Jojo Moyes

Fem böcker om långa resor

Två av de arketypiska berättelser som Christoffer Booker beskriver i sin bok The Seven basic plots handlar om resor av olika slag, dels “The Quest” där protagonisten ger sig ut på en resa eller en jakt på något, eller en inre resa för den delen och “Voyage and return” dit resan ska gå till ett annorlunda land eller en annan värld. Min topp fem idag består av fem böcker som om de vore filmer skulle kallas för “roadmovie”. Hjälp mig gärna med ett korrekt begrepp om det finns något.

De här fem böckerna med resefokus gillar jag:

Så jävla kallt av Lova Laakso handlar om Karla som ger sig ut på en resa söderut i Sverige. Med sig har hon hunden Hemingway som hennes föräldrar vill avliva, kompisen Kaja och pojkvännen Aziz. De reser med buss, men också på lite mer okonventionella sätt.

Etthundra mil av Jojo Moyes berättar om en familjs resa till en matematiktävling. Jess, som är ensamstående mamma har inte råd att låta dottern Tanzie gå på en fin privatskola, trots att hon bara behöver betala 10% av avgifterna. Hon har inte heller råd att betala någon resa till tävlingen, men det löser sig på ett oväntat sätt.

Kastrullresan av Edith Unnerstad var en av mina favoritböcker som barn. Historien om den annorlunda familjen Pip-Larsson som ger sig ut på resa med ärvda hästar och vagnar är riktigt bra. Jag tyckte också om de andra böckerna om familjen, men det här är kanske den jag minns bäst.

Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder är den andra boken i författarens självbiografiska serie. Pappa Charles längtar västerut och övertygar familjen om att lämna sitt lilla hus i skogen och leta lyckan på prärien. Här får nybyggare mark om de brukar den. Sista boken i serien heter På väg hem och där är det Laura och hennes man Almanzo som ger sig ut på en resa till vad som ska bli deras nya hem.

Den långa vägen hem av Cynthia Voigt var också en barndomsfavorit och den första boken i serien om syskonen Tillerman. I inledningen av boken är de på väg tillsammans med sin mamma till hennes aunt Cilla, men mamman lämnar dem för att gå och handla något och kommer inte tillbaka. Till slut bestämmer äldsta systern Dicey, som är 13 år, att de ska ta sig till Cilla själva. James som är 10, Maybeth som är 9 och minstingen Sammy som är 6 år ger sig ut på en minst sagt äventyrlig resa.

 

Från författardrömmar till succé från Bokmässan 2018

Jag fortsätter min genomgång av klassiska seminarier som jag tidigare skrivit om på Kulturkollo. Det här är ett från 2018, ett år då feelgood började ta plats i finrummet


Jojo Moyes samtalar med Titti Schultz om sina böcker och berättar att hon skrev tre böcker som blev refuserade, innan hon blev publicerad. Det var däremot inte förrän hon gav ut sin nionde bok, som hon slog igenom rejält. Efter den åttonde boken var hon på väg att ge upp. Hon tänkte att allt hon skulle bli var en författare som skrev böcker som ingen ville läsa. Att hon inte gav upp trots allt handlade troligen om att hon är lite obstinat, eller för att hon helt enkelt inte kan något annat. Ändå är hon sin egen största kritiker och hon har kasserat bokidéer efter mer än 20000 ord. Faktiskt strök hon också 70000 ord från originalversionen av Sophies historia och trots att hon var lätt panikslagen efteråt är hon glad att hon gjorde det.

Att läsa sina egna böcker efter de publicerats är något hon inte kan göra. Det är för smärtsamt att hitta alla saker hon skulle vilja ändra, men inte kan göra något åt. Boken hon skriver nu är dock ovanlig, då hon älskat att skriva den. Annars kan skrivprocesser vara jobbiga, säger hon och även om ursprungsidén finns är skrivandet trögt och jobbigt. Vi får lite ledtrådar om vad boken handlar om och Moyes trycker på hur olik den är Me before you. 

I Sverige är hon aktuell med tredje boken om Louisa som heter Still you i original och det blir den sista. Även om hon älskar Louisa och att skiva om henne har hon lämnat henne på en plats där hon kan få vara.

Me before you blev en gigantisk succé men att skriva uppföljaren var riktigt trögt. Det tog månader innan hon ens vågade börja skriva. Mest var hon orolig för hur läsarna skulle reagera på en andra bok där Louisa faktiskt går vidare till någon annan. Det var också extra jobbigt att följa upp en succé och faktiskt är hon ganska glad över att hon inte slog igenom med sin första bok, för då hade hon kanske inte vågat skriva mer. Ändå förändrade Me before you hennes liv totalt. Nu hade hon helt plötsligt råd att bara skriva och är tacksam över att ägna dagarna åt att skriva om karaktärer och leva i sitt huvud.

De senare åren har varit intensiva och förra året hade hon bara en veckas semester efter att ha jobbat alla helger utom två. Självklart förstördes hela semestern av en hysterisk matförgiftning i ett hotell med glasväggar in till badrummet. Läxan hon lärde var att planera in ledighet i livet och faktiskt ägna sig åt sin familj. Det går inte att bara jobba när familjen finns där. Nu har hon bestämt sig för att koncentrera sig på två saker, jobbet och barnen. Det går inte att fixa allt samtidigt. Ett perfekt hem, hemlagad mat, hembakade kakor, en vältränad kropp, men det går inte att få allt samtidigt. Det räcker att jobba och att försöka klara all oro som kommer av att ha barn. Hon väljer t.ex. att åka hem tidigt från mässan till sina barn, istället för att gå ut med förlaget. Livet handlar om att prioritera och att kompromissa.

Trots att Jojo Moyes på ytan är en författare som skriver underhållslitteratur är hon noga med att skriva så att hon inte förstärker stereotypa föreställningar om kvinnor och deras vänskap. Samhället har förändrats och hon berättar att hon inte alltid känner sig bekväm med att läsa vissa av de gamla böckerna hon skrivit då de känns opassande nu. Vissa saker vill hon absolut inte ändra, som slutet i Me before you. Det får inte bli för sockrat och målet kan inte vara att ingen ska bli upprörd, säger hon.

Jojo Moyes är en väldigt disciplinerad författare. Hon skriver på väldigt många olika ställen, vilket hon lärt sig som journalist. Det enda behöver är sin laptop och öronproppar. För att skriva sexscener behöver hon däremot vara långt från anda människor och kanske alkohol. Konstigt nog är det också sexscenerna som är det alla tror är sant, vilket kan vara ett problem om man, som Moyes, bor i en liten by.

Det hon lärt sig under de åren hon skrivit är att lyssna och attt fundera över vad som pågår bakom  neddragna persienner eller i människors huvuden. Det finns berättelser överallt och alla bär på en bok, kanske två inom sig. Det handlar mycket om att vara nyfiken och lyssna till dem. Och självklart att våga skriva ner dem.


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 29 september 2018

De nominerade till Årets bok 2020

Målet var att hinna titta på avslöjandet av de nominerade böckerna direkt på morgonen idag, men dagen har gått i ett på jobbet och jag landade i soffan först för en liten stund sedan. När jag klickade mig ut för att söka efter de nominerade insåg jag att jag lyckats med konststycket att förutse exakt noll (NOLL!) av de nominerade och jag har bara läst en av dem. Några fler är jag nyfiken på, medan jag faktiskt är lite konfunderad över vissa val och definitivt vissa bortval. Klart är att jag och juryn inte alls fastnat för samma titlar det senaste året. Så brukar det inte se ut.

De nominerade till Årets bok 2020 är:

Brevvännerna av Eli Åhman Owetz (Harper Collins)

En oväntad nominering som jag (kanske orättvist) avfärdat. Kan säkert funka att läsa en varm sommardag, så det får jag väl göra. Boken handlar om två personer som brevväxlar anonymt via en bokbuss och det låter faktiskt riktigt charmigt.

Där kräftorna sjunger av Delia Owens (Bokförlaget Forum)

Det här är en bok som jag tror skulle passa mig, men som jag ännu inte läst. Egentligen den typ av roman som på pappret är självskriven som nominerad. Boken handlar om Kya Clark, som kallas “Träskflickan” av människorna i det lilla samhället där hon bor.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes (Printz)

En nominering som jag borde ha förutsett, men jag valde bort den till förmån för Familjen Lambs hemlighet av Lisa Jewell utgiven av samma förlag. En nominerad från ett mindre förlag brukar vara allt, men i år har Polaris lyckats knipa två nomineringar och Harper Collins, som kanske inte kan räknas som litet, men har en ganska liten svensk utgivning, har hela tre nominerade. Jag brukar ju gilla Jojo Moyes, men har inte alls lockats av den här boken märkligt nog.

Jamåhonleva av Anders Roslund (Albert Bonniers förlag)

Jag har inte riktigt fastnat för Roslunds böcker ännu, men den här om kriminalkommissarie Ewert Grenoch infiltratören Piet Hoffmann får jag väl ge en chans.

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates (Harper Collins)

Oväntad, men rolig nominering. Det var länge sedan jag läste något av Oates och jag har kikat på den här boken. Berättelsen om Violet Rue Kerrigan, vars två äldre bröder begår ett rasistiskt mord verkar både spännande och relevant.

I oxögat av Ida Andersen (Polaris)

En historisk roman som är en spännande nominering, men som inte lockar mig speciellt mycket. Säkert välskriven, men den här historieläraren har svårt att läsa historiska skildringar i form av skönlitteratur.

Ödesmark av Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)

Jag trodde inte att förra årets vinnare skulle nomineras i år igen, men tycker faktiskt att det är kul att jag hade fel. Det här är en av de nominerade som jag verkligen vill läsa.

Jägarinnan av Kate Quinn (Harper Collins)

Tredje nomineringen för Harper Collins och jag inser att jag läst väldigt få böcker ur deras utgivning det senaste året. Jägarinnan har jag sneglat på och berättelsen om tre karaktärer före, under och efter andra världskriget skulle kunna vara riktigt spännande.

Terapeuten av Helene Flood (Polaris)

Terapeuten är Helene Floods första bok för vuxna och säkerligen har hennes erfarenheter från psykologyrket påverkat innehållet. Boken handlar om Sara, en ung psykolog som driver en mottagning för unga ovanför garaget i anslutning till den ärvda villa som hon och hennes man håller på att renovera.

Nästa! av Nina Lykke (Wahlström & Widstrand)

Nina Lykke är en tidigare juryfavorit som blivit nominerad även för sin nya bok. Nästa! har undertiteln “en läkarroman” och jag ser fram emot att läsa den.

Tistelhonung av Sara Paborn (Albert Bonniers förlag)

Sara Paborn finns med i min Boktolva i år och jag har planerat att läsa Tistelhonung som landade i brevlådan förra veckan.

Skuggjägaren av Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Det här är en nominerad som jag verkligen borde ha haft med även på min lista. Skuggjägaren är verkligen en riktigt bra spänningsroman som är väl värd sin nominering.

 

Vad tycker du om de nominerade titlarna? Har du några favoriter? Är det några nomineringar som överraskar dig? Saknar du några titlar på listan?

Tre böcker som jag var helt säker skulle nomineras och faktiskt saknar på listan är Resten av allt är vårt av Emma Hamberg (Piratförlaget), En förlorad man av Jane Harper (Bokförlaget Forum) och Herravälde av Elin Olofsson (Wahlström & Widstrand). Eftersom könsfördelningen är ännu mer ojämn än min var tycker jag gott att En halv värld bort av Mike Gayle (Norstedts) kunde fått vara med på listan. Visserligen är det Bonniers Bokklubbar som väljer ut de nominerade, men någon titel från konkurrenten Norstedts kunde de väl tagit med. Även annan mångfald än gällande kön saknas, vilket gör att jag saknar t.ex. Queenie av Candice Carty-Williams (Albert Bonniers Förlag) och Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata (Lind & co).

Goodreads Choice Awards förlänger läslistan

Ett tecken på att jag läst ovanligt lite litteratur på engelska i år är att i princip alla titlar som nominerats till Goodreads Choice Awards är olästa. Det betyder verkligen inte att de inte verkar läsvärda och därför har min läslista förlängts betydligt. Just nu pågår finalomröstningen och det går att rösta på så många som 10 titlar i 20 kategorier. Långt ifrån alla lockar till läsning, men jag har valt ut några böcker som jag verkligen vill läsa och flera av dem äger jag redan.

Best Fiction

On earth we’re briefly gorgeous av Ocean Vuong är poetens första roman och med en författare från Vietnam får jag dessutom ett land till att lägga till utmaningslistan.

Normal people av Sally Rooney som jag köpte när den var ny på engelska för att jag var tvungen att äga den och läsa den direkt …

The most fun we ever had av Claire Lombardo där vi får följa en familj med fyra döttrar under en lång tid.

Queenie av Candice Carty-Williams beskrivs som en blandning mellan Bridget Jones dagbok och Americanah.

A woman is no man av Etaf Rum är en berättelse om att växa upp i en traditionell arabisk familj i Brooklyn.

Best Mystery and Thriller

My sister, the serial killer av Oyinkan Braithewaite har jag tänkt läsa länge och vill verkligen få tummen ur.

The Mother in law av Sally Hepworth låter som en lagom lättläst och lättsmält spänningsroman.

The Whisper man av Alex North verkar spännande och har ett grymt snitt på Goodreads.

Best Historical Fiction

The City of women av Elizabeth Gilbert är jag lite kluven till, men mest nyfiken.

Daisy Jones and the six av Taylor Jenkins Reid om Daisy och bandet lockar också.

The Giver of stars av Jojo Moyes låter inte lika bra som hennes andra böcker, men jag vill läsa.

Best Romance

The Girl he used to know av Tracey Garvis Graves låter precis lagom smörig för min smak.

Best Graphic Novels and Comics

The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood med illustrationer av Renee Nault vill jag verkligen läsa.

Best Poety

Shout av Laurie Halse Andersen beskrivs som en poetisk memoar.

When you ask med where I’m going av Jasmin Kaur är dikter och illustrationer om att vara kvinna.

Best Young Adult Fiction

I wish you all the best av Mason Deaver om att komma ut som icke-binär.

On the come up av Angie Thomas låter inte som min grej, men måste läsa ändå.

With the fire on high av Elizabeth Acevedo handlar om tonårsmamman Emoni

 

Egentligen hade jag kunnat välja ut ännu fler titlar, men det här får räcka så länge. Jag lär ändå inte hinna läsa alla, men några fler böcker på engelska skulle jag vilja med i år.

 

 

 

 

 

Filmatiseringar jag ser fram emot

Boken är i princip alltid bättre än filmen, men ändå är det något med filmatiseringar som lockar mig. Den senaste tiden har jag snubblat över flera trevliga nyheter och tänkte dela dem.

Jag absolut älskade Doktor Dolittle när jag var liten. Då var det Rex Harrison som spelade doktorn som kunde tala med djur i filmen från 1967. Versionen från 1998 med Eddie Murphy upprörde mig redan på trailernivå, men nu kommer en version jag verkligen skulle vilja se. I The Voyage of Doctor Dolittle är det nämligen Robert Downey Jr. som spelar huvudrollen och han är en stor idol.

En annan klassiker för de yngre är Den hemliga trädgården och den filmatiseras igen med ingen mindre än Colin Firth i huvudrollen. En måste-film med ännu en favoritskådis.

Jojo Moyes bok Sista brevet från din älskade ska bli film på Netflix med  Shailene Woodley i en av huvudrollerna. Jag hittar ingen uppgift om när inspelning ska ske, bara att det är på gång.

To All The Boys I’ve Loved Before del 2 har just spelats in och beräknas få premiär ganska tidigt in på nästa år. Alla skådespelare från första filmen kommer tillbaka och det kan säkert bli riktigt bra. En annan uppföljare jag gärna ser är filmatiseringen av China Rich Girlfriend av Kevin Kwan.

Kenneth Branagh fortsätter att porträttera Hercule Poirot i filmatiseringen av Döden på Nilen. Nästa år är det 100 år sedan Agatha Christie debuterade som författare och hon förtjänar därför lite extra uppmärksamhet.

Ingen film, men väl tv-serie blir det av Liane Moriartys Nine perfect strangers, men när den ska spelas in, vilka som gör rollerna och när den förväntas sändas är ännu oklart. Jag önskar mig en serie med många tillbakablickar som låter oss få veta ännu mer om karaktärerna än vad boken ger oss. Förväntningarna är minst sagt höga eftersom det är Nicole Kidman som köpt rättigheterna.

Aldous Huxleys klassiska dystopi Du sköna nya värld blir även den tv-serie och det skulle kunna bli en riktigt bra sådan. Gammal bok, men med en intressant och skrämmande aktuell människosyn.

En serie som jag ser väldigt mycket fram emot är Små eldar överallt med bland annat Kerry Washington och Reese Witherspoon i rollerna. Frågan är om jag ska läsa boken innan, eller nöja mig med tv-serien. Det gäller i så fall att läsa snart så att boken hinner blekna lite innan serien tar vid.

Sally Rooneys Normal people vill jag utan tvekan läsa innan BBC Three gör tv-serie av den.

 

Postbokmässeläslista

Inför Bokmässan påbörjade jag bok efter bok i ett naivt försök att hinna läsa ALLT inför årets fyra viktigaste dagar. Självklart fungerade inte det, utan resultatet blev en växande hög halvlästa böcker. På själva mässan fylldes dessutom listan med böcker jag vill läsa på rejält och därför är det dags för en lista. Det här är de böcker som ligger i min TBR-hög just nu.

Planeten Frank av David Yoon, som ganska snart är utläst.

Hästpojkarna av Johan Ehn, också påbörjad.

Fröken Island av Auður Ava Ólafsdóttir, väldigt lite påbörjad.

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg, som jag läser i små portioner.

Olivia för alltid av Olivia Wickholm, som jag blir ännu mer sugen på efter fint seminarium.

Gråleken av Maria Sveland, för att seminariet var intressant.

En kvinnas övertygelse av Meg Wolitzer, för att hon var helt fantastisk på mässan.

Den vita boken av Han Kang, som jag missade på mässan och inte läst något av ännu.

Män i min situation av Per Petterson, som jag borde läst redan innan Bokmässan.

Lanny av Max Porter, som jag väntade med för att den kräver koncentration.

Sent på dagen av Tessa Hadley, som jag köpte signerad.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes, för att Moyes alltid är Moyes.

Hjärtats bokhandel av Veronica Henry, för bokhandeln i titeln.

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck, se ovan

Teonauter av Sam Ghazi, för att det känns som en tänkbar augustnominerad.

The Mars room av Rachel Kushner, för att den lockar massor.

Konsten att skapa en tjej av Caitlin Moran, för att jag märkligt nog inte läst den ännu.

Sant, falskt eller mittemellan? av Emma Frans, för att den verkar rätt rolig.

Tomma hjärtan av Juli Zeh, för att den fått så fantastisk kritik.

 

 

 

 

En andra chans

Jag brukar säga att en bok är bättre än en serie, men det finns självklart undantag. Att få träffa Louisa Clark en tredje gång är just ett sådant undantag, för henne kan jag inte riktigt få nog av. I boken En andra chans flyttar Louisa till New York. Via Nathan har hon fått ett jobb hos familjen Gopnik på Upper East Side. Och vilket märkligt jobb det är. Lou ska vara assistent åt Agnes, som är fru nummer två till den ganska mycket äldre Leonard. Hon kommer från Polen och ses helt klart som både en inkräktare och en lycksökare, speciellt av Leonards dotter Tabitha och hans förra fru, som hela tiden tycks befinna sig i närheten.

Lou och Sam försöker hålla liv i sitt långdistansförhållande och ställer till det för varandra gång på gång. Nästan så mycket att jag blir irriterad. Bland annat blir Lou avundsjuk på Sams nya kollega, som definitivt är förtjust i honom och själv träffar hon Josh, som till utseendet är väldigt lik Will. Om förhållandena till dessa herrar går mig lite på nerverna, älskar jag att få återse Lous familj. De är riktigt charmiga. Jag tycker också väldigt mycket om att läsa om Louisas nya liv i New York, hur märkligt det än är. Grannen Mrs De Witt och hennes hund Dean Martin ger definitivt berättelsen en extra krydda.

Det är just i karaktärerna som Jojo Moyes har sin styrka. Att läsa om Lou är att återse en gammal vän och väldigt många av människorna omkring henne levandegörs på ett riktigt fint sätt. Det är långt ifrån alla som jag skulle vilja ha i min närhet, men de är definitivt intressanta att läsa om. En andra chans var precis vad jag behövde just nu. Välskriven, underhållande och mänsklig.

 

Etthundra mil

Mitt första möte med Jojo Moyes var för sju eller åtta år sedan, då jag läste hennes Brudskeppet. Jag var inte imponerad. Så dök hon så upp igen då Printz Publishing gav ut Livet efter dig, som jag fick i julklapp 2012, men läste först ett halvår senare. Fortfarande var jag skeptisk och än mer så blev jag då alla började hylla. Ibland kan jag nämligen bli lite barnsligt tvärtemot, då en bok höjs till skyarna. Så läste jag och jag var såld. Egentligen är Livet efter dig på många sätt förutsägbar, men det som gör Jojo Moyes bättre än de flesta inom genren, är att hon är riktigt skicklig på att skapa trovärdiga karaktärer, som är lätta att engagera sig i.

Nu har jag just läst min femte bok av Jojo Moyes, Etthundra mil, som jag tycker är hennes bästa hittills. Återigen har Moyes skapat fantastiska karaktärer och jag sträckläste boken under en, mycket trevlig dag. Detta trots att den avslutades med totalt fulgråt. Vi får möta den ensamstående mamman Jess, som sliter hur mycket som helst för att få ekonomin att gå runt. Hennes man har lämnat henne och bor hemma hos sin mamma, fortfarande för deprimerad för att arbeta. Detta betyder att Jess får exakt noll i underhållsbidrag och att hon därför behöver jonglera flera jobb. Trots detta räcker pengarna aldrig till. När dottern Tanzie får erbjudande om ett nittioprocentigt stipendium på en privatskola, inser Jess att hon inte kommer att kunna uppfylla sin dotters önskan. Visserligen ska hon bara betala 10% av avgifterna, men pengarna finns inte.

Ed är affärsmannen som anställt Jess som städerska i sin semesterbostad. När han hamnat i problem på jobbet och anklagas för insiderbrott, flyttar han dit träffas de för första gången. Ett minst sagt annorlunda möte. Det slumpar sig dock så att de några dagar senare sitter i samma bil för att resa till en mattetävling i Skottland. Det är Tanzie som ska tävla och prispengarna ska bli hennes biljett in till skolan hon drömmer om att gå på. Självklart har Jess tänkt att ta sig till Skottland för egen maskin, men tågbiljetterna är för dyra och när hon rullar iväg med en bil utan skattemärke och försäkring går det minst sagt sådär.

Större delen av Etthundra mil utspelar sig i Eds bil, där han, Jess, Tanzie, Jess styvson Nicky och deras feta, fisande hunden ger sig ut på en lika lång resa. Dessa lagom trasiga och excentriska personer är fantastiska att läsa om. Lättsmält förvisso och inte alldeles oförutsägbart, men ack så charmigt. Det här skulle kunna bli en fantastisk film av Richard Curtis, gärna med Andrew Lincoln och Keira Knightley i huvudrollerna.

Det enda som stör mig en aning är översättningen, som stundtals innehåller väl många anglicismer. Ofta flyter det bra, men vid dessa tillfällen hakar läsningen upp sig. Trots detta är Etthundra mil en riktigt fin feelgood-roman, som rekommenderas varmt.

______________________________________

Inlägget har tidigare publicerats på Kulturkollo.

Böcker att se fram emot i mars

Faktiskt har jag fått läst en del i februari, men oavsett hur mycket jag läser blir läslistan bara längre för var dag som går. I mars finns det en hel del nya utgivningar som lockar:

Mellan himmel och Lou, Lorraine Fouchet, Sekwa, mars

En modern familj, Helga Flatland, Bokförlaget Polaris, mars

Och sen var hon borta, Lisa Jewell, Printz Publishing, 1 mars

Du ska resa till de nio kontinenterna, Xiaolu Guo, Alfabeta bokförlag, 6 mars

Alla floder flyter mot havet, Dorit Rabinyan, Norstedts förlag, 12 mars

Litet land, Gaël Faye, Norstedts förlag, 12 mars

Ædnan, Linnea Axelsson, Albert Bonniers förlag, 13 mars

De dödas sång, Jesmyn Ward, Forum bokförlag, 15 mars

En andra chans, Jojo Moyes, Printz Publishing, 15 mars

Själasörjaren, Christine Falkenland, Wahlström & Widstrand, 15 mars

4321, Paul Auster, Albert Bonniers förlag, 16 mars

Till dikten, Malte Persson, Albert Bonniers förlag, 16 mars

Mördarens mamma, Ida Linde, Norstedts förlag, 19 mars

Skuggmakten, Johan Ripås, Piratförlaget, 21 mars

Allt ska brinna, Sofia Nordin, Rabén & Sjögren, 24 mars

Finns det björkar i Sarajevo? Christina Lindström, B. Wahlströms, 26 mars

Händelsehorisonten, Balsam Karam, Norstedts förlag, 26 mars

Eldsystrar, Susanne Boll, Bokfabriken, 29 mars

 

Vilka böcker ser du mest fram emot i mars?

En enkät om resor

Veckans tema på Kulturkollo har fått namnet On the Road och handlar om olika sorters resor. Vissa delar av temat tas upp i den här enkäten.

Vilken bok om en eller flera resor tycker du mycket om?

Jojo Moyes Etthundra mil är en riktigt fin reseskildring.

Road movies är en egen genre. Vilken är din favorit och varför?

Thelma och Louise är en riktig favorit. En väldigt tragisk historia, men med så mycket girl power att den är svår att värja sig emot.

I veckans inledningsinlägg skrev jag om hur Willie Nelsons On the road again fastnat i mitt huvud. Vilken låt om att resa sjunger du gärna med i?

Äntligen på väg i Håkan Hellströms version. Bästa låten att köra för fort till är hans En vän med en bil. Älskar dem!

Inre resor är också resor. Presentera ett verk som beskriver en inre resa!

Jag tycker om Noras inre resa i Kvinnan på övervåningen av Claire Messud och även Oves i En man som heter Ove av Fredrik Backman.

Vilken plats/miljö läser du helst om eller ser filmer från?

Jag är svag för Frankrike och Storbritannien. Gärna Paris eller vid Medelhavet, eller i London eller Brighton. Något riktigt ruffigt kvarter på annan plats på de brittiska öarna går också bra.

Vilka platser eller miljöer gillar du inte att läsa om eller se filmer från?

Fantastivärldar. Jag håller mig gärna på jorden. Många älskar Shetlandsöarna, Yttre Hybriderna och Island, men jag har faktiskt svårt för att läsa om väderpinade och kylslagna avlägsna hörn. Jag får torgskräck.

Har du gjort några resor inspirerade av ett eller flera kulturella verk? Berätta!

Jag har gjort två resor med Breakfast Bookclub, till Helsingfors och Amsterdam som definitivt haft litteraturanknytning.

Vilken kulturell resa drömmer du om att göra?

Jag skulle verkligen vilja åka till Prince Edward Island där L M Montgomerys böcker om Anne och Emily. Mina föräldrar var där för ett par år sedan och jag var riktigt avundsjuk. Någon gång ska jag dit också. Sedan skulle jag någon gång vilja åka till New York och besöka The Strand. Kanske köpa en och annan bok. Tänk er en bokhandelssafari likt den här.

Berätta om en resa du planerar att göra i sommar!

Det blir en tur till Barcelona med maken om några dagar. I övrigt är det hemester som gäller, men det funkar det också. Förhoppningsvis betyder det att vi har en inflyttningsbar övervåning om inte allt för lång tid.

Vilket land reser du gärna till?

Spanien är ett favoritland helt klart. Jag skulle också vilja åka till Frankrike snart igen och drömmer om att snart återse den brittiska sydkusten.

Vart går din drömresa?

Jag har aldrig varit i Sydamerika och dit skulle jag gärna vilja åka. Brasilien och Argentina lockar, men jag har också hört mycket gott om Uruguay. Annars finns det länder i Centralamerika t.ex. Costa Rica och Belize, som jag gärna skulle åka med. Att ta med grabbarna O på safari vore också ruskigt kul. Det går inte att göra för många gånger i livet.

Vilket resmål lockar dig inte alls?

Alldeles för kalla länder. Jag vill ha värme på semestern och skulle inte kunna tänka mig att t.ex. åka till Svalbard, som maken drömmer om.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: