Celeste Ng

Säg inget om Lydia

Säg inget om Lydia är den andra boken av Celeste Ng som ges ut på svenska, men är trots detta hennes debut från 2014 med den engelska titeln Everything I never told you en titel som för övrigt passar bokens innehåll bättre. Bristen på kommunikation är nämligen central.

Året är 1977 och vi träffar familjen Lee när äldsta dottern Lydia just försvunnit. Hon är föräldrarnas ögonsten och den främst hennes mamma Marilyn önskar ska lyckas med allt hon själv fick ge upp för familjen. Egentligen börjar berättelsen om familjen Lee mycket tidigare än så, kanske 1957 när läkarstudenten Marilyn förför den unge doktoranden James på Harvard, eller kanske ännu tidigare när James, begåvad son till kinesiska invandrare, får chansen att studera på en fin skola tack vare att hans föräldrar får jobb där.

James Lee har aldrig passat in. Att växa upp som kinesisk invandrare i USA under mitten av 1900-talet betyder att leva utanför samhället och trots studieframgångar är det svårt att göra akademisk karriär. Lika svårt är det för Marilyn att behålla sina drömmar när hon blir mamma och att behöva ge upp sina läkarstudier leder till en bitterhet som gnager inom henne. Trots att hon önskat att hon fått bestämma mer över sitt eget liv har hon svårt att förstå hur dottern Lydia år när kraven ställs på henne att bli just läkare. Marilyn älskade biologi, fysik och matte, men hennes dotter kämpar utan resultat.

En stor del av boken kretsar kring Lydias försvinnande, men jag fastnar istället för andra viktiga teman i Ngs debut. Jag tycker om skildringen av rasism och utanförskap som drabbar inte bara James och hans föräldrar, utan också hans barn. Det finns få barn med asiatisk bakgrund i barnen Lees skola och att föräldrarnas äktenskap över rasgränserna väcker reaktioner. Lydia är den som är “vitast” och därmed det barn som i alla fall Marilyn vill satsa allt på. Storebror Nathan hamnar helt i skymundan och den ganska mycket yngre systern Hannah tillåts vara liten och därmed ganska betydelselös. Skildringen av en familj där ytan är viktig och kommunikationen i det närmaste obefintlig är smärtsam att läsa.

Säg inget om Lydia är en tänkvärd och välskriven bok. Jag har lite svårt för själva spänningsmomentet, men i stort tycker jag mycket om berättelsen om familjen Lee och allt de inte berättat för varandra. Celeste Ng skriver på ett sätt som gör att jag hela tiden vill läsa vidare och bit för bit får vi veta familjens hemligheter och vad som egentligen hänt med Lydia.

Det här med förväntningar

Tidigare har jag funderat över det här med att sätta betyg på böcker och varför det inte är så enkelt att alla böcker som får ett visst betyg är lika bra, eller i alla fall inte bra på samma sätt. Det är också därför jag inte ger mycket för korta meddelanden med ett omslag, en titel och ett antal stjärnor, då det inte säger speciellt mycket alls. En förklarande text behövs för att det eventuella betyget ska kunna förklaras och förstås. Någon kanske älskar en bok av en anledning som jag inte riktigt kan relatera till typ “sjukt bra sexscener” eller dissar den för att språket är för “tråkigt och poetiskt” eller annat som jag vet att jag snarare uppskattar.

De senaste tiden har jag funderat en del på vad det är som påverkar min upplevelse av boken och därmed mitt omdöme om den och kommit fram till att mycket handlar om förväntningar. När jag inte alls uppskattade Där kräftorna sjunger handlade det främst om att jag förväntade mig en helt annan bok, en som hade kunnat finnas med på listorna för ett pris som Man Booker Prize, men det var inte vad jag fick. Kanske hade jag ursäktat vissa delar av boken lättare om mina förväntningar hade stämt bättre överens med innehållet. Mycket skyller jag också på hypen. När ALLA läser och hyllar en bok höjs förväntningarna självklart enormt. Det gäller att läsa innan boken finns överallt eller vänta tills den glömts bort ibland. Det är anledningen till att jag nyss läste Små eldar överallt, som visserligen inte är bortglömd då tv-serien just haft premiär, men som försvunnit lite från rampljuset. Jag tyckte mycket om den, överraskande mycket faktiskt.

När jag försökte hinna läsa ut Smaken för några veckor sedan blev det istället så att mina förväntningar sänktes, vilket påverkade läsupplevelsen. De jag skulle ha diskuterat den med menade att den var rätt dålig och att jag inte behövde läsa ut. Jag gjorde det ändå och märkligt nog blev boken bättre när mina förväntningar sänktes rejält. Liknande kan hända när jag ger mig på en bok som på pappret inte borde passa mig på grund av genre eller innehåll, men som kanske därför överraskar mig positivt.

Som elev var det något annat som påverkade min läsning mycket, också det kopplat till förväntningar. Böcker jag blev tvingad att läsa var nämligen nästan alltid tråkiga och dåliga. Jag har några sådana elever kan jag säga, som (om jag har tur) kan utbrista något liknande “oj, den här boken var faktiskt inte så dålig som jag trodde” om böcker jag “tvingat” dem att läsa. Samtidigt är jag övertygad om att läsupplevelser växer när det finns någon att dela den med, vilket gäller både i skolan och i “vanliga” livet. Samtal kring böcker är något jag tycker mycket om och som mina elever brukar uppskatta också. Vad vore livet utan bokcirklar? Under våren och sommaren har vissa möten blivit digitala, men det funkar faktiskt förvånansvärt bra. Nu har jag också lärt mig att uppskatta böcker som andra väljer åt mig, då det ofta vidgar mina vyer.

 

 

Photo by Lisa Fotios from Pexels

Små eldar överallt

Små eldar överallt av Celeste Ng är en bok som alla har läst och eftersom hypen varit så stor har jag väntat med att läsa. Nu när boken blivit tv-serie med Kerry Washington och Reese Witherspoon i huvudrollerna ville jag läsa innan jag tittar. Det är jag glad att jag gjorde.

Vi vet redan från början att allt kommer att gå väldigt, väldigt fel. Någon har tänt eld på familjen Richardsons hus och den första familjemedlemmarna misstänker är yngsta dottern Izzie som också är försvunnen. Runt om i huset, i alla sängar finns brännbar vätska utspridd och någon har tänt små eldar överallt.

Sedan backar historien och vi får följa med när den ensamstående mamman och fotografen Mia Warren flyttar in i en av lägenheterna i Elena Richardsons extrahus i det fina området Shaker Heights i Cleveland, Ohio. Tidigare har Mia och dottern Pearl flyttat ofta, men här planerar de att stanna och de skapar sig ett mer stabilt liv än de haft på länge. Pearl hänger en hel del hemma hos familjen Richardson och blir vän med två av barnen Moody och Lexie. Sonen Trip befinner sig mer i bakgrunden och yngsta dottern Izzie väljer att tillbringa en stor del av sin tid hos Mia. Mia arbetar med sina fotografier, men konsten ger inte tillräckligt med inkomst och hon jobbar extra på en restaurang. Det är där hon träffar den unga kvinnan Bebe som sörjer det barn hon lämnat bort. Ett barn som nu är på väg att adopteras av ett välbärgat par som också är vänner till familjen Richardson. Berättelsen om May Ling Chow, den lilla kinesiska flickan som nu blivit Mirabelle McCullough och som hennes biologiska mamma självklart vill ha tilllbaka och de tilltänkta adoptivföräldrarna inte i vill släppa hade kunnat bli en separat bok. Nu vidgas temat om föräldraskap istället till att rymma fler berättelser och det är inte dumt det heller.

Jag måste säga att jag blev oväntat förtjust i Små eldar överallt. Det är en intressant bok där relationerna mellan karaktärerna står i centrum och där hemligheterna är många. Viktiga teman är ras, klass och den perfekta ytan är central i såväl Elena Richardsons som Mia Warrens liv, men av olika anledningar. Karaktärerna är så intressanta att jag hela tiden vill veta mer och även om jag inte alltid förstår dem eller deras beslut är de alla mänskliga och lätta att relatera till. Jag tycker kanske mest om skildringarna av tonåringarnas liv och Mias dotter Pearl är min favorit. Även om trådarna är många, kanske onödigt många, är det en välskriven historia som jag har svårt att släppa.

Nu ska jag låta det gå några veckor så att boken blir lite, lite suddig i minnet och sedan ska jag sluka tv-serien. Det ser jag fram emot.

 

Böcker att se fram emot i maj

Snart ny månad och nya böcker att se fram emot. Jag har lusläst förlagets kataloger och hittat många titlar som lockar.

Krigarinnorna, Laetitia Colombani, [sekwa], maj

Jag lever och du hör mig inte, Daniel Arsand, Elisabeth Grate Bokförlag, maj

Himlen över taket, Nathacha Appanah, Elisabeth Grate Bokförlag, maj

Lycka är för losers, Wibke Brueggermann, Natur & Kultur, 1 maj

Säg inget om Lydia, Celeste Ng, Albert Bonniers Förlag, 5 maj

Juni, juli och halva augusti, Marie-Louise Marc, Printz Publishing, 6 maj

Systrarna från Toscana, Lori Nelson Spielman, LB förlag, 6 maj

Midsommarnattsdrömmar, Bengt Ohlsson, Albert Bonniers förlag, 8 maj

Renoveringsobjekten, Eli Åhman Owetz, Harper Collins, 8 maj

Den osynlige vännen 1 och 2, Stephen Chbosky, Norstedts förlag, 11 maj

Dit mina tankar aldrig når, Yijun Li, Norstedts förlag, 11 maj

I sommar blir det nog bättre, Sisko Savonlahti, Norstedts förlag, 11 maj

Daisy Jones & the Six, Taylor Jenkins Reid, Bookmark förlag, 12 maj

Helt ärligt, Camryn Garrett, Gilla böcker, 12 maj

Min mörka Vanessa, Kate Elizabeth Russel, Albert Bonniers förlag, 12 maj

Lärarinnan, Danny Wattin, Piratförlaget, 14 maj

Inte din baby, Seluah Alsaati, Natur & Kultur, 15 maj

Luta sig mot vinden, Rakhsha Razani, Galago, 15 maj

Systrarna på heden, Bella Ellis, Bokförlaget Polaris, 15 maj

Allt vi höll hemligt, Lara Prescott, Norstedts förlag, 18 maj

Svärmodern, Moa Herngren, Norstedts förlag, 18 maj

Tolv veckor med dig, Johanna Schreiber, Norstedts förlag, 18 maj

Balladen om sångfåglar och ormar, Suzanne Collins, Bonnier Carlsen, 19 maj

En nästan perfekt semester, Lucy Diamond, Printz Publishing, 20 maj

Jagad, Joyce Carol Oates, Albert Bonniers Förlag, 20 maj

Strega, Johanne Lykke Holm, Albert Bonniers Förlag, 22 maj

Rött, vitt och kungligt blått, Casey McQuiston, Lavender Lit, 26 maj

Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts, Mhairi McFarlane, Harper Collins, 27 maj

 

Boktolvan 2020

För länge sedan startade jag läsutmaningen Boktolvan, som kort och gott går ut på att läsa en bok av 12 författare som jag länge tänkt läsa något av. De senaste åren har jag inte lyckats speciellt bra och förra året struntade jag i utmaningen helt, men 2020 gör jag ett nytt försök. Flera av författarna är sådana jag tänkt läsa något av länge och som dessutom är aktuella i vår. Det gör att chanserna mycket troligt ökar att jag faktiskt får tummen ur att läsa något av dem. Att listan är lång gör det ännu lättare …

12 av de här 24 författarna ska jag läsa något av 2020:

Henrik Bromander

Maria Maunsbach

Augustin Erba

Rose Tremain

Svetlana Aleksijevitj

Deborah Levy

Celeste Ng

Viet Thanh Nguyen

Rachel Cusk

Yangsze Choo

Ocean Vuong

Karin Slaughter

Riad Sattouf

Jokha Al Harthi

Samanta Schweblin

Alain Mabanckou

Philip Teir

Lisa Gardner

Sjón

Ann Cleeves

Sara Paborn

Helle Helle

Nuruddin Farah

Elizabeth Strout

Filmatiseringar jag ser fram emot

Boken är i princip alltid bättre än filmen, men ändå är det något med filmatiseringar som lockar mig. Den senaste tiden har jag snubblat över flera trevliga nyheter och tänkte dela dem.

Jag absolut älskade Doktor Dolittle när jag var liten. Då var det Rex Harrison som spelade doktorn som kunde tala med djur i filmen från 1967. Versionen från 1998 med Eddie Murphy upprörde mig redan på trailernivå, men nu kommer en version jag verkligen skulle vilja se. I The Voyage of Doctor Dolittle är det nämligen Robert Downey Jr. som spelar huvudrollen och han är en stor idol.

En annan klassiker för de yngre är Den hemliga trädgården och den filmatiseras igen med ingen mindre än Colin Firth i huvudrollen. En måste-film med ännu en favoritskådis.

Jojo Moyes bok Sista brevet från din älskade ska bli film på Netflix med  Shailene Woodley i en av huvudrollerna. Jag hittar ingen uppgift om när inspelning ska ske, bara att det är på gång.

To All The Boys I’ve Loved Before del 2 har just spelats in och beräknas få premiär ganska tidigt in på nästa år. Alla skådespelare från första filmen kommer tillbaka och det kan säkert bli riktigt bra. En annan uppföljare jag gärna ser är filmatiseringen av China Rich Girlfriend av Kevin Kwan.

Kenneth Branagh fortsätter att porträttera Hercule Poirot i filmatiseringen av Döden på Nilen. Nästa år är det 100 år sedan Agatha Christie debuterade som författare och hon förtjänar därför lite extra uppmärksamhet.

Ingen film, men väl tv-serie blir det av Liane Moriartys Nine perfect strangers, men när den ska spelas in, vilka som gör rollerna och när den förväntas sändas är ännu oklart. Jag önskar mig en serie med många tillbakablickar som låter oss få veta ännu mer om karaktärerna än vad boken ger oss. Förväntningarna är minst sagt höga eftersom det är Nicole Kidman som köpt rättigheterna.

Aldous Huxleys klassiska dystopi Du sköna nya värld blir även den tv-serie och det skulle kunna bli en riktigt bra sådan. Gammal bok, men med en intressant och skrämmande aktuell människosyn.

En serie som jag ser väldigt mycket fram emot är Små eldar överallt med bland annat Kerry Washington och Reese Witherspoon i rollerna. Frågan är om jag ska läsa boken innan, eller nöja mig med tv-serien. Det gäller i så fall att läsa snart så att boken hinner blekna lite innan serien tar vid.

Sally Rooneys Normal people vill jag utan tvekan läsa innan BBC Three gör tv-serie av den.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: