Johanna Frid

O spanar på bokrean 2020

Jag är inte jätteimpad av bokrean som den sett ut de senaste åren, men jag vet ju att jag kommer att köpa ett gäng böcker och självklart har jag klickat runt på diverse sajter och bläddrat i kataloger. Däremot har jag inte så mycket koll att jag kan garantera att mina länkar leder dig till det bästa priset, men jag tror det.

Det finns några titlar jag verkligen tycker att du ska köpa!

Jag absolut älskade Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid, men jag har insett att vissa verkligen avskyr den. En bok som väcker starka känslor är det utan tvekan och jag rekommenderar den varmt.

En annan favorit är Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet. Om du inte läst den tycker jag definitivt att du ska investera i den. Fantastisk miljö och en gripande berättelse om att leva vidare utan sitt livs kärlek.

Dikter och prosa 1952-2004 av Tomas Tranströmer är en bok att äga. Om du inte gör det så tycker jag att du borde ändra på det. Det är nästan en order.

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides är en berättelse om andra världskriget i Grekland och en lärarinna som ser till att hennes elever är säkra och återberättar Illiaden för att tiden ska gå. Läsvärd och välskriven.

En av de bästa böcker jag läste 2019 var Pachinko av Min Jin Lee. En helt fantastisk släktkrönika om en sydkoreansk familj som med tiden flyttar till Japan. En tegelsten, men en intressant, allmänbildande och faktiskt lättläst sådan.

Vill du läsa välskrivna och underhållande berättelser med en allvarlig touch? Då rekommenderar jag Överraska mig av Sophie Kinsella och En annan Alice av Liane Moriarty.

Har du någon i din närhet som snart blir tonåring eller kanske just blivit det? Då rekommenderar jag Note to self: Rutiga byxor funkar inte här av systrarna Marie Hammar och Abbe Wahlqvist. Det är berättelsen om Ottilia, kallad Otto, som flyttar från Linköping till Lidingö och desperat försöker passa in.

För de lite äldre tonåringarna och alla vuxna är Slutet av Mats Strandberg ett måste i bokhyllan. Om du inte läst den tycker jag verkligen att du ska göra det.

Nu är det ju så att jag absolut inte ska köpa något, men om jag ångrar mig, vilket jag självklart inte kommer att göra, skulle jag kunna tänka mig att köpa följande böcker.

På Akademibokhandeln finns Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm på rean, men det krävs att du blir medlem i Akademibokhandelns vänner, vilket du kan bli utan kostnad. Jag vet egentligen inte om jag tycker att 149 kronor är sådär superbilligt, men det här är en bok jag vill läsa och äga.

Jag har ju, pinsamt nog, varken läst Tjänarinnans berättelse eller Gileads döttrar av Margaret Atwood och de finns både till ganska vettiga reapriser.

Bleknande berg av Kazuo Ishiguro lockar också. Som historielärare vill jag självklart lära mig mer om andra världskriget och som svensklärare är det alltid kul att läsa böcker av författare som fått Nobelpriset.

Cilla Naumann är en av mina absoluta favoritförfattare, men märkligt nog har jag tappat bort henne lite och faktiskt inte läst senaste boken Den oändliga familjen. Måste erkänna att jag blir lite köpsugen.

 

Vilka böcker lockar dig på årets bokrea?

Min bästa läsning 2019

Dags att börja sammanfatta läsåret 2019 och i år har jag försökt att koka ner de böcker jag läst till en hyfsat hanterbar lista bestående av 15 böcker, vilket är ungefär 10%. Alla böcker är inte utkomna 2019, men jag läste dem under året. Jag listar dem utan inbördes ordning.

Klubben (2019) av Matilda Gustavsson är en fantastisk bok om en rejäl skandal.

Normala människor (2019) av Sally Rooney är en roman om att växa upp och inte finna sig själv.

Nora eller Brinn Oslo brinn  (2018) av Johanna Frid blandar humor och allvar på en härligt sätt. Språket är dessutom fantastiskt.

Järtecken (2019) av Christoffer Carlsson är en spänningsroman med klass.

Vår älskade (2019) av Kamila Shamsie är en gripande bok om tre syskon.

Regnmannen (2019) av Jonas Karlsson är en charmig bok om Ingemar och en kran.

An American Marriage (2019) av Tayari Jones visar hur rasism påverkar rättssystemet.

Pachinko (2018) av Min Jin Lee är en fantastisk släktberättelse från Korea och Japan.

Skäl att fortsätta leva (2015) av Matt Haig. Viktigt och ärligt om ångest och depression.

Herravälde(2019) av Elin Olofsson är en fin skildring av en kvinna som försöker klara sig själv.

Skuggjägaren (2019) av Camilla Grebe är en riktigt bra spänningsroman.

Barnet: en sonettkrans (2019) av Olivia Bergdahl är en fantastisk diktsamling.

Själarnas ö (2017) av Johanna Holmström skildrar gripande kvinnoöden.

Asymmetri (2019) av Lisa Halliday är en fantastisk bok i tre delar.

Kring denna kropp (2018) av Stina Wollter är så bra, så modig och så viktig.

Nora eller Brinn Oslo brinn

Igår tilldelades Johanna Frid DN:s Kulturpris för sin roman Nora eller Brinn Oslo brinn. Ett pris hon är väl värd för en bok som jag är väldigt glad att jag har läst. Faktiskt höll jag på att missa den, då jag fått för mig att det var en tung historia och på pappret är det ju så, det är bara det att Frid lyckas skriva om tunga saker på ett oerhört underhållande sätt.

Huvudpersonen Johanna är otroligt svartsjuk. Faktiskt så svartsjuk att det ställer till det för henne rejält. Så svartsjuk att hon inte riktigt kan leva livet fullt ut. Hennes pojkvän Emil är i hennes ögon så fantastisk att hans ex-flickvän Nora omöjligen kan ha släppt honom. Johanna blir mer och mer säker på att Nora kommer att sno tillbaka Emil och att Emil kommer att låta det ske. Hon följer Nora på instagram och mår dåligt av hur ung och vacker hon är. Inte alls som Johanna själv, som är fulare, bittrare och dessutom lider av endomitreos, en smärta som liksom svartsjukan äter sönder henne.

Johanna och Emil ska resa och hälsa på hans föräldrar i Odense och allt Johanna kan tänka på är hur Nora var med under den förra resan. När hon får reda på att Emil bestämt ett möte med sin förra flickvän reagerar hon på intet sätt med någon som helst sans och balans. Helst skulle hon vilja stänga in Emil så att ingen annan kan nå honom. I alla fall inte Nora.

Nora eller Brinn Oslo brinn är en autofiktiv roman som dryper av svart humor. Frid driver med karaktären Johanna och drar sig inte för att beskriva alla de hemskaste tankar som finns inom henne och allt ologiskt och rent ut sagt galet som hon gör som en följd av svartsjukan. Jag älskar det och jag tycker trots allt väldigt mycket om den fiktiva Johanna, men helt ärligt har jag svårt att förstå vad hon ser i Emil.

Det absolut bästa med Nora eller Brinn Oslo brinn är ändå språket. Frid blandar in danska fraser när Emil och hans familj talar danska och när Johanna själv försöker göra det. Nora ackompanjeras istället så klart av det norska språket. Resultatet blir en flerspråkig och livfull berättelse om människor vars öden blandas samman på samma sätt som deras språk gör det. Jag är riktigt imponerad över det flyt som Frids språk har och den personliga stil som hon skapat. Det är kan inte vara annat än början på en särdeles fin författarkarriär.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: