Igår avslöjades de nominerade till Årets bok 2022, ett pris som delats ut sedan 2016 av Bonniers Bokklubbar. Böckerna ska vara utgivna mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022 och de tolv nominerade väljs ut av en jury, som består av Bonniers Bokklubbars fem litteraturredaktörer. Därefter får läsarna säga sitt och den bok som flest röstar på får priset. Pre-corona har det delats ut på Bokmässan i Göteborg, men nu sker utdelningen först i oktober. Veckans kulturfrågor handlar om Årets bok.
Vilka av de böcker som nominerats har du läst och vilka vill du läsa?
Vilka böcker saknar du på listan?
Jag har läst fyra av de nominerade och av dem tycker jag bäst om Sara Osmans Allt vi inte sa. Även I dina händer av Malin Persson Giolito var mycket bra. Av de jag inte läst lockar flera till läsning.Slyhar jag försökt mig på, men jag fastnade inte alls. Kanske får den en andra chans. Annars är jag mest sugen på att läsa Vattnets sötma av Nathan Harris och Räkna hjärtslag av Katarina Widholm, men jag vill faktiskt läsa dem alla. Riktigt så brukar det inte vara med de nominerade till Årets Bok, men det är kul att det blev så i år.
Däremot saknar jag (självklart) några titlar på listan. Märkligast tycker jag kanske det är att ingen av Sara Lövestams fantastiska böcker om Monika har nominerats. Ljudet av fötter kom visserligen ut precis på gränsen mellan förra årets nomineringsperiod och denna, men Bära och brista samt avslutande delen Nu levande har just släppts. En av de absolut bästa böcker jag läst i år är Helena von Zweigbergks 1959: Ingrid och Georg – en kärlekshistoria och den hade jag gärna sett bland de nominerade. Sedan är Mhairi McFarlane alltid fantastisk och den senaste Sanningen kommer om natten var bättre än alla de tidigare. Bland deckarna är nog Polcirkeln av Liza Marklund den jag saknar mest. Inga nomineringar alls till Piratförlaget i år.
Tisdag 3/5 avslöjas de tolv nominerade titlarna till Årets bok 2022 på en nomineringsfrukost med start 8.30. De böcker som nomineras ska ha givits ut på svenska mellan 1 maj 2021 och 30 april 2022 och som vanligt betyder det att vissa böcker hamnar precis på gränsen. Andra kriterier för att nomineras är att boken ska hålla hög språklig kvalitet, vara en väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö, samt vara ett skönlitterärt verk som tilltalar en bred läsekrets. Jag har funderat några varv och kommit fram till följande förslag på nominerade titlar (och ja, jag vet att det är fler än tolv men det gick inte att ta bort några även om titlarna från Albert Bonniers Förlag är alldeles för många):
Två böcker som skulle vara väl värda en nomineringen, men kom ut precis på gränsen mellan förra årets och årets nomineringsperiod är Ljudet av fötter av Sara Lövestam, Piratförlaget och Älskade barn av Ashley Audrain, Albert Bonniers Förlag. Lika på gränsen är Sarekav Ulf Kvensler, Albert Bonniers Förlag som kom ut i slutet av april i år, men har recensionsdag först 6/5.
I Norge är påskekrim ett begrepp och det börjar slå igenom även här. Ledighet betyder läsning och varför inte av kriminalromaner. Dagens fem tips är
I dina händer av Malin Persson Giolito är en spänningsroman med tydligt socialt patos. Två pojkar från olika miljöer blir vänner som barn, men när berättelsen om dem börjar anklagas en av dem för att ha skjutit ihjäl de andre. Riktigt bra och välskrivet.
Polcirkeln av Liza Marklund är en riktigt spännande berättelse om en flicka som försvann och fyra vänner då och nu. Mina fördomar om Marklund höll på att göra att jag missade denna pärla, men som tur är läste jag och det är jag glad över. Gör det du också!
Nämn inte de döda av Christina Wahldén är första delen i en serie som utspelar sig i Darwin. Mycket bra med fokus på kvinnors utsatthet. Jag ser fram emot att läsa del tre som ganska nyss kommit ut. Det ska bli fint att återse poliserna Jess och Bluey.
Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson är kanske mer roman än deckare och framför allt en berättelse om Sverige då och nu. Spännande är den också, liksom extremt välskriven. Utredningen av ett nytt och ett gammalt brott knyts ihop på ett skickligt sätt.
Min syster, seriemördarenav Oyinkan Braithwaite är just vad titeln antyder en berättelse om en äldre syster som gör allt för att hjälpa sin yngre syster att städa upp när hon råkat mörda någon. Ovanlig, välskriven och mer än en vanlig deckarhistoria.
Målet i januari var att läsa några av de många böcker som gavs ut 2021 som jag inte hann med. Jag fortsatte med det även i februari och även om jag läst mycket färre böcker än jag brukar, hann jag med några bra som gavs ut förra året.
Grim, Sara Bergmark Elfgren (utgiven i oktober 2021)
Nattfalkarna, Elly Griffiths (utgiven i november 2021)
Frågan är om någon av dessa titlar hade tagit sin in på min topplista för 2021, om jag hunnit läsa dem då. Det skulle förvisso betyda att någon annan bok sparkas ut från listan och det tänker jag inte göra, men Sara Osmans debut hade troligen tagit sig in på vuxenlistan och Sara Bergmark Elfgren på listan för barn- och ungdomsböcker. Den absolut bästa boken jag läst hittills i år är Frändéns och De Geers brevväxling som självklart hade varit given på listan.
Som vanligt ska jag inte köpa någonting alls på bokrean och som vanligt kommer det med säkerhet inte bli så. Planen är att inte besöka en enda bokaffär eller internetbokhandel. Vi får se hur det blir med den saken. Klart är att jag inte ska köpa någon av de böcker jag listar idag, för dem har jag redan läst. Här finns några riktiga fynd som inte bör missas. Klicka på titlarna för att komma till mina inlägg om böckerna.
Vuxna människor av Marie Aubert är en vass kortroman om syskon och avundsjuka.
Queenie av Candice Carter Williams bjuder på en blanding av pepp, feelgood och rejäl svärta.
Svärmodern av Moa Herngren handlar om en mamma som går lite för långt, eller inte. Vem ska vi tro på?
Solsken och parmesan av Christoffer Holst är en bok om god mat och en resa som inte blir av.
Stöld av Ann-Helén Laestadius belönades med både Årets bok och Augustpriset och en bok alla borde läsa.
Den sista migrationen av Charlotte McConnaghy utspelar sig i en framtida värld där djuren nästan försvunnit.
Samlade verk av Lydia Sandgren är en välskriven tegelsten om vänskap och kärlek i Göteborg.
Daisy Jones and The Six av Taylor Jenkins Reid är en grym musikbiografi av ett band som aldrig funnits.
Säg inget om Lydia av Celeste Ng handlar om en familj och hur den förändras när en dotter försvinner.
Rotvälta av Tove Alsterdal tillhör de senaste årens bästa spänningsromaner.
Goda grannar av Mattias Edvardsson är en rätt obehaglig historia om inte så goda grannar.
Ödesmark av Stina Jackson är en roman om ett brott, men också en berättelse om en by.
Polcirkeln av Liza Marlund är en riktigt bra och läsvärd kriminalroman om vänner och ovänner.
Söndagsvägen av Peter Englund är en välskriven berättelse om ett verkligt mord.
Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba är en viktig bok om tvångsförflyttningarna av samerna.
Ibland står fördomar i vägen för en bra bok och så var fallet med Polcirkeln av Liza Marklund. Även om jag tyckte om hennes tidiga böcker som Sprängaren har jag inte läst något av henne på länge och hade helt ärligt inga direkta planer på att göra det heller. Men så kom senaste boken Polcirkeln och jag läste inlägg efter inlägg om hur bra den var. När jag nu ägnar tid åt att läsa ikapp böcker jag missat under 2021 var den därför ett givet val.
Marklund tar oss med till den lilla staden Stenträsk i Norrbotten där vi i två tidsplan får följa några kvinnor som under sin skoltid under 70-talet var vänner och från årskurs 7 hade en bokcirkel kallad Polcirkeln. De fem träffades när de började ettan och redan dessförinnan kände Birgitta, Susanne och Agneta varandra. Att kalla dem vänner är kanske en överdrift egentligen, för även om de är starkt sammanflätade är deras förhållande minst sagt komplicerat. Ju mer vi får veta om dem, desto tydligare blir det att det funnits mycket under ytan.
De fem medlemmarna i Polcirkeln har olika syn på litteratur och turas om att välja bok. De ses en dag i veckan på biblioteket och turas om att skriva protokoll. Carina är den som läser mest och det är när de diskuterar hennes bokval Lolita som vi träffar cirkeln för första gången. En bok som hon menar är en stor klassiker, men som Birgitta kallar för en skitbok. Susanne försöker medla, men i diskussionen blir det tydligt att det finns en spricka mellan vännerna som inte bara handlar om litteratur. Just de litterära diskussionerna ger dock ett extra perspektiv till bokens handling och jag tycker mycket om dem.
Handlingen förflyttar sig 40 år framåt till fredagen den 20 december 2019 då en död kvinna hittas i fundamentet till en bro över Piteälven. Kroppen är utan huvud, men det står klart att den tillhör Sofia Hellsten som varit försvunnen i 40 år. Sofia var dotter till kommunalrådet och dessutom en av medlemmarna i Polcirkeln. Sommaren 1980 försvann hon spårlöst och nu står det klart att hon bragts om livet. Den lokala polisen Wiking, som alla tjejer var kära i förr, är den som ansvarar för utredningen. Hos polisen arbetar också Carina som är receptionist och dessutom aktiv SD-politiker. Hon får ses som bokens huvudperson, för även om de andra flickorna finns med på ett hörn är det främst Carinas perspektiv vi får.
Det som gör Polcirkeln så bra är att Liza Marklund lyckas skriva fram både trovärdiga miljöer och karaktärer. Att skriva om bardomens Norrbotten och även placera en del av berättelsen vid tiden för den egna ungdomen är ett smart drag. Detaljerna är många och bidrar till trovärdigheten. Extra roligt är det att Polcirkeln är första delen i en planerad trilogi. Polisen Wiking som fick stå i bakgrunden kanske får ta ett steg fram då, men jag tycker nog egentligen att såväl Carina som Susanne är mer intressanta karaktärer. Dem vill jag gärna läsa mer om.
Om boken
Polcirkeln av Liza Marklund, Piratförlaget, (2021), 375 sidor
Igår presenterades de nominerade till Storytel Awards — Stora ljudbokspriset 2022 och möjligheten att rösta på sina favoriter från förra året och även en del äldre titlar som nu blivit ljudbok. Det går att rösta i kategorierna roman, spänning, fakta, barn, ungdom och den nya kategorin feelgood. Omröstningen pågår till och med den 9 februari 2022 och vinnarna presenteras på en gala som sänds den 31 mars.
Bokmarknaden har förändrats sedan Storytel och andra ljudboksaktörer tagit en ganska rejäl plats i läsarnas liv. Själv lyssnar jag sällan på ljudböcker, men läser gärna e-böcker via främst Storytel och Bookbeat. Egentligen är jag mest förtjust i den senare, men båda hänger kvar då utbudet skiljer sig något åt. Gemensamt för dem är ändå det stora fokuset på ny och lättsam litteratur. Det påverkar självklart både vilka böcker som blir lästa, men också vilka som uppmärksammas i sociala medier. Kultursidorna lever sitt eget liv, men när det gäller bloggar och instagram tror jag att de böcker som frontas av prenumerationstjänsterna får väldigt stor uppmärksamhet. Jag märker själv på min läsning att jag läser allt mer svenskt och tyvärr också mer lättsmält litteratur. Mer om det imorgon.
Så vad tycker jag då om Storytel Awards? Jag är kluven. Det är roligt att ljudböcker uppmärksammas och att populära författare får stå i fokus, men det är för många nominerade och känns därför lite kanske inte oseriöst, men ointressant. Att nomineras är självklart en ära, men med mer än 30 nominerade i vissa kategorier blir det mer en lista på en massa böcker än ett mått på kvalitet. Jag uppskattar dock att både barn- och ungdomsböcker finns med och dessutom i separata kategorier. Alla nominerade hittar du här och jag har valt ut fem i varje kategori som jag tror lite extra på. Några jag läst och andra jag ännu inte hunnit med och vissa av dem vill jag läsa, medan andra bara är sådana jag tror har god chans att vinna. Det ska bli intressant att se om vinnarna finns bland dem.
Temat för januari är att läsa några av förra årets mer eller mindre stora snackisar som jag inte hann läsa under året som gick. Jag har som vanligt gjort en lista med allt för många böcker och som vanligt kommer jag med säkerhet att följa den sådär. Har du fler tips på titlar jag borde prioritera?
Mitten av december och 2021 börjar summeras både här och där. DN:s kritiker har till exempel sammanfattat sina favoriter gällande såväl romaner som deckare. Jag kan konstatera att jag läst väldigt få av titlarna som hyllas och det säger en del om mitt läsår. Få tegelstenar och få böcker som kräver mycket av sin läsare har det blivit i år, då hjärnan i perioder har varit totalt överhettad.
Bland de 20 böcker som lyfts fram har jag faktiskt inte läst någon, men jag har hunnit läsa ungefär halva Tills alla dörav Diamant Salih och den är bra. Det är bara det att den är så obehaglig att jag läser den i små, små portioner.
Sedan har jag också läst Pengar på fickan av danska Asta Olivia Nordenhof, som hyllats av så många, men den förstod jag faktiskt inte alls storheten med.
Det går trögt med läsningen och ännu trögare med mina månadsutmaningar. Läshögarna växer och jag tänkte försöka beta av i alla fall några, nya titlar under november. Främst höstböcker, men också snackisar från tidigare i år. Bland titlarna finns ett gäng ungdomsböcker för att få in lite nytt på bloggen Boktips för unga. Det blev en lång lista, men drygt 30 böcker klämmer jag lätt, hrm …
