Liane Moriarty

En tänkbar litterär resa i sommar

Målet i år är att läsa texter från minst 26 länder, men det är bara böckerna som finns med i statistiken jag sammanställer vid årets slut. Förra året läste jag texter av författare från exakt 26 länder och böcker av författare från 22 länder. Fler än en bok läste jag från 11 länder och det har jag som mål att utöka till 15 länder. Detta för att jag inte bara ska bocka av och nöja mig efter en läst bok från ett land. Hittills i år har jag läst texter från 15 länder och böcker från 13, vilket betyder att jag har en hel del kvar till 26.

Jag har därför satt ihop en fiktiv resa i sommar genom böcker från en rad länder. Nej, jag kommer inte att läsa alla, men nu finns i alla fall en tydlig sammanställning av tänkbara böcker för att nå mitt läsmål (och lite till).

Out of darkness, shining light av Petina Gappah (Zimbabwe)

The Blessed Girl av Angela Makholwa (Sydafrika)

Min syster, seriemördaren av Oyinkan Braithwaite (Nigeria)

The Shadow King av Maaza Mengiste (Etiopien)

Eva ur spillrorna av Ananada Devi (Mauritius)

Det förlorade barnet av Elena Ferrante (Italien)

Trädet och vinrankan av Dola De Jong (Nederländerna)

The Girl in the tree av Şebnem İşigüzel (Turkiet)

Sex and vanity av Kevin Kwan (Singapore)

Last Tang standing av Lauren Ho (Malaysia)

The Memory Police av Yoko Ogawa (Japan)

Bangkok wakes to rain av Pitchaya Sudbanthad (Thailand)

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong (Vietnam)

Echoes of the White Giraffe av Sook Nyul Choi (Nordkorea)

Ett halvt liv i kärlek av Eileen Chang (Kina)

Celestial Bodies av Jokha Alharthi (Oman)

Det som väntar på mig av Parinoush Saniee (Iran)

The Hypnotist’s Love Story av Liane Moriarty (Australien)

Hurricane season av Fernanda Melchor (Mexico)

Att skörda ben av Edwidge Danticat (Haiti)

Here comes the sun av Nicole Dennis-Benn (Jamaica)

Långt bortom havet av Isabel Allende (Chile)

Natt i Caracas av Karina Sainz Borgo (Venezuela)

Kött och ben och vatten av Luiza Sauma (Brasilien)

 

 

O spanar på bokrean 2020

Jag är inte jätteimpad av bokrean som den sett ut de senaste åren, men jag vet ju att jag kommer att köpa ett gäng böcker och självklart har jag klickat runt på diverse sajter och bläddrat i kataloger. Däremot har jag inte så mycket koll att jag kan garantera att mina länkar leder dig till det bästa priset, men jag tror det.

Det finns några titlar jag verkligen tycker att du ska köpa!

Jag absolut älskade Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid, men jag har insett att vissa verkligen avskyr den. En bok som väcker starka känslor är det utan tvekan och jag rekommenderar den varmt.

En annan favorit är Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet. Om du inte läst den tycker jag definitivt att du ska investera i den. Fantastisk miljö och en gripande berättelse om att leva vidare utan sitt livs kärlek.

Dikter och prosa 1952-2004 av Tomas Tranströmer är en bok att äga. Om du inte gör det så tycker jag att du borde ändra på det. Det är nästan en order.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en berättelse om andra världskriget i Grekland och en lärarinna som ser till att hennes elever är säkra och återberättar Illiaden för att tiden ska gå. Läsvärd och välskriven.

En av de bästa böcker jag läste 2019 var Pachinko av Min Jin Lee. En helt fantastisk släktkrönika om en sydkoreansk familj som med tiden flyttar till Japan. En tegelsten, men en intressant, allmänbildande och faktiskt lättläst sådan.

Vill du läsa välskrivna och underhållande berättelser med en allvarlig touch? Då rekommenderar jag Överraska mig av Sophie Kinsella och En annan Alice av Liane Moriarty.

Har du någon i din närhet som snart blir tonåring eller kanske just blivit det? Då rekommenderar jag Note to self: Rutiga byxor funkar inte här av systrarna Marie Hammar och Abbe Wahlqvist. Det är berättelsen om Ottilia, kallad Otto, som flyttar från Linköping till Lidingö och desperat försöker passa in.

För de lite äldre tonåringarna och alla vuxna är Slutet av Mats Strandberg ett måste i bokhyllan. Om du inte läst den tycker jag verkligen att du ska göra det.

Nu är det ju så att jag absolut inte ska köpa något, men om jag ångrar mig, vilket jag självklart inte kommer att göra, skulle jag kunna tänka mig att köpa följande böcker.

På Akademibokhandeln finns Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm på rean, men det krävs att du blir medlem i Akademibokhandelns vänner, vilket du kan bli utan kostnad. Jag vet egentligen inte om jag tycker att 149 kronor är sådär superbilligt, men det här är en bok jag vill läsa och äga.

Jag har ju, pinsamt nog, varken läst Tjänarinnans berättelse eller Gileads döttrar av Margaret Atwood och de finns både till ganska vettiga reapriser.

Bleknande berg av Kazuo Ishiguro lockar också. Som historielärare vill jag självklart lära mig mer om andra världskriget och som svensklärare är det alltid kul att läsa böcker av författare som fått Nobelpriset.

Cilla Naumann är en av mina absoluta favoritförfattare, men märkligt nog har jag tappat bort henne lite och faktiskt inte läst senaste boken Den oändliga familjen. Måste erkänna att jag blir lite köpsugen.

 

Vilka böcker lockar dig på årets bokrea?

Filmatiseringar jag ser fram emot

Boken är i princip alltid bättre än filmen, men ändå är det något med filmatiseringar som lockar mig. Den senaste tiden har jag snubblat över flera trevliga nyheter och tänkte dela dem.

Jag absolut älskade Doktor Dolittle när jag var liten. Då var det Rex Harrison som spelade doktorn som kunde tala med djur i filmen från 1967. Versionen från 1998 med Eddie Murphy upprörde mig redan på trailernivå, men nu kommer en version jag verkligen skulle vilja se. I The Voyage of Doctor Dolittle är det nämligen Robert Downey Jr. som spelar huvudrollen och han är en stor idol.

En annan klassiker för de yngre är Den hemliga trädgården och den filmatiseras igen med ingen mindre än Colin Firth i huvudrollen. En måste-film med ännu en favoritskådis.

Jojo Moyes bok Sista brevet från din älskade ska bli film på Netflix med  Shailene Woodley i en av huvudrollerna. Jag hittar ingen uppgift om när inspelning ska ske, bara att det är på gång.

To All The Boys I’ve Loved Before del 2 har just spelats in och beräknas få premiär ganska tidigt in på nästa år. Alla skådespelare från första filmen kommer tillbaka och det kan säkert bli riktigt bra. En annan uppföljare jag gärna ser är filmatiseringen av China Rich Girlfriend av Kevin Kwan.

Kenneth Branagh fortsätter att porträttera Hercule Poirot i filmatiseringen av Döden på Nilen. Nästa år är det 100 år sedan Agatha Christie debuterade som författare och hon förtjänar därför lite extra uppmärksamhet.

Ingen film, men väl tv-serie blir det av Liane Moriartys Nine perfect strangers, men när den ska spelas in, vilka som gör rollerna och när den förväntas sändas är ännu oklart. Jag önskar mig en serie med många tillbakablickar som låter oss få veta ännu mer om karaktärerna än vad boken ger oss. Förväntningarna är minst sagt höga eftersom det är Nicole Kidman som köpt rättigheterna.

Aldous Huxleys klassiska dystopi Du sköna nya värld blir även den tv-serie och det skulle kunna bli en riktigt bra sådan. Gammal bok, men med en intressant och skrämmande aktuell människosyn.

En serie som jag ser väldigt mycket fram emot är Små eldar överallt med bland annat Kerry Washington och Reese Witherspoon i rollerna. Frågan är om jag ska läsa boken innan, eller nöja mig med tv-serien. Det gäller i så fall att läsa snart så att boken hinner blekna lite innan serien tar vid.

Sally Rooneys Normal people vill jag utan tvekan läsa innan BBC Three gör tv-serie av den.

 

Bokmässan 2019 in retrospect

En Bokmässa måste självklart sammanfattas och när jag idag vacklar till jobbet med boksmälla är jag ändå så glad över att ha fått tillbringa fyra dagar med vänner och en massa fantastiska författare och debattörer. Faktiskt känner jag mig så här på söndagskvällen, när jag skriver det här, ganska pigg. Kanske är det som Anders Hansen säger att stress inte nödvändigtvis handlar om att göra mycket, utan om att hjärnan går på högvarv. Min hjärna har verkligen fått jobba de senaste fyra dagarna, men på ett positivt sätt. Faktiskt har jag inte känt mig stressad någon enda gång under Bokmässan, utan jag har gjort det som känns bra och njutit av det. Kanske har jag också känt mig lugnare eftersom samtalen visserligen varit många, men också ganska avslappnade. I vår snabba och stressade tid är det faktiskt fantastiskt att få sitta ner i 45 minuter och lyssna till ett lugnt och sansat samtal.

