Liv Strömqvist

En feministisk kanon

Hanna på Feministbiblioteket planerar att sätta ihop en feministisk kanon och fram till 20/2 tar hon emot förslag på böcker som borde ingå. I kommentarerna nämns redan en hel del klassiker. Vilka skulle du vilja ha med? För mig är feminism kvinnors rätt att vara sig själva och gå sin egen väg utan att styras av de begränsningar som könsroller innebär. Samma sak ska självklart även gälla män. Jag har klurat och kommit fram …

En feministisk kanon Läs mer »

Många nya godingar

Upptäckte du någon ny författare under förra året som du kan berätta lite om? Så frågar Annika och jag ska försöka svara.  Förra året ligger en bit bort, så jag var tvungen att konsultera mina boklistor. Jag utmanade mig själv att läsa nya författare i Boktolvan, vilket inte betydde att det var de enda nya författarna jag läste. Långt ifrån. Jag brukar markera med en * på mina läslistor efter de titlar som är …

Många nya godingar Läs mer »

Moderna svenska favoriter

Malin listar typ 10 svenska favoritförfattare i modern tid som hon gillar. Hon har dessutom med en del bubblare och det kan hända att jag får fuska på det sättet också. Listan ser ut så här, utan inbördes ordning: 1. Barbara Voors, en av mina absoluta favoriter som följt mig sedan slutet av 90-talet. Har dessutom träffat henne vid ett par tillfällen och det känns stort. 2. Karin Alvtegen skrev först spänningsromaner på S …

Moderna svenska favoriter Läs mer »

Tematrio – Oväntat bra

Lyran vill att vi berättar om tre böcker som varit bättre än vi någonsin kunde föreställa oss. Tre oväntade favoriter alltså. 1. Jag är Zlatan är en bok som jag visserligen trodde skulle vara underhållande, men riktigt kasst skriven efter att vissa bokbloggare fått allergiska reaktioner av språket. Jag fick inga utslag alls. Istället roades jag av en intressant historia med en person som har alldeles för stort ego för sitt eget bästa, men …

Tematrio – Oväntat bra Läs mer »

Att vidga sina vyer

Jag har inte läst många grafiska romaner i mina dagar ska jag säga. Jag har nästan aldrig varit någon älskare av serie alls. Visst läste jag Bamse och Bobo som barn, men därefter har jag möjligen småskrattat åt någon seriestrip med Ensamma mamman eller Kalle & Hobbe. Någonting har dock hänt. Kanske har jag blivit tillräckligt gammal för att våga göra lite tvärtom ibland. Pröva det okända. Vidga mina vyer. Det började med en …

Att vidga sina vyer Läs mer »

Rulla till toppen