Dagens kulturella VM-spaning

Alla kulturella VM-spaningar

Idag går finalen i fotbolls-VM och jag har sammanställt de kulturella spaningar jag gjort på de deltagande länderna i bokstavsordning. Så många böcker jag har fått lägga till min megalånga läslista, det är det bästa (och det sämsta) med den här inläggsserien. Tack till alla som varit med och spanat!

Argentina

Australien

Belgien

Brasilien

Colombia

Costa Rica

Danmark

Egypten

England

Frankrike

Iran

Island

Japan

Kroatien

Marocko

Mexico

Nigeria

Panama

Peru

Polen

Portugal

Ryssland

Saudiarabien

Schweiz

Senegal

Serbien

Spanien

Sydkorea

Tunisien

Tyskland

Uruguay

 

Dagens kulturella VM-spaning Frankrike

Frankrike fick möta Argentina redan i åttondelen, vilket gjorde mig väldigt nervös. De vann och ställdes sedan mot Uruguay. I semifinalen väntade Belgien och det blev final mot Kroatien. En final jag hoppas de vinner. Nu går inte finalen förrän imorgon, men eftersom det är Frankrikes nationaldag idag så publicerar jag inlägget redan nu.

Jag har just läst Mellan himmel och Lou av Lourraine Fouchet som till största delen utspelar sig på ön Groix utanför Bretagnes kust. En varm och stark berättelse om Jo som just blivit änkling och i testamentet får i uppgift av sin fru att umgås mer med sina barn och se till att de blir lyckliga.

Jag ser också fram emot Dansa vid vulkanens rand som är Grégoire Delacourts nya bok. Han är en av mina franska favoriter. Mest tycker jag om  Kärlekens fyra årstider om fyra kärlekspar i olika åldrar. Boken utspelar sig kring nationaldagen, dvs idag.

Jag är också svag för Anna Gavalda och älskar hennes lågmälda och avskalade berättande och de udda personligheterna. Bäst tycker jag om den väldigt fina Jag älskade honom. Nu var det väldigt länge sedan jag läste något av henne. Dags att återupptäcka.

En annan favorit är Delphine de Vigan som bland annat skrivit fantastiska No och jag. De Vigan kommer med en ny bok i höst som heter De outsagda och handlar om fyra utsatta människor. Låter som en bok som passar en eländesknarkare som jag.

Göra sig kvitt Eddy Belleguele är en smärtsam och sorglig berättelse, som beskrivs som Édouard Louis uppgörelse med sin barndom. Det är inte så enkelt att han avskyr sin familj och skyller allt på dem. Han försöker förstå sin far och sätter hans grymhet i ett sammanhang. En fruktansvärd bok, men så bra. Däremot har jag faktiskt inte läst hans Våldets historia ännu. Jag är rädd att det gör för ont.

I Croissants till frukost skriver Annika Estassy om Gabriel och Cecilia som lämnar Stockholm för att starta ett bed and breakfast i Sainte Marie sur Mer, en liten by på franska purpurkusten. Det är en chans att börja om, men Gabriels dröm, inte Cecilias, trots att huset är en present till henne.

Fransk film är något speciellt, men tyvärr ser jag det allt för sällan. Barnen styr tv:n ganska mycket och när jag tittar blir det oftare tv-serier än film. Nästa år skulle jag dock vilja återupptäcka GIFF. En av de mest minnesvärda filmfestivalbesök var då jag såg Marius och Jeannette av Robert Guédiguian en tidig söndagsmorgon på fantastiska Draken. Det var sent 90-tal och Front National var som störst. I kvarteret i Marseille som filmen utspelar sig i blir en man utslängd av sin fru för att han röstat på Le Pen. Birollerna är det som gör den här filmen, men även huvudrollsinnehavarna är fantastiska. En typiskt fransk babblig film.

En favoritskådespelare är Guillaume Canet som bland annat var med i filmatiseringen av Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. I Une vie meilleure spelar han Yann som drömmer om en egen restaurang och när han träffar Nadia bestämmer de sig för att tillsammans renovera en fallfärdig byggnad för att förverkliga sin dröm. Det blir inte alls som de tänkt sig. Nattsvart och fantastisk.

Annars går det inte att skriva om fransk film utan att nämna Amelie från Montmartre. Inledningen är lysande och jag har använt den med eleverna flera gånger. Ett antal människor presenteras genom att berättaren talar om vad de tycker om och vad de inte tycker om. Härligt absurt. En fantastisk film.

Jag tycker också väldigt mycket om En oväntad vänskap, som jag och en kollega visade våra ettor precis innan sommarlovet. Den håller än. Lite stereotyp och lite väl förenklad kanske, men ändå med en värme och karaktärer och berör.

 

Dagens kulturella VM-spaning England

Inte Storbritannien, utan England. Viktigt att komma ihåg i den här spaningen. England som alltid varit mitt andralag och som nu mötte Sverige i kvartsfinalen. Tyvärr slog de också ut Sverige, men det hindrar inte att jag hoppas att de får möta Frankrike i en final. Idag spelar de för en finalplats.

Ett kulturellt inlägg om England skulle kunna bli hur långt som helst, men jag har fått begränsa mig ordentligt.

Jag inleder med två fotbollsrelaterade böcker som jag gillar skarpt. Det finns bara två David Beckham av John O’Farrell handlar om ett bra mycket sämre engelskt landslag än årets upplaga. De förlorar till och med en kvalmatch mot Vatinkanstaten, men i VM i Qatar har det hänt något med spelarna. En riktigt rolig bok, som säkert passar bäst om man gillar fotboll.

Fever Pitch är en bok av Nick Hornby och en film av David Evans och ett av de få undantag där filmen är bättre än boken. Mycket tack vare Colin Firth, that is. Annars är nog min favorit av Hornby  Long way down, där fyra personer träffas en nyårsafton. Det vore ju inte alls konstigt om inte platsen var taket på en skyskrapa och att de alla planerat att hoppa.

Och så fotboll på film, där Skruva den som Beckham blev Keira Knightleys genombrott, men där jag tyckte mer om Parminder Nagra, som sedan dök upp i Cityakuten.

Jag älskar brittiska kostymdramer och två favoriter är Downton Abbey och The Crown. Jag var inte alls redo för att släppa familjen Crawley när serien var slut, men har hört ryktas om en långfilm. När det gäller The Crown har jag fortfarande andra säsongen kvar och en tredje ska vara på väg.

En annan riktigt bra tv-serie som utspelar sig under samma tid som Downton Abbey är Huset Eliott om systrarna Bee och Evie som startar ett företag när deras far dör. Från att sy ett fåtal plagg till ett fåtal kunder bygger de sedan upp ett helt modehus.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker som jag gillar av en författare som fascinerar mig. I våras var jag och Annette och besökte makarna Woolfs sommarhus Monk’s House, vilket gjorde mig sugen på att få veta ännu mer om henne.

En nygammal engelsk bekantskap är Jane Fallon, vars Foursome är en riktigt charmig historia. Fallon har tidigare skrivit manus till de fantastiska tv-serierna This Life och Teachers.

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck är en riktigt charmig bok om Charlotte som ärver en bokhandel i London. En bok som är som en riktigt mysig film av Richard Curtis, en  Fyra bröllop och en begravning eller en  Notting Hill. Curtis själv är förvisso från Nya Zeeland, men filmerna andas London.

 

Dagens kulturella VM-spaning Belgien

Belgien, landet som för min del mest förknippas med Bryssel och EU. Fotboll kan de bevisligen spela också. Idag spelar de semifinal mot Frankrike och jag håller som alltid en extra tumme för Frankrike. Det är därför är det Belgiens tur att få ett inlägg idag.

Jag har spanat så gott det går. Det här var inte lätt, men som vanligt riktigt roligt och inspirerande.

Oostende 1936: Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll av Volker Weiderman hittade jag av en slump på Storytel. Den utspelar sig i badorten Oostende, där exilförfattare samlas för att söka någon slags fristad. En nätt liten bok som jag definitivt vill läsa.

Geneviève Lefebvre är kanadensiska, men hennes bok Alla gånger jag inte dog utspelar sig i Belgiens huvudstad Bryssel, där rädslan för terrordåd påverkar vardagen. En bra och tänkvärd bok som ger perspektiv.

Madeleine Bourdouxhe, född 1906 i Liège och död 1996 i Bryssel, är mest känd för sin roman Gilles kvinna som utkom 1937. Elisabeth Grate Bokförlag har gett ut både den och novellsamlingen En spik, en ros.

Sabine Dardenne kidnappades av Marc Dutroux “monstret från Belgien” och har skrivit boken Jag väljer livet om sina upplevelser. Jag läser sällan liknande böcker, men ungdomar brukar älska dem.

Anne Provoost skriver böcker för barn och unga, men jag hittar bara en titel översatt till svenska. Fallet handlar om hur vänskapen mellan barndomsvännerna Lucas och Caitlin förändras när Lucas dras till högerextrema kretsar.

Ida Simons föddes i Antwerpen 1911 och var konsertpianist. Hon turnerade redan som 19-åring, men hon och hennes familj sattes senare i koncentrationsläger, där hon fortsatte spela. Efter kriget kunde hon inte spela mer, men började istället skriva. Hennes självbiografiska roman Timmen före midnatt finns översatt till svenska.

Dimitri Verhulst verkar vara en spännande författare. Ingen av hans böcker finns översatta till svenska, men några går att läsa på engelska. Mest känd är han för The Misfortunates och Problemski Hotel, men den bok som låter mest spännande är Christ’s entry into Brussels.

Hercule Poirot är Agatha Christies belgiske mästerdetektiv. En karaktär jag haft svårt för i de tv-serier och filmer jag sett, men som funkar bättre i bokform. I samband med att den nya filmatiseringen av Mordet på Orientexpressen kom, både såg och läste jag den och tyckte nog att Kenneth Branagh klarade sig ganska bra.

Bröderna Jean-Pierre och Luc Dardenne gör filmer ihop och jag har ett svagt minne av att jag sett deras Barnet från 2005, som belönades med en guldpalm i Cannes.

En styck kort spaning idag. Vad vill du lägga till?

Dagens kulturella VM-spaning Kroatien

Kroatien överraskade mig redan i gruppspelet, men nu är det dags för semifinal mot England imorgon. Hur mycket jag än gillar överraskningar hoppas jag att de inte vinner. Kroatien alltså. Men spanat på dem har jag gjort i alla fall.

Slavenka Drakulić  har jag faktiskt läst en bok av, men den utspelar sig i Mexico och handlar om Frida Kahlo. Det är dock en väldigt bra bok som heter Till sängs med Frida. Mest känd är nog hennes Café Europa, men den har jag inte läst.

Olja Savičević föddes i Split 1974 och en av hennes böcker finns på svenska. Den heter Adjö cowboy och låter verkligen som en bok för mig.

Även Robert Perišić kommer från Split och hans roman Vår man på fältet finns utgiven på svenska av Gavrilo förlag, ett förlag med säte i Göteborg som specialiserat sig på böcker från Spanien och forna Jugoslavien. En spännande upptäckt (som jag borde gjort innan jag svettades över den kulturella spaningen om Serbien).

Long dark night är en tv-serie med Goran Visnjic, som sändes i 13 avsnitt 2005. Visnjic är kanske mest känd för sin roll i tv-serien ER (Cityakuten) eller så är det bara jag som minns för att jag absolut älskade den. Från Kroatien är han oavsett.

En ganska tunn spaning idag. Kanske kan ni lägga till något?!

 

Dagens kulturella VM-spaning Brasilien

Jag trodde nog att Brasilien skulle ta sig längre i turneringen, men Belgien blev för svåra i kvartsfinalen. Dags för en brasiliansk spaning alltså.

I våras läste jag novellsamlingen Brasilien berättar, där en lång rad författare fanns representerade. Ett bra sätt att få en överblick. En författare jag fastnade speciellt för var Rubem Fonseca, som tillsammans med Clarice Lispector räknas som den brasilianska novellkonstens grundare. Hans novell Den andre handlar om en man som jobbar mycket och är otroligt stressad. Utanför arbetsplatsen finns en tiggare, som får en viktig roll i berättelsen. Lispector, som föddes i Ukraina, men flyttade till Brasilien och skrev på portugisiska representeras av novellen  Ljud av steg, som också fått ge namn åt samlingen. I bokhyllan står också hennes Stjärnans ögonblick.

Bland de andra författarna finns Moacyr Scliar, en av Brasiliens mest framstående författare. Novellen Van Goghs öra kommer från en bok med samma namn från 1989. Fernando Bonassi, som föddes 1962 i São Paolo. Han har bland annat skrivit novellsamlingen 100 saker, som kom ut 1998 och manus till en lång rad filmer och tv-serier. Jag gillade också Adriana Lisbo, som bland annat skrivit Colombines kyss, publicerad 2005 och Marçal Aquino, som bland annat skrivit Västernvärldar från 2001.

Daniel Galera besökte Bokmässan när Brasilien var temaland och då var hans bok Med blod i skägget helt ny. 2013 utsågs han av tidskriften Granta till en av de bästa unga brasilianska författarna i sin generation. I höst är han aktuell med romanen Tjugo över midnatt.

Jag läste halva Att falla av Michel Laub inför samma Bokmässa, men läste av någon anledning inte ut den, trots att jag minns den som bra.

Andrea del Fuego har skrivit Syskonen Malaquias om tre syskon som skiljs åt efter föräldrarnas död. Den utspelar sig på den brasilianska landsbygden under 1900-talets första hälft.

Sedan går det inte att skriva om Brasilien utan att nämna fenomenet Paulo Coelho, populär som få, men definitivt inte ansedd i hemlandets litterära kretsar. Själv läste jag Alkemisten mitt i en 30-årskris och den landade helt rätt. När jag sedan försökte läsa fler böcker av honom blev jag mest irriterad. Tillfället gör helt klart läsupplevelsen.

Slut på min kulturella spaning från Brasilien. Fyll gärna på!

Dagens kulturella VM-spaning Uruguay

Uruguay spelade mot Frankrike i kvartsfinalen och förlorade med 0-2. Bra tycker jag, som håller en extra tumme för just Frankrike. En final mellan dem och Sverige vore en dröm. Men idag handlar det alltså om Uruguay.

Ännu ett land som jag på förhand vet väldigt lite om, både när det gäller politik, historia och kultur. Jag tror faktiskt aldrig att jag har läst någon bok från Uruguay.

Det betyder att jag inte hade någon aning om att Herbert Abimorad, poet från Uruguay, faktiskt bor i Göteborg. Han kom hit som politisk flykting 1976 och har gett ut ett femtiotal böcker, bland annat gett ut ett par tvåspråkiga diktsamlingar, där Mekong finns att köpa i alla fall på de största nätbokhandlarna.

Den röda sången av Melisa Mechado finns översatt till svenska och det går att lyssna på hennes dikter på podpoesi.nu i inläsning av översättaren Magnus William-Olsson.

Ana Guevara är en regissör och manusförfattare från Uruguay, vars film Tanta agua (So much water) från 2013 nådde vissa framgångar. Det låter som en annorlunda film där regnet aldrig slutar falla.

Skådespelaren och regissören Daniel Hendler föddes i Uruguay, men bor i Argentina. Han vann en Silverbjörn i Berlin 2004 för sin roll i filmen El abrazo partido (Lost embrace).

Jorge Drexler är född i Montevideo och en musiker som bidragit med låtar till flera soundtrack, bland annat Dagbok från en motorcykel av och om Che Guevara, en film som hade kunnat vara med i inlägget om Argentina, då Guevara föddes där, men den här spaningen behöver den bättre. Nu fick dock Drexler en Oscar för låten Al otro lado del río från filmen, så det passar bra att ha med den just idag.

Dagens kulturella VM-spaning Japan

Jag tyckte så väldigt synd om Japan, som ledde med 2-0 över Belgien i åttondelen och sedan förlorade med 2-3. Tungt. Belgien vidare till kvartsfinal mot Brasilien, som spelas idag.

Japan är ett land som fascinerar många, men själv har jag aldrig haft någon riktig längta dit. Inte heller har jag så stor koll på japansk kultur inser jag, även om jag gärna äter japansk mat. Några spaningar har jag dock fått till.

Julie Otsuka bor i USA, men har japanska rötter. I vackra Vi kom över havet skriver hon om de kvinnor som kom från Japan till USA under 1920-talet. I vi-form berättar de sin historia, om hur livet inte alltid blev som de tänkt sig i det nya landet, om hur acceptans ändrades till hat efter Pearl Harbour. Hennes andra bok När kejsaren var gudomlig (som egentligen är debuten, men den andra som översattes till svenska) handlar om hur japanerna behandlades under andra världskriget, ett tema som också är centralt i Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford.

Hiromi Ito är ganska den mest fascinerande författare jag lyssnat på. Hennes poesi är frispråkig och att se henne framföra den var en upplevelse. Hon samtalade med Martina Montelius och ibland verkade de befinna sig i en egen parallell (mycket absurd) värld. Jag köpte hennes bok Gratulerar till din förgörelse signerad och nu ska jag bara få tummen ur att läsa den.

Kenzaburo Oe fick Nobelpriset 1994, men jag har ännu inte läst något av honom. Det känns så otroligt svart och tungt, men maken hävdar bestämt att Mardrömmen är mycket läsvärd. Även Tid för fotboll står i bokhyllan.

Kazuo Ishiguro tilldelades Nobelpriset i höstas. Det sista, i alla fall på ett tag. Han föddes i Nagasaki, men flyttade till Storbritannien som femåring. Jag tyckte mycket om  Never let me go. Det är en krypande obehaglig bok om elever på en isolerad internatskola på den engelska landsbygden. Den blev film 2010 med bland andra Keira Knightley. Däremot tyckte jag att Återstoden av dagen var lite seg när jag läste den i höstas. Vi som var föräldralösa låter bra. Kanske får jag försöka med den.

Haruki Murakami är en författare att älska eller hata, men ändå en författare en ”ska” ha läst. Ofta aktuell i Nobelprisspekulationer, även om jag inte tror att han är en direkt trolig pristagare. Min favorit är Norwegian Wood, men jag gillar också Kafka på stranden.

En geishas memoarer av Arthur Golden handlar om Sayuri som är geisha i Kyoto. Det var länge sedan jag läste den, men jag tyckte mycket om den då. Filmen har jag däremot inte sett.

Tystnaden av Shusaku Endo handlar om hur japanerna på 1600-talet förbjöd kristendom och hur några jesuitpräster från Portugal ger sig dit för att söka efter en lärare. Boken har filmatiserats av Martin Scorsese.

Jag kallar honom slipsen av japansk-österrikiska  Milena Michiko Flasar utspelar sig i Tokyo och handlar om en ung man som tillbringat två år i ett rum i sina föräldrars lägenhet och nu vågar sig ut i samhället igen.

Studio Ghibli grundades 1985 av Hayao Miyazaki och Isao Takahata och 1996 inleddes ett samarbete med Disney, som fick distributionsrätt av studions filmer utanför Japan. Något Disney självklar tjänat på, men också tittarna runt om i världen som bjudits in till en ny värld. När barnen var små såg jag Studio Ghiblis filmer med glädje, då de var en finstämd kontrast till mycket annat. En av favoritfilmerna är Min granne Totoro  skapad av Hayao Miyazaki, en helt fantastisk film om två flickor och ett gäng ovanliga figurer. Musiken av Joe Hisaishi är magisk.

Min största favorit är Lånaren Arrietty, kanske för att jag älskade Mary Nortons böcker om lånarna när jag var liten. Nu skiljer sig berättelsen om den sjuka pojken och den modiga lånaren en hel del från originalet, men det stör inte alls, utan ger snarare en ny dimension till de berättelsen jag läste om och om igen. Då ville jag så väldigt gärna ha en egen liten lånare, medan jag nu är mer fascinerad av det geniala i ett framställa vår vanliga värd som en helt främmande sådan.

Akira Kurosawa var en japansk filmskapare, som blivit legendarisk. Jag har bara sett Yojimbo -Livvakten av honom, men gillade den skarpt, trots att det inte alls är min typ av film. Filmer som inspirerats av den är bland annat För en handfull dollarLast man standing och Korpen flyger. Annars är väl kanske De sju samurajerna hans mest kända film, som han både regisserade och skrev manus till.

Det var min spaning. Vad vill du lägga till?

Dagens kulturella VM-spaning Danmark

Danmark tog sig vidare från sin grupp och mötte Kroatien i åttondelen i en ganska så tråkigt match, som slutade riktigt tungt för Danmark. Jag har sällan sett så bra målvakter, men å andra sidan sällan så kassa straffar heller. Nerverna utanför helt klart. Danmark är alltså ute och därför handlar dagens VM-spaning om dem.

Inger Christensen är en favorit och tidigare i år läste jag hennes Ljus, som jag skrev om på Kulturkollo. Mest tycker jag om Alfabet och just nu har jag Fjärilsdalen hemma från biblioteket. Det är en tvåspråkig utgåva som jag ser fram emot att läsa.

Jens Christian Grøndahl är en dansk författare jag läst ganska mycket av. Mest kommer jag ihåg Tystnad i oktober och Lucca. Han är nu aktuell med Ofta är jag lycklig som kom ut i april.

Du försvinner av Christian Jungersen är en riktigt bra bok och en författare jag vill läsa mer av. Undantaget låter väldigt bra.

Jussi Adler-Olsen skriver deckare som många gillar. Själv har jag bara läst den första Kvinnan i rummet, men kan absolut tänka mig att läsa mer. Det har totalt kommit ut sju böcker i serien om Avdelning Q. Senaste boken Hon tackade gudarna är dock fristående.

Carsten Jensen är en författare jag tänkt läsa något av hur länge som helst, men det har inte blivit av. Han är nu aktuell med Kriget som inte har något slut om Afghanistan. Annars är det väl Vi, de drunknade som är hans mest kända bok.

En av oss sover av Josefine Klougart hyllades av alla, men jag gillade den sådär. Sedan dess har jag inte läst något mer av henne, men det kanske jag borde.

Om Danmark handlar Lena Sundströms bok Världens lyckligaste folk, som knappast målar upp en ljus bild av landet där ett främlingsfientligt parti tillåts kontrollera politiken. En bok som är väl värd att läsa.

Som alltid när det gäller film är mina favoriter hopplöst daterade. Jag är svag för Mads Mikkelsen och första filmen jag såg med honom var superläskiga Pusher. Det var på en filmfestival i Göteborg och jag var hyfsat rädd under promenaden hem över Masthuggsberget till Majorna sent på kvällen. Den sitter kvar fortfarande, men jag har faktiskt inte vågat se fortsättningsfilmerna.

Regissören Susanne Bier är annars en favorit som gjort många bra filmer. Även där dyker Mikkelsen ofta upp. Jag tycker mycket om såväl Efter bröllopet som Älskar dig för evigt.

Tv-serien Bron borde jag verkligen se, men det har jag ännu inte gjort. Även här blir det gamla favoriter som får stå i fokus. Det går nämligen inte att bortse från fantastiska Matador, som sändes första gången med början 1978. Jag skulle verkligen vilja se om den.

Lite färskare är Nikolaj och Julie om sex vänner med fina skådespelare. Jag är helt klart mer förtjust i dramaserier än actionserier. Gamla Mordkommissionen var ett undantag (Mikkelsen igen) och så tyckte jag om serierna Anna Pihl och Dicte, mycket tack vare fantastiska Iben Hjejle, som också hade en roll i High Fidelity. Tydligen är hon också med i nya The Rain, som finns på Netflix. Ännu ett skäl att börja titta på den.

Dagens kulturella VM-spaning Mexico

Mexico kom tvåa i Sveriges grupp och gick vidare till slutspel mycket tack vare en seger mot Tyskland, men i åttondelen blev Brasilien för svårt. Lite tråkigt, men skönt ändå att det var Mexico som mötte dem och inte vi.

En bön för de stulna av Jennifer Clement handlar om kvinnors utsatthet i Mexico. Kvinnor som övergetts av sina män och flickor som rövas bort. Boken bygger på intervjuer med utsatta kvinnor och är väldigt stark.

En annan riktigt bra mexikansk bok som jag läste för många år sedan är Kärlek het som chili av Laura Esquivel, som också blivit film. Den spanska titeln är Como agua para chocolate.

Jag har helt klart läst för lite av Octavio Paz, men det jag läst tycker jag mycket om. En Nobelpristagare att återupptäcka.

Yuri Herrera föddes i Actopan 1970. Hans böcker Tecken som föregår jordens undergång, Kropparnas själavandring och Kungens trubadur finns utgivna på svenska av Nilsson förlag.

Guillermo Arriaga är författare till bland annat En svag doft av död, men också regissör och manusförfattare som bland annat gjort filmerna Babel och 21 gram.

Jag har tänkt läsa Sabina Bermans debutbok Flickan som dök ner till jordens mitt, som verkar väldigt fin, men också väldigt tung.

En annan bok som jag faktiskt påbörjat, men sedan glömt av är Kroppen jag föddes i av Guadalupe Nettel. Jag lyssnade på henne under Bokmässan och gillade henne skarpt. Vet egentligen inte riktigt varför jag inte avslutade läsningen, men skulle helt på boksmälla efter mässan.

Amulett av chilienske Roberto Bolaño utspelar sig i Mexico City 1968 när en del av ett universitet ockuperas. En väldigt märklig och svår bok, som inte gjorde att jag blev speciellt sugen på att läsa mer av författaren.

Den sista läsaren av David Toscana låter också rätt märklig, men samtidigt bra. Jag blir dock alltid lite osugen när böcker luktar magisk realism som den här gör. Någon som läst och gillat?

Frida Kahlo föddes den 6 juli 1907 i Coyoacán, i utkanten av Mexico City och dog där 13 juli 1954. Det är inte bara det att hennes konst tilltalar mig, jag fascineras också av hennes person och liv. Jag är sugen på att läsa The Lacuna av Barbara Kingsolver, som utspelar sig delvis i Mexico och faktiskt handlar om bland andra Frida Kahlo.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: