Håkan Nesser

Böcker att se fram emot i juli

Få böcker kommer ut i juli, men några guldkorn har jag hittat:

Beatrice, Lina Bengtsdotter, Bokförlaget Forum, 1 juli

Får jag följa med dig hem, Marie Aubert, Wahlström & Widstrand, 2 juli

Den lilla bokhandeln i hamnen, Jenny Colgan, Norstedts förlag, 6 juli

I hjärtats bibliotek, Phaedra Patrick, Bokförlaget Forum, 8 juli

Vi ses i Havanna, Chanel Cleeton, LB förlag, 8 juli

Vara vuxen, Marian Keyes, Norstedts förlag, 13 juli

Sju lögner, Elizabeth Key, Norstedts förlag, 13 juli

Fränder, Emma Donoghue, LB förlag, 15 juli

Den sorgsne busschauffören från Alster, Håkan Nesser, Albert Bonners förlag, 31 juli

 

På engelska släpps några böcker som jag ser fram emot:

Sex and vanity av Kevin Kwan, Random House, 1 juli

Pull of the stars av Emma Donoghue, Pan Macmillan, 23 juli

The End of her av Shari Lapena, Bantam press, 27 juli

Augustiböcker jag ser fram emot

Nu börjar explosionen när höstens bokutgivning drar igång. Antalet nya titlar som jag vill läsa i augusti är galet många och jag skulle behöva vara ledig många veckor till för att ha en chans att hinna med ens en bråkdel. Det är på samma gång härligt och lite stressande med denna massiva lista:

 

Lanny, Max Porter, ETTA, augusti

My bloody Valentine, Christine Détrez, Sekwa, augusti

Män i min situation, Per Petterson, norra, augusti

Kirke, Madeline Miller, Wahlström & Widstrand, 1 augusti

Halvmördaren, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag, 9 augusti

Svärmodern, Sally Hepworth, Printz Publishing, 9 augusti

Planeten Frank, David Yoon, Bonnier Carlsen, 12 augusti

På djupet, Katie Davies, Norstedts, 12 augusti

Berör och förstör, Athena Farrokhzad & Kristofer Folkhammar (red.), Rabén & Sjögren, 13 augusti

Bror, David Chariandy, Albert Bonniers förlag, 13 augusti

Vargen, Katarina Wennstam, Albert Bonniers förlag, 13 augusti

Luftburen, Susanne Boll, Bokfabriken, 15 augusti

Föreställningar, Thom Lundberg, Albert Bonniers förlag, 16 augusti

Vi som flydde, Malala Yousafzai, B Wahlströms, 16 augusti

Det slutna sällskapet, Elisabeth Klehfoth, Modernista, 17 augusti

Så jävla trött, Gemma Hartley, Natur & Kultur, 17 augusti

Teonauter, Sam Ghazi, Norstedts, 19 augusti

Bokcirkeln vid världens ände, Frida Skybäck, Louise Bäckelin förlag, 20 augusti

Jag hade så mycket, Trude Marstein, Albert Bonniers förlag, 20 augusti

The Mars room, Rachel Kushner, Bookmark förlag, 20 augusti

Blå, blå höstvågor, Christoffer Holst, Lovereads, 22 augusti

Hon den roliga, Alba Mogensen, Wahlström & Widstrand, 22 augusti

Körsbär i snön, Sanna Tahvanainen, Schildts & Söderström, 22 augusti

Väderfenomen, Anna Fock, Natur & Kultur, 22 augusti

Köttets tid, Lina Wolff, Albert Bonniers förlag, 23 augusti

Den vita boken, Han Kang, Natur & Kultur, 24 augusti

Mellan oss, Sandra Beijer, Natur & Kultur, 24 augusti

Jag föreslår att vi vaknar, Beate Grimsrud, Albert Bonniers förlag, 27 augusti

I fikonträdets skugga, Camilla Davidsson, 28 augusti

Maskiner som jag, Ian McEwan, Brombergs bokförlag, Printz Publishing, 28 augusti

Den rödaste rosen slår ut, Liv Strömquist, Galago, 29 augusti

Släkte, Torbjörn Flygt, Natur & Kultur, 29 augusti

Man kommer aldrig ifrån Paris, Enrique Vila-Mata, Bokförlaget Tranan, 30 augusti

O, Judith Kiros, Albert Bonniers förlag, 30 augusti

Fröken Island, Auður Ava Ólafsdóttir, Weyler förlag, 31 augusti

Modersmål, Mona Monasar, Natur & Kultur, 31 augusti

 

Nominerade till Årets bästa kriminalroman 2018

Igår avslöjades de nominerade till Svenska Deckarakademins priser för Årets bästa svenska och översatta kriminalroman 2018.

De nominerade är följande:

Årets bästa svenska kriminalroman

Vintereld, Anders de la Motte, Forum (påminner mig om att jag MÅSTE läsa något av honom snart)

Det som göms i snö, Carin Gerhardsen, Bookmark Förlag (ny serie som jag vill läsa)

Silvervägen, Stina Jackson, Albert Bonniers förlag (mycket bra debut)

De vänsterhäntas förening, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag (vill läsa)

Tre timmar, Anders Roslund, Piratförlaget (en författare jag tappat bort)

 

Årets bästa till svenska översatta kriminalroman

Hantverkaren, Sharon Bolton, översättning: Åsa Brolin, Modernista (vill läsa)

De försvarslösa, Kati Hiekkapelto, översättning: Marjut Hökfelt, Modernista (del ett var mycket bra)

Darktown, Thomas Mullen, översättning: Claes Göran Green, Historiska Media (väntar på plattan)

Macbeth, Jo Nesbø, översättning: Per Olaisen, Wahlström & Widstrand (vill läsa)

Vaggvisa, Leïla Slimani, översättning: Maria Björkman, Natur & Kultur (mycket bra)

Höstens böcker del 3

Det lär bli många inlägg om höstens böcker, då såväl titlarna som förlag är många. Idag har jag kikat extra på de böcker som ges ut av Albert Bonniers förlag, Natur & Kultur, Sekwa och ETTA förlag.

Jag ser mycket fram emot att läsa Jonas Hassen Khemiris nya bok och tror att en samläsning med Sheila Hetis Moderskap kan vara riktigt intressant. Det låter också spännande med Eva Ströms fortsättning på Fröken Julie. Andra titlar jag ser fram emot lite extra är Sami Saids, Elisabeth Åsbrinks, Maggie O’Farrells, Delphine de Vigans och Claire Messuds nya.

Ett hjärtslag från döden, Maggie O’Farrell, ETTA, augusti

Vi möts på museet, Anne Youngson, ETTA, augusti

De vänsterhäntas förening, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag, 10 augusti

Folkets skönhet, Merete Pryds Helle, Albert Bonniers förlag, 17 augusti

Den skenande planeten, Maja Lundgren, Albert Bonniers förlag, 21 augusti

Mellan raderna, Jenny Nordlander, Natur & Kultur, 21 augusti

Rosenregimen, Elin Bengtsson, Natur & Kultur, 23 augusti

Broderier, Burcu Sahin, Albert Bonniers förlag, 24 augusti

Mannen i skogen, Jens Liljestrand, Albert Bonniers förlag, 24 augusti

Moderskap, Sheila Heti, Albert Bonniers förlag, 28 augusti

Orden som formade Sverige, Elisabeth Åsbrink, Natur & Kultur, 28 augusti

Geniet från Breslau, Lena Einhorn, Natur & Kultur, 30 augusti

Pappaklausulen, Jonas Hassen Khemiri, Albert Bonniers förlag, 31 augusti

Kärlekssaga, Gwendoline Riley, ETTA, september

Regnvakt, Tatiana de Rosnay, Sekwa, september

Människan är den vackraste staden, Sami Said, Natur & Kultur, 6 september

Rakkniven, Eva Ström, Albert Bonniers förlag, 7 september

De dubbelt så bra, Bengt Ohlsson, Albert Bonniers förlag, 7 september

Din vän Forsete, Christina Erikson, Albert Bonniers förlag, 11 september

Kärlekens Antarktis, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag, 14 september

Den oändliga familjen, Cilla Naumann, Albert Bonniers förlag, 18 september

Mellantid, Marina Benjamin, Natur & Kultur, 18 september

Idioten, Elif Batuman, Natur & Kultur, 20 september

Mamma är galen och pappa är full, Fredrik Sjöberg, Albert Bonniers förlag, 21 september

Ariane, Myriam Leroy, Sekwa, oktober

Det outsagda, Delphine de Vigan, Sekwa, oktober

Där fåglarna slutat sjunga, Jenny Quintana, ETTA, oktober

Smaker från Vietnam, Kim Thúy, Sekwa, oktober

Som pesten, Hanne-Vibeke Holst, Albert Bonniers förlag, 5 oktober

Den brinnande flickan, Claire Messud, Natur & Kultur, 11 oktober

Transit, Rachel Cusk, Albert Bonniers förlag, 12 oktober

Nattfjärilen, Katja Kettu, Albert Bonniers förlag, 16 oktober

Manhattan Beach, Jennifer Egan, Albert Bonniers förlag, 19 oktober

Sex och lögner, Leïla Slimani, Natur & Kultur, 23 oktober

La Cheffe, Marie NDiaye, Natur & Kultur, 25 oktober

När isarna smälter, Joël Baqué, Sekwa november

Fängslande språk


Håkan Nesser, Tove Alsterdal och Christoffer Carlsson försöker tillsammans sätta ord på hur de skapar språket i sina böcker. Alsterdal påpekar att metoden för den språkliga delen är så komplex att den behöver brytas ner. Det är just det som ska göras i detta samtal. Carlsson håller med och säger att det visserligen finns enkla tips som “undvik adverb”, men i övrigt är det lite mystiskt. Han vet att han undviker vissa ord och att han tänker i färger, men när han inte sitter vid datorn är det svårt att förklara. Alsterdal påpekar att det mycket handlar om att hitta ett språk till karaktärerna, eller kanske finna karaktärerna genom språket. Det gäller att hitta rätt ton för varje karaktär. Hon berättar om hur mycket hon fick researcha för att hitta språket till en nigeriansk kvinna som finns med i hennes första bok. Nesser arbetar också medvetet med att hitta röster. Han brukar börja med att bestämma vilka karaktärer som han ska gå in i och vilka som han ska betrakta utifrån. Vilket berättarperspektiv som väljs är också betydelsefullt. Skriver du i första person så måste du verkligen gå in i en karaktär och veta hur hen tänker och vilka ord hen använder. Ska du skriva som en karaktär som skiljer sig mycket från dig själv måste du ofta undersöka hur den personen lever och vilka erfarenheter hen har. Alla människor finns inom en, säger Alsterdal och menar att det inte alls är så konstigt att Nesser har en fjortonårig flicka inom sig som man kan tro.

De tre författarna skriver alla spänningslitteratur och Kerstin Wixe frågar hur de vet vad som ska avslöjas och när. Hur mycket planerar ni innan, frågar hon. Väldigt lite, säger Carlsson som brukar börja med en karaktär, men inte vet vad som ska hända mer än något eller några kapitel fram. Första utkastet tar ungefär tre månader och blir skit, sedan redigerar han i nio månader innan det blir en kriminalroman av det. Carlsson provade i Den tunna blå linjen att inte ha hemligheter för läsaren, utan istället låta karaktärer ha hemligheter för varandra. Spänningen blir då när hemligheter ska avslöjas och vad som händer då. Varje berättelse kräver sin egen struktur, säger Nesser. Varje bok av de trettio han skrivit har en egen struktur och eftersom det finns många sätt att skriva bra och ännu fler att skriva dåligt och sabotera. Frågan att ställa sig är om det är intressant för läsaren att ta del av, egentligen är det bara två frågetecken som behövs, vad som hänt och vad som ska hända. Det måste finnas en hemlighet eller något intressant som gör att spänningen finns kvar. Strukturer finns i oss alla, menar Alsterdal och talar om hur samma strukturer använts före böcker ens existerade. Hon planerar massor innan hon börjar skriva, men ändrar ofta ändå under skrivandets gång.

Författare skriver på olika sätt. Vissa planerar allt i detalj, andra påstår att de bara sätter två personer på ett café och bara låter allt komma. De ljuger, säger Nesser, för ingenting kommer automatiskt. Inte heller börjar karaktärerna leva och tar över handlingen, fortsätter Nesser och tillägger att det är trams. Det är däremot roligt om än riskabelt att skriva helt oplanerat. Nesser har ungefär samma planering som Carlsson och vet vad som händer några kapitel fram. Karaktärerna kan inte styra honom, men däremot kan språket dra iväg handlingen åt ett oväntat håll.

I tanken finns tusen möjligheter, säger Carlsson, men få saker funkar på pappret. Det är därför svårt för honom att planera, då han inte har en så tydlig idé som Alsterdal har. För henne är planeringen en förutsättning för att hon ska orka börja skriva en bok. Mycket kan ändras, men hon måste veta vart hon ska. Att tro att man märker vad som är bra och vad som inte funkar är viktigt, säger Nesser, som alltid läser sin bok högt för sin hund för att få höra den. Man måste tro på sin idé om det ska bli någonting. Det gäller också att våga skriva dåligt, säger Alsterdal och hävdar att det brukar lösa sig om hon kör fast i processen. Att det inte handlar om att man skriver dåligt, utan att man inte kommit på hur det hela ska lösas. Sedan måste man inse att det inte alltid är roligt att skriva och att det ofta blir dåligt om det är för roligt, tillägger Nesser.

Gällande miljön så är det viktigt att den passar in i historien. Den är en del av gestaltningen, säger Alsterlind. I en kriminalroman måste det finnas miljöskildringar som i alla böcker, tillägger Carlsson, men kanske inte så långa. Frågan är om de ska skriva mer, eller om romanförfattare borde skriva mindre. Det är viktigt att miljön är trygg och därmed verklig påstår många, men Nesser som skapar fiktiva miljöer menar att det går alldeles utmärkt. Istället kan det vara så att en verklig miljö kan stå i vägen för handling och karaktärer.

Samtalet kommer att handla om ord som inte passar i kriminalromaner och Carlsson ger exemplet “mördare”, något som överraskar Kerstin Wixe, men Alsterdal håller med om att det blir onödigt överdrivet att tala om mord och mördare. Övertydliga detaljer som att personer nickar, skakar på huvudet, biter sig i läppen och så vidare. Det finns så mycket klichéer, både språkliga och innehållsmässigt och det gäller att skriva sig förbi dem, säger Alsterdal. Ofta blir det bäst att inte vara övertydlig, utan låta läsarna fylla i själva, säger Carlsson, medan Alsterdal berättar att hennes regel är att det som borde vara tydligt får bli det. De tre på scenen är också överens om att det inte finns några regler som man inte får bryta emot när man skriver. Allt beror på syftet och strukturen.

Det här var absolut ett av de mest intressanta och roliga samtal hittills under Crimetime, kanske främst för att kemin mellan de tre författarna var så bra. De verkade genuint intresserade av varandra och det gjorde att samtalet flöt på fint.

Nya läsarfavoriter i juni

Jag gillar projektet med Läsarfavoriter, som Bonnier Pocket och Akademibokhandeln står bakom. Sommaren 2016 kom de första läsarfavoriterna ut i pocket. De fyra var Musselstranden av Marie Hermansson (1998), Pojken som kallades Det av Dave Pelzer (1995), Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt (1996), Målarens döttrar av Anna-Karin Palm. I höstas släpptes andra omgången, som var Parfymen av Patrick Süskind (1985) När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall (1993) Anna, Hanna och Johanna av Marianne Fredriksson (1994) och Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda (2004). Mer information om samtliga titlar finner du här. Jag har läst dem alla och förutom Pojken som kallades Det håller de hög klass.

Nu är det dags att rösta fram tredje omgångens Läsarfavoriter och det finns åtta böcker att välja på, varav fyra kommer att ges ut i juni. Röstar kan du göra fram till 13 april. Det gör du här.

De åtta böckerna du kan välja mellan är följande:

Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren (2002)

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser (1998)

Blonde av Joyce Carol Oates (2000)

Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro (1994)

Kapten Corellis mandolin av Louis de Bernières (1994)

Skära för sten av Abraham Verghese (2009)

Flickan från ovan av Alice Sebold (2002)

Historikern av Elisabeth Kostova (2005)

 

Läs mer om böckerna här.

 

Av de jag har läst är Gå dit hjärtat leder dig av Susanna Tamaro en stor favorit. Det finns också flera titlar jag ännu inte har läst och jag är riktigt sugen på att läsa Skära för sten av Abraham Verghese, så den kommer jag att rösta på.

 

 

Svenska Deckarakademin avslöjar nomineringar

Svenska Deckarakademin delar varje år ut priser till årets bästa kriminalromaner dels de som är skrivna på svenska och de som är översatta till svenska. Vinnarna utses under Deckarakademiens sammanträde 19-20 november och offentliggörs 20 november kl 14.00 på Svenska Deckarbiblioteket.

Jag konstaterar att jag läst ovanligt få kriminalromaner i år, faktiskt bara en i varje kategori. Här är de nominerade.

 

Bästa svenska kriminalroman

Slutet på sommaren, Anders de la Motte, Forum bokförlag

Luften är fri, Sara Lövestam, Piratförlaget

Eugen Kallmanns ögon, Håkan Nesser, Albert Bonniers förlag

Störst av allt, Malin Persson Giolito, Wahlström & Widstrand

Tre minuter, Roslund & Hellström, Piratförlaget

 

Bästa översatta kriminalroman

Yxmannen, Ray Celestin, Kalla kulor

Generation Loss, Elizabeth Hand, Constant Reader

Var du än är, Jax Miller, Lind & Co

Den gode lögnaren, Nicholas Searle, Louise Bäckelin Förlag

Den siste pilgrimen, Gard Sveen, Lind & Co

 

Jag har hittills bara läst böckerna av Malin Persson Giolito och Elizabeth Hand. Av de svenska kriminalromanerna är det egentligen bara Lövestam och Nesser som lockar. De översatta verkar däremot ganska spännande allihop, kanske främst Den siste pilgrimen. Jag har läst Generation Loss och den rekommenderar jag varmt.

 

 

 

Just nu

När jag har för mycket att göra och för lite lästid har jag en tendens att börja på allt för många böcker. Dags att försöka bringa lite ordning i kaoset och fundera över vad jag egentligen läser just nu.

Vid sängen: Alltså bokhögarna vid sängen hotar att ta över hela rummet, men bland böckerna finns Erlend Loes Inventering, som snart är utläst. 

I handväskan: Finns Herr Kadar av Håkan Nesser, ur Novellix vårfyra.

Vid soffan: Ligger mina engelskböcker och dammar igen. Sista kursen ligger på is, men jag ska ta tag i den snart. “Grading and assessment” är ämnet.

På jobbet: Är det bara nationella prov som gäller just nu.

Bokklubbsböcker: Jag har äntligen börjat läsa Tigern i Galina av Téa Obreht, som jag faktiskt tycker riktigt bra om. Blev lite skeptisk när Anna kallade den skröna. 

Utmaningsbok:  Silverpojken av Kristina Ohlsson som passar under ungdomsboksmaj.

På iPaden: Där läser jag just nu Just one day av Gayle Forman, som börjar komma igång igen efter en seg period.

Borde börja med: Massor. Har hur mycket som helst att ta tag i. Trots att borde är ett fult ord, blir det en del borden när högarna växer. Jag vill och borde till exempel läsa Jakarandaträdets barn av Sahar Delijani. 

Läser emellanåt: Alan Hollinghursts fina Främlingens barn, som det tyvärr inte blivit så mycket läst ur sedan semestern.

På is: We have always lived in the castle av Shirley Jackson, som jag egentligen tror är jättebra, men aldrig kommer igång med.

Längtar efter att få läsa:  Sankmark av Jhumpa Lahiri, men det känns som om jag behöver ha lite mer tid innan jag ger mig på den där tegelstenen. 

 

Hur står det till med din läsning just nu?

Deckartips månne?

Sydsvenskan har tagit hjälp av 80 deckarexperter (bland dem Annika som nästan uteslutande bloggar om deckare) och fått fram en lista med de bästa svenska deckarna genom tiderna.

Alla 80 fick lämna tre favoriter och varje vinnare fick 5 poäng, tvåorna 3 poäng och treorna 1 poäng. Innan jag kikade på listan funderade jag över mina favoriter och kom fram till följande:

 

Dans med en ängel, Åke Edwardson, (1997). Första boken om Winter, som var helt fantastisk när den kom. Därefter har serien gått lite upp och ner.

CaramboleHåkan Nesser, (1999). Ännu en deckare som knockade mig totalt när jag läste den.

Den sjätte gudinnan, Karin Alfredsson, (2010). En stark bok som är den bästa i serien om utsatta kvinnor i världen.

Även Åsa Larsson, Carin Gerhardsen och Ann Rosman tillhör favoriterna.

 

Yes, då kör vi. Första inlägget handlar om plats 20-2:

20. Som man ropar, Stig Trenter, (1944). Jag har aldrig läst Trenter och känner mig inte sugen på det heller om jag ska vara ärlig, men då kanske jag missar något bra?

19. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö, Håkan Nesser, (1988). Jo, men det är en bra bok, men inte Nessers bästa.

18. Brandbilen som försvann, Sjöwall & Wahlöö, (1967). Har ju inte läst något av dem ännu, men Roseanna står i hyllan och ska bli läst!

17. Luftslottet som sprängdes, Stieg Larsson, (2007). Visst var den riktigt bra när den kom, men den sämsta av de tre.

16. Kejsarens gamla kläder, Frank Heller, (1918). Intressant med en så gammal bok, men har inte ens hört talas om den.

15. Dödsklockan, Kerstin Ekman, (1963). En bok som definitivt lockar.

14. Solstorm, Åsa Larsson, (2003). Åsa Larsson är alltid bra, men det är inte den bästa.

13. Mellan sommarens längtan och vinterns köld, G W Persson, (2002). Jag har länge tänkt läsa något av G W, så varför inte den här. Första delen i en trilogi låter passande.

12. Mannen på balkongen, Sjöwall & Wahlöö, (1967). Igen! Ja, något speciellt med dem måste det vara.

11. Det slutna rummet, Sjöwall & Wahlöö, (1972). Men har folk ingen fantasi? Är de verkligen så överlägsna?

10. Grisfesten, G W Persson, (1978). Debutboken. Kanske är det den jag ska ta först istället?

9. Mördare utan ansikte, Henning Mankell, (1991). Jag har bara läst en deckare av Mankell och tyckte inte alls om den. Däremot är hans skönlitterära böcker riktigt bra.

8. Tre sekunder, Roslund & Hellström, (2009). Har läst Odjuret, men inte kommit vidare trots att jag gillade.

7. Den döende detektiven, G W Persson, (2010). Han är populär den gode G W.

6. Män som hatar kvinnor, Stieg Larsson, (2005). Den här tycker jag mest om i trilogin.

5. Höstvind och djupa vatten, H-K Rönblom, (1955). Någonting säger mig att de 80 som röstat har en ganska hög medelålder?!

4. Den vedervärdige mannen från Säffle, Sjöwall & Wahlöö, (1971). Hm, igen. Får nog se till att läsa.

3. Roseanna, Sjöwall & Wahlöö, (1965). Som sagt, den står i hyllan.

2. Den skrattande polisen, Sjöwall & Wahlöö, (1968).

1. Och så den absolut bästa enligt de 80 experterna, Händelser vid vatten av Kerstin Ekman, som vann överlägset. En bok jag absolut kan tänka mig att läsa.

 

Jag kan inte låta bli att fundera över hur många deckare dessa experter läst under de senaste tiden och hur många deckare av kvinnor de läst någonsin? Lite mossigt och lika gubbigt. En gigant som Maria Lang borde inte kunna glömmas bort och nyare författare som Gerhardsen, Rosman, Edwardson (som inte ens är ny) borde funnits med. Experterna borde även läsa Katarina Wennstam, Malin Persson Giolito, Kristina Ohlsson och Karin Alfredsson.

Teorin att det är männen som uppmärksammas när det ska delas ut priser, men kvinnor som säljer böcker kanske stämmer. En titt på vinnarna av Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare, ger en fingervisning om att det verkligen är så.

Kvinnliga deckarförfattare säljer. Men det är de manliga författarna som får prestigen och priserna. Karl Berglund har gått igenom listorna över “genreinterna priser” och kan meddela att “omkring tre fjärdedelar” av dem har gått till män.

 

Varför? Kanske för att kvinnor läser, medan män är de som får rösta i sammanhang där priser delas ut. Då röstar de på män, kanske för att män läser män, eller “bara” för att mäns böcker inte sällan ses som viktigare och bättre. Jag är lite nyfiken på könsfördelningen i expertgruppen. Hur många av de 80 är män, respektive kvinnor och hur ser åldersfördelningen ut?

Eller är det helt enkelt så att män skriver bättre? Så här skriver Per Svensson:

Tror inte det. Tror snarare att det beror på att ett antal manliga författare i övre medelåldern har varit sällsynt duktiga på att ge sken av att de egentligen skriver något annat och finare än deckare, nämligen riktiga romaner om riktiga existentiella eller politiska problem. Jag tänker på författare som Henning Mankell, Håkan Nesser och Leif GW Persson själv.

 

Det skulle kunna vara så att det är lite finare att läsa böcker av dessa “riktiga” författare än av författare som faktiskt erkänner att de skriver deckare och dessutom för att underhålla. Hur kan man rösta på dem? Då är man kanske inte fin nog?

Lågt värderade är också samtida författare:

Denna låga värdering av den samtida svenska deckaren speglas tydligt i Sydsvenskans enkät. Så gott som inga deckardrottningar. Överraskande få röster också på kommersiellt hajpade samtida författarskap som Lars Kepler (makarna Ahndoril) och Jens Lapidus. Inga röster alls på en dynamisk duo som Hjorth/Rosenfeldt.

 

En intressant artikel helt klart. Läs den här.

Så här ser den totala listan ut, med 77 av de drygt 100 nominerade. Där återfinns flera av mina favoriter på en delad 33:e plats med totalt 5 röster. Några återfinns längre ner på listan, men andra inte alls. Lite symptomatiskt är det att Karin Alfredsson, som skriver uteslutande om utsatta kvinnor, inte alls finns med.

 

Topp 10 utifrån totalpoängen olika författare fått ser ut så här:

1. Maj Sjöwall & Per Wahlöö 183

2. Kerstin Ekman 93

3. Leif GW Persson 62

4. Stieg Larsson 39

5. H-K Rönblom 37

6. Henning Mankell 26

6. Stieg Trenter 26

8. Anders Roslund & Börge Hellström 24

9. Åsa Larsson 16

10. Håkan Nesser 14

 

Vilka deckarförfattare är dina favoriter? Du kan maila dem till Sydsvenskan, som sedan kommer att presentera en läsarlista.

Tematrio – Vatten

Den här tematrion har jag lyckats missa och vad passar bättre än ett vattentema då jag just nu befinner mig nära havet. Om än inte i. Är definitivt en badkruka av rang. Grabbarna O däremot kan säkert våga sig på några dopp.

Berätta om tre böcker som utspelar sig vid vatten!

1. Havsmannen var mitt första möte med Carl-Johan Vallgren och jag gillade skarpt. Det är en väldigt konkret, socialrealistisk berättelse, som efter ett tag får övernaturliga drag då havsmannen dyker upp. Mycket, mycket bra.

2. Jag väntar under mossan är Amanda Hellbergs första ungdomsbok. En sjö spelar stor roll i denna mycket mystiska och spännande bok fylld av småknytt.

3. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser läste jag för väldigt länge sedan och jag kommer inte ihåg mycket mer än att jag tyckte om den. Det badas i alla fall en del i boken, då det är sommarlov och så finns det ju en sjö med i titeln. Nog så.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: