Erlend Loe

Top Ten Tuesday med böcker som får mig att le

That Artsy Reader Girl har tagit över Top Ten Tuesday från The Broke and the Bookish som startade utmaningen 2010. Jag behöver inspiration och bestämde mig därför för att hänga på den här tisdagen då temat är Books That Make Me Smile. Jag tänker mig just leenden, men ett och annat asgarv slinker med också.

  1. Roddy Doyle är en favorit som är bra på att kombinera svärta och humor. Jag absolut älskar hans The Barrytown Trilogy och funderar faktiskt på att läsa om de tre böckerna om den irländska familjen Rabbitte.
  2. En annan favorit är Erlend Loe och roligast av hans böcker är nog ändå Doppler om mannen med samma namn som flyttar ut i skogen och blir vän med en älgkalv.
  3. Lena Ackebos trilogi om systrarna Mona och Barbro som inleds med Världens vackraste man får mig verkligen att le om än inte gapskratta.
  4. Caitlin Moran är rolig och charmig. Hennes How to be a woman får mig att skratta åt eländet.
  5. Sara Lövestams grammatikböcker är fantastiskt roliga och första gången jag läste Grejen med verb öppnade sig en helt ny värld.
  6. Charmigt roliga är alla böcker av Mhairi McFarlane och min favorit är nog Det kommer aldrig vara över för mig.
  7. Fredrik Backman kan vara för mycket, men debuten En man som heter Ove får mig ändå att le.
  8. Toalettpapperskungen av Maria Ernestam är en rolig skröna om hur en stor mängd toalettpappersrullar sätter en liten ort på kartan.
  9. Jag absolut älskar Jonas Karlssons absurda humor och hans God Jul är något av det roligaste som skrivits.
  10. Liv Strömquist är en annan favorit och hennes Prins Charles känsla är vass och rolig.

 

Vilka böcker får dig att le?

Mycket fokus på undervisning just nu

För en vecka sedan fick jag som gymnasielärare helt lägga om min undervisning då vi meddelades att eleverna skulle undervisas på distans. Presskonferensen var på tisdagen, undervisningen på distans började på onsdagen. En kort genomgång av skolans IKT-ansvarige genomfördes för några från varje program och sedan fick vi i uppdrag att föra informationen och kunskapen vidare. Snabba ryck och snart var även våra bild- musik och teaterlärare uppkopplade. För mig som lärare i svenska och historia är det egentligen enklare, men omställningen har inte varit helt lätt. Läs gärna mina tankar om de senaste dagarna på min skolblogg Ordklyverier.

I alla mina svenskkurser blir det nu läsprojekt i mindre grupper. Ettorna ska läsa böcker som kan kopplas till tema vänskap och de får välja mellan Naiv. Super av Erlend Loe, Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn, No och jag av Delphine de Vigan, Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt  och Stål av Silvia Avallone.

I tvåan är det klassiker som gäller utifrån urvalet “böcker som är hyfsat tunna och som Linda tycker är okej att läsa/läsa om” nämligen Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, Pengar av Victoria Benedictsson, Förvandlingen av Franz Kafka, Kallocain av Karin Boye och Djurfarmen av George Orwell.

I trean blir det läsning jorden runt där eleverna får välja mellan Vända hem av Yaa Gyasi, Memorys bok av Petina Gappah, Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid, Vi av Kim Thúy och När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. Några av dessa böcker utspelar sig förvisso helt eller delvis i USA, men perspektivet är ett annat än det vi brukar få till oss genom kulturen. Mer om ett tidigare liknande projekt kan du läsa om här.

Är du intresserad av fler inlägg om läsning i skolan rekommenderar jag att du kikar på den här listan.

Vill du ha boktips är det istället här du ska klicka.

 

 

BIld av Mystic Art Design från Pixabay

Lördagsplaner på Bokmässan

Lördag är en megakrockdag deluxe på årets Bokmässa. Vissa tider är det en handfull seminarier jag vill gå på samtidigt och det är självklart helt omöjligt.

Dagen inleds tidigt med en frukost för årets Bookfluencers (vet inte om jag riktigt gillar ordet) där jag har fått en möjlighet att vara med. Det blir trevligt!

10.00 Anders Hansen – I huvudet på en skärmmänniska

11.00 Från suffragetterna till metoo med bland andra Helen Pankhurst.

12.00 är det alldeles för mycket jag vill se, men landar nog ändå i att det är seminariet USA, Trump och kvinnorna som jag kommer att gå på, men Italienska familjeband lockar också väldigt mycket.

13.00 är det dags för megakrock igen och här väljer jag troligen att se Gemma Hartley, men jag skulle också vilja gå på Humor vid avgrundens namn med bland andra Jonas Karlsson och Erlend Loe, Skrivandets drivkrafter med Maggie O’Farrell och Max Porter, När gammalt möter nytt med bland andra Auður Ava Ólafsdóttir och Elin Olofsson och Det hårda livet i London med bland andra Caitlin Moran. Alternativa tider för Gemma Harley 11.30 på söndagen, kanske väljer jag det och ser O’Farrell och Porter istället?! Ett svettigt val!

14.00 finns också flera seminarier att välja mellan och jag väger mellan Vad kan männen göra?, Siri Hustvedt – En resa i det förflutna och Psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen.

15.00 vill jag se både Han Kang och Caitlin Moran. Jag hoppas ha hunnit se någon av dem tidigare under mässan för att göra valet enklare just den här tiden. Om inte vinner Moran, för trots att jag sett henne förut är hon omöjlig att tröttna på.

16.00 väljer jag Karismans kraft.

 

Mat kommer att bli en svår utmaning att få i sig den här mässan helt klart. Det lutar åt fasta. Kan soppa, smoothies och bubbel vara en väg att gå?

Vad får mig att läsa och att rata?

Det finns ju oändligt med böcker att läsa, fler än det finns en chans att läsa under en livstid även om jag hade ägnat livets alla vakna timmar åt att just läsa. Ett urval är alltså nödvändigt och jag har därför funderat över vad som gör att jag väljer att läsa just de böcker jag läser.

Några saker lockar alltid. Vardagsskildringar, gärna franska och brittiska, men för all del också svenska. Gripande människoöden, så länge det inte handlar om självbiografier eller biografier om diverse tv-, blogg- eller youtubekändisar. Sparsmakad är en fin beskrivning och vacker och poetisk kan få igång mig. Välskriven är en förutsättning. Jag gillar också kombinationen “värme och svärta”.

Andra saker avskräcker direkt. Som böcker som beskrivs som “episka romaner” “The Great American Novel” lockar inte heller och jag skulle aldrig komma på tanken att läsa någon tegelsten om amerikanska inbördeskriget eller beskrivningar av landets förflyttning västerut. Inte heller är jag speciellt sugen på nyare böcker av män som ägnar sig åt navelskådning och använder på tok för många ord för att beskriva väldigt lite. Böcker från länder i Afrika funkar konstigt nog bättre än de från asiatiska länder och när det kommer till Sydamerika tänker jag magisk realism och drar öronen åt mig. Detsamma gäller magisk realism från andra länder ska sägas. Verklighet framför magi alltid.

En märklig sak är att vissa miljöer, som ensliga och karga öar, inte alls är min grej om boken i fråga är en spänningsroman, men däremot kan funka om det är en mer lättsam bok eller i alla fall en vardagsskidring. Miljön och isoleringen skrämmer mig när någon riskerar att dö. Det krävs harmoni för att en ö ska kännas trevlig.

Heta och sexiga böcker går fetbort och märkligt nog också historiska romaner, även av det tunnare slaget brukar ratas. Detta trots att jag är historielärare och egentligen älskar historia. Jag är också lite lätt skeptisk till böcker av typen “nutid och dåtid knyts ihop via tre fantastiska kvinnoöden” även om välskrivna böcker med denna beskrivning kan vara riktigt bra. För att inte tala om “en hemlighet som avslöjas kommer att förändra allt”. Orkar inte.

Skrönor eller böcker som beskrivs som “hysteriskt roliga” går också bort direkt. Möjligen funkar det om huvudpersonerna är underdogs, eller om boken utspelar sig i de mörka delarna av Dublin eller London. Författare som har en torr och absurd humor, likt Erlend Loe, är också min kopp te.

Något som stör mig enormt är när förlagen drabbas av dålig fantasi och liknar alla nyutgivna böcker med samma gamla titlar. Ett tag jämfördes till exempel alla möjliga och omöjliga böcker med Gone girl och Kvinnan på tåget, trots att väldigt få av dem egentligen hade fler likheter med dessa böcker än att de råkade handla om kvinnor som mådde rätt kasst.

Sedan är det de böcker som tillfälligt går bort på grund av livet. Just nu orkar jag till exempel inte läsa böcker om depression, ångest, utmattning eller arbetsrelaterade konflikter. Jag skulle inte heller vilja läsa några som helst böcker som utspelar sig i skolmiljö. Ibland är det bra att spegla sitt mående i böcker, men min vanligaste strategi är istället den jag kör nu, att gå all in på feelgood och annat lättsmält. Deckare verkar dock inte funka något vidare just nu. Lite märkligt.

Det går inte heller att komma ifrån att jag påveras av de böcker jag ser ofta i bloggar eller på instagram. Mitt läsande styrs också av vilka böcker som släpps på de e-bokstjänster jag har och de böcker som jag får hemskickade. Jag lockas också av nomineringslistor till olika priser och vill gärna läsa de böcker som är “snackisar” och som jag därför vill bilda mig en egen uppfattning om.

Mitt läsande styrs också av de utmaningar jag ger mig själv, de teman som planeras framöver på Kulturkollo och de böcker som Bokbubblarna läser tillsammans. Biblioteksböcker som måste lämnas tillbaka prioriteras också, men jag får ändå betala en massa böter alldeles för ofta. Ibland slinker en oväntad titel in, men mitt läsande är ganska planerat trots allt. Nu följer jag inte alltid de läslistor jag gör, men i bakhuvudet har jag ändå någon slags plan över den närmaste tidens läsning.

Vissa böcker hamnar liksom aldrig överst i högen, även om jag egentligen tror att de är bra. Det kan handla om en hel massa saker, som att jag inte är sugen på genren just nu, eller att jag är för trött för att läsa en för krävande bok, eller att jag har en annan bok som faktiskt måste bli läst av en eller annan anledning. Böcker som jag uttryckligen efterfrågat går alltid för de böcker som dyker upp oväntat. Om inte just dessa böcker kommer från favoritförlag och/eller är en bok som jag tror kommer att passa mig perfekt.

Vilka böcker lockas du av och vilka hoppar du över? Vad är det som styr din läsning?

Foto: Kaboompics

Det är något speciellt med studenten

Idag har vi firat våra estetstudenter och jag hittade en och annan gammal IM-elev i vimlet, liksom någon korridorskompis. Under tre år har våra elever gått på ett program som jag tycker är fantastiskt på så många sätt. Jag har haft nöjet att undervisa dem de två senaste åren.

Estetiska programmet är högskoleförberedande. Det betyder att eleverna kan studera vidare och har då en behörighet som är snarlik den elever som går samhällsprogrammet får. Det glöms ofta bort och argument som att man inte “blir” något efter det estetiska programmet är därför mycket märkligt. Idag blev jag ännu en gång påmind om att våra elever blir otroligt mycket under tre år.

De blir starkare. Många har haft det kämpigt i skolan förut, inte nödvändigtvis kunskapsmässigt, utan socialt. De har inte kunnat vara sig själva och när de varit det har de inte alltid accepterats. Hos oss blir de en viktig del av en helhet och de får vara precis som de är. Det finns inget krav på rosa hår för att gå på estetiska programmet, men alla har en möjlighet att sticka ut om de vill. Många har hittat en del i ett sammanhang som de aldrig haft förut. Talen idag visade det och den här barska fröken som muttrar och svär rätt mycket grät några rejäla skvättar.

Vi jobbar med hela människan. Estetiska programmet handlar om just det. Kanske är det därför våra elever är så empatiska, kreativa, unika och så godhjärtade. De kan också vara snurriga, ofokuserade och väljer ibland bort studier i vissa ämnen för att istället ägna sig åt de estetiska ämnena. Det gör mig sjukt frustrerad ibland, vilket eleverna märkt och dagens present (en sandsäck med tillhörande boxhandskar) var för mig ett bevis för att de förstår att jag bryr mig och att frustrationen handlar om att jag vill att de ska lyckas. De är nämligen inte bara trevliga och roliga, utan faktiskt väldigt smarta också. Nästan alla får med sig en gymnasieexamen och alla får med sig insikten om att de kan göra något med sitt liv. Att äntligen få landa på en trygg plats har betytt så mycket för så många. Som lärare på ett sådant program känner jag mig väldigt stolt.

Böcker är min passion. Mina elever respekterar det, då de har egna passioner i livet. De älskar sin konst och utövar den på många olika sätt. De tycker att jag är knäpp, men har stor förståelse för den där viftande figuren som försöker få dem att inse litteraturens storhet. Eftersom jag är lite känslomässigt begränsad ibland fixar jag aldrig att hålla tal, det får bli ett traditionellt blogginlägg istället med tillhörande lästips. Ett överlevnadskit för studentens väg ut i livet mot ännu mer visdom.

Vi är vår historia och Elisabeth Åsbrink skriver i sin bok 1947 om händelser som skedde då, men som påverkar oss än idag. Detsamma gör Majgull Axelsson i sin Jag heter inte Miriam som handlar om hur ett ren tillfällighet räddar någons liv, men påverkar det för alltid.

Världslitteratur har ni prövat på och jag vill rekommendera Yaa Gyasis bok Vända hem, som handlar om kolonialismens och slavhandelns följder. Den utspelar sig  i Ghana och USA från 1700-talet fram till vår tid och är riktigt intressant. Rekommenderas varmt. En annan riktigt bra författare är Chimamanda Ngozi Adichie (sök efter hennes TED-talks) som bland annat skrivit  En halv gul sol, som handlar om Biafrakriget.

Serier räknas också. Marjane Satrapis serieromaner är mycket läsvärda. Mest kända är Persepolis, som är hennes memoarer. Jag gillar nog Kyckling och plommon bäst. Om ni vill förstå er kära fröken mer är Hey Princess av Mats Jonsson ett självklart val. Nittiotalsnostalgi på hög nivå. En som rörde sig på nästan exakt samma ställen som jag i början av 90-talet är Adam, huvudpersonen i Valle Wigers bok God natt oktober. Mer 90-tal finns i  En nästan sann historia, en roman av Mattias Edvardsson som utspelar sig på Lunds universitet.

Något galet kanske? Erlend Loe är en författare ni borde upptäcka i så fall. Han är härligt galen. Jag gillar Doppler bäst. Den handlar om en man som heter just Doppler som flyttar ut i skogen och blir vän med en älgkalv. Helt normalt.

All my friends are superheroes av Andrew Kaufman är också rolig och totalt absurd om en man vars fru blir osynlig under bröllopsresan och om alla hennes superhjältevänner med mer eller mindre meningslösa superkrafter.

Han är tillbaka av Timur Vermes är en helt absurd historia om Adolf Hitler som vaknar till liv i ett nutida Berlin. Rolig, men också samhällskritisk och intressant.

Och så en låt om att var sig själv och älska den man vill (det där om att undvika jobb kanske ni inte behöver ta på så stort allvar). Den gick utmärkt att dansa och hoppa till 1994 och jag är rätt säker på att den funkar fortfarande.

 

Några norska favoriter

Idag är det Norges nationaldag, vilket brukar betyda en orgie i folkdräkter och flaggviftande. Jag bidrar till firandet genom att lista fem norska författarfavoriter.

Erlend Loe är en stor favorit. Senast idag tipsade jag en elev om hans böcker. Visst är det så att den gode Loe är lite ojämn, men när han är bra är han väldans bra. Bland mina favoriter finns Naiv. Super., Fakta om Finland, Doppler och Fvonk. Du kan läsa mer om böckerna på Alfabetas hemsida.

Jag har tröttnat lite på Jo Nesbø, det har jag, men han har länge varit en favorit i deckargenren med sina böcker om Harry Hole. Bäst är helt klart Snömannen. Läs mer om serien här.

En annan deckarfavorit som jag nästan tappat bort är Unni Lindell. Jag har inte läst någon vuxenbok av henne sedan 2011 då jag läste Sockerdöden, men med grabbarna O läste jag hennes böcker om spöket Mystiska Milla, med illustrationer av Fredrik Skavlan.

Merethe Lindstrøm skriver vackert och finstämt. Än så länge har jag bara läst hennes Dagar i tystnadens historia, men jag skulle gärna läsa fler.

Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap är en av de mest obehagliga böcker jag läst. På ett bra sätt. Rekommenderas!

Olikhetsutmaningen: fågel och fisk

Veckans olikhetsutmaning blir en liten blinkning till påsken och orden är därför fågel och fisk. Kanske lite klurigt, men det går ju också att tänka på hur orden används som en markering för om något finns högt upp eller långt ner.

Fågel får hos mig representeras av Johanna Thydells senaste bok (M)ornitologen, där huvudpersonen Moa låtsas att hon har ett skolprojekt om fåglar för att på så vis hitta en rimlig förklaring till att åka till sin mamma som hon inte sett på många år. En riktigt bra bok.

Och så fisk. Lax är ju min grej i påsk och alla andra högtider, men någon bok eller film om just fisken hittar jag inte. Om nu inte den gigantiska fisken i Erlend Loes helt galna barnbok Kurt och fisken faktiskt är en lax. Historien om hur Kurt och hans familj reser runt jorden och livnär sig på en gigantisk fisk är dock helt sanslöst rolig.

Nu är det er tur. Stort lycka till!

 

Olikhetsutmaningen: skratt och gråt

Som vanligt har jag gjort av med all energi och lite till när det snart är dags för ledighet. Frågan är om man ska skratta eller gråta åt all galen stress som fyller livet. Klart är att båda känslorna behövs och därför är veckan motsatspar just skratt och gråt.

Mina barn älskar youtubers och faktiskt skrattar även jag åt I just want to be cool. De är barnsliga så att det räcker och blir över, men faktiskt också roliga. Min humor kan vara ganska barnslig.

När det gäller böcker så skrattar jag sällan, men jag gillar Christer Hermansson och Erlend Loe, som båda har en torr och samtidigt väldigt absurd humor. Av Hermansson läste jag senast AVANTI! och av Loes böcker vill jag lyfta fram Fvonk.

Och så gråt. Såväl böcker som filmer får mig lätt att gråta. Senast grät jag till Mhairi McFarlanes Here’s Looking at You, som är briljant feelgood innehållande en hel symfoni av känslor.

En sorglig film då? En av mina största gråtupplevelser är Cinema Paradiso, där jag grät mig igenom halva filmen. Senast grät jag nog åt Pride om en oväntad allians i Thatchers Storbritannien.

Sedan gråter jag varje gång någon prisutdelning visas på TV. Det kan vara en medaljceremoni i OS eller VM, eller ett tacktal på Oscarsgalan, eller någon vinner t.ex. Masterchef. Jag är helt enkelt en blödig person.

Tematrio: Höga berg och djupa dalar

tematrio

Veckans tematrio hos Lyran handlar om berg och djupa dalar. Jag har valt att tolka det både bildligt och bokstavligt.

När Erlend Loe är bra är han lysande. En av mina favoriter bland hans böcker är Fvonk, där huvudpersonen med samma namn blir vän med Jens, som är statsminister och tvingas gömma sig för att få lugn och ro. Kopplingen till berg är att de åker en del skidor, inte utför visserligen, men lite berg behövs kanske ändå. Huvudpersonerna befinner sig båda i något av en dal, då livet inte alltid är så lätt. En galen och helt underbar bok.

Mycket upp och ner är det i All the bright places av Jennifer Niven. Huvudpersonerna träffas på ett tak och båda befinner sig mentalt på botten. Tillsammans lyckas de ta sig om inte upp på berget, så i alla fall en bit på väg.

Naturen spelar en stor roll i Gånglåt av Elin Olofsson och relationen mellan personerna i boken når de högsta berg och de djupaste dalar. Vi får träffa två systrar som känner varandra väl, behöver varandra mycket, men nästan alltid har svårt att uttrycka sig.

 

Nu behöver jag ett läslov

Årets Bokmässa är slut och det är jag också. Tanken var att köpa exakt noll böcker, men självklart blev det inte så. När Erlend Loe signerade Slutet på världen som vi känner den stod jag självklart där och lika självklart var det att jag behövde en signerad kopia av Delphine de Vigans Ingenting kan hindra natten. Att det egentligen inte är nödvändigt att läsa den för att förstå Baserad på en sann historia tyckte jag var ett ganska dåligt argument. För att vara redo för Stockholm Literature måste jag självklart läsa något av Jamaica Kincaid. Valet föll på Min mors självbiografi.

Även Liv Strömquist nya bok Uppgång och fall och Nina Bouraouis Om lycka fick också följa med hem tillsammans med en del böcker som förlagen varit snälla nog att skänka till våra mingel.

Nu är jag än mer än vanligt, i behov av läslov.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: