Elin Wägner

Böcker att läsa i sommar

Av de tio böcker jag listade inför förra sommaren har jag läst sju. Av de böcker som jag vid nyår planerade att läsa i inledningen av det nya året har jag läst sex. Så brukar det bli. De böcker som vid ett tillfälle ligger högst upp i den mentala TBR-högen behöver inte längre göra det ett par månader senare. Trots detta är en lista bra att utgå ifrån när inspirationen tryter. Inte så brett geografiskt (det kommer en separat läslista med böcker som tar oss ut i världen), men med mer sakprosa än vanligt. Vi får se om det är så min lässommar kommer att se ut.

Listan med årets tio sommarböcker ser ut så här:

Ödesmark av Stina Jackson är en bok jag har riktigt höga förväntningar på och jag vill börja läsa den en dag då jag har en massa lästid till mitt förfogande.

Frankissstein av Jeanette Winterson har jag sparat till ett bättre tillfälle som ju semestern är.

Goda grannar av Mattias Edvardsson tillhör också de böcker jag sett fram emot länge och har höga förväntningar på.

Sverigevänner av Arash Sanari låter som en tänkvärd och bra bok.

Rodham av Curtis Sittenfeld är en bok som jag ser fram emot så otroligt mycket. Den ska jag börja läsa en perfekt sommardag då jag inte har några som helst andra planer än att läsa.

Kärlekens magiska regler av Alice Hoffman, en författare som jag tänkt läsa något av länge.

Vi är Orlando av Johan Hilton vill jag verkligen läsa, men har inte vågat mig på den ännu.

Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins vill jag verkligen läsa. Är riktigt pepp!

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm för att den kräver mer tid än jag kunnat ge den.

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson om en kvinna jag finner mycket fascinerande.

 

 

Photo by Perfecto Capucine on Unsplash

 

Mina hjältinnor: Elin Wägner

Elin Wägner är verkligen en riktig hjältinna som äntligen skrivit sig in i historieböckerna på riktigt. Hon tillhör de författare som “inte fanns” när jag läste Litteraturvetenskap i Göteborg i mitten av 90-talet, men som nu tillhör i alla fall min självklara litteraturkanon. Jag har läst Norrtullsligan och Pennskaftet och dessutom gjort ett arbetsmaterial till den bearbetade version av Pennskaftet som Vilja förlag gett ut.

Det som gör Elin Wägner så speciell är att hon var så mycket mer än en författare. Hon var aktiv i kvinnorörelsen och kämpade för kvinnlig rösträtt. Från 1944 var hon ledamot i Svenska Akademien och tillhörde Fogelstadsgruppen som drev Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. En imponerande kvinna som nu porträtteras av Ulrica Knutson i boken Den besvärliga Elin Wägner som ges ut av Historiska Media i slutet av mars. Den ser jag fram emot att läsa.

Torsdagsplaner på Bokmässan

Planering, planering, jag gillar verkligen planering. Att följa den är inte lika viktigt, men jag behöver en struktur att utgå ifrån. Därför kommer jag att publicera fyra inlägg med min planering för de lika många mässdagarna. Idag är det torsdag som gäller och jag har försökt att göra ett val där flera seminarier krockar.

Dagens börjar med frukostmingel 9.00 och innan dess ska jag hinna hämta ut mitt guldpass. Det betyder att jag kanske inte hinner till de seminarier som börjar kl 10.00, men om jag gör det vill jag gå på Mansrollen i bilderböcker med bland annat Per Gustavsson.

11.00 Varför är minoriteter så hotfulla för majoriteten? med bland annat Saga Becker.

12.00 Amanda Lind möter unga kulturutövare

13.00 Bonnie-Sue Hitchcock – Årets Peter Pan-pristagare

14.00 Här finns en jättekrock och jag väljer mellan Lagerlöf och Wägner och Nicole Krauss.

15.00 finns också flera seminarier som lockar, men jag väljer Den bästa sommaren i mitt liv, typ.

16.00 blir det kanske mer ungdomsböcker på seminariet Den här gången ska allt bli annorlunda. Mycket troligt tar jag matpaus 15.00 eller 16.00 och väljer ett av dessa seminarium. Då kan jag också hinna lyssna till Tessa Hadley 16.30.

Sju seminarier låter väl mastigt, men som sagt, planera kan man alltid. Vad/vilka missar du inte på Bokmässans första dag?

Torsdagen brukar också innebär en hel del mingel och sedan kör vi ett mer eller mindre sansat redaktionsmöte med Kulturkollo, där vi ska fundera över hur hösten ska se ut. Det kan bli hur bra och/eller galet som helst.

 

 

 

 

Hjälp till att bevara Fogelstad

När jag studerade historia för drygt 20 år sedan kom jag för första gången i kontakt med Kerstin Hesselgren, sittande på bilden ovan. Jag läste massor om denna relativa doldis, som faktiskt blev den första kvinnan i Riksdagen när hon tog plats i första kammaren 1922.

Kerstin Hesselgren var en av kvinnorna i Fogelstadgruppen som bland annat porträtterats av Ulrika Knutson i boken Kvinnor på gränsen till genombrott: Grupporträtt av Tidevarvets kvinnor. 1925-1954 drev de Kvinnliga medborgarskolan på Lilla Ulfåsa, en del av Fogelstad, ett gods som ägdes av Elisabeth Tamm som var en av de fyra kvinnor som tog plats i andra kammaren 1922. Rektor för skolan under alla år var Honorine Hermelin.

Det var efter det att kvinnor fått rösträtt som tanken om en medborgarskola för kvinnor väcktes och sommaren 1925 kom de första kursdeltagarna. De var från alla samhällsklasser och för att alla skulle vara råd att vara med instiftade Elisabeth Tamm stipendier. Syftet var att kvinnor skulle få kunskap om politik, men också om ämnen som historia, samhällskunskap, livsåskådning och filosofi. De fick också lära sig att tala inför andra och få modet att höja sina röster och våga ta plats. Dessutom sjöng de i Fogelstadkören ledd av Elsa Stenhammar.

Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad var i princip bortglömd under många år, men aktualiserades genom ett utställning 1995. Troligen var det därför jag började intressera mig för kvinnorna i Fogelstadsgruppen, men så här långt efteråt kommer jag faktiskt inte ihåg exakt hur det gick till.

Det slutade i alla fall med att jag våren 1998 skrev min c-uppsats i historia om Kerstin Hesselgren och hur de största, svenska dagstidningarna skrev om henne. Då kom jag också i kontakt med Tidevarvet, som var en partipolitiskt obunden tidskrift som gavs ut 1923-1936 med Ada Nilsson som ansvarig utgivare. Om henne kan vi läsa mer om i boken Barrikaden valde mig av Kristina Lundgren.

Varför skriver jag då om detta?

Jo, Fogelsta lilla Ulfåsa är till salu och Fogelstads stiftelse planerar att förvärva fastigheten. Målet är att åter kunna starta en verksamhet i Fogelstadgruppens anda. Om du vill stötta uppropet kan du köpa byggstenar för 200 kronor styck. Läs mer här.

Vill du veta mer om Fogelstadgruppen och kampen för kvinnors rättigheter, kan du med fördel titta på filmen nedan. Elin Wägner är en självklar del av den svenska kvinnorörelsen, liksom i Fogelstadgruppen. Jag fascineras kanske ännu mer av Elisabeth Tamm, som framstår som en ytterst radikal dam. Hon drev ekologiskt jordbruk på godset, med endast kvinnliga arbetare. I huset däremot arbetade bara män.

Om Ada Nilsson vet jag också alldeles för lite. Kanske dags för en Fogelstadsommar? Det finns så många sakprosatitlar jag skulle vilja läsa, men har sällan ork nog under terminerna.

 

10 böcker om kampen för rättigheter

Första maj är arbetarnas dag, men jag breddar det lite med en lista om kamp för rättvisa och ett bättre liv i olika tider och i olika länder. Upp till kamp för allas rätt till frihet och ett bra liv.

Kata Dahlström: Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk. En bok om kampen för kvinnors demokratiska rättigheter.

Pennskaftet av Elin Wägner. Roman som behandlar samma tid.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Handlar bland annat om revolutionen i Iran och kampen för demokrati.

Tunisian girl av Lina Ben Mhenni berättar om inledningen på den arabiska våren och kampen för demokrati.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante. Tredje boken om väninnorna fokuserar en hel del på arbetares rättigheter.

Yarden av Kristian Lundberg beskriver livet för arbetare som inte altid orkar kämpa oss slåss själva.

The Hate U give av Angie Thomas. Rätten att faktiskt dömas rättvist och inte utifrån hudfärg är ett tema i denna fantastiska ungdomsbok.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina. En påminnelse om att homosexuellas rättigheter ännu inte existerar över hela världen.

Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg. Kampen för att få vara sig själv, även om det enligt andra betyder att en blir en annan.

Malala -Flickan som stod upp för rätten att gå i skolan och förändrade världen av Malala Yousafzai och Patricia McCormick. Kampen för jämlikhet börjar med utbildning.

 

 

 

 

Kanonkalendern del 23

Dan före dan och dags för en svensk feministisk klassiker. Elin Wägner får på tok för lite uppmärksamhet tycker jag. Hon är en viktig person både litterärt och politiskt och har haft stor betydelse för kvinnors frigörelse i Sverige. Jag läste hennes Norrtullsligan då den var utvald bok i Stockholm läser 2011. Boken är Wägners debutroman och publicerades 1908. Trots att mer än 100 år har gått känns den skrämmande aktuell.

I Norrtullsligan får vi möta fyra unga kvinnor Elizabeth (Pegg), Eva, Emmy och Baby som arbetar som kontorister och bor tillsammans på Norrtullsgatan under mycket enkla former. De bildar Norrtullsligan och tänker sig att kämpa mot de orättvisor de möter dagligen.

Att de tar plats på arbetsmarknaden är långt ifrån populärt och männen på kontoret där kvinnorna jobbar menar att de utan tvekan hade klarat både sina egna och deras jobb utan problem. Att kvinnor tjänar så mycket mindre än män var inget konstigt, deras pengar skulle ju bara räcka till nöjen för försörjningen stod mannen och om man som kvinna ville få en bättre ekonomi var det bäst att gifta sig rikt.

Att läsa om ett historiskt dilemma, som fortfarande är aktuellt, känns lite skumt. Norrtullsligan är en bok som håller väl och som är både lättläst och lärorik.

Veckans ord på I: Mina svar

I

Det är dags för mig att publicera mina egna associationer kring följande fem ord på I:

Vissa författare är verkligen idoga och ihållande (ja, jag vet att ordet kanske inte kan användas så, men jag gör det ändå) gällande sitt skrivande. Jag tänker på serier som aldrig tar slut. De flesta tappar jag bort efter ett tag, som Elizabeth George Lynley och Havers. Dags att återupptäcka dem kanske.

Huvudpersonen i Pennskaftet av Elin Wägner var en trevlig individ att läsa om och författaren en viktig individ för kvinnors kamp för ökade rättigheter.

Vad betyder egentligen intelligent? Ett enkelt, men ändå komplicerat ord. Jag skulle dock definiera Eddie Izzard som väldigt intelligent. Komiker i första hand, men han har också skrivit Dress to kill och nästa år väntas fler memoarer.

I boken Islossning av Barbara Voors går en pappa och hans dotter ut på isen och kommer aldrig åter. Stark och hemsk bok.

Charles Bruno i Patricia Highsmiths Främlingar på ett tåg är minst sagt ivrig att hjälpa Guy Haines att bli av med en jobbig fru. Lite väl ivrig.

 

Sommarens klassiker var Pennskaftet

pennskaftet

Jag hade stora planer för min sommarläsning, men den blev magrare än vanligt. Ingen solstol att landa i betydde väldigt många färre lästa böcker än vanligt. Bland de lästa fanns dessutom bara en klassiker, nämligen Elin Wägners Pennskaftet. Jag hade hoppats att det skulle vara en bok för mina elever, men det är jag tveksam till. Det betyder dock inte att den inte var läsvärd, men det gammaldags språket kommer att avskräcka gymnasieungdomar som inte har väldigt god läsvana. Inte konstigt då romanen kom ut 1910.

Huvudpersonen i Wägners tredje roman är journalisten Barbro Magnus, som engagerar sig i rösträttskampen. Hennes smeknamn är Pennskaftet, därav bokens titel. Vi får lära känna många av de ledande kvinnokämparna och Wägner bjuder på en oväntat frispråkig författare, där sex före äktenskap och prostitution får ta plats. Pennskaftet är en härlig blandning av duktig Sprakfåle och frisinnad feminist. Hon vill verkligen gifta sig med arkitekten Dick Block, men i väntan på det har de ett förhållande som måste ha varit ganska så ovanligt på den tiden.

Pennskaftet hyr ett rum på pensionat och där träffar hon lärarinnan Cecilia Bech, som även hon börjar engagera sig i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon är mer tillbakadragen än Pennskaftet, men de blir ändå goda vänner. På uppmaning av sin nya väninna skaffar Cecilia en egen lägenhet, som kommer att fungera som en mötesplats.

Det som är spännande (och lite skrämmande) med Pennskaftet är att den fortfarande är aktuell. Visst är det så att kvinnor har rösträtt, men vissa mönster känns igen och kampen för ett jämlikt samhälle är definitivt ständigt pågående. Jag läser den med kvinnorna i Fröken Frimans krig på näthinnan. Det är intressant att lära känna en grupp kvinnor som kämpar för sin ökade frihet. Pennskaftet är dock ingen alldeles lätt bok att ta till sig och jag skulle önska att den nyöversattes och fick den uppmärksamhet den förtjänar. Elin Wägner får på tok för lite plats med tanke på hur framgångsrik hon var i sin samtid. Det är väldigt synd. Norrtullsligan av samma författare är enklare att läsa och även den fortfarande aktuell. Den har många elever läst och uppskattat, men också blivit lite deprimerade över att samma problem finns fortfarande.

 

Klassiker jag ännu inte läst

Varje sommar försöker jag läsa i alla fall några klassiker och jag har botaniserat lite inför i år. Här följer några jag skulle kunna tänka mig att läsa, mer eller mindre gamla och alla sådana jag borde läst för länge sedan.

1984 av George Orwell

Bonjour tristesse av Françoise Sagan

Den blå rullgardinen av Agnes von Krusenstjerna

En fest för livet av Ernest Hemingway

En förlorad värld av Evelyn Waugh

Glaskupan av Sylvia Plath

Madame Bovary av Gustave Flaubert

Pennskaftet av Elin Wägner

 

Boktips i studenttider

Idag tar “mina” två estettreor studenter. Elever som jag haft nöjet att undervisa under två år. Som en sommarpresent till dem och andra som nu ger sig ut i livet bjuder jag på en lista med böcker som jag tycker är läsvärda. En blandning av gammalt och nytt. En del känner mina elever igen från min kära bokvagn som jag drar runt på.

Det finns vissa klassiker man “ska” ha läst, men alla passar inte unga och är bra att vänta med. Jag tycker dock att de som inte läste Kallocain av Karin Boye ska göra det. Själv tänker jag läsa 1984 av George Orwell i sommar.

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald är bra, liksom Frukost på Tiffany’s av Truman Capote. Båda böckerna har blivit film dessutom.

Just F. Scott Fitzgerald finns med i romanen Åren i Paris av Paula McLain, som handlar om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. En slags fejkbiografi, men riktigt läsvärd. I den skriver Hemingway bland annat En fest för livet.

Sedan är jag ett fan av Elin Wägner. En cool kvinna som var före sin tid. Norrtullsligan är bra, men smärtsamt aktuell och Pennskaftet hennes kanske mest kända.

Kanske är Per Anders Fogelström för långsam, men jag tycker ändå att ni ska försöka er på hans serie om Stockholm under nästan 100 år, som inleds med Mina drömmars stad.

Förvandlingen av Franz Kafka firade 100-årsjubileum förra året. Det var visserligen några år sedan jag läste den, men jag tyckte definitivt att den var lättläst. Få sidor med mycket innehåll. Det är lätt att känna igen sig i Gregor Samsas frustration, inte för att vi andra blivit förvandlade till insekter, utan för att vi säkert har känt oss annorlunda, utsatta och till och med ignorerade ibland.

Den hemliga historien av Donna Tartt är en modern klassiker om en grupp elever som studerar i Julian Morrows exklusiva grupp. Vi vet redan från början att en av dem har dött, men inte hur eller varför. En riktigt bra bok.

Sprid er läsning geografiskt, så kan ni resa jorden runt med hjälp av litteraturen. Här är några tips:

Haruki Murakami är en författare att älska eller hata, men ändå en författare en ”ska” ha läst. Ofta aktuell i Nobelprisspekulationer, även om jag inte tror att han är en direkt trolig pristagare. Min favorit är Norwegian Wood, men jag gillar också Kafka på stranden.

Chimamanda Ngozi Adichie är också en riktig favorit. Jag vill rekommendera tegelstenen En halv gul sol, men också bokversionen av hennes TED-talk som heter We should all be feminists.

Stål av Silvia Avallone är en berättelse om två unga flickor i ett Italien som inte besöks av turister. Visserligen bor de i Toscana, men i den lilla orten Piombino och området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum.

Komma och gå av Taiye Selasi är en bok om fyra (nästan) vuxna syskon, som reser från USA till faderns hemland Ghana för att gå på hans begravningen. Ingen av dem har träffat sin far på många år, men trots detta spelar han självklart en stor roll i deras liv, både innan och efter han övergav dem. Otroligt bra och stark, med ett helt fantastiskt språk.

No och jag av Delphine de Vigan, för att det är en bra bok både språkligt och innehållsmässigt. En nätt liten sak med stort innehåll. Teman som vänskap, orättvisor och utanförskap är centrala. Författaren kommer till Bokmässan i höst, liksom en annan favorit Abdellah Taïa, som är Marockos förste öppet homosexuella författare. Hans debutbok Ett arabiskt vemod är riktigt bra. Mycket om identitet och sökande efter sitt sanna jag. Ett annat tips på samma tema är En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina från Kenya.

Vi har ju fokuserat en del på just temat identitet och jag vill passa på att tipsa om några böcker till på just på det temat (vilket typ skulle kunna vara vilken bok som helst, men ändå).

En bok som inte får missas är Jag, En av David Levithan. Eller egentligen vad som helst av honom. Jag gillar Levithans okomplicerade queerperspektiv och det ideala samhälle han målar upp i t.ex. Ibland bara måste manLiten parlör för älskande är hans enda vuxenbok och den är också fantastisk. Snart kommer fortsättningen på Jag, En på svenska. Den heter En annan och jag har inte vågat läsa den, trots att jag köpte den på engelska i september.

Nina Bouraoui är en av mina favoritförfattare, mest för att hennes språk är så fantastisk. Kanske är det lite svårt, men jag tror att Pojkflickan kan funka. Det är en självbiografisk bok om att vara barn och fundera över sexualitet och annan tillhörighet.

Jag vet att jag tipsat om Om jag var din tjej av Meredith Russo, men den måste med här också. Läsvärd och på samma gång väldigt vanlig och väldigt ovanlig.

Och så avslutningsvis några färska, bra böcker. Några lättsamma, några svartare. Det blir ofta rätt så dystert när jag väljer böcker.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton är en historisk roman som utspelar sig i Amsterdam. Mycket annorlunda och lite magisk.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven är hemsk, men bra. Den sätter psykisk ohälsa i centrum med allt vad det innebär. Även Lisa Bjärbos Djupa ro och Christine Lundgrens Jag lever, tror jag är bra böcker på samma tema.

Brutal och underhållande är två ord som bra beskriver Mats Strandbergs Färjan. Mycket läsvärd även för en skräckskeptiker.

Lite serier kanske?

Jag är den som är den av Elin Lucassi är en fantastisk seriebok med precis min humor. Jag utgår ifrån att ni inte missat Liv Strömquist, men om ni inte läst Prins Charles känsla måste ni göra det.

Marjane Satrapis serieromaner är också mycket läsvärda. Mest kända är Persepolis, som är hennes memoarer. Jag gillar nog Kyckling och plommon bäst.

Högt och lågt alltså, precis som bra läsning ska vara och kanske livet också. Idag sjunger ni om den ljusnande framtiden som är er och jag tänker på hur några av er sjöng på skolans cabaret och hur jag fällde en tår när jag tänkte på att ni faktiskt ska ta över världen och förhoppningsvis göra den till en bättre plats.

Jag tror på er!

 

PS Ni är både smarta OCH roliga att undervisa. Dessutom trevliga. Det är en utmärkt kombination. Låt ingen lura i er att det inte går att kombinera. DS

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: