enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Veckoutmaning Sida 1 av 5

Bryt ihop och kom igen

I veckan är det sammanbrott som står i centrum på Kulturkollo och vi har skrivit under rubriken “bryt ihop och kom igen”. Självklart handlar veckoutmaningen om att presentera kultur på temat.

Fanny skrev om filmen Falling down i inledningsinlägget och det är verkligen ett ruskig film om ett lika ruskigt sammanbrott. Frågan är om huvudpersonen kan sägas komma igen, men det finns glimtar av det innan allt är över. Även om jag aldrig haft ett sådant sammanbrott som Michael Douglas karaktär, men just att bara resa sig och gå kan locka ibland. Ingenting löses genom flykt, men tanken att fly finns där när kaoset blir överväldigande.

Bitterfittan av Maria Sveland är en modern klassiker om en mamma som bryter ihop, flyr och sedan kommer igen. Jag gillade den när jag läste den, men har ännu inte läst uppföljaren. Just som småbarnsförälder borde egentid vara inbyggt i vardagen, men är det sällan i realiteten.

Att poliser i deckare lever destruktivt och bryter samman är inte ovanligt. Charlie Lager som är huvudperson i Lina Bengtsdotters Annabelle försöker döva alla möjliga känslor med alla möjliga drycker och droger. Det blir bättre i andra boken och det känns som att Charlie kommer igen.

Jag har dock inget större hopp om Billy i Hans Rosenfeldts och Michael Hjorths serie där senaste boken heter En högre rättvisa. Han har helt spårat ur och trasslat in sig i så många lögner att jag undrar om det ens är möjligt att bryta ihop och komma igen.

 

 

Photo by Aarón Blanco Tejedor on Unsplash

 

Veckoutmaning om småstadsliv

I veckan står småstäderna i centrum hos Kulturkollo och veckans utmaning har två frågor.

Vilken boks eller films småstad skulle du vilja flytta in i?

Anna Fredriksson har flera gånger skildrat Österlen och i boken Mellan himmel och hav ärver Sally ett hus i Kivik. Jag har aldrig varit i just Kivik och faktiskt knappt ens på Österlen, men ett besök för snart tre år sedan var jag redo att flytta dit. Kanske får jag besöka Kivik på riktigt, eller så läser jag bara vidare i serien om hur Sally öppnar ett pensionat i Ett enklare liv som släpps i juni.

Jag hade också kunnat tänka mig att flytta in i någon engelsk småstad, kanske en som liknar Lucy Dillons fiktiva Longhampton. Där finns några pubar, ett galleri, ett bed and breakfast, en bokaffär och en hög ganska så trevliga människor.

Vilken boks eller films småstad vill du aldrig ens besöka, någonsin?

En trevlig småstad kanske kunde vara okej, men det får inte vara alldeles för ödsligt eller ensligt och definitivt inte för kallt. I Fredrik Backmans fiktiva Björnstad hade jag troligen fått panik. Visst är hockey okej ibland, men att behöva bo på ett ställa där i princip ingenting annat räknas hade varit en smärre mardröm. Ännu värre hade det dock varit att tvingas bo i Fargo.

 

Vad jag tänker på när jag tänker på Lennart Hellsing

Den här veckan ägnar vi oss åt rim och ramsor på Kulturkollo och veckoutmaningen tillägnas kungen av ordlekar Lennart Hellsing som i år skulle ha fyllt 100 år.

När jag tänker på Lennart Hellsing tänker jag på hur han vandrade omkring på Bokmässan i Göteborg i sin gula kostym. Alltid med ett finurligt leende på läpparna. Igår såg jag hur hans fru Yvonne Lombard tilldelades en Hedersguldbagge och tänkte på att de måste varit ett riktigt klurigt par.

Jag tänker också på Krakel Spektakel som hängde och slängde i en gardin tillsammans med kusin Vitamin, men främst tänker jag på hur det gick till när han skulle köpa en klubba. Som barn absolut älskade jag boken Krakel Spektakel köper en klubba med illustrationer av Stig Lindberg, men när jag läste den som vuxen insåg jag hur väldigt sorglig den är.

Som liten tyckte jag också väldigt mycket om berättelsen om den annorlunda staden där glassen var varm och jag sjöng ofta och gärna om den stackars Trollkarlen från Indialand som förvandlade sig till ett glas lemonad och drack upp sig själv. Ett beslut han ångrat i sjuhundra år.

 

Foto: Thron Ullberg

Vad jag tar med mig när jag går i ide

Det snurrar en bild i sociala medier med en fråga om huruvida du skulle kunna tänka dig att vara helt själv på en öde ö under en lång tid om du därefter fick en stor summa pengar. För mig är frågan mycket märklig. Jag hade nämligen gjort det med glädje om förutsättningarna var de rätta. Jag vill att det ska vara en öde ö där det är varmt och det går att få tag på mat och dryck utan större ansträngning och jag vill ha med mig ett obegränsat antal böcker. Om detta uppfylldes skulle jag kunna tänka mig att isolera mig gratis. Bokfabriken sprider en liknande bild där platsen är en stuga i ett snötäckt landskap och förutsättningarna är att du ska stanna där i tre månader med en bokhylla fylld av favoritböcker som sällskap, men ingen telefon och inget internet. För 250 ooo kronor hade jag definitivt gjort det, men jag föredrar värmen.

Veckans tema på Kulturkollo har fått den lite januaritrötta titeln “Låt oss gå i ide” och veckoutmaningen handlar om de tre kulturella saker som vi skulle ta med oss om vi fick fly världen en månad.

Jag skulle ta med mig min Kindle fylld av böcker. Kanske är det lite fusk, men jag fuskar så gärna. En laddningssladd också självklart, eller en solladdare om sådan finns. Om jag fick en månad på mig skulle jag passa på att läsa böcker jag inte riktigt orkar med när vardagen snurrar på. Kanske skulle jag ge mig på ett galet projekt som Shakespeares samlade verk, eller så skulle jag nöja mig med Tolstojs Krig och fred eller kanske Jerusalem av Selma Lagerlöf.

För att varva läsning med annan underhållning hade jag sett till att få med mig en riktigt lång och bra tv-serie. Jag hade valt en jag redan sett, som jag vet är bra, nämligen ER som sändes i 15 säsonger mellan 1994 och 2009.

Om nu de tekniska prylarna skulle svika mig hade jag packat med mig Stad-serien av Per Anders Fogelström, som jag läst en massa gånger, men aldrig tröttnar på.

Med den här packningen hade jag lätt klarat en månad för mig själv. Kanske till och med om väderförutsättningarna var som Göteborg i januari.

 

Photo by Eugen Dubrovin on Unsplash

En veckoutmaning om konspirationer

VM i fotboll / Fotbolls-VM 1958 Sverige Finalen Sverige-Brasilien 2-5

Det finns ett gäng konspirationsteorier som många tror på och en del av dem skrev jag om igår på Kulturkollo. Min favorit är dock Konspiration 58 som går ut på att VM i fotboll 1958 inte alls ägde rum i Sverige och inga matcher spelades alltså på den nybyggda arenan Ullevi. Istället var det i Los Angeles spelarna befann sig, vilket går att se på tv-klippen från finalen mellan Sverige och Brasilien. VM 1958 var ett gigantiskt experiment som gick ut på att testa tv-mediets påverkan och dessutom en del av det kalla kriget. Vilka som låg bakom? CIA självklart.

Eller nej, så var det självklart inte, men filmen Konspiration 58 är verkligen fantastiskt underhållande, men tyvärr verkar den inte längre gå att se på svt.

Sedan håller jag med min kollega som har en teori om att Horace Engdahl är ett konstprojekt. Jag hoppas nästan att det är sant, för det vore bättre än att han på riktigt tycker de åsikter han sprider är rimliga. Frågan är om det inte är hög tid att avluta projektet, som helt klart börjar spåra ur.

Bildligt talat — om bokomslag

Den här veckan handlar Kulturkollos veckoutmaning om bokomslag och uppgiften är att presentera tre favoriter. Svårt att välja, med jag fastnade för de här av tre duktiga formgivare:

En snyggt och genomtänkt omslag av Cia Björk. Jag tycker mycket om typografin och att omslagsbilden som påminner om en gammal tapet. Färgerna och mönstret ger en fin känsla som stämmer väl med bokens innehåll.

Ett enkelt och snyggt omslag designat av Lotta Kühlhorn där månens faser illustrerar tidens gång och dess återkomst. Cirklar som påbörjas och sluts.

Sara R. Acedo har gjort omslaget till Den svavelgula himlen och jag tycker om färgsättningen i kombination med husen och typografin. Hon har för övrigt gjort väldigt många snygga omslag och jag vill passa på att tipsa om den intervju jag gjort med henne på Kulturkollo.

Vem har gjort ditt favoritomslag?

Om att skriva till varandra

Liksom Anna hade jag en rad brevvänner när jag var tonåring. Många skrev jag till på engelska och de bodde i länder som Bulgarien, USA och Japan. Några av breven hittade jag när mina föräldrar flyttade från mitt barndomshem förra året. Nu skriver jag sällan brev, men skriver gör jag ju varje dag både här, på Kulturkollo och i jobbet.

Det skrivna ordet finns överallt, även om många skriver färre brev och läser färre böcker. Jag föredrar det skrivna ordet framför att lyssna och därför vinner bloggar och tidningar alltid framför booktubers, att läsa böcker framför att lyssna på dem, men faktiskt också att läsa ett långt blogginlägg eller ett längre reportage framför att få ett boktips på instagram. Jag gillar instagram, men vill gärna kunna sjunka ner i en text ordentligt.

I veckoutmaningen finns fem val gällande det skrivna ordet att ta ställning till. Så här lyder utmaningen:

Vad föredrar du och varför? Här kommer fem snabba:

lapp på köksbordet – SMS/WhatsApp/annat(men lappar har helt klart sin charm.)

handskrivet brev – epost/annat (klart att det oftast blir e-post eller sms, men vad fint med handskrivna brev ändå.)

vykort – SMS/FB/messenger/Instagram/SnapChat/annat (Vykort är rätt meningslöst tycker jag nu, trots att jag samlade på dem som barn. Vill egentligen bara få ett sms någon gång när mina nära och kära är borta. Annars är andras resor rätt ointressanta. Undantaget bilder på systersonen då. På FB och Instagram är det helt okej med resebilder, men jag behöver inte få dem på sms och scrollar gärna förbi om det inte är riktigt spännande resor eller riktigt nära resenärer.)

telefonsamtal – SMS/messenger/ annat (Vad som helst utom telefon. Är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli en telefonpratare. Jag är otroligt glad över alla skriftliga möjligheter att komma i kontakt med folk.)

inbjudningskort på papper – digital inbjudan (Bra att sätta på kylskåpet.)

 

Tre fina hundar

Det är hundtema på Kulturkollo och veckans utmaning handlar om att lyfta fram en fiktiv favorithund. Jag hade som alltid svårt att begränsa mig och valde tre hundar, som också får symbolisera tre olika kategorier av litterära (och kulturella) hundar.

Sammy i Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian, som blir pojken Willies vän. Att komma som krigsbarn till en helt främmande plats blir lite enklare när han har sällskap. Sammy får symbolisera hunden som räddar människan. Ett vanligt motiv i litteraturen.

Jack i Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder travar tappert under vagnen när familjen Ingalls ger sig västerut från det lilla huset i stora skogen, till sitt nya hem mitt på prärien. Han simmar till och med över en flod och håller på att stryka med, men klarar sig. En hund med minst nio liv som får symbolisera hunden som alltid är trogen sin husse.

Svipp i Alla vi barn i Bullerbyn av Astrid Lindgren, som är den arga hunden som ägs av den elaka skomakaren och skrämmer barnen när de går förbi. Olle är dock säker på att han egentligen är en fin hund, som bara behöver kärlek. Svipp får symbolisera den misskötta hunden som får ett bättre liv hos rätt ägare.

 

Photo by Matthew Henry on Unsplash

Kulturella tips från Sydafrika

Den här veckan handlar utmaningen på Kulturkollo om att tipsa om kultur från Sydafrika. Jag ger som förra veckan några tips (och håller mig till böcker), men delar också en trio böcker jag inte läst, men vill läsa.

Onåd av J. M. Coetzee är en av de hemskaste och bästa böcker jag läst. Den utspelar sig när Apartheid ska vara ett minne blott, men även i det nya Sydafrika finns problem.

Husvapnet av Nadine Gordimer är en rättegångsroman och vi får följa en mor vars son står inför rätta anklagad för mord. Spännande och smärtsam läsning.

The Woman next door av Yewande Omotoso handlar om två äldre damer som bor grannar i ett fint område utanför Kapstaden. De avskyr varandra, men behöver ändå varandras sällskap.

Och så de tre böcker jag vill läsa:

Cry, the Beloved country av Alan Paton publicerades 1948, samma år som apartheidlagarna instiftades. Boken har filmatiserats två gånger, dels 1951 med den svenska titeln Svarta skuggor och Sidney Poitier och Canada Lee huvudrollerna och med manus av författaren själv och därefter 1995 med Richard Harris och James Earl Jones.

I hyllan står  Agaat av Marlene van Niekerk och där har den stått sedan den var ny. Jag vill verkligen läsa och tror att jag skulle gilla, men den är ju så himla tjock. Bra verkar den hur som helst.

Jag vill också läsa Joburg Blues av Nthikeng Mohlele, som utspelar sig i ett nutida Johannesburg. Han besökte Stockholm Literature 2014 och samtalade då med Elisabeth Hjort, bland annat om hur många av berättelserna om Sydafrika skrivs av vita och ja, så verkar det ofta vara.

Photo by Marcelo Novais on Unsplash

En utmaning om verkliga brott

Veckans tema på Kulturkollo är True Crime och det är verkligen en oupptäckt genre för mig. Veckoutmaningen handlar om att tipsa om tre riktigt bra böcker om verkliga brott och jag ser fram emot att få tips, snarare än att tipsa själv. Mest tycker jag om romaner som baseras på brott, medan rena biografier eller självbiografier inte riktigt är min grej.

Jag väljer att lista tre böcker jag har läst (som iaf typ handlar om verkliga brott) och tre jag länge tänkt läsa.

Min topp 3

Lasermannen av Gellert Tamas är en riktigt bra bok om en mördare.

Flickan och skulden av Katarina Wennstam är en bok om hur våldtäktsoffer behandlas av det svenska rättsväsendet.

Det här är vår tid av Fanny Härgestam handlar egentligen om det som skedde efter att en man satte eld på sig själv i protest mot att hans grönsaksvagn beslagtagits.

 

3 böcker jag vill läsa

I skuggan av ett brott av Helena Henschen

Med kallt blod av Truman Capote

Kidnappningen av Anna Schulze

 

Nu ska jag surfa runt och leta tips på böcker om sanna brott som kan passa mig!

 

 

Photo by Aaron Mello on Unsplash

Sida 1 av 5

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: