enligt O

Tankar från en bokberoende

Tagg: Siri Hustvedt

O granskar listan till det alternativa Nobelpriset

Den Nya Akademien har släppt sin nomineringslista till ett alternativt Nobelpris utsedd av ett okänt antal bibliotekarier och jag var inte jätteimponerad av urvalet. Nu tänkte jag ändå granska listan lite närmare och berätta vilka pristagare jag vill se och vilka jag tycker kanske inte är lika värdiga vinnare (vad det nu är).

Kravet på pristagaren finns på Den Nya Akademiens hemsida och lyder:

The prize will be awarded to a writer of literary fiction who within the reader has entered the story of mankind in the world. The prize winner can be from any part of the world and must have two published works, one of which within the last ten years.

På listan finns totalt 47 namn (på listan som publicerats på Den nya akademiens hemsida finns 45 namn, Ngugi wa Thiong’o och Jeanette Winterson saknas, men finns med som alternativ att rösta på) och jag har läst något av 37 av dem. Här är mina tankar:

  • Adichie Chimamanda Ngozi – Nigeria En helt klart viktig författarröst, men med få böcker under en begränsad tid. Jag blir glad om hon vinner, men tiden finns för henne att få ett pris som Nobelpriset.

  • Anyuru Johannes – Sverige Också en viktig författarröst, men från Sverige och ännu inte känd internationellt. Väl värd att prisas, men här ser jag hellre en vinnare som inte är från just Sverige.

  • Atwood Margaret – Kanada Jag säger ja tack till Atwood. En viktig och ständigt aktuell författare som skriver om ämnen som allt för ofta förbises när juryn består av män. Kanske fördomsfullt, men det är min övertygelse att det är så.

  • Auster Paul – USA En bra författare, men jag säger nja. Här handlar det om helt subjektiva känslor, inget litteraturvetenskapligt alls.

  • Avallone Silvia – Italien Har skrivit två böcker, vilket är minimikravet. Kommer snart med en tredje, men jag är tveksam till henne med tanke på konkurrensen här.

  • Bouraoui Nina – Frankrike En personlig favorit, jag till och med husgud. Skriver otroligt vackert och alltid både personlig och allmänt. En vinst skulle kunna betyda att fler upptäcker henne.

  • Carson Anne – Kanada En framgångsrik poet och författare som borde få mer uppmärksamhet. Jag har bara läst hennes poesi förvisso, så kan inte riktigt ge en helhetsbild av författarskapet.

  • Condé Maryse – Guadeloupe Nu går jag helt på känsla, då jag inte läst något av henne (ännu) men vinner hon lovar jag att göra det och vinna får hon gärna.

  • DeLillo Don – USA En av de stora i sin generation, en generation som förbisetts av den ursprungliga Svenska Akademien. Inte någon personlig favorit, men helt klart en värdig pristagare.

  • Edelfeldt Inger – Sverige Om en svensk författare ska vinna finns det helt klart väldigt många bättre alternativ på listan. Känns som ett typiskt val för bibliotekarier (förlåt, fördomar igen) men jag är skeptisk.

  • Ekman Kerstin – Sverige En värdig svensk kandidat och en rejäl diss till Svenska Akademien om hon skulle vinna.

  • Ferrante Elena – Italien Populär just nu och visst är hon en skicklig berättare, men jag tycker att det finns bättre kandidater på listan.

  • Gaiman Neil – Storbritannien Varför inte. Har inte läst mycket, men det jag läst har jag tyckt mycket om. Kul med en pristagare från en genre som sällan får uppmärksamhet inom “finkulturen”.

  • Ganman Jens – Sverige En ganska okänd, svensk pristagare vore inte varken bra eller kul. Jag är nyfiken på hans nya bok  Det lilla landet som kunde och han är en viktig röst, men inte i det här sammanhanget.

  • Hustvedt Siri – USA En modig och skicklig författare. Hellre frun än maken som pristagare …

  • Jägerfeld Jenny – Sverige Jag älskar Jägerfelds böcker och visst ska litteratur för barn- och unga lyftas fram, men jag är tveksam.

  • Khemiri Jonas Hassen – Sverige En av samtidens största, svenska författare. Ska någon svensk vinna är det han.

  • Kincaid Jamaica – USA En författare som ger en röst till de som sällan får höras från en plats som sällan uppmärksammas. Dessutom härligt frispråkig och cool.

  • Leviathan David – USA En fin författare som skriver om personer som behöver få ta plats. Jag hade hellre sett att priset delats i två kategorier, eller till och med tre som Augustpriset, men nu är det inte jag som satt reglerna.

  • Louis Édouard – Frankrike Har, liksom flera andra på listan, skrivit få böcker under en kort tid. Den jag läst är fantastisk, men att ge priset till en nykomling blir lite som när Helena Bergström fick priset som Århundradets bästa skådespelare framför giganter som Ingrid Bergman och Greta Garbo.

  • Lundell Ulf – Sverige Visst, om Svenska Akademien kan ge Nobelpriset till Bob Dylan kan väl Den Nya Akademien ge sitt pris till Ulf Lundell, men jag hoppas verkligen inte att det blir så.

  • Lövestam Sara – Sverige Ännu en fin författare som jag inte riktigt tror på som pristagare. Samtidigt har Lövestam gjort en massa för litteraturens spridning till en bred publik, inklusive de som behöver lättlästa böcker.

  • McCarthy Cormac – USA En typisk pristagargubbe tänker jag lite trött, men inser samtidigt att jag har alldeles för dålig koll på Cormac McCarthys författarskap för att ha en åsikt som inte bara bygger på känslor. Lika lite som jag vill se en svensk, oöversatt författar som pristagare vill jag se den vanliga, vita, västerländska gubben prisas.

  • McEwan Ian – Storbritannien Lite samma här, även om Ian McEwan är en trevligare gubbe rent författarmässigt än många andra.  En helt okej pristagare, men kanske lite förutsägbar. Lite som när Kazuo Ishiguro fick Nobelpriset.

  • Murakami Haruki – Japan En kandidat som brukar hamna högt på listorna när nobelpristagare ska utses. En bra och annorlunda författare, men kanske inte min största favorit.

  • Oates Joyce Carol – USA Jag hade nog ropat “äntligen” om Joyce Carol Oates fick priset. Inte för att jag läst ens en bråkdel av hennes produktion, men för att det känns som en lagom känga åt Svenska Akademien.

  • Okorafor Nnedi – USA Ingen författare jag läst något av och absolut inte min genre. Har svårt att uttala mig känner jag.

  • Oksanen Sofi – Finland Jag är kluven. Oksanen är bra och kanske framför allt karismatisk och spännande. Ingen pristagare jag kommer att jubla åt, men inte heller bli speciellt upprörd över.

  • Olafsdottir Audur Ava – Island Det här är en kvinna som kan tala för sig själv och inte drar sig för att vara kontroversiell. Ännu ett skäl att läsa något av henne, men produktionen är begränsad.

  • Oz Amos – Israel Om någon gubbe ska vinna priset så vill jag att det ska vara Amos Oz.

  • Paborn Sara – Sverige Har ännu inte läst något av henne (påminner mig om att Blybröllop står och väntar i hyllan) och kan inte uttala mig om kvaliteten, men tycker att det finns många mer spännande alternativ på listan.

  • Pleijel Agneta – Sverige Nej. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ingen litteratur som lockar mig alls.

  • Pynchon Thomas – USA Ännu en känd amerikan, men en jag inte har någon som helst relation till.

  • Robinson Marilynne – USA Har försökt läsa, men inte fastnat. Lite för mycket “the Great American Novel” för min smak. Även hon en pristagare som varken engagerar eller upprör om hon skulle vinna.

  • Rosoff Meg – USA Cool kvinna, bra författare, men inte min favorit bland kandidaterna. Om någon som skriver ungdomsböcker ska vinna tycker jag ändå att hon är bästa alternativet.

  • Rowling J.K. – Storbritannien Jag älskar Harry Potter och Rowling har skapat läslust för många, men jag hoppas att hon inte vinner.

  • Roy Arundhati – Indien Borde läsa något av henne. Gör det om hon vinner!

  • Schiefauer Jessica – Sverige Fantastisk författare. En av de mest värdiga, svenska kandidaterna.

  • Smith Patti – USA Om nu en musiker ska prisas så varför inte Patti Smith. Hon kan i alla fall skriva.

  • Smith Zadie – Storbritannien En spännande författare som jag tappat bort. Nomineringen påminner mig om att göra något åt det.

  • Stamm Peter – Schweiz Har läst en av hans böcker som översatts till svenska, men på engelska finns fler. Varför inte.

  • Stefánsson Jón Kalman – Island En värdig vinnare bland de nominerade, nordiska författarna.

  • Stridsberg Sara – Sverige Tänk om hon vann. Vilket finger åt Svenska Akademien.

  • Tartt Donna – USA Mytomspunnen och älskad författare med få, men kända böcker i bagaget. Funkar som vinnare, men är ingen huvudkandidat för mig.

  • Thúy Kim – Kanada Jag älskar Kim Thúy och kan absolut se henne som vinnare, men hon är i början av sin karriär och kommer kunna ge oss mycket mer. Snarare ett argument för än emot att hon prisas kanske.

  • Tokarczuk Olga – Poland Okänd för mig i bemärkelsen att jag inte läst något av henne, men kan absolut tänka mig att läsa om hon vinner.

  • Wa Thiong’o Ngugi – Kenya Också en kandidat som brukar nämnas i samband med Nobelpriset i litteratur och helt klart en värdig sådan.
  • Winterson Jeanette – Storbritannien Fantastisk författare och en personlig favorit. Blir glad om hon vinner.

Mina kandidater som de två män och två kvinnor som ska nomineras av juryn är:

Amos Oz

Neil Gaiman

Margaret Atwood

Nina Bouraoui

 

Och då har jag verkligen fått döda några älsklingar …

Vilka fyra väljer du?

 

Böcker jag insett att jag vill läsa

Jag måste göra en lista för att komma ihåg alla de böcker jag stött på under Bokmässan och kommit på att jag vill läsa. Risken är annars att jag glömmer bort dem.

Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson. Ett styck signerat exemplar inköpt efter det här seminariet.

Blod rödare än rött av Arkan Asaad. Köpte signerat exemplar efter det här seminariet.

Det finns ingenting att vara rädd för av Johan Heltne. Var med på samma seminarium som Asaad, men jag fastnade med den senare och hann inte införskaffa Heltnes bok. Vill dock läsa.

Till flickorna i sjön och/eller Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson, efter ett fantastiskt seminarium. Debuten finns i hyllan.

Glupahungern och/eller I tunga vintrars mage av Andrea Lundgren, efter samma seminarium, som kan ha varit mässans bästa.

Den lysande världen av Siri Hustvedt, då hon fascinerar mig. Det verkar dock vara en mycket komplex bok, som får vänta tills jag har mer tid.

Fallen ur tiden av David Grossman. En författare jag inte lyssnade till, men vars böcker jag klappade mycket på.

Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson, inte så mycket för seminariet, som för att hon är briljant.

Nattbarn av Hanna Gustavsson, pga köpte signerat exemplar och vill läsa mer serier. Detsamma gäller Det som händer i skogen av Hilda-Maria Sandgren.

Etthundramil av Jojo Moyes, som känns som en perfekt höstmysbok. Liksom Vi av David Nicholls, som visserligen verkar lite mörkare.

Plan B av Jonathan Tropper känns också som en perfekt höstbok.

Efter den massiva marknadsföringen på Bokmässan kan jag inte heller missa Britt-Marie var här av Fredrik Backman.

Jag är också sugen på Maria Nygrens nya Miriam om natten.

Hösten är räddad, minst sagt. Synd att det inte går att få betalt läslov några veckor.

 

 

En kvinna bakom masken

För många är seminariet med Siri Hustvedt mässans höjdpunkt och ja, hon är en gigant, men jag är kluven till hennes författarskap. I sista sekund slinker jag ändå in i K2 denna söndag.

Nya boken Den lysande världenhandlar om Harriet, en gigantisk kvinna, som kallar sig Harry och som har ett minst sagt komplicerat förhållande till sig själv. Ibland går hon så långt att hon kallar sig själv för ett monster. Människor ser henne också olika sätt, vilket också framgår i boken. Berättarna förflyttar oss från röst till röst och Hustvedt vill att olika röster ska få rum, inte bara utanför Harry, utan också inom henne. Att skriva med olika röster var nytt för Hustvedt, som berättar om hur spännande det var att få använda flera olika berättare. Favoriten var Bruno, Harrys älskare, som egentligen är en rätt otrevlig och till och med sexistisk man.

Harry är konstnär, men hennes konst väcker inte så mycket uppmärksamhet och ger inte så mycket pengar. Hennes man, som nu är död, var konsthandlare och elaka röster säger att han är det enda skälet till att hon fått ut sin konst alls. Att kvinnor förminskas som konstnärer eller tänkare är allt för vanligt i historien och Hustvedt tar upp exemplet med Simone de Beauvoir och hur hon förminskats i förhållande till sin man Jean-Paul Sartre. Enligt Hustvedt har vissa av de Beauvoirs filosofiska texter tagits ifrån henne och blivit en del av hennes makes produktion, trots att det är hon som står bakom dem. Harry själv blir inte uppskattad förrän efter sin död och även de Beauvoir har fått en del upprättelse efter sin död. Tragiskt på många sätt att det ska dröja så länge. Jag tänker också på Hustvedt själv, som från början var “Paul Austers fru” och kanske fortfarande är i vissa kretsar. För mig har Paul Auster mer och mer blivit “Siri Hustvedts man”, då han lämnat mitt liv och hon snarare är på väg in.

Tre män inom konstvärlden, tre offer, tre masker, spelar en stor roll i boken och för Harrys konst. Hon använder tre alteregon, för att se vad det gör med uppfattningen om hennes konst. Den ena mannen är färgad och homosexuell, vilket väcker fördomar, en av männen menar att verken egentligen är hans egna. Ett intressant experiment helt klart och säkerligen ger det en intressant diskussion kring vilka fördomar som styr hur vi ser på världen. Harry hoppas att användandet av masker ska göra henne känd och uppskattad och att hon efter att experimentet avslöjas ska bli mer ansedd. Så blir det inte.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om Den lysande världen. Jag får lite “Carol Shields-vibbar” och jag gillar idén att låta olika röster beskriva samma person. Det låter dock som att den kräver sin läsare och där är jag inte nu. Klart är att jag fascineras av Siri Hustvedt. Hon är smart, vältalig och underhållande. Jag tror dock att jag skulle ha uppskattat seminariet mer om jag läst boken. Jag blir inte helt såld, som jag blev då Elin Olofsson och Andrea Lundberg talade om sina nya böcker. Fascinerad, men inte övertygad.

IMG_2473.JPG

En gubbig lista

“Måste du alltid vara fixerad vid att det ska vara 50/50?”

Jo, just så är det och därför är jag lite extra sur över årets långa lista till Man Booker Prize, där 4 män och 2 kvinnor i juryn har utsett 10 mäns och 3 kvinnors böcker till listan. Dessutom är det en mycket vit lista, vilket gör mig minst lika upprörd.

Vi är så himla vana vid den här ojämlikheten att allt för få reagerar och många av de som reagerar gör det som i kommentaren ovan. Är det verkligen så himla noga att långa listor till bokpris inte består av mest män? Jag tycker definitivt det.

Nobelpriset i litteratur har gått till tretton kvinnor sedan 1901. Tretton. Inom de andra priskategorierna är det ännu värre, i fysik, kemi och medicin har femton kvinnor prisats, mot 539 män. I vissa fall har kvinnornas chefer fått priset, inte de kvinnor som faktiskt gjort upptäckten. Men visst, gällande vetenskap kanske det går att skylla på bristen på kvinnliga kandidater, även om det är ett kasst argument, men inom litteraturen går det knappast.

Men i Sverige är vi väl ändå jämställda? Jag hittade en artikel ur SvD, visserligen från 2009 men inga under har mig veterligen skett sedan dess. Då hade 28% av priserna i den skönlitterära klassen gått till kvinnor. En möjlig förklaring ger Stefan Eklund:

“En förklaring kan vara att Augustpriset gärna går till breda epiker – en genre som oftast företräds av män.”

 

Så det gäller alltså att skriva i en speciell (manlig) genre för att få ett pris? Så kan det vara, men det gör det inte desto mindre fel. Snarare tvärtom. Jag tror dock att det ligger en del i det. Jag läste Främlingens barn av Alan Hollinghurst, som fick Man Booker Prize 2004. En mycket bra bok, men en bok som om den vore skriven av en kvinna aldrig skulle fått ett pris. En familjesaga blir episk skriven av en man och känslosam skriven av en kvinna.

Någonting säger mig att Anders Cullhed har mer rätt:

”Jag tror att utfallet vad gäller vinnarna beror på vanlig genusblindhet, att man av gammal tradition förknippar högklassig litteratur med litteratur som skrivs av män.”

Män vinner alltså fler litterära priser av gammal och ohejdad vana. Det är en förklaring jag kan tycka är rimlig. Men en jury bestående av flest män är det inte heller konstigt att just Man Bookers långa lista ser ut som den gör. Män väljer män. Med det sagt låter jag ingen skugga falla över de författare som finns med på listan. Deras böcker är säkert fantastiska. Det är urvalet jag reagerar på. För ett urval görs alltid.

 

Vilka är då nominerade?

To rise again at a decent hour av Joshua Ferris

Joshua Ferris är från llinois, bor i New York och har tidigare släppt två kritikerhyllade böcker. Han fanns också med på The New Yorker‘s ’20 Under 40’ list of fiction writers. To rise again at a decent hour handlar om Paul, 40 år precis som jag och Joshua Ferris, tandläkare och inne i en livskris. Låter som en bra bok.

The Narrow road to the Deep North av Richard Flanagan

Richard Flanagan är från Australien och hans bok, som lånat titeln från en känd japansk bok, utspelar sig i ett japanskt läger för krigsfångar under andra världskriget. En läkare och fånge tänker tillbaka på en kärlekshistoria. Det kan vara en bok för mig.

We Are All Completely Beside Ourself av Karen Joy Fowler

Karen Joy Fowler är amerikanska och beskrivs som Science-Fiction-författare, men har på senare år skrivit annat. Det här är en bok jag haft ögonen på, men inte läst. Jag försökte med Fowlers största succé The Jane Austen Bookclub, men fastnade inte och gav upp. We Are All Completely Beside Ourself verkar dock vara en typisk Linda-bok med en familjetragedi som långsamt avslöjas.

The Blazing Word av Siri Hustvedt

Jag har ett komplicerat förhållande till Hustvedt, jag har inte gillat allt jag läst, men älskade till exempel Vad jag älskade. Till hösten kommer denna litterära gigant till Bokmässan och jag vill definitivt läsa The Blazing Word.

J av Howard Jacobson

Howard Jacobson är från Manchester och en riktigt bokprisförfattare. Han vann Man Booker Prize 2010 med The Finkler Question. J är en kärlekshistoria som utspelar sig i framtiden och jag vill gärna att någon annan läser innan jag ger mig på den …

The Wake av Paul Kingsnorth

Paul Kingsnorth är från Storbritannien och har tidigare skrivit facklitteratur och poesi. The Wake är hans första roman. Den utspelar sig några år efter slaget vid Hastings och låter på pappret definitivt inte som en bok för mig.

The Bone Clocks av David Mitchell

David Mitchell är en brittisk författare som återfinns på en rad långa och korta listor för tidigare Man Booker Prizes. Detta skulle kunna göra att han tjänat ihop till ett pris. The Bone Clocks utspelar sig 1984 och handlar om Holly Sykes som rymt hemifrån. Vi får sedan följa henne under hela livet och det skulle kunna vara spännande.

The Lives of Others av Neel Mukherjee

Neel Mukherjee föddes i Calcutta, men utbildade sig i Oxford och Cambridge och bor nu i London. Han är litteraturkritiker och skriver recensioner i en rad dagstidningar. The Lives of Others utspelar sig i Calcutta 1967, handlar om Supratik som engagerar sig i en extrem politisk grupp och verkar riktigt spännande.

Us, David Nicholls

David Nicholls är från Stprbritannien och hans förra bok En dag var en formidabel succé. Us handlar om ett äktenskap på upphällning, en man som försöker vinna tillbaka sin fru och en resa runt Europa. Jag har bara läst En dag av David Nicholls och tyckte om den. Den tillhör knappast de episka romaner som påstås vinna priser, något jag visserligen tycker är rätt trevligt. Det finns andra genrer som är minst lika bra, eller bättre om du frågar mig.

Orfeo av Richard Powers

Richard Powers bor i Los Angeles och har fått en del litterära priser tidigare. Dock inte Man Booker Prize. Orfeo låter som en riktigt udda bok om en kompositör som i sitt microlabb söker efter musikaliska mönster i DNA, något som polisen börjar undersöka. Mycket svårt att veta vad det här är för bok, skulle kunna vara fantastisk eller bara riktigt konstig.

How to be Both av Ali Smith

Ali Smith är en brittisk författare som skriver annorlunda romaner, inte sällan där det dyker upp en främling som förändrar livet för huvudpersonerna. Hon har tagit plats på Man Booker Prize korta och långa lista ett antal gånger och jag hoppas att hon vinner denna gång. How to be Both handlar om konst, men beskrivs på ett lite snurrigt sätt minst sagt. Omslaget är dessutom märkligt feelgood, men jag kommer definitivt att läsa.

History of the Rain av Niall Williams

Niall Williams är en irländsk författare som tidigare skrivit åtta romaner. History of the Rain handlar om Ruth som är dotter till en poet. Hon letar efter information om honom genom hans böcker, både de han skrivit och de han äger. Kan vara något kanske.

 

Den korta listan presenteras nionde september.

Stadsbesök: New York

Det borde egentligen vara till Washington vi reser en dag som denna, då det ska bestämmas vem som ska bo i Vita Huset de närmaste åren. Grejen är bara den att jag inte kan komma på en enda bok som utspelar sig i huvudstaden och vi far därför till New York.

Genom att presentera en bok eller fler, kanske en film, en pjäs, en sång, ett konstverk eller något annat kulturellt reser vi runt i New York tillsammans.

Den första boken jag kom att tänka på är Nick and Norah’s infinite playlist, som utspelar sig under en natt i New York. En romantisk och härlig historia för gammal och ung skriven av Rachel Cohn och David Levithan.

En annan bra historia som utspelar sig i New York är What I loved av Siri Hustvedt och det går inte heller att bortse från hennes make Paul Austers klassiker The New York Trilogy.

Lite Washington blir det i klassikern Sleepless in Seattle, men då är det Washington State, inte DC. Den avslutas i Empire State Building i New York. Tror knappast är det är en film som håller, men jag älskade den då den kom.

Den klassiska musikalen Hair utspelar sig i New York. Jag tycker mycket om filmen och har dessutom sett den live både i London och Göteborg. Musiken är fantastisk!

Nu är det din tur att guida oss runt New York.

 

En farlig favoritdikt

Och med ett med ett skratt
blev han fri, sprang han upp, fick han flickan fatt
och han drog henne tätt
mot sin mun för att kyssa sig munnen mätt,
och hon klängde sig fast,
och hon snyftade till och i gråt hon brast,
och hon sökte hans blick,
och en glimt av hans innersta själ hon fick.

Och som knoppen av Ariens ros en vår
sina skylande blad från pistillerna slår
inför sol, inför vindar och frön
låg hon naket och utslaget skön
och med vittskilda knän och med skälvande sköte
var den älskades åtrå i möte.

 

När jag läste Litteraturvetenskap för sisådär hundra år sedan skrev jag en B-uppsats om Gustaf Frödings dikt En morgondröm. Jag analyserade dikten, kommenterade andras analyser och skrev också om det rabalder som dikten väckte.  Fortfarande hör denna då kontroversiella dikt till mina favoriter.

1896 funkade det sådär att skriva om sex på ett sådant sätt, medan vi idag knappt höjer på ögonbrynet. I DN  skriver Leif Zern om den upprättelse som Fröding fått efter sin död. Han skriver också om hur författaren tagit plats bland andra poeter i Siri Hustvedts bok The summer without men. En intressant artikel.

I år är det hundra år sedan Gustaf Fröding dog, vilket uppmärksammades av Jesper Högström här.

 

 

 

Vad jag älskade och inte

När jag summerade mina hundra bästa läsupplevelser när jag var ganska färsk bloggare fick Vad jag älskade av Siri Hustvedt ta plats på listan. Både historien och hennes sätt att presentera den fascinerade mig. Jag tyckte om stilen och jag tyckte om hennes personliga sätt att bygga upp en historia. Nu var det många år sedan jag läste boken och jag har många gånger tänkt att jag borde läsa mer av denna mycket begåvade författare. Nu har jag gjort det. Till slut. Sorgesång var nämligen inte alls den trevliga bekantskap som jag hade hoppats och trott. Istället var det en trög och tråkig bok och faktum är att jag hade svårt att ens komma igenom den. Hade det inte varit så att jag skulle träffa ett gäng bloggare och diskutera den skulle jag aldrig läst ut den.

Även Vad jag älskade började lite trögt så jag hade gott hopp om Sorgesång ganska länge trots den mycket tröga inledningen. Någonstans hoppades jag också att Erik och Inga skulle stiga ut från boksidorna och börja leva sina egna liv. Liv som jag kunde engagera mig i. Beröras av. Tyvärr blev det inte så. De förblev pappfigurer, platta och ointressanta.

Handlingen då?

Vi får möta Erik och Inga, syskon med rötterna i Norge. Båda lever ensamma, Erik då han separerat och Inga då hennes man Max, den kände filmskaparen, dött. Ingas dotter Sophie är kanske den person jag gillar bäst, hon får faktiskt till och med liv ibland, men finns tyvärr med i berättelsen alldeles för lite. Nu dör också Ingas och Eriks far och när de rensar i hans grejer hittar de ett brev som inledningsvis är väldigt viktigt för historien. Även faderns dagböcker och anteckningar är en del av historien. Viktig är också Eriks inneboende Miranda och hennes dotter. De förföljs av en man som tar foton av dem och snart dyker det upp bilder som han tagit även på Erik.

Det finns så många bra trådar, så mycket som skulle ha kunnat utvecklats till riktigt spännande historier. Någonstans kan jag inte låta bli att fundera över vad jag missat. Sorgesång är älskad och hyllad av så många. Jag blev dock aldrig gripen av historierna som flätas samman i boken. Visst är det snyggt skrivet, visst är dispositionen intressant, men det är så otroligt tråkigt. Personerna stiger aldrig upp från sidorna, de blir aldrig levande och de berör mig inte alls. Tyvärr. Förklara nu för mig vad det var som gjorde att just du älskade Sorgesång. Förklara tydligt, för jag förstår inte alls dess storhet.

Bokmania älskade, liksom Johanna L på Bokhora och jag undrar fortfarande varför boken inte alls funkar för mig. Lite besviken är jag allt. Jag hade väntat mig ett storverk och jag fick en seg smörja med en massa lösa om än hoptrasslade trådar i. Lite coolt att det i slutet verkligen blir riktiga trådar som binds ihop, dessutom gillar jag att Leo Hertzberg från Vad jag älskade finns med som en biperson, men det är för få coola ögonblick. Tyvärr Siri. Det här var ingen höjdare.

 

Kvinnor jag älskat och nästan glömt

Klart att kvinnorna blivit bortglömda också. Det blir så ibland att författare jag älskat faller i glömska.

Nobelpristagarförbannelsen har drabbat även Doris Lessing. Jag har inte läst någonting av henne sedan hon förärades priset. Det finns många böcker av henne som jag inte läst som femböckerna Det femte barnet och Den femte sanningen.

Lionel Shriever skrev fantastiska Vi måste prata om Kevin, men sedan tog det stopp i min läsning. Jag har Dubbelfel hemma, men är egentligen mer sugen på uppföljaren Dagen efter eller nya Priset man betalar. Resultatet blir att jag inte läser någonting alls. Det känns lite dumt att köpa nya böcker av en författare när jag har olästa böcker av densamma i hyllan.

Maggie O´Farrell är absolut en favorit. Jag har läst både After you’d gone och The distance between us, men ingenting annat sedan 2005. För några veckor sedan fingrade jag på The hand that first held mine och kanske borde jag slagit till. Att en bok köps och ställs i hyllan är dock ingen garanti för att den blir läst.

Fina, fina Anne Tyler borde jag verkligen läsa mer av. Eller borde är fel ord, jag vill läsa mer av henne. Påminnerskan står i hyllan, men som sagt är det ingen garanti. Jag behöver läslistor, dead-lines och detaljerade lässcheman för att hinna läsa allt jag tänkt läsa, men kanske, kanske förtar det läsglädjen.

Märta Tikkanen är en gammal favorit och Århundradets kärlekssaga tillhör mina absoluta favoriter någonsin. Ändå har jag inte läst omtalade Män kan inte våldtas som jag verkligen vill läsa.

Amy Tan är också en gammal favorit som jag glömt bort, Saving fish from drowning vill jag definitivt läsa.

Siri Husvedts Vad jag älskade har jag läst, men ingen annan bok av henne. Laddar för Sorgesång inom kort.

 

Vilka kvinnor har du älskat och nästan glömt?

 

Jag skyller på Anna

Eftersom jag vill vara med på bokcirkeln den 15/5 som Anna och enbokcirkelföralla ordnar. Det är en bok jag vill läsa, men inte har. Alltså händer något helt logiskt. Jag klickar mig in hos den internetbokhandel som jag vet har ett bra pocketerbjudande just nu. Att Sorgesång som vi ska läsa inte finns med är ointressant i sammanhanget och att en pocketbok inte bör resa ensam vet ju alla.

Hur många pocketböcker kommer alltså hem till mig om några dagar?

Antal ISBN Författare: Titel Bandtyp Pris/styck Pris totalt
1 9170374597 BENNETT, ALAN:DROTTNINGEN VÄNDER BLAD Pocket 39 kr 39 kr
1 917001812X CAROFIGLIO, GIANRICO:PÅ SANNOLIKA SKÄL Pocket 33 kr 33 kr
1 9197726907 CURIOL, CÉLINE:UTROP Pocket 42 kr 42 kr
1 917429122X FRENCH, TANA:OKÄNT OFFER Pocket 33 kr 33 kr
1 911302566X HUSTVEDT, SIRI:SORGESÅNG Pocket 41 kr 41 kr
1 9174291203 PLAJA, LUISA:ATT KYSSA ELLER INTE KYSSA Pocket 33 kr 33 kr

 

Svaret är sex böcker.

Hur kan det vara logiskt undrar du? Ja, först var jag så klart tvungen att köpa Sorgesång, det förstår vem som helst. Om det sedan finns ett erbjudande att köpa 3 pocketböcker för 99 gör jag självklart det. I trion ingick Utrop, Okänt offer och Att kyssa eller inte kyssa Jake Matthews.

På sannolika skäl och Drottningen vänder blad fanns redan i kundvagnen och att putta ut böcker därifrån är absolut inte schysst.

Glasklart eller hur?

Jag väljer dessutom att skylla inköpen på Anna som håller i bokcirkeln och du Anna är mer än välkommen att skylla på mig nästa gång du behöver köpa fler böcker än vad som kan tyckas logiskt.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: