Mhairi McFarlane

Tips på sommarläsning

Jag har visserligen listat böcker jag själv vill läsa i sommar, men här kommer en lista med böcker jag redan läst och rekommenderar er att läsa i sommar. De flesta finns i pocket om inte på svenska så på engelska. Många av dem är härligt somriga och lättsamma. Något i alla fall jag behöver på sommaren.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck handlar om en bokhandel i London. Bästa miljön.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman är en drabbande historia om förbjuden kärlek.

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane, drottning av feelgoodböcker med svärta. Finns också i engelsk pocket.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson handlar om en dotter som misstänks för mord och är berättad utifrån tre familjemedlemmars upplevelser av situationen.

En ny tid av Ida Jessen är en fantastiskt fin och lågmäld bok om Lily och Vigand Bagge. Andra delen heter Doktor Bagges anagram och de ska absolut läsas tillsammans.

En sommar i Brighton av Lucy Dillon är somrig och fin och utspelar sig i en favoritstad.

Ett jävla solsken är Fatima Bremmers augustprisbelönade biografi om journalisten och äventyraren Ester Blenda Nordström. Mycket läsvärd!

Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce är en charmig bok som utspelar sig i slutet av 80-talet i Thatchers England.

Fyra dagar i Kabul av Anna Tell handlar om Amanda Lind som är på uppdrag i Afghanistan. Riktigt intressant och bra. Det följs av Med ont fördrivas som nyss kommit ut.

Himmelsdalen av Marie Hermansson är aktuell igen då den blivit tv-serie. Jag har inte sett serien, men älskade verkligen boken.

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är berättelsen om söner och pappor och hur de försöker förstå varandra.

På egen hand av Marian Keyes är lika bra som hennes tidiga böcker och en perfekt bok att läsa under semestern. Lättläst och underhållande, men också tänkvärd.

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson är första delen i en serie om Sally på Österlen.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet är en av de finaste böcker jag läst.

Syskonen av Tessa Hadley är en fin roman om fyra syskon som tillbringar semester ihop i en sommarstuga.

Såna som du ska inte va här av Marika Carlsson är en bra och välskriven biografi om att känna sig udda.

Söta, röda sommardrömmar av Christoffer Holst är något så ovanligt som en “feelgood-deckare” och formen funkar faktiskt oväntat bra.

Vaggvisa av Leïla Slimani är en riktigt obehaglig bok om en ovanlig barnflicka.

 

 

Photo by Dan Dumitriu on Unsplash

 

Vilka nomineras till Årets bok?

Om en liten stund får vi veta vilka böcker som nominerats till Årets bok 2019. Det brukar vara en rejäl blandning av böcker i olika genrer, såväl svenska som utländska. Kravet är att de nominerade böckerna ska vara utgivna på svenska mellan maj 2018 och april 2019. Jag har botaniserat lite och tror att de här titlarna nomineras:

Bränn alla mina brev av Alex Schulman, Bookmark förlag

Alex Schulman vann Årets bok 2017 för Glöm mig och det vore väldigt konstigt om han inte nominerades för Bränn alla mina brev. Det är en välskriven bok som skapat debatt och väl värd en nominering.

Silvervägen av Stina Jackson, Albert Bonniers förlag

En uppmärksammad och prisad debutbok som nått en stor publik. Dessutom är den välskriven och spännande, vilket gör att jag verkligen tror på en nominering.

På egen hand av Marian Keyes, Norstedts

En riktigt bra bok av en författare som gör något av en comeback. På egen hand handlar om en rejäl ålderskris som skapar en lika rejäl äktenskapskris.

Järtecken av Christoffer Carlsson, Albert Bonniers förlag

Leo Junker må ha gett honom ett genombrott, men Järtecken är helt klart Christoffer Carlssons bästa bok. En roman om ett brott som påverkar många.

Till minnet av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell, Norstedts förlag

Absolut inte hans bästa bok, men jag tror ändå på en nominering av denna ordrika och innerliga självbiografi som ändå är en roman.

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet, [sekwa]

De små förlagen brukar ha svårt att hävda sig, men jag hoppas verkligen att fler upptäcker den här fantastiska boken om Jo som mister sin fru och får en utmaning genom hennes testamente.

Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid, Louise Bäckelin förlag

Mycket glamour, men också otroligt mycket under ytan i denna fina bok om en filmstjärna som spelar roller inte bara i sitt yrkesliv.

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane, Harper Collins

Mhairi McFarlane är överlägsen i sin genre och det här är hennes bästa bok hittills. En fin berättelse om kärlek, ensamhet och hemska minnen.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, Bokförlaget Forum

Edvardssons bok kom ut i juni förra året, men jag tror och hoppas inte att den glöms bort när de nominerade ska väljas ut. Det här är en riktigt bra roman där olika familjemedlemmar berättar sin version av en betydelsefull natt.

Syskonen av Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand

En helt vanlig “roman-roman” om en familj som tillbringar några dagar i ett sommarhus. Det kan tyckas enkelt, men är riktigt svårt att skriva på ett bra sätt. Tessa Hadley lyckas riktigt bra i Syskonen.

Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth, Printz Publishing

En underhållande roman med fokus på relationer, men också en del spänning. Lite Wisteria Lane i bokform om än inte lika knäpp. En författare jag gärna läser mer av.

Folk med ångest av Fredrik Backman, Bokförlaget Forum

Den enda boken jag inte läst, helt enkelt för att den inte släpps förrän 25 april. Jag har dock svårt att se hur juryn skulle gå förbi herr Backman, som brukar nå en bred publik.

 

Nu är det ju helt otroligt att jag skulle ha läst i princip alla de nominerade, men jag hoppas och tror att några av titlarna på listan finns med när Årets bok har presskonferens. Vilka böcker tror du finns bland de nominerade?

Det kommer aldrig vara över för mig

Jag har just avslutat läsningen av Mhairi McFarlanes nya bok Det kommer aldrig vara över för mig och något oväntat fulgrät jag de sista sidorna. Ett bra betyg helt klart, då det här verkligen är en bok med karaktärer att engagera sig i. Inte den mest överraskande, men inte heller helt förutsägbar. McFarlane är riktigt skicklig på att blanda det lättsamma med allvar och den här gången faktiskt en hel del svärta.

Georgina är vår hjältinna, men en på många sätt misslyckad sådan. Hon är 30 år, har ett kasst jobb som servitris på Sheffields kanske sämsta restaurang, en självupptagen skithög till pojkvän och en ganska otrevlig sambo. Det hon också har är goda vänner och en familj, som inte är perfekt, men som ändå vill henne väl. Det är när svågern Mark frågar om hon kan tänka sig att jobba en kväll på en av hans klienters nyöppnade bar, som livet vänder lite. För första gången på länge trivs hon och när ägaren Dev erbjuder henne ett fortsatt jobb vill hon verkligen tacka ja. Det är bara det att Devs bror och partner har dykt upp och han är oroväckande lik killen Georgina var ihop med i skolan, men inte sett sedan en mycket misslyckad avslutningsdans.

Mhairi McFarlane är så himla rolig och jag fnissar mig igenom större delen av Det kommer aldrig vara över för mig. Fram till fulgråtandet då, som jag var nästan helt oförberedd på. Georgina är så himla lätt att tycka om och berättelsen om hur hon försöker skapa sig ett bättre liv är lätt att engagera sig i. Sedan imponeras jag faktiskt av Helena Johanssons översättning och tycker att hennes hantering av de rappa dialogerna med en rad ordskämt funkar fint. Det här är bra, välskriven underhållning med djup och sådana böcker hittar jag inte så ofta som jag önskar. Det enda tråkiga är att den tar slut alldeles för snabbt och nu börjar ännu en lång väntan på en ny bok av Mhairi McFarlane.

52 bra saker: Bad och bok

Egentligen är det onödigt att bada när man kan duscha, men eftersom vi lyckas hålla oss till en rekordlåg vattenräkning i den tydliga ohygieniska familjen O, brukar jag unna mig ett bad ibland. Bäst är det med massor av badskum eller badolja, en riktigt bra bok och kanske ett glas vin.

Lördagens badbok var Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane, en bok jag snart läst ut och tycker mycket om. Lagom lättsamt för en stund i badkaret.

Originaltiteln är Don’t you (forget about me) som ju är en gammal låt av Simple Minds, kanske mest känd för att den spelades i kultfilmen Breakfast Club i alla fall tänker jag på filmen när jag hör låten. På svenska har titeln istället plockats från en låt av Håkan Hellström och som stort fan av densamme. Texten funkar hyfsat till bokens innehåll, även om texten i Simple Minds låt stämmer bättre. Huvudpersonerna träffas igen efter lång tid och frågan är: “Will you recognize me? Call my name or walk on by?”

Böcker att se fram emot i februari

När januaris 793 dagar äntligen är över kommer den på pappret korta, men i verkligheten nästan lika långa februari. Det vankas ett rad nya böcker i alla fall, vilket muntrar upp något.

Här är de februariböcker jag ser fram emot:

Alla människor har av naturen ett begär att få veta, Nina Bouraoui, Elisabeth Grate Bokförlag, februari

Det kommer aldrig vara över för mig, Mhairi McFarlane, Harper Collins, februari

Ett hemligt liv, Martin Kylhammar, Albert Bonniers förlag, 1 februari

Nattsida, Hans Gunnarsson, Albert Bonniers förlag, 1 februari

Haggan, Aase Berg, Albert Bonniers förlag, 8 februari

Testamente, Nina Wähä, Norstedts förlag, 11 februari

Den råttan, Linus Gårdfeldt, Albert Bonniers förlag, 12 februari

 

Böcker som borde ingå i en chicklit-kanon

Veckans tema på Kulturkollo är “chicklit & sånt”, självklart med Lotta som general. I veckans utmaning vill hon att vi ska berätta om chicklit-titlar man bör ha läst och ge förslag på en eller ett par titlar som borde finnas med i en chicklit-kanon. Jag ber om ursäkt för att jag blandar friskt mellan engelska och svenska titlar, men vissa översättningar är verkligen gräsliga och bör undvikas. Här kommer min lista med författare, flest kvinnor och en man, som borde finnas representerade i en chicklit-kanon och förslag på lämpliga titlar. Några svenska bubblare blir det också.

En kanon förpliktigar och bör ha med en del klassiska titlar. Även om jag egentligen är rätt irriterad på Bridget Jones viktnoja måste jag ändå lägga Bridget Jones dagbok av Helen Fielding till listan.

Marian Keyes var riktigt bra kring sekelskiftet (visst låter det klassiskt och gammalt) och min favorit av hennes böcker är nog Lucy Sullivan is getting married, eller kanske Last chance saloon, även om debuten Vattenmelonen också är riktigt bra.

Lisa Jewell är en stor favorit i genren och jag tycker om de flesta av hennes böcker. Ralph’s party och fortsättningen After the party får ingå i min chicklit-kanon.

Sophie Kinsella är också bra, men det ska vara hennes stand-alones, inte shopoholic-serien. Bäst är Mina hemligheter och senaste Mitt (inte så) perfekta liv.

Alexandra Potter är en lite annorlunda chicklit-författare som inte sällan lägger in lite magiska element i sina böcker. I min favorit Who’s that girl? får Charlotte chansen att resa tillbaka i livet och träffa sitt yngre jag. En riktigt charmig historia.

Mhairi McFarlane måste självklart finnas med på listan och jag väljer hennes debut You had me at hello, som får en fortsättning i långnovellen After hello. McFarlane har också en väldigt hög lägstanivå.

Kan män skriva chicklit då? Kanske inte, men ladlit får smyga sig in på listan också i form av Mike Gayle, som skriver snygg underhållningslitteratur ur ett manligt perspektiv. Mest gillar jag Turning Thirty och Turning Forty om den något hopplöse Matt Beckford.

Platsar någon svensk författare på listan? Underhållande litteratur på svenska finns det helt klart, men chick-lit? Denise Rudberg var bra på sin tid, Jenny Leeb skrev ett par bra böcker och jag har gott hopp om Kristin Emilsson. Någon kanonplats får de däremot inte. Närmast kommer faktiskt Mats Strandberg vars Jaktsäsong var riktigt bra när den kom.

Olikhetsutmaningen: svart och vitt

Imorgon är det dags för treorna på “min” skola att ta studenten. Det är lite extra speciella treor, då det faktiskt är de första som jag känt sedan de gick i ettan. Då var de ganska så små, ganska så arga och ganska så osäkra. Nu är de äldre, mognare och ännu smartare.

Dagens olikhetsutmaning handlar om de färger som pryder studentmössorna, svart och vitt. De kan också sägas symbolisera vårt allt mer tudelade samhälle. Tolka det som du vill.

Några som gärna förenklar och ser få gråskalor är Sverigedemokraterna (inte är de ensamma, men de skriker högt). I boken Fult folk av Linnea Nilsson och Emil Schön intervjuas ett antal av deras väljare. Sedan boken skrevs har diskussionerna i sociala medier blivit ännu värre och ofta märks ett hat mot invandrare och ett obehagligt politikerförakt. Tydligt är också att rasism och kvinnofientlighet går hand i hand. Det är då jag läser sådant som framtiden syns extra svart.

Det svarta behöver inte vara något negativt. Svart och ganska positiv ändå är den musik som formade mig i tonåringen. Smådeppig musik av svartklädda män var (och är) min grej. Som The Cure och Depeche Mode.

 

Studenten symboliseras av vita kläder och svart-vita mössor. En bok som utspelar sig inför studenten är Jag lever, tror jag av Christine Lundgren. Nattsvart, men ändå på något sätt hoppfull.

På bröllop bör bruden vitt och brudgummen svart. I alla fall är det vad som är vanligt just här. En bra bok där ganska mycket går fel på ett bröllop är Finns det en, finns det flera av Mhairi McFarlane.

Fint och fult enligt O

Livet är fyllt av provhögar just nu och när jag gick igenom instruktionerna för talet som eleverna ska hålla som en del av det nationella provet i kursen Svenska 3 insåg jag att innehållet i detta kanske hänger ihop med mina gamla inläggs plötsliga popularitet. Några ämnesförslag hade med popularitet kontra kvalitet att göra.

Det var just de gamla inläggen som inspirerade till veckans olikhetsutmaning med motsatsparet fint och fult. Här kommer mina svar.

Någonstans borde en bok som säljer mycket också vara en bra bok, men riktigt så enkelt är det kanske inte. Inte heller är det så enkelt att det som räknas som “fin” litteratur, som många klassiker och böcker som vunnit många priser, automatiskt är bra läsning. Visst finns det ändå en värdering när det kommer till fin och ful litteratur och ofta dras hela genrer över en kam. Jag tänker till exempel på chick-lit, som Lotta skriver om i ett prisbelönat inlägg på Kulturkollo. Vad man missar då är att det faktiskt kan skilja väldigt mycket i kvalitet inom en genre och det är synd.

Pristagare får väl ändå räknas som fin litteratur och jag ska erkänna att alla prisade böcker jag läst inte varit för mig. Det finns dock guldkorn och en författare som fått massa priser som jag verkligen älskar är Tomas Tranströmer. Lyrik är ju utan tvekan fin litteratur, inte om det är låttexter som det Dylans skriver kanske, men även det kan ju generera Nobelpris har vi lärt oss. Tranströmer är så mycket mer än de flesta och jag läser definitivt ingenting av honom för att det skulle vara finare än annat. Mer än stilistiskt och innehållsmässigt då.

Fult då? Jag har hittat en pärla i genren som Lotta försökte lyfta, nämligen chick-lit eller feelgood, som blir en mer och mer vanlig benämning. Kanske för att könsaspekten känns minst sagt nedvärderande och dammig. Den senaste boken jag läste av Mhairi McFarlane kanske skulle kunna ses som en bagatell, även om fullitteratur kanske är överdrivet (det är inte direkt 50 shades of Gray, varken i kvalitet eller innehåll) men något Nobelpris lär det inte bli. Inget Bookerpris heller eller ens ett Baileyspris. Ändå är Here’s looking at you definitivt både bra, välskriven och utan tvekan en allmänmänsklig bok att känna igen sig i. Jag skulle inte kalla det fullitteratur, den etiketten kan jag möjligtvis kladda på E L James böcker, men då får jag kanske läsa mer än de 20 sidor jag stod ut.

Månadens bästa: mars

Det är inte det att jag inte läser, för det gör jag. Däremot ligger jag efter när det gäller att skriva inlägg om böckerna jag läst. Det blir alltså ännu en månadsuppdatering utan länkar till det jag läst. Jo, några länkar finns allt, men några saknas.

I mars läste jag tio böcker:

  1. En väktares bekännelse, Elin Säfström
  2. Allt som blir kvar, Sandra Beijer
  3. After Hello, Mhairi McFarlane
  4. Om du såg mig nuSofia Nordin
  5. AVANTI!Christer Hermansson
  6. (M)ornitologenJohanna Thydell
  7. Here’s looking at you, Mhairi McFarlane
  8. Det måste vara här, Maggie O’Farrell
  9. Min bästa väns fru, Peo Bengtsson (recensionsdag 22/4)
  10. Fröet, Jennie Ekström

 

En bra läsmånad, men många trevliga läsupplevelser. Som vanligt är det svårt att välja den bästa, men valet föll på Here’s looking at you av Mhairi McFarlane, tätt följd av AVANTI! och (M)ornitologen. Tre böcker jag verkligen rekommenderar. Även Peo Bengtssons nya bok var riktigt bra. Mer om den efter recensionsdagen.

 

På svenska: 8

På engelska: 2

 

Romaner: 5

Ungdomsböcker: 4

Grafiskt: 1

 

Sverige: 7

Storbritannien: 3

 

Läget i mina utmaningar är oförändrad:

Klassiker 1/10

Länder 9/26

 

Riktigt bra feelgood

Jag har läst böcker av Mhairi McFarlane förut och jag har gillat dem. Bäst tyckte jag om debuten You had me att Hello och efter att ha läst den alldeles för korta fortsättningen After Hello blev jag sugen på mer av McFarlane. Alltså läste jag den enda av hennes böcker jag ännu inte läst, Here’s Looking at You och blev helt överväldigad. Just nu känns det som den absolut bästa av hennes böcker, troligen för att jag har den i färskt minne. Kanske också för att jag verkligen brydde mig om huvudpersonen Aureliana.

När Aureliana fortfarande hette så var hon överviktig och mobbad. Värst var det på skolavslutningen, då James, killen hon var hysteriskt kär i, lurade henne att de skulle uppträda som Freddy Mercury och Montserrat Caballé. Ett uppträdande som slutade i förnedring.

Nu kallar hon sig Anna, har gått ner i vikt, har ett spännande jobb, goda vänner och ett bra liv. När det är dags för skolåterträff övertygas hon av sina vänner att hon ska gå dit och gör så. Det är bara det att ingen känner igen henne, inte ens James och den revansch hon hade hoppats på uteblir.

Av en slump träffas Anna och James igen, då hans firma ska göra den digitala delen av en historisk utställning som Anna anvarar för. De börjar umgås och Anna märker att han har förändrats. Ändå vågar hon inte avslöja vem hon verkligen är och James känner fortfarande inte igen henne.

Visst låter det som vilken feelgood-historia som helst? Det är det inte. Vissa klassiska ingredienser finns, men McFarlane har skrivit något så mycket bättre. En ärlig och gripande bok som fick mig att både skratta och gråta. Karaktärerna är äkta, språket bra och historien innehåller lagom mycket av förväxlingar och missförstånd. Det här är en riktigt bra bok som passade mig utmärkt just nu när läsningen går lite trögt.

 

 

%d bloggare gillar detta: