Julböcker

The Twelve days of Dash and Lily

Inspirerad av tv-serien läste jag vidare i det som numera är en trilogi om Dash och Lily. I Twelve days of Dash and Lily har det nästan gått er år sedan vi träffade dem sist och julen närmar sig igen. Lilys morfar har varit sjuk, hennes föräldrar är tillbaka från Fiji, men vill att familjen flyttar igen och förhållandet mellan Dash och Lily går helt ärligt på tomgång. Ingen av dem vill egentligen något annat än att vara tillsammans, men de lyckas inte riktigt vara det där perfekta paret som de var när de träffades.

Nu när julen närmar sig har Lily dessutom helt tappat lusten att fixa någonting, trots att det här brukar vara hennes favorithögtid. Brodern Langston, som egentligen inte är superförtjust i Dash, inser att de båda måste hjälpas åt för att få Lily att må bättre. Med Boomers hjälp ordnar de en stor gran som Dash ger till Lily som en tidig julklapp. Allt för att visa att hans motvilja mot julen inte finns där längre.

Det blir julfest, konflikter mellan gästerna är ett faktum, julstämningen försvinner och kampen både för att hitta den och kärleken är det som driver Dash och Lily i den här boken. Det är helt okej, inte lika mysigt som det var att lära känna dem genom den röda anteckningsboken, men det funkar. Jag kommer definitivt inte att kasta mig över den tredje delen Mind the Gap Dash and Lily, men kanske blir det läst nästa jul.

Tolv hjärtan till jul

Tolv hjärtan till jul är Jenny Bayliss debut och det är en ganska trevlig sådan. Jo, det finns några märkliga formuleringar i boken om modömshinnor som växer ihop och översättningen är lite skakig ibland, men som lättsmält julpralin funkar det ändå. Mycket tack vare en charmig huvudperson.

Vi får träffa Kate som arbetar med att designa tyger för Liberty (bara en sån sak) och som sedan några år har lämnat London för sin hemby Blexford. Där har hon sin pappa och bästa vännen Laura. Dessutom jobbar hon extra med att baka till barndomsvännen Matts café. Ett trivsamt liv som hon är ganska nöjd med. Det enda som saknas är kärlek och av någon outgrundlig anledning tror hon att ett projekt med tolv dejter inför jul ska vara rätt sätt att hitta den. Vi får följa med Kate på tolv dejter som varierar mellan helt misslyckade och ganska dåliga.

Något guldkorn hittar hon, men mest visar sig även de mest prinslika snarare vara grodor. Underhållande är det ibland, ofta riktigt pinsamt, men tråkigt blir det i alla fall inte så ofta. Jenny Bayliss lyckas i alla fall skapa julstämning med massor av snö, stickade tröjor, varm choklad och goda bakverk. Det är miljön som är behållningen och även om idén är kul hade jag lätt kunnat vara utan de flesta dejterna. Som julroman tycker jag ändå att Tolv hjärtan till jul klarar sig fint. Jag hade dock önskat ännu mer fokus på Kates familj och vänner än på alla män hon tvingas dejta. Då hade det blivit bra mycket mysigare.

Kalla, vita vinternätter

I tredje boken om Cilla Storm får vi följa med på julfirande i Idre, där Cillas vänner Zacke och Jonathan har köpt en stuga. En stuga som jämfört med grannhuset är väldigt modest. Bredvid dem bor det musikaliska underbarnet Fredrik Niemi, som slog igenom i en tv-sänd talangjakt några år tidigare. Vi läser får lära känna honom mer än Cilla och hennes vänner får. De blir dock (självklart) inblandade i ett dödsfall som har kopplingar till huset.

Kalla, vita vinternätter är något så ovanligt som en julbok om relationer kryddat med ett mord. En osannolik kombination som Christoffer Holst förfinat under tre böcker. De har alla varit bra, men frågan är om inte Kalla, vita vinternätter är seriens bästa så här långt. Jag tycker mer och mer om Cilla Storm och hennes vänskap med den pensionerade polisen Rosie är fin att följa. De är ett omaka par på ytan, men har mycket gemensamt. Även Zacke och Jonathan är lätta att tycka om och det är faktiskt riktigt skönt att få fira jul med dem.

Berättelsen om Fredrik Niemi och hans familj är dessutom lätt att engagera sig i. En stackars, rik pojke som suktar efter att få vara viktigast i någon annans liv än sin mammas. Visst är han känd för sin musik, men hans rullstol begränsar honom och livet han lever är väldigt isolerat och ganska tråkigt. När hans mamma anställer en assistent åt honom som kan ta hand om sonen när hon och hennes behöver ägna sig åt sitt jobb, tänds ett litet hopp om att kanske få vara en del av någon slags gemenskap.

Kall, vita vinternätter är inte bara en julbok, men innehåller allt en julbok ska innehålla och lite till. Vi får romans och mysigt firande, men också en dysfunktionell familj med putsad fasad och ond bråd död. Christoffer Holst ger läsaren exakt det som förväntas och mer än så. Det här är en bok som förtjänar många läsare och jag hoppas och tror att vi får återse gänget igen. Kanske är det skön, grön vår nästa gång vi ses?!

Julböcker från tidigare år

Självklart hoppas jag hinna läsa och skriva om fler julböcker innan det är dags att fira jul, men jag vill ändå passa på att tipsa om några böcker jag läst de senaste åren.

Först tre noveller om jul av Malin Persson Giolito, Camilla Sten och Fredrik Backman

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund handlar om Emma som gör en kalender full av goda gärningar.

Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam är en helskruvad berättelse om Lisbeth i Frillesås.

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem är en superfin julbok för de yngre läsarna.

En sång för Hedda av Annika Estassy är en riktigt fin historia om en mamma som börjar bli gammal.

En vinter i Paris av Jenny Oliver är lite väl smörig, men att den utspelar sig i Paris räcker långt.

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri innehåller en låtsasdejt som självklart blir något annat.

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan innehåller allt en klassisk julberättelse ska innehålla.

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak handlar om en familj som tvingas i karantän under julhelgen

Skumtomten av Mia Ahl är en charmig berättelse som utspelar sig i Göteborg.

Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan är en julroman med extra allt och lite till, men jag tyckte ändå om den.

 

Julen enligt Julia

Jag måste erkänna att jag var lite orolig innan jag började läsa Julen enligt Julia av Kristin Emilsson, då en av sakerna som stod på baksidan var att huvudpersonen heter Julia Grahn, men ändå hatar julen och att hon planerar att fira den med Mr Merlot och Monsieur Chardonnay som enda sällskap. Det lät lite väl hurtigt och krystat och jag hatar hurtigt och krystat. Jag borde ha insett att Kristin Emilsson är mycket bättre än så.

Julia hatar verkligen julen och vill verkligen inte fira jul med sin familj. När hon får chansen att vara kattvakt på Gotland tar hon den och ser fram emot en stillsam och härlig julhelg. Det är bara det att paret som behöver kattvakt har haft lite dålig kommunikation och samtidigt som en av dem gett uppdraget till Julia har den andre gett det till Petter. Han är nyskild, men vill ändå fira jul med sin dotter. Eftersom hans ex-fru tar med henne till sin familj på Gotland vill han självklart åka dit. Att få låna ett hus är perfekt, trots att det ingår en katt.

Två stockholmare dyker alltså upp vid samma hus ungefär samtidigt och det är en underdrift att säga att de inte är nöjda med arrangemanget. Huset har bara ett sovrum och en av dem tvingas sova i en minst sagt obekväm bäddsoffa. Helst skulle de velat fly båda två, men det är full storm utanför och alla flyg och båtar är inställda. Petter försöker i alla fall vara trevlig, men Josefin som förlorat matchen i sten-sax-påse och blivit hänvisad till bäddsoffan, är så sur att hon vägrar prata.

Det är ju inte jättesvårt att räkna ut att dessa två inte kommer att avsky varandra boken igenom, men Kristin Emilsson lyckas skapa viss stämning och framför allt bjuder hon på en riktigt charmig historia om julfirandets fördelar, men också dess baksidor. Vi får lära känna Petters ex och hennes familj, Cilla som driver ett café och har tvingats anställa sin mycket yngre halvbror, grannen Evelyn som driver salong med fiskspa och så tomten såklart. Jag läser med ett leende på läpparna och det är ett bra betyg. Rappt och charmigt blir betyget och det här är en bok som skulle ha gjort sig utmärkt som miniserie. Kanske något för Josephine Bornebusch att sätta tänderna i och självklart spela huvudrollen som Julia.

Missa inte denna trevliga julroman som låter oss följa huvudpersonerna en bit efter den dramatiska julhelgen.

En oönskad julklapp

En oönskad julklapp är Sara Molins andra roman och eftersom jag gillade förra boken skarpt hade jag höga förväntningar på den. Vi får träffa sjuksköterskan Diana som under många år arbetat i Tanzania och Kenya, men nu ska vara hemma i Stockholm under ett par månader för att jobba ihop pengar och fira jul med sin mamma. Relationen till mamman är lite skakig efter att det kommit fram att pappan som Diana aldrig träffat inte alls är död, utan i högsta grad levande och dessutom pappa till ännu en dotter. Jobbet, jakten på den okända systern och den något stela relationen till mamman står i centrum och bjuder på en bra blandning av vänskap och familjeliv.

Molin bjuder på en berättelse som innehåller en rad trevliga karaktärer. Jag tycker om att följa Dianas försök att hitta sig själv, men bäst av alla är ändå Gunnel och Blaze, som hon arbetar tillsammans med. Självklart finns det också en snygg läkare på jobbet och självklart gillar Diana honom mer än han vill erkänna. Problemet är att hon ska tillbaka till Afrika, denna gången ett jobb i Mombasa, Kenya. Någonstans längtar hon trots sin kärlek till de länder hon bott och arbetat i, efter ett mer stabilt liv och kanske till och med ett liv i hemlandet. Lite trött blir jag på att Kenya och Tanzania gång på gång hänvisas till som “Afrika” och hur många gånger det upprepas. Ja, folk är rätt ignoranta och frågar säkert om Afrika snarare än specifika länder, men att Diana gör detsamma känns både otroligt och onödigt.

Det är dock en väldigt liten invändning mot en bok jag verkligen gillar. Sara Molin kan konsten att blanda mys och allvar, dessutom får hon inte lite julstämning, men kanske framför allt fina skildringar av vänskap och spirande kärlek. Lagom mycket smör och lagom mycket jul för mig.

Snön ligger vit på spåren

Idag bjuder jag på ett gammalt inlägg från Kulturkollo om boken Let it snow, som också blivit film.


Vi vet alla hur det är att försöka åka tåg när snön faller ner, men när det gäller Jubilees äventyrliga färd kan vi inte skylla på SJ. I boken Let it snow har tre ungdomsboksförfattare skrivit varsin berättelse som innehåller bland annat snö, jul, kaffe, våfflor, Twister och en mini-gris. Först ut är Maureen Johnson som i Jubilee-Expressen är den som introducerar Jubilee, tjejen vars föräldrar lyckas hamna i häktet och därför inte kan fira jul med henne. Istället ska hon på julaftons eftermiddag ta tåget till sina morföräldrar i Florida, istället för att fira julafton på fest med pojkvännen Noah, något som kanske hade känts mer okej om det inte var så att Noah inte alls verkar bry sig om att hon inte är där. På tåget träffar hon Jeb, som är på väg till sin flickvän för att förhoppningsvis vinna henne tillbaka. Där finns också ett gäng mer eller mindre hysteriska cheerleaders, som nästan alla heter Amber. De dyker upp även längre fram i boken.

När tåget når den lilla staden Georgetown gör snön att de inte kan åka vidare. Jubilee väntar ett tag på tåget, men inser snart att de kommer att bli stående. Istället för att sitta kvar och frysa ger hon sig iväg till Waffle house, där en stor del av bokens andra berättelse utspelar sig. Där sitter bland annat en man helt klädd i folie och en stund senare dyker en kille klädd i plastpåsar upp. Han visar sig heta Stuart och vara väldigt mycket mer normal än plastpåsarna antyder. Stuart bjuder med henne hem till sig så att hon ska slippa sova på tåget.

John Green har skrivit Cheerleaderstormen, som kanske är den svagaste delen av de tre. Här blir kompisarna Tobin, The Duke och JP kontaktade av Keun som jobbar på Waffle house. Han ber dem leverera ett Twister till restaurangen, eftersom cheerleadergänget från tåget är sugna på att spela lite. Nu hade det inte blivit någon berättelse av det om det inte funnits en rad hinder på vägen, men jag hade önskat att Green koncentrerat sig på annat än just svårigheten att ta sig hemifrån till Waffle house, för det blir mer hysteriskt än intressant.

I den tredje delen med den märkliga titeln Grisarnas skyddshelgon, skriven av Lauren Myracle, får vi lära känna Addie som saknar sin pojkvän Jeb, han på tåget ni vet. Hon har gjort slut och ångrar sig rejält. I ett försök att hantera sorgen (oklart hur det skulle hjälpa) klipper hon av sig sitt hår. Istället för att baka julkakor blir det jobb på Starbucks och flera av karaktärerna från de andra berättelserna dyker upp. Myracle knyter snyggt ihop de lösa trådarna från de två tidigare delarna och ser till att Let it snow blir en bra helhet. Kanske är det inte någon stor litteratur, men en trevlig bok om en annorlunda jul. Helt klart läsvärd och fylld av julstämning om än lite ovanlig sådan.


Inlägget publicerades ursprungligen på Kulturkollo 20 december 2017

Veckans kulturfråga v.49 2020

Första veckan i december och jag tänker ägna månaden åt att läsa litteratur med julfokus. Veckans kulturfråga är egentligen två och fokus är julböcker.

Vilken är din favorit bland böcker som utspelar sig under jul? Vilken julbok ser du mest fram emot att läsa i år?

 

Att välja en favorit är svårt, men en ganska ny bok med gamla berättelser som jag älskar är A Little House Christmas Treasury där alla julskildringar från Laura Ingalls Wilders självbiografiska bokserie finns samlade. Den är fint illustrerad av Garth Williams och är verkligen jättefin.

I år ser jag kanske mest fram emot att läsa En oönskad julklapp av Sara Molin, eftersom jag verkligen tyckte om hennes förra bok Som en öppen bok. Jag har också tänkt att äntligen få tummen ur att läsa Juldagar av Jeanette Winterson, som jag köpte för flera år sedan, men lyckats tappa bort och därför inte läst. Någonstans i huset måste den ligga.

En jakt på julstämning i december

Jag har bestämt mig för att inte köra något julkalender i år. Istället är planen att försöka leta fram den där julstämningen som brukar vara rätt svår för mig att hitta. Tanken är att hinna läsa ett gäng nya julböcker, titta på någon film eller två och helt enkelt försöka skapa en mysig månad fram till jul. Därefter blir det troligen mer fokus på att sammanfatta året som åott och sedan tänker jag glömma bort det helt.

Några böcker som finns på min juliga läslista är:

All I want for christmas, Joanna Bolouri, Quercus publishing

Christmas at the Island Hotel, Jenny Colgan, William Morrow & Company

En oönskad julklapp, Sara Molin, Norstedts förlag

Julen enligt Julia, Kristin Emilsson, Printz Publishing

Jul i krinolin, Amanda Hellberg, Lovreads

Julen i strandhuset, Veronica Henry, Printz Publishing

Kalla, vita, vinternätter, Christoffer Holst, Lovereads

Löften, kyssar och varm choklad, Sofia Fritzson, Lavender Lit

Tolv hjärtan till jul, Jenny Bayliss, Norstedts förlag

Vinterbröllop, Sarah Morgan, HarperCollins Nordic

Älskade jävla jul, Birgitta Bergin, Bokfabriken

 

Och några filmer och tv-serier att titta på:

Christmas around the corner (Viaplay)

Dash & Lily (Netflix)

Hjem til Jul säsong 2 (Netflix)

Holidate (Netflix)

Last Christmas (Viaplay)

ÜberWeinachten (Netflix)

 

Photo by Mel Poole on Unsplash

Skumtomten

Godis är gott och det är snart jul, vilket är två skäl till att jag läste Skumtomten av Mia Ahl. Två andra skäl är att den utspelar sig i Göteborg, samt att den fanns som e-bok på de tjänster jag använder. Jag hade inga jättehöga förväntningar innan läsning ska villigt erkännas, men jag fick en trevlig överraskning. Berättelsen om Jessika, som lämnats av sin man och nu bor i en lägenhet i ett tvåfamiljshus i Krokslätt, är riktigt underhållande. Visst är det så att karaktärerna spetsats till. Ex-maken är sjukt hopplös och de närmaste väninnorna såväl oförstående som otrevliga, men ändå engagerar jag mig i Jessikas liv.

Jag följer hennes kamp för att fixa ekonomin och skapa en vettig vardag för sina barn, när maken mest verkar upptagen av att leva lyxliv med sin nya och mycket yngre kärlek. När Jessika försöker få hans stöd agerar han som om han inte alls förstår problemet, utan räknar kallt med att han ska få barnen när det passar honom och att hon ska ta dem alla andra stunder. Maken till självupptagen man får man leta efter. Faktiskt finns det ganska få trevliga människor i Jessikas närhet. Det skulle möjligen vara chefen Claes eller grannen Agneta då.

Serien om Jessika fortsätter i böckerna Chokladägget och Gubbröran och jag kommer definitivt att läsa vidare. Lättläst och lättsmält, men trots det tillräckligt välskrivet för att räknas som habil underhållning, vilket är precis vad jag behöver den här tiden på året.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: