Kjell Westö

20 böcker jag ser fram emot i höst

I gårdagens GP listade Victoria Greve de böcker hon ser fram emot mest i höst. Jag har också valt mina 20 favoriter varav några är gemensamma med Greve, men de flesta inte. Kanske för att författare som Lars Norén och Klas Östergren absolut är stora, men inte tilltalar mig nämnvärt. Hundparken av Sofi Oksanen hade kunnat platsa på listan om utgivningsdatumet inte flyttats till februari.

Tritonus av Kjell Westö

En ny bok av Kjell Westö är en stor händelse. Jag upptäckte honom ganska sent, när jag lyssnade på hans sommarprogram 2014 och därefter läste den fantastiska Hägring 38 från 2013. Mötet med honom på förlaget Schildts & Söderström våren 2015 tillsammans med stora delar av bokbloggarmaffian var en höjdpunkt i livet.

Nya boken handlar om stjärndirigenten Thomas Brander och beskrivs som ” en modern och oemotståndlig skärgårdsberättelse – om musik och gemenskap, framgång och ensamhet – tecknad med lika delar värme och allvar”.

Ges ut av Albert Bonniers Förlag, 14 augusti

Övergivenheten av Elisabeth Åsbrink

Elisabeth Åsbrink skriver en roman och jag ser fram emot att läsa. En roman som kan definieras som autofiktion, då den handlar om hennes familjs historia. Vi får följa kvinnorna Rita, Sally och Katherine och ta del av hemligheter och lögner som förs vidare från en generation till en annan, som så ofta i familjer.

Ges ut av Bokförlaget Polaris, 25 augusti

Bikupan av Sarah Crossan

Jag absolut älskar Crossans prosalyriska ungdomsböcker och ser väldigt mycket fram emot att läsa denna bok som vänder sig till vuxna. En bok om otrohet, kärlek och sorg där vi får följa Ana som haft en hemligt förhållande med Connor under flera år när hon av en slump får veta att han dött.

Ges ut av [etta], 8 september

Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

Ännu en författare som tidigare främst skrivit för ungdomar och vars böcker jag tyckt mycket om. Fjärilsvägen är berättelsen om hans mamma Birgitta och det tuffa liv hon levde. Ett liv som Lundberg först skrev om i krönikan Historien om mammas lidande bär många namn, där han diskuterar Édourd Louis bok Vem dödade min far och ställer frågan vem dödade min mor?

Fjärilsvägen ser på pappret ut som en av höstens viktigaste böcker.

Ges ut av Albert Bonniers Förlag, 11 september

Handbok för språkpoliser av Sara Lövestam

Jag absolut älskar Sara Lövestams grammatikböcker och ser verkligen fram emot hennes nya Handbok för språkpoliser. Att jag som svensklärare också är något av en språkpolis är kanske inte så oväntat. Inte så trevligt heller om jag ska vara ärlig, då språkpoliser helt ärligt är rätt irriterande besserwissrar. Med detta sagt är jag peppad på att få svaret på den viktiga frågan “hur hårt ska man bestraffa en särskrivare?”

Ges ut av Piratförlaget, 16 september

Hamnet av Maggie O’Farrell

Maggie O’Farrell tillhör mina absoluta favoritförfattare och hennes nya bok Hamnet har redan hyllats av kritikerna. Berättelsen om Hamnet och de händelser som inspirerade William Shakespeare att skriva Hamlet låter både annorlunda och bra. Det här kan helt klart bli en av höstens stora läsupplevelser.

Ges ut av [etta], 23 september

Det långsamma livet av Abdellah Taïa

Abdellah Taïa tillhör också mina absoluta favoriter och varje ny bok gör mig mer imponerad av honom. Det långsamma livet handlar om Mounir, en 40-årig homosexuell marockan som bor i Paris och vars liv förändras efter terrorattentaten i Frankrike 2015. Taïa skriver som vanligt om utanförskap och de människor som vi noterar, kanske blir rädda för, men egentligen inte ser som betydelsefulla eller ens mänskliga.

Ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag, 25 september

Kärlek och främlingsskap av Theodor Kallifatides

Kallifatides nya bok handlar om Christo som lämnar Athen för Sverige under 60-talet och möter ett mycket annorlunda land där han inte med självklarhet passar in. Det låter självbiografiskt, men Kallifatides brukar ofta lyckas skapa texter som är både relevanta och allmänmänskliga.

Ges ut av Albert Bonniers Förlag, 25 september

Hur jag skulle vilja försvinna av Eli Levén

Jag absolut älskade Eli Levéns debut med den fantastiska titeln  Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. För den belönades han med Katapultpriset för bästa skönlitterära debuten 2010. Nu är han äntligen tillbaka med berättelsen om Robin som förlorar Felix och reser till New York för att försöka hitta sig själv.

Ges ut av Norstedts förlag, 28 september

Quichotte av Salman Rushdie

Det var länge sedan jag läste något av Salman Rushdie som nu hakar på trenden att parafrasera och modernisera klassiska verk. I detta fallet Cervantes Don Quijote som i Rushdies version handlar om den förvirrade läkemedelsförsäljaren Quichotte som tillsammans med sin imaginära son Sancho upptäcker ett Trumpifierat USA.

Ges ut av Albert Bonniers Förlag, 6 oktober

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Abi Daré debuterar med berättelsen om fjortonåriga Adunni som drömmer om utbildning, men istället blir bortgift med en mycket äldre man. Hennes liv är kanske inte ovanligt i hemlandet Nigeria, men hon hade hoppats på något helt annat. Boken belönades med the Bath Novel Award 2018 och verkar både intressant och viktig.

Ges ut av Piratförlaget, 7 oktober

Inte av denna värld av Yaa Gyasi

Yaa Gyasis debut Vända hem är en fantastisk bok och förväntningarna på uppföljaren är därför skyhöga. Inte av denna värld handlar om Gifty som studerar neurovetenskap vid Stanforduniversitetet och drömmer om att hitta ett medicinsk behandling för depression och beroende. Skälet är personligt, då hennes bror som tidigare var en lovande idrottsman, nu blivit tablettberoende och dessutom begränsas hennes mammas liv av en kraftig depression.

Ges ut av Norstedts förlag, 12 oktober

Bärarna av Jessica Schiefauer

Bärarna är Schiefauers första bok för vuxna och kan ses som en replik till radioföljetongen Smittan som hon skrev manus till. Vi tas med till en värld där en smitta har härjat i många decennier, en smitta som tvingat män och kvinnor att leva åtskilda. Trots detta vill Nikki och Simone skaffa barn, något de inte kan lösa utan hjälp.

Ges ut av Romanus & Selling, 14 oktober

Genom märg och ben av Jacqueline Woodson

I sin första bok för vuxna låter Jacqueline Woodson oss följa en medelklassfamiljs resa från 1920-talets Södern till dagens New York. De olika familjemedlemmarnas berättelser vävs samman och jag hoppas att Woodson lyckas skapa ännu en poetisk, vacker och relevant bok.

Ges ut av Natur & Kultur, 15 oktober

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

Jag har ännu bara läst Haigs självbiografiska böcker, men ser mycket fram emot att läsa Midnattsbiblioteket. Boken handlar om Nina som med hjälp av böckerna på midnattsbiblioteket får en chans att leva om sitt liv och radera alla händelser som hon ångrar.

Ges ut av Bokförlaget Polaris, 15 oktober

I morgon har vi andra namn av Patricio Pron

Paricio Prons roman om en separation tilldelades Premio Alfaguara för bästa roman 2019. Vi får följa ett par, hon arkitekt och han essäist, som levt tillsammans i Madrid i fem år, men nu går skilda vägar. Pron verkar få in en hel del kritik om vårt samhälles syn på kärlek och låter som en författare jag vill bekanta mig med.

Ges ut av Norstedts förlag, 19 oktober

Inställd resa till Sabarmati av Majgull Axelsson

Ännu en personlig favorit som kommer med ny bok i höst. Majgull Axelsson berättar om gymnasieläraren Lykke som tar hand om Fatima som blivit övergiven av sina adoptivföräldrar och som egentligen inte alls föddes som Fatima. Kort beskrivning på förlagets hemsida, men Axelsson brukar alltid vara bra.

Ges ut av Norstedts förlag, 19 oktober

De osannolika systrarna Soong av Jung Chang

Jag skrev just ett nostalgiinlägg om Changs moderna klassiker Vilda svanar och visste inte då att hon är aktuell i höst med en ny bok. De osannolika systrarna Soong är en biografi om tre systrar från Shanghai som kom att spela avgörande roller i Kinas moderna historia. Ai-Ling gifte sig med en av Kinas rikaste män, bankmannen H. H. Kung, Ching-Ling gifte sig med Sun Yat-sen, Republiken Kinas första president och var en av landets vice-presidenterna 1959-1972, Mei-Ling var en viktig politiker som gifte sig med Chiang Kai-shek, ledare för Koumintang och senare också president.

Ges ut av Norstedts förlag, 21 oktober

Edith & Julian av Naosie Dolan

Naosie Dolans debutroman handlar om irländska Ava som bor i Hong Kong där hon arbetar som engelsklärare. Hon umgås med den förmögne bankmannen Julian, som verkar älska henne men som hon ser som en vän hon tycker mycket om. När hon senare lär känna juristen Edith väcks andra känslor.

Ges ut av Wahlström & Widstrand, 22 oktober

Sändebudet av Yoko Tawada

Yoko Tawada är en författare jag är väldigt nyfiken på, men ännu inte läst något av.Sändebudet utspelar sig i ett postapokalyptiskt framtida Japan där en landet har isolerat sig efter en stor katastrof. Det låter nattsvart, men boken beskrivs som oväntat rolig och ljus.

Ges ut av Bokförlaget Tranan, 18 november

 

Vilka böcker i höstens utgivning ser du mest fram emot att läsa?

Här finns listan med alla böcker jag ser fram emot i höst och ungdomsböckerna får ett eget inlägg senare.

 

Böcker att se fram emot i augusti

Med augusti inleds hösten (jo, jag vet att det varit höst hela juli, men ändå) och jag listar böcker som släpps under månaden som jag ser fram emot att läsa:

Ett rent helvete, Anne Liljeroth, LB förlag, 12 augusti

Vägen till äppelriket, Anna Fredriksson, Bokförlaget Forum, 12 augusti

På andra sidan bron, Hanna Jedvik, Rabén & Sjögren, 14 augusti

Tritonus, Kjell Westö, Albert Bonniers Förlag, 14 augusti

I slutet borde jag dö, Hannele Mikaela Taivassalo, Förlaget, 15 augusti

Allt ett under, Juha Itkonen, Förlaget, 17 augusti

Dockorna, Katarina Wennstam, Albert Bonniers Förlag, 18 september

Svartsvala, Josefin Roos, Albert Bonniers Förlag, 18 augusti

Bokskåpets hemlighet, Frida Skybäck, LB förlag, 19 augusti

Klättra uppåt, Katarina von Bredow, Rabén & Sjögren, 21 augusti

Ya Leila, Donia Saleh, Albert Bonniers Förlag, 21 augusti

Kärlek och främlingsskap, Theodor Kallifatides, Albert Bonniers Förlag, 25 augusti

Med mig leker livet, David Grossman, Albert Bonniers Förlag, 25 augusti

Minnestrådar, Carola Hansson, Albert Bonniers Förlag, 25 augusti

Petite, Edward Carey, [etta], 25 augusti

Tant Gredelins vintage, Anna Lena Stålnacke, Bokfabriken, 25 augusti

Övergivenheten, Elisabeth Åsbrink, Bokförlaget Polaris, 25 augusti

Den förlorade årgången, Ann Mah, Printz Publishing, 28 augusti

Jag borde sagt det först, Annika Wall, Wahlström & Widstrand, 27 augusti

Sista spiken, Eva Dozzi, Lind & co, 27 augusti

De försvunna, Lizette Romero Niknami, Albert Bonniers Förlag, 28 augusti

Gud 99, Hassan Blasim, Albert Bonniers Förlag, 28 augusti

Många gånger i regn, Jack Hildén, Norstedts förlag, 31 augusti

 

Vilka nya böcker ser du mest fram emot i augusti?

 

Sammanställning av Kanonkalendern 2.0

Snart är det december igen och dags för en ny julkalender på bloggen. Innan jag avslöjar årets tema bjuder jag på en sammanställning av förra årets. Mest för att jag själv vill ha en för att få överblick, men kanske kan det glädja någon annan också.

1/12 1984 av George Orwell

2/12 Allt går sönder av Chinua Achebe

3/12 Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

4/12 Alfabet av Inger Christensen

5/12 Pappa Goriot av Honoré de Balzác

6/12 Andarnas hus av Isabelle Allende

7/12 Hägring 38 av Kjell Westö

8/12 Ett dockhem av Henrik Ibsen

9/12 Hur man botar en fanatiker av Amos Oz

10/12 Samlade dikter 1954-1996 av Tomas Tranströmer

11/12 Att leva av Yu Hua

12/12 Frankenstein, Mary Shelley

13/12 Trollvinter av Tove Jansson

14/12 Anne Franks dagbok och 1947 av Elisabeth Åsbrink

15/12 Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald

16/12 Skuggan över stenbänken av Maria Gripe

17/12 Lasermannen av Gellert Tamas

18/12 Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson

19/12 Rötter av Alex Haley och Vända hem av Yaa Gyasi

20/12 The Awakening av Kate Chopin

21/12 Konspirationen mot Amerika av Philip Roth

22/12 Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist

23/12 En vintersaga av William Shakespeare och Tidsklyftan av Jeanette Winterson

24/12 Juloratoriet av Göran Tunström

 

Den svavelgula himlen

I Den svavelgula himlen av Kjell Westö får vi följa den namnlöse huvudpersonen från skolålder till ålderdom. En pojke med arbetande föräldrar som kämpar för att skapa ett bra liv. Fadern köper till och med en liten sommarstuga och det är där pojken lär känna Alex och Stella Rabell, överklassbarn som kommer att följa honom genom hela livet. Alex som hans vän och Stella som hans ständiga kärlek.

Egentligen handlar inte Den svavelgula himlen om mer än livet för några olika personer. Det händer massor och samtidigt ingenting. Berättaren blir ihop med Stella, blir utkonkurrerad och tillbakatagen. Alex kör sitt race med berättaren som ständig följeslagare. Och berättaren själv gör sitt bästa för att bli den framgångsrika författare som han drömmer om att bli.

Det är trevligt, stillsamt och extremt sexfixerat. Här blev jag lite överraskad måste jag säga, men hjälp vad mycket fokus det är på sex. Det är det enda berättaren verkar tänka bok och det är säkert sannolikt om än ganska tröttsamt. Jag tyckte om att läsa om Stella, Alex och berättaren, men jag stördes faktiskt av alla mer eller mindre taffliga sexscener.

Den svavelgula himlen är en bra bok, men inte det bästa jag läst av Kjell Westö. Karaktärerna är intressanta att följa och den historiska fonden ger ett djup. Där har Westö sin styrka.

Idag drar vi norrut

Jag har aldrig tidigare varit längre norrut i Sverige än Umeå, men idag är det dags att bryta okänd mark. Tillsammans med Anna, Annette och Ulrica drar jag i eftermiddag till Luleå och därefter Kalix där Lotta väntar. Innan vi träffar henne kommer vi dock att åka lite bil med ännu en bokbloggare, då det visade sig att Marcus lämnar av Helena på flygplatsen i Luleå just idag och därför kör oss till Kalix. Bokbloggarvärlden när den är som bäst.

Väl i Kalix blir det båt ut till Malören, den yttersta ön i Kalix skärgård, där vi ska bo på Malören Lodge i två nätter. Det är med skräckblandad förtjusning jag åker dit ska erkännas. Det ser otroligt vackert ut och midnattssolen lockar, men jag har alltid tyckt att det är något läskigt med små, karga öar långt ute i havet.

Väskan är av modell mindre och den är full med varma kläder, men några böcker fick följa med på turen.

Silvervägen av Stina Jackson utspelar sig utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå, förbi Arvidsjaur, Arjeplog och vidare till norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. Eller egentligen inte just längs vägen, trots att huvudpersonen kör här, utan i den lilla byn Glimmersträsk. Kanske inte supersmart att läsa en bok som låter så läskig, men den verkar bra.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff kommer egentligen inte ut förrän i oktober, men jag fick ett förhandskorrektur och den låter bra. Dessutom är författaren från Piteå och boken utspelar sig i övre Norrlands glesbygd, så det känns som passande läsning.

Med på bilden finns också Middagsmörker av Charlotte Cederlund, men den får jag läsa när jag kommer hem, för den var det någon annan som ville läsa först. Annars låter den också som passande lektyr under en tripp till Bottenviken.

På plattan finns Koka björn av Mikael Niemi, som är nominerad till Årets bok. Inte lockar den något värst, men kanske kan jag få feeling. Björn kan man väl ändå inte behöva vara rädd för i skärgården?

Oavsett destination måste dock vår bokcirkelsbok gå först. På torsdag diskuterar Bokbubblarna Den svavelgula himlen av Kjell Westö och jag har knappt börjat. Inte så norrländsk, men himlen kommer väl möjligen att anta en svavelgul ton.

 

 

De nominerade till årets bok 2018

De senast åren har priset Årets bok delats ut på Bokmässan i Göteborg. Så också i år. Det är ett pris som presenteras av Bonniers bokklubbar och bygger på läsarröster. Du som läsare kan rösta på din favorit bland de tolv nominerade via den här sidan. Förra året vann Alex Schulman med Glöm mig, utgiven av Bookmark förlag, som jag fortfarande inte läst. Istället höll jag på tvåan Malin Persson Giolito som höll tidernas bästa förlorartal.

De nominerade till Årets Bok 2018 är:

Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò (Piratförlaget)

En helt fantastisk bok som utspelar sig i Nigeria och berör ämnen som heder och barnlöshet. Jag tror tyvärr inte att den kommer att vinna, då den inte är direkt “folklig”, men det var helt klart en av förra årets stora läsupplevelser för mig. Rekommenderas varmt!

Mischling, Affinity Konar (Polaris Förlag)

En bok som är okänd för mig, men Polaris förlag börjar bli en uppstickare att räkna med och jag kan absolut tänka mig att läsa den. Mischling handlar om tvillingarna Pearl och Stasha som 1944 tas till Auschwitz och doktor Mengele. Det låter som en minst sagt obehaglig historia.

Den svavelgula himlen, Kjell Westö (Albert Bonniers Förlag)

Att jag ännu inte läst Westös senaste bok är märkligt, då det är en bok jag tänkt läsa den den var ny. Berättelsen som utspelar sig i Helsingfors under 60-talet låter riktigt, riktigt bra och jag SKA läsa den innan prisutdelningen.

Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson (Bokfabriken)

En stark roman om kvinnor och kvinnoförtryck i många delar av världen som jag tror kan ha en god chans att vinna priset. Lite beroende på hur många som läst såklart, men det är en bok jag tror kan tilltala många. Mycket läsvärd!

Koka Björn, Mikael Niemi (Piratförlaget)

Ännu en bok jag tänkt läsa, men ännu inte läst. Mikael Niemi skriver om ett mord, en samepojke och Lars Levi Laestadius. Kan vara läsvärd, eller bara väldigt märklig. Man vet aldrig med Niemi, men när det är bra brukar det bli väldigt bra.

Nej och åter Nej, Nina Lykke (Wahlström&Widstrand)

En bok som faktiskt inte kommit ut på svenska ännu och som jag därför av naturliga skäl inte har läst. Den tillhör däremot de böcker som finns på min att-läsa-lista och jag lockas av att läsa om en bitter lärare, hur märkligt det än kan låta.

Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers (Norstedts)

Dags för mig att läsa första delen i den planerade trilogi som baseras på den historia som von Sivers berättade om i sitt sommarprogram från 2016. I Mitt hjärtas oro inleder hon berättelsen om sin familj.

Annabelle, Lina Bengtsdotter (Forum)

Annabelle är Lina Bengtsdotters debut och en av de bästa böcker jag läste under 2017. En deckare som är så mycket mer än jakten på en mördare och en populär bok som skulle kunna kamma hem priset för Årets bok.

Husdjuret, Camilla Grebe (Wahlström&Widstrand)

Ännu en riktigt bra och välskriven deckare med småstadstema och en återvändande polis. Grebe är skicklig både på att bygga upp stämningen och att sy ihop trådar, dessutom är hennes karaktärer både komplexa och lätta att relatera till. Det här känns också som en trolig vinnare.

1793, Niklas Natt och Dag (Forum)

“Bellman noir” är helt klart en ny genre och det är vad förlaget kallar 1793. Fyra olika personer berättar sin historia i boken som Svenska Deckarakademin ansåg vara förra årets bästa debut. Kanske måste ta och läsa ändå, även om historiska böcker alltid skrämmer mig lite.

Kvinnan i fönstret, A J Finn (Albert Bonniers förlag)

A J Finns bok Kvinnan i fönstret beskrivs som en klassisk psykologisk titel och släpptes faktiskt igår. Jag har ännu inte läst, men den låter riktigt spännande och jag vill verkligen göra det.

Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan (Massolit)

Jag har faktiskt inte läst något av Jenny Colgan sedan hon fick ett nytt genombrott för några år sedan med sina bageriböcker. Just den här boken blir jag dock lite sugen på, ganska så självklart när det handlar om en bokhandel. Vad kan gå fel liksom?!

 

I år har jag läst fyra av de nominerade böckerna och vill läsa i alla fall fem av de andra nominerade. Målet är att läsa alla tolv nominerade, för självklart ska man sikta mot stjärnorna. Troligen når jag bara trätropparna, men det är inte fy skam det heller.

Vem vinner då? Mina favoriter brukar inte vinna Årets bok, eller har i alla fall inte gjort det hittills. Jag tror att årets vinnare kan vara en deckare och hoppas lite extra på Lina Bengtsdotter och Camilla Grebe.

Tematrio om rasism och slaveri

Lite spännande att Lyran valt just ämnet rasism och slaveri för veckans tematrio, då jag idag har pratat om upplysningen och romantiken med mina elever, två perioder då slaveriet och imperialismen var omfattande. Vi har också talat om läsvärda klassiker och då tog jag upp bland andra Dödssynden av Harper Lee, som är en av Lyrans trioböcker.

Min trio ser ut så här:

  1. The Hate U give av Angie Thomas beskrivs både den strukturella rasismen och den som snarare skulle definieras som vardagsrasism. Det är en bok skriven för unga läsare, men som vuxen är den också mycket intressant, inte minst för att huvudpersonens föräldrar är väldigt betydelsefulla.
  2. Vända hem av Yaa Gyasi handlar om såväl rasism, slaveri som imperialism. Historien börjar med två systrar i 1700-talets Ghana, de känner inte till varandras existens och får helt olika liv. En gifter sig med en vit, rik man och en skickas som slav till USA. Vi får följa deras släkter fram till nutiden. Mycket intressant.
  3. I Hägring 38 av Kjell Westö tas vi med till Helsingfors strax före andra världskriget, där rasismen, främst i form av antisemitism växer. En av huvudpersonerna är jude och hans liv begränsas mer och mer.

 

Kanonkalendern 2.0 del 7

Egentligen borde jag uppmärksammat Finland redan igår, då landet firade 100 år av självständighet. En bok som jag lärde mig mycket av och som fick mig att inse hur problematiskt det egentligen är att tala om “händelserna 1917” är Hägring 38 av Kjell Westö. Skildringen av ett Finland och ett Europa på väg mot krig är intressant och parallellerna till dagens situation allt för många. Normaliseringen av rasismen är en. Utan att skriva någon på näsan lyckas Westö kritisera dagens politiska läge och han låter huvudpersonen Thune vara den som står emot nationalism och nazism, något han får betala dyrt för. Boken är välskriven och intressant om än kanske något långsam. Det är dock ändå en titel som definitivt platsar i min egenkonstruerade kanon, då den berättar om något som sällan skildrats i litteraturen.

Jag upptäckte Kjell Westö sent och lyssnade på hans sommarprogram 2014 innan jag läste min första bok av honom som var just Hägring 38, en bok som då nominerats till och vunnit en rad priser. Fortfarande har jag dock inte lyssnat till hans sommarprogram från 2001, där han tydligen talade mycket om Finlands historia.

När Breakfast Bookclub ordnade en bokresa till Helsingfors i april 2015 besökte jag för första (och hittills enda) gången vårt grannland i öster och vi träffade då Kjell Westö på hans förlag Schildts & Söderström. Han funderade då över hur självständigheten skulle firas och hur debatten skulle gå. Nu ska jag villigt erkänna att jag inte är jätteinsatt, men några större kontroverser har jag inte märkt, trots att de självklart finns under ytan. Mycket, mycket verkar finnas därunder och Hägring 38 är ett sätt för Kjell Westö att göra upp med historien.

 

Stockholm Literature in retrospect

Den femte upplagan av Stockholm Literature är över och det är kanske den jämnaste årgången hittills. Alla samtal jag lyssnade till var bra. Däremot hade jag i år svårt att hinna med andra saker och lyssnade till exempel inte på någon läsning. Inte heller hann jag stå i mer än en signeringskö, men å andra sidan kanske det var bra för plånboken.

Det finns inte några uttalade teman på Stockholm Literature, men efter att ha lyssnat på alla samtal utom ett kan jag se några tydliga linjer som löper genom författarnas böcker och det de talade om.

Mohsin Hamid från Pakistan inledde lördagen och hans bok Exit West är en intressant berättelse om flykt på ett annorlunda sätt. Hamid berättade att han medvetet valt att inte alls fokusera på själva resan, utan istället skildra de delar av flykten som visar att människor som tar sig till Europa är mer lika oss än de är olika. Hamid talade också om hur absurt det är att vi delar in världen i ett vi och dom som närmast skulle beskrivas som “de som förtjänar att ha ett tryggt och bra liv och de som inte gör det”. Genom att stänga våra gränser säger vi att vi är förmer än andra. Det finns en passage i boken som ringt i mig sedan jag läste den där huvudpersonerna Nadia och Saeed diskuterar rädslan bland människorna i London, som är staden de flytt till. Att det är London är egentligen ointressant. Det hade kunnat vara vilken stad som helst i Europa.

 

“They sat on their bed and watched the rain and talked as they often did about the end of the world, and Saeed wondered aloud again if the natives would really kill them and Nadia said once again that the natives were so frightened that they could do anything.

‘I can understand it,’ she said. ‘Imagine if you lived here. And millions of people from all over the world suddenly arrived.’

‘Millons arrived in our country,’ Saeed replied. ‘When there were wars nearby.’

‘That was different. Our country was poor. We didn’t feel we had as much to lose.'”

 

Jag tycker sista meningen ringar in ett centralt problem i alla diskussioner om flykt och så kallade flyktingkriser. Fattiga länder gör mer än rika och det handlar kanske just om att vi tycker att vi har mycket att förlora. Dessutom förtjänar vi inte att förlora det. Inte ens att dela med sig är tänkbart för alla. Möjligen om hjälpen sker långt bort, så att vi slipper se fattigdom och annat elände.

Läs mer om Mohsin Hamids framträdande här.

Även den turkiske författaren Hakan Günday talade om hur de som har det bra stänger dörren mot de som har det dåligt, istället för att hjälpa till. Hans senaste bok Mer handlar om flyktingsmuggling och han låter ett barn vara en av de grymmaste och mest cyniska av dem alla. Alla människor tjänar pengar på andra människors olycka är hemskt i sig, men att politiska beslut gör att enda sättet att fly till Europa är genom att betala människosmugglare och riskera sitt liv är det mest cyniska av allt.

Günday delger oss en otroligt tydlig och drabbande metafor av världen som ett hus, där ett rum innehåller en pool och ett rum bredvid brinner. Istället för att använda vattnet i poolen för att släcka elden, stänger vi dörren och inser inte att elden kommer att sprida sig. Vi vet inte mycket om framtiden, men vi vet att vi måste ha ett hus att bo i och att vi måste ta hand om huset i fråga. I Exit West skriver Hamid om en värld där gränser suddas ut och Günday talar om att det är en nödvändighet. Det duger inte att vi skickar vapen från väst till öst, samma vägar som människorna flyr i andra riktningen och sedan stänga dem ute.

Läs mer om Hakan Gündays fantastiska samtal med Cecilia Uddén här.

Rädslan för en framtid där världen förändrats, skriver Johannes Anyuru om i sin bok De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Där undersöker han människors rädsla för islam och terrorism, kanske samma rädsla som Hamid skriver om i Exit West. Han öppnar dock för att en sådan framtid kan undvikas. Hans samtal med Ida Linde handlade också mycket om att inte riktigt höra till i sin gamla kontext när man tar sig in i en ny. Det går inte att se sig själv som en outsider och ett offer när man får litteraturpris. Läs mer om samtalet här.

Alla flyr inte från krig. Kvinnorna i Lise Tremblays bok Hägern flyr istället från den lilla byn och ett liv som inte längre ger dem något längre. Tomheten hos dessa kvinnor finns också hos de kvinnor som Julia Peirone fotograferar. Samtalet med de båda finns att läsa om här.

Även huvudpersonen i Audur Ava Ólafsdóttirs senaste bok Ärr flyr från sitt hem, men han gör det egentligen inte för att leva ett bättre liv, utan för att dö. Hans fru har lämnat honom och han vill ta livet av sig, men för att hans dotter ska slippa hitta hans döda kropp vill han begå självmord långt ifrån henne.

Läs mer om samtalet mellan Audur Ava Ólafsdóttir och Daniel Sjölin här.

Minnen är ett annat genomgående tema i flera samtal under Stockholm Literature. Tremblays senaste bok heter Huset på Saint Pauls väg har självbiografisk grund och handlar om hur en vuxen dotter tänker tillbaka på sitt liv med en psykiskt sjuk mor. Något man aldrig talade om, men som hela tiden fanns där.

Just tystnaden var något som Johanna Adorján och Kjell Westö återkom till flera gånger. I Adorjáns familj var tystnaden farföräldrarnas upplevelser under förintelsen, som de överlevde men sedan ville glömma, medan tystnaden i Westös familj handlade om hans farfar och morfar som båda dog i krig.

Medan Adorján valt att skriva om sina farföräldrar har Westö istället undvikit det. Han har bearbetat historien, men inte sin släkts historia även om delar av den finns med i de fiktiva karaktärernas upplevelser.

Läs om hela samtalet här.

Även Jason Diakité har skrivit en självbiografisk bok, en som förlaget valt att kalla familjebiografi. Det är hans fars minnen han beskriver och minnets bedräglighet diskuteras under flera samtal. På samma sätt som Adorján talade om sitt behov av att skriva ner minne för att förstå, säger Diakité att hans skrivande blev ett sätt att sortera sina egna minnen, komplettera dem med andras minnen och sedan skapa en slags sanning. I samtalet med Audur Ava Ólafsdóttir talade Daniel Sjölin om det märkliga i att han ofta hade andra minnen än andra i hans familj, trots att de upplevt samma sak. Det är lätt att konstatera att det inte finns en sanning om det förflutna, utan bara olika personers upplevelser. Däremot blir det någon slags sanning när det skrivs ner, men den innehåller alltid ett visst mått av fiktion. “Ditt förflutna är fiktion”, som Ólofsdóttir sa.

Diakité samtalar med Petina Gappah och i hennes bok spelar minnen en stor roll. Huvudpersonen heter till och med Memory och ett minne från hennes barndom har format hela hennes liv.

Läs mer om samtalet mellan Petina Gappah och Jason Diakité här.

Julian Barnes är väl den som vid första anblick står lite vid sidan av de andra deltagarna, men det går att hitta kopplingar. Han har skrivit boken Tidens larm om kompositören Dmitrij Sjostakovitj, som försöker leva ett kreativt liv i ett land som inte tillåter konstnärlig frihet, eller någon frihet över huvud taget. Ett land att fly från kanske, vilket många andra böcker som omtalas under helgen handlar om. Barnes har också liksom Westö försökt att bringa klarhet i något han funderat länge på.

Läs mer om Julian Barnes här.

Alla samtal filmades och kommer att kunna ses i sin helhet. Jag är ytterst tacksam över att ha fått uppleva dem på plats.

 

 

 

Den stora världen och den lilla


Kulturtantskonferens hålls ofta då Kjell Westö är i närheten och vi är ett stort gäng bloggare som träffas inför just det här samtalet. Idag samtalar han med Johanna Adorján i ett samtal modererat av Kristoffer Leandoer. Ett samtal kring två böcker jag vill läsa, men ännu inte hunnit med. Det ständiga dilemmat.

Adorjáns senaste bok heter En alldeles särskild kärlek och där är en jacka stor betydelse. Berättelsen om ett barnbarn som är Johanna och hennes farföräldrar som begick självmord tillsammans när hon var tjugo. Berättelse är verklig, men också fiktion då den beskriver deras sista dag och där var hon inte mer. Hon berättar också deras historia som förintelseöverlevare och märkligt nog även Wagner-älskare.

Musiken i deras liv är viktig och så brukar fallet vara även i Westös böcker. Senaste boken Den svavelgula himlen innehåller ovanligt lite musik, men nu skriver han en bok som innehåller en hel del klassisk musik.

Westö talar om sin huvudperson som också är berättaren. Att skriva i första person var lite ovanligt för honom och han valde också att göra huvudpersonen till en ganska osympatiskt person stundtals. Han är inte Westö, men visst finns det delar av honom själv där. Som t.ex. oviljan att beskriva sin egen familj och ta reda på vad som hänt äldre släktingar. Tvärtom mot vad Adorján gör i sin bok. Han var rädd för skammen som han var säker på att han skulle drabbas av.

Inte heller Adorjáns huvudperson är helt igenom trevlig. Det är hennes farmor, som hon älskade, men hon kan se att hon även hade sämre sidor. Med en genomtrevlig huvudperson blir det inte någon spännande bok. Farmor var en kvinna som tog över rummet, en kedjerökande dam med basröst, som vissa var rädda för och som aldrig talade om sin historia. Hon gav hemska, redan använda presenter och en gåva från henne var ingenting man ville ha.

Westö skapar sitt eget fiktiva sammanhang, men visst finns en del från hans släkt med i den. Liksom i Adorjáns familj fanns en tystnad, något man inte talade om. I hans fall handlade det om att både hans morfar och farfar dog i krig. “Vi talar inte om det här”, är något båda författare hört under sin uppväxt. Samma tystnad finns i hela Finland, där “sanningen” inte ens kom fram. Tystnaden kring förintelsen påverkar inte heller bara judiska familjer, påpekar Adorjáns berättar om en vän vars mor/föräldrar var nazister, vilket också skapat en skam och en tystnad. Kanske är det barnbarnens ansvar att beskriva historien, säger Adorján och bryta tystnaden. Även i finska inbördeskriget fanns flera sidor och flera möjliga tystnader, påpekar Westö. I Finland skrivs väldigt lite om inbördeskriget, medan man i Tyskland har gjort upp med son historia på ett helt annat sätt. Hägring 38 var en ovanlig bok och hade kanske inte kunnat skrivas tidigare. Vi håller på att lära oss att tala om vår hemska historia, säger Westö och nu när snart 100 år har gått är det hög tid att lägga hatet bakom sig.

Adorján vill ändå påpeka att hennes bok inte handlar om förintelsen, utan om kärlek. Två människor som älskade varandra, trots att de alltid hackade på varandra och trots att hennes farmor verkade irritera sig på allt hennes man gjorde. De verkade inte gilla varandra, men de älskade varandra uppenbarligen högt. Dessutom använde de titlar när de talade med varandra, vilket måste varit väldigt ovanligt.

Westö låter kärleken ta större plats än han brukar, men säger sig ha svårt att skriva en bok med ett enda tema. Troligen kommer han aldrig skriva någon “riktig” kärlekshistoria. Hans par väljer ofta bort varandra, medan föräldrar höll ihop livet ut. Kanske är fri vilja inte alltid det bästa, säger Leandoer.

Att hitta en plats att höra till blir sista ämnet i samtalet, Adorján berättar att hon föddes i Stockholm, har bott på många olika platser och är ständigt efter ett hem. Westö menar dock att han trots att han levt i Helsingfors i princip hela sitt liv jobbar för att höra till. Att undersöka det förflutna kan vara ett sätt, men å andra sidan är minnet något man inte alltid kan lita på. Wetös berättare går till exempel inte att lyssna på alls och nu kommer jah säkert läsa hans senaste bok med en viss misstänksamhet.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: