Henrik Ibsen

Böcker som hör ihop

Ibland är det roligt att stanna i en litterär värld lite längre och kanske läsa flera böcker som hakar i varandra på något sätt. Jag har därför satt ihop en lista med bokkombinationer, några som jag läst och andra som jag skulle vilja läsa.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf och Timmarna av Michael Cunningham

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway från 1925 utspelar sig under en dag i Clarissa Dalloways liv, en dag som ägnas åt att planera kvällens fest. Timmarna består av tre berättelser i tre tider. I den första får vi möta Virginia Woolf, i den andra en hemmafru som skulle kunna liknas vid Mrs Dalloway och i den tredje står blommor och en fest i centrum.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Gregorius av Bengt Ohlsson

Doktor Glas är en av mina favoritklassiker och där är det bara huvudpersonens perspektiv som vi får ta del av. Bengt Ohlsson låter istället den enligt doktor Glas så fruktansvärde pastor Gregorius stå i centrum och jag tyckte mycket om boken när jag läste den.

Till det här paret kunde fler titlar lagts, som Mordets praktik av Kerstin Ekman och Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén.

En fest för livet av Ernest Hemingway och Åren i Paris av Paula McLain

Paula McLain har skrivit en skönlitterär bok om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. Hon var åtta år äldre än honom och de träffades när han var 21 och hon 29. Romanen och Hemingways självbiografiska bok handlar om samma år i Paris i början av deras äktenskap, innan han lämnade henne och deras barn för en annan. Paula McLains bok är fantastisk, men trots flera försök har jag ännu inte kommit igenom Hemigways bok. Dags för ett nytt försök i sommar kanske.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia av Gun-Britt Sundström

Den allvarsamma leken är en av mina absoluta favoritböcker, men Sundströms berättelse med Lydia i fokus står fortfarande oläst i bokhyllan.

Jane Eyre av Charlotte Brontë och Saragassohavet av Jean Rhys

I Jane Eyre finns den galna kvinnan på vinden, men vi får inte veta så mycket om henne. Jean Rhys väljer istället att lyfta fram Bertha Masons öde och jag är ganska nyfiken på hennes berättelse.

Iliaden av Homeros, Flickornas tystnad av Pat Barker och A Thousand Ships av Natalie Haynes

Jag vet inte om jag kommer att ge mig på projektet att läsa hela Iliaden, men jag är definitivt nyfiken på Flickornas tystnad och A Thousand Ships som ger kvinnornas perspektiv på Trojanska kriget.

Odysséen av Homeros, Penelopiaden av Margaret Atwood och Kirke av Madeline Miller

När Odysseus reser hem mot Ithaka träffar han Kirke, den första häxan i litteraturen, som är huvudperson i Madeline Millers bok. Hemma väntar hans fru och i Penelopiaden får vi veta hur hon har det.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson och Mary Jones historia av Elin Boardy

Det här är två böcker som jag tycker om och det är självklart extra roligt när både originalet och parafrasen är välskrivna och bra. I Boardys bok är det den okända kökspigan Mary Jones som berättar om livet i Silvers hushåll.

En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

En klassiker och en modern version av den. Wintersons bok är något av det bästa jag läst och självklart är det en fördel att känna till Shakespeares ursprungshistoria. Wintersons tolkning av En vintersaga är en av flera nya versioner av Shakespeares verk som har släppts. Några till är också utlovade, men har ännu inte synts till. Läs mer här.

Stolthet och fördom av Jane Austen och Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Även Jane Austens verk har och ska moderniseras i The Austen Project. Fyra titlar har det blivit hittills och två till ska vara planerade. I Sanning och skvaller är Liz journalist på ett livsstilsmagasin och bor med sin yogande syster Jane i New York.

Ett dockhem av Henrik Ibsen och Nora av Merete Pryds Helle

Ibsens klassiska pjäs tillhör mina favoriter. Jag är därför nyfiken på att läsa Merete Pryds Helles bok där Nora får berätta mer. Det är en av tre nyskrivna böcker utifrån Ibsens verk.

Frankenstein av Mary Shelley och Frankissstein av Jeanette Winterson

Frankenstein är en fascinerande berättelse, men en rätt tråkig bok. Däremot är jag riktigt pepp på att läsa Jeanette Wintersons bok som både anknyter till makarna Shelleys vistelse vid Genèvesjön tillsammans med Lord Byron och en nutida berättelse om AI och robotar.

Främlingen av Albert Camus och Fallet Meursault av Kamel Daoud

I Daouds bok får vi följa Meursault offer, den som kallas “araben” men är en människa av kött och blod som heter Moussa. Det är hans bror Haroun som berättar. För mig som just reagerade på att offret inte fick någon plats alls känns Kamel Daouds bok given.

Kallocain av Karin Boye och Det grönare djupet av Johanna Nilsson

Johanna Nilsson fortsätter Karin Boyes fantastiska berättelse om Leo Kall och vi får följa hans fru Linda Kall som i sin dagbok skriver om livet i Ökenstaden, en extremliberal stad som hon flytt till. Det låter som en riktigt intressant bok.

 

 

Photo by Kate Hliznitsova on Unsplash

 

 

Sammanställning av Kanonkalendern 2.0

Snart är det december igen och dags för en ny julkalender på bloggen. Innan jag avslöjar årets tema bjuder jag på en sammanställning av förra årets. Mest för att jag själv vill ha en för att få överblick, men kanske kan det glädja någon annan också.

1/12 1984 av George Orwell

2/12 Allt går sönder av Chinua Achebe

3/12 Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

4/12 Alfabet av Inger Christensen

5/12 Pappa Goriot av Honoré de Balzác

6/12 Andarnas hus av Isabelle Allende

7/12 Hägring 38 av Kjell Westö

8/12 Ett dockhem av Henrik Ibsen

9/12 Hur man botar en fanatiker av Amos Oz

10/12 Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

11/12 Att leva av Yu Hua

12/12 Frankenstein, Mary Shelley

13/12 Trollvinter av Tove Jansson

14/12 Anne Franks dagbok och 1947 av Elisabeth Åsbrink

15/12 Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

16/12 Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

17/12 Lasermannen av Gellert Tamas

18/12 Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson

19/12 Rötter av Alex Haley och Vända hem av Yaa Gyasi

20/12 The Awakening av Kate Chopin

21/12 Konspirationen mot Amerika av Philip Roth

22/12 Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist

23/12 En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

24/12 Juloratoriet av Göran Tunström

 

Kanonkalendern 2.0 del 20

Nu är det inte många dagar kvar till jul och därmed inte så många fler böcker i årets upplaga av kanonkalendern. Jag märker att det blir få böcker skrivna tidigare än 1800-talet och det är kanske inte så konstigt, då det är först de senaste århundradena som den moderna romanen utvecklats.

Dagens roman publicerades 1899 och det var en bok som öppnade mina ögon för hur kvinnor begränsats i historien och hur det har påverkat deras liv. Kate Chopins The Awakening är en feministisk klassiker som chockade läsarna då den släpptes, främst för att hon skriver om kvinnlig sexualitet. Huvudpersonen Edna påminner på många sätt om Nora i Ett dockhem. En ung, vacker och styrd fru till en man med makt. Hennes öde liknar dock mer Anna Kareninas i Lev Tolstojs bok Anna Karenina.

Även Edna drabbas nämligen av passionen och vet inte riktigt hur hon ska hantera den. Som fru och mor till två barn är hennes liv inrutat och förutbestämt. Att lämna det livet vore otänkbart. Jag drabbades av Ednas öde och har många gånger tänkt läsa om berättelsen om henne. Det kanske är dags att våga göra det snart. Alternativt läsa något annat av Kate Chopin som t.ex. The Story of an Hour.

Kanonkalendern 2.0 del 8

 

Från ett grannland till ett annat. Idag drar vi till Norge och Henrik Ibsen, en författare som kanske inte hör till mina egentliga favoriter, men vars verk ändå påverkat mig och definitivt många andra. Mest tänker jag då på pjäsen Ett dockhem, som jag både läst och sett flera uppsättningar av. Berättelsen om Nora som på ytan lever ett perfekt liv, men egentligen är djupt olycklig är en viktig berättelse som på många sätt är tidlös. Visst är det så att kvinnor nuförtiden, i alla fall i vår del av världen, sällan är fångna i sina hem, men de begränsande könsrollerna lever och frodas.

Nora är gift med Torvald, en framgångsrik advokat. Han vill ha en lydig fru som håller sig i hemmet. Hon vill vara en självständig kvinna som faktiskt får lov att både ha egna åsikter och drömmar. Noras val att lämna sin man och sina barn är definitivt inte okontroversiellt och det går att tolka Ibsen som feminist, eller tvärtom en kritiker av kvinnans frigörelse. Detta är en av anledningarna till att jag tycker att pjäsen är så intressant. Ett dockhem sätter verkligen problem under debatt, vilket Georg Brandes, som inspirerade Henrik Ibsen, ansåg vara en viktig princip för den samtida litteraturen.

Ett dockhem spelades första gången i december 1879 i Köpenhamn och är ett av Ibsens mest spelade dramer. August Strindberg skrev en replik i form av en novell som också bar titeln Ett dockhem. En samläsning rekommenderas.

Döda personer som borde ha fått Nobelpriset

Jessica på Ord och inga visor listar författare som aldrig fick nobelpriset, men som borde fått det. Jag hänger på med några egna kandidater av förbisedda författare.

Jag håller med om att August Strindberg borde fått priset i en tid då var och varannan svensk fick det. En gigant som fortfarande håller, undantaget den allt för tidsberoende Röda Rummet. Ännu bättre är Hjalmar Söderberg, men inte heller han fick priset. Inte heller fantastiska Karin Boye.

Självklart kan inte bara svenskar få priset, men även utanför Sverige finns också författare som förtjänar uppmärksamhet.

Inger Christensen är en av mina absoluta favoritpoeter. Hennes Alfabet är lysande och den mest kända samlingen Det är också mycket läsvärd, om än lite mer svårtillgänglig. Andra nordiska giganter som förbisetts är till exempel Karen Blixen och Henrik Ibsen. Ibsen har jag läst mycket av som jag tyckt mycket om. När det gäller Blixen är det sämre. Att kalla henne favorit är alltså överdrivet, men att hon förbisågs är ändå mycket tråkigt.

Att Franz Kafka inte fick det är kanske inte lika konstigt, då få av hans verk publicerade innan hans död. Virginia Woolf var kanske för kontroversiell, över huvud taget verkar få stora modernister pristats.

Kanske borde Akademien tänkt lite mer som jag. I alla fall hade det gjort könsfördelningen lite mer smakfull. Om det nu är snille och smak som ska gälla menar jag.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: