Cormac McCarthy

Så framstår du som påläst om årets nobelpristagare i litteratur

Man vill ju gärna framstå som påläst vid fikabordet på jobbet, inte minst som litteraturintresserad med även för att imponera på sådana. Varför inte på valfri besserwissersvensklärare?! Jag har därför uppdaterat 2017 års guide till hur du diskuterar nobelpristagare i litteratur på ett kunnigt sätt så att den nu passar de pristagare som tar emot sina diplom ur konungens hand imorgon. Bra att skriva ut och gömma i fickan, alternativt ta en skärmdump av och ha i mobilen vid behov. Den riktigt ambitiöse kanske till och med memorerar valfria repliker. Håll till godo.

Om valen av pristagare:

“Svenska Akademien har ännu en gång valt två författare från Europa. Olga Tokarczuk är visserligen från Polen, men det är ändå två onödigt etnocentriska val. ”

“Det är dags för en (insert t.ex. afrikan, sydamerikan, asiat, karibisk författare, afroamerikan, feminist, gayaktivist) istället för den obligatoriska europeiska, heterosexuella mannen.”

“Det är tydligt att Svenska Akademien arbetar medvetet med att vidga gränsen för vad litteratur är. Båda årets pristagare har skrivit filmmanus och det känns extra spännande.”

“Peter Handke är mer känd för filmatiseringarna av hans böcker än för böckerna själva. Vad blir det nästa år? En serietecknare? Svenska Akademien har verkligen spårat ur.”

”Perfekta pristagare. Nu slipper jag läsa böcker och kan se filmer istället.”

”Olga Tokarczuk vann Man Booker International Prize 2018. Jag tycker verkligen att det är fantasilöst av Svenska Akademien att bara härma andra istället för att göra ett självständigt val.”

”Jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar välja två kontroversiella författare och därmed tydligt visa att det är litteraturen och inte personen bakom som ska prisas.”

”Jag förstår inte riktigt hur Svenska Akademien tänkte när de valde två så politiska författare. Borde de inte ha lagt fokus på litteraturen istället?”

”Svenska Akademien visar verkligen hur världsfrånvarande de är genom att välja en författare som Peter Handke.”

”Svenska Akademien visar verkligen hur högt de värderar litteraturen genom att välja en författare som Peter Handke.”

”Varför har det blivit så många starka reaktioner på valet av Peter Handke? Tänk hur vi framstår inför den polska regeringen med tanke på hur kontroversiell Olga Tokarczuk är i sitt hemland. Det är det ingen som diskuterar. Typiskt kulturvänstern.”

”Hur kan Peter Handke få priset med tanke på de extrema åsikter han uttryckt. Jag förstår inte Svenska Akademiens argument att litteratur skulle stå över politik.”

Om andra tänkbara val:

“Min favorit (insert t.ex. Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Adonis, Jamaica Kincaid, Maryse Condé, Cormac McCarthy, Don DeLillo) kommer säkert att hinna dö innan hen får priset. Jag är så besviken.”

”Min favorit (insert t.ex. Philip Roth, Assia Djebar, Amos Oz) hann dö innan hen fick Nobelpriset. Jag är så besviken.”

“Jag är glad över att Svenska Akademien valde en yngre författare i år. Ett mer spännande val hade dock varit (insert t.ex. Chimamanda Ngozi Adichie, Nina Bouraoui, Chigozie Obioma, Jonathan Safran Foer, Zadie Smith, Juan Gabriel Vásquez, Abdellah Taïa, Ocean Vuong)”

”Jag är besviken över att Svenska Akademien valt en så ung pristagare i år. Det hade varit bättre att välja någon som verkligen betytt mycket för litteraturvärlden under en lång tid, som till exempel (insert t.ex. Nawal el Saadawi, Ngugi wa Thiong’o, Margaret Atwood, Adonis, Jamaica Kincaid, Maryse Condé, Cormac McCarthy, Don DeLillo)

”Varför så politiskt? Jag hade önskat att någon mer ofarlig författare som (insert t.ex. Joyce Carol Oates, Anne Carson, Neil Gaiman, Joan Didion) så att texterna kan få stå i centrum.

”Typiskt att Olga Tokarczuk fick Nobelpriset. Nu kommer det dröja många år innan någon riktig poet som (insert t.ex. Anne Carson, Adonis, Bei Dao, Claudia Rankine, Ocean Vuong, Adam Zagajewski ) får priset.”

”Om Svenska Akademien nödvändigtvis vill ge priset till en polsk författare hade Adam Zagajewski varit ett mycket bättre val. Det är alldeles för få poeter som tilldelats Nobelpriset.”

”Om Svenska Akademin nödvändigtvis vill ge priset till en österrikisk man hade Robert Seethaler varit ett mycket bättre val.”

Lycka till nu! Namedropping är fina grejer.


Eller så får du bara ett befogat spel på Svenska Akademiens totalt verklighetsfrånvända och faktiskt korkade val av Peter Handke som Nobelpristagare 2019 och hyllar Peter Englund som tar avstånd och inte kommer att delta under Nobelveckan, liksom Kristoffer Leandoer och Gun-Britt Sundström som avsagt sitt ett till synes omöjligt uppdrag. Eller så beklagar du att Olga Tukarczuk behöver dela scen och uppmärksamhet med honom, även om det egentligen inte är synd om någon som vinner ett pris med en prissumma som består av miljoner. Å andra sidan håller jag med Björn Wiman (jag håller ALLTID med Björn Wiman) om att det inte är Peter Handke som ska skämmas. Valet är olämpligt och bortförklaringar är precis som Wiman skriver så dåliga att man vill utbrista ”gör er inte dummare än vad ni är”.

Så här skriver Wiman:

Även den som anser att Handke är Guds litterära gåva till mänskligheten borde ha kunnat förutse att valet skulle leda till den typ av protester som är vad Svenska Akademien och Nobelpriset minst av allt behöver just nu. Det krävs heller inget större snille för att förstå att upphöjelsen av den omdebatterade Handke skulle uppfattas som en legitimering av de krafter som vill relativisera de serbiska krigsförbrytelserna under kriget på Balkan, bland annat folkmordet i Srebrenica 1995, där 8.000 pojkar och män mördades.

Jag önskar att de som var en del av den process som ledde till att två pristagare valdes för 2018 och 2019 hade kunnat vinna över de mest olämpliga ledamöter som fortfarande tror att de står för något intellektuellt överlägset och valt någon mer lämplig kandidat än just Peter Handke.  Jag har dock full förståelse över att vissa av de mindre lämpade ser sig själva just som bättre lämpade än alla andra och därför är omöjliga att påverka. Som Peter Englund så snällt svarade mig på Instagram räcker det med enkel majoritet. Alla ledamöter behöver alltså inte vara överens om en pristagare. Med tanke på att 2019 års pristagare definitivt inte är Peter Englunds pristagare har jag full respekt för hans protest.

För övrigt ska jag självklart läsa verk av båda pristagare, men vintertröttheten har gjort att läsningen inte går riktigt i den takt jag tänkt. Jag lyssnar just nu på Styr din plog över de dödas ben och läser Löparna av Tukarczuk och därefter väntar Berättelsen om ett liv av Peter Handke. När de är lästa är planen att blogga om litteraturen i sig, utan någon som helst åsikt om författarna, förutsatt att de inte märks i texterna.

 

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier och jag var inte jätteimponerad av urvalet. Nu tänkte jag ändå granska listan lite närmare och berätta vilka pristagare jag vill se och vilka jag tycker kanske inte är lika värdiga vinnare (vad det nu är).

Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn (på listan som publicerats på Den nya akademiens hemsida finns 45 namn, Ngugi wa Thiong’o och Jeanette Winterson saknas, men finns med som alternativ att rösta på) och jag har läst något av 37 av dem. Här är mina tankar:

  • Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria En helt klart viktig författarröst, men med få böcker under en begränsad tid. Jag blir glad om hon vinner, men tiden finns för henne att få ett pris som Nobelpriset.

  • Anyuru Johannes – Sverige Också en viktig författarröst, men från Sverige och ännu inte känd internationellt. Väl värd att prisas, men här ser jag hellre en vinnare som inte är från just Sverige.

  • Atwood Margaret – Kanada Jag säger ja tack till Atwood. En viktig och ständigt aktuell författare som skriver om ämnen som allt för ofta förbises när juryn består av män. Kanske fördomsfullt, men det är min övertygelse att det är så.

  • Auster Paul – USA En bra författare, men jag säger nja. Här handlar det om helt subjektiva känslor, inget litteraturvetenskapligt alls.

  • Avallone Silvia – Italien Har skrivit två böcker, vilket är minimikravet. Kommer snart med en tredje, men jag är tveksam till henne med tanke på konkurrensen här.

  • Bouraoui Nina – Frankrike En personlig favorit, jag till och med husgud. Skriver otroligt vackert och alltid både personlig och allmänt. En vinst skulle kunna betyda att fler upptäcker henne.

  • Carson Anne – Kanada En framgångsrik poet och författare som borde få mer uppmärksamhet. Jag har bara läst hennes poesi förvisso, så kan inte riktigt ge en helhetsbild av författarskapet.

  • Condé Maryse – Guadeloupe Nu går jag helt på känsla, då jag inte läst något av henne (ännu) men vinner hon lovar jag att göra det och vinna får hon gärna.

  • DeLillo Don – USA En av de stora i sin generation, en generation som förbisetts av den ursprungliga Svenska Akademien. Inte någon personlig favorit, men helt klart en värdig pristagare.

  • Edelfeldt Inger – Sverige Om en svensk författare ska vinna finns det helt klart väldigt många bättre alternativ på listan. Känns som ett typiskt val för bibliotekarier (förlåt, fördomar igen) men jag är skeptisk.

  • Ekman Kerstin – Sverige En värdig svensk kandidat och en rejäl diss till Svenska Akademien om hon skulle vinna.

  • Ferrante Elena – Italien Populär just nu och visst är hon en skicklig berättare, men jag tycker att det finns bättre kandidater på listan.

  • Gaiman Neil – Storbritannien Varför inte. Har inte läst mycket, men det jag läst har jag tyckt mycket om. Kul med en pristagare från en genre som sällan får uppmärksamhet inom ”finkulturen”.

  • Ganman Jens – Sverige En ganska okänd, svensk pristagare vore inte varken bra eller kul. Jag är nyfiken på hans nya bok  Det lilla landet som kunde och han är en viktig röst, men inte i det här sammanhanget.

  • Hustvedt Siri – USA En modig och skicklig författare. Hellre frun än maken som pristagare …

  • Jägerfeld Jenny – Sverige Jag älskar Jägerfelds böcker och visst ska litteratur för barn- och unga lyftas fram, men jag är tveksam.

  • Khemiri Jonas Hassen – Sverige En av samtidens största, svenska författare. Ska någon svensk vinna är det han.

  • Kincaid Jamaica – USA En författare som ger en röst till de som sällan får höras från en plats som sällan uppmärksammas. Dessutom härligt frispråkig och cool.

  • Leviathan David – USA En fin författare som skriver om personer som behöver få ta plats. Jag hade hellre sett att priset delats i två kategorier, eller till och med tre som Augustpriset, men nu är det inte jag som satt reglerna.

  • Louis Édouard – Frankrike Har, liksom flera andra på listan, skrivit få böcker under en kort tid. Den jag läst är fantastisk, men att ge priset till en nykomling blir lite som när Helena Bergström fick priset som Århundradets bästa skådespelare framför giganter som Ingrid Bergman och Greta Garbo.

  • Lundell Ulf – Sverige Visst, om Svenska Akademien kan ge Nobelpriset till Bob Dylan kan väl Den Nya Akademien ge sitt pris till Ulf Lundell, men jag hoppas verkligen inte att det blir så.

  • Lövestam Sara – Sverige Ännu en fin författare som jag inte riktigt tror på som pristagare. Samtidigt har Lövestam gjort en massa för litteraturens spridning till en bred publik, inklusive de som behöver lättlästa böcker.

  • McCarthy Cormac – USA En typisk pristagargubbe tänker jag lite trött, men inser samtidigt att jag har alldeles för dålig koll på Cormac McCarthys författarskap för att ha en åsikt som inte bara bygger på känslor. Lika lite som jag vill se en svensk, oöversatt författar som pristagare vill jag se den vanliga, vita, västerländska gubben prisas.

  • McEwan Ian – Storbritannien Lite samma här, även om Ian McEwan är en trevligare gubbe rent författarmässigt än många andra.  En helt okej pristagare, men kanske lite förutsägbar. Lite som när Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset.

  • Murakami Haruki – Japan En kandidat som brukar hamna högt på listorna när nobelpristagare ska utses. En bra och annorlunda författare, men kanske inte min största favorit.

  • Oates Joyce Carol – USA Jag hade nog ropat ”äntligen” om Joyce Carol Oates fick priset. Inte för att jag läst ens en bråkdel av hennes produktion, men för att det känns som en lagom känga åt Svenska Akademien.

  • Okorafor Nnedi – USA Ingen författare jag läst något av och absolut inte min genre. Har svårt att uttala mig känner jag.

  • Oksanen Sofi – Finland Jag är kluven. Oksanen är bra och kanske framför allt karismatisk och spännande. Ingen pristagare jag kommer att jubla åt, men inte heller bli speciellt upprörd över.

  • Olafsdottir Audur Ava – Island Det här är en kvinna som kan tala för sig själv och inte drar sig för att vara kontroversiell. Ännu ett skäl att läsa något av henne, men produktionen är begränsad.

  • Oz Amos – Israel Om någon gubbe ska vinna priset så vill jag att det ska vara Amos Oz.

  • Paborn Sara – Sverige Har ännu inte läst något av henne (påminner mig om att Blybröllop står och väntar i hyllan) och kan inte uttala mig om kvaliteten, men tycker att det finns många mer spännande alternativ på listan.

  • Pleijel Agneta – Sverige Nej. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ingen litteratur som lockar mig alls.

  • Pynchon Thomas – USA Ännu en känd amerikan, men en jag inte har någon som helst relation till.

  • Robinson Marilynne – USA Har försökt läsa, men inte fastnat. Lite för mycket ”the Great American Novel” för min smak. Även hon en pristagare som varken engagerar eller upprör om hon skulle vinna.

  • Rosoff Meg – USA Cool kvinna, bra författare, men inte min favorit bland kandidaterna. Om någon som skriver ungdomsböcker ska vinna tycker jag ändå att hon är bästa alternativet.

  • Rowling J.K. – Storbritannien Jag älskar Harry Potter och Rowling har skapat läslust för många, men jag hoppas att hon inte vinner.

  • Roy Arundhati – Indien Borde läsa något av henne. Gör det om hon vinner!

  • Schiefauer Jessica – Sverige Fantastisk författare. En av de mest värdiga, svenska kandidaterna.

  • Smith Patti – USA Om nu en musiker ska prisas så varför inte Patti Smith. Hon kan i alla fall skriva.

  • Smith Zadie – Storbritannien En spännande författare som jag tappat bort. Nomineringen påminner mig om att göra något åt det.

  • Stamm Peter – Schweiz Har läst en av hans böcker som översatts till svenska, men på engelska finns fler. Varför inte.

  • Stefánsson Jón Kalman – Island En värdig vinnare bland de nominerade, nordiska författarna.

  • Stridsberg Sara – Sverige Tänk om hon vann. Vilket finger åt Svenska Akademien.

  • Tartt Donna – USA Mytomspunnen och älskad författare med få, men kända böcker i bagaget. Funkar som vinnare, men är ingen huvudkandidat för mig.

  • Thúy Kim – Kanada Jag älskar Kim Thúy och kan absolut se henne som vinnare, men hon är i början av sin karriär och kommer kunna ge oss mycket mer. Snarare ett argument för än emot att hon prisas kanske.

  • Tokarczuk Olga – Poland Okänd för mig i bemärkelsen att jag inte läst något av henne, men kan absolut tänka mig att läsa om hon vinner.

  • Wa Thiong’o Ngugi – Kenya Också en kandidat som brukar nämnas i samband med Nobelpriset i litteratur och helt klart en värdig sådan.
  • Winterson Jeanette – Storbritannien Fantastisk författare och en personlig favorit. Blir glad om hon vinner.

Mina kandidater som de två män och två kvinnor som ska nomineras av juryn är:

Amos Oz

Neil Gaiman

Margaret Atwood

Nina Bouraoui

 

Och då har jag verkligen fått döda några älsklingar …

Vilka fyra väljer du?

 

En lagom kravlös utmaning är slutförd

Min tanke med Boktolvan 2011 var att jag slutligen skulle få tummen ur att läsa författare som jag velat läsa länge, som som det av någon anledning aldrig blivit av att jag läst. Jag läste inte efter något speciellt schema och jag hade dessutom valt ut väldigt många fler än tolv författare. En lagom svår utmaning alltså och troligen var det därför jag faktiskt slutförde den.

 

En komplett Boktolva slutfördes i juli:

Kate Morton läst Den glömda trädgården i januari

Muriel Barbery läst Igelkottens elegans i januari

Monika Fagerholm läst Den amerikanska flickan i januari

Audrey Niffenegger läst Tidsresenärens hustru i februari

Sadie Jones läst Den utstötte i februari

Tana French läst In the Woods i april

Tatiana de Rosnay läst Sarahs nyckel i april

Jenny Han läst The summer I turned pretty i april

Dorothy Sayers läst Oskuld och arsenik i juni

Carol Ann Duffy småläst i juni/juli

Les Murray småläst i juni/juli och ordentligt i september.

Jonathan Safran Foer läst Extremely loud & incredibly close i juli

 

Därefter har jag också läst:

Michael Cunningham läst Timmarna i juli

Douglas Coupland läst Hey Nostradamus i juli.

Gillian Flynn läst Dark Places i december

Cormac McCarthy läst halva The Road och är tveksam till om jag läser mer.

 

Summa 15,5 författare och det måste väl anses mer än godkänt. Jag kör vidare med en nygammal Boktolva 2012. Fortfarande handlar det om författare jag länge tänkt läsa, men aldrig läst.

Varför bry sig?

Äntligen är Bokbloggsjerkan tillbaka och jag kan få hjälp att hitta på innehållet till i alla fall ett inlägg per vecka. Höstens första fråga från Annika lyder:

Vad är det som gör att du fortsätter läsa en bok du har påbörjat och vad får dig att sluta läsa den för att stoppa tillbaka den på hyllan för all framtid?

 

Det viktigaste är att jag bryr mig om personerna i boken. Jag behöver inte älska dem, men de måste väcka någon slags känsla och oftast till och med någon slags empati. Det betyder inte att de måste vara fantastiskt välanpassade och älskansvärda, men de får definitivt inte vara så endimensionellt vidriga att jag inte kan hitta någonting hos dem att tycka om.

Nästan lika viktigt är språket. Jag har slutat läsa många böcker för att språket brister. Senast Mord.net av Butler & Öhrlund. Så dåligt skriven att jag gav upp förvånande snabbt.  Med Norrlands svårmod och The Road handlade det snarare om att historien var för långsam och personerna allt för ointressanta.

Någon slags  kontakt måste det finnas mellan mig, författaren och personerna som lever på sidorna. Kort sagt måste de leva.

Bottenklassiker

Ord och inga visor skriver Jessica om klassiker hon inte förstår storheten med. Hon nämner Räddaren i nöden av J D Salinger och jag håller med. Jag förstod inte alls grejen och var mest irriterad på stackars Holden.

Detsamma gäller On the Road av Jack Kerouac. Jag gissar på fel ålder och kanske också fel kön.

Jessicas andra klassiker som hon inte gillar är Svindlande höjder av Emily Brontë och i den diskussionen kan jag inte delta, då detta är en bok som jag tror att jag läst men som jag helt glömt. Det kan också vara så att jag inte läst den, trots att den stått på otaliga kurslistor, men jag tror att jag har det. Den är dock så gott som bortblåst och det är väl inte heller något toppbetyg direkt.

En av Jessikas och tillika makens favoriter är Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Jag håller inte med. Maken till seg bok får man leta efter. Supertråkig. Om jag inte varit på semester i Mexico och haft ett begränsat antal böcker att läsa hade jag aldrig läst ut den.

Ska jag såga vidare? Trilogin av Tolkien om den där ringen som ska förstöras ni vet. Skittråkig. Har försökt flera gånger och kommer aldrig igenom ens de första 100 sidorna och ja, jag vet att den ska bli så mycket bättre efter det, men det skiter jag i. Filmerna räcker bra för mig.

Och Liftarens guide till galaxen som maken skrattade sig igenom så. Jag fattade inte alls grejen. Kanske kan den få en chans till, men bara när har riktigt mycket lästid till övers. Detsamma gäller Vägen av Cormac McCarthy som väl snart får räknas till en modern klassiker. Jag har fastnat totalt och känner mig i det närmaste brutalt uttråkad. Det finns dock en poäng med att läsa ut den. Eller två. Han är med i min Boktolva och med tanke på förkärleken för gubbar hos Svenska Akademin kommer han säkert att få nobelpriset vad det lider.

Fler klassiker att såga? Ja, Främlingen av Albert Camus var knappast en favorit. Vad är egentligen så speciellt med den? Någonting måste jag helt klart ha missat.

Vilka klassiker förstår du inte storheten med?

 

Vägen känns lång

Ni vet min Boktolva, den som det gick så himla bra med i januari och februari? Nu går det inte så bra. Jag håller på med The Road av Cormac McCarthy och den är så himla seg och tråkig.

Nu vet jag att andra älskar den här boken, Lyran har till exempel utsett den till bästa dystopi, men jag förstår ärligt talat inte storheten. Nu vill jag ha tre skäl (minst) till att jag ska fortsätta läsningen.

Hittills ser min egen lista ut så här:

För

Den är med i Boktolvan.

Det är kul att ha läst den.

Om alla älskar den kan jag provocera många med en sågning.

 

Emot

Jag kan se filmen med Snygg-Viggo istället.

Jag måste lära mig att avbryta läsning av tråkiga böcker.

Det här är en mycket tråkig bok.

 

När jorden går under

Nyhetssändningarna är fulla av fruktansvärda bilder från Japan. Världens undergång, på en begränsad yta visserligen, men ändå en bild av hur illa det kan gå. Hur gärna vi än vill kan vi inte kontrollera naturen och inte heller allt vi skapat själva visar det sig. Kärnkraftverk som fungerar utmärkt så länge allt är som det ska och ställer till det rejält när de inte fungerar längre. Nu kommer fler skalv och fler katastrofer väntar, med eller utan kärnkraftsolyckor.

Ska man gå och vara rädd för katastrofer, eller bara köra på och hoppas på det bästa? Det är främst kvinnor som vill avveckla och män som vill utveckla, enligt en undersökning presenterad i GP. Kanske handlar det om att kvinnor läser mer?

De senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på Peter, Mary, Moira och de andra som väntar på jordens undergång i On the beach av Nevil Shute. Den ångest som de måste hantera då de visserligen vet att den radioaktiva strålningen kommer att nå även Melbourne, men samtidigt inte vill sluta leva för tidigt.

Nu läser jag The Road av Cormac McCarthy och kommer att fortsätta fundera på jordens undergång och hur vi kan vända rätt igen.

Läsplanering mars

Det ligger en massa recensionsexemplar och väntar, vilket märks på min läslista inför mars.

Jag älskar dig inte av Christina Stielli som jag läst en tredjedel av.

Godnatt, finaste av Dorothy Koomson, som jag också redan börjat på.

Sockerdöden av Unni Lindell, som är en favorit bland deckardrottningarna.

Indignation av Philip Roth, en av mina favoritgubbar.

Mot ljuset av Elin Boardy vars förra bok var fantastisk.

Tusenskönor av Kristina Ohlsson då nummer tre snart kommer.

Hey Nostradamus av Douglas Coupland för att komma vidare med Boktolvan.

Det var länge sedan jag läste en ungdomsbok och The summer I turned pretty av Jenny Han lyckades slinka med ett reapaket. Även hon ingår i Boktolvan.

En liten chock av Johanna Lindbäck vill jag också hinna med då jag inte gjorde det förra månaden. Även The Road flyttas över från februari.

Lyrik blir det i form av Kristina Lugn och hennes Dikter 1972-2003.

Elva böcker varav två påbörjade ger kanske lite frihet att välja annat. Pocketböckerna är dessutom få så en och annan handväskebok kommer att tillkomma.

 

 

Tillbaka till verkligheten

Ja, så var man tillbaka i kylan igen och tydligen ska jag jobba på måndag. Känns väldigt avlägset. Skönt ändå att vara tillbaka i mitt vanliga soffhörn med datorn framför mig och tv:n på. Brasan sprakar och jag börjar tina lite. Efter sex veckors läskoma kanske det är dags att börja organisera lite. Det är alltid kul att planera även om jag sällan håller mig till det jag planerat.

Just nu läser jag The Undomestic godess av Sophie Kinsella och den är extremt lättläst och ganska trevlig.

Med tanke på att det inte är så många dagar kvar av februari ska jag inte ta i så att jag spyr. Har fått Jag älskar dig inte av Christina Stielli från W & W och den lockar väldigt. Jag är också sugen på lyrik och har både Navigation av Kristofer Flensmarck, samt Regnet och gräset av Pamela Jaskoviak. Två favoriter.

Ska också läsa ut Alex Schulmans Att vara med henne…

Mer då? Någon boktolveförfattare kanske. Funderar på Cormac McCarthy vars The Road samlat damm ett bra tag. Johanna Lindbäck var dessutom gullig och skickade ett exemplar av En liten chock, som är den enda bok jag inte läst av henne. Någon ungdomsbok måste det bli då jag planerar bokcirkeltema med eleverna. Den finns (fanns?) förresten på bokrean här.

Det räcker kanske?

Jag har redan läst nio böcker i februari men hunnit skriva om väldigt få. Det kommer, det kommer.

Skam den som ger sig

Skam den som ger sig. Så säger Lyran och jag håller med. När nu årets Nobelpristagare inte blev någon jag läst eller ens någon jag vill läsa får jag väl försöka jobba ännu hårdare med att försöka läsa nästa års pristagare.

Jag har snott några från Lyrans lista och lagt till några andra. Helt klart kommer jag inte att beta av alla på listan, men kanske några. Skam den som ger sig som sagt.

Alice Munro

Anne Carson

Antonio Tabbuchi

Cormac McCarthy

Ismaïl Kadaré

Jeanette Winterson

Les Murray

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

Scroll to Top