En av höjdpunkterna under Bokmässan var seminariet Klass på klassdebatten? som var något så ovanligt som ett konstruktivt, politiskt samtal mellan människor som ser på samhället på olika sätt och definitivt har olika idéer om hur de problem de ser ska lösas. Sådant saknas i dagens politiska debatt och jag är så glad att det faktiskt går att få till samtal som har en chans att faktiskt leda till förändring. Det ger mig hopp.

Det jag tar med mig från årets mässa är samtalen som kanske inte handlar just om böcker, utan om ideologi om än kopplat till konkreta titlar. Jag tänker t.ex. på seminariet USA, Trump och kvinnorna, där Tayari Jones och Meg Wolitzer diskuterade amerikansk politik och hur en pajas som Trump har kunnat bli så populär. Även samtalet Sverige och mångfalden lyckades komma längre än i princip alla politiska debatter de senaste åren. Det är en sådan befrielse att få luta sig tillbaka och faktiskt få lyssna till människor som inte bara slänger ur sig provocerande oneliners, utan faktiskt vill komma fram till något.

Självklart har jag lyssnat till författare också och den jag blev kanske mest förtjust i var Tessa Hadley, tätt följd av sympatiska Liane Moriarty. Sedan innan är jag totalt förälskad i Caitlin Moran och när hon intervjuades av Parisa Amiri var lyckan gjord. Läslistan har självklart blivit mycket längre under de senaste fyra dagarna och även om jag bara köpte två böcker och ett gäng noveller från Novellix, har den vuxit med väldigt många fler titlar.

Bäst av allt är ändå att träffa alla vänner som jag inte ser så ofta “på riktigt”. I torsdags var faktiskt alla kulturkollare på plats när vi hade redaktionsmöte och dagarna på mässan har inneburit en rad trevliga möten. Jag är så himla glad att ha alla fina boknördar i mitt liv. Extra kul var det också att vara Bookfluencer och få ett Guldkort med tillgång till såväl en lounge som pressavdelningen. Det gjorde det lättare att hitta en lugn plats att ta en paus på.

Sammantaget var det en fin Bokmässa, trots många schemakrockar och rejäl irritation på de små och alltid fulla J-salarna, vars köer dessutom ställde till det rejält både för att jag missade vissa författare helt, men också för att de gjorde förflyttningar mer än lovligt krångliga. Jag gillade inte heller att sal R2 användes till seminarier, då det innebär en extra, onödig kontroll av väskorna. Dessutom saknade jag verkligen de foldrar med dagens seminarier som förut funnits. De gjorde min mässplanering så mycket enklare. Att fler seminarier var 45 minuter uppskattades väldigt. Det måste behållas.

Av tre teman på årets mässa var det tema jämställdhet som jag ägnade mig mest åt. MIK är inte riktigt min grej och Sydkorea lyckades jag missa helt eftersom seminariet med Han Kang i en underdimensionerad J-sal inte gick att komma in på. Nästa år är temalandet Sydafrika. Det ser jag fram emot.

Hur var årets Bokmässa för dig?

Liane Moriarty på Bokmässan

Liane Moriarty växte upp i en stor familj med många biologiska syskon och en rad fosterbarn. Två av systrarna är också författare och Liane, som är äldst och tyckte att hon borde vara först, drevs att skriva av ren avundsjuka. Kanske är det också den stora familjen som gör att hon alltid har väldigt många karaktärer och låter allas röster komma till tals. Att skildra deras språk är hennes styrka, medan hon är sämre på att beskriva miljö och omgivning menar hon. Hon behöver jobba mer på miljöbeskrivningarna, säger hon. När hon reser är hon mer fokuserad på människor och relationer än på landskapet. Senaste boken heter Nio främlingar och har som titeln avslöjar en rad viktiga karaktärer. Huvudpersonen är Francis, en före detta bästsäljande författare, som nu verkar ha glömt bort hur hon ska skriva.

Seminariet har titeln Vad vet vi egentligen om varandra? och något som diskuteras är t.ex. långa äktenskap och hur kärlek är något som man måste bestämma sig för att fortsätta med varje dag. Det faktum att både vi och den vi är gifta med förändras ständigt och därför är det omöjligt att veta allt. I boken Öppnas i händelse av min död är en mans hemligheter centrala och moderator Pekka Heino tar upp ämnet hämndsex, som finns i boken och huruvida det går att jämna ut otrohet och svek. Att samtalet kommer att handla om underkläder, utseende, visslingar och kroppskomplex var kanske inte riktigt det jag hade väntat mig eller önskat.

Hur är det med läsning och den unga generationen? Liane Moriarty tror att det alltid kommer att finnas behov av berättelser och hörde från The English Bookshop att de ser fler och fler unga köpa vackert inbundna klassiker. Det finns hopp, säger hon och är övertygar om att det kommer att bli bra.

Saker vi inte vet om varandra, som t.ex. infertilitet är vanliga teman i Moriarty böcker. Hon träffade själv den rätta personen sent och trots att en kvinna som närmar sig 40 och längtar desperat efter barn är inte direkt attraktivt, påpekar hon, men hon lyckades hitta rätt och har nu man och två döttrar.

I Stora små lögner är det barnen och mammorna som står i centrum och som en äldre mamma den gemenskap med andra människor som råkar ha barn är hon fascinerad över hur lik skolan en mammagrupp kan vara. Det finns de med hög status, de som dömer andra, men också sådana som kan ställa upp när det behövs. Mammagruppen i Stora små lögner är minst saft spretig både i ålder, status och stil.

Drömmen om att förändras och bli en bättre, mer perfekt version av sig själv är central i flera av Moriartys böcker, men kanske mest tydlig i Nio främlingar då de ska tillbringa 10 dagar på hälsohem. Deras vistelse inleds med fem dagars tystnad, vilket kan göra vissa galna och andra väldigt lugna. Själv tror Moriarty att hon skulle haft svårt att klara av det, trots att hon inte ser sig som överdrivet pratsam.

Den som driver hälsohemmet är Masha och Nicole Kidman kommer att spela henne när boken blir tv-serie. Moriarty ser henne som en karaktär som faktiskt bryr sig om sina klienter, men visst är hennes metoden minst sagt annorlunda. Jag är glad över att boken blir en serie, då jag tycker att karaktärerna i Nine perfect srangers är intressanta och hoppas att vi faktiskt får veta mer om dem.

Söndagsplaner på Bokmässan

När söndagen kommer brukar jag vara helt slut och inte sällan mer eller mindre förkyld. Ofta landar jag på ett café med någon trevlig bekant och sitter kvar där så länge jag kan. Eftersom jag brukar ha med bilen denna dag, tar jag en tur eller två runt golvet och köper de där böckerna jag inte borde köpa, men köper ändå. Trots detta har jag kikat igenom seminarielistan för söndagen och gjort en plan.

10.00 Att leka med spänningsgenren med bland andra Camilla Sten och Mats Strandberg.

11.00 Arbete och kön om hur diskriminering finns inbyggt i systemet runt om i världen.

12.00 Samar Yazbek eller Liane Moriarty. Den senare tror jag att jag kommer att ha hunnit se tidigare under mässan och i så fall blir valet lätt.

13.00 Konsten att skriva populärvetenskap med bland andra Emma Frans.

15.00 Hopplösa äktenskap

 

Efter det här kommer både jag och Bokmässan vara slut …

Fredagsplaner på Bokmässan

Fredagen börjar tidigt med en frukost arrangerad av Bonnierförlagen. Gästar gör bland annat Liane Moriarty. Det ser jag fram emot.

10.00 finns flera seminarier att välja på, men jag väljer Att skriva om döden med humor och allvar, med Beate Grimsrud, Martina Montelius och Johanna Koljonen Pedersen. Det kan inte bli annat än bra.

11.00 blir det Sverige och mångfalden

12.00 går jag troligen på Klass på klassdebatten och hoppas att jag orkar med Benjamin Dousa. Seminariet Klimatförändringar i litteraturen lockar också.

13.00 en tid med krockar, men jag tror att Han Kang och seminariet Kollektivt trauma vinner.

14.00 här tror jag att min val faller på Världens ensammaste män? med bland andra Per Petterson.

15.00 är det dags för mingel och utdelning av Årets bok. Det brukar vara en av mässans trevligaste stunder. Mycket troligt orkar jag inga mer seminarier efter det.

På kvällen är det dags för den numera traditionsenliga Bokbloggarmiddagen. Det blir trevligt!

Böcker jag ser fram emot i september

I september säger det pang och TBR-högen växer exponentiellt. Dessutom är det en ansenlig mängd i denna hög som borde läsas innan det är dags för Bokmässan i slutet av månaden. Några böcker kanske jag sparar och köper på plats. Signerade böcker räknas ju inte.

Här är de böcker jag ser fram emot i september.

Förväntan, Anna Hope, ETTA, september

P.S. Från Paris, Marc Levy, Sekwa, september

Rosy & John, Pierre Lemaitre, Sekwa, september

Den sista vakten på Ellis Island, Gaëlle Josse, Elisabeth Grate Bokförlag, 2 september

Nio främlingar, Liane Moriarty, Albert Bonniers förlag, 3 september

Roxy, Alice Dadgostar, Albert Bonniers förlag, 3 september

Sönderslagen, Emma Johansson, Vox by Opal, 3 september

Våra tungor smakar våld, Saga Becker, Leopard förlag, 3 september

Bli kvar, Maja Hjertzell, Gilla Böcker, 4 september

Lilla fröken Grenadin, Vilda Rosenblad, Piratförlaget, 4 september

Vuxna människor, Caroline Hulse, Printz Publishing, 4 september

Resten av allt är vårt, Emma Hamberg, Piratförlaget, 5 september

Allt du gav mig var minnen, Adam Silvera, Lavender Lit, 6 september

Behandlingen, Yvonne Hirdman, Ordfront förlag, 6 september

Drömmarna, Karen Thompson Walker, Norstedts, 9 september

Bungalow, Åke Edwardson, Albert Bonniers förlag, 10 september

Ingen plats för mig, Katia Wagner, Natur & Kultur, 10 september

Kistbyggarna, Morgan Larsson, Piratförlaget, 10 september

Berättelsen från innerstaden, Shaun Tan, Lilla Piratförlaget, 11 september

Hästpojkarna, Johan Ehn, Gilla Böcker, 11 september

Var kommer du ifrån, egentligen?, TNKVRT, Gilla Böcker, 11 september

Min tur nu, Angie Thomas, Natur & Kultur, 14 september

Bete sig, Linda Jones, Vox by Opal, 15 september

Björnkvinnan, Karolina Ramqvist, Norstedts, 16 september

En dag, Jennifer, Risto Pakarinen, HarperCollins Nordic, 17 september

Hennes ord, Tove Folkesson, Albert Bonniers förlag, 17 september

Och eken står där än, Sofia Lundberg, Bokförlaget Forum, 18 september

Den som haver barnen kär, Viktoria Höglund, Southside Stories, 19 september

Sent på dagen, Tessa Hadley, Wahlström & Widstrand, 19 september

Välj mig, Christina Lindström, B Wahlströms, 19 september

Hjärtats bokhandel, Veronica Henry, Printz Publishing, 20 september

Mitt storslagna liv, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren, 20 september

Mr Potter, Jamaica Kincaid, Bokförlaget Tranan, 21 september

Tomma hjärtan, Juli Zeh, Weyler förlag, 21 september

Ett litet steg på vägen, Jenny Fagerlund, Norstedts, 23 september

Kodnamn Flamingo, Kate Atkinson, Norstedts, 23 september

I rörelse, Athena Farrokhzad, Albert Bonniers förlag, 24 september

Bomullsängeln, Susanna Alakoski, Natur & Kultur, 26 september

Snöstorm, Augustin Erba, Albert Bonniers förlag, 27 september

Det svarta trädet, Tana French, Modernista, 28 september

Dom som stod kvar, Thord Eriksson, Natur & Kultur, 28 september

Hjärtat, Malin Kivelä, Thorén & Lindskog, 29 september

Big Little Lies säsong 2

Så var den över den andra säsongen av Big Little Lies. En serie som fortsätter där boken slutade med ett manus av David E. Kelley och Liane Moriarty. Lite skeptisk var jag inledningsvis till en andra säsong, men nu är jag glad att den fortsatte.

Under hela säsongen ser de fem huvudpersonerna i the Monterey Five olyckan där Celestes man Perry faller ner från trappan. Vi vet vad som hände, poliserna försöker klura ut det och när som helst kan hemligheten avslöjas. Det är olyckan som knyter dessa väldigt olika kvinnor mer samman än de var i den första säsongen, men visst finns det vänskap också.

En ny karaktär är Perrys mamma Mary Louise, fantastiskt spelad av Meryl Streep, som bor hos Celeste för att stötta henne efter makens död. En på ytan vänlig dam, som dock visar sig vara riktigt läskig. Hon säger de mest otrevliga saker med mild röst och ett ursäktande leende.

Den karaktär som växer mest under den andra säsongen är Madeleine, spelad av Reese Witherspoon. Visst utvecklades hon redan i första säsongen från total yta till något mer, men nu blir hon definitivt ännu mer komplex. Relationen med ex-makens nya fru Bonnie, spelad av Zoë Kravitz, är kanske den mest intressanta. Bonnie är också den karaktär som tillåts ta betydligt mer plats i den andra säsongen, medan Jane, spelad av Shailene Woodley får stå tillbaka lite. Säsong 2 blir mammornas säsong, då även Bonnies mamma dyker upp. Också hon en minst sagt annorlunda karaktär.

Big Little Lies är välspelad underhållning där ytan har stor betydelse. Att få kika in under den, i alla fall lite grand, är kittlande. Det är många karaktärer som hade varit absolut fruktansvärda att ha i sin närhet, men i en tv-serie är de fantastiska att följa. Dramatik med extra allt, ibland för mycket, men det kan jag ta.

Blir det då någon tredje säsong? Tveksamt. Att få alla skådespelare med sig verkar svårt, men å andra sidan kräver fansen fler avsnitt och serien är en succé. Dessutom finns det verkligen mycket mer att berätta om the Monterey Five och från början var det inte ens tänkt att det skulle bli en andra säsong.

Big Little Lies finns att se på HBO. Om första säsongen skrev jag så här.

Nine perfect strangers

Nine perfect strangers är Liane Moriartys senaste bok där hon tar oss med till ett minst sagt annorlunda hälsohem och låter oss bli bekanta med nio gäster och tre anställda. Många karaktärer att hålla ordning på alltså och det är både boken styrka och svaghet. Styrkan för att samspelet mellan dem är riktigt intressant, men en svaghet då ingen av dem blir riktigt komplex.

De nio för varandra ännu okända gästerna checkar in på Tranquillum House, ett exklusivt hälsohem där de ska få äta nyttigt, träna yoga och meditation, bli masserade och hitta sina inre, hälsosamma jag. Ägaren heter Masha Dmitrichenko och hon är övertygad om att gäster behöver regler och kontroll. Det är därför de behöver lämna in alla sina telefoner och andra saker med skärm och det är också därför som personalen i hemlighet går igenom deras bagage och konfiskerar allt onyttigt som de försökt smuggla in.

Masha är utan tvekan en av de märkligaste av karaktärerna, medan Frances kanske kan ses som den sanna huvudpersonen. Hon är en medelålders, överviktig och ensam författare, vars senaste bok blivit refuserad av förlaget. På Tranquillum House hoppas hon ändra hela sitt liv. Gärna utan någon som helst ansträngning. Jag tycker mycket om henne, men drabbas kanske ännu mer av den familj bestående av Heather och Napoleon och deras tjugoåriga dotter Zoe som tar in på Tranquillum House för att försöka överleva Zachs födelsedag. Zach som var deras son och tvillingbror och som valde att avsluta sitt liv. De vill inte glömma honom självklart, men orkar inte heller minnas. Istället försöker de gömma sig under denna dag som också är Zoes födelsedag. En dag hon knappast vill fira längre.  Frances, såväl som den trio som numera utgör en familj är karaktärer som jag hade önskat fått en egen bok, då vi nu bara får veta en bråkdel av vad de gått igenom.

Intressanta är också det på ytan så perfekta paret Jessica och Ben, som vunnit miljoner och köpt sig ett perfekt liv och i Jessicas fall, en perfekt kropp. Trots det är de långt ifrån lyckliga. Här kanske Moriarty moraliserar lite, men kombinationen av karaktärer gör ändå intrigen intressant. Liane Moriarty skyr inte allvarliga ämnen och jag tycker att hon oftast lyckas riktigt bra med att skildra dem på ett trovärdigt sätt. Nine perfect strangers är ett myller av karaktärer, relationer och känslor. En bok fylld av intressanta bifigurer, men ibland är det svårt att hålla isär dem eller att relatera till dem. Det ger sig efter ett tag och även om intrigen blir mer och mer absurd gillar jag det jag läser. Det är galet, roligt, gripande och helt sanslöst. Underhållande till max med andra ord.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: