Les Murray

Om USA och Nobelpriset

ska%cc%88rmklipp-2016-10-11-21-15-04

Jag måste bara börja med att ifrågasätta bildvalet till artikeln USA har slutat tro på Nobelpriset i DN, ett montage med bilder av de amerikanska författarna Don DeLillo, Richard Ford, Joyce Carol Oates, Joan Didion och så Les Murray, poet från Australien. I övrigt är artikeln intressant och av de som finns på bild är det Les Murray jag kanske mest önskar ska få priset. Förutom honom hoppas jag på Philip Roth, som nämns i artikeln, men inte förärats med en bild.

Är det dags för en amerikansk författare att få Nobelpriset? Kanske det. Själv är jag inget fan av den stora amerikanska romanen, som ofta är för mångordig och svepande för min smak. Richard Ford har till exempel inte orkat mig igenom. Hans böcker låter ointressanta och jag blev matt efter bara några sidor av Kanada. Det gäller också vissa tegelstenar av Joyce Carol Oates, men när hon är bra är hon verkligen mycket bra. Jag tror dock, som många andra, att hon är för spretig för att belönas med ett Nobelpris. Dessutom tror jag inte att en författare som också skrivit ungdomsböcker anses tillräckligt fin. Felaktigt förvisso, men jag skulle bli förvånad om det inte ligger henne i fatet.

Handlar det om att Engdahls aversion mot amerikansk litteratur fungerar som ett veto mot författare från det stora landet i väster? Är det därför Svenska Akademien behövt en extra vecka i år? Eller handlar det om det stundande valet, där författarens hemland kan få en minst sagt obehaglig ledare? Eller handlar det helt enkelt om att amerikanska författare inte håller så hög klass som de själva tycks tro?

Som det påpekas i artikeln ges väldigt lite översatt litteratur ut i USA. Det betyder att de flesta troligen läser amerikanska författare, eller möjligen författare från andra engelskspråkiga länder. Det ger bilden av att de största författarna kommer från just USA. Kanske har Svenska Akademien en orättvis bild av kvaliteten i den amerikanska litteraturen, eller så är det amerikanska kulturjournalister som är hemmablinda. Jag tror att det är en kombination.

 

Uppdatering: Nu är bilden av Les Murray ersatt av en på Philip Roth.

 

Det finns så många priser

beloved

Hos Ingrid läser jag om Miles Franklin Literary Award, det mest prestigefyllda australienska litteraturpriset döpt efter författaren Miles Franklin. Hon debuterade 1901 med boken My brilliant career och jag ska villigt erkänna att jag aldrig hört hennes namn. Däremot känner jag självklart till den som först tilldelades priset 1957, nämligen Patrick White. Bland de andra pristagarna finns Peter Carey, Rodney Hall och Thea Astley. Förra året vann Anna Funder med boken All that I am och det verkar vara en riktigt bra bok.

Den i nobelprissammanhang ständigt aktuelle Les Murray verkar dock inte lika populär down under. Jag kan tänka mig att det har med hans åsikter att göra. Herr Murray är inte alltid smidig, men skriva kan han.

Jag läser väldigt få böcker från Australien, vilket egentligen är konstigt då de borde vara lättillgängliga, men sanningen är att jag fick vända mig till de icke-svenska nätbokhandlarna för att hitta alla böcker på korta listan.

Årets korta lista består av endast kvinnliga författare (hade inte tyckt det var okej om alla författarna på listan var män och det känns lite knäppt med bara kvinnor också måste jag erkänna)

Floundering av Romy Ash handlar om bröderna Tom och Jordy som växt upp hos sin mormor, men en dag blir hämtad av sin mamma som vill ha tillbaka sina söner. De tre ger sig ut på en road-trip (bra svenskt ord tack?!) genom Australien. Det är Romy Ashs debutbok och den lockar mig helt klart. Låter lite som en blandning mellan Den långa vägen hem och Hideous kinky.

Questions of travel av Michelle de Kretser är en dubbel reseskildring där den ena berättaren är turist och den andra flykting från Sri Lanka. De båda möts i Sydney. Intressant ämne! Författaren kommer från Sri Lanka och flyttade till Australien då hon var 14 år.

The Beloved av Annah Faulkner har ett ruskigt fint omslag och innehållet verkar helt okej. Den utspelar sig i Port Moresby på 50-talet och handlar om Bertie som får polio och försöker övervinna de problem sjukdomen ger henne. Extra roligt är det att Faulkner faktiskt debuterade med den här boken och hon var absolut ingen ung debutant.

The mountain av Drusilla Modjeska utspelar sig faktiskt också på Papua Nya Guinea, där författaren bodde innan hon kom till Australien 1971. Boken handlar om Leonard, filmmakare från England och hans fru Rika som kommer till Papua Nya Guinea för att studera och filma en liten by. Låter som en bok för Lyran och Anna tycker jag, men inte riktigt som en O-bok.

Mateship with birds av Carrie Tiffany låter riktigt udda. En man tittar på fåglar, medan en kvinna tittar på honom. Kärlek i en isolerad by och en massa djur. Vet inte riktigt vad jag ska tro, men annorlunda verkar den helt klart. Det är Tiffanys andra bok och den förra Everyman’s Rules for Scientific Living hamnade på alla möjliga korta listor, bland annat till Orange Prize for Fiction. Mateship with birds hamnade på Woman Prize for Fictions långa lista i år.

 

 

 

Tematrio Färg i titeln

En repris säger Lyran, men det var länge sedan. Jag minns att jag gjort en färgtrio, men det var på min gamla blogg, alltså mer än 2 år sedan. Har kommer mitt nya bidrag:

1. Rosa – den farliga färgen är en helt grym bok av Fanny Ambjörnsson om den färg som kanske leder till flest diskussioner. Absolut läsvärd!

2. Stråk av rött av Elizabeth George handlar om Lynleys försök till återkomst efter hustruns död. Här känns den gamla, goda George igen och historien är riktigt bra.

3. Den svarta hunden av Les Murray är en essä om hur det är att leva med/i en depression. Gripande om en man som inte riktigt passar in.

En lagom kravlös utmaning är slutförd

Min tanke med Boktolvan 2011 var att jag slutligen skulle få tummen ur att läsa författare som jag velat läsa länge, som som det av någon anledning aldrig blivit av att jag läst. Jag läste inte efter något speciellt schema och jag hade dessutom valt ut väldigt många fler än tolv författare. En lagom svår utmaning alltså och troligen var det därför jag faktiskt slutförde den.

 

En komplett Boktolva slutfördes i juli:

Kate Morton läst Den glömda trädgården i januari

Muriel Barbery läst Igelkottens elegans i januari

Monika Fagerholm läst Den amerikanska flickan i januari

Audrey Niffenegger läst Tidsresenärens hustru i februari

Sadie Jones läst Den utstötte i februari

Tana French läst In the Woods i april

Tatiana de Rosnay läst Sarahs nyckel i april

Jenny Han läst The summer I turned pretty i april

Dorothy Sayers läst Oskuld och arsenik i juni

Carol Ann Duffy småläst i juni/juli

Les Murray småläst i juni/juli och ordentligt i september.

Jonathan Safran Foer läst Extremely loud & incredibly close i juli

 

Därefter har jag också läst:

Michael Cunningham läst Timmarna i juli

Douglas Coupland läst Hey Nostradamus i juli.

Gillian Flynn läst Dark Places i december

Cormac McCarthy läst halva The Road och är tveksam till om jag läser mer.

 

Summa 15,5 författare och det måste väl anses mer än godkänt. Jag kör vidare med en nygammal Boktolva 2012. Fortfarande handlar det om författare jag länge tänkt läsa, men aldrig läst.

Lästiden som försvann

September blev en hektisk månad där tiden ägnades åt jobb, bokskrivande, bloggande och bokmässebesök snarare än läsning. Just bloggen har fått väldigt mycket tid och faktum är att september 2011 är den månad jag haft flest besökare sedan starten.

Några böcker har i alla fall blivit lästa och inledningen av oktober kommer att ägnas åt att läsa ut alla halvlästa böcker som dräller omkring här hemma. Jag har varit ganska ofokuserad i min läsning, minst sagt.

Som läsmånad är september årets sämsta med nio lästa böcker. Bra böcker de flesta av dem och ganska så tunga.

  1. Välkommen hem, Johanna Lindbäck.
  2. Augustenbad en sommar, Anneli Jordahl
  3. Hoppas, Åsa Anderberg Strollo
  4. Himmel över London, Håkan Nesser
  5. Gå sönder, gå hel, Sofia Nordin
  6. Jag är allt du drömt, Ali Smith
  7. Den svarta hunden, Les Murray
  8. Sommarhuset, Anna Fredriksson
  9. Hundra procent fett, Liv Strömquist
Romaner: 5
Grafisk roman: 1
Essä och lyrik: 1
Ungdomsböcker: 2
Boktolvan: 2
Kvinnor: 7
Män: 2
Författare jag inte läst tidigare: 5
Besvikelser: 1
Om depression och andra psykiska problem: 5
Månadens topp: Gå sönder, gå hel, Sofia Nordin
Månadens botten: Himmel över London, Håkan Nesser
Månadens bubblare: Hoppas, Åsa Anderberg Strollo och Jag är allt du drömt, Ali Smith

Den svarta hunden

 

Les Murray kallar sin depression för den svarta hunden, liksom Winston Churchill gjorde. Boken inleds med en essä  som handlar om hur han besegrat den svarta hunden. Tyvärr hade han fel. Han skulle behöva kämpa länge för att lära sig leva med denna hund som han troligen aldrig skulle besegra. I efterordet skriver han just om den odödliga hunden. Han skriver också om sina egna tillkortakommanden. Om hur han setts som en vulgär tjockis, en obildad lantis och ett störande element inom australiensisk kultur, medan han nått framgångar utomlands. Hans hat mot dem han kallar 68-vänster är passionerat och påminner om hur man måste hata sina mobbare. Det är den osäkre pojken inne i Murray som talar och det blir ibland lite väl känslosamt. Les Murray inser någonstans under sin kamp att han har Aspbergers, vilket kan förklara en del av hans svårigheter att interagera med andra.

Jag kan inte påstå att jag gillar personen Les Murray speciellt mycket. Han framstår som en konservativ buffel, med åsikter om vänsterfolk och feminister som jag absolut inte kan ställa upp på. Samtidigt kan jag inte komma ifrån att jag verkligen tycker om hans dikter. Efter essän och dess efterord har han valt ut ett antal av sina dikter som utgör resten av boken. Jag tycker så mycket om dem, trots att det stör mig en aning att författaren är en väldigt fördomsfull man.

Det här är en liten, annorlunda bok skriven av en mycket annorlunda man. Ännu en svart bok om depression. En bra sådan, men nu behöver jag läsa något som får mig att asgarva, för att inte själv sjunka in i en alldeles för svart tillvaro. Dikterna är dock inte alls lika svarta som hans texter i just den här boken. Gå gärna in på hans hemsida och läs de dikter som finns publicerade där.

Och så var det ju det här med översättning av poesi. Jag måste säga att Les Murray fungerar både på engelska och på svenska för mig. Den 28/9 kommer en ny diktsamling ut på svenska på Brombergs Bokförlag. Den heter Längre Raklång och jag är sugen på att läsa.

 

En liten påminnelse inför hösten

Tanken var ju att jag skulle känna mig beläst och kulturell när Peter Englund avslöjar årets vinnare av Nobelpriset i litteratur. Den författare han läste upp skulle nämligen vara en jag läst något av. Extra kul om det också blir en författare jag faktiskt gillar. Tanken var att jag skulle ligga steget före.

Anna påminde mig om den utmaning Lyran satte ihop i våras och nu gäller det väl att sätta in en spurt.  Nu tänker jag inte tvinga mig själv att läsa något som  verkar riktigt galet tråkigt, så viktigt är det inte ens för mig att kunna stoltsera med någon form av kulturell kompetens.

Den ursprungliga listan är galet lång, men jag tänkte i alla fall lista de kanske aktuella författare som jag läst något av och dem jag kanske ska försöka hinna läsa något av i höst.

Först de kandidater jag redan läst:

 

Adam Zagajewski

Adonis

Alice Munro

Amos Oz

Assia Djebar

Bei Dao

Chinua Achebe

Eeva Kilpi

Haruki Murakami

Ian McEwan

Joyce Carol Oates

Ko Un

Les Murray

Margaret Atwood

Maya Angelou

Paul Auster

Per Petterson

Philip Roth

Salman Rushdie

Tomas Tranströmer

Vénus Khoury-Ghata

 

Och tre halvlästa inte så gillade:

Cormac McCarthy

Maryse Condé

Michael Ondaatje

 

 

Och så några jag skulle vilja läsa:

A.B. Yehoshua

Anne Carson

Antoni Tabucchi

Ben Okri

Claudio Magris

Don DeLillo

Gitta Sereny

Ismaïl Kadaré

Juan Goytisolo

Milan Kundera

Nawal El Saadawi

Ngugi wa Thiong’o

Nuruddin Farah

Peter Carey

 

 

Självklart hinner jag inte med dem alla, men ett par ska jag väl hinna med i alla fall.

Vilka tror jag då är mest aktuella för priset?

När det gäller vadslagningar så brukar poeterna  Adonis och Ko Un ligga högt upp. I år tror jag dock på Les Murray från Australien om inte hans konservativa åsikter talar emot honom. Konstiga åsikter verkar ju dock inte varit ett hinder förra året och gubbar är alltid populära. Det hade dock varit roligare med Ko Un, men det hade framför allt varit roligast med en poet. Adam Zagajewski var också bra, men sannolikheten för att just en polsk poet får priset igen känns väl inte så stor. Och visst hade det varit riktigt coolt om Eeva Kilpi kammade hem det hela.

Jag hoppas på Assia Djebar och Alice Munro då jag tyckt mycket om det jag läst av dem. Eller varför inte Margaret Atwood. En kvinnlig pristagare hade dessutom varit trevligt. Inte bara för att de själva är kvinnor, utan för att de ger röst åt andra utsatta kvinnor.  Det gör också Nawal El Saadawi och henne ska jag definitivt läsa innan pristagaren avslöjas. Frågan är dock om akademin vill blanda sig i situationen i Egypten genom att prisa henne? Kanske kan det bli Vénus Khoury-Ghata, det vore något.

Detsamma torde visserligen gälla Adonis med tanke på vad som händer i Syrien. Att uppmärksamma det av torka drabbade Kenya genom att ge priset åt Ngugi wa Thiong’o vore lite häftigt. Inte för att Nobelpriset ska vara politiskt, men för att det ändå sänder en signal.

Om det nu skulle bli en vit man, som det brukar bli håller jag en tumme för Philip Roth, som jag läst mycket av. Någon som också ofta figurerar i diskussion inför avslöjandet är hans parhäst Don DeLillo som jag läst några sidor av. Kanske dags att fortsätta med boken som ligger här hemma.

På läslistan står alltså i första hand Nawal El Saadawi tillsammans med  Ngugi wa Thiong’o och Don DeLillo. Några poeter till ska jag också försöka läsa.

Hur går dina tankar kring årets Nobelpris i litteratur?

 

En komplett Boktolva

Jag har nu läst och bloggat om tolv av de författare som ingick i min utmaning Boktolva 2011, vilket innebär att uppdraget är utfört.

Faktum är dock att jag läst två författare till på listan, men ännu inte hunnit skriva om dem, vilket gör att jag bestämt mig för att fortsätta utmaningen. Kanske blir det inte två Boktolvor, men i alla fall kanske fler än de fjorton författare jag läst nu.

Jag fortsätter också att fylla på listan med nya böcker. De lästa författarna i den kompletta Boktolvan flyttas sist i listan. Att läsa dem igen räknas ju inte.

Så här ser den då ut:

Kate Morton läst Den glömda trädgården i januari

Muriel Barbery läst Igelkottens elegans i januari

Monika Fagerholm läst Den amerikanska flickan i januari

Audrey Niffenegger läst Tidsresenärens hustru i februari

Sadie Jones läst Den utstötte i februari

Tana French läst In the Woods i april

Tatiana de Rosnay läst Sarahs nyckel i april

Jenny Han läst The summer I turned pretty i april

Dorothy Sayers läst Oskuld och arsenik i juni

Carol Ann Duffy småläst i juni/juli

Les Murray småläst i juni/juli

Jonathan Safran Foer läst Extremely loud & incredibly close i juli

 

Vill definitivt läsa mer av: Kate Morton, Les Murray, Carol Ann Duffy, Dorothy Sayers, Muriel Barbery, Tatiana de Rosnay, Sadie Jones, Audrey Niffenegger.

Har redan läst mer av: Jenny Han, Tana French

Vill kanske läsa mer av: Monika Fagerholm

Kommer troligen inte läsa mer av: Jonathan Safran Foer

 

 

Ett bra resultat måste jag ändå säga. Lite lustigt att den hyfsat jämna fördelningen mellan män och kvinnor på den långa listan resulterat i att jag läst 10 kvinnor och 2 män. Lite snedfördelat kan tyckas, men de här tolv har lockat mest. Nu uppdaterar jag listan för fullt inför nästa tolva.

Några författare du vill tipsa om?

 

Har smakat lite på tre poeter

Om Boktolvan är x2000 är mina andra läsutmaningar snarare gamla, långsamma ånglok och Lyrans resa kom jag aldrig vidare i. Ännu ska tilläggas, för det kan hända att jag hinner resa lite. Jag håller på att resa lite i förra resans spår och det funkar ju också.

En utmaning som kommit igång lite, trots att jag inte skrivit något om den är utmaningen som kommer att bli grymt viktig i höst. Jag tänker på Nobelprisutmaningen där tanken är att jag ska ha läst Nobelpristagaren 2011 innan han eller hon får priset. Eller rättare sagt innan han eller hon avslöjas av herr sekreterare.

Just denna utmaning gifter sig fint med min lyrikutmaning som handlar om att jag ska läsa minst en diktsamling varje månad. Nu har det blivit lite duttande och inte fullt så många böcker att skriva om och därför tänkte jag nu skriva lite om tre poeter jag stiftat i alla fall lite bekantskap med det senaste.

Först ut är en polsk poet som låg högt på vadslagningslistorna i höstas, Adam Zagajewski, vars Antenner i regn är hans fjärde som översatts till svenska och faktiskt egentligen ett urval dikter från hans tre senaste böcker. Jag har dock bläddrat och läst, då alla dikter inte fångat mig. Ska dock bläddra och läsa lite till. Det är vackert och många gånger intressant men lite väl spretigt för min smak.

Les Murray har jag dock fastnat för och jag vill väldigt gärna läsa mer. Då han kommer från Australien vore det kul om han prisades då endast Patrick White är den enda australiensaren som fått priset. Å andra sidan var White född i London, om än av australiensiska föräldrar, och Murray är född i Australien, men har skotska föräldrar. Nåja, bra är han i alla fall och att en gubbe ska få priset känns väl ganska så självklart tyvärr och i så fall hoppas jag på en poet. Det som talar emot honom är hans konservativa syn på världen. Dikterna jag läst är dock väldigt bra.

Jag har också börjat smaka så smått på Carol Ann Duffy, brittisk hovskald från Skottland. The world’s wife är bra, men väldigt gammaldags och jag får verkligen Shalespearevibbar. Har också införskaffat hennes New and Collected poems for Children, som jag är mycket nyfiken på. Lär återkomma till Duffy igen!

 

Bokgeografi Australien

Nu när jag äntligen läst ut Does my head look big in this från Australien, som jag läst hur länge som helst, måste det så klart firas. Vi drar alltså Down Under idag, till ett land som jag absolut vill resa tillbaka till och faktiskt inte skulle ha något emot att bosätta mig i tillfälligt. Visserligen är stämningen lite macho ibland, men i övrigt har Australien verkligen allt. Melbourne är den stad jag gillade bäst när vi var där, men Brisbane hade funkat också.

När vi ändå talar resor vill jag passa på att tacka för det körsbär som jag förärats av Freedomtravel. Tack för det!

Dags för dagens uppgifter:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Australien eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag tyckte mycket om On the beach av Nevil Shute, som utspelar sig i trakterna kring Melbourne tiden före världens undergång. En ruskigt bra dystopi med en smygande och läskig känsla. Vi vet hela tiden att det kommer att gå åt helvete, men inte riktigt hur och när.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Australien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Snart måste väl ändå Nobelpriset ges till en poet? Kanske blir det Les Murray som jag ännu inte läst mer än någon enstaka dikt av.  Jag läser gärna mer och faktiskt inte bara för att försöka läsa framtida nobelpristagare.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Australien, som du inte läst, men är nyfiken på.

Peter Carey har vunnit hur Man Bookerprize  två gånger: 1988 för Oscar och Lucinda och 2001 för True history of the Kelly Gang. Han var även nominerad i år för Parrot and Olivier in America. På något sätt känns han som en författare man “bör” läsa. Mest nyfiken är jag nog på Oscar och Lucinda. Är det någon som läst honom och vet om det är en bra bok att börja med?

Jag är också grymt nyfiken på ungdomsförfattaren Sonya Hartnett som bland annat skrivit Fjäril.

Nu ser jag fram emot att få fler boktips från dig. Good luck mate!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: