Binyavanga Wainaina

Ett boktitelstal till mina studenter

Välkommen ut på andra sidan

Nu väntar En ny tid och ni har blivit Vuxna människor. Kanske tänker ni Det kommer aldrig vara över för mig men sanningen är att det här är Sista berättelsen om oss. Ni ska gå vidare På egen hand. Idag är Allt som återstår, på samma gång Slutet och Alltings början

Är det nu allt börjar? kanske ni undrar. Och jag säger Mot framtiden! Det är dags att Blunda och hoppa. Om inte nu så när.

Livet går så fort. Och så långsamt. Lev inga Halva liv. Gå dit hjärtat leder dig och missa inte Allt du kan se när du saktar ner. Lägg fokus på Det goda inom dig även i stunder då du vill skrika Alla suger och det är ingens fel för Ingen annan är som du. Tillbringa din tid Där livet är fullkomligt och sikta Högre än alla himlar även under Stjärnlösa nätter. Fortsätt att Blixtra, spraka, blända

Undersök Kärlekens fyra årstider och lär dig Kärlekens geografi. Möter du fel person så tänk Det är inte jag, det är du och Finns det en, finns det flera. Men Låt den rätte komma in och när hen dyker upp ska du utbrista Jag är allt du drömt men också Mig äger ingen. Jag önskar att du får bada i En ocean av kärlek. Du är Den som är värd att bli älskad.

Se dig omkring om tänk Alla mina vänner är superhjältar och trots att det framöver är Du, bara får du inte glömma att Tillsammans är man mindre ensam. Kanske tänker du också En dag ska jag skriva om den här platsen. Minns oss som nu och Skriv om och om igen.

För mig är ni alla De oförglömliga och definitivt I en klass för sig. Jag hoppas att var och en av er finner Lyckan, kärleken och meningen med livet.

Hej då, vi ses väl?

PS. Det är sant att jag ibland blev Så jävla trött när ni verkade leva efter mottot Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera. Men Det finns alltid förlåtelse och dagarna var trots allt fyllda med Rimligt lyckade ögonblick. DS.

 

 

 


Delar av det här talet har spelats in i förväg till mina fina studenter (hålla tal live hade jag aldrig klarat) och publiceras här för att de (och andra) ska kunna läsa om böckerna vars titlar bildar talet.

 

Photo by おにぎり on Unsplash

Jag sörjer Binyavanga Wainaina

Den kenyanske författare Binyavanga Wainaina var avslutningstalare på Stockholm Literature 2015. Jag såg honom och fångades direkt av hans enorma personlighet. Han tog över rummet med sin energi och fick alla att lyssna. Bland annat läste han en text om en semester i Ghana, Nairobi i juni, ett sjukhus i Nakuru, en familj, kärlek, död, skoskav och tennis. Samma meningar som användes på olika sätt och rörde sig som i cirklar. Först försökte jag hänga med, men till slut lutade jag mig bara tillbaka

Senare läste jag hans självbiografiska bok En dag ska jag skriva om den här platsen om livet som homosexuell med allt vad det innebär om man, som Binyavanga, är född i Nakuru, Kenya. Trots att homosexualitet är något som är straffbart i Kenya kom han ut för allmänheten i januari 2014 med texten I am a homosexual, mum på bloggen Africa is a country, en blogg som jag följt de senaste åren. Sedan dess har han varit en av Afrikas största och mest inflytelserika HBTQ-aktivister.

Binyavanga Wainaina fick också sin kritiska text How to write about Africa publicerad i Granta. En text som ironiserar över de texter som skrivs om Afrika.  Hur det måste finnas något av orden Africadarkness eller safari i titeln och att bilden på framsidan av en bok måste vara en bild på en svältande afrikan, eller en med ett stort vapen, självklart med bar överkropp. Om det inte är en nobelpristagare självklart, eller Nelson Mandela. Det är en intressant text, som får i alla fall mig att skämmas lite över vår totala förenkling av en kontinent som består av drygt 50 länder och 900 miljoner människor.

Binyavanga Wainaina var också en av grundarna av Kwani Trust, som drev kenyanska litterära magasinet Kwani? och tillhörande bokförlag med bas i Nairobi. Målet för dem var och är att skapa en kulturell plattform för framtida författare.

När jag idag nåddes av nyheten att Binyavanga Wainaina avlidit blev jag verkligen ledsen. Han var en man som skulle leva länge, skriva fler böcker och påverka oss ovetande och ignoranta européer i vår syn på den gigantiska kontinent som är så mycket mer än darkness och safari. Nu blir det inte så.

Binyavanga Wainaina blev 48 år. I december 2016 berättade han att han var hiv-positiv och han har dessutom drabbats av flera hjärtinfarkter de senaste åren. Det var också en hjärtinfarkt som tog hans liv.

BILD: NIGHTSCREAM (WIKIMEDIA COMMONS), CC BY 3.0 (KÄLLA)

 

10 böcker om kampen för rättigheter

Första maj är arbetarnas dag, men jag breddar det lite med en lista om kamp för rättvisa och ett bättre liv i olika tider och i olika länder. Upp till kamp för allas rätt till frihet och ett bra liv.

Kata Dahlström: Agitatorn som gick sin egen väg av Gunnela Björk. En bok om kampen för kvinnors demokratiska rättigheter.

Pennskaftet av Elin Wägner. Roman som behandlar samma tid.

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Handlar bland annat om revolutionen i Iran och kampen för demokrati.

Tunisian girl av Lina Ben Mhenni berättar om inledningen på den arabiska våren och kampen för demokrati.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante. Tredje boken om väninnorna fokuserar en hel del på arbetares rättigheter.

Yarden av Kristian Lundberg beskriver livet för arbetare som inte altid orkar kämpa oss slåss själva.

The Hate U give av Angie Thomas. Rätten att faktiskt dömas rättvist och inte utifrån hudfärg är ett tema i denna fantastiska ungdomsbok.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina. En påminnelse om att homosexuellas rättigheter ännu inte existerar över hela världen.

Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg. Kampen för att få vara sig själv, även om det enligt andra betyder att en blir en annan.

Malala -Flickan som stod upp för rätten att gå i skolan och förändrade världen av Malala Yousafzai och Patricia McCormick. Kampen för jämlikhet börjar med utbildning.

 

 

 

 

Veckans ord på S: Mina svar

s

Dags för ord på S denna gnistrande höstdag.

Självklart saklig men samtidigt poetisk och vacker är 1947 av Elisabeth Åsbrink. En av årets läsupplevelser för min del.

En författare som skriver intressant om vår samtid är Niklas Orrenius. Jag beundrar verkligen honom för sin kamp mot extremism och för demokrati. Senaste boken heter Skotten i Köpenhamn och handlar om bland annat Lars Vilks, extremism och vilka gränser som kan finnas för yttandefrihet. Om de ens ska finnas. Den står helt klart på min läslista.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina är en självbiografi som ordet skriva självklart kan kopplas ihop med, på många sätt. Riktigt bra och väldigt viktig.

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer vill huvudpersonen bara sova. Beischer har skrivit en mycket stark och obehaglig skildring av vägen in i total utbrändhet och försöken att komma tillbaka.

En riktigt söt liten bok är Anna and the French kiss av Stephanie Perkins. Det är en riktigt härlig berättelse om den första, stora kärleken. Modernista har gett ut den på svenska och då heter den Anna och den franska kyssen.

In the name of love

IMG_3117

Just nu pågår West Pride och idag gick jag i regnbågsparaden tillsammans med elever och kollegor.I det lilla perspektivet är det viktigt att vi som skola står upp för allas rätt att vara precis som de är och älska den de vill. Ännu viktigare kändes det faktiskt nu när jag kom hem och läste om det fruktansvärda dådet i Orlando.

Självklart måste dagen avrundas med några passande boktips. Genom litteraturen minskar fördomar. Det är jag helt övertygad om.

Jag läste nyss Anna Ahlunds fantastiska Du, bara där John och Frank försöker följa sina känslor. En av de bästa böcker jag läst i år.

En annan av årets favoriter är Som eld av Sara Lövestam, en fin berättelse om Louise och Anna som är så lika och så olika.

Riktigt bra är också Om jag var din tjej av Meredith Russo. En fin berättelse om Amanda som äntligen blivit sig själv.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson är ett intensivt och fantastiskt virr-varr av starka känslor.

Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz är en fantastisk bok om Aristotle och Dante i Mexico.

Jag, En av David Levithan är bra, men jag har ännu inte vågat läsa uppföljaren som heter En annan.

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är en charmig kärlekshistoria med en rejäl portion svärta och mod att våga ta upp psykisk ohälsa.

Abdellah Taïas självbiografiska bok Ett arabiskt vemod och uppföljaren Frälsningsarmén som är ännu lite bättre är givna tips. Två starka böcker om förbjuden kärlek. Taïa kommer till Bokmässan i höst och det ser jag verkligen fram emot.

Nina Bouraoui är en annan favorit. Hon skriver drömskt och otroligt vackert. Nina Bouraoui har skrivit många bra böcker, men det är i Pojkflickan hon funderar mest över sin identitet och därmed sin sexualitet. Våra kyssar är avsked är en genomgång av dem författaren älskat. Mycket bra.

En annan självbiografi är Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis. Otroligt starkt om ett liv där klass och fördomar hör ihop.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina är en mer lågmäld och ganska hoppfull självbiografi.

 

IMG_3116  IMG_3118

Framför oss gick ett fantastisk par som folkdansade sig fram långa sträckor.

IMG_3119

Framför dem gick favoritklubben. Heja Blåvitt!

IMG_3115

Och efter en sambaorkester!

 

Boktips i studenttider

Idag tar “mina” två estettreor studenter. Elever som jag haft nöjet att undervisa under två år. Som en sommarpresent till dem och andra som nu ger sig ut i livet bjuder jag på en lista med böcker som jag tycker är läsvärda. En blandning av gammalt och nytt. En del känner mina elever igen från min kära bokvagn som jag drar runt på.

Det finns vissa klassiker man “ska” ha läst, men alla passar inte unga och är bra att vänta med. Jag tycker dock att de som inte läste Kallocain av Karin Boye ska göra det. Själv tänker jag läsa 1984 av George Orwell i sommar.

The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald är bra, liksom Frukost på Tiffany’s av Truman Capote. Båda böckerna har blivit film dessutom.

Just F. Scott Fitzgerald finns med i romanen Åren i Paris av Paula McLain, som handlar om Ernest Hemingway och hans första fru Hadley. En slags fejkbiografi, men riktigt läsvärd. I den skriver Hemingway bland annat En fest för livet.

Sedan är jag ett fan av Elin Wägner. En cool kvinna som var före sin tid. Norrtullsligan är bra, men smärtsamt aktuell och Pennskaftet hennes kanske mest kända.

Kanske är Per Anders Fogelström för långsam, men jag tycker ändå att ni ska försöka er på hans serie om Stockholm under nästan 100 år, som inleds med Mina drömmars stad.

Förvandlingen av Franz Kafka firade 100-årsjubileum förra året. Det var visserligen några år sedan jag läste den, men jag tyckte definitivt att den var lättläst. Få sidor med mycket innehåll. Det är lätt att känna igen sig i Gregor Samsas frustration, inte för att vi andra blivit förvandlade till insekter, utan för att vi säkert har känt oss annorlunda, utsatta och till och med ignorerade ibland.

Den hemliga historien av Donna Tartt är en modern klassiker om en grupp elever som studerar i Julian Morrows exklusiva grupp. Vi vet redan från början att en av dem har dött, men inte hur eller varför. En riktigt bra bok.

Sprid er läsning geografiskt, så kan ni resa jorden runt med hjälp av litteraturen. Här är några tips:

Haruki Murakami är en författare att älska eller hata, men ändå en författare en ”ska” ha läst. Ofta aktuell i Nobelprisspekulationer, även om jag inte tror att han är en direkt trolig pristagare. Min favorit är Norwegian Wood, men jag gillar också Kafka på stranden.

Chimamanda Ngozi Adichie är också en riktig favorit. Jag vill rekommendera tegelstenen En halv gul sol, men också bokversionen av hennes TED-talk som heter We should all be feminists.

Stål av Silvia Avallone är en berättelse om två unga flickor i ett Italien som inte besöks av turister. Visserligen bor de i Toscana, men i den lilla orten Piombino och området Via Stalingrado, där ortens stålverk står i centrum.

Komma och gå av Taiye Selasi är en bok om fyra (nästan) vuxna syskon, som reser från USA till faderns hemland Ghana för att gå på hans begravningen. Ingen av dem har träffat sin far på många år, men trots detta spelar han självklart en stor roll i deras liv, både innan och efter han övergav dem. Otroligt bra och stark, med ett helt fantastiskt språk.

No och jag av Delphine de Vigan, för att det är en bra bok både språkligt och innehållsmässigt. En nätt liten sak med stort innehåll. Teman som vänskap, orättvisor och utanförskap är centrala. Författaren kommer till Bokmässan i höst, liksom en annan favorit Abdellah Taïa, som är Marockos förste öppet homosexuella författare. Hans debutbok Ett arabiskt vemod är riktigt bra. Mycket om identitet och sökande efter sitt sanna jag. Ett annat tips på samma tema är En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina från Kenya.

Vi har ju fokuserat en del på just temat identitet och jag vill passa på att tipsa om några böcker till på just på det temat (vilket typ skulle kunna vara vilken bok som helst, men ändå).

En bok som inte får missas är Jag, En av David Levithan. Eller egentligen vad som helst av honom. Jag gillar Levithans okomplicerade queerperspektiv och det ideala samhälle han målar upp i t.ex. Ibland bara måste manLiten parlör för älskande är hans enda vuxenbok och den är också fantastisk. Snart kommer fortsättningen på Jag, En på svenska. Den heter En annan och jag har inte vågat läsa den, trots att jag köpte den på engelska i september.

Nina Bouraoui är en av mina favoritförfattare, mest för att hennes språk är så fantastisk. Kanske är det lite svårt, men jag tror att Pojkflickan kan funka. Det är en självbiografisk bok om att vara barn och fundera över sexualitet och annan tillhörighet.

Jag vet att jag tipsat om Om jag var din tjej av Meredith Russo, men den måste med här också. Läsvärd och på samma gång väldigt vanlig och väldigt ovanlig.

Och så avslutningsvis några färska, bra böcker. Några lättsamma, några svartare. Det blir ofta rätt så dystert när jag väljer böcker.

Miniatyrmakaren av Jessie Burton är en historisk roman som utspelar sig i Amsterdam. Mycket annorlunda och lite magisk.

Som stjärnor i natten av Jennifer Niven är hemsk, men bra. Den sätter psykisk ohälsa i centrum med allt vad det innebär. Även Lisa Bjärbos Djupa ro och Christine Lundgrens Jag lever, tror jag är bra böcker på samma tema.

Brutal och underhållande är två ord som bra beskriver Mats Strandbergs Färjan. Mycket läsvärd även för en skräckskeptiker.

Lite serier kanske?

Jag är den som är den av Elin Lucassi är en fantastisk seriebok med precis min humor. Jag utgår ifrån att ni inte missat Liv Strömquist, men om ni inte läst Prins Charles känsla måste ni göra det.

Marjane Satrapis serieromaner är också mycket läsvärda. Mest kända är Persepolis, som är hennes memoarer. Jag gillar nog Kyckling och plommon bäst.

Högt och lågt alltså, precis som bra läsning ska vara och kanske livet också. Idag sjunger ni om den ljusnande framtiden som är er och jag tänker på hur några av er sjöng på skolans cabaret och hur jag fällde en tår när jag tänkte på att ni faktiskt ska ta över världen och förhoppningsvis göra den till en bättre plats.

Jag tror på er!

 

PS Ni är både smarta OCH roliga att undervisa. Dessutom trevliga. Det är en utmärkt kombination. Låt ingen lura i er att det inte går att kombinera. DS

En dag ska jag skriva om den här platsen

Omslag_En-dag-ska-jag-…-webb

Afrika, en gigantisk kontinent som ofta klumpas ihop till ett och samma land. Ett land som drabbats av krig och svält, där de vilda djuren finns överallt och där människorna inte kan speciellt mycket. Binyavanga Wainainas essä “How to write about Africa” publicerades i Granta och där ironiserar han över de texter som skrivs om Afrika.  Hur det måste finnas något av orden Africa, darkness eller safari i titeln och att bilden på framsidan av en bok måste vara en bild på en svältande afrikan, eller en med ett stort vapen, självklart med bar överkropp. Om det inte är en nobelpristagare självklart, eller Nelson Mandela. Det är en intressant text, som får i alla fall mig att skämmas lite över vår totala förenkling av en kontinent som består av drygt 50 länder och 900 miljoner människor.

Själv ville Wainaina skriva om något annat. Hans självbiografiska bok En dag ska jag skriva om den här platsen handlar om en pojke med samma namn som författaren, som växer upp i Nairobi. Hans mamma är från Uganda och inledningsvis får vi ta del av pojkens beskrivning av länderna som står honom nära och hur hans vardag faktiskt påverkas av landets politik. Det gäller att tillhöra rätt stam och vilken det är beror på vem som är president. Visst finns det konflikter i landet och visst påverkar det ett barns uppväxt, men det är en relativt privilegierad familj vi möter. Det tar tid innan barnet förstår sin omvärld.

I takt med att Binyavanga blir äldre blir han mer och mer medveten om världen runt omkring. Om litteraturen, kulturen och även politiken. Då får vi som läsare också lära oss mer. När Binyavanga är i Sydafrika, får vi också lära oss mer om det landet och hur snabbmat inte alltid är det bästa att äta. Jag tycker mycket om Wainainas sätt att berätta och hur han blandar vardagsliv med ett större samhällsperspektiv.  Jag tycker också mycket om hans språk som får mig att se, känna och uppleva det huvudpersonen är med om. Ibland virvlar det snabbt, för att ibland stanna upp. Inte helt lättläst, men alltid med ett snyggt flyt.

I höstas var Binyavanga Wainaina en av deltagarna på Stockholm Literature. Den text han läste då hade ingen början och inget slut och han experimenterade med olika börjor och olika avslut, som förändrade det som berättades. Även i En dag ska jag skriva om den här platsen går texten ibland i cirklar, vissa teman återkommer, men i övrigt är det en kronologisk uppväxtskildring. En mycket läsvärd sådan även om jag misshandlade den lite med ett långt uppehåll mitt i. Jag tycker om böcker där jag lär mig mycket, utan att för den skull känna mig undervisad. Wainaina beskriver en värld jag inte kände till så mycket om och han gör det på ett mycket bra sätt.

Läser just nu — Juledition

Som alltid när jag har för mycket att göra påbörjar jag böcker och sprider dem halvlästa över huset och inte sällan också på mina två (!) skrivbord på jobbet. Inte bra. Nu är det ledigt och då vill jag hinna läsa. Jag strukturerar, eller försöker strukturera, med en enkät.

Vid sängen: Det ligger en hel hög böcker vid sängen, men den jag läser ur oftast är Komma fram av Rainbow Rowell.

På soffbordet: Där ligger bland annat I huvudet på din katt, som jag och grabbarna O läser ur tillsammans.

I handväskan: Det sista jag gjorde innan jag tog lov var att låna Honeckers kanderade äpplen av Claudia Rusch, som jag hoppas hinna läsa i jul.

I öronen: Jag lyssnar på Väninnan av Eva Franchell, som ger en bild av politiken som inte är direkt snygg.

På läsplattan: Just nu läser jag Eld och djupa vatten av Camilla Grebe och Åsa Träff. Riktigt bra än så länge.

Läser jag lite då och då: En gång ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina är så himla bra, men har ändå blivit mer eller mindre bortglömd. Måste åtgärdas.

Bokklubbsbok: Jag ska snart ge mig på Miniatyrmakaren av Jessie Burton, som är vår nästa bokbubblarbok.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser verkligen fram emot att läsa Elin Olofssons nya bok Gånglåt, som just landat i min brevlåda.

3 andra böcker i min TBR-hög: Den är löjligt stor den där fysiska och virtuella högen, men tre böcker jag vill läsa snart är Allt vi såg var lycka av Grégoire Delacourt, Me and Earl and the dying girl av Jesse Andrews och Små svarta lögner av Sharon Bolton.

 

Läslover? Absolut. Läslov? Nja

Läslover

Det blev inte så mycket ledighet i år och inte så mycket läsning på läslovet. I alla fall inte ännu. Jag tycker däremot att det är en fantastisk idé och grabbarna O fick köpa läslovspresenter igår. Jag skämmer gärna bort mina barn med böcker!

Veckans tisdagsutmaning på Kulturkollo handlar om läslov och frågan lyder:

Om du hade läslov den här veckan vad skulle du läsa då?

Irriterande fråga, då jag verkligen, verkligen skulle vilja hinna läsa mer. Det jag läser då jag får en stund över är En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina och Arvet efter dig av Jojo Moyes. Två bra böcker, mycket olika förvisso, men bra båda två.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: