Temat för januari är att läsa några av förra årets mer eller mindre stora snackisar som jag inte hann läsa under året som gick. Jag har som vanligt gjort en lista med allt för många böcker och som vanligt kommer jag med säkerhet att följa den sådär. Har du fler tips på titlar jag borde prioritera?
Under många år har jag utmanat mig själv att läsa nya författare i utmaningen Boktolvan, men när jag förra året bara lyckades pricka in fyra stycken på listan, trots att jag läste böcker av 59 för mig nya författare, bestämde jag mig för att strunta i Boktolvan i år. Istället tänkte jag försöka återvända till författare jag bara läst en bok av. Jag kallar utmaningen för Favorittolvan, med fokus på att läsa mer av just författare jag gillat skarpt, men ändå bara läst en bok, men också på favoritförfattare jag inte läst något av på länge.
Målet är att läsa en bok av tolv av författarna på listan:
Karin Alfredsson
Isabel Allende
Roddy Doyle
Augustin Erba
Sebastian Faulks
John Green
Helle Helle
Vigdis Hjorth
Nick Hornby
Han Kang
Jamaica Kincaid
Doris Lessing
David Levithan
Val McDermid
Denise Mina
Haruki Murakami
Jennifer Niven
Olivier Norek
Sara Paborn
Kamila Shamsie
Anna Schulze
Donna Tartt
Philip Teir
Amor Towles
Kjell Westö
Hanya Yanagihara
Linda Åkerström
Jag har tidigare listat norska och danska favoritböcker och eftersom jag hade nordiskt tema i september blir det finska böcker i fokus i dagens topp 5.
Hägring 38 av Kjell Westö är en läsupplevelse utöver det vanliga. En bok som är lärorik, utan att bli överpedagisk och tråkig. Istället bjuds vi på en fängslande berättelse om ett Finland jag hade dålig koll på och en värld där rasism normaliseras.
Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen är en fantastisk prosalyrisk berättelse om den stora, smärtsamma och inte sällan kvävande kärleken. Nattsvart på sina ställen, men inte helt utan hopp.
Kollektivt självmord av Arto Paasilinna handlar om en minst sagt märklig självmordspakt, där ett gäng människor som inte tycker att livet är värt att leva, hyr en buss som de planerar att köra ut vid ett stup eller på annat sätt sluta sina liv på den perfekta platsen för att dö.
Själarnas ö av Johanna Holmström är en fantastisk bok om kvinnor som av olika anledningar placerats på mentalsjukhuset på Själö i den åboländska skärgården. Gripande kvinnoporträtt som verkligen berör i en historisk roman som verkligen är läsvärd.
Anteckningar av Tua Forsström är en vacker diktsamling, men så smärtsam att läsa. Forsström skriver om sorgen efter ett barnbarn som dött och smärtan känns i både kropp och själ.
Nästa helg är det dags för Bokmässan i Göteborg och jag ser fram emot att få lägga fler författarframträdanden till min redan långa lista. I dagens topp 5 lyfter jag fem av de bästa.
I samband med Göteborg Film Festival 2014 framträdde Chimamanda Ngozi Adichie på Folkets Hus för att tala om sina böcker och filmatiseringen av Half of a yellow sun, som visades på festivalen. Ett minnesvärd samtal och andra gången jag såg henne live.
På Bokmässan 2016 samtalade Abdellah Taïa med Johan Hilton om sin då nya bok Ett land att dö i, som är en av hans bästa. Jag lyssnade på Taïa även under West Pride 2018, men det första mötet var större. Det är sällan jag blir helt mållös av att se en författare i verkligheten, men Taïa är en stor idol.
Dessa två författare möttes i ett samtal om vikten av litteratur på sitt modersmål på Stockholm Literature 2016. SOM jag saknar Stockholm Literature. Sällan får samtal ta sådan tid som i detta då två författare hyllar översättare och talar om hur litteratur kan förändra världen.
Temat för samtalet var tystnad och hemligheter där de båda författarna i ett samtal med Kristoffer Leandoer berättar om det som familjer inte talar om. I Adorjáns fall är det hur hennes farmor och farfar aldrig talar om kriget de överlevt och hur familjen aldrig talar om deras självmord. För Westö handlar det om det finska såret som inbördeskriget skapade och som många helst vill sätta ett plåster över och glömma.
Hösten 2018 gästade Nawal El Saadawi Bokmässan i Göteborg och samtalade bland annat om den arabiska våren med Johar Bendjelloul. Ett intressant samtal om kampen för demokrati och kvinnors rättigheter. El Saadawi har verkligen kämpat och till och med suttit i fängelse vid flera tillfällen. En riktig förebild.
Imorgon är det alla hjärtans dag och vad är då mer aktuellt än en topp-5-lista med bra böcker om kärlek. Det säger ju sig själv att väldigt många böcker har fått rensas bort och jag har medvetet valt böcker som inte nödvändigtvis handlar om okomplicerad kärlek. Här kommer i alla fall fem böcker som sitter kvar i minnet.
American Wife av Curtis Sittenfeld är kanske inte primärt en bok om kärlek, men för mig är det ett centralt tema och boken fick mig att se på Geoge W Bush på ett helt annat sätt. Hans fiktiva motsvarighet är nämligen riktigt sympatisk.
En vacker, men också sorglig berättelse om kärlek är All the bright places av Jennifer Niven om två trasiga tonåringar som mår bättre tillsammans. Känslosamt om den första stora kärleken.
Jag absolut älskade Stjärnor utan svindelav Louise Boije af Gennäs när den kom 1996 och är faktiskt lite sugen på en omläsning. Berättelsen om Sophie och Kaja är omvälvande och ärlig. Då var den dessutom mer kontroversiell än den hade varit nu, men känslorna är med all säkerhet desamma.
Förhållandet mellan berättaren och hans på-och-av-kärlek Stella i Den svavelgula himlen av Kjell Westö är lika delar fin och frustrerande. Westö beskriver väl hur två personer kanske inte borde vara tillsammans, men ändå inte klarar sig utan varandra.
Ett liknande förhållande har Marianne och Connell i Sally Rooneys Normal people. Trots att det är tydligt att de mår bäst när de är tillsammans får de liksom inte till det. Hoppet finns där hos mig som läsare och jag vill verkligen att Marianne och Connell ska leva lyckliga i alla sina dagar.
Fyra nominerade från totalt två förlag alltså. Jag har inte läst (ut) någon av böckerna, men påbörjat (och gett upp) Splendor. Lite för märklig för min smak och det är tveksamt om den får någon mer chans. Däremot läser jag gärna Tritonus och kanske även Dagarna, dagarna, dagarna. Har du läst någon av de nominerade böckerna? Vad tyckte du?
Priset delas ut 23 april i slutet av Litteraturveckan i P1 och det är som vanligt en lyssnarjury som läser, diskuterar och utser vinnaren bland de nominerade. Andra priser som delas ut samma dag är Sveriges Radios Lyrikpris och Novellpris.
Innan vårens böcker vräker in vill jag försöka beta av några bra böcker från 2020 som jag inte hann med. Egentligen är det inte så noga om de kom ut just förra året, men jag ska i alla fall ha tänkt läsa dem då. För några dagar sedan listade jag tio böcker som jag hade velat läsa 2020 och ännu längre blev den mentala läslistan när jag läste mina kulturkollokollegors listor över 2020 och andra bloggares listor över det bästa de läst 2020.
Jag har tänkt att några av dessa böcker ska bli lästa i januari:
Året går mot sitt slut och det är snart dags att summera läsningen. Mycket har hänt i mitt liv och tyvärr en hel del mindre trevliga saker. Detta har gjort att jag läst ovanligt lite, men kanske framför allt att jag inte har orkat läsa alla typer av böcker.
Varje år brukar jag göra en lista med böcker från året som gått som jag vill läsa, men inte hunnit med. I år får jag se den som en inspiration för ledigheten och förhoppningsvis hinner jag läsa i alla fall några av titlarna innan vårens böcker vräker in. När listan väl finns är det lättare att gå tillbaka till den och faktiskt minnas böcker jag vill läsa.
Här är de tio utvalda böckerna:
Vi är Orlando av Johan Hilton påbörjade jag faktiskt i somras, men sedan glömde jag bort den och hade inte energi att återvända. Det verkar vara en väldigt viktig bok, men jag har inte orkat ta mig an denna amerikanska tragedi.
Genom märg och benav Jaqueline Woodson är den första av författarens vuxenböcker som översätts till svenska. Den vill jag verkligen läsa.
Rotvältaav Tove Alsterdal utsågs till årets bästa svenska deckare och den vill jag verkligen läsa.
Tritonusav Kjell Westö tillhör de böcker jag planerade att läsa precis när den kom ut. Så blev det inte, men jag vill fortfarande läsa den.
Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson vill jag läsa för att Wägner fascinerar mig. Däremot ger jag mig sällan på faktaböcker, men ett jullovsprojekt kan det bli.
Det långsamma livetav Abdellah Taïa vill jag verkligen läsa, men en ny bok av en favoritförfattare kräver en alldeles speciell lässtund. Gärna en lång, ledig dag då boken kan få fullt fokus.
Gisslanav Nina Bouraoui är ännu en bok av en favoritförfattare och ännu en som kräver en speciell lässtund. Hoppas på mycket lästid under julledigheten.
Inte av denna världen av Yaa Gyasi är en uppföljare till en favoritbok och det betyder att jag har stora förväntningar. Den vill jag läsa snart.
Sverigevännerav Arash Sanari stod på min läslista redan i sommar, men har inte blivit läst ännu. Efter nomineringen till Augustpriset blev jag ännu mer nyfiken, så snart kanske den blir läst.
Jungfrustigen av Philip Teir kan göra att jag faktiskt klarar min utmaning Boktolvan. Hög prio på den alltså.
Sedan finns ett gäng påbörjade böcker som är värda en om- och genomläsning. Bland dem märks Hamnetav Maggie O’Farrell.
I gårdagens GP listade Victoria Greve de böcker hon ser fram emot mest i höst. Jag har också valt mina 20 favoriter varav några är gemensamma med Greve, men de flesta inte. Kanske för att författare som Lars Norén och Klas Östergren absolut är stora, men inte tilltalar mig nämnvärt. Hundparken av Sofi Oksanen hade kunnat platsa på listan om utgivningsdatumet inte flyttats till februari.
En ny bok av Kjell Westö är en stor händelse. Jag upptäckte honom ganska sent, när jag lyssnade på hans sommarprogram 2014 och därefter läste den fantastiska Hägring 38 från 2013. Mötet med honom på förlaget Schildts & Söderström våren 2015 tillsammans med stora delar av bokbloggarmaffian var en höjdpunkt i livet.
Nya boken handlar om stjärndirigenten Thomas Brander och beskrivs som ” en modern och oemotståndlig skärgårdsberättelse – om musik och gemenskap, framgång och ensamhet – tecknad med lika delar värme och allvar”.
Elisabeth Åsbrink skriver en roman och jag ser fram emot att läsa. En roman som kan definieras som autofiktion, då den handlar om hennes familjs historia. Vi får följa kvinnorna Rita, Sally och Katherine och ta del av hemligheter och lögner som förs vidare från en generation till en annan, som så ofta i familjer.
Jag absolut älskar Crossans prosalyriska ungdomsböcker och ser väldigt mycket fram emot att läsa denna bok som vänder sig till vuxna. En bok om otrohet, kärlek och sorg där vi får följa Ana som haft en hemligt förhållande med Connor under flera år när hon av en slump får veta att han dött.
Ännu en författare som tidigare främst skrivit för ungdomar och vars böcker jag tyckt mycket om. Fjärilsvägen är berättelsen om hans mamma Birgitta och det tuffa liv hon levde. Ett liv som Lundberg först skrev om i krönikan Historien om mammas lidande bär många namn, där han diskuterar Édourd Louis bok Vem dödade min far och ställer frågan vem dödade min mor?
Fjärilsvägen ser på pappret ut som en av höstens viktigaste böcker.
Jag absolut älskar Sara Lövestams grammatikböcker och ser verkligen fram emot hennes nya Handbok för språkpoliser. Att jag som svensklärare också är något av en språkpolis är kanske inte så oväntat. Inte så trevligt heller om jag ska vara ärlig, då språkpoliser helt ärligt är rätt irriterande besserwissrar. Med detta sagt är jag peppad på att få svaret på den viktiga frågan “hur hårt ska man bestraffa en särskrivare?”
Maggie O’Farrell tillhör mina absoluta favoritförfattare och hennes nya bok Hamnet har redan hyllats av kritikerna. Berättelsen om Hamnet och de händelser som inspirerade William Shakespeare att skriva Hamlet låter både annorlunda och bra. Det här kan helt klart bli en av höstens stora läsupplevelser.
Abdellah Taïa tillhör också mina absoluta favoriter och varje ny bok gör mig mer imponerad av honom. Det långsamma livet handlar om Mounir, en 40-årig homosexuell marockan som bor i Paris och vars liv förändras efter terrorattentaten i Frankrike 2015. Taïa skriver som vanligt om utanförskap och de människor som vi noterar, kanske blir rädda för, men egentligen inte ser som betydelsefulla eller ens mänskliga.
Kallifatides nya bok handlar om Christo som lämnar Athen för Sverige under 60-talet och möter ett mycket annorlunda land där han inte med självklarhet passar in. Det låter självbiografiskt, men Kallifatides brukar ofta lyckas skapa texter som är både relevanta och allmänmänskliga.
Jag absolut älskade Eli Levéns debut med den fantastiska titeln Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. För den belönades han med Katapultpriset för bästa skönlitterära debuten 2010. Nu är han äntligen tillbaka med berättelsen om Robin som förlorar Felix och reser till New York för att försöka hitta sig själv.
Det var länge sedan jag läste något av Salman Rushdie som nu hakar på trenden att parafrasera och modernisera klassiska verk. I detta fallet Cervantes Don Quijote som i Rushdies version handlar om den förvirrade läkemedelsförsäljaren Quichotte som tillsammans med sin imaginära son Sancho upptäcker ett Trumpifierat USA.
Abi Daré debuterar med berättelsen om fjortonåriga Adunni som drömmer om utbildning, men istället blir bortgift med en mycket äldre man. Hennes liv är kanske inte ovanligt i hemlandet Nigeria, men hon hade hoppats på något helt annat. Boken belönades med the Bath Novel Award 2018 och verkar både intressant och viktig.
Yaa Gyasis debut Vända hem är en fantastisk bok och förväntningarna på uppföljaren är därför skyhöga. Inte av denna värld handlar om Gifty som studerar neurovetenskap vid Stanforduniversitetet och drömmer om att hitta ett medicinsk behandling för depression och beroende. Skälet är personligt, då hennes bror som tidigare var en lovande idrottsman, nu blivit tablettberoende och dessutom begränsas hennes mammas liv av en kraftig depression.
Bärarna är Schiefauers första bok för vuxna och kan ses som en replik till radioföljetongen Smittan som hon skrev manus till. Vi tas med till en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Trots detta vill Nikki och Simone skaffa barn, något de inte kan lösa utan hjälp.
I sin första bok för vuxna låter Jacqueline Woodson oss följa en medelklassfamiljs resa från 1920-talets Södern till dagens New York. De olika familjemedlemmarnas berättelser vävs samman och jag hoppas att Woodson lyckas skapa ännu en poetisk, vacker och relevant bok.
Jag har ännu bara läst Haigs självbiografiska böcker, men ser mycket fram emot att läsa Midnattsbiblioteket. Boken handlar om Nina som med hjälp av böckerna på midnattsbiblioteket får en chans att leva om sitt liv och radera alla händelser som hon ångrar.
Paricio Prons roman om en separation tilldelades Premio Alfaguara för bästa roman 2019. Vi får följa ett par, hon arkitekt och han essäist, som levt tillsammans i Madrid i fem år, men nu går skilda vägar. Pron verkar få in en hel del kritik om vårt samhälles syn på kärlek och låter som en författare jag vill bekanta mig med.
Ännu en personlig favorit som kommer med ny bok i höst. Majgull Axelsson berättar om gymnasieläraren Lykke som tar hand om Fatima som blivit övergiven av sina adoptivföräldrar och som egentligen inte alls föddes som Fatima. Kort beskrivning på förlagets hemsida, men Axelsson brukar alltid vara bra.
Jag skrev just ett nostalgiinlägg om Changs moderna klassiker Vilda svanar och visste inte då att hon är aktuell i höst med en ny bok. De osannolika systrarna Soong är en biografi om tre systrar från Shanghai som kom att spela avgörande roller i Kinas moderna historia. Ai-Ling gifte sig med en av Kinas rikaste män, bankmannen H. H. Kung, Ching-Ling gifte sig med Sun Yat-sen, Republiken Kinas första president och var en av landets vice-presidenterna 1959-1972, Mei-Ling var en viktig politiker som gifte sig med Chiang Kai-shek, ledare för Koumintang och senare också president.
Naosie Dolans debutroman handlar om irländska Ava som bor i Hong Kong där hon arbetar som engelsklärare. Hon umgås med den förmögne bankmannen Julian, som verkar älska henne men som hon ser som en vän hon tycker mycket om. När hon senare lär känna juristen Edith väcks andra känslor.
Yoko Tawada är en författare jag är väldigt nyfiken på, men ännu inte läst något av.Sändebudet utspelar sig i ett postapokalyptiskt framtida Japan där en landet har isolerat sig efter en stor katastrof. Det låter nattsvart, men boken beskrivs som oväntat rolig och ljus.
Ges ut av Bokförlaget Tranan, 18 november
Vilka böcker i höstens utgivning ser du mest fram emot att läsa?
Här finns listan med alla böcker jag ser fram emot i höst och ungdomsböckerna får ett eget inlägg senare.
Med augusti inleds hösten (jo, jag vet att det varit höst hela juli, men ändå) och jag listar böcker som släpps under månaden som jag ser fram emot att läsa:
Innan vårens böcker vräker in vill jag försöka beta av några bra böcker från 2020 som jag inte hann med. Egentligen är det inte så noga om de kom ut just förra året, men jag ska i alla fall ha tänkt läsa dem då. För några dagar sedan listade jag 
Året går mot sitt slut och det är snart dags att summera läsningen. Mycket har hänt i mitt liv och tyvärr en hel del mindre trevliga saker. Detta har gjort att jag läst ovanligt lite, men kanske framför allt att jag inte har orkat läsa alla typer av böcker.
