Johan Ehn

Vilka nomineras till Årets bok 2022?

Tisdag 3/5 avslöjas de tolv nominerade titlarna till Årets bok 2022 på en nomineringsfrukost med start 8.30. De böcker som nomineras ska ha givits ut på svenska mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022 och som vanligt betyder det att vissa böcker hamnar precis på gränsen. Andra kriterier för att nomineras är att boken ska hålla hög språklig kvalitet, vara en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö, samt vara ett skönlitterärt verk som tilltalar en bred läsekrets. Jag har funderat några varv och kommit fram till följande förslag på nominerade titlar (och ja, jag vet att det är fler än tolv men det gick inte att ta bort några även om titlarna från Albert Bonniers Förlag är alldeles för många):

Två böcker som skulle vara väl värda en nomineringen, men kom ut precis på gränsen mellan förra årets och årets nomineringsperiod är Ljudet av fötter av Sara Lövestam, Piratförlaget och Älskade barn av Ashley Audrain, Albert Bonniers Förlag. Lika på gränsen är Sarek av Ulf Kvensler, Albert Bonniers Förlag som kom ut i slutet av april i år, men har recensionsdag först 6/5.

Vilka böcker tror du nomineras?

O listar 2021

Ännu ett år har gått och det är dags att plocka fram Kulturkollos gamla megalista. Jag har valt ut ett gäng punkter från originallistan och lagt till några egna. Även de forna kulturkollarna Anna, Helena och Ulrica har utvärderat. Häng gärna på du också och välj de punkter du vill.

Årets mest oväntade: Att det blev en Bokmässa trots allt och att det var så otroligt läskigt att befinna sig i en nästan tom mässhall. 

Årets klassiker: Det måste bli Körkarlen som jag läste med mina tvåor. Kämpigt på många sätt, men också väldigt kul. Första gången för dem, men inte för mig.

Årets knock out: Måste bli Stina Wollter, som förvisso alltid är en knock out, men det jag tänker på främst är hennes fantastiska utställning på Mölnlycke Kulturhus. Jag blev så imponerad och så berörd. Seminariet på Bokmässan med Suzanne Osten var också fint. 

Årets nostalgitripp: Utan tvekan The Newsreader, en fantastisk tv-serie om en nyhetsredaktion på 80-talet. 

Årets kvinnokamp: Är såklart serien om Ellen som än så länge fått fyra delar, två författare av Helena Dahlgren och två av Moa Eriksson Sandberg. Snart kommer fler böcker om Ellen och de andra som kämpar för sina rättigheter.

Årets gråtfest: Jag grät så mycket till senaste säsongen av Så mycket bättre att det nästan var löjligt. 

Årets historiska: Maggie O’Farrells fantastiska Hamnet om William Shakespeare, eller kanske ännu mer hans familj, är otroligt bra. 

Årets obehagligaste: Insekt av Claire Castillon var fruktansvärt obehaglig. Nästan så obehaglig att jag önskar att jag inte läst den.

Årets tyngsta: En bok som berörde och kom lite väl nära är Hon kallades hemmasittare av Nadja Yllner. En bok som alla borde läsa.

Årets dystopi: En av årets bästa böcker läste jag i januari och det är Den sista migrationen av Charlotte McConaghy, en dystopisk berättelse om en framtid där människan tagit död på i princip alla djur. 

Årets mest pedagogiska: I boken Brev till mannen förklarar Bianca Kronlöf varför jämställdhet faktiskt är något som rör alla män och alla kvinnor. Det går inte att, som Soran Ismaels komikerkompisar, vifta bort en taskig syn på andra människor utan att själv bli en del av problemet.

Årets grafiska: Svårt i år att välja en och tyvärr har jag inte läst Vi var samer av Mats Jonsson, som annars mycket väl hade kunnat stå som vinnare. Väljer istället en bok jag har läst och då blir det Återvändsgränder av Gabi Beltrán om författarens uppväxt i Palma de Mallorca.

Årets nya bekantskap: Att jag läste serien om Kerstin som inleds med Det fina med Kerstin av Helena Hedlund och Katarina Strömgård, är jag mycket glad över. Vilken fin lite tös det är och så många olika Kerstin av båda kön som verkligen behöver de här böckerna. 

Årets utmaning: Har varit att läsa något annat än lättsmält litteratur som feelgood och deckare. Jag har hela året befunnit mig på gränsen till utmattning, men efter en höst då jag jobbat ganska mycket mindre än vanligt känner jag mig lite på gång igen. 

Årets ögonöppnare: Stöld är Ann-Helén Laestadius först bok som primärt vänder sig till vuxna och den lärde mig massor om de konflikter som finns och hur utsatta samerna och deras renar är. Jag visste till exempel inte hur höga självmordstalen är och hade inte heller riktigt fattat hur långt borta polisen är när de behövs.

Årets viktigaste: I sin självbiografiska bok Vem har sagt något om kärlek? skriver Elaf Ali om hedersförtryck på ett sätt som ingen tidigare gjort. Det är nyanserat, men ändå troligt tydligt.

Årets återseende: Äntligen kom en ny bok om Sebastian Bergman och de andra karaktärerna skapade av Michael Hjorth & Hans Rosenfeld. Som man sår var helt klart en av årets bästa spänningsromaner, men viktigast av allt var att få följa karaktärerna lite till. 

Årets huvudperson: Jag absolut älskar Sigge i Min storslagna död av Jenny Jägerfeld. Snart kommer tredje boken om honom och jag längtar.

Årets bifigur: Svårt att välja, men jag tyckte mycket om sjuksköterskan Tony i Johan Ehns Inte död än.

Årets filmupplevelse: Jag har sett väldigt lite film i år, men vill ändå lyfta fram The Father med en strålande Anthony Hopkins i huvudrollen. Riktigt bra och sjukt obehaglig.

Årets kulturella höjdpunkt: Alltså, det har inte blivit så mycket kultur i år, men det var stort att se en före detta elev i uppsättningen Sex roller söker en författare på Backa Teater.

Årets kan-inte-släppa-den: I ett försök att förstå mig själv och andra i min närhet har jag läst några böcker om utmattning och autism. Den jag funderat mest på i efterhand är Den utbrända hjärnforskaren av Hedvig Söderlund. Mycket läsvärd.

Årets allkonstnär: Alba August är fantastisk. I år har hon både imponerat som skådespelare i Alla utom vi och som sångerska. Jag har fullkomligt lyssnat sönder hennes debutalbum I still hide.

Årets blogg: Jag startade ännu en blogg där även Anna skriver. På Boktips för unga är det, vilket hörs på namnet, böcker för barn och unga som står i centrum. Drygt 200 boktips finns där just nu.

Årets skämskudde: Serien The White Lotus är som en enda gigantisk skämskudde, men det är också en av förra årets bästa tv-serier.

Årets splatterorgie: Jag gillar ju inte skräck, men jag älskar Mats Strandberg och hans senaste bok Konferensen är verkligen en orgie i splatter, men också en vass skildring av företagsvärlden.

Årets debut: Moa Backe Åstot debuterade med fina Himlabrand om Ante som är same, men också homosexuell. En kombination som inte är helt lätt.

Årets förlag: Utan tvekan är det Bokförlaget Gyllendufva som inte finns på riktigt utan i boken skriven av Lilly Emme och Sarah H. Ohlsson. 

Årets serie: Jag har hunnit till bok 15 i Peter James serie om Roy Grace och det finns flera olästa kvar. Med tanke på hur hög och jämn klass denna bokserie håller vill jag lyfta fram den lite extra. 

Årets scen: Det blir inte en scen, utan flera. Finast i Ricky Gervais fantastiska tv-serie After life är utan tvekan de scener då huvudpersonen Tony pratar med den äldre änkan Anne på en bänk på kyrkogården. Hon spelas av Penelope Wilton, som gör en helt underbar roll. 

Årets TV-serie: Brittiska Allt vi döljer var väldigt, väldigt bra. 

Årets citat: ”We really did have everything, didn’t we?” är ett konstaterande av Dr Mindy, Leonardo DiCaprios rollfigur i unergångsfilmen Don’t look up. En film som allt för tydligt visar hur vi människor förnekar katastrofer så länge det bara är möjligt och sedan en bra stund därefter.

Årets “men-för-i-helvete”: Förutom covidhelvetet, de boomerangaktiga restriktionerna och den helt sanslösa skoldebatten är Sveriges hantering av flyktingar i allmänhet och ensamkommande från Afghanistan i synnerhet en rejäl skam. I Prinsen av Porte de la Chapelle beskriver Annelie Drewsen hur de som redan flytt en gång tvingas fly igen.

Årets djurkaraktär: I Christina Wahldéns deckarserie från Darwin som inleds med Nämn inte de döda räddar huvudpersonen en lite wallabyunge och bär den innanför skjortan för att skydda den. Fantastiskt fint! I bok två har den vuxit upp och blir som en egen karaktär.

Årets önskar att jag skrivit själv: Em av Kim Thúy är en perfekt bok. Varje ord är genomtänkt och inget är onödigt. Så imponerande.

Årets guru: Kanske borde vara Masha Dmitrichenko i serien Nine perfect strangers, men jag väljer en verklig guru, en tv-serieguru, nämligen Linus Fremin som alltid ger mig tips som passar perfekt.

 

Photo by Markus Winkler on Unsplash

 

Inte död än

Det är julafton när Inte död än av Johan Ehn inleds. Huvudpersonen Elis firar den hos sin son Jan och han är inte nöjd. Elis alltså, men å andra sidan inte sonen heller. De är inte speciellt nära far och son och helt ärligt verkar Elis inte tycka om sina familjemedlemmar speciellt mycket. Han stör sig på sin ytliga sonhustru Åsa, som väljer bort julmaten för en skaldjursbuffé inköpt på Östermalmshallen, irriterar sig på sitt barnbarn Caroline som han tycker är enormt tråkig. Undantaget är andra barnbarnet Henrik och hans partner Miguel, men de har redan åkt till julmässan i Katolska kyrkan. Nu sitter Elis i en chesterfieldfåtölj med en whisky och irriterar sig på de stökiga barnbarnsbarnen. Det är inte det att han hatar barn, men han är alldeles för gammal för att orka med barnbarnsbarnen. Så brister det för honom. Han börjar håna sin son, blir förbannad på Caroline som försöker medla och skriker åt barnbarnsbarnen att vara tysta. Sedan blir värmen övermäktig och han klarar knappt att stå upp. Ett hugg i bröstet, ett bländande ljus och sedan mörker.

Elis dör inte, men han har fått en hjärtinfarkt och tas i ambulans till den nya delen av Karolinska sjukhuset och Ehn drar sig inte för att, genom Elis, lyfta problemen med skrytbygget. Ensam på sitt rum glider han mellan dröm och verklighet och kliver in i scener av sitt långa liv. Ibland får han klarhet i det som hänt och kan förlåta, om än inte glömma. Mest drabbas jag av berättelsen om hur Elis som bar placeras i en fosterfamilj, där han äntligen känner sig älskad och hur det tas ifrån honom. En annan scen som stannar kvar är när han går i pension efter ett långt arbetsliv och inte ens får ett tal på sin avtackning. När han smiter därifrån är det som att ingen bryr sig och när han lämnar har han aldrig funnits. Ett arbete som han offrat så mycket för, där han uppenbarligen inte uppskattats speciellt mycket. I alla fall inte som person.

Det är inte enkelt att tycka om Elis, men Johan Ehn mejslar fram en komplex karaktär som påverkats av sin barndom, men också av de krav som fanns på män att vara familjeförsörjare och göra rätt för sig. Känslorna finns där djupt inne i honom, men kommer mest ut som ilska och frustration. Sorgerna har han gömt för alla. På sjukhuset finns sjuksköterskan Tony som lyckas låsa upp honom lite. Relationen mellan dem är fin att följa och Elis blir mer av en sårbar människa än en skrikande galning som avskyr allt och alla. Jag tycker mycket om att få lära känna Elis och hur Johan Ehn låter oss följa med genom den äldre mannens liv. Det är inte bara så att Elis, i sann Scrooges-anda ångrar sina handlingar, utan det är snarare så att han får någon slags frid. Livet blev kanske inte som han tänkt sig, men allt var inte heller svart.

Inte död än är en välskriven och charmig bok med en huvudperson som är svår att älska, men lätt att ta till sig. Elis historia säger mycket både om honom och hans generation som trängdes in i trånga köns- och klassroller där ett steg i fel riktning inte accepterades. Utan att moralisera ger Ehn en bild av ett samhälle som är på väg bort, men som ändå fastnar i ytan mer än något annat. Inte död än är dessutom höstens snyggaste bok, vilket är ännu ett skäl att ge bort den i julklapp.

En smakbit ur Inte död än

Norska bokbloggaren Betraktninger håller i utmaningen En smakebit på en søndag, som går ut på att olika bloggare bjuder på ett citat ur den bok de läser just nu. Det var ett bra tag sedan jag var med, men idag tänkte jag skriva lite om boken Inte död än av Johan Ehn som jag är halvvägs i. Boken handlar om Elis, en äldre man som får en hjärtinfarkt mitt under julfirandet och förs till sjukhus. När han ligger på sjukhuset efter en omfattande operation börjar han förflytta sig i tiden och det känns mycket mer verkligt än drömmar brukar göra. Han besöker sin barndom, men också olika tider under sin sons uppväxt. Än så länge tycker jag mycket om den.

Först ett citat från första sidan, som tydligt visar vilken sorts person Elis är, eller i alla fall har blivit. Den säger också lite om hans sonhustru, som definitivt inte tillhör Elis favoriter.

Elis firar julafton hemma hos sin son Jan och hans hustru Åsa i deras radhus i Mörby, norr om Stockholm. Men hade Åsa hört honom säga det hade hon rättat honom och sagt att det faktiskt är ett kedjehus, och att det ligger så gott som i Danderyd!

Fjanterier!

En tid som Elis återkommer till flera gånger är barndomen, till den han kallade mor och den han kallade morsan. Tiden hos fosterföräldrarna i Dalarna tillhör de ljusa åren, men den varar inte så länge. När Elis bott i Bjurås i nästan sex år vill hans biologiska mamma ha honom tillbaka.

”Elis, försök att andas”, säger mor och sträcker sig efter pojkens hand. Han drar den åt sig och reser sig från köksbordet så snabbt att stolen välter.

”Jävla kärring!”, skriker han och stampar hårt med foten i golvet. ”Hon kan inte göra så här!.

Elis vet mycket väl vad det här är. Den här dagen sitter hårt fastetsad i hans hjärnas vindlingar. Det var sannerligen inte hit han ville när han försökte ta sig till en händelse med mor.

Den jävla kärringen är morsan, och det hon inte kan göra är att tvinga honom till Stockholm. Mor och far har varit i Falun vid ett flertal tillfällen det senaste året och samtalat med advokaten om att få behålla honom permanent. Men nu har de fått slutgiltigt avslag. Elis är tacksam att de inte pratade med honom om allt det här — att han fram tills nu fått leva i tron att allt skulle förbli som vanligt. Men det visade sig att när morsan i Stockholm fick reda på att mor och far inlett processen med att lagligt göra honom till sin son, hade hon gripits av panik och bestämt sig för att ta honom hem igen.

Just nu i november

Det är november. En av de värsta månaderna och början på ett massivt mörker. Jag har hamnat i en ganska rejäl lässvacka, men hoppas att hitta läslusten igen. Årsstatistiken ser däremot bra ut och jag bör nå mitt mål för året som är totalt 132 böcker, dvs 11 böcker i månaden. För ett år sedan läste jag Augustprisnominerade Splendor av Stefan Lindberg som aldrig blev utläst. Jag såg Kärlek & anarki och familjen O hade just börjat se New Girl. En serie jag ibland kan sakna.

Hur ser det ut just nu i november 2021 då? 

Just nu läser jag Inte död än av Johan Ehn varvat med Sally Rooneys senaste Beautiful World, Where Are You.  Dessutom har jag fokus på de nominerade böckerna till Augustpriset i kategorin bästa barn- och ungdomsbok. Först på tur står Om du möter en björn av Malin Kivelä och Martin Glaz Serup, samt Ett rum till Lisen av Elin Johansson, Ellen Svedjeland & Emma AdBåge

Just nu tittar jag på Nine perfect strangers md Nicole Kidman, baserad på en bok av Liane Moriarty och efter fem avsnitt faktiskt bättre än boken. Jag är också nästan färdig med tredje säsongen av You, mycket märklig serie baserad på Caroline Kepnes böcker. Sedan ser jag fram emot att se säsong fyra av Bonusfamiljen.

Just nu lyssnar jag på ganska lite. Som vanligt som det verkar när jag tittar tillbaka på mina just-nu-inlägg. Jag lyssnar ju sällan på böcker och musik orkar jag inte alltid med när det är för mycket ljud på jobbet. Mycket Lana del Rey har det dock blivit det senare.

Just nu längtar jag efter balans. Faktiskt känner jag att orken inte är lika långt borta som de varit de senaste månaderna och jag anar ett bättre mående. Det hoppas jag på. Sedan längtar jag efter läslust och en bättre koncentration. Rent kulturellt ser jag fram emot att uppleva kultur med mina elever efter lovet. Jag hoppas få åka med både till Backa teater och Göteborgsoperan. Återkommer om det!

 

Vill ni ta del av fler just-nu-enkäter rekommenderar jag att ni klickar er vidare till Helena, Anna och Ulrica.

 

Höstnytt i november

Det går trögt med läsningen och ännu trögare med mina månadsutmaningar. Läshögarna växer och jag tänkte försöka beta av i alla fall några, nya titlar under november. Främst höstböcker, men också snackisar från tidigare i år. Bland titlarna finns ett gäng ungdomsböcker för att få in lite nytt på bloggen Boktips för unga. Det blev en lång lista, men drygt 30 böcker klämmer jag lätt, hrm …

Följande böcker står på tur att bli lästa:

100% äkta fejk, Sannah Salameh, Rabén & Sjögren

Allt vi inte sa, Sara Osman, Albert Bonniers förlag

Bära och brista, Sara Lövestam, Piratförlaget

Change sings, Amanda Gorman, Bonnier Carlsen

Djuret, Ulrika Lidbo, Alfabeta Bokförlag

Ensamvargar, Katarina Kieri, Gilla Böcker

Ett lyckligare år, Jonas Gardell, Norstedts förlag

Ett rum till Lisen, Elin Johansson, Ellen Svedjeland & Emma AdBåge, Rabén & Sjögren

Flicka, kvinna, annan, Bernardine Evaristo, Albert Bonniers förlag

Grim, Sara Bergmark Elfgren, Rabén & Sjögren

Hola Humlan Hansson, Kristina Sigunsdotter, Natur & Kultur

I munkens skugga, Helena Thorfinn, Norstedts förlag

Ingen kommer levande härifrån, Gustav Boman, Rabén & Sjögren

Inne i spegelsalen, Liv Strömquist, Norstedts förlag

Inte död än, Johan Ehn, Romanus & Selling

Kaptenen och Ann Barbara, Ida Jessen, Historiska Media

Kärleken är att jag vill att du finns, Oskar Kroon, Brombergs

Löpa varg, Kerstin Ekman, Albert Bonniers förlag

Midnattsblod, Camilla Sten, Rabén & Sjögren

Nattkorpen, Johan Rundberg, Natur & Kultur

Nya människor i fel ordning, Jonas Karlsson, Wahlström & Widstrand

Närheten, Katie Kitamura, [sekwa]

När vi var samer, Mats Jonsson, Galago

Plats 7A, Sebastian Fitzek, Bokförlaget Forum

Polcirkeln, Liza Marklund, Piratförlaget

Saker man inte vill veta, Nicola Yoon, Bonnier Carlsen

Singulariteten, Balsam Karam, Norstedts

Så jävla operfekt, Charlotte Cederlund, Bokförlaget Opal

Tre bröder, Yan Lianke, Natur & Kultur

Vackra värld, var är du, Sally Rooney, Albert Bonniers förlag

Vinnarna, Fredrik Backman, Bokförlaget Forum

Även om allt tar slut, Jens Liljestrand, Albert Bonniers förlag

 

 

 

Böcker att se fram emot i september

Som vanligt önskar jag mig (minst) en månads semester för att hinna läsa alla höstnyheter som lockar. Listan med böcker jag ser fram emot i september är minst sagt lång.

 

Aktrisen, Anne Enright, Brombergs, 1 september

Att se stjärnor, Vio Szabo, Vox by Opal, 1 september

Den blixten tar, Therese Henriksson, Bokförlaget Opal, 1 september

En enkel till Amerika, Marie-Louise Marc, Printz Publishing, 1 september

Ensamhetsträning med Majken Johansson, Hanna Hallgren, Ellerströms, 1 september

Det lilla biblioteket på Söder, Camilla Dahlson, 2 september

Jobbiga tjejer, Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson, Gilla böcker, 2 september

Nya namn, Elin Willows, Natur & Kultur, 2 september

Kerstin, solen och kärleken, Helena Hellman, Natur & Kultur, 3 september

Bakom fönstret skälver natten, Forough Farrokhzad, Modernista, 4 september

En sak i taget, Lilly Emme, Historiska media, 6 september

Räkna hjärtslag, Katarina Widholm, Historiska media, 6 september

Djuret, Ulrika Lidbo, Alfabeta Bokförlag, 8 september

Londonflickan, Susanna Alakoski, Natur & Kultur, 9 september

Tio lektioner i svensk historia, Ola Larsmo, Kaunitz-Olsson, 9 september

Dungen, Rachel Mohlin, Bokförlaget Polaris, 10 september

Ingen kommer levande härifrån, Gustav Boman, Rabén & Sjögren, 10 september

Syster, Sofia Nordin, Rabén & Sjögren, 10 september

Kaptenen och Ann Barbara, Ida Jessen, Historiska media, 13 september

Till de döda, Emma Ångström, Piratförlaget, 13 september

Ensamvargar, Katarina Kieri, Gilla Böcker, 14 september

Inte död än, Johan Ehn, Romanus & Selling, 15 september

Så jävla operfekt, Charlotte Cederlund, Bokförlaget Opal, 15 september

Tidsfördriv, Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal,

Smuts, Elise Karlsson, Natur & Kultur, 16 september

Idiotanstalten, Thomas Kanger, Kaunitz-Olsson, 16 september

100% äkta fejk, Sannah Salameh, Rabén & Sjögren, 17 september

Hunter i Huskvarna, Sara Stridsberg, Albert Bonniers förlag, 17 september

One, two, three, four – När Beatles förändrade världen, Craig Brown, Albert Bonniers förlag, 17 september

Ena halvan av månen, Yin Lichuan, Modernista, 18 september

Böcker som förändrade världen, Andrew Taylor, Ordalaget bokförlag, 19 september

Kokain, Pascal Engman, Bookmark förlag, 20 september

Change sings, Amanda Gorman, Bonnier Carlsen, 21 september

Andra stället, Rachel Cusk, Albert Bonniers förlag, 21 september

Bland hittegods och vilsna hjärtan, Helen Paris, 21 september

Mullbärsträdet i Aleppo, Kadir Meral, Hoi förlag, 21 september

När jag tänker på henne, Malin Wollin, Piratförlaget, 22 september

De rotlösa, Frida Skybäck, Louise Bäckelin förlag, 23 september

Nya människor i fel ordning, Jonas Karlsson, 23 september

Betongrosor, Angie Thomas, Natur & Kultur, 24 september

Vackra värld, var är du, Sally Rooney, Albert Bonniers förlag, 24 september

Profeterna, Robert Jones Jr, Modernista, 25 september

Bära och brista, Sara Lövestam, Piratförlaget, 27 september

Ett lyckligare år, Jonas Gardell, Norstedts förlag, 27 september

Inne i spegelsalen, Liv Strömquist, Norstedts förlag, 27 september

Jordoffer, Helén Wigh, Historiska media, 27 september

Boken som öppnas i framtiden, Mats & Susan Billmark, Bookmark förlag, 28 september

En bättre värld, Anthony Doerr, Bookmark förlag, 28 september

Gustave Eiffel och kärleken, Nicolas d’Estienne d’Orves, [sekwa], 28 september

Kärleken är att jag vill att du finns, Oskar Kroon, Brombergs, 28 september

Närheten, Katie Kitamura, [sekwa], 28 september

Spår av liv, Annika Torstensson, Bokfabriken, 28 september

Tolv hundar i juletid, Lizzie Shane, Lavender Lit, 28 september

Vänskap över generationsgränserna

Den senaste tiden har jag läst en rad ungdomsböcker som alla handlar om vänskap mellan människor som tillhör olika generationer. Jag anar en trend och inser att den började för ett tag sedan och då menar jag inte när Emil hängde med Alfred, eller Madicken med Abbe, men självklart skulle dessa vänskapsskildringar kunnat ingå också. Så också den ganska märkliga relationen mellan Lilla Anna och Långa farbrorn. Min spaning sträcker sig dock bara några år bakåt.

I de flesta fall handlar det om en vänskap mellan en ung människa och en äldre, men i sin debut Alla suger och det är ingens fel skriver Ebba Hyltmark inte bara om vänskapen mellan huvudpersonen Li, som går i nian och den mycket äldre Sigvard, utan också den mellan Li och nioåriga Olivia. Båda är väldigt fint skildrade och ger på olika sätt Li en chans att vara sig själv.

Både Anton i Hästpojkarna av Johan Ehn och Nina i Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström träffar äldre människor genom sitt jobb i hemtjänsten. Ett jobb som ingen av dem egentligen vill ha, men som kommer att förändra både deras liv och synen på andra människor. Genom mötet med de äldre patienterna lär de sig också mycket om sig själva. Anton arbetar hemma hos Alexander, vars historia till viss del liknar hans egen. De älskar båda hästar och har fått kämpa lite för att våga visa sin sexualitet. Nina får istället mod att följa sin dröm om att gå på konstskola när hon lär känna Klara, en äldre kvinna som är konstnär. De börjar umgås privat och målar varandras porträtt.

Vänskap med någon äldre kan hjälpa den yngre att hantera sin sorg. I Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt får June hjälp att hantera sin morbrors död, när hans partner Toby söker upp henne. Vänskapen mellan två olika personer som båda älskade Finn är väldigt fint skildrad. I Jag lever, tror jag av Christine Lundgren klättrar Kim över staketet in till kyrkogården och tillbringar nätterna där. Hennes bästa vän Moa har dött i en bilolycka och Kim kan varken sova eller leva. På kyrkogården träffar hon Stig. Hans fru Astrid, världens bästa fru, dog fem år tidigare och han besöker henne på nätterna. Vänskapen som utvecklas mellan Kim och Stig är en av de finaste vänskapsskildringar jag läst.

Och så slutligen en barnbok, för även Zoe, flickan i Sara Stridsbergs och Sara Lundbergs Dyksommar får en vän som är mycket äldre. Ålder verkar dock inte ens vara något hon reflekterar över. Hon tycker helt enkelt att Sabina är rolig att vara med. Vi vet egentligen inte så mycket om vad de tycker om varandra, utan får främst veta vad de gör tillsammans.

Har du fler exempel på nyare böcker för barn och unga som handlar om vänskap över generationsgränserna?

 

 

Hästpojkarna

Hästpojkarna av Johan Ehn handlar om Anton som just tagit studenten och fått ett jobb inom hemtjänsten. En av hans brukare är Alexander Kovac en äldre man från Tjeckoslovakien, som slutat prata och som vägrar lämna sitt kök. Efter några besök börjar han kommunicera med Anton genom att slå sin käpp i golvet och mellan den yngre och den äldre mannen växer en märklig vänskap fram.

Parallellt med berättelsen om Anton och hans jobbrelation till den äldre mannen, som senare utvecklas till något mer, får vi reda på hur Alexanders tidigare liv varit. Som barn kallades han Sasha och växte upp på ett barnhem tillsammans med sin bästa vän Janek. På barnhemmet får de träna gymnastik, något som de ska visa sig få stor nytta av. Efter en konflikt rymmer de två pojkarna och efter att ha visat ett hästtrick för en cirkusdirektör, får de jobb på hans cirkus. När 30-talet kommer och Hitlers makt ökar blir det svårare för dem att leva det liv de vill.

Hästpojkarna är en bok jag verkligen vill älska och berättelsen är på många sätt fantastisk. Tyvärr stör jag mig stundtals på det lite predikande och övertydliga sättet att berätta, som gör att jag som läsare känner mig lite idiotförklarad. Det är en viktig historia Johan Ehn delar med oss och jag förstår att det ligger en hel del research bakom den. Inte konstigt då att det ibland blir lite väl undervisande. Samtidigt är boken inte skriven för mig, utan för en annan målgrupp och jag har bett några elever att läsa och återkoppla. Mycket troligt dras de med i den spännande historien utan att vara den gnälliga tanten jag tycks ha blivit. Hur som helst har Alexander stannat kvar i mina tankar flera veckor efter läsningen och det är trots allt ett väldigt bra betyg.

En just-nu-enkät för att rensa i röran

De senaste veckorna har mitt hjärna inte riktigt hängt med i svängarna och jag har haft svårt att slutföra uppgifter jag påbörjat. Det märks också på läsningen där jag påbörjar bok efter bok, men inte tycks fastna i någon. Nu när läslovet närmar sig ska jag försöka få lite ordning på böckerna som överfaller mig från alla håll samtidigt.

Dags för en just-nu-enkät:

Vid sängen: Jag kör inte med en bok eller två på nattduksbordet, utan en massiv hög bredvid sängen. Längst upp i den ligger Liv Strömquists Den rödaste rosen slår ut.

På soffbordet: Här finns Per Pettersons Män i min situation, som jag verkligen borde ha läst inför Bokmässan, men inte hann läsa ut. Nu ska jag läsa den för att kunna hänga på Kulturkollo läser som drar igång 4 november.

I handväskan: Här ligger just nu min Kindle och väntar på bättre tiden. I den finns bland annat Normal People av Sally Rooney, som jag tänkt läsa länge.

I öronen: Just nu lyssnar jag på Jag som var så rolig att dricka vin med av Rebecka Åhlund, som passar perfekt som ljudbok.

På läsplattan: Eftersom jag nästan bara läser e-böcker utökar jag punkterna som handlar om dessa titlar. Många recensionsexemplar jag får är i e-format och de läser jag oftast på min iPad. Just nu läser jag Hästpojkarna av Johan Ehn, som jag egentligen tror är bra, men som jag inte riktigt kommit in i.

Från e-bokstjänsterna: Mina bokhyllor på de två tjänster jag prenumererar på är helt fulla av e-böcker jag vill läsa och någon enstaka ensam ljudbok. Här märks min okoncentrerade läsning kanske mest, men den bok jag läser mest av just nu är Testamente av Nina Wähä.

På jobbet:  Där läser jag Nobeller för att förbereda mitt projekt om Nobelpristagare i litteratur i Svenska 3.

Läser jag lite då och då: The Sun and her flowers av Rupi Kaur är en fantastisk bok som jag läser ur lite då och då och snart har läst ut.

Utmaningsbok: Jag behöver läsa böcker från fler länder i år och därför vill/borde jag läsa Celestial Bodies av Jokha Alharthi. Kanske hinner jag under Läslovet, men det är bara två lediga dagar för min del, så kanske inte ändå.

Längtar jag efter att få läsa: Jag ser verkligen fram emot att läsa Skuggjägaren av Camilla Grebe, som släpps i början av november.

3 andra böcker i min TBR-hög: Sent på dagen, av Tessa Hadley, som jag köpte signerad på Bokmässan, My bloody Valentine av Christine Détrez och Beröringen av Gustav Tegby, som verkar härligt läskiga och passande för årstiden.

 

Hur ser din läsning ut just nu? Är du lika ofokuserad som jag, eller har du en riktig plan?

Scroll to Top