien och Anders Olsson har kallat henne “en av landets viktigaste exilförfattare.” Mossaed ges dock ut av lilla Bokförlaget Lejd, vilket gör att det kanske inte är så märkligt att jag missat henne. Jila Mossaed föddes i Teheran 1948 och har bott i Sverige sedan 1986. På svenska har hon gett ut 6 diktsamlingar, men hon har även fått såväl diktsamlingar, som romaner publicerade på persiska. Hennes senaste bok heter Vad jag saknades här och kom 2018.

Vad som beslutats kring Katarina Frostensons fortsatta roll i Svenska Akademien har vi ännu inte fått veta. Det ska ha hållits en omröstning om hennes framtid under torsdagens möte, men inget har avslöjats om huruvida den genomfördes eller vad resultatet i så fall blev.

Fyra ledamöter har tillfälligt lämnat arbetet i Svenska Akademien, men inte formellt avgått. Just nu har Svenska Akademien (på pappret) 16 ledamöter. De två nyinvalda tar officiellt plats bland de aderton den 20:e december. Det betyder att minst två inval till är att vänta.

 

 

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier och jag var inte jätteimponerad av urvalet. Nu tänkte jag ändå granska listan lite närmare och berätta vilka pristagare jag vill se och vilka jag tycker kanske inte är lika värdiga vinnare (vad det nu är).

Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn (på listan som publicerats på Den nya akademiens hemsida finns 45 namn, Ngugi wa Thiong’o och Jeanette Winterson saknas, men finns med som alternativ att rösta på) och jag har läst något av 37 av dem. Här är mina tankar:

  • Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria En helt klart viktig författarröst, men med få böcker under en begränsad tid. Jag blir glad om hon vinner, men tiden finns för henne att få ett pris som Nobelpriset.

  • Anyuru Johannes – Sverige Också en viktig författarröst, men från Sverige och ännu inte känd internationellt. Väl värd att prisas, men här ser jag hellre en vinnare som inte är från just Sverige.

  • Atwood Margaret – Kanada Jag säger ja tack till Atwood. En viktig och ständigt aktuell författare som skriver om ämnen som allt för ofta förbises när juryn består av män. Kanske fördomsfullt, men det är min övertygelse att det är så.

  • Auster Paul – USA En bra författare, men jag säger nja. Här handlar det om helt subjektiva känslor, inget litteraturvetenskapligt alls.

  • Avallone Silvia – Italien Har skrivit två böcker, vilket är minimikravet. Kommer snart med en tredje, men jag är tveksam till henne med tanke på konkurrensen här.

  • Bouraoui Nina – Frankrike En personlig favorit, jag till och med husgud. Skriver otroligt vackert och alltid både personlig och allmänt. En vinst skulle kunna betyda att fler upptäcker henne.

  • Carson Anne – Kanada En framgångsrik poet och författare som borde få mer uppmärksamhet. Jag har bara läst hennes poesi förvisso, så kan inte riktigt ge en helhetsbild av författarskapet.

  • Condé Maryse – Guadeloupe Nu går jag helt på känsla, då jag inte läst något av henne (ännu) men vinner hon lovar jag att göra det och vinna får hon gärna.

  • DeLillo Don – USA En av de stora i sin generation, en generation som förbisetts av den ursprungliga Svenska Akademien. Inte någon personlig favorit, men helt klart en värdig pristagare.

  • Edelfeldt Inger – Sverige Om en svensk författare ska vinna finns det helt klart väldigt många bättre alternativ på listan. Känns som ett typiskt val för bibliotekarier (förlåt, fördomar igen) men jag är skeptisk.

  • Ekman Kerstin – Sverige En värdig svensk kandidat och en rejäl diss till Svenska Akademien om hon skulle vinna.

  • Ferrante Elena – Italien Populär just nu och visst är hon en skicklig berättare, men jag tycker att det finns bättre kandidater på listan.

  • Gaiman Neil – Storbritannien Varför inte. Har inte läst mycket, men det jag läst har jag tyckt mycket om. Kul med en pristagare från en genre som sällan får uppmärksamhet inom “finkulturen”.

  • Ganman Jens – Sverige En ganska okänd, svensk pristagare vore inte varken bra eller kul. Jag är nyfiken på hans nya bok  Det lilla landet som kunde och han är en viktig röst, men inte i det här sammanhanget.

  • Hustvedt Siri – USA En modig och skicklig författare. Hellre frun än maken som pristagare …

  • Jägerfeld Jenny – Sverige Jag älskar Jägerfelds böcker och visst ska litteratur för barn- och unga lyftas fram, men jag är tveksam.

  • Khemiri Jonas Hassen – Sverige En av samtidens största, svenska författare. Ska någon svensk vinna är det han.

  • Kincaid Jamaica – USA En författare som ger en röst till de som sällan får höras från en plats som sällan uppmärksammas. Dessutom härligt frispråkig och cool.

  • Leviathan David – USA En fin författare som skriver om personer som behöver få ta plats. Jag hade hellre sett att priset delats i två kategorier, eller till och med tre som Augustpriset, men nu är det inte jag som satt reglerna.

  • Louis Édouard – Frankrike Har, liksom flera andra på listan, skrivit få böcker under en kort tid. Den jag läst är fantastisk, men att ge priset till en nykomling blir lite som när Helena Bergström fick priset som Århundradets bästa skådespelare framför giganter som Ingrid Bergman och Greta Garbo.

  • Lundell Ulf – Sverige Visst, om Svenska Akademien kan ge Nobelpriset till Bob Dylan kan väl Den Nya Akademien ge sitt pris till Ulf Lundell, men jag hoppas verkligen inte att det blir så.

  • Lövestam Sara – Sverige Ännu en fin författare som jag inte riktigt tror på som pristagare. Samtidigt har Lövestam gjort en massa för litteraturens spridning till en bred publik, inklusive de som behöver lättlästa böcker.

  • McCarthy Cormac – USA En typisk pristagargubbe tänker jag lite trött, men inser samtidigt att jag har alldeles för dålig koll på Cormac McCarthys författarskap för att ha en åsikt som inte bara bygger på känslor. Lika lite som jag vill se en svensk, oöversatt författar som pristagare vill jag se den vanliga, vita, västerländska gubben prisas.

  • McEwan Ian – Storbritannien Lite samma här, även om Ian McEwan är en trevligare gubbe rent författarmässigt än många andra.  En helt okej pristagare, men kanske lite förutsägbar. Lite som när Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset.

  • Murakami Haruki – Japan En kandidat som brukar hamna högt på listorna när nobelpristagare ska utses. En bra och annorlunda författare, men kanske inte min största favorit.

  • Oates Joyce Carol – USA Jag hade nog ropat “äntligen” om Joyce Carol Oates fick priset. Inte för att jag läst ens en bråkdel av hennes produktion, men för att det känns som en lagom känga åt Svenska Akademien.

  • Okorafor Nnedi – USA Ingen författare jag läst något av och absolut inte min genre. Har svårt att uttala mig känner jag.

  • Oksanen Sofi – Finland Jag är kluven. Oksanen är bra och kanske framför allt karismatisk och spännande. Ingen pristagare jag kommer att jubla åt, men inte heller bli speciellt upprörd över.

  • Olafsdottir Audur Ava – Island Det här är en kvinna som kan tala för sig själv och inte drar sig för att vara kontroversiell. Ännu ett skäl att läsa något av henne, men produktionen är begränsad.

  • Oz Amos – Israel Om någon gubbe ska vinna priset så vill jag att det ska vara Amos Oz.

  • Paborn Sara – Sverige Har ännu inte läst något av henne (påminner mig om att Blybröllop står och väntar i hyllan) och kan inte uttala mig om kvaliteten, men tycker att det finns många mer spännande alternativ på listan.

  • Pleijel Agneta – Sverige Nej. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ingen litteratur som lockar mig alls.

  • Pynchon Thomas – USA Ännu en känd amerikan, men en jag inte har någon som helst relation till.

  • Robinson Marilynne – USA Har försökt läsa, men inte fastnat. Lite för mycket “the Great American Novel” för min smak. Även hon en pristagare som varken engagerar eller upprör om hon skulle vinna.

  • Rosoff Meg – USA Cool kvinna, bra författare, men inte min favorit bland kandidaterna. Om någon som skriver ungdomsböcker ska vinna tycker jag ändå att hon är bästa alternativet.

  • Rowling J.K. – Storbritannien Jag älskar Harry Potter och Rowling har skapat läslust för många, men jag hoppas att hon inte vinner.

  • Roy Arundhati – Indien Borde läsa något av henne. Gör det om hon vinner!

  • Schiefauer Jessica – Sverige Fantastisk författare. En av de mest värdiga, svenska kandidaterna.

  • Smith Patti – USA Om nu en musiker ska prisas så varför inte Patti Smith. Hon kan i alla fall skriva.

  • Smith Zadie – Storbritannien En spännande författare som jag tappat bort. Nomineringen påminner mig om att göra något åt det.

  • Stamm Peter – Schweiz Har läst en av hans böcker som översatts till svenska, men på engelska finns fler. Varför inte.

  • Stefánsson Jón Kalman – Island En värdig vinnare bland de nominerade, nordiska författarna.

  • Stridsberg Sara – Sverige Tänk om hon vann. Vilket finger åt Svenska Akademien.

  • Tartt Donna – USA Mytomspunnen och älskad författare med få, men kända böcker i bagaget. Funkar som vinnare, men är ingen huvudkandidat för mig.

  • Thúy Kim – Kanada Jag älskar Kim Thúy och kan absolut se henne som vinnare, men hon är i början av sin karriär och kommer kunna ge oss mycket mer. Snarare ett argument för än emot att hon prisas kanske.

  • Tokarczuk Olga – Poland Okänd för mig i bemärkelsen att jag inte läst något av henne, men kan absolut tänka mig att läsa om hon vinner.

  • Wa Thiong’o Ngugi – Kenya Också en kandidat som brukar nämnas i samband med Nobelpriset i litteratur och helt klart en värdig sådan.
  • Winterson Jeanette – Storbritannien Fantastisk författare och en personlig favorit. Blir glad om hon vinner.

Mina kandidater som de två män och två kvinnor som ska nomineras av juryn är:

Amos Oz

Neil Gaiman

Margaret Atwood

Nina Bouraoui

 

Och då har jag verkligen fått döda några älsklingar …

Vilka fyra väljer du?

 

Vad hände med snille och smak?

Kjell Espmark och Klas Östergren lämnar Svenska Akademien och det är tydligt att de anser att skandalen kring Jean-Claude Arnault, den så kallade Kulturprofilen, gift med akademiledamoten Katarina Frostenson, har hanterats felaktigt.

Espmark säger till DN att vänskap gått före den integritet som Svenska Akademien ska stå för och därför väljer han att lämna. Klas Östergren hänvisar i SvD till den snille och smak som ska råda och menar att så inte är fallet, vilket är ett svek mot dess grundare.

Klart är att Svenska Akademien har allvarliga problem och jag skulle inte bli förvånad om dessa avhopp följs av fler. De aderton är redan decimerade då Kerstin Ekman och Lotta Lotass inte deltar i Akademiens arbete.

Björn Wiman kallar i DN avhoppen för en katastrof och menar att “institutionen ligger i ruiner.” Kanske väl starkt, men förtroendet måste sägas vara i botten. Frågan är vad som händer nu och hur de kvarvarande ledamöterna hanterar situationen.

Uppdatering: Nu har även Peter Englund meddelat att han lämnar Svenska Akademien. Han uttrycker sitt stöd för Sara Danius som han menar har utsatts för obefogad intern kritik. Det här blir bara värre och värre.

Vad bråkar ni om egentligen?

DN listar åtta stora kulturfejder och jag läser med nyfikenhet, men kan ändå inte låta bli att fundera över vad det är att bråka om egentligen. Påfallande ofta verkar det stå ett och annat ego i vägen för försoningen.

Mycket intressant och okänd för mig är fejden mellan Strindberg och Key, eller kanske snarare Strindbergs gigantiska ego mot en författare som inte gjort annat än att råka skriva en bok om en annan mer modern diktare än den gode August, nämligen Carl Jonas Love Almqvist.

Att Kerstin Ekmans stol i Svenska Akademien stått tom sedan 1989 handlar om att hon önskade ett tydligt ställningstagande för Salman Rushdie efter den dödsdom som ayatollah Khomeini uttalat över författaren. Att Akademien efter många år tog ställning i frågan var ingenting som lockade Ekman tillbaka.

En konflikt, där ett gigantiskt ego märks, är den mellan Ulf Lundell och Karolina Ramqvist. Ramqvist skrev om Lundells nya bok på ett sätt han inte alls tyckte var okej, varvid han svarade extremt omoget och bland annat frågade om hon kissat på sig och saknar pojkvän. Brevet publicerades sedan i boken Fittstim och Lundell stämde då Albert Bonniers förlag. Just den här koflikten tillhör de (säkert många) konflikter som inte tas upp i artikeln.

Har du någon kulturfejd som du tycker är extra spännande?

Författare jag inte läst – uppföljning

För ungefär tre år sedan skrev jag sju inlägg, inspirerade av Jessica, om författare jag inte läst, men troligen skulle gilla. Av en slump hamnade jag på ett av inläggen och blev sugen på att skriva fler, men först vill jag utvärdera förra omgången.

Först ut var Kerstin Ekman och faktum är att jag läst och gillat såväl Grand Final i Skojarbranschen som Mordets praktik. Däremot har jag fortfarande inte läst Händelser vid vatten, men jag ska …

Kristian Lundberg har jag också läst en bok av, det blev Yarden och jag gillade den skarpt. Jag började också lyssna på Det här är inte mitt land, men Lundbergs röst var lite för sövande, så jag tror att jag ska läsa den istället.

Tom Perrotta var inte en författare till hårdkokta deckare, vilket jag trodde, men efter att ha läst The Abstinence Teacher är jag inte helt övertygad om hans förträfflighet. Kan tänka mig att ge honom en chans till dock. Bokbabbel, du som brukar hylla, vilken bok ska jag läsa?

Carl-Johan Vallgren har jag läst två böcker av, Havsmannen och Skuggpojken, som han skrivit under pseudonymen Lucifer. Den första var riktigt bra, men någon deckarförfattare är Vallgren inte om du frågar mig.

Jag fattar verkligen inte varför jag inte bara tar och läser något av Monica Ali. Hur svårt kan det vara liksom?

Stina Aronsson har jag fortfarande inte läst något av, men tror fortfarande att det kan vara en författare för mig.

Merethe Lindstrøm har jag läst en bok av och jag tyckte verkligen om den. Vet inte riktigt varför det inte blivit fler.

 

Av sju författare har jag alltså läst böcker av fem och gillat fyra. Det är ett ganska bra resultat ändå. Nu ska jag fila vidare på inlägg 8 och dess efterföljare. Möjligen kompletterar jag med en serie om författare jag inte läst och aldrig kommer att läsa något av, eller författare jag läst något av, men aldrig kommer närma mig igen.

Böcker från 1974

I mitt sommarbingo finns en ruta som handlar om att läsa en bok från ens födelseår. Jag föddes 1974 och då gavs bland annat följande böcker ut:

Carrie av Stephen King

Häxringarna av Kerstin Ekman

Jaws av Peter Benchley

Chokladkriget av Robert Cormier

Tinker, Tailor, Soldier, Spy av John le Carré

Rädd att flyga av Erica Jong (redan läst)

Tim av Colleen McCullough (redan läst)

På andra sidan midnatt av Sidney Sheldon (redan läst)

Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf (redan läst)

 

Satsar nog på att läsa om den sistnämnda, eller möjligen läsa Kerstin Ekman. Någon annan som vet en läsvärd bok från just 1974?

 

Någon slags sommarlista

Egentligen vet jag ju att jag aldrig följer läslistor, men trots det tänkte jag samla de böcker jag vill läsa i sommar just precis här. Det är alltid bra att ha en lista att kika på om inspirationen tryter.

Något gammalt, något nytt, något lättsamt, något tyngre och säkert något blått. Det lånade blir mer spontant under sommaren tänker jag.

 

1974, David Peace

A Year of Marvellous Ways, Sarah Winman

Allt det där jag sa till dig var sant, Amanda Svensson

Americanah, Chimamanda Ngozi Adichie

Animal farm, George Orwell

Cirkeltecknaren, Fred Vargas

Den blinde mannens trädgård, Nadeem Aslam

Doktor Nasser har ingen bil, Tina Thunander

Du, Caroline Kepnes

Everything I never told you, Celeste Ng

Förlorade själar, Nadifa Mohamed

Glöm inte att låsa, Elizabeth Haynes

Hood, Emma Donoghue

Hush baby, Johanna Holmström

Hyresgästerna, Sarah Waters

Händelser vid vatten, Kerstin Ekman

Här är jag nu, Karen Campbell

I tystnaden begravd, Tove Alsterdal

Jag heter inte Miriam, Majgull Axelsson

Lyckligt lottad, Amy Bloom

Marina Bellazza, Silvia Avallone

Om du vågar, Megan Abbott

Paradisbaden, Akli Tadjer

Saint Anything, Sarah Dessen

Stenarna skola ropa, Ruth Rendell

Smokey Nelsons sista dagar, Catherine Mavrikakis

The Colour Purple, Alice Walker

The Ghost Fields, Elly Griffiths

The Hunchback of Neiman Marcus, Sonya Sones

The Secret life of bees, Sue Monk Kidd

The Third wife, Lisa Jewell

Vaggvisor för små kriminella, Heather O´Neill

 

Ja, jag är tidsoptimist! Är det någon riktig pärla du tycker att jag borde läsa, som inte finns med på listan?

Att inspireras av andra

Veckan på Kulturkollo tillägnas inspirerad kultur och idag intervjuar jag Elin Boardy, som skrivit Mary Jones historia, inspirerad av Skattkammarön. Det fick mig att fundera vidare på liknande kultur, främst böcker och tv-serier, där spin-offs är vanliga.

Tydligen finns en annan svensk bok som är kopplad till Skattkammarön, nämligen Long John Silver av Björn Larsson, där Silver själv skriver om sina äventyr.

En fin läsning i samband med Hjalmar Söderbergs klassiker Doktor Glas, är Bengt Ohlssons bok Gregorius, där just Gregorius perspektiv tas och Mordets praktik av Kerstin Ekman, där en man som tror sig vara verklighetens Doktor Glas tar ton. Om dessa tre har jag skrivit här. Tydligen finns också en bok av Birgitta Lindén som heter Jag, Helga Gregorius, där den som egentligen är dramats huvudperson, får berätta sin historia. Den hade varit kul att läsa.

I min bokhylla står För Lydia av Gun-Britt Sundström, som är en replik till en av mina favoritböcker Den allvarsamma leken, av redan nämnda Hjalmar Söderberg. Senaste gången jag läste om Den allvarsamma leken, tyckte jag mindre om Lydia än tidigare och därför har jag tvekat något.

Jag gillar konceptet med att vrida på perspektiven. Tana French gör det i sina böcker, genom att låta en tidigare biroll träda fram i huvudrollen i nästa bok. Det gillar jag skarpt, då det inte sällan samtidigt ger nya perspektiv åt tidigare böcker. I senaste The Secret Place låter hon Stephen Moran få huvudrollen, han var bifigur i Frenchs tredje bok Faithful Place och hans agerande då får betydelse för handlingen i det aktuella mordfallet. Det ställer höga krav på läsaren, men ger ett djup som få andra deckare har.

När det gäller tv-serier kommer jag på några gamla serier, som Melrose Place, som faktiskt var en spin-off på Beverly Hills och den nyare 90210, där platsen är densamma, men karaktärerna andra. Den som sammanbinder de tre serierna initialt är Kelly Taylor.

Även serierna Grey’s Anatomy och Private Practice hör ihop genom dr Derek Shepards före detta fru och senare hans syster, som rör sig mellan de två serierna.

Har du fler exempel?

 

 

Glad nostalgisk påsk

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: