enligt O

Tankar från en bokberoende

Etikett: Veckoutmaning Sida 1 av 6

En grym utmaning

April är den grymmaste månaden hävdar vi på Kulturkollo den här veckan och så här lyder veckans utmaning:

Veckans utmaning blir en “välj snabbt”-variant med påsktema. Välj ett av svaren nedan och motivera gärna!

  • Påskhelgen – grymt avkopplande eller grymt stressigt? Nu blir årets påsk lugnare än den brukar, men helger som innebär sociala måsten stressar mig alltid. Jag försöker lära mig att slappna av men det går sådär. Påsken är ändå bättre än julen och det verkar dessutom som att det blir fint väder.
  • Påskmust grymt gott eller grymt överskattat? Gott, gott! Konstigt nog dricker jag sällan speciellt mycket påskmust jämfört med hur mycket julmust jag lyckas hälla i mig.
  • Påskekrim – grymt peppad eller grymt trist? Jag är inte alls peppad på deckare just nu tyvärr. Synd, då påskekrim är en fin tradition.
  • Påskäggsjakt – grymt kul eller grymt jobbigt att fixa? Grymt jobbigt även om jag inte behöver fixa. Lekar och tävlingar är inte min grej och det gäller även påskäggsjakt.
  • Påskkärringargrymt sött eller grymt fånigt? Jo med det är fint ändå, men visst är de ganska få nu för tiden? Fördrar i alla fall påskkärringar framför alla halloween-kostymer.

Foto: Kaboompics 

Det som surrar, brusar och bökar

Igår kom jag till jobbet och var helt säker på att det var två jobbveckor kvar till påskledigheten, men snart blev jag varse att det endast är en. Ja, knappt en nu då. Reaktionen blev glädje blandad med akut stress. Det som inte hinns med till påsklovet hinns inte med alls, lyder det gamla lärartalesättet och jo, det brukar tyvärr stämma.

Av de fem kurser jag har just nu känner jag mig hyfsat lugn i två. De andra tre ger mig rejäla stresshysterier. Runt i skallen snurrar saker jag borde hinna gå igenom (mitt ansvar), uppgifter jag verkligen behöver ha in (elevernas ansvar) och virtuella högar med uppgifter jag behöver bedöma (mitt ansvar) samt ett gäng kompletteringar som behöver konstrueras (mitt ansvar) och genomföras (elevernas ansvar)

Veckans utmaningsfråga på Kulturkollo den här veckan lyder: vad surrar, brusar och bökar i ditt huvud just nu? och jag planerar att bjuda på ett inlägg som är ungefär lika osammanhängande som min hjärna är just nu.

Hur ska jag hinna med allt jag vill och måste göra under påsken och ändå få tid att varva ner? Det är kanske det jag funderar mest på just nu. Svaret är att det troligen inte blir mycket tid över när de nära och kära fått sitt, men i år hoppas vi kunna minimera de sociala aktiviteterna och försöka ta det lugnt med familjen så mycket det bara går.

Har det kommit några bra deckare att läsa under påsken? En genre som kan vara så himla bra och så väldigt tråkig. Jag är lite sugen på The Stone Circle den nya boken om Ruth Galloway av Elly Griffiths, men den kommer inte alls i april som jag trodde, utan i början av maj. Den får alltså vänta, men å andra sidan har jag en massa andra böcker att läsa.

I helgen gjorde jag förresten ett drastiskt val. Jag bytte BookBeat mot Nextory. Egentligen är det vansinne att ens ha två e-bokstjänster, men så får det vara i alla fall ett tag. Jag börjar med två gratisveckor på Nextory och sedan får jag utvärdera. Storytel har jag kvar, men jag gillade de förbättringar Nextory gjort sedan jag testade dem sist. BookBeat har däremot fått ett sämre utbud, eller så handlar det kanske framför allt om att de har en riktigt dålig översikt på sin sida, vilket gör att jag har svårt att hitta rätt. Dessutom saknar jag att kunna sätta bokmärken och skriva anteckningar digitalt när jag läser.

Fint väder betyder uteläsning och pollen i massor, medan dåligt väder betyder inneläsning, mindre pollen och även en del tv-tid. Vilket är egentligen bäst under påsken? Lite av varje hoppas jag på, men gärna så lite pollen som möjligt. Våren är en underbar årstid, men just kliande ögon och rinnande näsa hade jag klarat mig utan.

Något som verkligen surrar rejält är alla smådjur som vanar. Jag har fått sjukt många, riktigt stora myggbett som kliar galet mycket. Jag fattar inte hur myggen har lyckats hitta till både rygg, rumpa, lår, vad, mage och bröst. Rätt skickligt. Av de flygande varelserna har jag två favoriter, citronfjärilen och sädesärlan. Båda fina vårtecken, men än så länge är det bara citronfjärilen jag sett. Skönt att det var en gul fjäril jag såg först, för då ska ju sommaren bli fin.

Ungefär det här surrar i mitt huvud just nu. Och en massa annat som jag inte ens kan få tag på.

Vad jag tänker på när jag tänker på Tyskland

Kulturkollo har tema Tyskland den här veckan och det var ett av vårens teman som gjorde mig mest nervös. Tysk litteratur är sällan min grej, men egentligen är det nog mer en fix idé än ett faktum. Det finns en rad tyska böcker jag läst och inte tyckt om, men jag har faktiskt läst några bra också. Som svar på veckans utmaning om vad jag tänker på när jag tänker på Tyskland får några av favoriterna ta plats.

Jag tänker på en trio böcker som jag faktiskt tyckt riktigt mycket om:

Igår skrev jag ett inlägg på Kulturkollo om boken Look at me av Mareike Krügel. Det är en riktigt bra bok om Kat, en mamma som försöker jonglera ett oräkneligt antal saker under en helg. Dottern lyckas få sin mamma att hämta henne i skolan, genom att framkalla näsblod och bloda ner såväl klassrum, som korridor och rektorns rum. Sonen vill presentera en flickvän. Ena grannen lyckas bli av med tummen i en trädgårdsrelaterad olycka och ockuperar Kats vardagsrum tillsammans med sin partner. En gammal universitetskompis (som varit förälskad i Kat) väntas på besök och maken Costas, han stannar kvar på jobbet i Berlin under helgen, trots att han brukar veckopendla. Kaos alltså, men ett humoristiskt beskrivet sådant.

Stopptid av Juli Zeh är riktigt bra och riktigt obehagligt. Extra mycket så, då dykning är något som skrämmer mig. Huvudpersonerna Sven och Antje driver en dykskola på Lanzarote. De är ett par, men känns mer som vänner än älskande. Mest är de ett bra team. Till dykskolan kommer två gäster, en ung skådespelerska, Jola, som förbereder sig för en roll och hennes älskare Theodor, en känd men inte direkt produktiv författare. Märkliga saker börjat att hända och vi får veta en del om deras kanske inte så hälsosamma förhållande.

Och så slutligen Timur Vermes satiriska roman Han är tillbaka, som är en av mina tyska favoritböcker. Berättelsen om hur Hitler vaknar upp i sin bunker och vandrar ut i vårt moderna samhälle är riktigt underhållande, samtidigt som hans fortsatta popularitet är skrämmande. Boken säger (tyvärr) en hel del om vårt samhälle idag, där personkulten helt klart lever och frodas och där långt ifrån  alla förebilder är bra sådana.

Annars tänker jag egentligen på helt andra saker än litteratur när jag tänker på Tyskland. Jag tänker på ordning och reda, på Angela Merkel och hur hon framstått som en av de få, vettiga, europeiska ledarna. Märkligt nog tänker jag också på tennisspelaren Boris Becker och då främst som motståndare till Stefan Edberg. De spelade en legendarisk final i Franska öppna sommaren 1990, när vi befann oss på semester i Europa. Jag såg den på en campingplats, där de flesta hejade på Boris Becker. Efter att ha förlorat 2-0 i set till 2-2 vann Edberg till slut med 6-4 i avgörande sätt. Jag kan fortfarande komma ihåg känslan.

Under samma semester tog Tyskland VM-guld i fotboll och när jag tänker på tysk fotboll väcks också känslor i mig, men då känslor av ilska och frustration. Tyska landslaget är bra, det är de, men jag vill faktiskt aldrig att de ska vinna. Det är en ologisk känsla, men så är det.

Mina tankar går sedan till Alphaville och deras klassiska album Forever young som i år fyller 35 år (jisses!).  Jag absolut älskade titellåten när den kom, men tyckte kanske ännu mer om Big in Japan. Bandet är just nu ute på en jubileumsturné och dessutom ges skivan ut i en speciell jubileumsutgåva med bonusmaterial. Kanske något att införskaffa?

Slutligen tänker jag på Berlinmuren, hur den delade ett land och en stad och hur den slutligen öppnades 1989, för snart 30 år sedan. Det känns länge sedan, men var egentligen ganska nyss. Då levde vi i ett helt annat Europa, vilket vi borde tänka på ibland nu när det förändras igen. När de högerextrema partierna blir fler och när EU börjar knaka i fogarna.

© Yann Forget / Wikimedia Commons 1 november 1989

CC BY-SA 3.0

 

Kulturkollos veckoutmaning: Mitt i livet

Kulturkollo skriver vi den här veckan under titeln “Mitt i livet” och ja, där befinner jag mig förhoppningsvis. I april fyller jag 45 och med både bra och dåliga gener i släkten kan det gå lite som det vill. Något jag blivit brutalt medveten om den senaste tiden.

Uppgiften den här veckan är att skriva om kultur som kan kopplar till den här mitten av livet, medelåldern eller vad vi nu ska kalla den. Krisernas tid när barnen blir äldre och livet går på tomgång, eller möjligheternas tid då barnen blir äldre och det faktiskt går att göra saker för sig själv.

Nu vet jag egentligen inte hur gamla Miles och Jack i Sideways är, men filmen känns som en typisk medelålderskrisfilm, där livet inte riktigt blir som man tänkt. Jack ska gifta sig och innan det sker tar hans vän Miles med honom på en vinresa som urartar.

Egentligen var de inte ännu medelålders, men kanske hade de nått 32, vilket jag hört är den statistiska gränsen för yngre medelåldern. Serien jag tänker på är Thirty something, eller Livet runt trettio som den hette på svenska där vi får följa ett gäng vänner som försöker leva livet så gott det går. Vardagsdrama när det är som bäst. En av huvudrollerna spelades av Ken Olin, som är en av mina absoluta favoritskådespelare. Han har förutom att spela i en rad tv-serier också producerat serier som Brothers & Sisters och den helt fantastiska This is Us. Två andra serier som passar in på temat “mitt i livet”.

Det blir inga böcker här idag, för det planerar jag att skriva om på Kulturkollo senare i veckan.

 

O spanar på vårnyheter

Veckans utmaning på Kulturkollo handlar om att spana framåt och berätta om kultur vi absolut inte vill missa framöver. Jag har valt ut tre böcker, tre tv-serier och tre filmer som jag ser fram emot i vår.

Böcker

Jag ser väldigt mycket fram emot All den luft som omger oss av Tom Malmquist, som ges ut av Albert Bonniers förlag 22 mars.

En ny bok av Jonas Karlsson är en stor sak. I början av april ges Regnmannen ut av Wahlström & Widstrand.

En annan favorit är Mia Öström, vars nya bok Mitt hjärta borde slå någon annanstans ges ut av Gilla förlag i april.

Tv-serier

Familjedramat Northern Rescue med bland andra William Baldwin har premiär på Netflix i mars. Baldwins karaktär förlorar sin fru och flyttar därefter hem till det lilla samhälle där han växte upp. Med sig har han sina tre barn.

I serien After Life är det istället Ricky Gervais karaktär som mister sin fru och därefter förvandlas han totalt. Gervais är ojämn, men när han är bra är han sjukt bra.

I Turn up Charlie spelar Idris Elba en misslyckad DJ som blir nanny till en väns dotter. Låter galet, men jag gillar Elba och skulle vilja se hur han funkar i en komediserie.

Filmer

Cold case Hammarsköld är en dokumentär om mordet på den svenske FN-generalsekreteraren Dag Hammarsköld. De går upp på bio i mars, men kommer också att sändas på Svt.

Franska favoriterna Juliette Binoche och Guillaume Canet spelar huvudrollerna i franska filmen Non-fiction, som handlar om bokbranschen, utspelar sig i Paris och verkar ungefär hur bra som helst.

I maj har filmen om Elton John premiär. De har fått titeln Rocketman och artisten själv porträtteras av Taron Egerton, som tidigare spelat Eddie the Eagle, men som är ett nytt namn är mig.

Bryt ihop och kom igen

I veckan är det sammanbrott som står i centrum på Kulturkollo och vi har skrivit under rubriken “bryt ihop och kom igen”. Självklart handlar veckoutmaningen om att presentera kultur på temat.

Fanny skrev om filmen Falling down i inledningsinlägget och det är verkligen ett ruskig film om ett lika ruskigt sammanbrott. Frågan är om huvudpersonen kan sägas komma igen, men det finns glimtar av det innan allt är över. Även om jag aldrig haft ett sådant sammanbrott som Michael Douglas karaktär, men just att bara resa sig och gå kan locka ibland. Ingenting löses genom flykt, men tanken att fly finns där när kaoset blir överväldigande.

Bitterfittan av Maria Sveland är en modern klassiker om en mamma som bryter ihop, flyr och sedan kommer igen. Jag gillade den när jag läste den, men har ännu inte läst uppföljaren. Just som småbarnsförälder borde egentid vara inbyggt i vardagen, men är det sällan i realiteten.

Att poliser i deckare lever destruktivt och bryter samman är inte ovanligt. Charlie Lager som är huvudperson i Lina Bengtsdotters Annabelle försöker döva alla möjliga känslor med alla möjliga drycker och droger. Det blir bättre i andra boken och det känns som att Charlie kommer igen.

Jag har dock inget större hopp om Billy i Hans Rosenfeldts och Michael Hjorths serie där senaste boken heter En högre rättvisa. Han har helt spårat ur och trasslat in sig i så många lögner att jag undrar om det ens är möjligt att bryta ihop och komma igen.

 

 

Photo by Aarón Blanco Tejedor on Unsplash

 

Veckoutmaning om småstadsliv

I veckan står småstäderna i centrum hos Kulturkollo och veckans utmaning har två frågor.

Vilken boks eller films småstad skulle du vilja flytta in i?

Anna Fredriksson har flera gånger skildrat Österlen och i boken Mellan himmel och hav ärver Sally ett hus i Kivik. Jag har aldrig varit i just Kivik och faktiskt knappt ens på Österlen, men ett besök för snart tre år sedan var jag redo att flytta dit. Kanske får jag besöka Kivik på riktigt, eller så läser jag bara vidare i serien om hur Sally öppnar ett pensionat i Ett enklare liv som släpps i juni.

Jag hade också kunnat tänka mig att flytta in i någon engelsk småstad, kanske en som liknar Lucy Dillons fiktiva Longhampton. Där finns några pubar, ett galleri, ett bed and breakfast, en bokaffär och en hög ganska så trevliga människor.

Vilken boks eller films småstad vill du aldrig ens besöka, någonsin?

En trevlig småstad kanske kunde vara okej, men det får inte vara alldeles för ödsligt eller ensligt och definitivt inte för kallt. I Fredrik Backmans fiktiva Björnstad hade jag troligen fått panik. Visst är hockey okej ibland, men att behöva bo på ett ställa där i princip ingenting annat räknas hade varit en smärre mardröm. Ännu värre hade det dock varit att tvingas bo i Fargo.

 

Vad jag tänker på när jag tänker på Lennart Hellsing

Den här veckan ägnar vi oss åt rim och ramsor på Kulturkollo och veckoutmaningen tillägnas kungen av ordlekar Lennart Hellsing som i år skulle ha fyllt 100 år.

När jag tänker på Lennart Hellsing tänker jag på hur han vandrade omkring på Bokmässan i Göteborg i sin gula kostym. Alltid med ett finurligt leende på läpparna. Igår såg jag hur hans fru Yvonne Lombard tilldelades en Hedersguldbagge och tänkte på att de måste varit ett riktigt klurigt par.

Jag tänker också på Krakel Spektakel som hängde och slängde i en gardin tillsammans med kusin Vitamin, men främst tänker jag på hur det gick till när han skulle köpa en klubba. Som barn absolut älskade jag boken Krakel Spektakel köper en klubba med illustrationer av Stig Lindberg, men när jag läste den som vuxen insåg jag hur väldigt sorglig den är.

Som liten tyckte jag också väldigt mycket om berättelsen om den annorlunda staden där glassen var varm och jag sjöng ofta och gärna om den stackars Trollkarlen från Indialand som förvandlade sig till ett glas lemonad och drack upp sig själv. Ett beslut han ångrat i sjuhundra år.

 

Foto: Thron Ullberg

Vad jag tar med mig när jag går i ide

Det snurrar en bild i sociala medier med en fråga om huruvida du skulle kunna tänka dig att vara helt själv på en öde ö under en lång tid om du därefter fick en stor summa pengar. För mig är frågan mycket märklig. Jag hade nämligen gjort det med glädje om förutsättningarna var de rätta. Jag vill att det ska vara en öde ö där det är varmt och det går att få tag på mat och dryck utan större ansträngning och jag vill ha med mig ett obegränsat antal böcker. Om detta uppfylldes skulle jag kunna tänka mig att isolera mig gratis. Bokfabriken sprider en liknande bild där platsen är en stuga i ett snötäckt landskap och förutsättningarna är att du ska stanna där i tre månader med en bokhylla fylld av favoritböcker som sällskap, men ingen telefon och inget internet. För 250 ooo kronor hade jag definitivt gjort det, men jag föredrar värmen.

Veckans tema på Kulturkollo har fått den lite januaritrötta titeln “Låt oss gå i ide” och veckoutmaningen handlar om de tre kulturella saker som vi skulle ta med oss om vi fick fly världen en månad.

Jag skulle ta med mig min Kindle fylld av böcker. Kanske är det lite fusk, men jag fuskar så gärna. En laddningssladd också självklart, eller en solladdare om sådan finns. Om jag fick en månad på mig skulle jag passa på att läsa böcker jag inte riktigt orkar med när vardagen snurrar på. Kanske skulle jag ge mig på ett galet projekt som Shakespeares samlade verk, eller så skulle jag nöja mig med Tolstojs Krig och fred eller kanske Jerusalem av Selma Lagerlöf.

För att varva läsning med annan underhållning hade jag sett till att få med mig en riktigt lång och bra tv-serie. Jag hade valt en jag redan sett, som jag vet är bra, nämligen ER som sändes i 15 säsonger mellan 1994 och 2009.

Om nu de tekniska prylarna skulle svika mig hade jag packat med mig Stad-serien av Per Anders Fogelström, som jag läst en massa gånger, men aldrig tröttnar på.

Med den här packningen hade jag lätt klarat en månad för mig själv. Kanske till och med om väderförutsättningarna var som Göteborg i januari.

 

Photo by Eugen Dubrovin on Unsplash

En veckoutmaning om konspirationer

VM i fotboll / Fotbolls-VM 1958 Sverige Finalen Sverige-Brasilien 2-5

Det finns ett gäng konspirationsteorier som många tror på och en del av dem skrev jag om igår på Kulturkollo. Min favorit är dock Konspiration 58 som går ut på att VM i fotboll 1958 inte alls ägde rum i Sverige och inga matcher spelades alltså på den nybyggda arenan Ullevi. Istället var det i Los Angeles spelarna befann sig, vilket går att se på tv-klippen från finalen mellan Sverige och Brasilien. VM 1958 var ett gigantiskt experiment som gick ut på att testa tv-mediets påverkan och dessutom en del av det kalla kriget. Vilka som låg bakom? CIA självklart.

Eller nej, så var det självklart inte, men filmen Konspiration 58 är verkligen fantastiskt underhållande, men tyvärr verkar den inte längre gå att se på svt.

Sedan håller jag med min kollega som har en teori om att Horace Engdahl är ett konstprojekt. Jag hoppas nästan att det är sant, för det vore bättre än att han på riktigt tycker de åsikter han sprider är rimliga. Frågan är om det inte är hög tid att avluta projektet, som helt klart börjar spåra ur.

Sida 1 av 6

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: