Ocean Vuong

Sammanfattning av mitt lyrikfokus i september

Det blev en hel del inlägg på lyriktema i september, även om jag egentligen inte har haft så mycket energi att varken läsa eller skriva.

Några diktsamlingar har jag läst och skrivit om:

I rörelse av Athena Farrokhzad

Min längtan kvar av Mårten Melin

Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg

Natthimmel med kulhål av Ocean Vuong

Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K. Öijer

 

Prosalyrik är något jag tycker mycket om. Lyriska romaner uppbyggda av en rad dikter. Just den här månaden har jag läst Here is the beehive av Sarah Crossan, som tidigare skrivit fantastisk prosalyrik för unga.

Det är inte varje dag man får gå på release och den senaste tiden har det verkligen varit få möten med andra över huvud taget. Jag fick i alla fall möjligheten att vara med när Therese Widenfjord släppte sin debutsamling Övervintra på Majornas Böcker och Kaffe. Jag har läst, men ännu inte lyckats formulera mina tankar, så lyriktemat får spilla över i oktober.

Boknostalgi med lyriktema blev det också. I min hylla finns ganska mycket lyrik, men jag skulle verkligen behöva sortera och gå igenom för att få ordning.

Veckans kulturfråga v.37 handlade om favoritpoeter och favoritdikter och jag listade själv 10 poeter jag älskar. Dessutom bjöd jag på två inlägg om dikter för undervisningen. Först 10 dikter jag ofta använder och därefter dikter jag planerar att använda.

jag skrev också om lyrikens betydelse utifrån en artikel av Åsa Beckman och mina egna känslor inför dikter som tröst.

 

 

Photo by Ksenia Makagonova on Unsplash

Natthimmel med kulhål

Natthimmel med kulhål är Ocean Vuongs debut och jag läste den på svenska, trots att översättning av lyrik är något av det svåraste att göra bra. Andreas Lundberg gör dock ett fint jobb och trots att jag inte studerat dikterna på originalspråk och helt kan bedöma översättningen, har dikterna ett flyt som gör att språket känns korrekt. Originaltiteln är Night Sky with Exit Wounds och boken kom ut 2016.

Ocean Vuongs diktsamling inleds med ett kort citat av Bei Dao, en kinesisk poet som tillhör mina favoriter. Därefter följer ett par dikter uppbyggda i radpar, där läsningen går som i cirklar. Många av Vuongs dikter är uppbyggda just så och rytmen är minst lika viktig som innehållet. Tempot i läsningen blir högt och egentligen kan jag inte påstå att jag förstår precis allt, men jag känner orden och de får mig att förstå i alla fall en del av den smärta och frustration som de försöker beskriva. Andra dikter liknar mer små berättelser, som den om en flykt i “Immigranten Haibun”. Vuong tar med oss till Vietnam i dikter som “Aubade med brinnande stad”, låter oss få träffa hans pappa i dikter som “Telemachos” och hans mamma i dikter som “Huvudstupa”, men delar också osäkerheten hos en pojke som inte riktigt vet hur han ska agera eller vem han ska vara. Smärtan i “Tacksägelse 2006” där han konstaterar att “alla mina vänner är tre år bort” och “min mor sa att jag kunde bli vad jag ville — men jag valde att leva”.

Kampen för att verkligen få leva, att hitta sig själv och våga vara den han hittar återkommer i dikt efter dikt. I dikten “Till storms” följer vi kampen för att våga och kunna älska en man på riktigt, med ömhet. Att vara homosexuell är inte ofarligt, vilket Vuong skriver om i dikten “Jordens sjunde cirkel” där han i fotnoter berättar om mordet på Michael Humphrey och Clayton Capshaw, ett gaypar som bränns till döds i sitt hem i Dallas. I dikten “Fragment ur en anteckningsbok” får vi just fragment ur en pojkes liv, som ger oss en aning om helheten som blir ännu tydligare i den smärtsamma dikten “En dag kommer jag att älska Ocean Vuong”.

Ocean Vuongs dikter är inte enkla. De är vackra, kreativa, oväntade och fyllda av känslor. De är inte dikter som har en färdig tolkning, eller ens en tydlig sådan. Jag tycker om dem och vill läsa dem igen. Natthimmel med kulhål är en bok att återvända till igen och igen.

 

 

En stund är vi vackra på jorden

Ocean Vuong låter i sin romandebut En stund var vi vackra på jorden en son skriva ett brev till sin mamma. Han är född i landet där de bor. Hon är en invandrare. En som inte riktigt passar in och som inte vet hur hon ska göra. Han borde veta hur, men inte heller han lyckas riktigt bli en del av sitt land. Kanske handlar det om att han inte är som alla andra. Att han förälskar sig i Troy och inte riktigt vet hur han ska hantera det. Tillsammans upplever de någon slags kärlek och någon slags lycka, eller i alla fall tillhörighet.

Little Dog, som sonen heter, lever i en värld där våldet är ständigt närvarande. Fadern finns inte längre i hans liv, utan modern och mostern Lan utgör det lilla matriarkat som är hans familj. De som levt och fortfarande lever i skuggan av det krig som deras nuvarande landsmän utsatte det gamla hemlandet för. Berättelsen om kriget tillför en extra spänning och en extra dimension i en bok som är otroligt vacker och välskriven, men där känslorna tycks hålla sig på ytan. Jag tycker om En stund är vi vackra på jorden, men den drabbade mig inte så hårt som jag tänkte att den skulle. Oavsett är Ocean Vuong en författare att räkna med. Hans poetiska språk är fantastiskt och det står klart att han har mycket viktigt att berätta. Lite påminner han om författare som Abdellah Taïa och Nina Bouraoui. Vuongs bok är alltså både välskriven och relevant, men jag hade väntat mig en solklar femma, vilket jag inte riktigt fick på grund av distansen mellan mig och texten som inte lät sig överbryggas.

En tänkbar litterär resa i sommar

Målet i år är att läsa texter från minst 26 länder, men det är bara böckerna som finns med i statistiken jag sammanställer vid årets slut. Förra året läste jag texter av författare från exakt 26 länder och böcker av författare från 22 länder. Fler än en bok läste jag från 11 länder och det har jag som mål att utöka till 15 länder. Detta för att jag inte bara ska bocka av och nöja mig efter en läst bok från ett land. Hittills i år har jag läst texter från 15 länder och böcker från 13, vilket betyder att jag har en hel del kvar till 26.

Jag har därför satt ihop en fiktiv resa i sommar genom böcker från en rad länder. Nej, jag kommer inte att läsa alla, men nu finns i alla fall en tydlig sammanställning av tänkbara böcker för att nå mitt läsmål (och lite till).

Out of darkness, shining light av Petina Gappah (Zimbabwe)

The Blessed Girl av Angela Makholwa (Sydafrika)

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite (Nigeria)

The Shadow King av Maaza Mengiste (Etiopien)

Eva ur spillrorna av Ananada Devi (Mauritius)

Det förlorade barnet av Elena Ferrante (Italien)

Trädet och vinrankan av Dola De Jong (Nederländerna)

The Girl in the tree av Şebnem İşigüzel (Turkiet)

Sex and vanity av Kevin Kwan (Singapore)

Last Tang standing av Lauren Ho (Malaysia)

The Memory Police av Yoko Ogawa (Japan)

Bangkok wakes to rain av Pitchaya Sudbanthad (Thailand)

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong (Vietnam)

Echoes of the White Giraffe av Sook Nyul Choi (Nordkorea)

Ett halvt liv i kärlek av Eileen Chang (Kina)

Celestial Bodies av Jokha Alharthi (Oman)

Det som väntar på mig av Parinoush Saniee (Iran)

The Hypnotist’s Love Story av Liane Moriarty (Australien)

Hurricane season av Fernanda Melchor (Mexico)

Att skörda ben av Edwidge Danticat (Haiti)

Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn (Jamaica)

Långt bortom havet av Isabel Allende (Chile)

Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo (Venezuela)

Kött och ben och vatten av Luiza Sauma (Brasilien)

 

 

Böcker att se fram emot i april

Ny månad och nya böcker att drömma om att hinna läsa. Det är definitivt ett skämt hur få böcker jag hunnit läsa i mars, men inte ett att april verkar bli en höjdarmånad med många spännande boksläpp. Ocean Vuongs bok på bilden ovan är en av de titlar jag ser fram emot mest, men listan av nya böcker är lång.

Nästan i mål, Olivia Skoglund, Galago, 1 april

Änkan som vägrade dö, Shirshendu Mukhopadhyay, Piratförlaget, 1 april

Dammsuga i mörker, Jen Beagin, Wahlström & Widstrand, 2 april

En stund är vi vackra på jorden, Ocean Vuong, Natur & Kultur, 3 april

Jackie, Anne Swärd, Albert Bonniers förlag, 3 april

Paradiset ligger under mammas fötter, Gina Dirawi, Norstedts förlag, 6 april

Sista tåget till London, Meg Waite Clayton, Historiska Media, 6 april

Nästa!, Nina Lykke, Wahlström & Widstrand, 7 april

Singer, Petter Lindgren, Albert Bonniers förlag, 7 april

En enda gnista, Jodi Picoult, LB-förlag, 8 april

Olive, igen, Elizabeth Strout, Bokförlaget Forum, 8 april

Här är vi, Graham Swift, Albert Bonniers förlag, 14 april

En vuxen människas bekännelser, David Winberg, Piratförlaget, 15 april

Spela roll, Lisa Christensen, LB-förlag, 15 april

Vännen, Sigrid Nunez, Harper Collins Nordic, 15 april

Anonyma prestationister, Adam Svandell, Albert Bonniers förlag, 17 april

Ödesmark, Stina Jackson, Albert Bonniers förlag, 17 april

Jag är Istanbul, Malin Isaksson, Ordfront förlag, 18 april

Rolf, Malin Lindroth, Norstedts förlag, 20 april

Love, Kerstin Gezelius, Alexander Onofri, Bokförlaget Polaris, 21 april

Tistelhonung, Sara Paborn, Albert Bonniers förlag, 21 april

Äventyrlig evolution, Hanna Nyborg Støstad, Norra, 21 april

Nätterna på Winterfeldtplatz, Elin Boardy, Wahlström & Widstrand, 23 april

Bergtagen, Camilla Sten, Rabén & Sjögren, 24 april

Eros den bitterljuva, Anne Carson, Albert Bonniers förlag, 24 april

Sen for jag hem, Karin Smirnoff, Bokförlaget Polaris, 27 april

En stark nolla, Sara Lövestam, Gilla Böcker, 28 april

Där kräftorna sjunger, Delia Owens, Bokförlaget Forum, 29 april

Hundra skäl att leva, Richard Hoper, Bokförlaget Forum, 29 april

Solsken och parmesan, Christoffer Holst, Lovereads, 29 april

Boktolvan 2020

För länge sedan startade jag läsutmaningen Boktolvan, som kort och gott går ut på att läsa en bok av 12 författare som jag länge tänkt läsa något av. De senaste åren har jag inte lyckats speciellt bra och förra året struntade jag i utmaningen helt, men 2020 gör jag ett nytt försök. Flera av författarna är sådana jag tänkt läsa något av länge och som dessutom är aktuella i vår. Det gör att chanserna mycket troligt ökar att jag faktiskt får tummen ur att läsa något av dem. Att listan är lång gör det ännu lättare …

12 av de här 24 författarna ska jag läsa något av 2020:

Henrik Bromander

Maria Maunsbach

Augustin Erba

Rose Tremain

Svetlana Aleksijevitj

Deborah Levy

Celeste Ng

Viet Thanh Nguyen

Rachel Cusk

Yangsze Choo

Ocean Vuong

Karin Slaughter

Riad Sattouf

Jokha Al Harthi

Samanta Schweblin

Alain Mabanckou

Philip Teir

Lisa Gardner

Sjón

Ann Cleeves

Sara Paborn

Helle Helle

Nuruddin Farah

Elizabeth Strout

Så framstår du som påläst om årets nobelpristagare i litteratur

Man vill ju gärna framstå som påläst vid fikabordet på jobbet, inte minst som litteraturintresserad med även för att imponera på sådana. Varför inte på valfri besserwissersvensklärare?! Jag har därför uppdaterat 2017 års guide till hur du diskuterar nobelpristagare i litteratur på ett kunnigt sätt så att den nu passar de pristagare som tar emot sina diplom ur konungens hand imorgon. Bra att skriva ut och gömma i fickan, alternativt ta en skärmdump av och ha i mobilen vid behov. Den riktigt ambitiöse kanske till och med memorerar valfria repliker. Håll till godo.

Om valen av pristagare:

“Svenska Akademien har ännu en gång valt två författare från Europa. Olga Tokarczuk är visserligen från Polen, men det är ändå två onödigt etnocentriska val. ”

“Det är dags för en (insert t.ex. afrikan, sydamerikan, asiat, karibisk författare, afroamerikan, feminist, gayaktivist) istället för den obligatoriska europeiska, heterosexuella mannen.”

“Det är tydligt att Svenska Akademien arbetar medvetet med att vidga gränsen för vad litteratur är. Båda årets pristagare har skrivit filmmanus och det känns extra spännande.”

“Peter Handke är mer känd för filmatiseringarna av hans böcker än för böckerna själva. Vad blir det nästa år? En serietecknare? Svenska Akademien har verkligen spårat ur.”

“Perfekta pristagare. Nu slipper jag läsa böcker och kan se filmer istället.”

“Olga Tokarczuk vann Man Booker International Prize 2018. Jag tycker verkligen att det är fantasilöst av Svenska Akademien att bara härma andra istället för att göra ett självständigt val.”

“Jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar välja två kontroversiella författare och därmed tydligt visa att det är litteraturen och inte personen bakom som ska prisas.”

“Jag förstår inte riktigt hur Svenska Akademien tänkte när de valde två så politiska författare. Borde de inte ha lagt fokus på litteraturen istället?”

“Svenska Akademien visar verkligen hur världsfrånvarande de är genom att välja en författare som Peter Handke.”

“Svenska Akademien visar verkligen hur högt de värderar litteraturen genom att välja en författare som Peter Handke.”

“Varför har det blivit så många starka reaktioner på valet av Peter Handke? Tänk hur vi framstår inför den polska regeringen med tanke på hur kontroversiell Olga Tokarczuk är i sitt hemland. Det är det ingen som diskuterar. Typiskt kulturvänstern.”

“Hur kan Peter Handke få priset med tanke på de extrema åsikter han uttryckt. Jag förstår inte Svenska Akademiens argument att litteratur skulle stå över politik.”

Om andra tänkbara val:

“Min favorit (insert t.ex. Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Adonis, Jamaica Kincaid, Maryse Condé, Cormac McCarthy, Don DeLillo) kommer säkert att hinna dö innan hen får priset. Jag är så besviken.”

“Min favorit (insert t.ex. Philip Roth, Assia Djebar, Amos Oz) hann dö innan hen fick Nobelpriset. Jag är så besviken.”

“Jag är glad över att Svenska Akademien valde en yngre författare i år. Ett mer spännande val hade dock varit (insert t.ex. Chimamanda Ngozi Adichie, Nina Bouraoui, Chigozie Obioma, Jonathan Safran Foer, Zadie Smith, Juan Gabriel Vásquez, Abdellah Taïa, Ocean Vuong)”

“Jag är besviken över att Svenska Akademien valt en så ung pristagare i år. Det hade varit bättre att välja någon som verkligen betytt mycket för litteraturvärlden under en lång tid, som till exempel (insert t.ex. Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Adonis, Jamaica Kincaid, Maryse Condé, Cormac McCarthy, Don DeLillo)

“Varför så politiskt? Jag hade önskat att någon mer ofarlig författare som (insert t.ex. Joyce Carol Oates, Anne Carson, Neil Gaiman, Joan Didion) så att texterna kan få stå i centrum.

“Typiskt att Olga Tokarczuk fick Nobelpriset. Nu kommer det dröja många år innan någon riktig poet som (insert t.ex. Anne Carson, Adonis, Bei Dao, Claudia Rankine, Ocean Vuong, Adam Zagajewski ) får priset.”

“Om Svenska Akademien nödvändigtvis vill ge priset till en polsk författare hade Adam Zagajewski varit ett mycket bättre val. Det är alldeles för få poeter som tilldelats Nobelpriset.”

“Om Svenska Akademin nödvändigtvis vill ge priset till en österrikisk man hade Robert Seethaler varit ett mycket bättre val.”

Lycka till nu! Namedropping är fina grejer.


Eller så får du bara ett befogat spel på Svenska Akademiens totalt verklighetsfrånvända och faktiskt korkade val av Peter Handke som Nobelpristagare 2019 och hyllar Peter Englund som tar avstånd och inte kommer att delta under Nobelveckan, liksom Kristoffer Leandoer och Gun-Britt Sundström som avsagt sitt ett till synes omöjligt uppdrag. Eller så beklagar du att Olga Tukarczuk behöver dela scen och uppmärksamhet med honom, även om det egentligen inte är synd om någon som vinner ett pris med en prissumma som består av miljoner. Å andra sidan håller jag med Björn Wiman (jag håller ALLTID med Björn Wiman) om att det inte är Peter Handke som ska skämmas. Valet är olämpligt och bortförklaringar är precis som Wiman skriver så dåliga att man vill utbrista “gör er inte dummare än vad ni är”.

Så här skriver Wiman:

Även den som anser att Handke är Guds litterära gåva till mänskligheten borde ha kunnat förutse att valet skulle leda till den typ av protester som är vad Svenska Akademien och Nobelpriset minst av allt behöver just nu. Det krävs heller inget större snille för att förstå att upphöjelsen av den omdebatterade Handke skulle uppfattas som en legitimering av de krafter som vill relativisera de serbiska krigsförbrytelserna under kriget på Balkan, bland annat folkmordet i Srebrenica 1995, där 8.000 pojkar och män mördades.

Jag önskar att de som var en del av den process som ledde till att två pristagare valdes för 2018 och 2019 hade kunnat vinna över de mest olämpliga ledamöter som fortfarande tror att de står för något intellektuellt överlägset och valt någon mer lämplig kandidat än just Peter Handke.  Jag har dock full förståelse över att vissa av de mindre lämpade ser sig själva just som bättre lämpade än alla andra och därför är omöjliga att påverka. Som Peter Englund så snällt svarade mig på Instagram räcker det med enkel majoritet. Alla ledamöter behöver alltså inte vara överens om en pristagare. Med tanke på att 2019 års pristagare definitivt inte är Peter Englunds pristagare har jag full respekt för hans protest.

För övrigt ska jag självklart läsa verk av båda pristagare, men vintertröttheten har gjort att läsningen inte går riktigt i den takt jag tänkt. Jag lyssnar just nu på Styr din plog över de dödas ben och läser Löparna av Tukarczuk och därefter väntar Berättelsen om ett liv av Peter Handke. När de är lästa är planen att blogga om litteraturen i sig, utan någon som helst åsikt om författarna, förutsatt att de inte märks i texterna.

 

Goodreads Choice Awards förlänger läslistan

Ett tecken på att jag läst ovanligt lite litteratur på engelska i år är att i princip alla titlar som nominerats till Goodreads Choice Awards är olästa. Det betyder verkligen inte att de inte verkar läsvärda och därför har min läslista förlängts betydligt. Just nu pågår finalomröstningen och det går att rösta på så många som 10 titlar i 20 kategorier. Långt ifrån alla lockar till läsning, men jag har valt ut några böcker som jag verkligen vill läsa och flera av dem äger jag redan.

Best Fiction

On earth we’re briefly gorgeous av Ocean Vuong är poetens första roman och med en författare från Vietnam får jag dessutom ett land till att lägga till utmaningslistan.

Normal people av Sally Rooney som jag köpte när den var ny på engelska för att jag var tvungen att äga den och läsa den direkt …

The most fun we ever had av Claire Lombardo där vi får följa en familj med fyra döttrar under en lång tid.

Queenie av Candice Carty-Williams beskrivs som en blandning mellan Bridget Jones dagbok och Americanah.

A woman is no man av Etaf Rum är en berättelse om att växa upp i en traditionell arabisk familj i Brooklyn.

Best Mystery and Thriller

My sister, the serial killer av Oyinkan Braithewaite har jag tänkt läsa länge och vill verkligen få tummen ur.

The Mother in law av Sally Hepworth låter som en lagom lättläst och lättsmält spänningsroman.

The Whisper man av Alex North verkar spännande och har ett grymt snitt på Goodreads.

Best Historical Fiction

The City of women av Elizabeth Gilbert är jag lite kluven till, men mest nyfiken.

Daisy Jones and the six av Taylor Jenkins Reid om Daisy och bandet lockar också.

The Giver of stars av Jojo Moyes låter inte lika bra som hennes andra böcker, men jag vill läsa.

Best Romance

The Girl he used to know av Tracey Garvis Graves låter precis lagom smörig för min smak.

Best Graphic Novels and Comics

The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood med illustrationer av Renee Nault vill jag verkligen läsa.

Best Poety

Shout av Laurie Halse Andersen beskrivs som en poetisk memoar.

When you ask med where I’m going av Jasmin Kaur är dikter och illustrationer om att vara kvinna.

Best Young Adult Fiction

I wish you all the best av Mason Deaver om att komma ut som icke-binär.

On the come up av Angie Thomas låter inte som min grej, men måste läsa ändå.

With the fire on high av Elizabeth Acevedo handlar om tonårsmamman Emoni

 

Egentligen hade jag kunnat välja ut ännu fler titlar, men det här får räcka så länge. Jag lär ändå inte hinna läsa alla, men några fler böcker på engelska skulle jag vilja med i år.

 

 

 

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: