Mary Shelley

Frankissstein är helt briljant

Nu ska det sägas att jag redan innan läsningen av Frankissstein älskar Jeanette Winterson, som jag anser vara en av de främsta nu levande författarna. Hennes språk är alltid fantastiskt och innehållet har vändningar som får mig att le åt hur smart hon är. Dessutom tycker jag om den mytomspunna (och kanske fejkade) berättelsen om hur boken Frankenstein kom till och läste ganska nyss om Mary Shelleys klassiker. Berättelsen om monstret och hans skapare fanns alltså färskt i mitt minne, men jag är inte helt säker på att det är en förutsättning för att uppskatta Wintersons version.

Frankissstein innehåller två huvudspår. Dels är det berättelsen om Mary Shelley (född Wollstonecraft Godwin), hennes liv och skrivande under början av 1800-talet. Ett liv som är minst sagt annorlunda och en kvinna som hade större friheter och mer utbildning än de flesta samtida kvinnor. Hennes mamma Mary Wollstonecraft dog kort efter att dottern föddes och hon växte upp med sin pappa som gifte om sig när Mary var fyra år. Relationen med styvmodern var sådär och i perioder bodde Mary i Skottland hos vänner till familjen och det var mellan två sådana perioder som hon träffade Percy Bysshe Shelley, som var vän till hennes pappa och dessutom gift. När de inledde ett förhållande 1814 var hon 16 och han 21 år gammal.

Sommaren 1816 är den mytomspunna då det unga paret reser till Genèvesjön tillsammans med poeten Lord Byron, hans läkare John Polidori (som skrev en tidig vampyrroman) och Marys styvsyster Claire. Den senare var med som älskarinna till Lord Byron och det är tydligt i boken att ingen egentligen vill ha henne där. Resan skildras av Winterson som ganska hemsk och inte minst vädret gör vistelsen riktigt obehaglig. Så genomförs ändå den där skräckberättelsetävlingen och Shelley skapar det som ska bli romanen Frankenstein.

I en senare, framtida berättelse lär vi känna Ry Shelley, läkare och transperson som besöker en mässa i Memphis där robotar står i fokus. Han träffar bland annat Ron Lord, en man från Wales som producerar sexrobotar och ganska avancerade sådana, receptionisten Claire och så självklart den karismatiske Victor Stein som senare tar med honom till Storbritannien och visar sitt banbrytande arbete.

Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör Frankissstein så fantastisk, men jag ska försöka. Främst handlar det om hur Winterson lyckas knyta ihop de två berättelserna på ett helt magiskt sätt. Kopplingarna är ibland så smarta och oväntade att jag blir mållös. Egentligen borde nutidshistorien vara alldeles för galen för min smak, men jag dras in i den värld av robotar som Winterson skapat, där diskussionerna om att göra liv och därmed leka gud får en helt ny innebörd. Detta samtidigt som berättelsen om Frankenstein ligger som en parallell historia i en helt annan tid, men med liknande moraliska dilemman. Lägg därtill funderingar kring kön och könsidentitet både då och nu och du får en riktigt aktuell och intressant helhet.

Och så språket. Nu läste jag inte Frankissstein på originalspråk och måste därför ge en eloge till översättaren Lena Fries-Gedin. Det som är så fantastiskt med Winterson är hur hon alltid använder precisa, men ändå inte sällan oväntade ord vilket också är fallet i översättningen. Faktiskt tänkte jag inte på att boken var en översättning och det är högsta betyg.

Årets bok menar Anna och jag är benägen att hålla med. Tänk att en berättelse om AI och sexrobotar kan vara så himla bra. Jag är helt säker på att jag aldrig ens hade funderat på att läsa om det inte vore just Jeanette Winterson som stod bakom den. Hon är ett geni.

Böcker som hör ihop

Ibland är det roligt att stanna i en litterär värld lite längre och kanske läsa flera böcker som hakar i varandra på något sätt. Jag har därför satt ihop en lista med bokkombinationer, några som jag läst och andra som jag skulle vilja läsa.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf och Timmarna av Michael Cunningham

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway från 1925 utspelar sig under en dag i Clarissa Dalloways liv, en dag som ägnas åt att planera kvällens fest. Timmarna består av tre berättelser i tre tider. I den första får vi möta Virginia Woolf, i den andra en hemmafru som skulle kunna liknas vid Mrs Dalloway och i den tredje står blommor och en fest i centrum.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och Gregorius av Bengt Ohlsson

Doktor Glas är en av mina favoritklassiker och där är det bara huvudpersonens perspektiv som vi får ta del av. Bengt Ohlsson låter istället den enligt doktor Glas så fruktansvärde pastor Gregorius stå i centrum och jag tyckte mycket om boken när jag läste den.

Till det här paret kunde fler titlar lagts, som Mordets praktik av Kerstin Ekman och Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén.

En fest för livet av Ernest Hemingway och Åren i Paris av Paula McLain

Paula McLain har skrivit en skönlitterär bok om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. Hon var åtta år äldre än honom och de träffades när han var 21 och hon 29. Romanen och Hemingways självbiografiska bok handlar om samma år i Paris i början av deras äktenskap, innan han lämnade henne och deras barn för en annan. Paula McLains bok är fantastisk, men trots flera försök har jag ännu inte kommit igenom Hemigways bok. Dags för ett nytt försök i sommar kanske.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och För Lydia av Gun-Britt Sundström

Den allvarsamma leken är en av mina absoluta favoritböcker, men Sundströms berättelse med Lydia i fokus står fortfarande oläst i bokhyllan.

Jane Eyre av Charlotte Brontë och Saragassohavet av Jean Rhys

I Jane Eyre finns den galna kvinnan på vinden, men vi får inte veta så mycket om henne. Jean Rhys väljer istället att lyfta fram Bertha Masons öde och jag är ganska nyfiken på hennes berättelse.

Iliaden av Homeros, Flickornas tystnad av Pat Barker och A Thousand Ships av Natalie Haynes

Jag vet inte om jag kommer att ge mig på projektet att läsa hela Iliaden, men jag är definitivt nyfiken på Flickornas tystnad och A Thousand Ships som ger kvinnornas perspektiv på Trojanska kriget.

Odysséen av Homeros, Penelopiaden av Margaret Atwood och Kirke av Madeline Miller

När Odysseus reser hem mot Ithaka träffar han Kirke, den första häxan i litteraturen, som är huvudperson i Madeline Millers bok. Hemma väntar hans fru och i Penelopiaden får vi veta hur hon har det.

Skattkammarön av Robert Louis Stevenson och Mary Jones historia av Elin Boardy

Det här är två böcker som jag tycker om och det är självklart extra roligt när både originalet och parafrasen är välskrivna och bra. I Boardys bok är det den okända kökspigan Mary Jones som berättar om livet i Silvers hushåll.

En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

En klassiker och en modern version av den. Wintersons bok är något av det bästa jag läst och självklart är det en fördel att känna till Shakespeares ursprungshistoria. Wintersons tolkning av En vintersaga är en av flera nya versioner av Shakespeares verk som har släppts. Några till är också utlovade, men har ännu inte synts till. Läs mer här.

Stolthet och fördom av Jane Austen och Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Även Jane Austens verk har och ska moderniseras i The Austen Project. Fyra titlar har det blivit hittills och två till ska vara planerade. I Sanning och skvaller är Liz journalist på ett livsstilsmagasin och bor med sin yogande syster Jane i New York.

Ett dockhem av Henrik Ibsen och Nora av Merete Pryds Helle

Ibsens klassiska pjäs tillhör mina favoriter. Jag är därför nyfiken på att läsa Merete Pryds Helles bok där Nora får berätta mer. Det är en av tre nyskrivna böcker utifrån Ibsens verk.

Frankenstein av Mary Shelley och Frankissstein av Jeanette Winterson

Frankenstein är en fascinerande berättelse, men en rätt tråkig bok. Däremot är jag riktigt pepp på att läsa Jeanette Wintersons bok som både anknyter till makarna Shelleys vistelse vid Genèvesjön tillsammans med Lord Byron och en nutida berättelse om AI och robotar.

Främlingen av Albert Camus och Fallet Meursault av Kamel Daoud

I Daouds bok får vi följa Meursault offer, den som kallas “araben” men är en människa av kött och blod som heter Moussa. Det är hans bror Haroun som berättar. För mig som just reagerade på att offret inte fick någon plats alls känns Kamel Daouds bok given.

Kallocain av Karin Boye och Det grönare djupet av Johanna Nilsson

Johanna Nilsson fortsätter Karin Boyes fantastiska berättelse om Leo Kall och vi får följa hans fru Linda Kall som i sin dagbok skriver om livet i Ökenstaden, en extremliberal stad som hon flytt till. Det låter som en riktigt intressant bok.

 

 

Photo by Kate Hliznitsova on Unsplash

 

 

Sammanställning av Kanonkalendern 2.0

Snart är det december igen och dags för en ny julkalender på bloggen. Innan jag avslöjar årets tema bjuder jag på en sammanställning av förra årets. Mest för att jag själv vill ha en för att få överblick, men kanske kan det glädja någon annan också.

1/12 1984 av George Orwell

2/12 Allt går sönder av Chinua Achebe

3/12 Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

4/12 Alfabet av Inger Christensen

5/12 Pappa Goriot av Honoré de Balzác

6/12 Andarnas hus av Isabelle Allende

7/12 Hägring 38 av Kjell Westö

8/12 Ett dockhem av Henrik Ibsen

9/12 Hur man botar en fanatiker av Amos Oz

10/12 Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

11/12 Att leva av Yu Hua

12/12 Frankenstein, Mary Shelley

13/12 Trollvinter av Tove Jansson

14/12 Anne Franks dagbok och 1947 av Elisabeth Åsbrink

15/12 Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

16/12 Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

17/12 Lasermannen av Gellert Tamas

18/12 Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson

19/12 Rötter av Alex Haley och Vända hem av Yaa Gyasi

20/12 The Awakening av Kate Chopin

21/12 Konspirationen mot Amerika av Philip Roth

22/12 Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist

23/12 En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

24/12 Juloratoriet av Göran Tunström

 

Olikhetsutmaningen: kropp och själ

Magsjuka in da house och jag är den drabbade. Ska bespara er alla detaljer, men det är definitivt så att det bästa är när kroppen funkar som den ska och idealet brukar vara “en sund själ i en sund kropp”. Därav veckans ordpar att söka efter i kulturen: kropp och själ.

En bok som nu är aktuell som teateruppsättning på Teater Barbara är Frankenstein av Mary Shelley med Johan Ehn som monstret. Frankenstein skapar en kropp, men glömmer själen och det monster han egentligen borde ansvara för får ett liv som inte riktigt känns värt att leva.

Själar som vandrar är temat Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger, som också skrivit om en person som lever sitt liv i en märklig ordning i Tidsresenärens hustru.  Ett minst lika märkligt liv lever En i David Levithans Jag, En, som bara består av en själ och vaknar upp i en ny kropp varje dag.

Jag avslutar med ett citat av Hjalmar Söderberg ur dramat Gertrud:

Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet.

Samma citat är också titeln på en bok där drygt 200 citat av författaren finns samlade. Jag blir lite sugen på att införskaffa den!

Avslutningsvis blir ett (något suddigt) klipp med en fin sång från Kristina från Duvemåla om kroppens och själens lust och längtan.

Nu är det er tur att presentera kultur som kopplas till kropp och själ.

Kanonkalendern 2.0 del 12

Mary Shelley sägs ha fått idén till sin mest kända bok Frankenstein under ett samtal med maken Percy Bysshe Shelley och poeten George Gordon Byron, mer känd som Lord Byron. Berättelsen om doktor Frankenstein som leker gud och skapar en konstgjord människa är både spännande och intressant. Vad är egentligen etiskt och moraliskt gällande vetenskapen? Har vi människor rätt att göra allt vi kan?

Frankenstein är inte helt lätt att ta till sig för dagens läsare , men jag vill ändå ha med den i denna kanonkalender, då det finns så många intressanta trådar att dra i. Intressantast är kanske när monstret själv får ge sitt perspektiv på sitt liv. Det är lätt att konstatera att vi människor måste ta ansvar för det vi skapar. Shelleys bok innehåller också många allmänmänskliga teman som kärlek och inte minst är det en bok som inspirerat många andra författare att skriva såväl skräck som science fiction.

 

Böcker växer av samtal

Jag läste Frankenstein av Mary Shelley både då jag studerade engelska och svenska. Jag tyckte om den, liksom jag tyckte om Branaghs film och den tecknade versionen av boken. Till gårdagens bokklubbsträff hemma hos Anna hade jag tänkt läsa om boken, men det slutade med att jag snabbt fick bläddra igenom seriealbumet och lita på mitt goda minne.

Samtalet började lite trevande, men kom igång ordentligt då vi började diskutera romantiken som genre och vad Mary Shelley egentligen ville säga om sin bok. Vi gillade den allihop, men vi gillade inte Frankenstein. Hans förnuftiga vetenskapliga sida verkar vara den han trivs med och så länge han håller distans till monstret fungerar det okej. Någonstans blir det dock för jobbigt och känslosamt och då skiter han bara i allt. Får man göra så? Vi tyckte nog att det var väl omoraliskt.

Monstret å andra sidan kör helt på känslor. Hur moralisk är han egentligen och hur kan man känna sympati och förståelse för en varelse som dödar? Behöver han ta ansvar för sina känslor, eller är han Frankensteins ansvar?

Anna hade en intressant teori om att Frankenstein stod för förnuftet och monstret för känslan, men att de båda var en del av Frankenstein. En Dr Jekyll och Mr Hyde teori som jag gillar skarpt. Vi konstaterade att det då blev mer logiskt att monstret lyckades lära sig tala och läsa på rätt språk i sin ensamhet.

Språket förresten, det gillade vi också. Vindlande och vackert. Ganska typiskt för romantiken. Vi talade också om Mary Shelley och varför hon inte fick några fler riktiga storsäljare. Jag blev helt klart sugen på att både läsa mer om henne och de författare hon umgicks med.

Nästa träff är den 17 januari klockan 18.30 och tills dess ska vi läsa Rona Jaffes nyöversatta klassiker Det bästa av allt. En pigg O hade valt den engelska versionen, men nu får det nog bli den svenska. Himla snygg bok, som dessutom verkar läsvärd. Vill du hänga på så är det Anna du ska kontakta.

Vad november kanske bjuder på

Ärligt talat tror jag inte att det kommer att bli så mycket läst i november. Mycket annat händer och mörkret gör mig helt klart trög. En liten översyn av vad jag kanske kommer att läsa blir det trots allt.

Just nu läser jag Dark Places av Gillian Flynn och den är bra, men jag är kanske för trött. Utläst ska den helt klart bli.

Till diverse bokträffar och läsutmaningar tänker jag läsa Frankenstein av Mary Shelley, en omläsning som jag ser fram emot, The end of Mr Y av Scarlett Thomas och Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen.

Är också lite sugen på att läsa Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper, Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk och Välkommen till den här världen av Amanda Svensson.

Jag är också mitt i både En m3 jord av Sören Bondesson och Liknöjd Fauna av Aase Berg, så lite lyrik ska det allt bli också. Troligen också några grafiska varianter då jag har Mats kamp av Mats Jonsson och Family Living; den ostädade sanningen av Lotta Sjöberg hemma.

Ett klassiskt seriealbum

Frankeinstein av Mary Shelley är först ut då Argasso lanserar en serie klassiker i serieformat. Jag har läst boken och tyckte att den grafiska versionen följde den bra, vilket gör att det definitivt kan fungera som en väg in till den klassiska litteraturen. Däremot är jag osäker på hur målgruppen ska ta emot denna svarta och inte helt okomplicerade historia.

Det är en spännande historia som har få likheter med de tidiga filmatiseringarna. Däremot kommer Kenneth Brannaghs version från 1994 närmare. Om det är den historien läsarna väntar sig kommer de säkert att älska serieversionen, men om de tror att de bara ska få se en massa hemska monster blir de troligen besvikna.

Så vad tyckte jag? Först och främst tycker jag att det är ren riktigt bra idé med klassiska seriealbum. Jag gillar historien och är glad att den följs väl. Jag är själv inte förtjust i att läsa grafiska romaner, men jag ska snarast lämna över boken till en elev som kanske kan ge ett mer intressant utlåtande än jag. Helt klart är att utförandet är snyggt och bör tilltala läsaren.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: