enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Édouard Louis

Dagens kulturella VM-spaning Frankrike

Frankrike fick möta Argentina redan i åttondelen, vilket gjorde mig väldigt nervös. De vann och ställdes sedan mot Uruguay. I semifinalen väntade Belgien och det blev final mot Kroatien. En final jag hoppas de vinner. Nu går inte finalen förrän imorgon, men eftersom det är Frankrikes nationaldag idag så publicerar jag inlägget redan nu.

Jag har just läst Mellan himmel och Lou av Lourraine Fouchet som till största delen utspelar sig på ön Groix utanför Bretagnes kust. En varm och stark berättelse om Jo som just blivit änkling och i testamentet får i uppgift av sin fru att umgås mer med sina barn och se till att de blir lyckliga.

Jag ser också fram emot Dansa vid vulkanens rand som är Grégoire Delacourts nya bok. Han är en av mina franska favoriter. Mest tycker jag om  Kärlekens fyra årstider om fyra kärlekspar i olika åldrar. Boken utspelar sig kring nationaldagen, dvs idag.

Jag är också svag för Anna Gavalda och älskar hennes lågmälda och avskalade berättande och de udda personligheterna. Bäst tycker jag om den väldigt fina Jag älskade honom. Nu var det väldigt länge sedan jag läste något av henne. Dags att återupptäcka.

En annan favorit är Delphine de Vigan som bland annat skrivit fantastiska No och jag. De Vigan kommer med en ny bok i höst som heter De outsagda och handlar om fyra utsatta människor. Låter som en bok som passar en eländesknarkare som jag.

Göra sig kvitt Eddy Belleguele är en smärtsam och sorglig berättelse, som beskrivs som Édouard Louis uppgörelse med sin barndom. Det är inte så enkelt att han avskyr sin familj och skyller allt på dem. Han försöker förstå sin far och sätter hans grymhet i ett sammanhang. En fruktansvärd bok, men så bra. Däremot har jag faktiskt inte läst hans Våldets historia ännu. Jag är rädd att det gör för ont.

I Croissants till frukost skriver Annika Estassy om Gabriel och Cecilia som lämnar Stockholm för att starta ett bed and breakfast i Sainte Marie sur Mer, en liten by på franska purpurkusten. Det är en chans att börja om, men Gabriels dröm, inte Cecilias, trots att huset är en present till henne.

Fransk film är något speciellt, men tyvärr ser jag det allt för sällan. Barnen styr tv:n ganska mycket och när jag tittar blir det oftare tv-serier än film. Nästa år skulle jag dock vilja återupptäcka GIFF. En av de mest minnesvärda filmfestivalbesök var då jag såg Marius och Jeannette av Robert Guédiguian en tidig söndagsmorgon på fantastiska Draken. Det var sent 90-tal och Front National var som störst. I kvarteret i Marseille som filmen utspelar sig i blir en man utslängd av sin fru för att han röstat på Le Pen. Birollerna är det som gör den här filmen, men även huvudrollsinnehavarna är fantastiska. En typiskt fransk babblig film.

En favoritskådespelare är Guillaume Canet som bland annat var med i filmatiseringen av Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. I Une vie meilleure spelar han Yann som drömmer om en egen restaurang och när han träffar Nadia bestämmer de sig för att tillsammans renovera en fallfärdig byggnad för att förverkliga sin dröm. Det blir inte alls som de tänkt sig. Nattsvart och fantastisk.

Annars går det inte att skriva om fransk film utan att nämna Amelie från Montmartre. Inledningen är lysande och jag har använt den med eleverna flera gånger. Ett antal människor presenteras genom att berättaren talar om vad de tycker om och vad de inte tycker om. Härligt absurt. En fantastisk film.

Jag tycker också väldigt mycket om En oväntad vänskap, som jag och en kollega visade våra ettor precis innan sommarlovet. Den håller än. Lite stereotyp och lite väl förenklad kanske, men ändå med en värme och karaktärer och berör.

 

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier och jag var inte jätteimponerad av urvalet. Nu tänkte jag ändå granska listan lite närmare och berätta vilka pristagare jag vill se och vilka jag tycker kanske inte är lika värdiga vinnare (vad det nu är).

Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn (på listan som publicerats på Den nya akademiens hemsida finns 45 namn, Ngugi wa Thiong’o och Jeanette Winterson saknas, men finns med som alternativ att rösta på) och jag har läst något av 37 av dem. Här är mina tankar:

  • Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria En helt klart viktig författarröst, men med få böcker under en begränsad tid. Jag blir glad om hon vinner, men tiden finns för henne att få ett pris som Nobelpriset.

  • Anyuru Johannes – Sverige Också en viktig författarröst, men från Sverige och ännu inte känd internationellt. Väl värd att prisas, men här ser jag hellre en vinnare som inte är från just Sverige.

  • Atwood Margaret – Kanada Jag säger ja tack till Atwood. En viktig och ständigt aktuell författare som skriver om ämnen som allt för ofta förbises när juryn består av män. Kanske fördomsfullt, men det är min övertygelse att det är så.

  • Auster Paul – USA En bra författare, men jag säger nja. Här handlar det om helt subjektiva känslor, inget litteraturvetenskapligt alls.

  • Avallone Silvia – Italien Har skrivit två böcker, vilket är minimikravet. Kommer snart med en tredje, men jag är tveksam till henne med tanke på konkurrensen här.

  • Bouraoui Nina – Frankrike En personlig favorit, jag till och med husgud. Skriver otroligt vackert och alltid både personlig och allmänt. En vinst skulle kunna betyda att fler upptäcker henne.

  • Carson Anne – Kanada En framgångsrik poet och författare som borde få mer uppmärksamhet. Jag har bara läst hennes poesi förvisso, så kan inte riktigt ge en helhetsbild av författarskapet.

  • Condé Maryse – Guadeloupe Nu går jag helt på känsla, då jag inte läst något av henne (ännu) men vinner hon lovar jag att göra det och vinna får hon gärna.

  • DeLillo Don – USA En av de stora i sin generation, en generation som förbisetts av den ursprungliga Svenska Akademien. Inte någon personlig favorit, men helt klart en värdig pristagare.

  • Edelfeldt Inger – Sverige Om en svensk författare ska vinna finns det helt klart väldigt många bättre alternativ på listan. Känns som ett typiskt val för bibliotekarier (förlåt, fördomar igen) men jag är skeptisk.

  • Ekman Kerstin – Sverige En värdig svensk kandidat och en rejäl diss till Svenska Akademien om hon skulle vinna.

  • Ferrante Elena – Italien Populär just nu och visst är hon en skicklig berättare, men jag tycker att det finns bättre kandidater på listan.

  • Gaiman Neil – Storbritannien Varför inte. Har inte läst mycket, men det jag läst har jag tyckt mycket om. Kul med en pristagare från en genre som sällan får uppmärksamhet inom “finkulturen”.

  • Ganman Jens – Sverige En ganska okänd, svensk pristagare vore inte varken bra eller kul. Jag är nyfiken på hans nya bok  Det lilla landet som kunde och han är en viktig röst, men inte i det här sammanhanget.

  • Hustvedt Siri – USA En modig och skicklig författare. Hellre frun än maken som pristagare …

  • Jägerfeld Jenny – Sverige Jag älskar Jägerfelds böcker och visst ska litteratur för barn- och unga lyftas fram, men jag är tveksam.

  • Khemiri Jonas Hassen – Sverige En av samtidens största, svenska författare. Ska någon svensk vinna är det han.

  • Kincaid Jamaica – USA En författare som ger en röst till de som sällan får höras från en plats som sällan uppmärksammas. Dessutom härligt frispråkig och cool.

  • Leviathan David – USA En fin författare som skriver om personer som behöver få ta plats. Jag hade hellre sett att priset delats i två kategorier, eller till och med tre som Augustpriset, men nu är det inte jag som satt reglerna.

  • Louis Édouard – Frankrike Har, liksom flera andra på listan, skrivit få böcker under en kort tid. Den jag läst är fantastisk, men att ge priset till en nykomling blir lite som när Helena Bergström fick priset som Århundradets bästa skådespelare framför giganter som Ingrid Bergman och Greta Garbo.

  • Lundell Ulf – Sverige Visst, om Svenska Akademien kan ge Nobelpriset till Bob Dylan kan väl Den Nya Akademien ge sitt pris till Ulf Lundell, men jag hoppas verkligen inte att det blir så.

  • Lövestam Sara – Sverige Ännu en fin författare som jag inte riktigt tror på som pristagare. Samtidigt har Lövestam gjort en massa för litteraturens spridning till en bred publik, inklusive de som behöver lättlästa böcker.

  • McCarthy Cormac – USA En typisk pristagargubbe tänker jag lite trött, men inser samtidigt att jag har alldeles för dålig koll på Cormac McCarthys författarskap för att ha en åsikt som inte bara bygger på känslor. Lika lite som jag vill se en svensk, oöversatt författar som pristagare vill jag se den vanliga, vita, västerländska gubben prisas.

  • McEwan Ian – Storbritannien Lite samma här, även om Ian McEwan är en trevligare gubbe rent författarmässigt än många andra.  En helt okej pristagare, men kanske lite förutsägbar. Lite som när Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset.

  • Murakami Haruki – Japan En kandidat som brukar hamna högt på listorna när nobelpristagare ska utses. En bra och annorlunda författare, men kanske inte min största favorit.

  • Oates Joyce Carol – USA Jag hade nog ropat “äntligen” om Joyce Carol Oates fick priset. Inte för att jag läst ens en bråkdel av hennes produktion, men för att det känns som en lagom känga åt Svenska Akademien.

  • Okorafor Nnedi – USA Ingen författare jag läst något av och absolut inte min genre. Har svårt att uttala mig känner jag.

  • Oksanen Sofi – Finland Jag är kluven. Oksanen är bra och kanske framför allt karismatisk och spännande. Ingen pristagare jag kommer att jubla åt, men inte heller bli speciellt upprörd över.

  • Olafsdottir Audur Ava – Island Det här är en kvinna som kan tala för sig själv och inte drar sig för att vara kontroversiell. Ännu ett skäl att läsa något av henne, men produktionen är begränsad.

  • Oz Amos – Israel Om någon gubbe ska vinna priset så vill jag att det ska vara Amos Oz.

  • Paborn Sara – Sverige Har ännu inte läst något av henne (påminner mig om att Blybröllop står och väntar i hyllan) och kan inte uttala mig om kvaliteten, men tycker att det finns många mer spännande alternativ på listan.

  • Pleijel Agneta – Sverige Nej. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ingen litteratur som lockar mig alls.

  • Pynchon Thomas – USA Ännu en känd amerikan, men en jag inte har någon som helst relation till.

  • Robinson Marilynne – USA Har försökt läsa, men inte fastnat. Lite för mycket “the Great American Novel” för min smak. Även hon en pristagare som varken engagerar eller upprör om hon skulle vinna.

  • Rosoff Meg – USA Cool kvinna, bra författare, men inte min favorit bland kandidaterna. Om någon som skriver ungdomsböcker ska vinna tycker jag ändå att hon är bästa alternativet.

  • Rowling J.K. – Storbritannien Jag älskar Harry Potter och Rowling har skapat läslust för många, men jag hoppas att hon inte vinner.

  • Roy Arundhati – Indien Borde läsa något av henne. Gör det om hon vinner!

  • Schiefauer Jessica – Sverige Fantastisk författare. En av de mest värdiga, svenska kandidaterna.

  • Smith Patti – USA Om nu en musiker ska prisas så varför inte Patti Smith. Hon kan i alla fall skriva.

  • Smith Zadie – Storbritannien En spännande författare som jag tappat bort. Nomineringen påminner mig om att göra något åt det.

  • Stamm Peter – Schweiz Har läst en av hans böcker som översatts till svenska, men på engelska finns fler. Varför inte.

  • Stefánsson Jón Kalman – Island En värdig vinnare bland de nominerade, nordiska författarna.

  • Stridsberg Sara – Sverige Tänk om hon vann. Vilket finger åt Svenska Akademien.

  • Tartt Donna – USA Mytomspunnen och älskad författare med få, men kända böcker i bagaget. Funkar som vinnare, men är ingen huvudkandidat för mig.

  • Thúy Kim – Kanada Jag älskar Kim Thúy och kan absolut se henne som vinnare, men hon är i början av sin karriär och kommer kunna ge oss mycket mer. Snarare ett argument för än emot att hon prisas kanske.

  • Tokarczuk Olga – Poland Okänd för mig i bemärkelsen att jag inte läst något av henne, men kan absolut tänka mig att läsa om hon vinner.

  • Wa Thiong’o Ngugi – Kenya Också en kandidat som brukar nämnas i samband med Nobelpriset i litteratur och helt klart en värdig sådan.
  • Winterson Jeanette – Storbritannien Fantastisk författare och en personlig favorit. Blir glad om hon vinner.

Mina kandidater som de två män och två kvinnor som ska nomineras av juryn är:

Amos Oz

Neil Gaiman

Margaret Atwood

Nina Bouraoui

 

Och då har jag verkligen fått döda några älsklingar …

Vilka fyra väljer du?

 

Göra sig kvitt Eddy Belleguele

Från min barndom har jag inte ett enda positivt minne. Jag vill inte påstå att jag aldrig, under dessa år, upplevde känslor av lycka eller glädje. Jag menar bara att lidandet är diktatoriskt: det utplånar allt som inte omfattas av dess ordning.

Så inleder Édouard Louis sin debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Det står snart smärtsamt klart att miljön gör huvudpersonen mer annorlunda än han kanske hade varit någon annanstans. I det samhälle han växer upp finns det inget utrymme för den som anses fjollig och Eddy konstaterar att det är omöjligt för honom att vara sig själv inom sina föräldrars och högstadiets värld.

Eddy är bögen, den som förtjänar stryk. Det spelar ingen roll att han skaffar flickvänner, att han försöker vara som alla andra. Det spelar ingen roll att han gång på gång förråder sig själv och sin kropp, genom att försöka passa in i den mycket snäva, manliga norm som råder. Det finns egentligen ingen annan väg att gå än till fabriken, där kroppen slits ut och fattigdomen ändå fortsätter. Där alkohol dövar den största smärtan hos de som aldrig kommer lämna

Göra sig kvitt Eddy Belleguele är en smärtsam och sorglig berättelse, som beskrivs som Édouard Louis uppgörelse med sin barndom. Det är inte så enkelt att han avskyr sin familj och skyller allt på dem. Han försöker förstå sin far och sätter hans grymhet i ett sammanhang. Det är hans plikt som man att överföra den manligaste av mansroller till sina söner och med Eddy lyckas han inte. Redan som liten är Eddy fel, han röst är för ljus och han uppför sig enligt föräldrarna ”som ett våp”. Det beteende som de avskyr är ingenting sonen har valt. Han är som han är och det är inte nog. Att vara feminin var nämligen något av det värsta en pojke kunde vara. Det är därför Eddy själv ser till att uppfostra sin lillebror i hur en pojke ska vara och att han måste vara kär i flickor, att homosexualitet är något motbjudande. Ingen ville ha ett våp till son.

För det mesta brukade de kalla mig våp, och våp var i deras ögon det i särklass grövsta skällsordet — det jag nu påstår märktes på tonen de använde — och det som uttryckte mest vämjelse, långt mer än idiot och dumskalle. I en värld där manliga värden hyllades och ansågs överlägsna brukade till och med min mor beskriva sig själv med orden Jag har minsann stake, jag låter dom inte sätta sig på mig.

Det är inte ofta jag läst någon skildring om den franska arbetarklassen. Oftast är det medelklassen som syns och hörs och som Édouard Louis säger i DN ser medelklassen inte utanför sig själv. Det är ett problem att vår litteratur är så likriktad, inte bara i Frankrike, utan i Sverige och kanske överallt. Det är sällan vissa röster får höras, men jag är glad att Louis röst gör det. Lite tragiskt är det ändå att det krävdes en ofrivillig klassresa för att göra det. Vi behöver fler röster, fler böcker som bryter normer.  Göra sig kvitt Eddy Belleguele handlar inte bara om sexualitet, utan också om klass. Vi måste våga tala om klass och de skillnader som råder mellan de som har och de som inte har.

Det är inte bara det att Göra sig kvitt Eddy Belleguele är en stark berättelse om en hemsk barndom. Det är inte bara det att porträttet av föräldrarna är mer nyanserat än jag först tror. Det är också det att Göra sig kvitt Eddy Belleguele är en mycket välskriven och vacker bok, där hoppen mellan nu och då görs ständigt och på ett snyggt sätt. Jag är mycket nyfiken på vad den endast 21 år gamla författaren ska hitta på härnäst.

___________________________________________

Texten har tidigare publicerats på Kulturkollo.

Édouard Louis har nu också gett ut Våldets historia, som jag konstigt nog inte har läst ännu.

Augustiböcker

Det närmar sig mitten av augusti, men jag har inte hunnit/orkat kika ordentligt på höstkatalogerna förrän nu. Här är en lista med de böcker jag ser fram emot att läsa ur augustis utgivning, alltså ingen komplett lista över allt som ges ut. Några har jag faktiskt redan hunnit med att läsa, medan andra säkert få vänta ett bra tag om de någonsin blir lästa. Det kommer ständigt nya titlar och det är svårt att hinna med allt.

 

Det fria ordet, Johannes Klenell, Natur & Kultur, augusti.

Lent kändes regnets fall mot min hand medan barnen brann i BerlinYvonne Hirdman, Ordfront förlag, augusti.

Nya Norrland, Mats Jonsson, Galago, augusti.

Orkidépojken, Helena Dahlgren, Unga Lava, augusti.

The Hate U Give, Angie Thomas, Natur & Kultur, augusti.

En häst går in på en bar, David Grossman, Albert Bonniers förlag, 4 augusti.

Andrum, Viktor Banke, Norstedts, 9 augusti.

Våldets historia, Édouard Louis, Wahlström & Widstrand, 10 augusti.

Samtal med vänner, Sally Rooney, Albert Bonniers förlag, 11 augusti.

Och blomstren dö, Rebecka Edgren Aldén, Norstedts, 14 augusti.

Den svavelgula himlen, Kjell Westö, Albert Bonniers förlag, 17 augusti.

Granitmannen, Sirpa Kähkönen, Lind & co, 17 augusti.

Mina smala axlars längtan, Maria Frensborg, Bonnier Carlsen, 21 augusti.

Vi mot er, Fredrik Backman, Forum bokförlag, 21 augusti.

Gänget, Katarina Wennstam, Albert Bonniers förlag, 22 augusti.

Under odjurspälsen, Klara Krantz, Alfabeta Bokförlag, 22 augusti.

Hon som vakar, Caroline Eriksson, Forum bokförlag, 23 augusti.

Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt, Gail Honeyman, Lind & co, 24 augusti.

Honung och ättika, Anne Tyler, Wahlström & Widstrand, 24 augusti.

Den underjordiska järnvägen, Colson Whitehead, Albert Bonniers förlag, 25 augusti.

Tio svenskar måste dö, Martin Österdahl, Forum bokförlag, 28 augusti.

Tornet och fåglarna, Ellen Mattsson, Albert Bonniers förlag, 29 augusti.

Det var vi, Golnaz Hashemzadeh Bonde, Wahlström & Widstrand, 31 augusti.

 

In the name of love

IMG_3117

Just nu pågår West Pride och idag gick jag i regnbågsparaden tillsammans med elever och kollegor.I det lilla perspektivet är det viktigt att vi som skola står upp för allas rätt att vara precis som de är och älska den de vill. Ännu viktigare kändes det faktiskt nu när jag kom hem och läste om det fruktansvärda dådet i Orlando.

Självklart måste dagen avrundas med några passande boktips. Genom litteraturen minskar fördomar. Det är jag helt övertygad om.

Jag läste nyss Anna Ahlunds fantastiska Du, bara där John och Frank försöker följa sina känslor. En av de bästa böcker jag läst i år.

En annan av årets favoriter är Som eld av Sara Lövestam, en fin berättelse om Louise och Anna som är så lika och så olika.

Riktigt bra är också Om jag var din tjej av Meredith Russo. En fin berättelse om Amanda som äntligen blivit sig själv.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson är ett intensivt och fantastiskt virr-varr av starka känslor.

Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz är en fantastisk bok om Aristotle och Dante i Mexico.

Jag, En av David Levithan är bra, men jag har ännu inte vågat läsa uppföljaren som heter En annan.

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst är en charmig kärlekshistoria med en rejäl portion svärta och mod att våga ta upp psykisk ohälsa.

Abdellah Taïas självbiografiska bok Ett arabiskt vemod och uppföljaren Frälsningsarmén som är ännu lite bättre är givna tips. Två starka böcker om förbjuden kärlek. Taïa kommer till Bokmässan i höst och det ser jag verkligen fram emot.

Nina Bouraoui är en annan favorit. Hon skriver drömskt och otroligt vackert. Nina Bouraoui har skrivit många bra böcker, men det är i Pojkflickan hon funderar mest över sin identitet och därmed sin sexualitet. Våra kyssar är avsked är en genomgång av dem författaren älskat. Mycket bra.

En annan självbiografi är Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis. Otroligt starkt om ett liv där klass och fördomar hör ihop.

En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyavanga Wainaina är en mer lågmäld och ganska hoppfull självbiografi.

 

IMG_3116  IMG_3118

Framför oss gick ett fantastisk par som folkdansade sig fram långa sträckor.

IMG_3119

Framför dem gick favoritklubben. Heja Blåvitt!

IMG_3115

Och efter en sambaorkester!

 

Veckans ord på F: Mina svar

F

Här kommer mina titlar och författare som jag kopplar samman med veckans ord, som alla börjar på F.

Jag läser alldeles för sällan facklitteratur för nöjes skull, men viss fakta är självklart intressant att läsa för att bilda sig. En bok som är intressant, lärorik och viktig är Moa Svans Det riktiga landslaget.

Mördaren i boken jag läser just nu, De underkända av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt hyser en farhåga om att just faktakunskaper helt håller på att bortprioriteras och vill slå ett slag för äkta TP-kunskaper.

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Édouard Louis handlar om friheten att få vara sig själv. En mycket bra bok om än hemsk på många vis.

Jag väljer substantivet fylla och tänker på pappan i Åsa Linderborgs Mig äger ingen som ofta väljer alkohol framför det mesta. Är lite sugen på att se filmen faktiskt.

Amanda vågar ge efter för sin förälskelse i Meredith Russos Om jag var din tjej, vilket är modigare än man anar.

 

 

A till Ö 2015

Denna något alfabetsfixerade bloggare gör det igen. Här är ett kulturellt alfabet om 2015. Viktiga händelser, böcker, filmer, konstupplevelser, tv-serier, platser och personer från A till Ö.

Arkan Asaad och hans bok Stjärnlösa nätter, som jag läste om och om igen, samt jobbade med många timmar. Jag fick också lyssna på honom på jobbet och dessutom se teateruppsättningen av Stjärnlösa nätter.  Sommarprogrammet var också fint.

Bokmässan och bokbloggarrummet där vi hängde och fixade mingel. Fina dagar.

Christoffer Holsts debut Mitt hjärta går på klämde jag snabbt under en stilla decemberdag. En riktigt fin bok.

Downton Abbeys sista säsong och julspecialen (som jag ännu inte sett) var en bra del av tv-året.

Édouard Louis självbiografiska bok Göra sig kvitt Eddy Belleguelle var som ett knytnävsslag i magen.

Fröken Frimans krig, som jag lyckades missa förra gången. Lysande historiska porträtt.

Gilmore girls. Visst är det knäppt att jag inte börjat se den här serien förrän i år. Jag älskar den.

Hon blev han i Kabul för att få frihet. Jenny Nordbergs De förklädda flickorna i Kabul fick mig att gråta floder.

Insidan ut var en mycket märklig, men också mycket gullig film.

Jimmy Rabbitte Jr, som var manager till The Commitments fick ännu en bok. I the Guts är han äldre och drabbad av cancer. Gripande och charmig bok.

Kulturkollo. Självklart. Bloggkollektivet som är en stor del i mitt liv och blivit mina goda vänner.

Litteraturresan med Breakfast Bookclub till Helsingfors var helt fantastisk. Mitt första besök i vårt östra grannland.

Moderna Museet och Stockholm Literature bjöd på fin kultur och en del finkultur under några dagar. Härligt.

Norlin, Annika aka Säkert! och Hello Saferide, som efter en intervju på Kulturkollo blev årets soundtrack.

Onanisterna av Patrik Lundberg var en av årets bästa böcker, trots titeln som gjorde den här tanten lite generad och mina elever ännu mer generade konstigt nog.

Pilane på Tjörn besöktes under Kulturkollos planeringshelg och var som vanligt fint. Åk och se skulpturerna om ni får chansen.

Queer av William S. Borroughs påbörjades i somras, men jag inser i min jakt på Q att jag glömt bort den.

Resan till Florida var en av de finaste filmerna jag såg i år.

Still Alice hade premiär i USA 2014, men jag såg den här 2015. Lysande filmatisering av ännu bättre bok.

The Disreputable History of Frankie Landau-Banks av E Lockhart levererade en av årets coolaste huvudpersoner.

Ungdomsår av J M Coetzee är en av årets oväntade favoriter. En fantastisk bok.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler var verkligen en av årets största läsupplevelser.

Warsan Shire är en av årets nya bekantskaper, som jag verkligen är glad att ha mött.

Xialou Guo släppte Jag är Kina och jag och Helena fick intervjua henne på Bokmässan. En spännande och skrämmande upplevelse.

Ytan må vara något som likar mordet på John Hron, men När hundarna kommer av Jessica Schiefauer är så mycket mer. En fantastisk bok, som förtjänar alla priser den fått och kommer att få.

Zoe Hart i serien Hart of Dixie har roat mig många timmar under 2015. Ingen direkt kvalitetsserie, men totalt kravlös.

Årets sista bok verkar bli Tom Malmqvists I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Så hemsk, så tragisk och så vansinnigt bra.

Äran i att vinna #massolitbookblogaward med Kulturkollo var och är enorm.

Öronen har fått jobba mer i år, då jag börjat lyssna på böcker. Det trodde jag aldrig.

Topp tio från första halvan av 2015

Fanny gjorde Top Ten Tuseday igår, jag gör en Top Ten Wednesday idag, med de tio bästa böckerna hittills i år. Utan inbördes ordning, men riktigt bra allihop. Några titlar har vi gemensamt minsann.

We were liars, E. Lockhart. Riktigt bra ungdomsbok med ett grymt språk och klurigt innehåll.

Onanisterna, Patrik Lundberg. Mycket bra bok om vänskap och att våga vara sig själv, vem det nu är.

We are all competely beside ourselves, Karen Joy Fowler. Frågan är om detta inte är årets bästa hittills. En fantastisk bok om en mycket ovanlig familj.

Jag ger dig solen, Jandy Nelson. Konstigt nog började jag läsa, kom inte in i den och slutade. Började några veckor senare och absolut älskade.

Ungdomsår, J M Coetzee. En otippad höjdare, som jag var väldigt skeptiskt till innan jag började, men älskade redan efter några sidor.

The Guts, Roddy Doyle. Det var helt fantastiskt att återse familjen Rabbitte och Barrytown igen.

Billy Lynn’s Long Halftime Walk, Ben Fountain. Bra om amerikansk soldat på hyllningsturné, innan kriget i Irak väntar igen.

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, Édouard Louis. Nattsvart och gripande om det svåra i att vara sig själv om omgivningen inte tillåter det.

Den vita staden, Karolina Ramqvist. Riktigt, riktigt bra och verkligen snygg bok. Språket är löjligt bra.

Sju dagar kvar att leva, Carina Bergfeldt. Utläst igår och obloggad än så länge. Riktigt stark berättelse, som definitivt tar avstånd från dödsstraff, men ändå lyckas problematisera det amerikanska samhället där staten tillåts mörda.

Vilka är de bästa böckerna du läst hittills i år?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: