Av de tio böcker jag listade inför förra sommaren har jag läst sju. Av de böcker som jag vid nyår planerade att läsa i inledningen av det nya året har jag läst sex. Så brukar det bli. De böcker som vid ett tillfälle ligger högst upp i den mentala TBR-högen behöver inte längre göra det ett par månader senare. Trots detta är en lista bra att utgå ifrån när inspirationen tryter. Inte så brett geografiskt (det kommer en separat läslista med böcker som tar oss ut i världen), men med mer sakprosa än vanligt. Vi får se om det är så min lässommar kommer att se ut.
Listan med årets tio sommarböcker ser ut så här:
Ödesmark av Stina Jackson är en bok jag har riktigt höga förväntningar på och jag vill börja läsa den en dag då jag har en massa lästid till mitt förfogande.
Frankisssteinav Jeanette Winterson har jag sparat till ett bättre tillfälle som ju semestern är.
Goda grannar av Mattias Edvardsson tillhör också de böcker jag sett fram emot länge och har höga förväntningar på.
Sverigevännerav Arash Sanari låter som en tänkvärd och bra bok.
Rodham av Curtis Sittenfeld är en bok som jag ser fram emot så otroligt mycket. Den ska jag börja läsa en perfekt sommardag då jag inte har några som helst andra planer än att läsa.
Själv läser jag Svärmodernav Moa Herngren som handlar om Åsa som är ensamstående och har en nu vuxen son Andreas. När Andreas var liten lämnade Janne, hand pappa, dem för en dansk kvinna och han har nu en ny familj. Inledningsvis är det Åsas berättelse vi får ta del av och hennes liv ställs på sin spets när Andreas och hans flickvän Josefin flyttar in hos henne under ett stambyte som gör att de inte kan bo hemma. Åsa drömmer om att komma Andreas och sin nya svärdotter närmare, men det blir inte alls som hon tänkt sig. De två hänger mest på sitt rum och Åsa känner sig åsidosatt. Hon kan inte riktigt hantera att Josefin är den viktigaste i Andreas liv och sättet hon försöker förändra relationen på uppskattas inte. När Andreas börjar berätta blir det tydligt att både han och Josefin uppfattar Åsa som gränslös, när hon bara ser sig som ovanligt omtänksam. Extra svårt är det när Josefins mamma Stina, som också är en av Åsas bästa vänner, ställer sig på sin dotters sida.
Smakbiten kommer från s.158 när Åsa funderar över sin relation med sonen:
Visst förtjänade jag kritik men Andreas och jag hade kunnat prata om det och jobbat oss igenom det, som vi brukade när det dök upp problem. Om det inte hade varit för Josefin. Jag hade ju försökt prata om det tidigare. Både med Andreas och Stina. Det var klart att jag ville ha tillbaka min son i mitt liv, men jag var framför allt orolig för hur han mådde och om Josefin verkligen var bra för honom. Han påstod att han var lycklig och glad utan mig, men jag hade svårt att verkligen tro att det kunde vara sant. Jag ville bara att han skulle vakna upp ur allt det här och bli sitt gamla jag.
Jag har läst ungefär hälften av Svärmodern och det är verkligen en bok fylld av såriga relationer. Det är lätt att förstå Åsas agerande, men samtidigt också Andreas reaktion. Josefin har vi inte fått höra så mycket av ännu, men det är mycket troligt så att den bild Åsa gett oss av en ung kvinna som vill ta en son ifrån en äldre kvinna något vinklad. Det kan vara en komplicerad relation den mellan en överbeskyddande mor och den kvinna som ersätter henne i sonens liv och jag vill verkligen läsa vidare för att se om de löser det hela.
Sköna maj välkommen! Jag hoppas att det blir i alla fall några sköna dagar och att det här covid-eländet får någon slags avmattning. Det verkar definitivt inte vara så utan snarare tvärt om här i västra Sverige. Frågorna i Tänk snabbt handlar dock om helt andra saker än sjukdomen som tar över allt annat.
Let’s Dancekör live även i dessa tider och skapar något slags normalläge på tv. Mästarnas mästare spelades in i somras, men sänds nu och det är snart dags för final. Vilket av dessa två tävlingsprogram föredrar du?
I maj släpps många nya böcker och en av de böckerna jag ser fram emot mest är prologen till Hungerspelstrilogin som heter Balladen om sångfåglar och ormar. I lördags var det Harry Potter-dagen, som uppmärksammar den sista striden mellan Harry Potter och Voldemort. Gillar du Hungerspelen eller Harry Potter mest?
Böckerna ovan vänder sig främst till ungdomar. Brukar du läsa böcker för unga eller inte?
Två serier baserade på böcker finns nu att se på svtplay. Det är dels Normala människor, baserad på Sally Rooneyd bok med samma namn och Sanditon, baserad på Jane Austens sista, ej färdigställda, roman. Vilken av dem lockar dig mest?
Något matrelaterat måste det självklart bli också. Vad äter du när du läser, snacks eller godis?
Veckans fem val ser ut så här
Let’s dance eller Mästarnas mästare?
Hungerspelen eller Harry Potter?
läsa böcker för unga eller inte?
Normala människor eller Sanditon?
snacks eller godis?
Mina svar lyder så här:
Let’s dance eller Mästarnas mästare? Egentligen är svaret ingen av dem, men jag ser hellre på Mästarnas mästare, medan Let’s dance inte intresserar mig det minsta.
Hungerspelen eller Harry Potter? Riktigt svårt val, för det är två fantastiska serier. Faktum är dock att jag inte orkat läsa alla böcker i serien om Harry Potter, utan nöjt mig med filmerna. De är helt enkelt för tjocka. Däremot ser jag väldigt mycket fram emot nya boken i Hungerspelsserien.
läsa böcker för unga eller inte? Jag läser gärna böcker som egentligen vänder sig till unga, då många av dem är ytterst välskrivna och passar alla oavsett ålder.
Normala människor eller Sanditon? Det är mycket möjligt att jag ser Sanditon också, men kostymdramer är sällan min grej. Downton Abbey undantaget.
snacks eller godis? Egentligen är det väl fett och kladdigt att käka snacks och läsa samtidigt, men nötter har blivit min grej det senaste. Det funkar fint.
Listor är kul, men som alltid är det svårt att ens på en lång sådan sammanfatta litteraturhistoriens viktigaste verk. Nu har BBC Arts skapat en lista med 100 böcker som format vår värld och med vår värld tycks de mena västvärlden, något som i princip alltid är fallet i vår etnocentriska värld. Det är trots detta en hyfsat varierad lista med många spännande titlar och jag gillar att böckerna delats in i olika kategorier. Jag har försökt översätta dem, men har i något fall valt att behålla den
Jag har däremot inte översatt titlarna, men väl länkat dem till sidor där du kan läsa mer om dem, såväl den här bloggen, som andra sidor (jag svor lite att jag började med det, för hjälp vilken tid det tog). Dessutom har jag självklart markerat vilka böcker jag läst och vilka författare jag läst någon annan bok av, genom att fetmarkera. En asterisk efter betyder att jag vill läsa boken.
Sammanlagt har jag läst 26 av titlarna på listan och dessutom böcker av ytterligare 21 författare. Tre av böckerna har jag börjat läsa, men gett upp halvvägs. Av de olästa titlarna vill jag läsa 23.
en film du associerar med ett av de fyra elementen
en bok du associerar med ett annat av de fyra elementen
musik du associerar med ett tredje och
en tv-serie du associerar med det fjärde elementet
Det tog lite tid ska sägas (tänkte ett tag ta Earth wind and fire på tre av dem), men så här blev det.
Det stora blåär min ultimata vattenfilm. Så himla fin. Måste nästan se om den.
Fatta eldär andra delen i Hungerspelstrilogin. Boken där det står klart att det inte räckte att överleva en omgång.
En stund på jordenmed Laleh får symbolisera jord, även om det kanske är lite långsökt.
I tv-serien 13 skäl varför behandlar Hannah ofta som luft av de hon trodde var hennes vänner. En riktigt bra och stark tv-serie baserad på en riktigt bra bok.
Men så glömde jag till slut av Earth wind and fire helt, så det får bli en bonuslåt.
Jag blev kanske lite onödigt arg igår angående läsläxor på sommaren och föräldrar som protesterar mot dessa. Samtidigt är läsning något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och som faktiskt är så viktigt för hur barn och unga lyckas i skolan, att jag tycker att ilskan var och är befogad. Att läsa på sommaren må vara ett tvång, men tvång är inte alltid dåligt. Däremot är det kanske inte alltid lätt att hitta bra böcker och därför har jag utökat listan från gårdagens inlägg och sammanställt en längre lista. Bibliotekarier har säkert bättre koll än jag på nyutkommet för de yngsta, då mina barn växt ifrån dessa böcker. De böcker vi läste för några år sedan borde dock hålla fortfarande. Jag använder den åldersrekommendation som förlagen gett, men dessa kan självklart diskuteras. Det beror mer på läsvana än ålder vilka böcker som funkar.
6-9 år
Klant & Kompani är en riktigt rolig serie av Ingelin Angerborn. Kalsongkatastrofen är en favorit! Hittas troligen lättast på biblioteket.
Serien Äventyr i Paradiset om kompisarna Slatten och Kakan är också riktigt rolig. Författare är Moni Nilsson. Första boken heter Bästa vänner.
Jo Salmson är en riktigt bra författare, som har skrivit massor för åldersgruppen. Vi har läst och gillat dem alla, men vill speciellt lyfta fram serien om Tam, som inleds med Tam tiggarpojken och den om Maro, som nu finns i en samlingsvolym som heter Maros resa.
Monstret i natten av Mats Strandberg om Frank som blir ett monster på sin födelsedag är en fin bok. Det finns två böcker till i serien.
Jakten på Jack av Martin Olczac, är en samlingsvolym med de fyra böckerna om Jack.
9-12 år
Böckerna om Tam av Jo Salmson följs av serien Drakarnas öde, som inleds med Stjärnstenen. Smart att låta läsaren få större utmaningar när de är inne i en serie!
Böckerna om PAX känner säkert de flesta till. Lite läskiga tyckte grabbarna O när de var nio, men strax därefter funkade de bra. Serien inleds med Nidstången och är skriven av Ingela Korsell och Åsa Larsson, men coola, skrämmande illustrationer av Henrik Jonsson.
Mebeltrilogin av Ingelin Angerborn inleds med filmatiserade Rum 213. Lagom läskig! Angerborn har skrivit mycket annat för åldersgruppen, t.ex. Sorgfjäril.
Serien om Gregor från Ovanjordav Suzanne Collins var den serie som gjorde mina ungar till läsare “på riktigt”. Spännande och rolig.
Johanna Lindbäck har skrivit tre bra böcker för den här åldern. Två om Majken som heter Lite ihop och Kanske ihop, samt charmiga Jan Svensson om just Jan Svensson.
Warriors av Erin Hunters, som inleds med Ut i det vilda. Fantasy med katter i huvudrollerna.
Författaren Kristina Ohlsson har skrivit en rad böcker för den så kallade mellanåldern. Serien som inleds med Glasbarnen är lite småläskiga, men mest realistiska, medan serien som inleds med Zombiefeberär mer fantastifull skräck.
Brorsan är kungav Jenny Jägerfeld handlar om vänskap och att åka skateboard.
Percy Jackson är halvgud och huvudperson i Rick Riordans serie som inleds med Född till hjälte. Här står de grekiska gudarna i centrum. I serien Olympens hjältarär det istället de romerska gudarna som porträtteras och i serien om Magnus Chase de nordiska. De rekommenderas för 12-15.
Tonår
Spejarns lärling av John Flanagan, en lång serie som inleds med Gorlans ruiner. Flanagan har skrivit fler serier, bland annat en som utspelar sig före Spejarens lärling, som heter De första åren. Första boken heter Tornerspelen i Gorlan. (12-15)
Som eld av Sara Lövestam om Lollo och Anna som är väldigt olika, men ändå blir vänner under ett sommarlov. (12-15)
Legendtrilogin av Marie Lu. Första boken heter logiskt nog Legend. Läses ofta på högstadiet.
Två gånger har jag mailat rektorn på mina barns skola med frågor som skulle kunna ses som klagomål. Ingen av gångerna har jag tagit upp saken med mina barn. Som lärare vet jag nämligen att det dummaste du kan göra som förälder är att öppet kritisera skolan dina barn går på. Ännu värre blir det om du väljer att alltid tro på dina barn istället för att tro på skolan. Med detta menar jag inte att du som förälder aldrig får kritisera skolan, för det får du, men var medveten om att ingen tjänar på att du motarbetar de lärare som ditt barn träffar varje dag.
Det kan hända att jag blev lite förbannad idag, men det finns gränser för vad föräldrar borde göra. Jag är skeptisk till läxor. Faktiskt väldigt skeptisk. Ibland ger jag läxor, men då ska de vara befogade och eleverna ska kunna fixa dem utan hjälp av vuxna. Som till exempel att läsa en bok. Att som förälder ifrågasätta en sådan läxa är minst sagt kontraproduktivt.
För två somrar sedan fick en av mina söner ett läsbingo att göra under sommaren. Andre sonen ville ha en kopia och de tävlade hela sommaren. Det var den sommaren de blev läsare. När jag ser att föräldrar i sociala medier klagar på att lärare “tvingar” deras barn att läsa en bok under sommaren undrar jag helt ärligt hur de är funtade. Möjligen blir jag oproportionerligt förbannad, men det här provocerar mig något vansinnigt.
Det handlar inte bara om att föräldrar inte respekterar sina barns lärare. Vid närmare eftertanke handlar det ganska lite om det. Istället handlar det om vikten av läsning och hur ett barns hela skoltid påverkas av huruvida hen är en läsare eller inte. Det finns inget som säger att det måste vara skönlitteratur ett barn läser. Faktaböcker går utmärkt, men det är viktigt att ditt barn läser och att hen läser sammanhängande längre texter. Läsning handlar nämligen inte bara om förståelse, utan om uthållighet. För att klara sig bra i skolan behöver ditt barn orka läsa längre texter. Att då “tvingas” läsa böcker är utmärkt. Faktiskt avgörande.
Grabbarna O har några boktips till lässugna och läsovilliga ungar. Kom igen nu alla föräldrar, utmana ungarna att läsa minst en bok i sommar oavsett vad läraren har sagt. Läs dem gärna själv också, så har ni något trevligt att diskutera kring middagsbordet.
Jag har träffat ungefär 80 nya elever de senaste veckorna och en spontan reflektion är att de verkar läsa mer än elever gjort på flera år. Visst finns det fortfarande någon som säger sig aldrig ha läst en bok, men de är värre än vad jag vant mig vid. Förhoppningsvis är det så att skolorna satsat på läsning och anammat en mer organiserad form av läsundervisning sedan PISA-paniken startade. Jag hoppas på en uppåtgående trend, men vågar inte riktigt ropa hej ännu, trots att den inledande diagnosen som ettorna gör också ser bättre ut än de gjort de senaste åren. Bjuder dock på böcker mina elever har som favoriter, där några är klassiska svensklärarfavoriter, medan andra mer verkar vara egna val. Egentligen är det ointressant varför de läste, utan mer intressant att böckerna stannat kvar.
Veckans bokbloggsjerka handlar om filmatiseringar av böcker. Ibland blir det sådär, som i fallet med The Fault in our stars, där jag blev riktigt besviken. Däremot tycker jag om filmatiseringarna av Tolkiens triologi, trots att jag inte lyckats komma igenom böckerna.
Ibland blir filmatiseringar något annat än boken, som i Still Alice av Lisa Genova. Det är annorlunda, men lika bra. I just det här fallet berodde det på fantastiska Julianne Moore. Hon var också med i Timmarna, som är lika fantastiskt både som film och bok.
Snart har filmatiseringen av en av mina absoluta favoritböcker premiär, nämligen Söderbergs Den allvarsamma leken. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning.
